Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1924 kl. 2 e. m

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken
samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

1:°) Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 har inventarier.
Kungl. Maj:t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propo- [1.]*)
sitionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 13—20.

För inköp av inventarier hava anvisats, för åren 1920 och 1921 — inberäknat
anslagen å tilläggsstat — 700,000 respektive 1,200,000 kronor, för år
1922 800,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 400,000 kronor,
hör budgetaret 1923 1924 har för ändamalet anvisats ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

I avgivet förslag i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för budgetåret
1924—1925 anför, enligt vad i statsrådsprotokollet framhålles, gene.
ralpoststyrelsen bland annat, att styrelsen i sin skrivelse den 31 augusti
1922 med anslag3äskanden till 1923 års riksdag utgått ifrån, att ett ej
så obetydligt belopp av de under första halvåret 1923 för ifrågavarande
ändamål tillgängliga medel skulle befinnas vara odisponerat den 1 juli
1923. Styrelsen hade nämligen då med hänsyn till den fortsatta nedgången
i poströrelsen och emotsedd ytterligare reduktion i anskaffningskostnaderna
för flertalet inventarier ansett sig kunna för en kortare tid
uppskjuta en stor del inventarieinköp. Då numera en viss stabilisering i
prisnivån inträtt samt nedgången i poströrelsen ej endast upphört utan även
förbytts i stegring, måste styrelsen räkna med att under den närmaste tiden
ej endast göra sådana hitintills undanskjutna inventarieinköp, med vilka

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 9 käft. (Nr 9.)

1

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

2

icke längre kunde utan olägenhet anstå, utan dessutom på grund av trafikstegringen
något öka den eljest regelbundna anskaffningen. Vid sådant förhållande
syntes det tvivelaktigt, huruvida någon besparing på äldre riksstatsanslag
under titeln »inköp av inventarier» skulle förefinnas den 30 juni
1924, om än ett skenbart överskott kunde bliva för handen därigenom, att
en del av kostnaderna för transportanordningar i det under uppförande varande
centralpostbuset i Göteborg — vilka anordningar måste inmonteras
under byggnadsarbetets gång och skulle likvideras med medel ur inventarieanslaget
— vid sagda datum kunde vara obetalda. Dessa transportanordningar
både numera efter detaljerad utredning beräknats komma att i sin
helhet kosta cirka 175,000 kronor. Detta vore visserligen en i och för sig
betydande utgift, men denna måste dock betraktas som ofrånkomlig, då den
avsåge att göra det största postkontoret i rikets andra stad till ett fullt
modernt sådant, utrustat med arbetsbesparande mekaniska hjälpmedel, ägnade
att för framtiden möjliggöra besparingar i kontorets personalkostnader.
Framhållas finge därjämte, att ifrågavarande kostnad bleve en engångsutgift.

Styrelsen betonar vidare vikten för postverket av att hava medel tillgängliga
för att kunna snabbt tillgodogöra sig framkommande arbetsbesparande
maskiner och andra hjälpmedel, varigenom verkets driftkostnader kunde nedbringas
och allmänhetens berättigade krav på ett i möjligaste mån snabbt,
bekvämt och effektivt betjänande efterkommas.

För budgetåret 1924—1925 hemställer styrelsen om ett anslag för anskaffande
av inventarier å 900,000 kronor, och framhåller styrelsen, att detta
jämförelsevis höga belopp dock torde bliva tillräckligt, endast om styrelsen
beträffande användningen för nya ändamål läte sig ledas av den största avhållsamhet
och i fråga om nödig utveckling av redan igångsatt verksamhet
iakttoge sträng sparsamhet.

Av det begärda anslaget, 900,000 kronor, har av generalpoststyrelsen beräknats
åtgå: för den centrala upphandlingen av inventarier 125,000 kronor,
för de upphandlingar av möbler och andra inventarier, som verkställas av
distrikts- och lokalförvaltningarna, 275,000 kronor, för inköp av maskiner för
verkstadsdriften och tryckerirörelsen 100,000 kronor, för nytillverkning av
inventarier å postverkets verkstad 200,000 kronor samt för inköp av motorfordon
ävensom för bestridande av oförutsedda utgifter 200,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av styrelsens redogörelse framgår, att styrelsens anslagsäskande i huvudsak
avser sådana inventarieanskaffningar, som erfordras för poströrelsens
normala utveckling eller gå ut på att nedbringa kostnaderna, i synnerhet
för posttransporterna. Särskilt vad angår nyanskaffningarna av möbler samt
utökning av rörelsen vid postverkets verkstad, vill jag dock framhålla vikten
av att man här går fram med försiktighet och under nu rådande förhållanden
inskränker sig till det allra oundgängligaste.

Beträffande styrelsens strävan att söka nedbringa kostnaderna för posttransporterna
genom inrättande av automobilomnibustrafik för kombinerad
person- och postbefordran torde få meddelas, att, utöver de av styrelsen om -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

o

förmälda automobillinjerna, Kungl. Haj:t den 1-1 september 1923, på styrelsens
därom gjorda framställning, bemyndigat styrelsen att försöksvis anordna
post- och passagerarbefordran med postverket tillhöriga automobiler
å linjerna Jörn—Arvidsjaur—Arjeplog inom Västerbottens och Norrbottens
län, Umeå—Robertsfors—Anäset i Västerbottens län samt Anundsjö—Asele—
Dorotea inom Västernorrlands och Västerbottens län. Vidare torde få omnämnas,
att sakkunniga för maskinell vägtrafik, till vilkas då pågående arbeten
1923 års riksdag hänvisat vid behandlingen av frågan om anslag till ifrågavarande
ändamål, den 31 maj 1923 avgivit betänkande angående regelbunden
automobiltrafik samt angående maskinell vägtrafik i de nordliga länen. De
sakkunniga, vilkas arbete väsentligen varit av inredande art och omfattat
bland annat de tekniska och trafikekonomiska förutsättningarna för den form
av maskinell vägtrafik, som i 1923 års förordning om motorfordon benämnes
linjetrafik, uttala i sitt berörda betänkande, bland annat:

''Linjetrafikens utveckling borde i stort sett liksom annan landvägstrafik
vara beroende på enskild företagsamhet. I det fall, att full nytta av linjetrafiken
såsom ett kompletterande led i kommunikationsväsendet icke kunde
uppnås enbart genom enskilt initiativ och då fråga vore om linjer av större
mått, ämnade att ersätta järnvägar och avsedda även för godstrafik, kunde
det tänkas ändamålsenligt, att bistånd lämnades av det allmänna. Om och
i vad mån härvidlag understöd eller medverkan från det allmännas sida borde
äga rum, syntes enligt de sakkunnigas mening böra bero på prövning i varje
särskilt fall. Vad särskilt de nordliga länen anginge, vore det lämpligt och
önskvärt, att staten — som även i övrigt tagit hand om kommunikationerna
i Norrland för att möjliggöra landets ekonomiska förkovran — jämväl ingrepe
för åstadkommande av automobilleder, särskilt som därigenom kraven
på dyrbara och förlustbringande järnvägsanläggningar kunde reduceras. Lämpligaste
formen för statlig medverkan vore, att statens järnvägar åtoge sig
trafikens upprättande och besörjande, varför sakkunniga föresloge, att åt
järnvägsstyrelsen måtte uppdragas att efter verkställd utredning avgiva förslag
om inrättande genom statens försorg av automobillinjer å sådana sträckor
i Norrland, där enskilt initiativ ej kunde påräknas. Beträffande postverket
ville de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att verket främst inriktade
sig på att såvitt möjligt för posttransporterna anlita befintliga automobillinjer
och att verket självt dreve linjetrafik för person- och postbefordran endast
undantagsvis å sträckor, där det visat sig svårt att till rimliga kostnader
få posttransporterna verkställda.’

Enligt vad jag inhämtat, ombesörjas numera posttransporterna i stor utsträckning
med anlitande av enskilda tillhöriga automobiler. Yad postverkets
egen linjetrafik beträffar, hava senast verkställda beräkningar i enlighet
med de av generalpoststyrelsen ovan omförmälda grunder för inkomst- och
utgiftsberäkning för postdiligenstrafiken givit vid handen, att det ekonomiska
resultatet av nämnda trafik torde komma att ställa sig för postverket fördelaktigt.
De siffror, som hittills föreligga, äro emellertid allenast approximativa,
då ännu icke någon större erfarenhet av ifrågavarande trafik,
särskilt vintertid, kunnat vinnas och trafiken sålunda kan sägas ännu stå
på försökets stadium. Då fråga framdeles uppkommer om inrättande av nya
automobillinjer, måste postverket givetvis i främsta rummet taga i betraktande,
huruvida därigenom någon avsevärdare minskning i kostnaden för posttransporter
kan vinnas. I dylikt sammanhang kan dock icke helt bortses
från den stora betydelse, postdiligenstrafiken kan äga för i kommunikationsavseende
eljest vanlottade trakter, särskilt under de tider av året, då vägarna
icke äro framkomliga för vanliga automobiler.

Vid ingången av budgetåret 1923—1924 förefanns, enligt vad jag inhämtat,

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

en reservation å inventarieanslaget å omkring 605,000 kronor. Trots denna
reservation anser generalpoststyrelsen det synnerligen tvivelaktigt, huruvida
någon besparing å sålunda under budgetåret 1923—1924 för ändamålet tillgängliga
medel, 1,105,000 kronor, skulle kunna föreligga vid utgången av
nämnda budgetår. I anslutning till vad ovan anförts torde det emellertid
kunna förutsättas, att belastningen av ifrågavarande anslag, särskilt i vad
avser utgifter för möbelanskaffning och utökning av rörelsen vid postverkets
tryckeri och verkstad ävensom för ytterligare anskaffning av automobiler,
skall hållas nere så mycket som möjligt, så att en icke obetydlig besparing
å anslaget kan förefinnas vid ingången av nästkommande budgetår, vidare
torde böra tagas i övervägande, huruvida icke inventarier, som anskaffas i
stället för förslitna, böra i större utsträckning än hittills ägt rum bekostas
av förnyelsefonden. Med hänsyn härtill och då under rådande förhållanden
den största försiktighet bör iakttagas jämväl i fråga om anvisande av medel
till utgifter för kapitalökning, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta förhöjning
av ifrågavarande anslag utöver det av föregående riksdag beviljade
beloppet, 500,000 kronor.»

