Statsutskottets utlåtande Nr 93.
1
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1924 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kuvgl. Majds proposition angående
lån till främjande av bostadsproduktionen
in. m. jämte i ämnet väckta motioner. (3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1924 dagtecknad proposition,
nr 68, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kung!
Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924 ett belopp av 5,000,000
kronor;
2:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag
åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar ett belopp
av 24,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande
för utförande av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet;
samt
3:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar ett belopp av
26,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras för åtgärder, ägnade att indirekt
förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena (nr 256)
inom första kammaren av herr J. Nilsson i Malmö m. fl. och den andra
(nr 407) inom andra kammaren av herr V. Larsson i Västerås m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för 1924 ett belopp av 10,000,000
kronor,
2: o) att av det---byggnadsområdet, samt
3:o) att av nyssnämnda---bostadsproduktionen.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Bostadsfrågan är alltsedan krigsåren en av de mest svårlösta i landet.
Produktionen av bostäder har ännu svårt att komma i gång. Fortfarande
ställer sig det enskilda initiativet avvaktande. Verkningarna av bostadsbristen
kändes starkast vid oktober 1923, då hyreslagen hävdes. De förhoppningar
om ökad bostadsproduktion, som man på flera håll ansåg skola
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 saml. 48 haft. (Nr 93—94.) 105124 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
bliva en följd av hyreslagens fall, gingo om intet. Tillståndet förvärrades
däremot i hög grad. De sålunda inträdda svårigheterna överskredo kommunernas
förmåga att bära dem. De med egna resurser, statsbidrag och
statslån förut uppförda bostadshusen täckte icke på långa håll det då ytterligare
stegrade behovet av bostäder.
Kommunerna måste därför tillgripa rent provisoriska åtgärder. Magasiner,
skolbyggnader, gamla fängelser, kaserner m. fl. utrymmen måste avbalkas
till bostadsvrår, däri de barnrikaste familjerna kunde intagas. Dessa utrymmen
räckte dock icke på vissa platser. Många familjer ha därför måst
tillbringa vintern ute i kolonistugor, vari eldstäder saknats.
Att detta fruktansvärda tillstånd medfört oerhört svåra sociala vådor för
vårt land torde icke särskilt behöva påpekas. Många av landets medborgare
få här lida under ett bostadselände, som kan föra till de mest ödesdigra
verkningar för de uppväxande barnen.
Räddningen ligger alltså uti att få bostadsproduktionen i gång. Den
ekonomiska hjälp, som härför kräves åt enskilda, förmå kommunerna icke
ensamma att uppbringa. Göteborg behöver till 1 oktober 1,500 lägenheter,
Stockholm 1,000 utöver redan planerade, Malmö 400, för att nu icke nämna
flera andra platser, där svårigheterna äro liknande. Statens hjälp är därför
ofrånkomlig, därest svårigheterna med framgång skola hållas tillbaka. Endast
under förutsättning att sekundärkrediten ordnas blir det möjligt för kommunerna
att lyckas.
Staten har redan sökt stödja kommunerna i fråga om ordnandet av
sekundärkrediten. Utöver de 3 miljoner kronor, som riksdagen i fjol anslog
till extra statsbidrag för innehavare av under den dyraste tiden uppförda
bostadshus, avsattes 7 miljoner kronor till bostadslånefonden. Det tillgängliga
beloppet, 10 miljoner kronor, blev emellertid otillräckligt, då ansökningarna
om lån uppgingo till 22 miljoner kronor.
Kungl. Maj:t har i proposition nr 68 vid innevarande riksdag föreslagit
riksdagen medgiva, »att för ökning av statens bostadslånefond må såsom
lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924 ett belopp
av 5 miljoner kronor». Detta belopp anse vi vara alldeles otillräckligt i
en tid då bostadsbristen på sina ställen är större än någonsin förut. Statens
byggnadsbyrå, som omhänderhar utlåningen av dessa medel, har också
insett detta och för den skull begärt, att 10 miljoner kronor avsättas för
ifrågavarande ändamål. Och detta belopp, 10 miljoner kronor, ehuru även
det otillräckligt, bör vara det minsta staten bör anvisa för uppgiften i fråga.
