Sammansatta stats- och örnträ lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1924 kl. 10 f. m.

Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlåtande i anledning
av väckt motion om ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion, nr 10, vilken
motion hänvisats till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott,
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa,
att Kungl. Maj:t efter infordrade yttranden från vederbörande myndigheter
ville fortast möjligt till riksdagen inkomma med förslag till ändringar
av vissa i motionen berörda delar av lagen om allmän pensionsförsäkring,
vartill denna Kungl. Maj:ts utredning giver anledning.

I motionen föreslås höjning av såväl pensionstillägg som avgiftspensioner.
Beträffande pensionstilläggen har motionären tänkt sig olika vägar
för åstadkommande av en höjning, såsom exempelvis en indirekt höjning
genom ökning av den fria inkomsten från 50 kronor till 100 kronor, eller
direkt ökning av pensionstilläggen från nuvarande 225 kronor för män och
210 kronor för kvinnor till 300 kronor för män och 280 kronor för kvinnor.
Beträffande avgiftspensionerna föreslås icke någon viss höjning av
pensionsavgifterna, men framhålles, att avgiftspensionerna icke hava något
nämnvärt värde för dem, som nu eller inom närmaste framtiden komma
i åtnjutande av dem, och icke heller kunna betraktas som tillfredsställande
för den medelålders eller yngre generationen.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,
får utskottet hänvisa till motionen.

I ett från pensionsstyrelsen inkommet yttrande, vilket såsom bilaga fogats
till detta utlåtande, hava gjorts vissa beräkningar över den ungefärliga kostnadsökning,
som skulle åsamkas staten vid bifall helt eller delvis till motionen.
Nämnda beräkningar hava utförts dels under förutsättning, att lagändringen
skulle komma att omfatta endast de personer, som bliva invalider
efter den 1 juli 1925, dels under förutsättning, att lagändringen skulle genomföras
den 1 juli 1925 utan övergångsbestämmelser.

I förra fallet skulle kostnadsökningen för staten under budgetåret 1925—

Bihang till riksdagens protokoll 1924-. 6 samt. 2 avd. 3 höft. (Nr 3.) 1

2

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Utskottet.

1926, därest pensionstilläggen höjdes till 300 resp. 280 kronor, den fria
inkomsten höjdes till 100 kronor och barntilläggen till 125 kronor, uppgå
till 1,250,000 kronor. Denna kostnadsökning för staten skulle därefter
komma att årligen tillväxa, så att ökningen för budgetåret 1951—1952 skulle
uppgå till icke mindre än 32,250,000 kronor. I senare fallet, alltså under
förutsättning, att lagändringen genomföres utan övergångsbestämmelser,
skulle motsvarande kostnadsökning för staten redan under budgetåret 1925—
1926 uppgå till 35,300,000 kronor. Under följande år skulle den totala
kostnaden utöver detta belopp ökas enbart i förhållande till eventuell folkökning.
För att erhålla den totala kostnadsökningen för det allmänna
skola de nämnda beloppen ökas med Vs, motsvarande kostnadsökningen
för landstingen och kommunerna.

Efter att hava redogjort för resultatet av kostnadsberäkningen anför pensionsstyrelsen
följande:

»Det må slutligen erinras om, att statens besparingskommitté har jämväl
pensionsförsäkringen under utredning och att kommitténs utlåtande i
detta ämne, vilket enligt uppgift torde kunna förväntas redan i slutet av
innevarande år, lärer komma att beröra icke endast administrations- och
organisationsförhållandena inom pensionsförsäkringen utan även grunderna
för försäkringens prestationer.

Pensionsstyrelsen har naturligtvis icke något att erinra mot en sådan
skrivelse till Kungl. Maj:t, som med motionen avses. Då emellertid, som
av ovanstående framgår, det i motionen avhandlade ämnet redan är föremål
för utredning, synes det knappast vara sannolikt, att man därmed
skulle kunna främja någon hastigare lösning av dessa frågor.»