Utskottets Innan utskottet övergår till behandling av förevarande punkt, anser

yttrande. s[g utskottet höra något beröra departementschefens inledningsvis framlagda
redogörelse för vissa verkställda utredningar rörande de särskilda
verkens kapital, möjligheterna till dettas förräntning samt de därmed sammanhängande
frågorna om verkens förnyelsefonder och taxor. I avseende å
det närmare innehållet av denna redogörelse får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 1—12.

Utan att i övrigt ingå på ett bedömande av de synpunkter, som departementschefen
därvid anfört, anser sig dock utskottet böra fästa uppmärksamheten
på den med sålunda behandlade spörsmål sammanhängande frågan om
beredande av kapital för kommunikationsverken och i vilken utsträckning
upplåning för sådant ändamål bör anlitas.

I den lämnade redogörelsen har ingen skillnad gjorts mellan lånekapital
och andra slag av kapitalinvestering i vidare mån än att i redogörelsen
omnämnes, hurusom det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet vid 1922
års slut utgjorde omkring 800 miljoner kronor eller omkring 76 procent av
hela det investerade kapitalet, under det att återstoden eller 246 miljoner
kronor utgjordes av skattemedel eller trafikmedel. Sistnämnda summa torde
enligt departementschefens mening till beloppet ungefärligen motsvara anläggningskostnaderna
för s. k. strategiska banor eller kulturbanor i den
mening, dessa benämningar vanligen nyttjas.

Utskottet vill bringa i erinran, hurusom 1916 års riksdag i skrivelse nr
186 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och
i vilken omfattning andra statsinkomster än lånemedel borde komma till
användande för statsbanebyggnaderna i Norrland. Riksdagen framhöll i
sagda skrivelse, att vid denna utredning även borde tagas hänsyn till övriga
utgifter för kapitalökning. Sedermera har 1919 års riksdag, i samband med
uppkommen fråga om avsättande av vissa inkomstmedel till en kapitalökningsfohd,
uttalat, att de förstnämnda spörsmålen om täckning av utgif -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

terna för kapitalökning stode i nära samband med sistnämnda ärende och
att fördenskull samtliga dessa spörsmål borde lösas i ett sammanhang.

Oavsett en blivande lösning av frågan om en kapitalökningsfond synes det
utskottet lämpligt att — med utgångspunkt från en företagen undersökning
rörande storleken av det i de olika verken nedlagda lånekapitalet i
förhållande till disponerat kapital och anskaffningsvärden — ett klarläggande
nu kommer till stånd rörande de riktlinjer, som under närmaste tiden böra
följas bland annat vid beredandet av täckning för beslutade kapitalökningar
vid dessa verk. Icke minst för bedömandet av spörsmålet i vad mån kraven
på förräntning av nedlagt kapital böra få inverka, då det gäller att åstadkomma
ett skäligt avvägande av de olika verkens taxor, synes ett dylikt
klarläggande vara av intresse.

Vad därefter angår de av departementschefen berörda frågorna om affärsverkens
taxor — vilka frågors avgörande, utom beträffande postverket, sedan
gammalt ansetts ankomma på Kungl. Maj:t — vill utskottet här endast erinra
att, enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, för telegrafverkets,
statens järnvägars och statens vattenfalls verks del är under övervägande
eller redan genomförts vissa nya nedsättningar i hittillsvarande avgifter. I anledning
av de anmärkningar, som från olika håll framställts gentemot den för
.statens vattenfallsverks energileveranser utarbetade nya rabattaxan, har därvid
ställts i utsikt en närmare omprövning rörande denna taxas verkningar
i fråga om de mindre konsumenterna på landsbygden, varvid också skulle
beaktas resultatet av en inom jordbruksdepartementet pågående undersökning
om de olika distributionsföretagens ekonomiska ställning och de åtgärder,
som härav kunde föranledas. Utskottet vill också framhålla, att frågan
om de vid statens vattenfallsverk tillämpade kraftavgifterna i annat sammanhang
på grund av vissa inom riksdagen väckta motioner kommer under riksdagens
behandling.

Beträffande slutligen spörsmålet om formerna för avsättning till förnyelse av
verkens anläggningar har, såsom av departementschefens redogörelse inhämtas,
denne anmodat verken att gemensamt överlägga om grunderna för avsättning till
och uttagning från de vid verken befintliga förnyelsefonder. Vad särskilt
statens järnvägar angår, kommer, enligt vad departementschefen erinrat,
frågan på grund av ett uttalande i statsrevisorernas berättelse under riksdagens
prövning, och har utskottet vid sin behandling av denna berättelse
att däröver avgiva utlåtande. I nu förevarande sammanhang anser sig utskottet
böra för riksdagen omförmäla, hurusom i statsverkspropositionen anmälts
disponerande av belopp ur statens järnvägars förnyelsefond till vissa
företag vid statens järnvägar, varibland två större, som nu synas påkalla
yttrande av riksdagen, nämligen elektrifieringen av statsbanan Stockholm—
Göteborg och fortsatt anskaffning av tryckluftbromsar. Efter tagen del av
de i detta hänseende vid statsverkspropositionen lämnade redogörelserna har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot de härutinnan väckta förslagen.
På liknande sätt skall bestridas viss del av kostnaderna för ombyggnaden
av bangården i Lund samt omläggningen av västra stambanans

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ingångslinje över Hammarbyleden och de igångsatta omändringsarbetena vid
Stockholms centralstation. Dessa ärenden hava emellertid redan av nästföregående
riksdag behandlats, varvid en dylik form för finansieringen avföretagen
lämnats utan erinran. Ett ifrågasatt beredande av medel från
förnyelsefonden för ombyggnad av bangården i Sundsvall förutsätter utskottet
framdeles kunna bliva föremål för riksdagens prövning i sammanhang med en
bebådad framställning om godkännande av avtal rörande vissa markbyten
m. m. i och för denna ombyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts under ifrågavarande punkt framställda förslag skulle
det av generalpoststyrelsen äskade beloppet, 900,000 kronor, nedsättas till

900,000 kronor. Utskottet får tillstyrka detta förslag, varvid utskottet utgått
ifrån att särskilt beträffande de i generalpoststyrelsens anslagsberäkningar
upptagna posterna för möbelanskaffning och för inventarier å postverkets
verkstad och blankettryckeri vissa begränsningar skola kunna äga rum.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

Centralpost 2:o)

Kungl. Maj:t har vidare (punkt 2) föreslagit riksdagen att för slutförande
av arbetena med uppförande av centralposthus i Göteborg för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 275,000 kronor.]
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20 och 21 av åberopade statsrådsprotokollet.

borg.

PO

Totalkostnaden för ifrågavarande vid 1915 års riksdag beslutade byggnadsföretag
har enligt senaste inom byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar
uppskattats till 7,790,000 kronor. Hittills har för ändamålet varit tillgängligt
ett belopp av i runt tal 7,514,800 kronor, vadan alltså för byggnadsföretaget,
vilket förväntas bliva fullbordat under budgetåret 1924—1925,
erfordras ytterligare ett belopp av omkring 275,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,
att riksdagen må för slutförande av arbetena med uppförande
av centralposthus i Göteborg för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett reservationsanslag av 275,000 kronor.

Posthus i
Hudiksvall.

[3.]

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att för fullbordande
av arbetena med uppförande i Hudiksvall av ett posthus, inrymmande jämväl
lokaler för telegrafverkets behov, för bndgetåret 1924—1925 anvisa ett
reservationsanslag av 196,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 21 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1923 års
riksdag medgivit, att för påbörjande av arbetet med uppförande å en postverket
tillhörig tomt i Hudiksvall, för en beräknad kostnad av 227,000 kro -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

nor, av ett posthus, inrymmande jämväl lokaler för telegrafverkets behov,
finge av odisponerade delar av de utav riksdagen för uppförande av posthus
i Krylbo tidigare anvisade anslag användas ett belopp av 50,000 kronor.
Därvid förutsattes, att återstående belopp skulle upptagas å riksstaten för
budgetåret 1924—1925, så att berörda byggnad skulle kunna tagas i anspråk
för sitt ändamål på hösten 1925, då hyreskontrakten för post- och telegrafverkens
nuvarande lokaler i Hudiksvall utlöpa.

Generalpoststyrelsen anför nu, att byggnadsstyrelsen meddelat, att i förenämnda
kostnadsbelopp, 227,000 kronor, icke medtagits en del arbeten, såsom
planering, stensättning samt anskaffande av staket och åskledare m. m.,
vilka arbeten givetvis borde komma till utförande och av byggnadsstyrelsen
beräknats draga en kostnad av 19,000 kronor. Den totala byggnadskostnaden
skulle därför komma att uppgå till 246,000 kronor. För ifrågavarande
ändamål skulle alltså erfordras ytterligare 196,000 kronor, och hemställer
generalpoststyrelsen om anvisande av detta belopp för nästkommande
budgetår.

Departementschefen anför följande:

»Med hänsyn till önskvärdheten av ifrågavarande byggnadsföretags snara
utförande torde härför utöver förut anvisat belopp erforderliga medel, numera
beräknade till 196,000 kronor, beviljas för budgetåret 1924—1925. Jag
vill härvid betona angelägenheten av att vid framläggande av förslag till
ett byggnadsföretag redan från början såvitt möjligt i kostnadsberäkningarna
upptagas alla de arbeten, som äro avsedda att utföras.»

Utskottet har icke velat motsätta sig, att ifrågavarande anslag beviljas, men
vill i anledning av vad i ärendet förekommit — i likhet med departementschefen
— framhålla angelägenheten av att kostnadsförslag, avsedda att ligga till grund
för anslagsäskanden, upprättas på ett sådant sätt, att ett i möjligaste mån
tillförlitligt omdöme om de blivande kostnaderna härå kan grundas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för fullbordande av arbetena med uppförande
i Hudiksvall av ett posthus, inrymmande jämväl
lokaler för telegrafverkets behov, för budgetåret 1924—1925
anvisa ett reservationsanslag av 196,000 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen medgiva att för inköp
av fastigheter för postverkets räkning, vilkas förvärvande icke utan
synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må
användas vissa besparade anslagsmedel om tillhopa 120,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 22—26.

Ovannämnda besparade anslagsmedel, som nu ansetts böra tagas i anspråk,
utgöra dels ett belopp av 25,000 kronor å 1921 års riksstat, anvisat för inköp
av viss tomt i Hallsberg, dels ock ett för tillbyggnad av postverkets
fastighet i Västervik å 1922 års riksstat anvisat reservationsanslag av

95,000 kronor..

Utskottets

yttrande.

Anslag till
inköp ar
fastigheter.

4.1

° Statsutskottets utlåtande Nr 9.