På denna väg finnas också alla utsikter att få bostadsproduktionen i
gång. Kommunerna ansökte visserligen under år 1923 endast om 22 miljoner
kronor, men de reducerade de ursprungliga ansökningarna med ungefär
samma belopp, då de icke hade någon som helst utsikt att få dem beviljade
av statens byggnadsbyrå, för vilken tillgångarna voro begränsade. Om alltså,
såsom alla tecken tyda på, bostadsproduktionen kan komma i gång genom
att staten och kommunerna gemensamt ordna sekundärkrediten för enskilda
byggande, kan detta sägas hava skett på ett för staten mindre kostbart sätt.
Ty dessa för byggnadsverksamhetens främjande utlämnade medel äro icke
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
3
att betrakta som utgifter utan som lån, för vilka staten uppbär ränta. Därtill
kommer, att kommunerna få borga för varje enskild låntagare, vadan risken
för staten blir ingen.»
För inrättande av en särskild fond, benämnd statens bostadslånefond och
avsedd att stå till Kungl. Maj:ts förfogande för beviljande åt kommuner
m. fl. av lån till visst bostadsbyggande, medgav 1920 års riksdag att ur
statsverkets fond av rusdrycksmedel finge för vartdera av åren 1920 och 1921
såsom lån disponeras 15,000,000 kronor. År 1922 medgav riksdagen, att för
ökning av bostadslånefonden finge för år 1922 disponeras ytterligare 11,500,000
kronor ur rusdrycksmedelsfonden, och har bostadslånefonden enligt beslut av
1923 års riksdag än ytterligare förstärkts med 7,000,000 kronor. Anvisningarna
ur rusdrycksmedelsfonden utgöra sålunda tillhopa 48,500,000 kronor.
1923 års riksdag har vidare medgivit, att av det på extra stat för år
1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar ett belopp av högst 3,000,000 kronor finge
användas för beredande av extra statsbidrag. Enligt av föredragande departementschefen
föreslagna och av riksdagen godkända grunder skulle sådant
bidrag beviljas genom nedskrivning av lån, som för åren 1920 eller 1921
utgått ur statens bostadslånefond, och skulle de medel, som till täckande
av denna nedskrivning tillfördes bostadslånefonden ur nämnda anslag, få
utlämnas såsom nya lån. Härjämte medgav riksdagen, att räntan för lån
ur bostadslånefonden för tiden från och med den 1 januari 1923 tills vidare
skulle få utgå efter fyra — i stället för dittills gällande fem — procent.
De för år 1923 disponibla lånemedlen utgjordes enligt det nyss anförda dels
av de från rusdrycksmedelsfonden överförda 7,000,000 kronor och dels av det
belopp av högst 3,000,000 kronor, som efter beviljande av extra statsbidrag
kunde tillföras bostadslånefonden från 1922 års bostadsanslag, eller av tillhopa
högst 10,000,000 kronor. Med avseende å dessa lånemedel hava bestämmelser
meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond
den 15 juni 1923 (sv. förf.-saml. nr 223).
Den 15 juni 1923 utfärdades även kungörelse (nr 224) angående nedsättning
tills vidare av ränta och annuitet ålån ur statens bostadslånefond. Enligt
denna nedsattes räntan, räknat från och med den 1 januari 1923 tills vidare
till dess annorluuda kunde varda bestämt, för samtliga lån ur fonden, d. v. s.
för såväl då redan beviljade som för blivande lån, från fem till fyra procent.
En konsekvens av räntenedsättningen var, att även annuiteten för lånen tills
vidare nedsattes, nämligen från sju till sex procent.
Ytterligare utfärdades den 15 juni 1923 kungörelse (nr 225) angående extra
statsbidrag för nedskrivning å vissa lån ur statens bostadslånefond. Enligt
denna skulle extra statsbidrag kunna meddelas ägare av byggnad, för vilken
a) lån ur bostadslånefonden lämnats enligt vederbörande kungörelse för år
1920 (nr 520) eller för år 1921 (nr 467), b) byggnadstiden till huvudsaklig del
infallit under nämnda år eller under något av dem samt c) byggnadskostnaderna
avsevärt överstigit de under år 1923 i orten vanliga.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Utskottets
yttrande.