Såsom av pensionsstyrelsens utlåtande framgår, skulle ett genomförande
av motionärens förslag om höjning av pensionstilläggen medföra högst betydande
kostnader för det allmänna, varför ur denna synpunkt särskilt
under nuvarande statsfinansiella läge betänkligheter måste hysas mot förslaget.
Vad angår höjning av pensionsavgifterna, så var denna fråga föremål
för prövning vid 1921 års riksdag och beslöts då en avsevärd höjning av
dessa avgifter, att träda i kraft den 1 januari 1922. Därefter lärer icke
något hava inträffat, som bragt denna fråga i ett väsentligt förändrat läge.
I anledning härav och då, såsom pensionsstyrelsen upplyst, det i motionen
avhandlade ämnet redan är föremål för utredning, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1924.

På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:
HJALMAR von SYDOW.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Swartz, Johansson i Hälsingborg,
Bergström, von Koch, Tjäll gren* och ''Thor ber g* ;

från andra kammaren: herrar Hagman, Olsson i Blädinge, Andersson i Bröstbom
(Isberg, Jonsson i Eskilstuna, Karlsson i Gasabäck och Holmström i Stockholm.

* Icke närvarande vid utlåtandets justering

Bilaga.

Till riksdagens sammansatta stals- och andra lagutskott.

I skrivelse den 27 februari 1924 har riksdagens sammansatta stats- och
andra lagutskott anhållit om yttrande av pensionsstyrelsen över en inom
första kammaren väckt motion nr It) om ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring,
och har Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen att avgiva och till
utskottet överlämna det begärda yttrandet.

I anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.

I motionen yttras bland annat, att de pensioner, som för närvarande utgå
enligt pensionsförsäkringslagen, äro till sina belopp otillräckliga, och att
det måste anses i hög grad önskvärt, att åtgärder vidtagas för att såväl
pensionstilläggen som avgiftspensionerna må bliva förbättrade. För höjning
av pensionstilläggen borde enligt motionärens mening olika sätt kunna
anlitas. Ett sätt vore att höja dem indirekt därigenom, att den årsinkomst
av 50 kronor, som pensionären äger rätt att innehava utan avdrag å pensionstillägget,
höjdes t. ex. till 100 kronor, och att först den summa, som överstege
detta belopp, reducerades med 6/10, varigenom en värdefull förbättring
skulle göras för pensionärerna. Merutgiften, som därigenom skulle
drabba staten, borde ej vara oöverkomlig. Pensionstilläggets storlek borde
även höjas från 225 kronor för män och 210 kronor för kvinnor till 300
kronor för män och 280 kronor för kvinnor. Beträffande avgiftspensionerna
framhålles, att de icke hava något nämnvärt värde för dem, som nu och
inom närmaste tiden komma i åtnjutande därav, och att de icke heller
kunna betraktas såsom tillfredsställande för den medelålders eller yngre
generationen, om nuvarande låga avgifter skola bibehållas.

Frågorna om förhöjning av pensionstilläggen och avgifterna enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring voro föremål för behandling vid 1921 års
riksdag, närmast med anledning av en framställning från pensionsstyrelsen.
Med skrivelse den 23 februari 1921 överlämnade nämligen styrelsen till Kungl.
Maj:t förslag till en del ändringar i lagen (se Kungl. Maj:ts proposition nr
284). Dessa förslag inneburo i korthet, att pensionsavgifterna skulle— frånsett
grundavgifterna — utgå med en procent av de försäkrades inkomst,
dock med högst 50 kronor, i samband varmed föreslogs en modifikation i
fråga om sättet för beräkning av avgiftspensionens storlek; samt att pensionstilläggen
(resp. understöden) skulle utgöra för man 300 och för kvinna
280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Barntilläggen skulle vidare
utgöra 125 kronor för varje barn med avdrag av hälften av det belopp,
varmed årsinkomsten överstege 600 för man, 560 för kvinna samt 1,160
kronor för äkta makar. Härjämte föreslog styrelsen upphävande av bestämmelsen
om höjning av pensionstillägg med 0,08 procent för varje krona
av till fullo och i rätt tid erlagda avgifter.

