Kungl. May.ts proposition nr 113.

1

tfr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för färdigställande av vissa utav Norrlands
Statsarbeten påbörjade arbetsförslag; given Stockholms
slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Malm.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och
finansdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm,
följande:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om bekämpande
av arbetslösheten (femte huvudtiteln, sid. 21—23) omnämnde jag, att inom
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 84 käft. (Nr 113.) 583 24 1

d Kungi. May.ts proposition nr 113.

statens arbetslöslietskommission påginge utredning av spörsmålet om färdigställande
i öppna marknaden av en del arbetsföretag, vilka blivit av kommissionen
nedlagda i ofullbordat skick, enär de på grund av arbetslöshetens
avtagande icke kunnat slutföras såsom nödhjälpsarbeten. Sedan arbetslöslietskommissionen
numera avslutat ifrågavarande utredning och framställt ett
på densamma grundat förslag i ämnet, anhåller jag nu att få till närmare
behandling upptaga denna fråga.

En ledande grundsats för den i vårt land bedrivna statliga verksamheten
till arbetslöshetens bekämpande har varit, att den kontanta understödsverksamheten
såvitt möjligt borde begränsas och att erforderlig nödhjälp företrädesvis
borde lämnas genom beredande av arbetstillfällen vid statliga nödhjälpsarbeten.
Tillämpningen av denna grundsats, som ur synpunkten av en rationell arbetslöshetspolitik
otvivelaktigt varit väl motiverad, har emellertid nödvändiggjort
igångsättandet av ett stort antal arbetsföretag, som icke varit av beskaffenhet
att kunna utan olägenhet nedläggas i det ögonblick, då arbetslösheten
å respektive orter komme att upphöra. Detta har alldeles särskilt
varit fallet i Norrland, där den kontanta understödsverksamheten haft förhållandevis
mindre omfattning än i mellersta och södra Sverige och där
följaktligen nödhjälpsverksamheten i högre grad än i övriga delar av landet
bestått i anordnandet av statliga arbeten. På grund härav var det att förutse,
att i och med arbetslöshetens avtagande särskilda svårigheter skulle komma
att uppstå beträffande slutförandet av de i Norrland bedrivna statsarbetena.
Då jag i ämbetsskrivelse den 28 april 1923 anmodade statens arbetslöshetskommission
att avgiva yttrande angående behovet av ytterligare anslag för
arbetslöshetens bekämpande, berörde jag även nu ifrågavarande spörsmål.
I berörda ämbetsskrivelse anmodade jag nämligen kommissionen att, om så
funnes lämpligt, vid avgivande av sitt yttrande särskilt beröra frågan om
fullbordande under år 1923 — med anlitande av medel, som anvisats till
arbetslöshetens bekämpande, men vid sidan av nödhjälpsverksamheten — av
sådana utav Norrlands Statsarbeten påbörjade vägföretag, till vilka anvisning
av arbetslösa icke med fördel kunde ske. Med anledning härav uttalade
kommissionen i skrivelse den 11 maj 1923 som sin uppfattning, att spörsmålet
om det lämpligaste förfarandet för färdigställande av sådana statsarbeten,
som eventuellt icke kunde fullbordas genom anvisning av arbetslösa,
för det dåvarande icke vore aktuellt. Enligt kommissionens mening vore det
ingalunda uteslutet, att de pågående arbetsföretagen i Norrland kunde i sin
helhet fullbordas såsom nödhjälpsarbeten. Skulle framdeles visa sig, att så
icke kunde ske, måste spörsmålet om ifrågavarande arbetens färdigställande
givetvis tagas i övervägande, men kommissionen funne sig på sakens dåvarande
stadium icke kunna göra något uttalande angående vilka åtgärder,
som i sådant fall lämpligen borde företagas.

Emellertid minskades arbetslösheten i Norrland i hastig takt under sommaren
1923. Den norrländska arbetslöshetens utveckling under tiden intill
utgången av år 1923 och omfattningen av de i Norrland vidtagna hjälpåtgärderna
framgår av följande, inom arbetslöshetskommissionen upprättade

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 3

tablå,''"sona omfattar Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
och Gävleborgs län.

År och månad

Antal

rap porte rande kom muner -

Hela

an talet rap porte rade ar bets lösa -

Härav beredda hjälp
i form av

statligt

nödhjälp
8-arbete

stats kom mu nalt arbete -

kon tant under stöd -

kommunalt

nödhjälp
sarbete -

Hela

an talet hjälp ta -

De
hjälptas
antal i
% av de
anmälda
arbetslösa -

Av
Norrlands

Statsarbeten

bedrivna
antal
statliga
nödhjälpsarbeten -

19 2 1.

Juli .........

Augusti ...
September
Oktober ...
November
December .

1 9 2 2.

Januari.....

Februari

Mars.........

April.........

Maj .........

Juni .........

Juli .........

Augusti ...
September
Oktober ...
November
December

19 2 3

Januari ...
Februari ...

Mars.........

April.........

Maj .........

Juni .........

Juli .........

Augusti ...
September
Oktober ...
November
December .

