Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1924 kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.

I en den 7 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 185, vilken hänvisats
till statsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över flnansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

ej mindre antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande ändrade lydelse:

1

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel
skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser
restituerats av brännvinstillverkningsskattemedlen, till en särskild
fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter ett belopp av
18,000,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 18,000,000 kronor, skall därefter vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn
icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari—
30 juni 1923. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 192''r. 6 samt. 2 avd. 8 höft. (Nr 9.)

1

2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

ärt även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel för budgetåret
1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa

dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett belopp av ............................................................... kronor 11,000,000,

dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett belopp
av........................................................................................... kronor 1,900,000.

Till statsutskottet bär vidare överlämnats en under motionstiden vid riksdagens
början inom andra kammaren väckt motion, nr 249, av herr Olsson
i Mora m. fl., däri hemställts, »det riksdagen måtte besluta antaga följande
förändrade

Förordning för statsverkets fond av rusdrycksmedel:

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel
och omsättnings- och utskänkningsskatt ävensom
den år 1920 beslutade mertull å arrak och rom skall efter avdrag av vad
på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-,
maltskatte- eller tullmedel till en särskild fond avsättas vad som för
varje statsregleringsår överskjuter 84 miljoner kronor. Därest ytterligare
någon skatt eller avgift å rusdrycker utöver de ovan nämnda komma att
fastställas, skall jämväl avkastningen av sådan avgift, i den mån densamma
jämte övriga i denna paragraf nämnda skatter överskjuter nyss nämnda
belopp, avsättas till fonden.

Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovan
nämnda inkomster understiga 84 miljoner kronor, skall därefter, vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp, avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovan nämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn
icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari
—30 juni 1923.»

Med anledning av berörda motion har herr Ljunggren i en inom första
kammaren väckt motion, nr 143, vilken jämväl hänvisats till statsutskottet,
hemställt, »att riksdagen — vid ett bifall till förenämnda motion — samtidigt
måtte besluta, att en successiv nedskrivning under exempelvis fem år
skall ske å det belopp, som enligt motionen skulle få ingå i den ordinarie
budgeten, så att den övre gränsen av det sålunda nedskrivna beloppet blir högst

41,800,000 kronor d. v. s. samma belopp, som av 1913 års riksdag fastställdes.»

Samtidigt hemställes, att vederbörande utskott måtte utarbeta de författningsändringar,
som kunde erfordras vid ett bifall till sistnämnda motion.

Förenämnda proposition och motioner hava behandlats av sammansatt
stats- och bevillningsutskott.

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr t). .i

Beträffande vad föredragande departementschefen anfört till stöd för propositionen
fär utskottet hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll. Vidkommande
de motiveringar, som lämnats för de i motionerna framställda
yrkandena, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel tillkom efter förslag av Kungl. Maj:t Gällande förgenom
beslut av 1913 års riksdag och trädde i funktion den 1 januari 1915.

Enligt 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av verkets fond
rusdrycksmedel, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 9 Ul ^sefjcki''
juni 1922, skall av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel ävensom den år 1920 beslutade
mertull å arrak och rom efter vissa restitutioner till fonden avsättas vad som
för varje år överskjuter ett belopp av 18,800,000 kronor. Därest medeltalet
av statsverkets inkomst av rusdryckshanteringen under tre på varandra
följande statsregleringsår skulle understiga nämnda maximibelopp, sänkes detta
belopp till sistberörda medeltal. Berörda maximibelopp utgjorde vid fondens
tillkomst 41,900,000 kronor, men bestämdes år 1921, i samband med att vissa
andra ändringar i förordningen vidtogos, till 18,800,000 kronor, motsvarande
medeltalet åren 1917—1919 av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och den under sistnämnda
tre år utgående punschskatten. Enligt 2 § i nämnda förordning är fonden
avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska
förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling. Fonden må ock, där särskilda
omständigheter därtill föranleda, kunna användas för andra sociala ändamål.