Då enligt styrelsens förslag pensionstilläggen skulle utgå med betydligt

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

högre belopp än förut, ansågos tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla
bestämmelsen om att inkomst intill 50 kronor icke skulle föranleda avdrag
å pensionstillägget. En annan förutsättning var, att avgiftspensionen skulle
medräknas såsom inkomst vid beräkningen av pensionstilläggets storlek.
I sin motivering till detta sistnämnda förslag anförde styrelsen, att pensionstilläggen
hade till uppgift att fylla ett förefintligt behov av medel till
vederbörandes ^ försörjning. Om avgiftspensionerna komme att utgå med
belopp, som åtminstone avsevärt minskade behovet av ytterligare hjälp,
förefölle det naturligt, att dessa pensioner, i motsats till vad nu vore förhållandet,
jämväl skulle räknas såsom inkomst enligt 7 § pensionsförsäkringslagen.
Det må nu här tilläggas, att ett genomförande av dessa förslag
skulle komma att medföra eu fortgående minskning av pensionstilläggen,
så att tyngdpunkten i folkpensioneringen så småningom komme att överflyttas
till själva avgiftspensionen.

Kungl. Maj:t upptog i sin proposition till riksdagen pensionsslyrelsens
förslag i fråga om pensionstillägg och barntillägg oförändrade. Däremot
gjordes en modifikation beträffande pensionsavgifterna. De dittillsvarande
avgifterna bibehöllos för inkomst intill 2,000 kronor. Om inkomsten uppgick
till 2,000 kronor eller mera, skulle avgiften utgöra eu halv procent
av inkomstbeloppet, dock högst 50 kronor.

Riksdagen företog åtskilliga ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget. För inkomst intill 3,000 kronor bestämdes sålunda tilläggsavgiften
till högst 10 kronor. Om inkomsten uppgår till 3,000 men ej 5,000
kronor, utgör tilläggsavgiften 15 kronor, 5,000 men ej 7,000 kronor 20 kronor,
7,000 men ej 10,000 kronor 25 kronor, 10,000 kronor eller mera 30 kronor.
Pensionstillägget bestämdes för man till 225 och för kvinna till 210 kronor
med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst
må överstiga 50 kronor. Barntilläggets maximum fastställdes till
högst 102 kronor för varje barn. I enlighet härmed utfärdades nya lagbestämmelser
den 13 oktober 1921.

Förslaget att borttaga bestämmelsen om 50 kronors fri inkomst godkändes
sålunda ej av riksdagen. Ej heller bifölls förslaget om inräknandet
av avgiftspensionen såsom inkomst vid bestämmande av pensionstilläggets
storlek. Anledningen härtill torde ha varit den av riksdagen vidtagna sänkningen
av de föreslagna pensionstilläggen. Däremot godkändes förslaget

Statens beräknade kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg.

Enligt före

Kostnadsökning

Summa kostnader

vid bifall till
Kungl. Maj:ts
förslag

enligt riksda-gens beslut

vid bifall till
Kungl. Maj:ts
förslag

enligt riksda-j
gens beslut

i

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1922 .....................

23,050,000

1,925,000

1,325,000

24,975,000

24,375,000

1923 ....................

24,150,000

4,175,000

2,525,000

28,325,000

26,675,000

192-1 .....................

25,250,000

6,325,000

3,700,000

31,575,000

28,950,000

1925 .....................

26,325,000

8,350,000

4,825,000

34,675,000

31,150,000

1926 ....................

27,300,000

10,300,000

5,925,000

37,600,000

33,225,000

1931 .....................

31,525,000

19,700,000

10,750,000

51,225,000

42,275,000

1941 .....................

38,025,000

31,700,000

17,325,000

69,725,000

55,350,000

1951 ....................

43,200,000

35,850,000

20,025,000

79,050,000

63,225,000 j

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

om upphävande av bestämmelsen angående höjning av pensionstillägget
med 0,08 procent.

Ovan intagna tablå angiver den på staten belöpande, beräknade kostnaden
för pensionstillägg, understöd och barntillägg enligt de bestämmelser,
som gällde före år 1922, kostnadsökningen, som skulle blivit eu följd
av bifall till Kung!. Maj:ts förslag vid 1921 års riksdag, kostnadsökning i
anledning av samma riksdags beslut in. m.