348

'')

—

2,031

—

—

—

—

—

1)

—

3,611

—

—

—

—

—

133

32.438

6,449

—

1,524

3,200

11,173

34 %

53

139

35,965

6,834

—

4,583

2,822

14,239

39

»

75

158

41,697

7,618

7,637

2,645

17,900

42

»

167

162

51,085

10,083

11,904

4,158

26,145

51

»»

183

155

44,616

12,304

—

10,918

4,044

27.266

61

))

205

130

41,414

13,090

—

9,238

2,410

24,738

59

»

211

123

34,487

8,487

—

7,929

1,465

17.881

Öl

)>

206

135

21,817

4,613

—

3,451

1,333

9,397

43

»

208

98

10,574

4,520

—

329

807

5,656

53

)>

128

76

5,094

3,709

—

10

664

4,383

86

»

100

69

4,846

4,025

—

—

459

4,484

92

»

100

75

5,471

4,550

—

—

657

5,207

95

»

112

76

5,864

5,271

—

—

558

5,829

99

»

115

76

6,768

3,965

—

—

348

4,313

63

»

95

76

6,341

3,298

—

—

331

3,629

57

»

89

109

8,141

3,984

114

15

631

4,744

58

»

90

78

6,669

4,137

198

—

897

5,232

78

»

86

65

6,327

4,000

318

—

785

5,103

80

»

82

74

5,958

3,673

278

8

441

4,400

73

»

80

59

3,684

3,423

204

—

181

3,811

2)103

»

76

57

3,750

5,229

61

—

179 5,469

2)145

»

76

77

4,087

4,861

3E

—

181

5,078

2)124

»

57

73

2,930

2,868

—

170

3,038

2)103

»

44

75

1,886

1,453

—

—

77

1,530

81

»

10

41

1,137

435

105

540

47

»

3

26

738

12

_

56

68

9,2

»

1

14

509

—

1 —

44

44

8,o

»

—

1) Då månadsrapportering från kommunerna till kommissionen först infördes fr. o. m. oktober
1921, saknas vissa uppgifter före denna tid.

2) Att procenten av hjälpta överstiger totala antalet anmälda arbetslösa beror på att fr. o. m.
januari månad 19 23 sysselsattes i de statliga nödlijälpsarbotena i Norrland jämväl arbetslösa från
södra Sverige, vartill kommo vissa specialarbetare, såsom körare etc.

Av uppgifterna i ovanstående tablå framgar, att den kontanta understödsverksamheten
inom Norrlands Statsarbetens arbetsområde praktiskt taget

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

upphört med utgången av juli månad år 1922. Beträffande nödlijälpsarbetena
hava några nya sådana icke igångsatts i Norrland sedan våren 1922. Särskilt
under år 1923 har arbetslöshetskommissionen vidtagit kraftiga åtgärder
för att söka färdigställa förut kontraherade och igångsatta arbeten.
I detta sJfte förflyttade kommissionen ett avsevärt antal arbetslösa från
södra Sverige till Norrlands Statsarbetens arbetsplatser. Ifrågavarande
förflyttningar togo sin början i januari månad år 1923 och hade sådan
omfattning, att antalet personer från södra Sverige, som på en gång
voro i arbete vid Norrlands Statsarbeten, vissa tider uppgick till omkring
1,400 man.

Oaktat de sålunda av arbetslöshetskommissionen vidtagna åtgärderna har
det på grund av arbetslöshetens avtagande icke varit kommissionen möjligt
att färdigställa alla kontraherade arbetsföretag i Norrland, utan kommissionen
har funnit sig nödsakad att under sista kvartalet år 1923 nedlägga de
arbeten inom nämnda landsdel, som då ännu voro ofullbordade. Efter det
nu ifrågavarande avveckling av de statliga nödhjälpsarbetena i Norrland fullständigt
genomförts, har kommissionen till behandling upptagit spörsmålet
om de nedlagda arbetenas slutförande i annan form. I skrivelse den 8 februari
1924 har kommissionen framställt förslag i sådant hänseende.

Kommissionen har i berörda skrivelse anfört i huvudsak följande.

Arbetslöshetskommissionen

den 8 februari
1924.

Som framginge av tidigare överlämnade redogörelser över arbetsmarknadens
utveckling under det sistförflutna året hade en sakta, men i stort
sett alltjämt fortgående förbättring inträtt. Den varje år återkommande tillfälliga
försämringen under årets sista månader, som även under år 1923 gjort
sig märkbar, ändrade intet i detta allmänna omdöme. Stabiliseringen och
återvändandet till mera normala förhållanden på arbetsmarknaden hade emellertid
fram t rät t _ ojämförligt kraftigast för Norrlands vidkommande. Liksom
arbetslösheten i Norrland under försommaren 1921 på grund av driftsinskränkningar
mom trävarurörelsen snabbt antog en mycket stor omfattning som nödvandiggjorde
organiserandet från den 1 juli 1921 av Norrlands Statsarbeten
vars verksamhetsområde söderut sträckte sig till Dalälven, så hade återgången
till mera normala förhållanden här även skett snabbare i och med
de for Norrland speciella verksamhetsgrenarnas återgång till full drift. Denna
snabba förändring till det bättre av läget på arbetsmarknaden inom det område,
där hjälpverksamheten bedrevs av Norrlands Statsarbeten genom utförande
av statliga nödhjälpsarbeten, hade för arbetslöshetskommissionen
medfört en del komplikationer, vilka emellertid enligt sakens natur icke
kunnat förebyggas. Under sommaren 1923 hade åtskilliga arbetsföretag i
Norrland färdigställts och andra bringats närmare sin fullbordan. Mot hösten
1923 både det likväl blivit klart, att det icke vore möjligt att färdigställa
alla kontraherade arbetsföretag, utan att eu nedläggning av de ännu ofullbordade
måste verkställas. Denna avveckling av hjälpverksamheten inom
Norrlands Statsarbetens verksamhetsområde hade fullständigt genomförts
under sista kvartalet av år 1923. I största möjliga utsträckning hade man
därvid gått så tillväga, att före nedläggningen arbetet förts fram till en viss
punkt, som möjliggjort ett avbrytande utan skada för det redan utförda
arbetets bestånd.