För inköp för postverkets räkning av fastigheter, vilkas förvärvande icke
utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
har riksdagen för vart och ett av åren 1920, 1921 och 1922 anvisat
ett anslag av 200,000 kronor. Därjämte har 1923 års riksdag beträffande
budgetåret 1923 1924 medgivit, att för ifrågavarande ändamål finge av
odisponerade delar av de utav riksdagen för uppförande av posthus i Krylbo
tidigare anvisade anslag användas ett belopp av 156,894 kronor 37 öre.

I nästlidet års statsverksproposition meddelades, att anslagen för åren 1920
och 1921 i sm helhet samt av anslaget för år 1922 ett belopp av 25,525
kronor disponerats. Sedermera har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14
september 1923 återstoden av sistnämnda anslag eller 174,475 kronor tagits
i anspråk för inköp av fastigheten nr 1 i kvarteret Gripen i Luleå.

Av det för budgetåret 1923—1924 tillgängliga beloppet, 156,894 kronor
37 öre, hava jämlikt ovannämnda beslut den 14 september 1923 50,525 kronor
använts för gäldande av återstoden av köpeskillingen för nyssberörda fastighet
i Luleå.

I fråga om anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924—1925
har generalpoststyrelsen hemställt dels om användande av ovan omförmälda,
odisponerade, för tillbyggnad av postverkets fastighet i Västervik anvisade
belopp, 95,000 kronor, dels ock om anvisande av ytterligare ett belopp av

200,000 kronor. 11

Departementschefen, som funnit sig icke kunna tillstyrka ett av generalpoststyrelsen
väckt förslag om att ifrågavarande anslag måtte, i likhet med
vad som för telegrafverkets del medgivits, få användas jämväl för bebyggande
av fastigheter, har i övrigt i ärendet anfört följande:

i ,va<^ ja£> inhämtat, återstodo av tidigare beviljade anslag i december

1923 något över 106,000 kronor och förväntades icke, att anslaget skulle behöva
tagas i anspråk, innan riksdagen sammanträdde. Vid sådant förhållande
torde behållning å anslaget kunna beräknas föreligga vid ingången av
nästa budgetår. Härtill kommer, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21
december 1923 postverket äger fordran hos telegrafverket för en från postverket
a telegrafverket överlåten fastighet i Ystad (se 1920 års riksdags
skrivelse nr 391 A) med 62,600 kronor. Enligt nyssnämnda beslut äger
postverket använda fordringsbeloppet för ändamål, som tillgodoses med förevarande
anslag Vad härutöver kan anses erforderligt för ifrågavarande
ändamål kan erhållas från för andra ändamål beviljade men ej i anspråk
tågna anslag.. 1920 års riksdag anvisade nämligen för inköp för postverkets
rakning av viss tomt i Hallsberg för år 1921 ett reservationsanslag av 25,000
Kronor. 1 1921 års statsverksnroposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att berörda anslag, vilket då ännu icke tagits i anspråk för avsett
ändamål, finge användas för uppförande i Hallsberg av en byggnad för postoch
telegrafverkens samt statens järnvägars behov. Riksdagen, som emellertid
mke^ beviljade anslag för sistnämnda ändamål, ansåg vid sådant förhållande
något medgivande i fråga om förändrad disposition av ovannämnda
anslag å 25,000 kronor icke erforderligt. Sedermera förklarade Kungl. Maj:t
i-J1 ''^n,ivrr- me(^ iuköp av omförmälda tomt skulle anstå samt

att Kungl. Maj:t, efter, förslag av genera]poststyrelsen och inhämtande av
riksdagens yttrande, ville meddela föreskrift rörande användningen av det
lör berörda ändamål anvisade anslaget. Styrelsen har nu föreslagit, att

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

nämnda anslag skulle användas för inköp av viss angiven tomt i Umeå. Då
för närvarande icke kan avgöras, huruvida detta förslag kan föranleda framställning
till årets riksdag, lärer omförmälda anslag å 25,000 kronor lämpligen
kunna disponeras för under förevarande punkt angivet ändamål. Vidare
torde för samma ändamål på sätt styrelsen föreslagit böra tagas i anspråk
för tillbyggnad av postverkets fastighet i Västervik anvisade medel 95,000
kronor.

Dör medlens användning kommer, såsom hittills skett, redogörelse att lämnas
i följande års statsverksproposition.»

Enligt departementschefens förslag skulle för ifrågavarande ändamål ställas
till förfogande ett ytterligare belopp av 120,000 kronor. Då det synes utskottet
tillfyllest, om för ändamålet nu disponeras ovannämnda för tillbyggnad
av postverkets fastighet i Västervik anvisade anslag å 95,000 kronor,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att för inköp av fastigheter för
postverkets räkning, vilkas förvärvande icke utan synnerlig
olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må användas det å riksstaten för år 1922 för tillbyggnad
av postverkets fastighet i Västervik anvisade reservationsanslaget
av 95,000 kronor.

Telegrafverket.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 5) medgiva, att av i statsrådsprotokollet
omförmälda besparade anslagsmedel för telegrafverket må för
slutförande av arbetet med uppförande av en telegrafstationsbyggnad å telegrafverket
tillhörig tomt i Halmstad användas ett belopp av 165,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 27—29 av åberopade statsrådsprotokollet.

Av utredningen inhämtas, att sammanlagda beloppet, besparat å anslag till
företag vid telegrafverket, av vilkas utförande behov för närvarande icke
föreligger, utgör 974,000 kronor.

De besparade anslagsmedel, som nu närmast äro avsedda att tagas i anspråk,
äro emellertid följande:

vid av det av riksdagen å riksstaten för år 1918 för inköp
och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning anvisade
reservationsanslaget av 2,475,000 kronor, till den del
detsamma avsåg inköp av tomt samt uppförande av en förrådsbyggnad
i Krylbo för en sammanlagd kostnad av 85,000
kronor .....................kronor 65,000;

vid de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922
för uppförande av en gemensam byggnad för telegraf- och postverkens
behov i Sveg anvisade reservationsanslagen om tillhopa
250,000 kronor....................kronor 250,000;

eller tillhopa kronor 315,000.

Utskottets

yttrande.

Stationsbyggnad
i
Halmstad.

[5-]

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Förrådsbyggnad

i Hässleholm.

[6.]

Ifrågavarande summa är i statsverkspropositionen föreslagen att användas
till följande ändamål:

telegrafstationsbyggnad i Halmstad.........kronor 165.000: —,

förrådsbyggnad i Hässleholm............ » 50,000: —,

anslag till inköp och bebyggande av fastigheter ... » 100,000: —,

Summa kronor 315,000

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag medgav nästlid et års riksdag, att för
uppförande för en beräknad kostnad av 412,000 kronor av en telegrafstationsbyggnad
i Halmstad finge användas odisponerad del eller 200,000 kronor av
ett för annat ändamål anvisat anslag.

Telegrafstyrelsen hemställer nu, att, då arbetet med nybyggnaden i fråga
vore avsett att igångsättas snarast möjligt och kunde väntas bliva fullbordat
under budgetåret 1924—1925, återstoden av den beräknade byggnadskostnaden
eller 212,000 kronor måtte anvisas för sistnämnda budgetår.

Departementschefen har på grund av senaste verkställda beräkningar av
kostnaderna för ifrågavarande företag ansett, att det av telegrafstyrelsen äskade
beloppet 212,000 kronor bör kunna minskas med 50,000 kronor. Det för
arbetets slutförande erforderliga beloppet skulle sålunda kunna begränsas till
i runt tal 165,000 kronor.

Utskottet får, med tillstyrkande av förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda
besparade anslagsmedel för telegrafverket må för slutförande
av arbetet med uppförande av en telegrafstationsbyggnad å
telegrafverket tillhörig tomt i Halmstad användas ett belopp
av 165,000 kronor.

6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för telegrafverket må för färdigställande av
telegrafverkets förrådsbyggnad i Hässleholm användas ett belopp av 50,000
kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 30 och 31 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning medgav 1917 års riksdag, att
för telegrafverkets räkning finge inköpas tomterna litt. C ab 20, 21, 22, 23,
24, 25, 26, 27 och 28 i Hässleholm för en köpeskilling av högst 17,000 kronor
och att å dessa tomter finge uppföras en förrådsbyggnad för en beräknad
kostnad av 65,000 kronor.

Tomten inköptes för en summa av 16,850 kronor. Byggnaden, vilken var
avsedd att innehålla dels en magasinslokal för grovmaterialier, dels uppvärmda
lokaler för telefonapparater, växelbord och dylikt, dels ock rum för
förrådets expedition m. m., kunde emellertid till följd av stegringen i
material- och arbetspriser icke uppföras i sin helhet för den beräknade kost -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

nåden. Allenast magasinslokalen för grovmaterialier, som färdigställdes
under år 1921, medtog en kostnad av 48,377 kronor. Telegrafstyrelsen blev
därför nödsakad att låta med uppförandet av den övriga delen av byggnaden
tills vidare anstå.

Av de för ändamålet avsedda medlen återstå sålunda för närvarande
odisponerade 16,773 kronor.

För uppförande av den återstående delen av förrådsbyggnaden har nu beräknats
en kostnad av i runt tal 65,000 kronor, att täckas med ovannämnda
odisponerade medel, 16,773 kronor, samt ett nyanvisat anslag, avrundat till

50.000 kronor.

Med hänsyn till de fördelar ur såväl organisationssynpunkt som ock i ekonomiskt
avseende, som stå att vinna genom slutförandet av ifrågavarande
byggnadsföretag, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka bifall
till det gjorda äskandet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det framlagda förslaget,
får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket må för färdigställande
av telegrafverkets förrådsbyggnad i Hässleholm användas
ett belopp av 50,000 kronor.

7:o) Kung! Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att för inköp Anslag till
och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas förvärvan- Jeb ^"ande
de eller färdigställande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan aUfastisrpå
särskilt riksdagsbeslut, må av förut omförmälda besparade anslagsmedel för heter,
telegrafverket användas ett belopp av 100,000 kronor. [7.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 33 och 34
av åberopade statsrådsprotokollet.

För inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas
förvärvande eller färdigställande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas
i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, har riksdagen för år 1922 anvisat
ett belopp av 300,000 kronor. Beträffande tiden 1 januari—30 juni
1923 samt budgetåret 1923—1924 har riksdagen medgivit, att av de besparingar,
som uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa
byggnader vid telegrafverket, finge för samma ändamål användas respektive

150.000 och 300,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har för budgetåret 1924—1925 äskat ett anslag av 300,000
kronor för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Såsom tidigare vid upprepade tillfällen framhållits, har det ofta visat
sig värdefullt att hava tillgång till ett anslag sådant som det nu ifrågavarande,
då det gällt att snabbt och på för staten fördelaktiga villkor förvärva
och bebygga fastigheter för telegrafverkets räkning. Jämväl för budgetåret
1924—1925 torde därför medel till detta ändamål böra ställas till

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Kungl. Maj:ts disposition. I betraktande av att de för nästförflutna och
innevarande budgetperioder till förfogande ställda beloppen, tillhopa 450,000
kronor, ännu icke till någon del tagits i anspråk, torde emellertid en tillfällig
nedsättning till förslagsvis 100,000 kronor av den vanligen för ändamålet
utgående årliga summan vara berättigad.»

Utskottets Med hänsyn till befintliga besparingar å anslaget synes icke behövligt nu
yttrande. anvisa nya medel för ändamålet. Utskottet får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke må av riksdagen
bifallas.

Fortsatt ut- 8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för fortsatt utstatenstele-veckling
av s''fcatens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1924—1925
fou- och anvisa ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 35—38 av åberopade statsrådsrg
j protokollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen
för budgetåret 1923—1924 anvisat 15,000,000 kronor, varav 10,000,000
kronor voro avsedda till avbetalning enligt kontraktet med aktiebolaget
Stockholmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet i Stockholm
med omnejd.

För budgetåret 1924—1925 har telegrafstyrelsen beräknat ett belopp av

11,500,000 kronor motsvara det nödvändigaste behovet för ifrågavarande
ändamål. Härutöver erfordrades emellertid det belopp av 10,000,000 kronor,
som enligt revers till aktiebolaget Stockholmstelefon skulle erläggas den
1 juli 1924.

Telegrafstyrelsen framhåller vidare, att de av styrelsen nu äskade medlen
voro erforderliga icke blott för intagande av nytillkommande abonnenter och
i samband därmed nödvändiga utvidgningar av stationer och lokala telefonnät,
utan även för arbeten för riksnätets utvidgning. Ävenså skulle enligt
planen för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg kabel nedläggas
å sträckan Stockholm—Norrköping, för vilket ändamål telegrafstyrelsen
av verkets medel måste tillskjuta cirka 1,500,000 kronor utöver de
medel, som erhöllos från det av riksdagen beviljade anslaget för elektrifieringen.
Slutligen måste styrelsen vara beredd på att, därest förslaget angående
rundradioverksamhetens ordnande skulle genomföras, senast under
budgetåret 1924—1925 uppföra en eller flera s. k. avsändarstationer.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Beträffande den av telegrafstyrelsen berörda frågan angående rundradioverksamhetens
ordnande torde höra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 29 juni 1923 godkänt vissa av mig föreslagna riktlinjer för ordnande av
denna verksamhet. Enligt dessa riktlinjer skulle anordnandet av för rundradioändamål
avsedda avsändarstationer ankomma på staten, som jämväl
skulle förbehålla sig äganderätten till stationerna. Utövandet av den egentliga
rundradioverksamheten skulle emellertid överlämnas åt den enskilda företagsamheten,
därvid statens stationer på lämpliga tider och villkor skulle ställas
till förfogande för ändamålet. Genom rundradioverksamhetens ordnande på

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

nu antytt sätt skulle staten beredas möjlighet att på ett tillfredsställande
sätt övervaka och träffa avgörande i fråga om stationernas konstruktion och
användning för rundradioändamål, vilket ansetts angeläget med hänsyn till
de vidsträckta möjligheterna att från avsändarstationerna nå allmänheten
med meddelanden av alla slag. Vidare skulle staten på detta sätt kunna
giva stationerna sådan konstruktion och belägenhet, att de med fördel vid
behov kunde brukas såsom reservstationer för telegrafverkets korrespondens
eller militära ändamål. Såsom ett skäl för statens övertagande av stationerna
har även åberopats deras ifrågasatta användning för undervisningsändamål,
för spridande av meddelanden från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
eller andra officiella meddelanden av olika slag. Enligt uppgift från telegrafstyrelsen
skulle tio stationer med en kilowatts antennenergi kunna tillgodose
landets behov av avsändarstationer för rundradioändamål.

Nu berörda riktlinjer förutsätta vidare, att ifrågavarande verksamhet åtminstone
till en början i ekonomiskt hänseende baseras på bland annat årliga
bidrag från innehavare av mottagningsapparater för avlyssnande av
rundradioutsändning. För att möjliggöra uttagandet av dessa bidrag har
det ansetts nödvändigt att fasthålla krav på särskild licens för rätt att innehava
mottagningsapparater. För erhållande av dylik licens, vilken skulle
gälla allenast ett år i sänder, skulle erläggas viss avgift, varav en del skulle
tillfalla staten och återstoden det företag, som komme att övertaga rundradioverksamheten.
Anskaffandet av licens skulle emellertid i möjligaste mån
underlättas, och har man tänkt sig, att allmänheten skulle beredas tillfälle
att allenast mot lämnande av de uppgifter, som kunde finnas erforderliga
för statens kontrollverksamhet, samt erläggande av den avgift, som kunde
bliva fastställd, erhålla dylik licens, vilken i så fall syntes böra tillhandahållas
genom telegrafverkets försorg, eventuellt även genom bemedling av
andra institutioner.

I samband med godkännandet av dessa riktlinjer har Kungl. Maj:t anbefallt
telegrafstyrelsen att efter de förberedande utredningar, som kunna finnas
erforderliga, på lämpligt sätt infordra anbud å rätt till bedrivande av rundradiorörelse
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet,
vartill kan finnas anledning.

Ett ordnande av rundradioverksamheten på sätt ovan antytts förutsätter
emellertid, vad rätten att innehava mottagningsapparater beträffar, sådan
ändring av nu gällande lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning
för telegrafering eller telefonering utan tråd den 31 augusti 19U7,
att Kungl. Haj:t får befogenhet att i administrativ väg utfärda generella
bestämmelser rörande rundradioverksamheten. Förslag till sådan lagändring
torde komma att föreläggas årets riksdag.

Med anledning av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut är telegrafstyrelsen
för närvarande sysselsatt med utredning angående ordnandet av rundradioverksamheten
såväl i ekonomiskt som i tekniskt avseende. Huru än resultatet
av denna utredning må bliva, torde under budgetåret 1924—1925 icke
komma i fråga att uppföra mera än ett fåtal avsändarstationer. Kostnaderna,
som beräknas till omkring 115,000 kronor för station, torde böra bestridas
från anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende.

Enligt vad jag från telegrafstyrelsen inhämtat, hade i mitten av december
månad 1923 av för här ifrågavarande ändamål tillgängliga anslag ett belopp
av omkring 7,000,000 kronor ännu icke disponerats, vilken summa styrelsen
anser bliva tillräcklig för tiden intill den 1 juli 1924. Enär emellertid, enligt
uppgift frän telegrafstyrelsen, den redovisade kostnaden för arbeten under
första halvåret 1923 uppgick till en summa av 2,978,829 kronor 67 öre,
synes det, oaktat den ökning i telefon- och telegraftrafiken, som antagligen

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Omläggning
av västra
stambanans
ingångslinje
över
Hammarbyleden
samt
förbättrade
anordning
gar vid
Stockholms
centralstation
m. in.

[9.]

är att vänta, ävensom övriga av styrelsen anförda omständigheter, vilka
kunna medföra ökade krav på anläggningskapital under första halvåret 1924,
kunna antagas, att en icke oväsentlig del av nu tillgängliga medel skall
kunna sparas till budgetåret 1924—1925.

För fyllande av det mest trängande medelsbehovet under denna tid har
telegrafstyrelsen ansett ett belopp av 11,500,000 kronor vara erforderligt.
Det rådande statsfinansiella läget framtvingar emellertid även på denna
punkt en anslagsminskning. Med hänsyn till vad jag här ovan anfört angående
storleken av för närvarande disponibla medel, torde ock det av telegrafstyrelsen
äskade anslaget utan alltför allvarsamma olägenheter för utvecklingen
av statens telefon- och telegrafväsende kunna begränsas till ett belopp
av 7,500,000 kronor. Härutöver måste emellertid, liksom under år 1928,
anvisas det belopp av 10,000,000 kronor, som erfordras för inlösen av den å
köpesumman för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät utfärdade revers,
vilken förfaller till betalning den 1 juli 1924. Sammanlagda medelsbehovet
för budgetåret 1924—1925 skulle alltså utgöra 17,500,000 kronor. På sätt
chefen för finansdepartementet senare denna dag kommer att närmare utveckla
torde av nämnda belopp 7,000,000 kronor böra utgå av lånemedel och återstoden
av andra statsinkomster, vartill möjlighet beretts genom disponerande
av vissa kapitaltillgångar, som ursprungligen tillkommit genom rrpplåning.

I detta sammanhang ber jag att få erinra därom, att den till aktiebolaget
Stockholm stelefon den 1 juli 1923 fullgjorda likviden i enlighet med fullmäktiges
i riksgäldskontoret önskan skett med kontanta medel och icke
genom överlämnande av statsobligationer. Oberäknat förenämnda, den 1 juli
1924 förfallande inbetalning, återstår av ovanberörda köpesumma ännu
oguldet ett belopp av 6,973,583 kronor 91 öre, som förfaller till betalning
den 1 juli 1925.»

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen får utskottet
tillstyrka förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonocli
telegrafväsende för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 17,500,000 kronor.

Statens järnvägar.

9:o) Beträffande statens järnvägar har Kungl. Maj:t (punkt 9) föreslagit
riksdagen att för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42 och 43 i åberopade statsrådsprotokollet.

Innan utskottet närmare ingår på frågan angående anslag till förevarande
byggnadsföretag, får utskottet här nedan angiva de enligt i statsverkspropositionen
lämnade redogörelse till järnvägsstyrelsens förfogande ställda anslag
eller delar därav, vilka icke längre äro behövliga för de ursprungliga ändamålen
utan kunna tagas i anspråk för andra ändamål. Dessa anslagsmedel
uppgå till sammanlagt 7,108,100 kronor enligt följande tablå:

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

Tablå över besparade anslagsmedel.