Såsom av det föregående framgår, nedsatte riksdagen med 50 procent
den av Kungl. Maj:t föreslagna ökningen av pensionstilläggsbeloppen in. in.
Att kostnadsökningen det oaktat väsentligen överstiger hälften av den kostnadsökning,
som skulle föranletts av ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
bar sin grund däri, att enligt Kungl. Maj:ts förslag, såsom jämväl förut
nämnts, avgiftspensionerna skulle räknas såsom inkomst och den tria inkomsten
av 50 kronor bortfalla.

Det kan icke förnekas, afl folkpensioneringen i dess nuvarande form
icke bar den effektivitet, som av statsmakterna avsågs vid dess tillkomst.
Visserligen har under de gångna åren antalet pensionstagare avsevärt ökats
i jämförelse med vad som var avsett år 1913. Genom modifikationer i
övergångsbestämmelserna hava nämligen stora grupper av den nuvarande
generationen, som ursprungligen icke medlogos i försäkringen, sedermera
inbegripits i densamma, och liava övergångsbestämmelserna även i andra
avseenden förbättrats. Men beträffande storleken au pensionstilläggen och
understöden, vilka av naturliga skäl under försäkringens första tid komma
att utgöra den ojämförligt största delen av pensionerna, är dock försäkringen
i ett relativt taget sämre läge än vad som avsågs vid pensionsförsäkringslagens
antagande år 1913.

Genom den förböjning av pensionstilläggen till högst 225, resp. 210 kronor,
som kom till stånd vid 1921 års riksdag, har nämligen icke kompenserats
den nedgång i penningvärdet, som sedan år 1913 ägt rum. Och
detta bar icke ens blivit fallet efter den omfattande deflation, som under
senare tid inträffat. Enligt nuvarande index skulle de pensionstillägg å
150 och 140 kronor, som fastställdes år 1913, motsvaras av cirka 259,
resp. 242 kronor, under det att förhöjningarna av pensionstilläggen, såsom
ovan nämnts, sträckt sig endast till 225, resp. 210 kr.

Därtill kommer, att, då allenast de personer, som blivit invalider efter
1922 års ingång, komma i åtnjutande av de förhöjda pensionstilläggen,
verkningarna av nämnda lagändring hittills endast i ringa mån gjort sig
gällande. Av de ungefär 275,000 personer, vilka vid 1923 års utgång beräknats
vara berättigade till pensionstillägg eller understöd, skidle nämligen
omkring 255,000 -— d. v. s. 92,T procent av hela antalet -— vara berättigade
till pensioner efter de äldre grunderna (pensionstillägg högst 150
kronor), under det att för de återstående — endast omkring 20,000 personer,
d. v. s. 7,3 procent av hela antalet — de nya bestämmelserna (pensionstillägg
högst 225 kronor) skulle äga tillämpning. Verkan av dessa
senare bestämmelser framträder visserligen mer och mer, men ännu så
sent som under första kvartalet av år 1924 tillämpades dock desamma
endast för 40,75 procent av de under kvartalet nytillkomna pensionstagarna
och de äldre bestämmelserna för 59,2 5 procent.

Pensionsavgifterna hava naturligtvis varit underkastade samma ogynnsamma
inflytande av förändringen av penningvärdet, och detta i ännu
högre grad än pensionstilläggen och understöden, då, såsom förut påvisats,

6

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

ett relativt litet antal pensionsavgifter — nämligen endast sådana, som
grunda sig på högre inkomst än 3,000 kronor — höjts. Enligt pensionsstyrelsens
i skrivelsen den 23 februari 1921 framlagda förslag skulle däremot
i allmänhet för del stora antalet av de försäkrade, som erhållit nominellt
ökade inkomster, förhållandet mellan deras avgifter och deras inkomster
förblivit så gott som oförändrat.

Det må även erinras, att 1913 års lagstiftning endast avsåg att vara ett
första steg på vägen. Alderdomsförsäkringskommitténs ordförande uttalade
ock i sin redogörelse för kommittéförslagets huvudsakliga innehåll och
syfte, att pensionsförsäkringen visserligen borde bereda eu icke fullt så
knapp försörjning för de understödda, som hittills varit fallet, men att man
dock icke ansåg sig under den första tiden böra syfta längre än vad som
beträffande försörjningens riklighet kunde anses motsvara ungefär det förevarande
läget.