5

Kungl. Majits proposition nr 113.

Den nedläggning av icke fullbordade arbetsföretag, som med’ hänsyn till
en rationell arbetslöslietspolitik och gällande direktiv sålunda måst företagas,
hade emellertid ur många andra synpunkter visat sig synnerligen
oläglig. Flertalet nedlagda arbetsföretag utgjordes av vägbyggnader, vilka
måste sägas vara av mycket stor betydelse för den ort, där de vore
belägna. Förr eller senare hade det blivit nödvändigt att utföra dessa aibeten.
Vad som skett genom att desamma igångsatts som nödhjälpsarbeten
innebure sålunda, att det statsbidrag, som under vanliga förhållanden
utgår till arbetsföretag av denna art, kommit att utgå tidigare än annars

blivit fallet. .

För samtliga företag, som av Norrlands Statsarbeten bedrivits, hade kontrakt
om utförandet tecknats med uppdragsgivaren, därvid Norrlands Statsarbeten
alltid stått som arbetstagare. I dessa kontrakt, vilkas detaljformulering
varierat med nästan varje företag, hade fastställts de olika skyldigheter,
som åvilat uppdragsgivaren och arbetstagaren. Så både t. ex. fastställts
de grunder, enligt vilka uppdragsgivaren haft att erlägga ersättning
till Norrlands Statsarbeten, samt fixerats vardera partens skyldighet med
avseende på redskap och materiel in. m. Vidare både i kontrakten angivits,
under vilka omständigheter skyldighet förelåge för Norrlands Statsarbeten
att fullborda vederbörande arbetsföretag. ^ . .

Det syntes arbetslöshetskommissionen klart, att någon juridisk skyldighet
att fortsätta ett arbete icke funnes för Norrlands Statsarbeten, så snart arbetslösheten
upphört i de orter, som vore i kontrakten angivna. Huruvida
arbetslöshet i eu ort förefunnes i sådan utsträckning att hjälpåtgärder från
statens sida tarvades eller icke, kunde alltid bliva föremål för delade meningar.
Kommissionen hade dock ansett sig kunna avgöra detta med ledning
av de direktiv, som gällde för den statliga hjälpverksamheten på detta område.
Itiktigheten av kommissionens tillvägagångssätt härutinnan hade även
bekräftats genom skiljedomsutslag.

Från vissa häll hade den meningen gjorts gällande, att arbetslöshetskommissionen
borde anses förpliktad att, sedan arbetslösheten upphört, i ^egen
regi låta färdigställa de nedlagda arbetsföretagen som vanliga arbeten på den
öppna arbetsmarknaden. Kommissionen hade ingående prövat denna mening,
men kunde för sin del icke biträda densamma. Ett av skalen härtill vore,
att den hjälpverksamhet för arbetslösa, som vore kommissionens huvuduppgift,
ännu icke kunde betraktas som avslutad för mellersta och södra Sveriges
vidkommande. Då det icke kunde anses lämpligt, att kommissionen bedreve
nödlijälpsarbeten i vissa delar av landet och företag pa den öppna arbetsmarknaden
i andra delar, måste beträdandet av 113’ss angivna linje leda till
att de i Norrland nedlagda arbetsföretagen finge kvarligga orubbade till dess
hjälpverksamheten i övriga delar av landet avslutats. Ett sådant tillvägagångssätt
syntes emellertid icke vara att förorda. Jämväl i övrigt skulle
svårigheter av olika art vara att emotse, därest ett färdigställande av de nedlagda
arbetsföretagen skulle av kommissionen själv utföras pa den öppna
arbetsmarknaden.

På grund härav hade den frågan uppstått, huruvida icke andra åtgärder
från statens sida borde vidtagas för att bringa förevarande^ nedlagda arbetsföretag
till sin fullbordan. I den män arbetsföretagen ifraga vore att hänföra
till sådana, för vilka under normala förhållanden statsbidrag kunnat
utgå, syntes icke någon principiell erinran kunna göras mot att genom särskilda
bidrag från statens sida möjliggöra arbetenas färdigställande på den
öppna arbetsmarknaden. Den fördelaktigaste lösningen av problemet syntes
kommissionen vara, att vad som för närvarande aterstode pa respektive ar -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

betsföretag ''fullbordades av vederbörande uppdragsgivare själva. Härigenom
Knn<J!e Yarje särskilt arbete och ort önskvärda synpunkter och intressen
få gorå sig gällande, samtidigt som det återstående arbetet kunde fullbordas
vid den tjänligaste tidpunkten. Statens insats skulle härigenom kunna begränsas
till utanordnandet av det statsbidrag, som efter prövning befunnes
lämpligt.

"Vad kommissionen sålunda anfört hade närmast betydelse för färdigställandet
av arbetsföretag inom Norrlands Statsarbetens verksamhetsområde.
I vilken omfattning liknande åtgärder komme att bliva nödvändiga för Södra
Sveriges Statsarbetens vidkommande, kunde för närvarande icke med säkerhet
bedömas. Kommissionen både emellertid för avsikt att längre fram, då
stäUningen bättre kunde överblickas, inkomma med framställning i saken''beträffande
Södra Sveriges Statsarbeten.

Undei åberopande av vad sålunda anförts har arbetslöslietskommissionen
framställt det förslag, att ett särskilt färdigställningsanslag skulle anvisas i
och föi beredande av statsbidrag till slutförande av sådana arbetsföretag,
vilka delvis utförts av Norrlands Statsarbeten, men vilka, på grund av arbetslöshetens
nedgång, icke kunnat fullbordas.

