Första kammarens (tndva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1924, kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr ld, i anledning
av Täckt motion, nr 118, angående skydd mot
avlyssnande av telefonsamtal.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 118, har herr Möller föreslagit riksdagen, att besluta i
skrivelse till regeringen hemställa, att i telefonkontrakten införes en bestämmelse,
enligt vilken k. telegrafstyrelsen garanterar telefonabonnent, att vad
på k. telegrafverket ankommer ingen tillkoppling av abonnentens apparat till
annan apparat än den abonnenten begär får äga rum, och att k. telegrafstyrelsen
förbinder sig att ombesörja att sådana kopplingar, därest de företagas
utan styrelsens vetskap, skola förstöras, så snart styrelsen erhållit kännedom
om deras existens.

Utskottet har över förevarande motion inhämtat yttrande av överståthållarämbetet
och telegrafstyrelsen, vilka utlåtanden bifogas såsom bilagor. Andra
kammarens tredje tillfälliga utskott, vilket haft att yttra sig över en i andra
kammaren väckt likalydande motion och för sin del erhållit samma yttranden
i frågan, som ovan anförts, har därjämte för komplettering av telegrafstyrelsens
utlåtande begärt förnyat yttrande av detta ämbetsverk, vilket därefter
med sådant till utskottet inkommit. Även detta sista yttrande bifogas.

Den allmänna rättsuppfattningen i vårt land kräver, enligt utskottets mening,
att telefonhemligheten i möjligaste mån skyddas i lika hög grad som
är fallet beträffande brev- och telegramhemligheten. Denna uppfattning är
också av statsmakterna erkänd och omfattad, vilket framgår därav att § 2
av det av Kungl. Maj:t den 29 november 1915 (Sv. förf.saml. nr 474) utfärdade
telefonreglementet erhållit följande lydelse: »Såväl telefonsamtals

innehåll som namn å de personer och nummer å de apparater, mellan vilka
samtal utväxlats, skola av telegrafverkets personal hemlighållas under avgiven
edsförbindelse». Visserligen är icke telefonhemligheten lika starkt skyddad
som brevhemligheten, vilken som bekant åtnjuter straffrättsligt skydd (Strafflagen
22 kap. 10 §), men nyss anförda administrativa föreskrift synes likväl

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 12 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13.) 1

Motionen.

Yttranden.

Utskottet.

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

otvetydigt utvisa, att förbud förefinnes för varje vidtagande med telegrafverkets
vetskap av övervakningsåtgärder sådana som dem, vilka i motionen
påtalats.

I sitt förstnämnda yttrande har telegrafstyrelsen anfört, bland annat, att
kontrakt mellan telefonabonnent och telegrafverket icke längre existera. Med
anledning härav vill utskottet framhålla, att, även om avtalet mellan dessa
parter icke längre har formen av kontrakt, är det dock otvivelaktigt rättsligt
sett av ett ömsesidigt bindande avtals natur. Och då för abonnemanget gälla,
bland annat, föreskrifterna i det av Kungl. Maj:t utfärdade telefonreglementet,
synes abonnenten därför ostridigt vara berättigad att göra anspråk på det
skydd för telefonhemlighetens bevarande, som i samma reglemente stadgats.
I detta förhållande ligger givetvis icke något hinder för telegrafverket att
vidtaga de rent tekniska anordningar för linje- och expeditionskontroll, som
kunna befinnas lämpliga, och vilkas nödvändighet framhållits i telegrafstyrelsens
första yttrande i ämnet.

I likhet med motionären är utskottet sålunda av den meningen, att den
privata telefonhemligheten icke får kränkas från myndigheternas sida. Utskottet
förbiser emellertid icke, att tvingande allmänna intressen i undantagsfall
kunna kräva ett frångående av regeln om telefonhemlighetens skyddande.
Därest sådana utomordentliga omständigheter anses göra extra-ordinära åtgärder
behövliga, bör dispens i varje särskilt fall lämnas genom beslut av
Kungl. Maj:t och under sådana former, att grundlagsenlig granskning av beslutet
kan äga rum.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av de åtgärder,
som kunna vara erforderliga för telefonhemlighetens effektiva
skyddande.

Stockholm den 6 maj 1924.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande: herrar Almkvist, Rooth, Julin, Franzén,* Bondesson, Andersson, PA i
Arbrå, Nilsson, N. A. i Östrabo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr N. A. Nilsson, som ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å
motionen.

Första kammarens (intim tillfälliga utskotts utlåtande AV /■>’.

. >

Bilaga 1.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom brev den 15 februari 1924 har Kung!. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen
att till utskottet överlämna yttrande över en inom andra kammaren väckt
motion nr 199 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av viss bestämmelse
i telegrafstyrelsens telefonkontrakt.

Med anledning därav får telegrafstyrelsen anföra följande.