Fonden leder sin upprinnelse från en framställning av riksdagen. Så Fondens tillanhöll
riksdagen i skrivelse den 25 maj 1909, nr 247, att Kungl. Maj:t
ville låta på lämpligaste sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens,
kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande i större
eller mindre omfattning från deras ekonomiska beroende av från rusdryckshanteringen
härflytande medel samt för riksdagen framlägga resultatet av
denna utredning med de förslag, vartill samma utredning möjligen kunde
föranleda. Den av riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt en kommitté
(rusdrycksmedelskommittén), som den 29 december 1911 avgav betänkande
och förslag i ämnet. Kommittén hemställde därvid bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta, att till en särskild
fond, som skulle ställas under statskontorets förvaltning och över vilkens
användning Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt skulle besluta, skulle
avsättas den summa, varmed sammanlagda beloppet av statsverkets inkomster
av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel
(efter vissa avdrag) översköte 40,800,000 kronor. Summan
av de överskottsmedel, som skulle kunna påräknas för den ifrågavarade
fonden, skulle enligt kommitténs beräkningar komma att utgöra minst

4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

omkring 2,000,000 kronor årligen. Genom dessa anordningar åsyftades, att
någon ökning av inkomsterna utav rusdryckshanteringen icke skulle kunna
ifrågakomma och att förty en ur nykterhetssynpunkt mer effektiv höjning
av rusdrycksbeskattningen skulle kunna äga rum utan att man därigenom
ökade hudgetens beroende av rusdrycksmedlen.

Tre reservanter (herrar C. G. Ekman, Ollas A. Ericsson och Kvarnzelius)
ansågo emellertid kommitténs förslag innebära icke ens en början till ett statens
frigörande, utan på sin höjd ett försök att hindra fortsatt ökning av statens
dittillsvarande beroende av rusdrycksmedlen. För att åtminstone i någon omfattning
åvägabringa ett statens frigörande i merberörda avseende måste
enligt reservanternas mening en lägre maximisiffra för begränsningen ovillkorligen
utsättas än den av kommittén föreslagna. Reservanterna ansågo,
att maximisiffran för begränsningen borde sättas till 37,000,000 kronor och
därjämte ställas i en sådan relation till nykterhetens framsteg bland befolkningen,
att statens genom maximisiffran uttryckta minskade beroende av
rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt inträffande följd av rusdrycksförbrukningens
minskande. I enlighet härmed föreslogo reservanterna,
att, om under något år rusdrycksmedlen skulle komma att understiga 37,000,000
kronor, denna mindre summa sedermera skulle bliva det maximibelopp, som
staten ägde använda för statsregleringsändamål, tills eventuellt åter en mindre
inkomstsumma uppstode, då denna därefter i sin ordning bleve maximibeloppet,
och så undan för undan. Vidare föreslogo reservanterna införandet
av en uttrycklig bestämmelse, att fonden i främsta rummet skulle användas
för ekonomisk reglering av rusdryckshanteringen.

Över kommitténs förslag avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter och
korporationer ävensom av den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta
s. k. nykterhetskommittén.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén ansåg nykterhetskommittén
— som föreslagit ett begränsningstal av 39,000,000 kronor
— att begränsningssiffran borde ställas i en sådan relation till nykterhetens
framsteg bland befolkningen, att statens genom ifrågavarande siffra uttryckta
minskade beroende av rusdrycksmedlen bleve en direkt och automatiskt inträffande
följd av rusdrycksförbrukningens minskande. Det av reservanterna
föreslagna sättet för bestämmande av den nedåt rörliga begränsningen
syntes emellertid enligt nykterhetskommitténs mening under vissa omständigheter
kunna medföra alltför häftiga kastningar i budgeten. Om under
något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen betydligt nedginge av anledning,
som vore främmande för nykter hetsfrågan, såsom t. ex. fallet varit
under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en ny begränsningssiffra
hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd av nykterhetens
framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan av dylika
tillfälliga omständigheter hade nykterhetskommittén ansett, att begränsningssiffran
borde minskas allenast för det fall, att medeltalet av statens samtliga
inkomster av rusdrycksmedlen under en viss tid understege den gällande

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 5

begränsningssiffran. Den tid, för vilken ett dylikt medeltal skulle beräknas,
syntes lämpligen kunna fastställas till tre år.

