Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1924 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i
anledning av väckt motion nr 122 angående förenklade
bestämmelser för utbetalande av automobilskattemedel till
rikets väghållning sdistrikt.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 122 har herr Jonsson anfört bland annat följande. I kungörelse
den 24 november 1923 hade Kungl. Maj :t utfärdat närmare bestämmelser
angående fördelningen av automobilskattemedlen. Av kungörelsens
föreskrifter framginge, att fördelningen beträffande de bilskattemedel, som
tillkomme städerna, skedde utan omgång, men att beträffande landsbygden en
synnerligen komplicerad och tungrodd anordning vore föreskriven. Först
.skulle vägstyrelsen efter vägstämmans hörande genom länsstyrelsen ingiva en
till konungen ställd ansökan om bidrag till arbete, som skulle med bilskattemedel
understödjas, därvid arbetsplan och kostnadsberäkning skulle bifogas.
Länsstyrelsen upprättade därefter eu lista över de inkomna ansökningarna med
angivande av den ordning, i vilken företagen med hänsyn till sin allmänna
nytta ansåges böra komma i åtanke vid fördelning av skattebidrag. Därefter
insände länsstyrelsen ansökningarna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jämte eget yttrande över förslagen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskade
samtliga ifrågakommande förslag och underställde dem därefter Kungl. Maj :ts
prövning. Sedan slutligen Kung], Maj :t beviljat bidrag åt företagen, skulle
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämna vederbörande länsstyrelse och vägstyrelse
underrättelse därom, fastställa grunderna för arbetets utförande och
bidragets utbetalning, utbetala medlen samt kontrollera och godkänna arbetet;
och skulle därvid styrelsens instruktion samt gällande föreskrifter rörande
statsbidrag till vägbyggnader i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
En enklare och effektivare form än denna borde utfinnas, varigenom
landsbygdens bilskattemedel kunde komma vägarna mera direkt till godo, utan
att till alltför stor del konsumeras på vägen dit under försöken att hålla denna
onödiga administrativa verksamhet i gång. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppgift i förevarande avseende torde, vad beträffar länen, böra väsentligen
inskränkas till samma uppgift, som den fått sig förelagd beträffande städerna,
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 12 sand. 2 avd. 4 Käft. (Nr 4.)
Motionen.
2
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
Yttrande.
Historik.
eventuellt med något ökad befogenhet, d. v. s. en viss övervakande uppgift och
den tekniska kontroll, som från statsmakternas sida kunde anses erforderlig,
ävensom utfärdandet av nödiga tekniska bestämmelser för vinnande av enhetlighet
mellan landets olika delar, i den mån detta vore önskvärt. Län, som
försäkrat sig om biträde av sakkunnig person, borde därför befrias från den
omgång kungörelsen innebure och bilskattemedlen tillställas dem på samma
sätt, som nu skulle ske till stad, och av länsstyrelse fördelas med biträde av
vägkonsulent eller annan sakkunnig och arbetet därefter med dennes tillhjälp
av länsstyrelsen övervakas.
Slutligen föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att sådana bestämmelser för bilskattemedlens användning måtte utfärdas,
att ovanstående riktlinjer bleve beaktade.
Utskottet har på författningsenligt sätt införskaffat yttrande över motionen
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och är detta yttrande såsom bilaga fogat
vid detta utlåtande.
Utskottet får först i korthet erinra om förarbetena till kungörelsen den
24 november 1923 med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel
m. m.
Sedan riksdagen för sin del godkänt förslag till förordning angående fördelning
av automobilskattemedel m. in. och Kungl. Maj :t fastställt samma förordning,
anmodade statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att till departementet inkomma med förslag
till allmänna villkor och bestämmelser för fördelning av de automobilskattemedel,
vilka enligt nyssnämnda förordning tillkommer Kungl. Maj :t att
fördela.
I det av styrelsen härefter avgivna förslaget innefattade § 4 bestämmelser
om ansökning om och fördelning av medlen till de olika länens vägstyrelser.