Även om man med bibehållande i huvudsak av de nuvarande grunderna
för pensionsförsäkringen skulle nöja sig med det resultat, som avsågs med
1913 års lagstiftning, lärer det med hänsyn till vad ovan framhållits vara
nödvändigt att höja såväl pensionsavgifterna som pensionstilläggen. Till
följd av det statsfinansiella läget torde emellertid utsikterna att under
den närmaste framtiden vinna en mera avsevärd förbättring i pensionsförsäkringens
prestationer genom ökning av det allmännas kostnader för försäkringen
vara synnerligen små.

Då betydelsen av den självförsörjning för ålderdomen eller vid tidigare
invaliditet, som ligger i avgiftspensioneringen, alltmer tränger igenom hos
befolkningen och därmed även en riktig uppfattning av vikten att erlägga
föreskrivna avgifter gör sig gällande, borde det dock icke möta några större
svårigheter att av de försäkrade utfå högre pensionsavgifter än de nu fastställda.
Men för att något mera nämnvärt resultat skall vinnas, bör höjningen
icke vara alltför obetydlig. Det torde härvid vara erforderligt att
gå något längre än pensionsstyrelsen gjorde i sitt förslag år 1921. I sådant
fall torde även böra lagas under övervägande, huruvida en ökning av antalet
uppbördsterminer bör äga rum. Huruvida och i vad mån större
medverkan från arbetsgivarna vid avgiftspensioneringens tekniska genomförande
jämväl bör krävas är en fråga, som i detta sammanhang icke
torde böra upptagas till närmare behandling.

De försäkrade böra givetvis få räkna sig till godo så förmånliga prestationer
som möjligt på grund av sina inbetalda avgifter, och allt bör
göras för att stimulera till en ordentlig avgiftsbetalning. Man bör undersöka,
huruvida man icke skulle våga vidtaga några jämkningar eller förändringar
beträffande någon eller några av de förutsättningar, vilka lagts
till grund för beräkning av avgiftspensionerna, i syfte att åstadkomma en
höjning av dem. Sammansatta stats- och andra lagutskottet nr 2 vid
1921 års riksdag berörde i sitt utlåtande nr 7 denna fråga.

Pensionsavgifternas höjning och uppbörden av desamma jämte en del
andra förhållanden rörande pensionsförsäkringen stå i nära samband
med spörsmålet om anordnandet av en effektiv sjukförsäkring. I nuvarande
ekonomiska läge är emellertid sannolikt fara för handen, all dröjsmålet
med denna frågas lösning kan komma att bliva avsevärt. Hinder
synes dock ej böra möta att under liden vidtaga — låt vara mer eller
mindre provisoriska — förbättringar eller anordningar beträffande pensionsförsäkringen.
Kan detta ske i samverkan med en lämpligt anordnad frivillig
sjukförsäkring, synes det vara till fördel för båda de ifrågavarande
grenarna av socialförsäkringen.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

7

I ett utlåtande av den 26 mars 1924 till riksdagens andra lagutskott
uttalade sålunda pensionsstyrelsen bland annat, att frågan om kvinnornas
avgiftspensioner är av den vikt, att den bör lösas så snart som möjligt,
och att därför denna angelägenhet utan dröjsmål bör upptagas till närmare
utredning enligt linjer, vilka, så långt möjligt, icke föregripa en
eventuell framtida omorganisation av socialförsäkringen i dess helhet.

Pensionsstyrelsen har i det föregående särskilt riktat uppmärksamheten
på möjligheten att genom höjda avgifter och organisatoriska förbättringar
vinna ökad effektivitet åt pensionsförsäkringen. Styrelsen kan dock ej
underlåta att framhålla, att — i enlighet med vad förut vidrörts — eu
höjning av pensionsavgifterna icke enbart är till fyllest för att inom eu
snar tid nå målet med pensionsförsäkringen. En sådan höjning verkar,
såsom förut påvisats, relativt långsamt och kommer därför huvudsakligen
endast den yngre generationen till godo. Vill man vinna snar förbättring,
är det tydligen erforderligt att även höja pensionstilläggen. Men härvid
lärer icke kunna undgås att även upptaga till förnyad prövning möjligheten
att kunna uppnå eu bättre anpassning, än som nu är fallet, av
pensionernas storlek efter de olika levnadskostnaderna på olika orter.
Visserligen komma genom förhöjda avgifter avgiftspensionerna att i detta
avseende verka utjämnande, men detta kommer icke att visa sig förrän
längre fram i tiden och är för övrigt icke till fyllest för att ensamt kunna
avhjälpa de olägenheter, som redan nu och framdeles i ännu större utsträckning
göra sig gällande beträffande pensionernas bristande effektivitet
på platser med medeldyra och dyra levnadskostnader. I samband härmed
torde även tagas under övervägande flera andra viktiga frågor, såsom åtgärder
för att skapa utsträckt tillämpning och effektivitet av kommunala pensionstillägg,
lämpligheten av nuvarande fördelning av kostnaderna för pensionstilläggen
och understöden mellan staten, landstingen och kommunerna m. in.