Kronor

1) Beviljade anslag för arbeten, avseende spåranordningar i anslutning
till förefintliga spårsystem och husbyggnader, som ej längre

anses böra komma till utförande............... 388,100

2) Överskott å utförda arbeten, till vilka anslag beviljats under

huvudrubriken »Nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar».................... 1,000,000

3) Överskott å anslag för utläggande av ytterligare ett järnvägsspår

mellan Alingsås och Olskroken................ 300,000

4) Överskott å anslag för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön 300,000

5) Överskott å anslag för inköp av elektriska lokomotiv för linjen

Riksgränsen—Svartön.................... 3,000,000

6) För närvarande obehövligt anslag för uppförande av malmvagns verkstad

vid Notviken.................... 380,000

7) Överskott å anslag för statsbanan Sveg—Brunflo....... 1,500,000

8) » » » » » Dagarn—Hultebo...... 60,000

9) » » » » » Umeå—Holmsund..... 180,000

Summa kronor 7,108,100

Enligt statsverkspropositionen äro nämnda besparingar avsedda att användas
på följande sätt:

Kronor.

Ombyggnad av bangården i Lund................ 400,000

Spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem..... 33,000

Dubbelspårsbyggnad Örebro—Hallsberg—Laxå . •........ 150,000

Skenfria vägkorsningar..................... 400,000

Elektriska belysningsanläggningar............... 150,000

Elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg.......... 4,000,000

Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare.......... 1,200,000

Statsbanan Forsmo—Hoting.................. 775,100

Summa kronor 7,108,100

Beträffande nu ifrågavarande byggnadsföretag har 1923 års riksdag för
ändamålet anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor för budgetåret
1923—1924.

För arbetenas fortsatta bedrivande under budgetåret 1924—1925 har järnvägsstyrelsen
hemställt om anvisande av ett anslag av 3,500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid förevarande ärendes behandling nästlidet år förutsattes, att återstoden
av erforderligt anslag eller 9,050,000 kronor skulle fördelas med ungefärligen
lika belopp under budgetåren 1924—1927. Från järnvägsstyrelsen har jag
inhämtat, att enligt en inom styrelsen upprättad plan för arbetets bedrivande
skulle behovet av medel under byggnadstiden ställa sig på följande sätt:
budgetåret 1923—1924 2,500,000 kronor, därav 650,000 kronor ur förnyelsefonden,
1924—1925 5,300,000 kronor, därav 1,150,000 kronor ur förnyelsefonden,
1925—1926 4,550,000 kronor, därav 1,500,000 kronor ur förnyelsefonden,
1926—1927 2,900,000 kronor, därav 600,000 kronor ur förnyelsefonden,
och 1927—1928 200,000 kronor. Härav framgår, att av det för
budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget å 2,500,000 kronor ett belopp av

650,000 kronor nu beräknas icke komma att tagas i anspråk nyssnämnda

16

Statsutskottets utlåtande Nr f).

Ombyggnad
av ban gärde
nll Lund.

[10.]

Inköp av ett
bangårdsspår
i
Kiruna.

[11.]

budgetår utan först under budgetåret 1924—1925. Av det belopp, 4,150,000
kronor, som för sistnämnda budgetår skulle bebövas av lånemedel, erfordras
sålunda utöver redan beviljat anslag endast ett belopp av 3,500,000 kronor.
Med hänsyn bl. a. till svenska statens kontraktsenliga förpliktelser att den
1 januari 1927 hava vissa av ifrågavarande arbeten färdigställda lärer någon
förskjutning av den beräknade tiden för arbetenas utförande icke böra
äga rum. Då det tillika torde ligga i sakens natur, att under det tidigare
byggnadsskedet kapitalbehovet är jämförelsevis stort, synes ej skäl att nedsätta
det av styrelsen begärda anslaget.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans
ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1924—1925
anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

10:o) Kungl. Ma:jt har föreslagit riksdagen (punkt 10) att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad av
bangården i Lund användas ett belopp av 400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 44 av åberopade statsrådsproto
kollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1923
års riksdag, att av anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande ansetts
böra tills vidare anstå, finge för ombyggnad av bangården i Lund användas
ett belopp av 159,000 kronor. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknades
till 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor vore avsedda att bestridas
med förnyelsefondsmedel och återstående 900,000 kronor att anvisas
av riksdagen.

För fortsatt bedrivande av arbetena under budgetåret 1924—1925 har beräknats
erforderligt ett belopp av 400,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsväsenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad
av bangården i Lund användas ett belopp av 400,000 kronor.

lim) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11), vilket avser inköp av
ett Luossavaara—Kiirunuvaara aktiebolag tillhörigt spår, som är behövligt för
trafikarbetet å malm- och personbangårdarna i Kiruna, hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för inköp
av ett bangårdsspår i Kiruna användas ett belopp av 33,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut Dnbbelomförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anläggande na^oi-ebrö
av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till Laxå använ-—Hallsberg
das ett belopp av 150,000 kronor. —Laxå.

[12.]

Utredningen i ärendet, vilken återfinnes å sid. 48 och 49 av åberopade
statsrådsprotokollet, lämnar följande redogörelse angående för ifrågavarande
dubbelspårsbyggnad tidigare beviljade anslagsmedel.

»Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag beslutat
anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till
Laxå, och har kostnaden med tillämpning av de arbets- och materialpriser,
som voro rådande i mitten av år 1916, beräknats till 6,150,000 kronor. För
nämnda anläggning och därmed sammanhängande arbeten har riksdagen därefter
för åren 1918—1922 anvisat sammanlagt 6,750,000 kronor.

Med hänsyn till de stora kapital utlägg, som skulle erfordras för dubbelspårets
utförande i ursprungligen tänkt omfattning, och då möjligheter föreläge
att inskränka arbetena att tills vidare omfatta, förutom linjen Örebro
—Hallsberg, sträckan Hallsberg—Östansjö, ansåg 1921 års riksdag, att anläggningen
borde på dylikt sätt begränsas, varvid totalkostnaden för företaget
beräknades kunna nedbringas till 6,750,000 kronor, vilket belopp motsvarade
de sammanlagda anslag, som av riksdagen dittills anvisats för dubbelspåret.

Därefter har emellertid Kungl. Maj:t genom beslut deu 2 december 1921
ur det på 1921 års tilläggsstat beviljade reservationsanslaget å 9,000.000
kVonor för anordnande av vissa nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken
anvisat 200,000 kronor för arbeten å sträckan Östansjö—Laxå av ifrågavarande
dubbelspårsbyggnad. Genom detta beslut, varmed avsågs att bereda
sysselsättning åt ett antal eljest arbetslösa banarbetare, kunde emellertid på
intet vis anses avgjort, huruvida dubbelspårsbyggnaden skulle under närmaste
framtiden färdigställas jämväl å sträckan Östansjö—Laxå.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag framlades på förslag av
järnvägsstyrelsen en plan för avveckling av arbetena å ifrågavarande dubbelspårsbyggnad,
enligt vilken plan bandelen Laxå—Yretstorp skulle helt färdigställas,
medan ä återstående del,_ Yretstorp—Östansjö, endast skulle fullbordas
terrasserings- och trumläggningsarbetena. För ifrågavarande avvecklingsarbeten,
vilka beräknades draga en kostnad av 1,200,000 kronor, medgav
riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, beträffande
budgetåret 1923—1924, att av anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande ansetts böra tills vidare anstå, finge användas ett belopp av 600,000
kronor.»

Kostnaderna för ifrågavarande av vecklin gsarbeten hava nu, enligt av järnvägsstyrelsen
senast verkställda utredning, beräknats till 150,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till
Laxå användas ett belopp av 150,000 kronor.

13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) medgiva, att av Anordnande
'' 1 '' ~ av skenfria

vägkorsningar
in. m.

Flo.''

w w O Ö VA /

förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anBiliang
till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 9 käft. {År 9.)

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ordnande av skenfria vägskorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000
kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid 52—55 av
åberopade statsrådsprotokollet.

För anordnande av skenfria vägkorsningar har riksdagen för åren 1917—
1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 1,150,000 kronor.

1 sina framställningar med anslagsäskanden till 1922 och 1923 års riksdagar
framhöll järnvägsstyrelsen vikten av att järnvägstrafiken i största
möjliga mån gjordes oberoende av korsande gator och landsvägar med livligare
trafik men ansåg sig med hänsyn till det ekonomiska läget icke då böra
äska något anslag utöver de medel, som redan vore tillgängliga.

Då emellertid ifrågavarande, ur allmän samfärdselsynpunkt så viktiga
fråga icke kunde undanskjutas alltför länge av ekonomiska hänsyn samt det
på grund av automobiltrafikens snabba ökning måste anses önskvärt, att
byggande av skenfria vägkorsningar komme att bedrivas i större åstäckning
än vad hittills varit fallet, har järnvägsstyrelsen nu ansett sig böra återkomma
med sina äskanden under denna rubrik.

För budgetåret 1924—1925 anser styrelsen sålunda erforderligt ett belopp
av 500,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen anför i ärendet föjlande:

»Vikten av att öka trafiksäkerheten genom anordnande av skenfria vägkorsningar
har vid flera föregående tillfällen betonats. Under de senare
åren har emellertid denna fråga blivit alltmer brännande genom automobiltrafikens
starka ökning, som fört med sig ett stigande antal olyckor vid
vägkorsningar i banans plan. Det synes därför angeläget, att arbetet med
dylika vägkorsningars ersättande med ur trafiksäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande
anordningar fortsattes. För detta ändamål erfordras emellertid,
att utöver hittills anvisade anslag ytterligare medel ställas till
järnvägsstyrelsens förfogande, och har styrelsen i sådant avseende för
budgetåret 1924—1925 äskat ett belopp av 500,000 kronor. Därvid har styrelsen
tänkt sig, att detta belopp skulle få tagas i anspråk även för sådana
fall, där en vägkorsning i banans plan kunde ersättas med en omläggning
av vägen. Det kan visserligen synas ligga närmast till hands, att de väghållningsskyldiga
jämlikt 4 § väglagen förpliktas omlägga en sådan för
rörelsen obekväm allmän väg, men då en dylik omläggning ofta är till fördel
jämväl för järnvägen, bör hinder ej möta vare sig för järnvägen att utfästa
skäligt bidrag eller för vederbörande länsstyrelse att göra de väghåilningsskyldigas
förpliktelse att omlägga vägen beroende av dylikt bidrag.
Att uppställa några fasta regler för fördelningen av kostnaderna för dylik
omläggning eller för utförandet av en skenfri korsning å de väghållningsskyldiga
och järnvägen låter sig svårligen göra, utan måste denna fråga
överlämnas till prövning i varje särskilt fall. Därvid kommer givetvis att
särskilt beaktas frågan, huruvida samfärdseln å endera av de korsande trafiklederna
på grund av särskild omfattning huvudsakligen föranlett omläggningen
eller utförandet av korsningen. Emellertid synas de av järnvägsstyrelsen
i dess skrivelse uppställda kraven på medverkan från de väghållningsskyldiga
ingalunda överskrida vad från statens järnvägars sida i normala
fall skäligen kan och bör fordras.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

19

Med hänsyn till den stora vikten av att söka i görligaste mån undanröja
de faror för samfärdseln, som korsning i plan mellan järnväg och allmän
väg vid livlig trafik ovedersägligen måste innebära, toi’de för ifrågavarande
ändamål ett jämförelsevis betydande anslag böra ställas till stvrelsens förfogande.
Dock synes det av styrelsen begärda beloppet kunna nedsättas till
40U,000 kronor.»

Utskottet, som anser sig böra ytterligare framhålla de av departementschefen
anförda synpunkterna rörande de skäliga krav, som i fråga om deltagandet
i kostnaderna för vägomläggningar av bär angivet slag kunna ställas
på vederbörande vägbållningsskyldiga, får, med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande
av slcenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000
kronor.

14:o) Kungl. Maj:t bar (punkt 14) föreslagit riksdagen medgiva, att av
förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 150,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 55 och 56 av åberopade statsrådsprotokollet.

Dör utförande av elektriska belysningsanläggningar bär riksdagen för åren
1917 — 1920 och 1922 anvisat tillhopa 1,079,000 kronor. Ett av 1922 års riksda§
ytterligare för ändamålet anvisat belopp av 100,000 kronor bar jämlikt
beslut av statsmakterna år 1923 tagits i anspråk för andra arbeten än de
ursprungligen avsedda.

Järnvägsstyrelsen begär nu för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924
—1925 ett belopp av 700,000 kronor samt anför till stöd härför följande:

»Såsom styrelsen tidigare i samband med sina anslagsäskanden framhållit,
finner styrelsen det angeläget och ur såväl nationalekonomisk som personalbesparings-
^och eldsäkerhetssynpunkt fördelaktigt, att, där elektrisk energi
star att erhålla på gynnsamma villkor, fotogen- och annan belysning ersättes
med elektrisk dylik.

A linjen Stockholm—Göteborg har elektrisk belysning redan i rätt stor
omfattning kunnat införas å stationer ooch i bostadshus, varvid ström erhållits
från utomstående leverantörer. A en del stationer och andra platser
å denna linje saknas dock alltjämt möjlighet att erhålla energi för elektrisk
belysning. Dessa platser torde dock böra förses med dylik i samband med
linjens elektrifiering.

Emellertid bär nu, sedan beslut om elektrifiering av linjen Stockholm —
Göteborg kommit till stånd, verkställts utredning för utrönande, huruvida det
skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigt för statens järnvägar att samtidigt
med banelektrifieringen vidtaga sådana anordningar, att all, med undantag
tills vidare av slutstationerna Stockholm och Göteborg, för statens järnvägars
nuvarande och blivande fasta anläggningar därstädes behöflig energi
kunde uttagas från statens kraftnät för den elektriska driften.

Utskottets

yttrande.

Elektriska

belysnings anlägg ningar.

[14.]

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Kostnaderna för projektets genomförande kava beräknats till 1,000,000
kronor, varav för erforderliga elektriska ledningar 700,000 kronor ock för
transformatorer m. m. 300.000 kronor, vilket sistnämnda belopp kan avses
från de till styrelsens förfogande stående medlen för inköp av inventarier.

Strömförbrnkningen under är 1922 uppgick till 570,000 kilowattimmar ock
ström kostnaden till sammanlagt 153,000 kronor eller således omkring 27 öre
per kilowattimme. Därest strömmen levereras från statens järnvägars eget
nät, kan strömkostnaden beräknas minskad till omkring 34,000 kronor per
år, motsvarande cirka 6 öre per kilowattimme. För förräntning, amortering
ock underkåll av nyanläggningarna erhålles sålunda ett belopp av icke mindre
än 119,000 kronor eller nära 12 procent på anläggningskapitalet, varförutom
de pengar, som utgivas för strömmen, komma att stanna inom statsverket.

Dä ifrågavarande anläggning alltså ställer sig synnerligen fördelaktig ur
driftsekonomisk och statsekonomisk synpunkt, anser styrelsen, att densamma
bör komma till utförande.

Ännu kvarvarande behållningar å tidigare beviljade anslag för elektriska
belysningsanläggningar beräknas bliva tillräckliga för täckande av erforderligt
anslagsbehov för det successiva utförandet i övrigt av dylika arbeten
under budgetåret 1924—1925. Under denna rubrik erfordras alltså ej några
medel utöver det belopp, 700,000 kronor, som beräknats behövligt för utförande
av anordningar för elektrisk belysning å linjen Stockholm—Göteborg.»

Departementschefen, som ansett de föreslagna belysningsanordningarna å
linjen Stockholm—Göteborg icke stå i sådant samband med elektrifieringen
av nämnda bana, att de behöva fullständigt utföras jämsides med elektrifieringen,
har, med hänsyn jämväl till det statsfinansiella läget, föreslagit
nedsättning av det av styrelsen begärda beloppet från 700,000 kronor till
allenast 150,000 kronor.

Utskottets Av utredningen framgår, att järnvägsstyrelsens plan att i samband med
yttrande, elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg införa elektrisk belysning
ä stationerna och andra anläggningar utmed linjen med energi från
det för järnvägsdriften anlagda ledningsnätet skulle ställa sig för statsverket
ekonomiskt gynnsam och även ur andra synpunkter skulle medföra fördelar.
Även om utskottet med hänsyn härtill funnit det önskligt, att ifrågavarande
plan kunde genomföras hastigare än av departementschefen förutsättes,
har dock utskottet icke ansett sig böra föreslå någon höjning av det
i den uppgjorda finansplanen beräknade beloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 150,000 kronor.

Elektrific- 15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut

ring av omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektrifieStockbolm
ring av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 4,000,000 kronor.
—Göteborg. Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 58—<30 av
[15-] åberopade statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1920 års
riksdag för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg anvisat ett
reservationsanslag av 23,000,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t därefter infordrat yttranden från såväl 1920 års svagströmskommitté
som ock 1920 års järnvägselektrifieringskommitté i anledning
av vissa utav riksdagen uttalade erinringar beträffande den framlagda planen
för ifrågavarande företag, samt järnvägsstyrelsen hörts över de avgivna betänkandena,
har statsutskottet, som fått till ärendet hörande handlingar till
sig överlämnade, i memorial den 28 maj 1923, nr 131, behandlat frågan om
igångsättande av arbetena å elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—
Göteborg samt därvid, bland annat, uttalat, att utskottet funnit sådana skäl
förebragta för ett igångsättande av berörda företag, att utskottet ej velat
motsätta sig arbetets upptagande, därest Kungl. Maj:t efter ytterligare övervägande
och efter prövning av alla på frågan inverkande omständigheter
funne så lämpligen böra ske.

Genom brev den 15 juni 1923 har Kungl. Maj:t förordnat, att elektrifiering
skall äga rum av ifrågavarande statsbanelinje.

Järnvägsstyrelsen äskar nu för ifrågavarande arbeten ett belopp av 6,000,000
kronor för instundande budgetår.

Totalkostnaden för elektrifieringsarbetena, inklusive kostnaden för erforderliga
lokomotiv, har nu av järnvägsstyrelsen beräknats till 39,000,000 kronor,
varav för

omformarestationer, kontaktledningar m. m........ 18,000,000 kronor

elektriska lokomotiv.................. 10,000,000 »

svagströmskablar med flera anordningar för svagströmsledningar:

vid statens järnvägar............... 4,200,000 »

» telegrafverket................. 6,800,000 . »

Summa 39,000,000 kronor.

Av denna summa skall dock 5 miljoner kronor bestridas av medel från
statens järnvägars förnyelsefond. Återstående belopp, 34 miljoner kronor,
borde påföras statens järnvägar såsom kapitalökning.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»De av elektrifieringen föranledda arbetena å själva linjen Stockholm—Göteborg
komma i huvudsak att påbörjas först på våren 1924. Emellertid har
upphandling av större delen av den för elektrifieringen erforderliga materielen
verkställts under år 1923. Därjämte har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923
bemyndigat järnvägsstyrelsen att antaga ett av en sammanslutning av svenska
fabrikanter avgivet anbud å leverans av 50 elektriska lokomotiv, avsedda
att användas å ifrågavarande bansträcka. Priset å lokomotiven uppgår enligt
nämnda anbud till 210,000 kronor för varje lokomotiv, vartill kommer 4,000
kronor för bromsutrustning m. m., vadan kostnaden för hela leveransen kommer
att med 700,000 kronor överstiga vad som ursprungligen beräknats. Med hänsyn
ej minst till önskvärdheten av att låta leveransen stanna inom landet ansågs
anbudet likväl böra antagas.

Vad angår behovet av anslag för nästa budgetår, skulle enligt en inom

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

järnvägstyrelsen upprättad plan å ifrågavarande arbeten intill den 1 juli 1925
nedläggas 32,000,000 kronor. Såsom förut nämnts, hava för ändamålet redan
anvisats 23,000,000 kronor. Om härtill lägges det belopp, 5,000,000 kronor,
som förutsatts skola utgå av statens järnvägars förnyelsefond och som även
finnes disponibel för nästa budgetår, skulle för samma budgetår ytterligare
behöva tagas i anspråk ett belopp av 4,000,000 kronor. Detta belopp torde
lämpligea höra utgå av förut omförmälda besparade anslagsmedel.»

Med tillstyrkande av departementschefens förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektrifiering
av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av
4,000,000 kronor.

Statsbanan 16:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) får utskottet hemSveg-Hede.
stäUa

16 1 7

att riksdagen för fullbordande av statsbanan Sveg—Hede
för budgetåret 1924—1925 må anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.

Inlandsba- 17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen medgiva, att av
uy"l”‘jg“nförut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för fortoch
sättande av arbetena å Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare användas
Gällivare. belopp av 1,200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 63 —65 av
åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar O. JBcrgqvist och C. 1. Asplund (nr 69) och den andra inom andra
k ammaren av herr E. Hage m. fl. (nr 47) har hemställts, att riksdagen måtte
besluta ställa till förfogande så stort belopp för fortsättande av arbetena å
inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare, att minst 1 miljon kronor kunna
för budgetåret 1924—1925 disponeras för fullföljande av byggandet av Inlandsbanans
norra del från Porjus till Jokkmokk.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt motion
har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark
m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Yolgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare ävensom
anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Yolgsjön—Stensele
till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats. För
arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag beslutade
sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande
gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

2

kronor, hava för åren 1917—1922, första halvåret 1923 samt budgetåret

1923— 1924 anvisats sammanlagt 26,700,000 kronor, därav för sistnämnda
budgetår 1,700,000 kronor. Därjämte har Kungl. Maj:t genom beslut den 2
december 1921 till bedrivande av nödhjälpsarbeten å inlandsbanan anvisat

350.000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit
tillgängliga 27,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att det med hänsyn till den långsamma takt,
vari arbetena å inlandsbanan sålunda skulle bedrivas, droge en avsevärd tid,
3 till 4 år, innan VindeläJven och Jokkmokk uppnåddes, varför styrelsen
icke ansett nödigt eller möjligt att redan nu upprätta noggrannare kostnadsberäkningar
för sträckorna Storuman—Yindelälven och Porjus—Jokkmokk.
Under förutsättning att det för rullande materiel å sträckan Vilhelmina—
Storuman avsedda och till större delen för sådant ändamål ännu icke disponerade
beloppet användes för utförande av arbeten under budgetåret 1924—
1925, skulle för arbetena å inlandsbanan för nämnda tid erfordras 1,600,000
kronor, och hemställde styrelsen om anvisande av detta belopp.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt införskaffad uppgift från järnvägsstyrelsen hava under de sista
åren nedlagts å inlandsbanan följande belopp, nämligen år 1920 3,326,972
kronor, år 1921 4,605,732 kronor och år 1922 2,634,430 kronor. Vid utgången
av september 1923 hade under året förbrukats ungefär 1,500,000 kronor och
väntades ytterligare komma att åtgå 800,000 kronor eller således för år 1923

2.300.000 kronor. Av förut beviljade anslag beräknades den 1 juli 1924
återstå 1,694,000 kronor, så att, om det av styrelsen nu begärda anslaget beviljades,
3,294,000 kronor komme att stå till förfogande under budgetåret

1924— 1925. Den jämförelsevis höga anslagsförbrukningen under åren 1920
och 1921 torde hava berott på då rådande höga material- och arbetspriser.
Kapital åtgången under år 1923 torde däremot få anses förhållandevis låg, vilket
lärer bero dels därpå, att ingen större materialanskaffningskostnad ingår bland
detta års utgifter, dels på att arbetena å linjen Porjus—Jokkmokk bedrivits
allenast i mindre omfattning, enär tillgänglig arbetskraft företrädesvis använts
till vägbyggnaden Porjus—Jokkmokk.

Enligt min mening föreligger det ej tillräckliga skäl att nu föreslå avvikelse
från den av riksdagen förutsatta arbetstakten. Sådan avvikelse har
ej heller av järnvägsstyrelsen ifrågasatts. Emellertid har jag inhämtat, att
arbetena kunna under budgetåret 1924—1925 på ett ändamålsenligt sätt bedrivas,
även om det av järnvägsstyrelsen begärda anslaget nedsättes till

1.200.000 kronor, i vilket fall sammanlagt 2,894,000 kronor skulle stå till förfogande.
Även med denna medelsanvisning torde finnas utsikt, att det under
år 1923 försenade arbetet på linjen Porjus—Jokkmokk kommer att bedrivas i
något ökad takt.»

Utskottet får tillstyrka Kung!. Maj:ts förevarande förslag.

Beträffande planerna för arbetenas bedrivande å linjen Porjus söderut mot
Jokkmokk har utskottet inhämtat, att möjlighet föreligger att under hösten
1925 bringa rälsläggningen fram till Vaikijaure, vilken plats är belägen omkring
5 kilometer norr om Jokkmokk på norra stranden av Lilla Lule älv.
För ändamålet erfordras emellertid, att en mindre del, högst 300,000—400,000
kronor, av de medel som inberäknat reservation å anslaget avsetts att

Utskottets

yttrande.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbanan

Forsmo—

Boting.

[18.]

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

[19.]

Statsbanan

Jörn-Gnbb lijanre.

[20.]

disponeras för södra delen av banan (sträckan Storuman—Vindelälven), men
som enligt de uppgjorda byggnadsplanerna sannolikt icke under nästkommande
budgetår torde hinna förbrukas, tillfälligt överflyttas till den norra
sträckan. Med bebjärtande av de motionsvis anförda synpunkterna vill
utskottet tillstyrka, att ett dylikt tillfälligt överflyttande av disponibla
medel äger rum mot framdeles ersättande, sedan nästkommande riksdag
ånyo prövat frågan.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen må, med bifall till Kung! Maj:ts förslag,
medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1924 omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för fortsättande av arbetena
å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare användas ett belopp
av 1,200,000 kronor;

b) att de av herrar Bergqvist och Asplund samt herr Hage
m. fl. i ämnet väckta motioner må anses besvarade med vad utskottet
härovan anfört.

18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) får utskottet hemställa,

att riksdagen må

dels medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1924 omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för fortsättning av statsbanan
Forsmo—Foting användas ett belopp av 775,100 kronor;

dels ock för samma ändamål för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett reservationsanslag av 424,900 kronor.

19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1924—1925 anvisa ett
reservationsanslag av 600,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

20:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit riksdagen (punkt 20) att i avvaktan på
den proposition, som kan komma att avlåtas i ämnet, för påbörjande av arbetena
å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 beräkna ett
reservationsanslag av 500,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

25

Statens vattenfallsverk.

21:o) Beträffande statens vattenfallsverk har Kungl. Maj:t (punkt 21) föreslagit
riksdagen att för kompletterings- och förbättringsarbeten å Troll häfte
kanal för badgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 76 och 77 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet ansett sig böra till behandling
upptaga en inom andra kammaren av herr A. J. Johansson i Bro m. fl. väckt
motion (nr 131), vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja, helt eller delvis,
de enligt 1924 års statsverksproposition för statens vattenfallsverk för
kapitalökning begärda anslagen endast under villkor, att vattenfallsstyrelsen
sänker sina taxor för leverans av elektrisk energi till landsbygdens distributionsföreningar
i sådan mån, att de nya taxorna medföra samma lindring,
som de av motionärerna i motiveringen till motionen föreslagna.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande anslag är avsett för anskaffandet av vissa blockeringsanordningar
vid slussarnas manövermaskinerier och anordnande av avstängningsmur
m. m. i de gamla slusslederna samt för anordnande av bryggor vid vissa
mötesplatser m. m.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda
förslag.

Beträffande den av herr Johansson i Bro m. fl. motionsvis väckta frågan
om åvägabringande av ytterligare nedsättningar av vattenfalls verkens taxor
får utskottet hänvisa till vad utskottet inledningsvis under punkt l:o) i detta
avseende anfört. Att på sätt motionärerna yrkat göra frågorna om beviljandet
av fortsatta anslag till statens vattenfallsverk beroende av genomförandet
av vissa taxesänkningar synes utskottet icke kunna ifrågakomma.
Utskottet får alltså avstyrka motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med avslag å herr Johanssons i Bro m. fl.
ovanberörda motion, må för kompletterings- och förbättringsarbeten
å Trollhätte kanal för budgetåret 1924—1925 anvisa ett
reservationsansanslag av 50,000 kronor.

22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för ersättning
av skador å mark, vilka uppkommit under åren 1909—1910 i samband med
Trollhätte kraftstations första utbyggnad, för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 78 och 79 av statsrådsprotokollet.

Trollhätte

kanal.

[21-1

Utskottets

yttrande.

Trollhätte
kraftstations
första
utbysrgnad.

[22.1
L J

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 29 september 1923 begärt ett anslag
å 100,000 kronor för täckande av ersättningar för dämningsskada, uppkommen
i samband med utförande av den första utbyggnaden för Trollbätte
kraftverk.

I sin skrivelse meddelar styrelsen, att den i enlighet med Kungl. Maj:ts
och riksdagens medgivande (se prop. nr 192 till 1923 års riksdag) på sommaren
1923 träffat godvillig uppgörelse i tvisten om profilregleringen av
Göta älv från Trollhätcan till Vargön med de flesta strandägarna beträffande
åtskilliga tvistepunkter, som voro föremål för domstolarnas prövning. I samband
med denna förlikning hade uppgörelse även träffats angående nu ifrågavarande
dämningsskada. Styrelsen hade därvid ansett skäligt att på det
sätt tillmötesgå strandägarnas krav, att till dem, som enligt en av tillkallad
sakkunnig företagen värdering lidit skada av 1909—1910 års dämning å
mark, belägen under Grans horisont, och vilka befunnits villiga att ingå förlikning,
utbetalades ersättning med i omförmälda värdering upptagna belopp
jämte ränta, dock med en viss reduktion i det sålunda beräknade beloppet.
Den totala ersättningen, inberäknat kostnaderna för förlikningens genomförande,
skulle uppgå till sammanlagt 100,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:s förslag i ämnet, hemställer utskottet,

att riksdagen må för ersättning av skador å mark, vilka
uppkommit under åren 1909—1910 i samband med Trollbätte
kraftstations första utbyggnad, för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

23:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 23) hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordandet av Trollbätte kraftstations
tredje utbyggnad för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 450,000 kronor.

24:o) I en inom första kammaren väckt motion (nr 22) av herr K. Sandegård
kraftstatio- har hemställts, att riksdagen måtte i överensstämmelse med vattenfallsstynen
vid Lilla relsens i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september gjorda hemställan för
Edet. fullbordande under budgetåret 1924—1925 av kraftstationen vid Lilla Edet
bevilja ett ytterligare anslag av 500,000 kronor, samt uttala, att de fortsatta
arbetena vid ifrågavarande anläggning icke skola hava natur av nödhjälpsarbete.

Vidare hava herrar A. Hansson i Trollhättan och C. P. Olsson i Mellerud
i en inom andra kammaren väckt motion (nr 41) gjort en likalydande hemställan.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Av den av departementschefen vid avlåtandet av årets statsverksproposition
lämnade redogörelsen för ifrågavarande företag (sid. 80 och 81 av statsrådsprotokollet)
inhämtas bland annat följande:

Trollhätte
kraftstations
tredje
utbyggnad.

[23.]

Motioner

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

27

För utförande av kraftstationen vid Lilla Edet hava för åren 1918—1922
anvisats 7,750,000 kronor, varjämte 1922 års riksdag funnit hinder icke möta
för Kungl. Maj:t att disponera intill ett belopp av högst 3,500,000 kronor
av de medel, som samma riksdag anvisat för arbetslöshetens bekämpande.
I samband härmed förklarade riksdagen i sin skrivelse den 24 mars 1922>
nr 62, att då arbetet till väsentlig del hade karaktären av nödhj årsarbete’
det syntes riksdagen skäligt, att även en viss reduktion i arbetslöner ägde
rum. För budgetåret 1923—1924 begärde vattenfallsstyrelsen ett anslag av

2.600.000 kronor för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen,
men ansåg dåvarande departementschefen, att med äskande av ett belopp om

500.000 kronor för vissa avslutnings- och kompletteringsarbeten kunde anstå
till nästa budgetår. I anslutning härtill beviljade riksdagen ett belopp
av 2,100,000 kronor. För utförande av ifrågavarande arbeten bar alltså
hittills ett belopp av sammanlagt 13,350,000 kronor stått till förfogande.

I skrivelse den 29 september 1923 hemställer vattenfallsstyrelsen, under
erinran att kostnaden för ifrågavarande anläggning i dess helhet beräknats
till 13,850,000 kronor, om beviljande av ett ytterligare anslag å 500,000 kronor.
Med förmälan, att styrelsen vid arbetet tillämpat en viss reduktion i
arbetslöner, anför styrelsen vidare följande:

»Då under innevarande sommar arbetslösheten hastigt minskade och arbetarna
till följd därav framställde sådana anspråk om höjning av de utgående
avlöningarna, som vattenfallsstyrelsen icke ansåg sig kunna bifalla, utbröt
strejk under juni månad. Sannolikt kommer vattenfallsstyrelsen vid arbetets
återupptagande att få betala något högre löner än förut. Följden härav
liksom av aen genom arbetsnedläggelsen förorsakade förlängningen av arbetstiden
kommer givetvis att bliva en viss ökning av den totala anläggningskostnaden.
Huruvida denna ändock kan komma att rymmas inom förut angivna
totalbelopp, 13,850,000 kronor, är så mycket svårare att uppgiva, som
ännu mycket avsevärda delar av arbetet återstå och man icke kan förutsäga,
huru långvarig den pågående arbetskonflikten kommer att bliva eller vilka
löner, som efter konfliktens lösning behöva betalas. Då emellertid anläggningen
torde komma att fullbordas under budgetåret 1924—1925, böra ovan
angivna resterande belopp, 500,000 kronor, upptagas å riksstat för ifrågan
varande år.»

Departementschefen anför för egen del följande:

»Enligt vad jag inhämtat från styrelsen, utgjorde den bokförda kostnaden
för ifrågavarande anläggning den 1 september 1923 6,750,000 kronor. Av
de anvisade medlen, 13,350,000 kronor, återstå således 6,600,000 kronor.
Med hänsyn till den långvariga arbetsnedläggelsen och därav följande framflyttning
av arbetets fullbordan samt då elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg
icke vid nuvarande energiförbrukning är beroende av Lilla
Edets kraftstations fullbordan, anser jag, att med äskande av ifrågavarande
belopp, 500,000 kronor, kan anstå till nästa år.»

Enligt utskottet tillbandakomna upplysningar bar den ovan omförmälda
arbetsnedläggelsen i början av februari månad upphört och arbetet vid kraftbyggnaden
återupptagits. Beträffande inverkan härav på frågan om bere
dande av ytterligare anslag till företaget bar utskottet vidare inhämtat, att
de för närvarande till förfogande stående medlen äro tillräckliga för arbete -

Utskottets

yttrande.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Vänerns

reglering.

[24.]

Ångkraftstationen

vid Västerås.

[25.]

Utskottets

yttrande.

nas fortsatta bedrivande i full utsträckning i avvaktan på nästkommande
riksdags prövning av ärendet. Något anvisande av nytt anslag är alltså
icke nu av nöden.

Yad därefter angår motionärernas yrkande att de fortsatta arbetena vid
företaget icke skola hava natur av nödhjälpsarbete, får utskottet endast erinra,
att sedan arbetena vid Lilla Edet sålunda numera återupptagits, den
närmaste anledningen till denna hemställan bortfallit, vadan motionen ej heller
i denna del synes påkalla något särskilt uttalande av riksdagen.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att de av herr Sandegård samt herrar Hansson och Olsson
i ämnet väckta motionerna icke må av riksdagen bifallas.

25:o) Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kan komma att avlåtas i ämnet, till bestridande av
kostnader i samband med domstolsbehandlingen av frågan om tillstånd till
Vänerns reglering för budgetåret 1924—1925 beräkna ett reservationsanslag
av 800,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för fullbordande
av ångkraftsstationen i Västerås för budgetåret 1924—1925 bevilja ett reservationsanslag
av 250,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 82 och 83 av statsrådsprotokollet.

För anläggning av en ångreservstation i Västerås hava hitintills beviljats
sammanlagt 7,415,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen begär nu ett ytterligare anslag av 250,000 kronor för
avslutande av första, andra och tredje utbyggnaderna av ifrågavarande ångkraftstation.

Departementschefen anför följande:

»I skrivelse den 29 september 1920 med hemställan om ytterligare anslag
för ångkraftstationen i Västerås uppgav vattenfallsstyrelsen, att, enligt verkställda
beräkningar, kostnaderna för tredje utbyggnaden skulle uppgå till

2,500,000 kronor. Efter vad jag inhämtat, kommer emellertid nämnda belopp
att överskridas med omkring 240,000 kronor och den verkliga kostnaden för
ifrågavarande utbyggnad således uppgå till ungefär 2,740,000 kronor. Någon
minskning i kostnaderna på grund av fallande konjunkturer har icke vunnits,
enär beställningarna för utbyggnaden måst göras, innan nedgång inträtt i prisnivån.
Till nyssnämnda kostnadsöverskott, 240,000 kronor, kommer kostnaden
för vissa mindre kompletteringsarbeten å kraftstationen i övrigt, uppgående
till omkring 10,000 kronor.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, hemställer
utskottet,

Statsutskottets utlåtande År 9.

29

att riksdagen må för fullbordande av ångkraftstationen i
Västerås för budgetåret 1924—1925 bevilja ett reservationsanslag
av 250,000 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t bar (punkt 26) föreslagit riksdagen att för utförande Bjstrii,u
av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid sta- tionsanläg?-tens kraftverk för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av nin!f“r tör
3,000,000 kronor. kraftverk.

[26.]

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk beviljade 1923 års riksdag för budgetåret 1923
—1924 ett reservationsanslag å 5,500,000 kronor samt medgav, att för samma
ändamål finge användas ett belopp av 1,000,000 kronor, som tidigare anvisats
för annat ändamål.

I skrivelse den 29 september 1923 har vattenfallsstyrelsen i förevarande
avseende hemställt om ett anslag å 4,000,000 kronor och därvid anfört bl. a.;

»För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk hava för tiden till den 1 juli 1924 beviljats
7 7,774,000 kronor av lånemedel, varjämte av anslag för arbetslöshetens bekämpande
beviljats 342,000 kronor skattemedel såsom bidrag till kostnaden
för elektrifiering av vissa delar av Norrbotten. Den bokförda kostnaden för
utförda distributionsanläggningar uppgick den 1 augusti 1923 till 74,890,000
kronor. Vid nämnda tidpunkt förefänns alltså ett disponibelt överskott av

3,226,000 kronor. Detta belopp motsvarar ungefär kostnaden för de anläggningar,
som komma på vattenfallsstyrelsens lott att utföra i samband med
elektrifieringen av stambanan Stockholm—Göteborg.»

Departementschefen anför följande:

»Beträffande ifrågavarande anslagsäskande har jag från vattenfallsstyrelsen
inhämtat, att för elektrifiering av statsbanan Stockholm—Göteborg folie på
vattenfallsverkens del anläggningar för omkring 3,000,000 kronor. Härav
erfordrades ungefär l,OUO,O0O kronor under budgetåret 1923—1924 och omkring
2,000,000 kronor under budgetåret 1924—1925. Såsom ovan nämnts,
kunna dessa kostnader täckas av medel från innevarande budgetårs anslag.

Det för budgetåret 1924—1925 begärda änslaget å 4,000.000 kronor borde
enligt vattenfallsstyrelsens mening finnas disponibelt för oförutsedda anläggningar,
som erfordrades, för att utvecklingen inom nuvarande distributionsområde
icke skulle förhindras. Behovet av dylika anläggningar uppkomme
i samband med underhandlingar om kraftavsättning, och för att kunna träffa
definitiva uppgörelser om kraftleverans, måste vattenfallsstyrelsen hava till
sitt förfogande nödiga anslag för utförande av sådana utvidgningar av bestående
transformatorstationer eller nybyggnad av linjer och stationer, som
krävdes för kraftleveransen.

Givetvis måste det för styrelsen vara av vikt att äga tillgång till nödiga
medel för en ändamålsenlig utveckling av kraftnätet. Såvitt nu är känt,
synas emellertid icke några stora utvidgningar av distributionsnätet vara
förestående. Tvärtom torde de tryckta tiderna komma att verka återhållande
i fråga om tillkomsten av nya abonnenter. Med hänsyn härtill anser jag
mig kunna föreslå en nedsättning i det av vattenfallsstyrelsen äskade beloppet
till 3,000,000 kronor.»

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets Under hänvisning till den sålunda i ärendet lämnade utredningen, får utyttrande.
gkottet hemställa,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor.

Gäldande av
merkostnad,
som uppstått
vid
byggande av
bro över
Indalsälven
vid Hannesforsen.

[27.]

28:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att från det av riksdagen för år
1922 anvisade reservationsanslaget av 1,000,000 kronor för
inköp av vattenfall och fastigheter samt för utförande av nyanläggningar,
i den mån sådana åtgärder erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke
kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas i avbidan på särskilt
riksdagsbeslut, må användas ett belopp av 83,600 kronor
för gäldande av den merkostnad, som uppstått genom att bron
över Indalsälven vid Hannesforsen samt tillfartsvägarna till
bron utförts med den höjd, som påkallas av tilltänkt anläggning
av en kraftstation vid Stadsforsen.

Sättet för 29:o) Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet ovan tillstyrkta
täckand”8 ans^aSen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande;
vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 19 februari 1924.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KYARNZELIUS

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. Ii. Kvamzelius, A. C. Lindblad, C. J. G.
Swartz, O. TJ. B. Olsson, J. L. Widell, H. F. Lamm, (7. P. V. Nilsson i Gränebo,
J. Nilsson i Malmö, C. G. Ekman, E. A. Hallin, J. Jeansson och F. L. Lindqvist;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, O. H:son Waldén, P. Nils son

i Bonarp, C. It. Jansson i Falun L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman, P. M. Olsson i Blädinge, E. Andersson
i Prästbol, J. Olofsson i Digernäs och S. E. Ljungkvis

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & S8ner.

240625