Avtal mellan abonnent och telegrafverket rörande telefonabonnemang har
sedan lång tid tillbaka icke längre formen av kontrakt. Abonnenten har endast
att underteckna en anmälningssedel enligt här bifogade formulär. Från telegrafverkets
sida lämnas ingen annan bekräftelse på det ingångna avtalet än
kvitto å inbetalda inträdesavgifter för de apparater, abonnenten önskar hos
sig uppsatta.

Beträffande de i motionen påyrkade bestämmelserna måste telegrafstyrelsen
avstyrka det föreliggande förslaget, enär det är nödvändigt för telegrafverket
att kunna, abonnenterna ovetande, intaga telefonledningarna till särskilda å
stationerna anordnade kontrollapparater, i och för regelbundna eller tillfälliga
undersökningar rörande driftsäkerheten m. m. samt för kontrollering av såväl
de tekniska anordningarnas funktionerande som tefonisternas expedition.

Stockholm den 27 februari 1924.

Kungl. telegrafstyrelsen
Herman Fy din.

W. Linde.

Axel Fetri.

Föräta kammarens (indra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Redovisningsområde:

Taxeområde:

Station:

Abonnentnummer:

Anmälan om rikstelefonabonnemang

Undertecknad

(Titel eller yrke samt fullständiga för- och tillnamn resp. namn å bolag, firma etc.)

anmäler sig härmed såsom abonnent å rikstelefon.
Huvudapparaten skall uppsättas i

För abonnemanget gälla föreskrifterna i det av Kungl. Maj:t utfärdade
telefonreglemente och de av Kungl. Telegrafstyrelsen fastställda »Allmänna
villkor för rikstelefonabonnemang».

Abonnemangsavgiften för huvudapparaten skall tills vidare utgå efter
ett årligt samtalsantal av

den 192

(Postadress)

Abonnemanget börjar den enligt arbetsorder nr

Form. nr 287.
(1920.)

Forsla kammarens CtHclva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Bilaga 2.

Till Riksdagens Första kammares and,ra tillfälliga rotskott.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga befallning, delgiven genom ämbetsskrivelse från
herr statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet av den 15 februari
1921, bär överstäthållarämbetet att avgiva yttrande till eder över en inom
andra kammaren väckt motion nr 199 angående skydd mot avlyssnande av
telefonsamtal.

Överstäthållarämbetet, som i detta ärende inhämtat yttrande av polismästaren,
får härmed överlämna detta yttrande och åberopa detsamma såsom
sitt eget.

Stockholm den 29 februari 1924.

Vilhelm Tamm.

E. TF. Willers.

P. M. till herr överståthållaren.

Såsom infordrat yttrande över en inom riksdagen väckt motion om införande
av bestämmelser till skydd mot avlyssnande av telefonsamtal får jag
vördsamt anföra följande.

Av motiveringen till det i motionen framställda yrkandet synes framgå, att
detta syftar till att särskilt för polismyndighet omöjliggöra avlyssnande av
telefonsamtal. Det är givetvis uppenbart, att polisen icke arbetar för självändamål,
utan att polisen är ett samhällets organ, som arbetar i samhällets
intresse för dess skyddande mot brott och brottslingar med av samhället
reglerad befogenhet. Starka inskränkningar i denna befogenhet giva friare
spelrum åt samhällets fiender och kunna följaktligen skada samhället självt.
Det är alltid samhället självt, som genom inskränkningar i eller utvidgande
av sina ifrågavarande organs befogenhetsområde avgör storleken av det skydd
det vill åtnjuta. Frågan om uppställandet av hinder mot telefonsamtals avlyssnande
genom tillförsäkrandet åt abonnenterna av den i motionen föreslagna
garantien hänger helt och hållet samman med frågan om vilka vapen
samhället vill anförtro sina organ till användande i deras kamp mot samhällets
fiender. Vid denna frågas avgörande torde man böra taga i betraktande,
att medel, som under tider med ringa brottslighet och lugna
förhållanden i övrigt måhända kunna betraktas såsom överflödiga, kunna
under tider av motsatt slag visa sig vara för samhället nödvändiga.

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Därför torde det av samhället icke vara välbetänkt, att en gång för alla utan
någon som helst inskränkning avhända sig varje möjlighet att genom avlyssnande
av telefonsamtal komma på spåren rådslag m. m. mellan personer,
som utöva verksamhet för samhällsmedlemmarnas skadande. Sådana tider
kunna komma, då samhället så starkt hotas av brottslingar, att avlyssnandet
av telefonsamtal skulle kunna visa sig nödvändigt såsom en åtgärd
för samhällets räddning. Säkerligen torde ett oåterkalleligt avhändande av
ifrågavarande vapen icke vara i överensstämmelse med samhällets intresse, utan
torde samhället i stället böra försäkra sig om möjligheten till dylikt vapens användande.
Det kan icke undvikas, att samhällets intresse många gånger kommer
i strid med den enskilde individens. I sådana fall måste den senares
intresse vika för samhällets, även om vad samhället anser sig böra föreskriva
ter sig för den enskilde som en oförsynthet.

Användandet i rättvisans tjänst av kontroll över telefonsamtalen är icke
något ovanligt i andra länder. Sålunda giva de i våra dagars Tyskland gällande
lagarne möjlighet för åklagare och polis att erhålla del av telefonerandes
samtal. Likaså finnes i Danmark möjlighet för sagda myndigheter att vinna
kännedom om innehållet i utväxlade telefonsamtal.

Om emellertid möjligheten hålles öppen att i samhällets tjänst använda
telefonsamtalens avlyssnande, de telefonerande givetvis ovetande, torde någon
fara för missbruk icke vara att frukta, därest avlyssnandet göres beroende
av samtycke av annan myndighet. Lämpligast torde måhända vara, att för
sådant avlyssnande kräva tillstånd av Kungl. Maj:t.

Stockholm den 27 februari 1924.

G. Hårlemun.

Rätt avskrivet, betygar,
Ex officio:

E. W. Willers.

Bilaga 3.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Maj:t, med anledning av utskottets skrivelse den 7 mars 1924,
genom brev den 14 mars 1924 anbefallt telegrafstyrelsen att till utskottet avgiva
förnyat yttrande över en inom andra kammaren väckt motion nr 199
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av viss bestämmelse i telegrafstyrelsens
telefonkontrakt, får styrelsen anföra följande.

Då utskottets ifrågavarande skrivelse kan synas i viss mån innebära ett
lkander av telegrafstyrelsens föregående yttrande, anser sig styrelsen böra
först klargöra den ståndpunkt styrelsen intager och måste intaga till den i
motionen framdragna frågan.

Med den ställning telegrafverket såsom ett uteslutande tekniskt verk intager
inom statsförvaltningen är telegrafstyrelsen i sin verksamhet fullkomligt frigjord
från alla politiska synpunkter och har därför varken anledning till eller

Föräta kammarens UVUIYCI tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

intresse av att för sin del vidtaga några åtgärder av den extra ordinära beskaffenhet,
som åsyftas i motionen. Telegrafstyrelsen har ej heller vare sig
befogenhet eller möjlighet alt bedöma dylika åtgärders lämplighet eller berättigande
ur allmän samhällssynpunkt, läka litet tillkommer det telegrafstyrelsen
att yttra sig över det behövliga eller kloka i eventuella sådana åtgärders förbjudande.
Då nu ett sådant förbud föreslagits i motionen, hade styrelsen
således endast att tillse, huruvida detta skulle kunna på något sätt inverka
störande på telegrafverkets tekniska funktion. Därför måste styrelsen begränsa
sitt yttrande till ett enkelt påpekande därav, att, med den allmänna formulering
motionen givit det ifrågasatta förbudet, detta skulle i vissa fall kunna
inverka hinderlig! för telefonexpeditionens säkra handhavande. Samtidigt ansåg
sig styrelsen böra rätta den missuppfattning motionären gjort sig skyldig till
därutinnan, att han antagit, att förhållandet mellan telegrafverket och abonnenterna
fortfarande reglerades av personliga kontrakt. Denna missuppfattning
är för övrigt mycket förklarlig, enär inom Stockholmsnätet ännu under år
1922 något över 13,000 personliga kontrakt voro i gällande kraft och ännu
i dag sådana, ehuru få, existera.

Emellertid har nu utskottet gjort framställning om att från telegrafstyrelsen
erhålla ett fullständigt yttrande över motionen i dess helhet och därvid uttryckt
sin önskan, att detta skulle avse jämväl motionens motivering.

Motiveringen innefattar dels ett allmänt klander över att en abonnent skulle
kunna avsiktligt kopplas till annan apparat än den han begärt och dels ett
påstående att sådant förekommit, att det finnes en särskild avlyssnarestation
i Stockholm samt att till polishuset finnas ledningar, genom vilka abonnenter
kunna inkopplas till en avdelning av detektiva polisen.

Beträffande motiveringens förra eller politiska del är styrelsen, såsom här
ovan angivits, urståndsatt att i förevarande fråga uttala något omdöme. Styrelsen
saknar nämligen den för ett sådant omdöme erforderliga insikt om de
växlande förhållanden, som vid olika tillfällen kunna motivera vissa särskilda
åtgärder av nu ifrågavarande slag.

Vad angår motiveringens senare del, som pekar direkt på fakta, kan styrelsen
meddela, att efter vad vederbörande avdelningschefer förklarat några
sådana anordningar, som i motionen omnämnas, icke dem veterligen förefinnas.
Alla under orostiden anbefallda provisoriska undantagsanordningar äro nämligen
försatta ur bruk. Tidpunkten härför kan telegrafstyrelsen icke uppgiva,
enär vederbörande stationsbefäl icke numera kan erinra sig densamma och
anordningarna på grund av sin tillfälliga natur icke heller bokförts. Stockholm
den 26 mars 1924.

Kungl. Telegrafstyrelsen
Herman Bydin.

W. Linde.

Axel Petri.

Stockholm 1924. Kung!. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.