Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1924 kl. 3 e. in.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t i f råga om beredande av bättre vård i vissa fall
åt barnsäng skvinnor och nyfödda barn.

liti eu inom andra kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 327, har fru Östlund m. fl. hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att det påbörjade
utredningsarbetet angående åtgärder för beredande av bättre vård i
vissa fall åt barnsängskvinnor och nyfödda barn måtte återupptagas och
av utredningen föranlett förslag i ärendet med snaraste föreläggas riksdagen.

Förevarande motion är lika lydande med en i första kammaren vid
årets riksdag väckt motion, nr 202, till vilken utskottet får hänvisa, vad
motiveringen beträffar.

Med anledning av vid 1914 års senare riksdag väckta motioner (1:80
och 11:168) begärde riksdagen i skrivelse (nr 207) till Kungl. Maj :t
utredning, huruvida och i så fall vilka åtgärder som borde vidtagas för
att dels tillförsäkra mindre bemedlade barnsängskvinnor järnte nyfödda
barn den vård vid förlossningar i hemmet, som dessa till befordrande av
släktets sundhet och hälsa behövde, dels i övrigt bereda mindre bemedlade
barnsängskvinnor jämte nyfödda barn tillfälle att vid tiden omkring
förlossningen i händelse av behov erhålla tjänlig vård utom hemmet å
för ändamålet anordnad plats.

Den 30 oktober 1914 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsen att
verkställa denna utredning, och på grund av samtidigt erhållet bemyndigande
tillkallade medicinalstyrelsen för ändamålet fyra sakkunniga.
Dessas uppdrag utvidgades sedermera till att jämväl omfatta utredningen
av frågan om förbättring av barnmorskornas löneförmåner in. in., i vilket
ärende utlåtande och förslag avgavs till Kungl. Maj :t den 6 oktober 1917.
Den förstnämnda utredningen resulterade däremot icke i något utlåtande
utan blev den 10 februari 1922 tillsvidare uppskjuten, och den 22 november
samma år återkallades det givna bemyndigandet att anlita sakkunniga
för densamma.

Emellertid föreligger inom medicinalstyrelsen ett rikhaltigt utrednings Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 13 samt 2 avd. 2 käft. (Nr 2—3.i 1

Motionen.

Utskottet.

2 Andra Jcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

material, vilket även blivit statistiskt bearbetat och varit tillgängligt för
utskottet. Ett sammandrag härav har publicerats av förste provinsialläkaren
doktor G. Stéenhoff i Svensk läkaretidning och åberopats av motionärerna.

De upplysningar, som detta sammandrag lämnar, jämte vad i övrigt
anförts i den föreliggande motionen och av 1914 års motionärer, bestyrka,
vad som torde vara bekant för varje socialt intresserad person i vårt land,
att allvarliga missförhållanden förefinnas på det i motionen berörda området.
Utskottet vill dock i detta sammanhang påpeka, att de i motionen
anförda, ur det nyssnämnda sammandraget hämtade siffrorna icke giva
någon riktig bild av huru förhållandena nu gestalta sig, då de nämligen
grunda sig på rapporter, som avgåvos år 1915 och gälla förhållandena under
år 1914. Sedan dess bär bl. a. den viktiga omständigheten tillkommit,
att en omorganisation av barnmorskeväscndet vidtagits, som medfört betydande
utgifter för staten, landstingen och kommunerna och säkerligen
åstadkommit avsevärda förbättringar på ifrågavarande område. I samband
med denna omorganisation blev även barnmorskornas rätt att i sin bostad
eller annan lägenhet yrkesmässigt tillhandahålla logi och vård för barnaföderskor
ordnad på ett mera rationellt och tillfredsställande sätt.

Emellertid torde icke något tvivel råda därom, att förhållandena alltjämt
äro sådana, att de i hög grad kräva det allmännas uppmärksamhet
och ingripande. Under de år, som gått sedan riksdagens ovannämnda skrivelse
beslöts, har också frågan på skilda håll varit föremål för varmt intresse,
som givit positiva resultat i form av utredningar, enskildas donationer
samt med tillhjälp av kommuner och landsting uppförda barnbördsanstalter
eller inrättandet av förlossningsplatser vid lasarett eller sjukstugor.
Särskilt hava landstingen, enligt vad utskottet inhämtat, under
de senare åren ägnat frågan ett mycket stort intresse, och vid en del nu
pågående ny- eller ombyggnader av lasarett planeras större eller mindre
barnbördsavdelningar.