Till belysande av den omfattning, i vilken statsbidrag av angiven art kunde
beräknas komma att utgå, har arbetslöslietskommissionen upprättat en förteckning
över de arbetsföre tag, som av Norrlands Statsarbeten nedlagts i
ofullbordat skick, utan att vederbörande uppdragsgivare avstått från arbetets
fullföljande. Berörda förteckning, som således omfattar samtliga de arbetsföretag
i Non land, för vilkas färdigställande statligt bidrag kan komma ifråga,
upptager i Norrbottens län 18 vägarbeten, 1 broarbete och 2 arbeten av
annan art, i Västerbottens län 8 vägarbeten, 3 broarbeten och 1 arbete av
annan art, i Västernorrlands län 12 vägarbeten, i Jämtlands län 2 vägarbeten
och i Gävleborgs län 6 vägarbeten, sammanlagt således 53 arbetsföretag. Kör
vart och ett av ifrågavarande arbetsföretag har kommissionen låtit verkställa
en detaljerad beräkning av den kostnad, som erfordras för arbetets fullbordande.
Kostnadsberäkningarna ifråga hava i regel utarbetats av Norrlands
Statsarbetens "vederbörande distriktsingenjör i samråd med den av uppdragsgivaren
för företaget utsedde kontrollanten. Beräkningarna äro uppgjorda
med hänsyn till att företagen skola kunna fullbordas som arbeten i öppna
marknaden.

De sålunda verkställda kostnadsberäkningarna giva vid handen, att slutförandet
av de förtecknade 53 arbetsföretagen skulle draga en kostnad av
2,380,189 kronor. Beträffande spörsmålet huru stor del av nämnda kostnad,
som bör bestridas genom statsbidrag, framhåller kommissionen, att vid kontrahering
av väg- och broarbeten i allmänhet den principen följts, att uppdragsgivaren
förbundits att till Norrlands Statsarbeten erlägga samma procentuella
bidrag räknat på beräknad kostnad — som han skulle hava
erlagt om arbetet utförts som ett arbete i öppna marknaden med bidrag av
statsmedel, d. v. s. kostnaden hade i regel fördelats på det sätt, att en
tredjedel fallit på uppdragsgivaren och två tredjedelar på Norrlands Stats -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

arbeten. Inom Norrbottens län både dock kontraherats 7 vägarbeten, vid
vilka kostnaden fördelats så, att uppdragsgivaren haft att bära allenast en
femtedel, under det att Norrlands Statsarbeten åtagit sig fyra femtedelar.
Samtliga ifrågavarande 7 vägarbeten avsåge emellertid enklare vägar eller
ödebygdsvägar med en vägbredd av 3,6 meter till 3,o meter, och till vägbyggnader
av denna art plägade även under normala förhållanden dylika
förhöjda statsbidrag ofta beviljas. I ett par undantagsfall hade statsbidraget
på grund av särskilda skäl bestämts till högre belopp än fyra femtedelar
eller lägre belopp än två tredjedelar av kostnaden. Kommissionen föreslår,
att den i vederbörande kontrakt avtalade kostnadsfördelningen i regel skulle
tillämpas jämväl vid bestämmandet av statens bidrag till kostnaderna för
respektive arbetsföretags färdigställande och att statsbidraget således i flertalet
fall skulle utgå med två tredjedelar av det belopp, som på sätt ovan
anförts beräknats vara erforderligt för varje arbetsföretags slutförande. Med
tillämpning av denna fördelningsprincip har kommissionen beräknat, att
kostnaden för statsbidrag till färdigställande av ovan omförmälda 53 arbetsföretag
skulle uppgå till 1,708,400 kronor. Då härutöver ett mindre belopp
ansetts erforderligt för kontrollkostnader, resor m. in., har kommissionen
funnit sig böra avrunda den nyssnämnda siffran till 1,750,000 kronor, vilken
summa således utgör beloppet av det utav kommissionen förordade färdigställning
sanslag et.

Beträffande villkoren för erhållande av statsbidrag ur färdigställningsanslaget
ifråga har arbetslöshetskommissionen anfört i huvudsak följande:

Innan statsbidrag till visst företag beviljades, borde en formlig ansökan
härom inlämnas för vederbörlig prövning. Det kunde härvid tänkas, att en
inskränkning i företagets omfattning vore från uppdragsgivarens sida önskvärd,
sedan arbetslösheten upphört, och att en dylik inskränkning kunde vidtagas
utan att den väsentliga nyttan med företaget minskades. Den myndighet,
till vilken ansökan om bidrag ingåves, syntes böra tillerkännas rättighet att
i varje särskilt fall pröva och avgöra, huruvida det av kommissionen föreslagna
bidraget borde utgå eller om omständigheter inträffat under tiden sedan
arbetet nedlades, som kunde göra en ändring nödig. Angående själva utförandet
syntes det vara lämpligt, att detta ombesörjdes på samma sätt, som
om arbetet utförts med statsbidrag ur vägbyggnadsfonderna. Arbetet borde
sålunda utföras genom vägstyrelses (respektive annan uppdragsgivares) egen
försorg, men under kontroll av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

För arbetets utförande syntes i tillämpliga delar samma villkor böra uppställas
som vid andra vägföretag, till vilka statsbidrag utgår. I dessa villkor
föreskreves, bland annat, att intressenterna åtaga och förbinda sig, att där
så kan ske till arbetet företrädesvis använda tjänst- och sysslolösa personer.
Det syntes kommissionen ändamålsenligt och önskvärt, att det förordade färdigs
tällningsan slaget, som hade det allra närmaste samband med åtgärderna
för arbetslöshetens bekämpande, jämväl i lämplig utsträckning komme till
användning för samma ändamål. Med hänsyn härtill syntes det böra övervägas
att åt ovanstående, vid övriga arbetsföretag tillämpade bestämmelse
giva eu större praktisk räckvidd genom eu föreskrift, att statligt eller kommunalt
arbetslöslietsorgan, som vid tiden för arbetes färdigställande funnes,
skulle äga rätt att hänvisa arbetslösa till erhållande av arbete vid dylikt med

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

statsbidrag understött arbetsföretag. Skyldigheten att mottaga på detta sätt
anvisade arbetslösa syntes böra begränsas till viss del av den erforderliga
arbetsstyrkan, förslagsvis en tredjedel.