Beträffande ändamålet med fonderingen anförde nykterhetskommittén, att
det i samband med genomförande av en mera restriktiv lagstiftning skulle
kunna uppstå spörsmål av ekonomisk natur, till vilkas lösning det vore
välbetänkt att reservera medel. En fondering av överskottet av statens
rusdrycksmedel vore sålunda på sin plats och väl förenlig med klok statshushållning
även om man icke skulle räkna med genomförande av allmänt
rusdrycksförbud. Även om fonden möjligen icke skulle komma att visa sig
tillräcklig för att lösa alla med en mera ingripande nykterhetslagstiftning
sammanhängande ekonomiska spörsmål, skulle dock möjliggöras eu friare
prövning av dylika lagstiftningsfrågor, om en fondering av överskjutande
rusdrycksmedel ägt rum. Då emellertid fonden möjligen kunde komma att
uppgå till betydande belopp och fondens medel icke behövde disponeras för
nykterhetsfrågans lösning, borde fonden få användas för lösande av andra
sociala uppgifter.

Med proposition den 4 april 1913, nr 186, förelädes denna fråga riksdagen.
Föredragande departementschefen anförde därvid, att han funnit
det av nykterhetskommittén förordade förslaget till frågans lösning vara
mest ägnat att på samma gång hålla möjligheten öppen för vinnande av
det åsyftade målet och bereda nödig trygghet mot störande rubbningar
i statens ekonomi. Vid propositionen var fogat förslag till förordning angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel. I skrivelse den 30 maj 1913,
nr 168, anmälde riksdagen sina beslut i anledning av berörda proposition,
därvid riksdagen ändrat maximisiffran för begränsningen till 41,900,000
kronor. Emot Kungl. Maj:ts förslag, att detta maximibelopp skulle i de
fall, då medeltalet av statsinkomsterna av rusdryckmedlen under närmast
föregående tre år understigit samma belopp, sänkas till beloppet av sistberörda
medeltal, hade riksdagen icke haft någon erinran att göra. I överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades den 18 juli 1913 förordning
(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel,
maltskatt, punschskatt samt mertull å arrak och rom
har enligt tillgängliga uppgifter till fonden under nedan angivna år avsatts
följande, i avrundade tal upptagna belopp nämligen

År

miljoner kronor

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923 (första halvåret)

4.9

1.7

0

0

0

34.2

36.8

20.9
10.7

6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

Propositionen.

Departements chefen.

eller sålunda tillhopa 109.2 miljoner kronor. Vidare hava statsverkets
inkomster av den åren 1916—1919 utgående spirituosaaecisen och spritdrycksaccisen,
utgörande sammanlagt 31.6 miljoner, tillförts fonden, av
vilket belopp dock 27.6 miljoner kronor tagits i anspråk för budgetändamål.
Dessutom har överskottet å fondens verksamhet under tiden
1 januari 1916—30 juni 1923, utgörande 5 miljoner kronor, tillförts densamma.
Då emellertid, utöver berörda belopp, 27.6 miljoner kronor, av
fondens tillgångar omkring 65.1 miljoner kronor tagits i anspråk för särskilda
ändamål, utgjorde fondens behållning vid ingången av budgetåret
1923—1924 53.1 miljoner kronor. För innevarande budgetår bar beräknats,
att fondens kapitalökning skulle utgöra 26,500,000 kronor, men synes denna
kapitalökning komma att inskränka sig till omkring 21.5 miljoner kronor.
Ä andra sidan har under budgetåret ur fonden tagits i anspråk ett belopp
av 24.7 miljoner kronor. Fondens behållning vid ingången av budgetåret
1924—1925 kan därför beräknas till omkring 49.9 miljoner kronor.

Samtidigt med att rusdrycksmedelsfonden till betydande del tagits i anspråk
för ändamål, som legat vid sidan av dess egentliga uppgift, har som följd av
de onormala förhållandena tillgripits särskild rusdrycksbeskattning, som i
sin nuvarande form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker i
viss motsats till tidigare utgående spirituosaaccis och spritdrycksaccis även
i budgettekniskt avseende ställts utanför fonderingen.

I propositionen bar föreslagits att maltskatten samt mertullen å arrak
och rom icke vidare skola ingå i de medel, som avsättas till fonden ävensom,
att det maximibelopp av inkomsterna från de rusdryckstitlar, som
fortfarande skulle stå inordnade under fonderingen, skulle nedsättas med

800,000 kronor, motsvarande den beräknade inkomsten för nästa budgetår
av mertullen, till 18,000,000 kronor.