Extra statsbidrag, som skulle förmedlas av vederbörande kommun, finge
ej, med mindre särskilda skäl talade därför, tillgodokomma annan ägare av
byggnad än den, som för dess uppförande erhållit lånet ur bostadslånefonden.
I regel finge bidrag ej utgå till kommun, som själv vore ägare till byggnaden.
Bidragsbeloppet fastställdes till högst tio procent av byggnadskostnaden,
tomtkostnaden ej inberäknad, och till högst tretusen kronor för lägenhet.
Ansökning om extra statsbidrag skulle, särskilt för varje byggnad, skriftligen
enligt fastställt formulär göras av vederbörande kommun senast den
1 oktober 1923, varefter det skulle ankomma på statens byggnadsbyrå att
besluta om bidragens fördelning. Nedskrivning av lån ur bostadslånefonden
genom dylikt bidrag skulle gälla för tiden från och med den 1 juli 1923.
Såsom allmänt känt är och i propositionen framhållits, gör sig den från
kristiden härrörande minskningen i bostadsproduktionen allt fortfarande
gällande. Trots de åtgärder, statsmakterna vidtagit för undanröjande av
bostadsbristen och ehuru den enskilda företagsamheten under senaste tiden
alltmer utvecklat sig, föreligger dock ett verkligt underskott på bostäder i
förhållande till behovet. Visserligen torde man kunna förvänta, att den
enskilda företagsamheten alltjämt och i allt större utsträckning skall bidraga
till en ökad tillgång på bostäder, men det måste dock anses osannolikt, att
behovet skall kunna för närmaste framtiden fyllas utan att staten träder
hjälpande emellan. Utskottet tillstyrker alltså, att fortsatt understöd lämnas
produktionen ifråga och anser utskottet, i likhet med departementschefen,
att detta lämpligast bör ske genom utökning av statens bostadslånefond.
Vad beträffar storleken av det belopp, varmed bostadslånefonden bör utökas,
har Kungl. Maj:t föreslagit en summa av 5,000,000 kronor, vilket belopp
skulle såsom hittills disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden. Motionsvis
har yrkats höjning av beloppet ifråga till 10,000,000 kronor. Utskottet,
som väl funnit skäl föreligga för en höjning av det av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet, har emellertid under förhandenvarande förhållanden ansett
sig icke kunna föreslå större utökning av bostadslånefonden än med 7,000,000
kronor eller sålunda samma belopp, varmed fonden av sistlidet års riksdag
förstärktes.
Vidkommande härefter lånevillkoren innebär Kungl. Maj:ts förslag, att
vid den fortsatta låneverksamheten nu gällande grundsatser skulle i det stora
hela tillämpas. Någon rån tefrihet under första året från utlåningsdagen
skulle dock icke vidare förekomma, utan skulle nya lån löpa med fem procent
ränta från nämnda dag. Den tillfälliga nedsättningen av räntan till fyra procent
för av Kungl. Maj:t tidigare beviljade lån skulle emellertid fortfarande bibehållas.
Vidare skulle den hittills gällande amorteringsfriheten icke längre
medgivas annat än för tiden intill utgången av första kalenderåret, och skulle
en nedsättning ske av amorteringskvoten från nuvarande två till en och en
halv procent. Lån ur bostadslånefonden skulle sålunda löpa utan amortering
till utgången av det kalenderår, då det utlämnats, eller, där det lyftats i
särskilda delar, sista delen utlämnats samt för tiden därefter amorteras —
och förräntas — efter sex och en halv procent.
Statsutskottets utlåtande Nr OS.
5
Do sålunda framlagda förslagen ifråga om lånevillkoren liava synts utskottet
väl motiverade, dock att utskottet ansett räntefrihet allt fortfarande
böra medgivas under första kalenderåret, och skulle sålunda enligt utskottets
förslag lån ur fonden löpa utan amortering och ränta till utgången av det
kalenderår, då det utlämnats eller, där det lyftats i särskilda delar, sista
delen utlämnats.