Jämfört med år 1914 funnos vid föregående års utgång på ett avsevärt
större antal platser uppförda förlossningsanstalter, nämligen -—- förutom
barnbördslhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö samt de med universiteten
och barnmorskeundervisningsanstalterna förenade barnbördshusen
— i Linköping, Karlskrona, Norrköping, Gävle, Ystad, Landskrona, Vänersborg,
Borås, Eskilstuna, Nyköping, Kalmar, Sundsvall, Örnsköldsvik,
Jönköping, Västerås, Västervik, Trollhättan och Hälsingborg. Anstalterna
i Jönköping, Västervik, Kalmar, Sundsvall och Örnsköldsvik äro länsavdelningar,
vilka delvis uppförts med särskilt tillskott av intresserade
stadskommuner och donationer av enskilda personer.

Sistnämnda förhållande synes utskottet giva en anvisning, i vilken riktning
utvecklingen av denna för samhället så viktiga fråga bör gå. Med
tanke på landstingens och med dem jämförliga städers storartade arbete

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

lör våra lasarett och sjukhus och deras kraftiga understödjande av de på
kommuners initiativ tillkomna mindre sjukvårdsanstaltcrna (sjukstugor
o. dyl.) samt nu senast deras påtagliga intresse för vården av barnsängskvinnor
synes denna frågas lösning bäst befrämjas genom att fortfarande
låta initiativet utgå från landsting, kommuner och enskilda donatorer.

Detta synes så mycket mera lämpligt, som arten av och formen för de
åtgärder, som kunna och böra vidtagas, härigenom lättare kunna anpassa
sig efter behov och andra skiftande omständigheter. Olika meningar om
ändamålsenligheten av större eller mindre förlossningsanstalter kunna
vinna beaktande; mindre, men tätt befolkade områden kunna erhålla relativt
små ”hem”; vid lasarett kunna inrättas större avdelningar, där även
de fall!, som kräva allvarligare ingripande, mottagas o. s. v.

Det synes utskottet vara av stor vikt, att icke någon åtgärd vidtages från
statsmakternas sida, som kunde verka hämmande på det hittills så lyckligt
verksamma initiativet på ifrågavarande område från kommuner och
enskilda. En sådan verkan torde icke vara utesluten, om den förevarande
motionen bifölles, då därigenom en och annan kunde ingivas den föreställningen,
att staten stode i begrepp att taga saken i sin hand. Att å
andra sidan genom lagstiftning ålägga kommuner och landsting att vidtaga
vissa anstalter för vården av barnsängskvinnor synes utskottet icke
tillrådligt med hänsyn till både vad dessa samhällsorganisationer på eget
initiativ uträttat på området och de många ekonomiskt betungande uppgifter,
som staten under senare tider pålagt särskilt landstingen.

Däremot vill utskottet för sin del icke avvisa tanken på statens understöd
åt anstalter och åtgärder med i motionen avsett syfte. Det synes utskottet
tvärtom mycket rimligt, att staten genom lämpliga bidrag utjämnar
de differenser i ekonomisk bärkraft, som förefinnas mellan olika
landsdelar och samfälligheter, och detta så mycket mer som det torde
komma att visa sig — liksom det visat sig beträffande tuberkulos- och
epidemianstalter — att ju mer ömmande behovet av förlossningshjälp och
vård är, ju mindre är landstingets eller kommunens ekonomiska bärkraft.
En statens understödjande verksamhet på detta område synes utskottet
också böra få den formen, att den icke utesluter understöd i lika mån åt
redan anordnade förlossningsavdelningar eller hem.

Då emellertid statsbudgeten f. n. icke lärer tåla någon belastning för här
ifrågavarande ändamål och det är ovisst, när ändrade förhållanden i det
avseendet kunna komma att inträda, anser utskottet det vara lyckligast
för den fråga, vars lösning motionärerna avsett att befrämja, att icke nu
genom ett bifall till motionen ingiva iförhoppningar, som kunde hindra ett
fortgående på den hittills inslagna vägen.

Utskottet finner sig således böra hemställa,

4

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 2.

att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1924.

På utskottets vägnar:

AXEL EURÉN.

Närvarande: herrar Eurén, Andersson i Katrineholm, Brännberg, Wikström, Wagnsson,
Corneliusson, fru Thiiring, herrar Holmberg, Ernjors och Gustafsson i Al vs ered.

Reservation:

av fru Thiiring, som ansett att utskottet bort förorda bifall till motionen.