Därest det skulle visa sig att arbetsloshetsförhållandena utvecklades i
annan riktning än vad arbetslöslietskommissionen beräknat, torde vissa
av de nu ifrågavarande, i kommissionens förteckning upptagna arbetena befinnas
lämpliga att drivas som statliga nödhjälpsarbeten. Arbetslöshetskommissionen
syntes därför böra bibehållas vid sin rätt att, om så erfordrades,
själv fortsätta dessa, i vilket fall färdigställningsbidrag alltså ej
skulle utgå.

Som ett oeftergivligt villkor för bidrag av statsmedel borde uppställas den
fordran, att överenskommelse träffats mellan uppdragsgivaren och Norrlands
Statsarbeten angående alla mellanhavanden, som berörde det ifrågasatta
företaget.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har statens arbetslöshetskommission
hemställt, dels att ett belopp av 1,750,000 kronor måtte anvisas i
och för statsbidrag till slutförande av sådana arbetsföretag, vilka delvis utförts
av Norrlands Statsarbeten, men vilka, på grund av arbetslöshetens
nedgång, icke kunnat fullbordas, dels ock att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte bemyndigas att under de villkor, som av Kungl. Maj.t kunde
komma att föreskrivas, verkställa fördelningen av nämnda statsbidrag.

Kommissionens ifrågavarande framställning är enhällig.

Över framställningen ifråga har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 13
februari 1924 avgivit infordrat yttrande, däri styrelsen anfört i huvudsak
följande:

Det torde näppeligen kunna förutsättas, att de av Norrlands Statsarbeten
delvis utförda, men ej färdigställda arbetena skulle få ligga ofullbordade
och till ingen nytta samt i avsevärd utsträckning bliva förstörda, innan de
möjligen i en oviss, men säkerligen rätt avlägsen framtid skulle kunna fullbordas
med statsbidrag från vägbyggnadsfonderna. På grund härav ville
styrelsen varmt förorda bifall till arbetslöshetskommissionens framställning
om ett särskilt anslag för arbetenas snara färdigställande.

Till grund för beräkning av anslagets storlek hade arbetslöshetskommissionen
lagt de i upprättade avsyningsinstrument beräknade färdigställningsbeloppen
samt tillika förutsatt att statsbidragen i regel skulle utgå efter
enahanda bestämmelser, som gälla för statsbidrag ur vägbyggnadsfonderna
och som vid upprättande av kontrakten mellan statsarbetena och vederbörande
uppdragsgivare, vägstyrelse, kommun eller annan, gällt för beräkning
av intressenternas bidrag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ej kunnat
granska detaljberäkningarna, hade icke något att erinra mot det av kommissionen
föreslagna beloppets storlek, 1,750,000 kronor. Enligt styrelsens mening
borde emellertid beloppet uppföras som ett förslagsanslag, då det måste
anses sannolikt, att anledningar kunde finnas såväl till höjning av de beräknade
bidragen till vissa företag som till sänkning av bidragen till andra
företag.

Mot arbetslöshetskommissionens förslag att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle bemyndigas verkställa medelsfördelningen hade styrelsen
icke något att erinra.

Kung!. Maj sts proposition nr 113. 9

Beträffande de villkor, som borde gälla för åtnjutande av statsbidrag till
ifrågavarande färdigställningsarbeten, syntes de för statsbidrag till andra
allmänna arbeten gällande villkoren höra i tillämpliga delar komma till användning.
Dessa villkor återfunnes i kungörelsen den 27 juni 1914 (nr 320)
angående statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder, samt i kungörelsen den 21
oktober 1921 (nr 656) angående statsbidrag till enklare vägar. En del förenklingar
i de i nämnda kungörelser stadgade villkoren syntes emellertid
kunna göras. Den av Kungl. Maj:t fastställda planen syntes kunna ersättas
av den plan, som legat till grund för överenskommelsen mellan statsarbetena
och vederbörande uppdragsgivare, med de ändringar, som kunde av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befinnas nödiga och ändamålsenliga. Vidare
syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen höra få i uppdrag att inom gällande
bestämmelser beräkna och bestämma statsbidragets storlek för varje företag,
men med skyldighet att, då avsteg från dessa regler av arbetslöshetskommissionen
föreslagits eller eljest ifragasattes, underställa fragan härom Kungl.

Maj:ts prövning. ,

1 övrigt hade styrelsen icke något att erinra mot de av arbetsloshetskommissionen
föreslagna villkoren för statsbidrag.

Under åberopande av vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt om bifall till vad arbetslöshetskommissionen föreslagit,
med de tillägg i avseende på villkoren för statsbidrags åtnjutande, som styrelsen
i sitt yttrande förordat.

Beträffande frågan om beredande av medel till de föreslagna statsbidragen
har statens arbetslöshetskommission yttrat sig i en särskild skrivelse av
den 15 februari 1924.