Kungl. Maj:ts, på byggnadsbyråns framställning grundade förslag i fråga
om storleken av de lägenheter, för vilka lan ma utgå, rörande kommunernas
borgen för* lånen in. in. samt angående kostnaderna för byggnadsbyrans verksamhet
har icke givit utskottet anledning till erinran.
I förevarande proposition har Kungl. Maj:t ock föreslagit riksdagen, att
av det på extra stat för år 1922 till statsbidrag åt kommuner med derå för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar ett belopp av 24,000 kronor matte ställas till
ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för utförande av tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet.
Med anledning härav får utskottet erinra, att riksdagen för utförande genom
sagda institution av dylika undersökningar för vart och ett av åren
1920, 1921 och 1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda anslag
å 50,000, 75,000, 85,000 samt 50,000 kronor, varjämte riksdagen år 1923 medgav,
att av 1922 års bostadsanslag ett belopp av 10,000 kronor finge ställas
till akademiens förfogande för slutförande av ifrågavarande undersökningar.
Redan då frågan om anslag till omförmälda undersökningar för första
halvåret 1923 behandlades i 1922 års proposition, antyddes möjligheten av,
att ytterligare medel utöver det för nämnda halvar ifrågasatta anslaget pa
grund av den statsfinansiella situationen icke komme att beviljas, varför det
planerade arbetet syntes böra läggas så, att slutgiltiga resultat kunde framgå
redan av undersökningarna under nämnda halvår. Då medlen sedermera av
Kungl. Maj:t ställdes till akademiens förfogande, lämnades också en föreskrift
i sådan riktning.
I bostadspropositionen till sistlidet års riksdag erinrade ock föredragande
departementschefen därom, att undersökningarna uppenbarligen främst åsyftade
resultat på lång sikt, medan deras omedelbara betydelse för den praktiska
byggnadsverksamheten vore jämförelsevis mindre. Fortsättandet av
dessa undersökningar syntes departementschefen därför under den rådande
statsfinansiella situationen kunna tillsvidare anstå. Då det emellertid enligt
under hand inhämtade upplysningar vore av värde, att akademien även efter
den 1 juli 1923 kunde disponera medel för vissa avslutningsarbeten, syntes
för sådant ändamål ett belopp av 10,000 kronor böra ställas till förfogande.
Till denna departementschefens mening anslöt sig ock, såsom ovan antytts
riksdagen.
På grund av vad sålunda förekommit och då enligt utskottets mening
krav av denna art böra tillgodoses i annan ordning, har utskottet, med allt
beaktande av den betydelse, undersökningarna i fråga äga, funnit sig icke
kunna tillstyrka, att ytterligare medel för ändamålet nu beredas ingenjörsvetenskapsakademien.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Yad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om disponerande av
ett belopp av 26,000 kronor för åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga eller
eljest främja bostadsproduktionen, har förslaget härutinnan icke givit utskottet
anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Nilssons i Malmö m. fl. och Larssons
i Västerås m. fl. ovanberörda motioner medgiva
a) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924
ett belopp av 7,000,000 kronor; samt
b) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln
till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa
bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte därunder
omförda besparingar ett belopp av 26,000 kronor må av Kungl.
Maj:t disponeras för åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga
eller eljest främja bostadsproduktionen; ävensom
II) att Kungl. Maj:ts förslag om användande av ett belopp
av 24,000 kronor av berörda reservationsanslag med därunder
omförda besparingar för vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 maj 1924.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, O. U. B. Olsson, H. F. Lamm,
J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, J. Jeansson, A. B. Booth, I. Bergman i Tännäs,
F. L. Lindqvist, G. Johansson i Hälsingborg och N. G. Gabrielsson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, J.
Jönsson i Revinge, A. A. Törnkvist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, P. M. Olsson
i Blädinge, O. Osberg och S. Persson i Fritorp.
Reservation
vid mom. II) av herr H. F. Lamm, vilken ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag om användande av ett belopp av 24,000 kronor
för vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet.