Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1924 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen
med förslag till förordning angående postgirorörelse.
Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 209, vilken hänvisats
till bankoutskottet och behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikations ärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga
här nedan införda förslag till förordning angående postgirorörelse.
På grundval av ett av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag
framlade Kungl. Maj:t till 1922 års riksdag proposition, nr 152, angående omorganisation
av postsparbanken och införande av postgirorörelse m. m.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition, i vad densamma avsåg postsparbankens
införlivande med postverket. Med hänsyn till de mycket olika
meningar, som kommit till synes rörande såväl frågan om införande av postgirorörelse
som beträffande viktiga detaljer i förslaget, särskilt själva organisationsfrågan,
och då riksdagen icke fann sig kunna på den föreliggande utredningen
grunda ett bestämt omdöme om förslaget, fann riksdagen ifrågavarande proposition,
i vad densamma avsåg införande av postgirorörelse i Sverige, icke böra
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Av den i propositionen lämnade redogörelsen inhämtas beträffande postgirorörelsens
allmänna innebörd bl. a. följande:
Postgirorörelsen kan anses vara en förenklad och förbättrad samt under mera
bankmässiga former bedriven postanvisningsrörelse och innebär, att postverket
mera direkt än genom övriga postala verksamhetsgrenar medverkar vid verkställandet
av likvider.
Förfaringssättet vid verkställande av likvider genom postgirorörelsen är synnerligen
enkelt. Den, som så önskar — enskild person, bolag, förening o. s. v.
— låter åt sig öppna ett konto hos postverket. Å detta konto kunna såväl kontoinnehavaren
själv som andra verkställa inbetalningar. För ändamålet an-i
vändes en anvisning, benämnd exempelvis inbetalningskort, vilken ställes till
kontot. En köpman kan vid utsändande av räkningar anmoda gäldenärerna
att verkställa likviderna genom insättning å hans konto hos postverket. Då betalningarna
fullgöras på detta sätt, gå de av gäldenärerna utställda inbetal
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.)
.1
2
Sammansatta stats- och banhoutshottets utlåtande Nr 8.
ningskorten till fordringsägarens konto, vilket krediteras de influtna beloppen.
Å en inbetalningskortet vidfogad kupong, vilken skall innehålla uppgift å avsändare
och inbetalt belopp, kan gäldenären därjämte skriva ett meddelande till
fordringsägaren. Sedan beloppen gottskrivits dennes konto, frånskiljas kupongerna
av posten och översändas i brev till kontoinnehavaren.
Då kontoinnehavaren själv har att verkställa betalningar, uppdrager han åt
posten att från hans konto tillställa mottagarna de belopp, som skola betalas.
För detta ändamål använder han en särskild handling, benämnd exempelvis utbetalningskort,
vilken han i kuvert, som tillhandahålles honom av postverket,
översänder till det postkontor, där hans konto föres. Sedan hans konto debiterats
med det belopp, som skall utbetalas, översändes beloppet medelst en anvisning
till mottagaren, vilken utbekommer beloppet på ungefär samma sätt
som medelst en vanlig postanvisning. Det kan ordnas så, att utbetalningskortet
kan användas även såsom anvisning, i det anvisningens text anbringas
pa kortets baksida. Om kontoinnehavaren vill medsända ett skriftligt meddelande
till mottagaren, behöver han blott ifylla en utbetalningskortet vidhäftad
kupong, som åtföljer kortet till det postkontor, där hans konto föres, och,
om utbetalningskortet tillika tjänstgör som anvisning, därifrån till mottagaren,
som avskiljer kupongen.
För såväl in- som utbetalning i postgirorörelsen utgå avgifter, vilka emellertid
äro förhållandevis låga och i allmänhet lägre än om betalning verkställes på
annat sätt, t. ex. genom postanvisning eller genom penningars försändande i
värdebrev.
Om såväl betalaren som betalningsmottagaren hava postgirokonto, sker likviden
lämpligast genom överföring (girering) av beloppet från den förres konto
till den senares konto. För ändamalet användes en handling liknande nyss
omförmälda utbetalningskort, vilken insändes till det postkontor, där betalarens
konto föres. Betalaren har även i detta fall tillfälle att meddela sig med
betalningsmottagaren.
Postgirorörelsen har i alla länder, där denna verksamhetsgren införts, vunnit
stor anslutning. I detta hänseende må framhållas, att postgirorörelse numera
finnes införd bl. a. i Österrike, Ungern, Italien, Schweiz, Frankrike,
Tyskland, Nederländerna, Belgien, Danmark m. 11. länder. Däremot har denna
rörelsegren icke införts i England och Amerika,'' givetvis av den anledningen,
att i dessa länder checkbetalning av ålder förekommer i sådan utsträckning,
att något behov av postverkets medverkan på detta område icke förelegat. I
snart sagt alla andra länder av någon betydenhet har postgirorörelsen införts
och, efter vad jag inhämtat, överallt rönt en avgjord framgång och så gott som
undantagslöst givit ett mycket gott ekonomiskt utbyte för vederbörande postverk.
Som exempel på vilken anslutning rörelsen vunnit må omnämnas, att
postgirorörelsen i Schweiz räknar cirka 45,000 kontoinnehavare med en omsättning
av i svenskt mynt omkring 12 miljarder kronor och att i Tyskland antalet
kontoinnehavare uppgår till omkring 700,000.
För att postgirorörelsen skall kunna giva ett gott ekonomiskt utbyte, kan bokföringsarbetet
icke lämpligen utföras vid samtliga postanstalter, utan måste här
-
Sammansatta stats- och banlcoatskottcts iitldtamht Nr 2.
vid så ordnas, att detta arbete kan i möjligaste mån centraliseras. Härigenom vinnes
den fördelen, att arbetsbesparande maskiner kunna i stor omfattning användas
och att arbetet kan utföras med en förhållandevis billig arbetskraft. I främmande
länder är också ifrågavarande arbete i regel centraliserat till ett enda eller
ett fåtal kontor, som uteslutande syssla med den i postgirorörelsen förekommande
bokföringen. Till denna fråga, som berör själva organisationen, skall
jag i det följande återkomma.
Departementschefen har i själva huvudfrågan anfört följande: Departe
»Såsom
av nu anförda yttranden framgår, äro meningarna om lämpligheten av J
postgirorörelsens införande ganska delade. Under det att riksbanks- och
riksgäldsfullmäktige, riksräkenskapsverket samt statens besparingskommitté
tillstyrka förslaget om rörelsens införande, ställer sig bank- och fondinspektionen
tveksam inför förslaget. De av kommerskollegium och svenska bankföreningen
avgivna yttrandena gå i avstyrkande riktning.
I sistnämnda båda yttranden framhålles angelägenheten av att på allt sätt
begränsa statens utgifter. Till kravet på största sparsamhet i detta hänseende
ansluter jag mig oförbehållsamt. Men jag kan icke finna det förenligt med
verklig sparsamhet att motsätta sig genomförandet av en anordning sådan som
den nu ifrågasatta. Enligt min mening innebär nämligen postgirorörelsens
införande möjligheter till begränsning av statens utgifter för administrationen
och därjämte till ökning av statens inkomster. Statens besparingskommitté har
ju också, såsom framgår av dess yttrande i ämnet, ansett införande av ifrågavarande
rörelse vara ett led i besparingssträvandena.
Såsom skäl mot postgirorörelsens införande har anförts, att postremissväxeln
och bankchecken gjorde postgirorörelsen överflödig. Med allt erkännande av
postremissväxeln såsom ett praktiskt betalningsmedel kan man icke bortse från
att postgirorörelsen såsom utövad av postverket har förutsättningar att nå väsentligt
längre ut bland folket än den av bankerna förmedlade betalningsrörelsen.
Det är nämligen att märka, att postverket med sina över 3,600 postanstalter
och även genom lantbrevbärarna, vilka skulle i viss mån förmedla betalningar i
postgirorörelsen, kan göra fördelarna av mera moderna betalningsmetoder tillgängliga
för snart sagt varje inbyggare i landet och sålunda även för dem, som
icke äga bankförbindelse.
Vad särskilt beträffar bankcheckerna, torde desamma, även om de under de
senare årtiondena vunnit en allmännare användning, huvudsakligen användas av
personer och firmor med större rörelse. Den dagliga erfarenheten lämnar näppeligen
stöd för antagandet, att checkbetalning skulle komma till någon allmännare
användning inom den mindre rörelsen eller av personer, som icke driva handels-
eller industriverksamhet.
En tillförlitlig uppgift om i vilken utsträckning bankchecken ingår i den allmänna
omsättningen torde icke stå att vinna. Enligt vad för mig uppgivits, företogs
emellertid för några år sedan på enskilt initiativ en räkning av betalningsmedlen
i vissa banker för att utröna proportionen mellan de olika betalningsmedlen,
checker, postremissväxlar och kontanta penningar. Vid denna räkning
4
Sammansätta stats■ och bankoutskottets utlåtande Nr 2.
konstaterades, att av hela omsättningen i medeltal 27 % folio på checkerna, 38 %
på sedlarna och 35 % på postremissväxlarna. Vid liknande räkningar i engelska
och amerikanska banker hava checkerna befunnits ingå med ända till 99 % av
hela omsättningen. Utan att vilja tillmäta nyss anförda siffror något större
värde vid bedömandet av den föreliggande frågan synas de dock bestyrka det
förut kända förhållandet, att i vårt land kontanta penningar användas i mycket
stor omfattning för verkställande av likvider. Jag anser mig icke heller böra
nu ingå på frågan, om en mera omfattande checkbetalning kan anses vara
av något större intresse ur allmänt ekonomisk synpunkt. I vårt land, där lagstiftningen
först ganska sent kommit att åt checkförfarandet bereda nödigt
rättsskydd, torde checken hava särskilt svårt att uttränga banksedlarna såsom
betalningsmedel.
Postgirorörelsen har icke heller tagit sikte på en mera utbredd checkbetalning
i egentlig mening utan fastmera, såsom jag i det föregående påvisat, på en ökad
användning av giroförfarandet, d. v. s. betalning genom överförande av belopp
från ett konto till ett annat. Detta, betalningssätt erbjuder även vissa fördelär
framför checkbetalning i egentlig mening, ty under det att den, som mottager
betalning medelst check, i regel icke kan äga full visshet, att täckning finnes för
beloppet, kan för den,som mottager likvid genom beloppets överförande på hans
konto, ingen som helst tvekan råda i detta hänseende, enär beloppet givetvis icke
kan gottskrivas mottagarens konto, förrän detsamma avförts från betalarens
konto.
Frågan om lämpligheten av postgirorörelsens införande i vårt land bör emellertid
ses icke enbart ur synpunkten, vilka fördelar denna rörelsegren kan medföra
för den enskilde eller för den allmänna penningomsättningen. Postgirorörelsen
skulle nämligen innebära beaktansvärda fördelar även för statens egna
betalningar. Denna omständighet synes mig böra tillmätas icke ringa betydelse
vid bedömandet av frågan om rörelsens införande. På sätt riksräkenskapsverket
och statens besparingskommitté framhållit, skulle man vid anlitande för
detta ändamål av postgirorörelsen kunna ernå såväl en effektivare kontroll över
uppbörd och redovisning i statens verksamhet än det nu är möjligt att åstadkomma
som ock en förenkling av medelsförvaltningen och därigenom en minskning
i kostnaderna för densamma. Utan tvivel förekommer på hithörande område
i ganska stor utsträckning, att inom statsförvaltningens olika grenar förhållandevis
dyrbar arbetskraft användes för ganska enkla redovisningsgöromål,
vilka skulle kunna utföras på ett billigare och effektivare sätt genom anlitande
av postgirorörelsen. Denna skulle nämligen för bokföringsarbetet komma att
använda billig arbetskraft och arbetsbesparande maskiner.