I denna skrivelse har kommissionen förordat, att för ifrågavarande ändamål
måtte tagas i anspråk befintliga reservationer å de av 1922 års riksdag
under femte huvudtiteln beviljade anslagen för bekämpande av arbetslösheten.
Kommissionen liar emellertid framhållit, att det vid tiden för skrivelsens
avlåtande ännu icke med full säkerhet kunde bedömas, vilket medelsbeliov,
som kunde komma att föreligga för kommissionens verksamhet under
budgetåret 1924—1925. Med hänsyn härtill har kommissionen förbehållit
sig att, därest så skulle befinnas nödigt, senare inkomma med den ytterligare
framställning till Kungl. Maj:t i ifrågavarande hänseende,
hållandena kunde föranleda.

Jämväl kommissionens nu ifrågavarande yttrande är enhälligt.

Sedermera har arbetslöshetskommissionen med skrivelse den 11 innevarande
mars överlämnat en nämnda dag upprättad översikt övei kommissionens
beräknade ekonomiska ställning per 29 februari 1924. Ifrågavarande
översikt är av följande utseende:

Arbeislöshetskommissionen
den
15 februari
1921.

Arbetslöshelskommissionen

den 11 mars
1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1024. 1 samt. H4 käft. (Nr 113.) 533 21 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Departements chefen.

Översikt av Arbetslöshetskomniissionens beräknade ekonomiska
ställning den 29 februari 1924.

Tillgångar (fordringar).

Kronor

Statskontoret: återstående av arbetslöshetsanslaget
............................... 3,342,000

Statsarbeten:

Södra Sveriges Statsarbeten:

Besterande ersättningar, som
beräknas inflyta från väg styrelser

o. a. ............... 3,867,000

Överskott & Norrlands Stats arbetens

verksamhet......... 618,000

-1- 4,485,000

Kommuner:

Beräknade bidrag för till statsarbeten hänvisade
arbetslösa .......................... 70,000

Lånefonden:1)

Innestående jämte beräknade inbetalningar
under 1924...................... 690,000

Stenleveran scentralen:

Beräknat överskott........................... 350 000

8,937,000

l) Av denna fond beräknas ytterligare c:a 338,000
kr. komma att inflyta efter utgången av år 1924.

Skulder: (dispositioner och utgifter
till V7 resp. 31/is 1924).

Kronor

1. Avvecklingskostnader:

Södra Sveriges Statsarbeten 500,000

Norrlands Statsarbeten .... 20,000

-—- 520,000

2. Södra Sveriges Statsarbeten:

a. Färdigställande av kon trakterade

arbeten med
undantag för nedan under
b. nämnda .......... 2,256,000

b. Fortsättning av under
vintern 1923 - 24 igång,
satta nya arbeten, som
ej till sin omfattning

kunnat preciseras2)......

500,000 2,756,000

3. Statskommunala arbeten:

Statens bidrag

........... 130,000

4. Hyresbidrag: ................

........... 50,000

B. Statens Arbetslösbetskommlsslon:

Beräknade administrationskostnader
(utöver i avvecklingskostnaderna enligt
punkt 1 ovan ingående belopp
för detta ändamål)..................... 25,000

6. Färdlgställningsanslag för den

öppna marknaden:

Norrlands Statsarbeten.................. 1,750,000

7. Reserv: för oförutsedda utgifter och

för utgifter under budgetåret 1924—25 3.706,000

8,937,000

2) Avser helt nya arbeten (skogsarbeten) igångsatta
efter den 1 december 1923.

Lika med statens arbetslöshetskommission anser jag, att billighets- och
lämplighetsskäl tala för att åtgärder från statens sida vidtagas för att bringa
de nu ifrågavarande nedlagda arbetsföretagen till fullbordan. Tanken att
arbetslöslietskommissionen skulle låta i egen regi färdigställa nämnda företag
i den öppna arbetsmarknaden lärer icke vara att förorda. Över huvud taget
torde det icke vara lämpligt att arbetslöshetskommissionen samtidigt med sin
nödhjälpsverksamhet bedriver arbeten i öppna marknaden, och ett sådant
tillvägagångssätt skulle också, såsom kommissionen framhållit, fördröja färdig -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ställandet av de nedlagda arbetsföretagen. Vid sådant förhållande synes
den ur alla synpunkter lämpligaste utvägen vara, att slutförandet av de
nedlagda arbetsföretagen, på sätt kommissionen föreslagit, överlämnas åt
vederbörande uppdragsgivare själva, mot erhållande av statsbidrag, uppgående
till viss del av den kostnad, som beräknats vara erforderlig för utförande i
öppna marknaden av vad som återstår å respektive arbetsföretag. Jag finner
mig således böra biträda kommissionens förslag i detta avseende.

Vad sedermera angår de ifrågasatta statsbidragens belopp ansluter jag mig
till kommissionens mening, att den i vederbörande kontrakt avtalade fördelningen
av kostnaden mellan uppdragsgivaren och Norrlands Statsarbeten i
allmänhet bör tillämpas vid bestämmandet av statens bidrag till kostnaderna
för respektive arbetsföretags färdigställande. I enlighet härmed lärer statsbidraget
till ett arbetsföretag i regel böra bestämmas till samma del av
den beräknade färdigställningskostnaden, som Norrlands Statsarbeten enligt
kontraktet haft att bära av den beräknade kostnaden för hela arbetsföretaget.
I undantagsfall, då särskilda omständigheter därtill föranleda, torde
emellertid avvikelser från denna regel böra äga rum.