Paragrafens lydelse var i sak densamma som § 5 i den på grundval av förslaget
utarbetade kungörelsen den 24 november 1923 (Sv. förf. nr 407). Vid avgivande
av yttrande över förslaget anmärkte ett tiotal länsstyrelser beträffande
§ 4, att däri angivna förfarande vore alldeles för omständligt och dyrbart. Så
yttrade länsstyrelsen i Karlskrona bl. a.: ”En stor del av skattemedlen kommer
att åtgå till arbetsplaner, kostnadsberäkningar, kontroll och avsyningar.
--------Därest det lämpligen kan låta sig göra att efter en något så
när rättvis grund uppdela de för landsbygden avsedda skattemedlen mellan
de olika länen, synes det ur flera synpunkter fördelaktigt, att därefter fördelningen
mellan länens väghållningsdistrikt verkställes av vederbörande länsstyrelse.
Genom den lokalkännedom, länsstyrelserna äga, och genom de upplysningar
och utredningar, som av dem lätteligen kunna införskaffas, skulle
större garanti ernås för att skattemedlen bliva på bästa sätt använda liksom oek
3
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
kostnaderna skulle kunna nedbringas för kontroll m. m.” Länsstyrelsen i
Vänersborg anförde bl. a.: ”Då länsstyrelserna bäst toi''de kunna bedöma de
olika vägdistriktens behov, vill länsstyrelsen föreslå, att skattemedlen för fördelning
mellan vägdistrikten överlämnas till länsstyrelserna.”
Ett flertal andra länsstyrelser föreslogo likaledes, att fördelningen av medlen
skulle överlämnas åt länsstyrelserna. Samma synpunkter framhöllos även
av åtskilliga vägstyrelser.
Utskottet anser motionen äga starkt fog för sig. De olägenheter med den utskottet.
nuvarande fördelningen av bilskattemedlen, vilka av motionären framhållits,
skulle undvikas, därest det ålåge länsstyrelse att verkställa fördelningen av
länet tillkommande automobilskattemedel, utbetala medlen samt kontrollera och
godkänna arbetet. Utskottet finner stöd i denna sin åsikt i de uttalanden, som
ovan anförts från åtskilliga länsstyrelser, vilka förklarat sig beredda att verkställa
denna fördelning och kontroll. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning
med ifrågavarande arbeten torde därför böra inskränkas till vad som
är fallet med likartade arbeten i städerna.
Länsstyrelsen måste givetvis äga tillgång till fullt sakkunnig person, som
kan biträda styrelsen vid handläggningen av de rent tekniska vägfrågor, som
äro förbundna med ifrågavarande fördelning och övervakande. Sådan sakkunskap
lärer också stå länsstyrelserna till förfogande. Dels finnas i vissa län
redan anställda särskilda vägkonsulenter, dels äger länsstyrelse påkalla biträde
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän. Enligt § 4 mom. 2
i nyssnämnda kungörelse äger slutligen länsstyrelse att efter Kungl. Maj :ts
förordnande använda bilskattemedel för anlitande av tekniskt sakkunnig person
att tillhandagå länsstyrelsen och vederbörande vägstyrelser i vägfrågor. Därest
på sätt som nu föreslagits handläggningen av här berörda vägfrågor överflyttas
till länsstyrelse, ligger det i varje länsstyrelses intresse att, därest så ej redan
skett, begagna sig av denna utväg.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i kungörelsen
den 24 november 1923 med närmare bestämmelser angående
fördelningen av automobilskattemedel m. m., att åt
länsstyrelserna överlämnas att verkställa fördelningen av länen
tillkommande automobilskattemedel ävensom att förordna om
kontroll och godkännande av med dessa medel utförda vägarbeten.
Stockholm den 20 mars 1924
På utskottets vägnar:
N. J. F. ALMKVIST.
4
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist,
Tiooth, Franzén, Bondeson,*) Andersson, P. i Årträ,*) ^Vinberg, Nilsson, N. A.
i Östrabo.*)
*) Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Bilaga.
Riksdagens första kammares andra tillfätlig a utskott.
Av Kung! Maj :t anbefalld att till utskottet skyndsamt avgiva yttrande
över motion nr 122 angående bestämmelser för utbetalande av automobilskattemedel
till rikets väghållningsdistrikt får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anföi’a följande.