Att — såsom ifrågasatts i ett till besparingskommitténs utlåtande fogat särskilt
yttrande — ernå samma fördelar genom en utbyggnad av postanvisningsrörelsen,
synes mig icke möjligt. .
Sedan ifrågavarande rörelsegren införts i ett stort antal länder, har densamma
liksom övriga postala rörelsegrenar börjat få en internationell prägel, och vid
världspostkongressen i Madrid år 1920 avslöts ett internationellt postavtal på
detta område. .Vid införande i Sverige av postgirorörelse skulle allmänheten
Sammansatta stats- och banlcoutsJcottets utlåtande Ni 2.
beredas de förmåner, som en anslutning till den internationella postgirorörelsen
medför, ett förhållande, som icke är utan betydelse vid bedömandet av den föreliggande
frågan.
Med hänsyn till de obestridliga fördelar, postgirorörelsen skulle komma att
medföra, kan jag ieke annat än förorda rörelsens införande i vårt land.. De invändningar,
som från vissa håll rests häremot, synas mig icke kunna tillmätas
avgörande betydelse. Det torde för övrigt kunna sägas, att tidpunkten just
nu är lämplig för införande av postgirorörelsen, då därigenom sysselsättning
vinnes för viss på grund av postsparbankens omorganisation övertalig personal.»
Då vid 1922 års riksdag — i sammanhang med propositionen om postsparbankens
införlivning med postverket — fragan om att införa en postgiroiörelse förelåg
till behandling, ansåg sig riksdagen icke kunna på den då framlagda utredningen
grunda ett bestämt omdöme i ärendet, utan fann riksdagen propositionen
i nu berörda del icke föranleda någon riksdagens åtgärd. I anledning härav har
nu ärendet underkastats ytterligare utredning, varigenom såväl spörsmålet i dess
helhet som oek i vissa detaljer ytterligare klarlagts.
Under den sålunda verkställda behandlingen av ärendet hava, såsom propositionen
utvisar, framkommit olika meningar rörande lämpligheten av postgirorörelsens
införande i Sverige. Av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket
har framhållits, vilka stora fördelar som postgirorörelsen skulle medföra,
såväl i form av förenkling av betalningsrörelsen, särskilt framträdande vid en
jämförelse med det för närvarande tillämpade postanvisningssystemet, som ock
genom att öppna ökade möjligheter till kontroll iiver redogörare vid dessas
förvaltning och i övrigt vid penningöverflyttningar olika institutioner och personer
emellan. Därvid har också åberopats, att postgirorörelsen med stor
framgång genomförts i ett stort antal främmande länder, exempelvis Österrike,
Danmark, Tyskland och Frankrike. Ä andra sidan har från kommerskollegium
och svenska bankföreningen rests starka invändningar mot en utvidgning av
statens affärsverksamhet till detta nya område, desto mer som förhållandena
hos oss voro olikartade med flertalet av de länder, där systemet tillämpades, och
i stället närmade sig dem i England och Förenta staterna, där postgiroinrättningen
icke införts.