I statsverkspropositionen hava inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt
och rusdrycksförsäljningsmedel för budgetåret 1924—1925 upptagits med
tillhopa 29 miljoner kronor. Maltskatten har beräknats till 15 miljoner
kronor och mertullen å arrak och rom till 800,000 kronor. Ränteavkastningen
av statsverkets fond av rusdrycksmedel har för samma budgetår
i statsverkspropositionen beräknats till 1.9 miljoner kronor.

Till stöd för dessa förslag bar departementschefen anfört i huvudsak
följande.

Den sistlidet år föreslagna betydande böjningen av maltskatten hade av
dåvarande chefen för finansdepartementet angivits åsyfta att erhålla en
kompensation för en ifrågasatt sänkning av omsättnings- och utskänkningsskatten
å spritdrycker, en inkomstpost, som icke enligt gällande föreskrifter
tillflyter rusdrycksmedelsfonden. Maltskattens böjning hade bifallits av riksdagen.
Genom ändringar i maltdryckstillverlcningslagstiftningen både även av

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9. 7

förra årets riksdag införts förbud mot tillverkning och försäljning inom riket av
maltdrycker, hållande mer än viss lägre procent alkohol; samtidigt hade —
visserligen närmast av formella skäl — maltdryckerna avförts från kategorien
av de i rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda rusdryckerna. Då alldeles
oavsett denna ändring det numera ej funnes anledning att hänföra i riket
tillverkade och försålda maltdrycker till rusdryckerna, syntes det ej heller
vara ur materiell synpunkt riktigt att hänföra maltskatten till rusdrycksrnedel.

Den inträdda kraftiga sänkningen av berörda maximibelopp, vilken icke
berott på någon konstant nedgång i rusdryckskonsumtionen på grund av nykterhetens
framsteg bland befolkningen, hade haft till följd, att, även om maltskattemedlen
ej tillfördes rusdrycksmedelsfonden, denna komme att av de
samlade rusdrycksmedelsinkomsterna, inklusive maltskatten, tillföras väsentligt
större del än fallet var, då fonden kom till. I riksstaten för år 1915, där ifrågavarande
lagstiftning första gången tillämpades, beräknades inkomsterna av
brännvinstillverkningsskatt, punschskatt, maltskatt och brännvinsförsäljningsmedel
till sammanlagt 45. i miljoner kronor, och för kapitalavsättning till
statsverkets fond av rusdrycksmedel upptogs ett belopp av 3.2 miljoner kronor,
utgörande 7.1 procent av nämnda rusdrycksmedelsinkomster. En motsvarande
beräkning för det framlagda budgetförslaget komme att giva till resultat, att
kapitalavsättningen till fonden — bortsett från räntetillskottet — uppginge till
12.7 procent av sammanlagda beloppet av följande inkomsttitlar, nämligen:
brännvinstillverkningsskatt, mertull å arrak och rom, maltskatt och rusdrycksförsäljningsmedel
ävensom omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.
I det sålunda anförda hade departementschefen funnit ytterligare ett stöd för
den uppfattningen, att en sådan anordning nu borde träffas, att maltskattemedlen
hädanefter ej komme att ingå bland dem, som avsättas till en rusdrycksmedelsfond.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillföres rusdrycksmedelsfonden
mertullen å arrak och rom på det sätt, att generaltullstyrelsen
för varje månad till statskontoret lämnar uppgift å det belopp, som
under den nästföregående månaden influtit i mertull å arrak och rom enligt
berörda kungörelse, efter avdrag av under samma månad beviljade
restitutioner av dylik mertull. Statskontoret låter sedan i sina räkenskaper
från vederbörligt i riksstaten under rubrik »Utgifter för kapitalökning» uppfört
anslag till statsverkets fond av rusdrycksmedel överföra de belopp, som
enligt de av generaltullstyrelsen sålunda lämnade uppgifterna tillkomma
fonden.

Enligt uppgift från generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning
har mertull å arrak och rom influtit med 1,249,668 kronor 59 öre år
1921, 1,082,411 kronor 33 öre år 1922 och 968,927 kronor 68 öre år 1923.
För budgetåret 1924—1925 beräknar generaltullstyrelsen ett belopp av 800,000
kronor.

Den särskilda redovisningen av mertullen å arrak och rom hade, enligt

Utskottets

yttrande.