Beträffande fördelningen av statsbidragen har arbetslöshetskommissionen
föreslagit, att ifrågavarande fördelning skulle verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
På denna punkt finner jag mig emellertid icke kunna
biträda kommissionens förslag, utan vill förorda, att frågor om beviljande
av statsbidrag avgöras av Kungl. Maj:t, efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I fråga om villkoren för erhållande av statsbidrag kan jag i huvudsak ansluta
mig till vad arbetslöshetskommissionen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
härutinnan föreslagit. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag
torde således böra föreskrivas, att ansökan om sådant bidrag ingives till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken det torde böra åligga att granska
arbetsplanen och de uppgjorda kostnadsberäkningarna samt därefter med
eget yttrande överlämna ansökan till Kungl. Maj:t. Innan statsbidrag
beviljas, torde sökanden böra visa, att överenskommelse träffats mellan
honom och Norrlands Statsarbeten angående alla mellanhavanden, som
beröra det ifrågavarande arbetsföretaget. Därest vid prövning av ansökan
förhållandena på arbetsmarknaden undergått eu sådan förändring, att
vederbörande arbetsföretag finnes böra bibehållas såsom statligt nödlijälpsarbete,
synes Kungl. Maj:t böra äga befogenhet att bestämma, att arbetsföretaget
skall fullföljas av arbetslöshetskommissionen och att statsbidrag,
varom nu är fråga, följaktligen icke skall utgå. I övrigt torde för statsbidragens
beviljande och arbetsföretagens utförande i tillämpliga delar böra
gälla bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1914 (nr 320) angående statsbidrag
till väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder, ävensom föreskrifterna i kungörelsen
den 21 oktober 1921 (nr 656) angående statsbidrag till anläggande av enklare
vägar.

12

Kunql, May.ts proposition nr 113.

Arbetslöshetskommissionen liar föreslagit, att bland villkoren för åtnjutande
av statsbidrag jämväl skulle upptagas bestämmelser om rätt för statliga
och kommunala arbetslösketsorgan att hänvisa arbetslösa till erhållande
av arbete vid de med statsbidrag understödda arbetsföretagen, samt om skyldighet
för ifrågavarande arbetsföretag att mottaga på detta sätt hänvisade
arbetslösa intill viss del av den för vederbörande företag erforderliga arbetsstyrkan.
Enligt min mening skulle bestämmelser av denna innebörd vara
ägnade att framkalla betydande svårigheter i tillämpningen. Jag vill därför
förorda, att de av kommissionen i detta avseende föreslagna bestämmelserna
ersättas med ett mera allmänt hållet stadgande av innehåll, att den, som
erhåller statsbidrag till färdigställande av ett arbetsföretag, skall vara skyldig
att, i den mån så kan ske, bereda arbetslösa personer i orten sysselsättning
vid företaget.

Vad härefter angår frågan om beredande av medel till de föreslagna statsbidragen
tillåter jag mig till en början erinra om, att 1922 års riksdag, i
anledning av den på socialdepartementets föredragning avlåtna propositionen,
nr 11, för bekämpande av arbetslösheten beviljat dels på tilläggsstat för
nämnda år reservationsanslag till sammanlagt belopp av 85,000,000 kronor,
dels och- på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag
å o,000,000 kronor. De ifrågavarande anslagens ställning per 29
februari 1924 åskådliggöres genom en av arbetslöshetskommissionen den 10
innevarande mars upprättad tablå, vilken torde som bilaga få fogas till detta
protokoll. Enligt vad tablån utvisar, återstod å nämnda anslag den 29
februari 1924 ett odisponerat belopp av 3,342,702 kronor 12 öre. Sagda
belopp är, med någon avrundning nedåt, upptaget som första post bland
tillgangarna i den här ovan (sid. 10) intagna översikten över kommissionens
beräknade ekonomiska ställning den 29 februari 1924.

Ifrågavarande översikt upptager vidare såsom poster bland kommissionens
tillgångar dels resterande ersättningar från vägstyrelser, dels överskott å
Norrlands Statsarbetens verksamhet, dels ock beräknade bidrag från kommuner
för till statsarbeten hänvisade arbetslösa. Nämnda poster torde icke påkalla
någon anmärkning från min sida. Däremot torde jag måhända böra
yttra några ord om de två återstående poster, som äro upptagna bland kommissionens
tillgångar, nämligen posten »lånefonden» och posten »stenleveranscentralen».
Beträffande den förstnämnda av dessa båda poster vill jag
erinra om, att ifrågavarande lånefond tillkommit på det sätt, att Kung! Maj:t
genom brev den 2 september 1921 av det å tilläggsstat för nyssnämnda år
under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget å 23,500,000 kronor
för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd ställt till arbetslöshetskommissionens
förfogande ett belopp av högst 1,000,000 kronor, att användas
dels till förskotterande av medel för utförande av med statsmedel
understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock till gäldande
av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden
kunde komma att överskridas. Av de sålunda till kommissionens förfogande

13

Kungl. Majds proposition nr 113.

ställda medlen har kommissionen vid olika tillfällen utlämnat lån till vägstyrelser,
för att för dem möjliggöra att såsom arbeten i öppna marknaden
igångsätta arbetsföretag, till vilka de i sinom tid käft att påräkna statsbidrag
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Medel, som influtit eller komma
att inflyta genom återbetalning av dylika lån, torde, i den mån så visar sig
erforderligt, böra ställas till arbetslöslietskommissionens förfogande för att
användas i kommissionens nödhjälpsverksamhet. Med hänsyn härtill synes
det berättigat att inräkna ifrågavarande lånefond bland arbetslöshetskommissionens
tillgångar.