Motionären föreslår ändring i gällande bestämmelser för bilskattemedlens
användning enligt de riktlinjer, som i motionen angivits.
Dessa riktlinjer äro.
De av statskontoret på länen fördelade bilskattemedlen skola av statskontoret
direkt eller på rekvisition till länsstyrelserna utbetalas.
Medlen fördelas och förslagen granskas av länsstyrelsen med biträde av
vägkonsulent eller annan sakkunnig och övervakas arbetet därefter av länsstyrelsen
med den sakkunniges tillhjälp.
Arbetenas allmänna övervakande och slutliga godkännande överlämnas
likaledes åt länsstyrelserna med anlitande av nödig sakkunskap, där den bäst
och billigast kan fås.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kontrollera bilskattemedlens användning
på i huvudsak samma sätt, som föreskrivits beträffande städer.
Härigenom anser motionären, att den administrativa proceduren väsentligt
förenklas och förbilligas.
Angående de i motionen föreslagna ändringarna får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anföra följande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen handhaver under Kungl. Maj :t landets
vägbyggnadsväsende i vad avser tekniska och ekonomiska frågor. Kungl. Maj :t
tilldelar anslag till vissa vägbyggnadsföretag efter utredning genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna, var och en inom sitt område, vägört
vattenbyggnadsstyrelsen inom det tekniskt-ekonomiska området och länsstyrelserna
inom det juridiskt-administrativa området i den omfattning, som
gällande väglag angiver. Ett betydande samarbete mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och länsstyrelserna äger härutinnan rum.
De nu gällande bestämmelserna för automobilskattemedlens fördelning
återfinnas dels i kungl. förordningen om fördelning av automobilskattemedel
in. m. den 2 juni 1922, svensk författningssamling nr 262 år 1922, dels i kungl.
kungörelsen med närmare bestämmelser angående fördelning av automobilskattemedel
m. m. den 24 november 1923, svensk författningssamling nr 407
år 1923.
Föreskrifterna i nämnda kungl. förordning bestämma, att fördelningen av
automobilskattemedel skall ske av konungen.
I den ovannämnda kungl. kungörelsen bestämmes, att de utredningar, som
tarvas för Kungl. Maj :ts beslut om medlens fördelning, skola utföras av resp.
länsstyrelse och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, var och en inom sitt verk
-
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
samhetsområde i nära överensstämmelse med vad som gäller för övriga vägbyggnadsmedel.
Motionen innebär således, ehuru detta ej utsäges, att medelsfördelningen
skulle överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna och vidare att det
tekniskt-ekonomiska utredningsarbetet samt tillsynen skulle överflyttas från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelserna och av dem anlitade vägsakkunniga.
Lämpligheten av att Kungl. Maj :t skulle avsäga sig rätten att fördela medlen
måste betvivlas.
Olämpligheten av att från den nuvarande vägbyggnadsmyndigheten vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen överflytta eu viss grupp vägbyggnadsärenden för
att överlämna dessa till 24 för ändamålet nybildade statens tekniskt-ekonomiska
organ torde däremot icke behöva betvivlas.
Enhetligheten är borta, om tjugufyra olika åsikter skola gälla.
Ändringen skulle i motsats till vad motionären föreställt sig komma att
draga flerfaldiga kostnader mot vad som bliver fallet med tillämpning av gällande
föreskrifter.
Granskningsarbetet, fördelningen av anslagen och tillsynen av medlens
användning verkställas nämligen väsentligt billigare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
i dessa arbeten vana och tränade tjänstemän på eu bråkdel av
den tid, som skulle tarvas för länsstyrelsernas tjänstemän och anlitade sakkunnige
och således även för en bråkdel av kostnaden.
Det är även påtagligt, att statens övervakande av de arbeten, som utföras
med automobilskattemedel, bör ske av samma väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
distriktstjänstemän, som övervaka övriga dylika arbeten i orterna, så att
onödiga resekostnader undvikas.
Då genom ändringsförslaget intet står att vinna, utan fastmera mycket
måste förloras i enhetlighet, enkelhet och kostnad, så får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avstyrka det i motionen framlagda förslaget.
Stockholm den 20 februari 1924.
Fridolf Wijnbladh.
Fr. Enblom.