8 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

vad departementschefen inhämtat, förorsakat tullverket ett ganska avsevärt
arbete, som om möjligt borde undvikas. Vid sådant förhållande och då mertullen
ägde ringa betydelse för rusdrycksmedelsfonden hade departementschefen
ansett, att densamma borde'' undantagas från avsättning till fonden, samt
att i stället fonden borde beredas ersättning genom sänkning av begränsningssiffran
med det ungefärliga belopp, varmed mertullen kunde beräknas för
framtiden inflyta.

De exceptionella förhållanden, som rått sedan fondens tillkomst, hava
inverkat förryckande beträffande såväl de årliga avsättningarna som
användningen av fondens tillgångar. Sålunda sjönko inkomsterna av
ifrågavarande rusdryckstitlar så avsevärt åren 1917—1919, beroende i
främsta rummet på den begränsade tillgång på rusdrycker, som då rådde,
att någon avsättning från dessa titlar till fonden icke ägde rum. Till
följd av berörda inkomstminskning nedgick det belopp, som högst får
tagas i anspråk av rusdrycksmedlen för vanliga statsregleringsändamål, från

41,900,000 kronor till 18,800,000 kronor. Sedan genom ökad tillgång på rusdrycker
konsumtionen åter stigit, hava de årliga avsättningarna till fonden
uppgått till mycket avsevärda belopp, väsentligt överstigande vad man
vid fondens tillkomst räknat med. I icke ringa grad har dock fondens till"
växt hejdats, genom att i stor utsträckning till rusdrycksmedelsfonden
avsatta medel tagits i anspråk för ändamål, föranledda av de abnorma
förhållandena, men vilka behov eljest måst tillgodoses i vanlig ordning.
Härtill kommer att rusdryckerna, särskilt genom omsättnings- och utskänkningsskatten
å spritdrycker, gjorts till föremål för beskattning i
sådan form, att inkomsten därav icke fallit under berörda förordnings
bestämmelser.

Såsom ovan antytts hava förordningens föreskrifter framför allt i två
hänseenden medfört mindre tilltalande konsekvenser. Den anlitade utvägen
att av rusdryckshanteringen uttaga avgifter i sådan form, att dessa
icke till någon del inflyta till fonden, har åstadkommit, att en av fondens
förnämsta uppgifter — att förhindra en ökning av statsverkets ekonomiska
beroende av rusdryckshanteringen — icke kommit att fyllas. Genom
den successiva nedskrivning av begränsningssiffran, som ägt rum av här
ovan angivna skäl bär fonden tillförts opåräknat höga belopp under tider,
då statens behov av medel framtvingat ett kraftigt utnyttjande av andra
skattekällor.

De särskilda förslag, som framställts i propositionen och i motionen II: 249,
avse att i viss utsträckning råda bot på de sålunda uppkomna missförhållandena.
Genom ett antagande av propositionen skulle visserligen avsättningarna
till fonden nedgå, men efter vad det vill synas, skulle desamma
fortfarande komma att betydligt överstiga de avsättningar, som vid fondens
tillkomst påräknats. Med hänsyn framför allt till det ovissa ekonomiska
läget har utskottet ansett, att tillsvidare bör anstå med en slutgiltig omlägg -

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, Nr t). !)

ning av förordningens bestämmelser riirande avsättningar till fonden. Utskottet
har följaktligen icke funnit sig kunna biträda de förslag, som framställts
i propositionen och motionerna. Däremot synas starka skäl tala för
att, i avbidan på en mera genomgripande reform, frågan om de årliga avsättningarna
ordnas på ett ur statslinansiell synpunkt mera tillfredsställande
sätt än vad för närvarande är fallet.

En sådan revision av dessa bestämmelser bör emellertid föregås av en utredning.
Till följd av den begränsade tid, utskottet haft till sitt förfogande
vid frågans behandling, har utskottet icke haft möjlighet att företaga en
sådan. Utskottet har därför inskränkt sig till att föreslå en skrivelse i ämnet.