Yad angår posten »stenleveranscentralen» utgöres densamma av beräknat
överskott å medel, som i och för beredande av arbetstillfällen åt arbetslösa
stenarbetare vid särskilda tillfällen anvisats till den jämlikt Kungl. Majrts
beslut den 2 juni 1916 inrättade stenleveranscentralen. Ifrågavarande överskott
torde, om så framdeles bliver erforderligt, med vederbörligt medgivande
böra få användas för arbetslösketskommissionens allmänna verksamhet.
Med hänsyn härtill synes överskottet ifråga med rätta kunna upptagas
bland kommissionens tillgångar.

Arbetslöshetskommissionen har i sin berörda översikt beräknat sina tillgångar
till sammanlagt 8,937,000 kronor. Emellertid vill jag erinra om att
Kungl. Maj:t genom brev den 24 februari 1922, för beredande av arbetstillfällen
åt arbetslösa genom avverkningar å allmänna skogar inom Norrbottens
län, in. m., ställde till domänstyrelsens förfogande ett belopp av högst
1,000,000 kronor, att, efter avdrag av vad som skäligen kunde anses böra
tillgodoföras domänfonden såsom ersättning för avverkat virke, återbetalas i
den mån medel inflöte för försålda effekter. Det sålunda till domänstyrelsens
förfogande ställda beloppet anvisades av anslag, som av riksdagen på
tilläggsstat för år 1922 beviljats för arbetslöshetens bekämpande. I skrivelse
den 11 januari 1924 har domänstyrelsen emellertid meddelat, att berörda
belopp å eu miljon kronor fortfarande vore hos statskontoret innestående
samt att styrelsen hyste den förhoppningen, att endast en mindre del av
nämnda belopp behövde komma till användning för därmed avsett ändamål.
Det synes mig, att den del av ifrågavarande belopp, som icke kommer att
av domänstyrelsen tagas i anspråk, lämpligen bör ställas till arbetslöshetskommissionens
förfogande. Med hänsyn härtill torde kommissionens tillgångar
kunna beräknas till högre belopp än det i merberörda översikt angivna.

Den av arbetslöshetskommissionen upprättade översikten över kommissionens
ställning utvisar, att om av kommissionens tillgångar ett belopp av

1,750,000 kronor avses för färdigställande av Norrlands Statsarbetens avbrutna
arbetsföretag, en summa av 3,706,000 kronor beräknas stå till förfogande
för oförutsedda utgifter under innevarande budgetår och för kommissionens
verksamhet under budgetåret 1924—1925. Härtill bör, enligt vad
jag nyss framhållit, läggas det belopp, som kan förväntas komma att återstå
av de till domänstyrelsens förfogande ställda medlen.

Den sålunda beräknade reserven synes, såvitt i närvarande stund kan
bedömas, vara tillräcklig för bedrivande av eventuellt påkallad nödhjälps Bihang

till riksdagens protokoll 1324. 1 sand. 84 käft. (År 113.) fiss 21

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 113,

verksamhet under nästkommande budgetår. Skulle förhållandena utveckla
sig i sådan riktning, att ytterligare medel för nämnda ändamål kunna antagas
bliva erforderliga, torde jag, i anslutning till vad jag vid behandlingen av
årets statsverksproposition härom anfört, före innevarande riksdags slut få
återkomma till ämnet och underställa Kungl. Maj:t det förslag, som omständigheterna
må påkalla. I varje fall torde det icke vara något hinder att, i den
utsträckning, arbetslöshetskommissionen förordat, för färdigställande av nu
ifrågavarande arbetsföretag använda de reservationsanslag, som av 1922 års
riksdag under femte huvudtiteln beviljats för bekämpande av arbetslösheten.
Jag finner mig därför böra ansluta mig till vad kommissionen härutinnan
föreslagit. För förslagets genomförande erfordras givetvis riksdagens medverkan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för färdigställande av vissa utav Norrlands Statsarbeten
påbörjade arbetsföretag må, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig härovan förordade grunder, användas, intill ett
belopp av 1,750,000 kronor, de av 1922 års riksdag för bekämpande
av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Torsten Wolff.

Bilaga.

Arbetslöshetsanslagets ställning den 29 februari 1924.

Den 1 jan. 1924 återstod av reseryationsanslagen för år 1922 och för första halyåret

1923 oanvisat ....................................................................................... 3,536,213:42

3,536,213.42

Disponerat under tiden 1 januari—29 februari 1924:

Av Kungl. Maj:t anvisat till Arbetslöshetskommissionens avdelning för Norrlands
Statsarbeten.................................................................... 20 44g. gQ

Av Kungl. Maj:t anvisat till Järnvägsstyrelsen: Automobilvägen Dingle—

Hedekas............................................................................... 100,000: —

Av Kungl. Maj:t anvisat till Järnvägsstyrelsen: Tillverkning av godsvagnar å

flottans varv i Karlskrona ......................................................... 35.600:__

Av Kungl. Maj:t anvisat till Kommissionens expenser 1 jan.—31 mars 1924 25,000: —

Av Kommissionen utanordna! till understödsverksamhet (resebidrag enligt

kungl. kung. 7 juli 1922, § 13 m. 2) ......................................... 337:60

Av Kommissionen utanordnat till stats-kommunala arbeten ..................... 7,715: 20

Av Kommissionen utanordnat till Kommissionens ledamöter (arvoden) ...... 4,440: — \ 9g 5 j j. 99

Odisponerat den 29 februari 1924..................................................................... 3,342,702:12

3,536,213: 42

Stockholm, K. I.. Beckmans Boktr., 1924.