I fråga om motionärens förslag att höja den avdragsfria delen av årsinkomsten
framgår av pensionsstyrelsens skrivelse den 21 februari 1921,
att styrelsen hyser en annan uppfattning än motionären. Beträffande
skälen därför torde styrelsen få hänvisa till nyssnämnda skrivelse.

Pensionsstyrelsen har gjort nedanstående beräkningar över de ungefärliga
kostnadsökningar, som skulle åsamkas staten vid bifall helt eller
delvis till ifrågavarande motion.

Alternativ I. Lagändringen omfattar endast de personer, som bliva invalider
efter den 1 juli 1925.

Kostnadsökning för staten

Budgetår

vid förhöjning av
endast pensionstill-läggen till kr. 300,
resp. 280 högst
kr.

vid förhöjning av
endast den fria in-komsten till kr. 100

kr.

vid förhöjning
av endast barn-tilläggen till
kr. 126 högst
kr.

vid genomförande
av alla tre förhöj-ningarna

kr.

1925-26......

975,000

300,000

25,000

1,250,000

1926—27......

2,775,000

875,000

75,000

3,600,000

1927—28......

4,500,000

1,425,000

125,000

5,825,000

1931-32......

10,825,000

3,450,000

300,000

14,000,000

1941—42......

20,050,000

6,375,000

600,000

25,950,000

1951—52......

24,900,000

7,975,000

775,000

32,250,000

8 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Alternativ II. Lagändringen genomföres den 1 juli 1925 ulan övergångsbestämmelser.

Kostnadsökning för staten under budgetåret 1925—26:

För förhöjning av enbart pensionstilläggen cirka kr. 29,500,000

* » » » den fria inkomsten » » 4,500,000

* » » » barntilläggen » » 1,500,000

» alla tre förhöjningarna » » 35,300,000.

Under de följande åren ökas den totala kostnaden utöver ovan angivna
belopp endast i relation till eventuell folkökning.

Då kostnaden för en viss av de ifrågasatta förhöjningarna är beroende
av, huruvida någon av de övriga förhöjningarna även vidtages, har kostnaden
för samtliga förhöjningar, såsom framgår av ovan angivna tal, icke
kunnat beräknas genom summering av de för de olika förhöjningarna
angivna beloppen.

Den totala kostnadsökningen för det allmänna erhålles genom att öka
ovannämnda belopp med 1/s, motsvarande kostnadsökningen för landstingen
och kommunerna.

Det må slutligen erinras om, att statens besparingskommitté har jämväl
pensionsförsäkringen under utredning och att kommitténs utlåtande
i detta ämne, vilket enligt uppgift torde kunna förväntas redan i slutet av innevarande
år, lärer komma att beröra icke endast administrations- och organisationsförhållandena
inom pensionsförsäkringen utan även grunderna för
försäkringens prestationer.

Pensionsstyrelsen har naturligtvis icke något att erinra mot en sådan
skiivelse till Kungl. Maj:t, som med motionen avses. Då emellertid, som
av ovanstående framgår, det i motionen avhandlade ämnet redan är föremål
för utredning, synes det knappast vara sannolikt, att man därmed
skulle kunna främja någon hastigare lösning av dessa frågor.

Stockholm den 9 maj 1924.

ADOLF AF JOCHNICK.

O. F. Enbom. Hugo Elliot. Josef Östlind.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1924.