Utan att för egen del till närmare behandling upptaga de sålunda framförda
olika synpunkterna på frågan, vill utskottet endast framhålla att såvitt
utskottet vid sin prövning av ärendet kunnat finna måste postgirorörelsen betraktas
som en nyttig inrättning, som nu bör jämväl i vårt land till gagn för
allmänna samfärdseln genomföras. Genom de ytterligare utredningar, som efter
tidpunkten för 1922 års riksdags behandling av frågan verkställts, och genom
vad i övrigt därefter förekommit torde ärendet hava så klarlagts, att de da
framställda betänkligheterna i allt väsentligt nu kunna anses undanröjda. I
detta avseende vill utskottet särskilt erinra, hurusom genom tillkomsten av den
nya postsparbanksbyrån tillskapats en ny organisation inom generalpoststyrelsen
med moderna anordningar för bokföring och kontroll, varav gynnsamma
Utskottets
yttrande.;
6
Sammansätta stats• och banlcoutshottets utlåtande Nr 2.
erfarenheter redan vunnits och som i tekniskt avseende företer likheter med den
här föreslagna nya verksamhetsgrenen.
Utskottet, som alltså med vissa i det följande omnämnda mindre jämkningar
anser sig kunna tillstyrka departementschefens förslag i ämnet, vill emellertid
betona att det givetvis framstår som angeläget att vid förslagets genomförande
framgå med försiktighet, så att överorganisation kan undvikas och möjlighet
hållas öppen till rörelsens utveckling efter de former som för vårt land visa sig
mest ändamålsenliga.
Såsom utskottet ovan antytt synes det utskottet, som om postgirorörelsen
lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade
postsparbanksbyrån, som öppnar möjlighet att utan större omgång kunna i sig
upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna byrå torde också åtminstone
till en början under själva försöksstadiet kunna förläggas det med rörelsen
förenade bokföringsarbetet. Härutinnan må erinras att medan inbetalningar
och utbetalningar å postgirokonto skola kunna verkställas å samtliga rikets
postanstalter, själva bokföringen enligt planen skulle koncentreras till ett fåtal
platser. I propositionen har förutsatts att fyra dylika särskilda giropostkontor
till en början skulle inrättas. Enligt utskottets mening torde emellertid försiktigheten
bjuda att organisationen gives en ännu mera begränsad omfattning och att
bokföringen till en början koncentreras till allenast en plats, nämligen postsparbanksbyrån,
på sätt för postsparbanksrörelsen sker. Det är dock att förutse
att i mån av rörelsens utveckling kommer för dess rationella bedrivande att
krävas, att ett antal giropostkontor inrättas på lämpliga platser inom landet
alltefter rörelsens lokala utbredning, föreliggande kommunikationer och andra
liknande synpunkter. Att nu definitivt fatta ståndpunkt till berörda
spörsmål om rörelsens centrala ledning m. m. torde dock icke vara påkallat;
dessa frågors slutliga avgörande torde, då det avses en helt ny rörelsegren, böra
efter generalpoststyrelsens hörande ankomma på Kungl. Maj :t.
Beträffande frågan om räntegottgörelse å insatta medel hava under ärendets
behandling inom utskottet, olika meningar gjort sig gällande. I likhet med vad
departementschefen föreslagit har utskottet funnit, att det icke bör i förordningen
bestämmas, att ränta ovillkorligen skall utgå, utan torde denna fråga tillsvidare
lämnas öppen till avgörande av Kungl. Maj:t med hänsynstagande bl. a.
till möjligheterna att utan en på rörelsens bärighet alltför ofördelaktigt verkande
utökning av bokföringsarbetet verkställa ränteberäkningen.
I 12 § av författningsförslaget har förutsatts att å generalpoststyrelsen skall
ankomma att förvalta och fruktbargöra de i postgirorörelsen innestående medlen
enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Utskottet bär intet att invända
mot nämnda paragraf men vill framhålla, att för dessa medels förvaltning torde
böra gälla samma regler som de, som tillämpas för postsparbanksrörelsen.
För vinnande av nöjaktig överblick över rörelsens ekonomiska bärighet torde,
såsom beträffande postsparbanksrörelsen är fallet, densamma böra särskiljas
från styrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster och
utgifter.
I själva personalfrågan finner utskottet det lämpligt och riktigt, att de ordina -
Sammansatta stats- och bankoutslcottets utlåtande Nr 8..
7
rie och extra tjänstemän, som tidigare tjänstgjort i postsparbanken, men som
efter bankens omorganisation icke längre kunnat beredas arbete, i mån av behov
tagas i anspråk för postgirorörelsen. Någon utökning av verkets ordinarie personal
skulle icke erfordras. Emellertid har förutsatts, att den mera direkta ledningen
av postgiroärendena under vederbörande byråchefs överinseende skulle
utövas av tjänsteman i på löneskalan förhållandevis högt placerad tjänstegrad,
och skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att bemyndiga generalpoststyrelsen
att på förordnande uppehålla såväl den befattning, som för detta ändamål kan
befinnas erforderlig, som ock de övriga befattningar, vilka tilläventyrs kunna
erfordras utöver dem, över vilka styrelsen eljest förfogar. Utskottet har intet
att invända mot att så sker men vill erinra om sitt ovan gjorda uttalande rörande
vikten av att vid organisationen av denna nya verksamhetsgren framgå
med försiktighet.
Beträffande det framlagda författningsförslaget har utskottet endast i två
avseenden ansett sig böra föreslå några mindre ändringar i detsamma.
flen i 6 § förefintliga punkten: »Inbetalningsavgiften redovisas med frimärken.
Utbetalningsavgiften debiteras det konto, från vilket beloppet skall utgå»
har synts utskottet böra bortfalla. Ifrågasättas kan nämligen huruvida icke av
praktiska synpunkter vore motiverat att jämväl ifrågavarande utbetalningsavgift
lämpligen kunde redovisas med frimärken. I varje fall torde icke vara
erforderligt att uti ifrågavarande förordning nu intages bestämmelse rörande
berörda detaljspörsmål.
I 7 § bär utskottet med hänsyn till det av utskottet förordade förläggandet av
bokföringen till generalpoststyrelsen ansett orden: Brev i ärende angående postgirorörelsen
från kontoinnehavare till det postkontor, där hans konto föres, är
portofritt, därest etc. böra givas en någon förändrad avfattning, nämligen: Brev
i ärende angående postgirörelsen från kontoinnehavare till postverket är portofritt,
därest etc.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande
8
Sammansatta stats- och b ankout skottets utlåtande Nr 2.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning angående postgirorörelse.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Postverket bedriver postgirorörelse i ändamål att underlätta betalningsrörelsen
och befrämja sådana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska
användandet av kontanta penningar.
2 §■
Postgirorörelsen förmedlas av de fasta postanstalterna i riket samt, i den
utsträckning, generalpoststyrelsen bestämmer, av lantbrevbärare.
3 §.
Den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto), har att
inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än tre månader
efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek bestämmes av generalpoststyrelsen,
dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande sättas högre
än 50 kronor.
4 §.
Å postgirokonto må inbetalningar verkställas av såväl kontoinnehavaren
själv som envar annan.
5 §.
Av det å postgirokonto innestående tillgodohavande må belopp enligt kontoinnehavarens
förfogande överföras till annat konto (girering) eller ock kontant
utbetalas.
6 §.
Postverket äger i postgirorörelsen
uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 50
kronor 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 50
kronor 20 öre;
2) för varje utbetalning
en grundavgift av 5 öre samt
6 §.
Postverket äger i postgirorörelsen
uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 50
kronor 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 50
kronor 20 öre;
2) för varje utbetalning
en grundavgift av 5 öre samt
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 2.
9
(Kungl. Maj.ts förslag.)
en tilläggsavgift av 2 öre för varje
påbörjat hundratal kronor av det belopp,
som skall utbetalas.
För girering utgår ingen avgift.
Inbetalning sav giften redovisas med
frimärken. Utbetalning sav giften debiteras
det konto, från vilket beloppet avföres.
Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,
som med posten försänts till kontoinnehavaren
för att kontant utbetalas
till honom av postanstalt, men som, på
hans begäran, i stället gottskrives hans
postgirokonto.