Vid en sådan utredning bör i första hand tagas under övervägande, vilka
inkomstposter, som skola tillflyta fonden. Det synes följdriktigt, att samtliga
de inkomster, statsverket bereder sig genom handeln med rusdrycker
och de särskilda skatterna å dessa, tillföras fonden, i den mån inkomsterna
överstiga det belopp, som högst får tagas i anspråk för budgetära ändamål.
Olika uppfattningar hava emellertid inom utskottet gjort sig gällande, huruvida,
sedan försäljningen av det alkoholstarka ölet förbjudits, maltskatten bör
tillflyta rusdrycksmedelsfonden. Vid den blivande utredningen torde därför
sistnämnda spörsmål böra särskilt beaktas.

Av här ovan anförda skäl bör åt föreskrifterna om avsättningar till fonden
givas en sådan avfattning, att dessa komma att motsvara vad vid fondens
tillkomst beräknats. Genom fastställande av ett sådant begränsningstal, som
det i motionen II: 249 föreslagna, skulle visserligen detta syfte kunna till
en början vinnas, men, då det icke kan anses uteslutet, att även under den
närmaste framtiden inkomsterna av rusdryckshanteringen komma att till
följd av de skiftande ekonomiska förhållandena starkt växla, har utskottet
ansett även andra möjliga utvägar böra undersökas. Därvid torde böra tagas
under övervägande, om icke med bibehållande av fondens syfte årligen
skulle kunna avsättas ett fast belopp eller möjligen viss procent av rusdrycksinkomsternas
storlek. Härigenom skulle den fördelen vinnas, att,
intill dess de bestämmelser, som avse fonden, blivit föremål för en definitiv
omläggning, fonden hade att årligen med säkerhet påräkna ett jämnt
tillskott.

Enligt utskottets förslag skulle till fonden komma att för budgetåret 1924
—1925 avsättas 15 miljoner kronor utöver vad i propositionen föreslagits.
I riksstaten för budgetåret 1924—1925 hava som bekant uppförts anslag
för sociala ändamål, föranledda av de ännu rådande abnorma förhållanden,
till belopp överstigande 15 miljoner kronor. Det ökade medelsbehov,
som uppkommer, därest föreliggande proposition av riksdagen avslås, kan
emellertid täckas genom att av fondens medel ett belopp av 15 miljoner
kronor tages i anspråk för budgeten. Ett sådant tillvägagångssätt står
i full överensstämmelse med det förfaringssätt, som vid 1923 års riksdag
kom till användning. En dylik anordning, som föranletts av berörda
begränsning av de för statsregleringsändamål påräkneliga rusdrycksBihang
till riksdagens protokoll 192b. 0 sam/. 2 avd. 8 höft. (Nr 9.) 2

10 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 9.

inkomsterna, måste dock betecknas såsom en nödfallsutväg, För den
händelse en sådan ändring vidtages uti 1 § i förordningen, som utskottet
ifrågasatt skola komma att verkställas, bör därför denna väg icke vidare
beträdas.

Därest riksdagen delar den av utskottet uttalade uppfattningen, torde
statsutskottet vid uppgörandet av statsregleringen för budgetåret 1924—
1925 komma att av nu omförmälda anledning föreslå, att av statsverkets
fond av rusdrycksmedel tages i anspråk ett belopp av 15 miljoner kronor.

På grund av vad sålunda anförts får det sammansatta utskottet hemställa,

att riksdagen måtte,

1) med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 185, i vad den avser förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den
18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,
icke kunnat av riksdagen bifallas, och med anledning
av motionen II: 249 av herr Olsson i Mora
m. fl. samt med avslag å motionen 1:143 av herr
Ljunggren, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, för
nästa års riksdag framlägga förslag till ändring av de
i förordningen meddelade bestämmelserna rörande avsättningar
till fonden under beaktande av det syfte,
för vilket fonden bildats, samt med hänsyn tagen till
de riktlinjer, som angivits i motiveringen till detta
utlåtande;

2) med anledning av propositionen i övrigt, för avsättning
till statsverkets fond av rusdrycksmedel för
budgetåret 1924—1925 såsom förslagsanslag anvisa

a) enligt 1 § i förordningen om statsverkets fond av

rusdrycksmedel ett belopp av ......... kronor 26,000,000,

b) såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett belopp av ........................... kronor 1,900,000.

Stockholm den 30 maj 1924.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HERM. LAMM.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lamm, Lindblad, Jeansson, Boman, Alexis Björkman
och Johan Bergman samt

från andra kammaren: herrar Wiklund, Waldén, Lithander, Olsson i Gävle och Olsson
i Mora.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.