7 §•
Brev i ärende angående postgirorörelsen
från kontoinnehavare till det
postkontor, där hans konto föres, är
portofritt, därest för ändamålet användes
särskilt, genom postverkets försorg
tillhandahållet kuvert. Användes annat
kuvert, erlägges vanligt brevporto.
(Utskottets förslag.)
en tilläggsavgift av 2 öre för varje
påbörjat hundratal kronor av det belopp,
som skall utbetalas.
För girering utgår ingen avgift.
Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,
som med posten försänts till kontoinnehavaren
för att kontant utbetalas
till honörn av postanstalt, men som, på
hans begäran, i stället gottskrives hans
postgirokonto.
7 §•
Brev i ärende angående postgirorörelsen
från kontoinnehavare till postverket,
är portofritt, därest för ändamålet
användes särskilt, genom postverkets
försorg tillhandahållet kuvert.
Användes annat kuvert, erlägges vanligt
brevporto.
8 §.
Postverket svarar gentemot kontoinnehavare för utförandet i enlighet med
för postgirorörelsen gällande bestämmelser av de till postverket ingangna
uppdrag.
Ersättning från postverket utgår icke för skada eller förlust, som förorsakats
genom försenad expedition.
9 §.
Kungl. Maj :t bestämmer, huruvida och efter vilka grunder ränta å medel, som
innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare.
10 §.
Före januari månads utgång varje år har postverket att tillställa innehavare
av konto, varå inbetalning, uttagning eller girering under nästföregående år ägt
rum, besked rörande kontots ställning vid utgången av sistnämnda år. Av beskedet
bör jämväl framgå storleken av den ränta, som för året må hava tillgodoförts
kontoinnehavaren. Anmärkning mot beskedet skall skriftligen göras hos
generalpoststyrelsen inom utgången av det år, beskedet utfärdats. Har sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 saml. 2 avd. käft. (Förslag nr 2.) 2
10
Sammansatta stats- och banlcoutslcottets utlåtande Nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
anmärkning icke gjorts, anses kontoinnehavaren hava godkänt beskedet, och
skall förty vid senare anförda klagomål det hos postverket förda kontot äga
Innestå, medel å postgirokonto, varå under loppet av tio år någon omsättning
(inbetalning, uttagning eller girering) icke förekommit, och har i avseende å
dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som
i förordningen den 4 mars 1862 i fråga om tioårig preskription och årsstämning
föreskrives, skola medlen tillfalla postverket och tillgodoföras postgirorörelsen
dock med rätt för generalpoststyrelsen att till vederbörande återbetala beloppet!
12 §.
De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta och
fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.
13 §•
7 Där kontoinnehavare i bedräglig avsikt söker förfoga över större belopp än
det, vartill hans tillgodohavande lämnar tillgång, eller eljest särskilda skäl därtill
föranleda, må generalpoststyrelsen förordna, att hans postgirokonto skall
upphöra och därå innestående medel omedelbart utbetalas till kontoinnehavaren.
14 §.
Enskilds förhållande till postgirorörelsen må icke i oträngt mål yppas.
15 §.
Bestämmelser angående postverkets deltagande i postgiro- eller annan motsvarande
rörelse med främmande länder meddelas av Kungl. Maj:t.
16 §.
. De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för postgirorörelsen, må,
i den mån de ej meddelas av Kungl. Maj:t, utfärdas av generalpoststyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.
Stockholm den 12 maj 1924.
Pa sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:
HERM. LAMM.
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr St -
il
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar II. F. Lamm, A. C. Lindblad, C. J- G. Swartz,
J. E. Björnsson och J. Clemedtson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, O. H:son Walden
och; K. A. Ryberg.
Reservation:
av herr J. Clemedtson, som ansett, att Kungl. Maj :ts förevarande förslag icke
bort av utskottet tillstyrkas.