Statsutskottets utlåtande Nr 86.

1

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 5.30 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag
till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har
Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkt 19) föreslagit riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de
för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 §
av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden ovanberörda
dag föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.
............................................................ kr- 439,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinare befattningshavare
m. m., förslagsanslag ....................... » 160,000

. Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.
............................................................. kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å
högst 1,000, respektive 500 kronor för år

räknat.............................................................. * 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., förslagsanslag..................... » 1,771,000 kr. 12,657,500.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 saml. 43 höft. (Nr 86.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
.................................................................................... kr. 55,670.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.
........................................................... kr. 475,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag...................................... » 25,000

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ............................... » 13,000 kr. 513,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag.
............................................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., förslagsanslag.................................... » 95,000

Hemliga utgifter............................................ » 4,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,637,530 » 1,773,830.

Summa förslagsanslag kr. 15,000,000;

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för tullverket med
ett mot statens slutsumma svarande belopp av 15,000,000 kronor, att direkt
utgå av tullmedel;

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie
stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid
tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må
under budgetåret 1924—1925 efter Kungl. Maj:ts bestämmande komma i
åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i
lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till
högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921
(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för
år 1922 blivit bestämt. ,

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 34—63
i det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 2 januari 1924.

Sedan riksdagen i skrivelse den 6 juni 1923, nr 286, anmält sina beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1923 års
statsverksproposition gjorda framställning angående tullverkets utgiftsstater
för budgetåret 1923—1924 m. m., har Kungl. Maj:t den 15 juni 1923
för nämnda budgetår för tullverket fastställt följande

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

3

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.
Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

anslag .........................................................

kr.

485,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...............

»

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman................

Avlöningar till icke-ordinarie befattnings-

»

2,000

havare m. m., förslagsanslag ........................

»

60,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

anslag ...............................................................

kr.

9,876,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...............

Arvoden å högst 1,500 kronor, för år räknat,

»

120,000

till två laboratorieföreståndare ....................

Avlöningar till icke-ordinarie befattnings-

kr,

3,000

havare m. m., förslagsanslag ........................

»

1,503,500

kr.

12,070,700.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångs-

stater, förslagsanslag.........................................

kr.

166,000.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslags-anslag ...............................................................

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

kr.

400,000

barn, förslagsanslag ..........................••...........

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensions-

»

25,000

inrättning för mistade andelar av avlöning
vid vakanta tjänster....................................

»

13,000

kr.

438,000.

D. Omkostnadsstat.

’

Kostnader för avdömande av tullmål, förslags-anslag ..............................................................

Resekostnads- och traktamentsersättningar m.

kr.

22,300

m., förslagsanslag............................................

»

80,000

Hemliga utgifter ................................................

»

6,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag

»

1,789,300

kr.

1,897,600.

summa förslagsanslag kr. 14,572,300.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

I en särskild specifikation av utgiftsstater för tullverket, vilken såsom
Inlaga fogats vid statsverkspropositionen och som här nedan intagits, hava
Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag beträffande de olika anslagsbeloppen
sammanställts. För jämförelse har utskottet i denna specifikation vid de
poster, i vilka ändring föreslagits i förhållande till de av Kungl. Maj:t
för budgetåret 1923—1924 upptagna posterna, inom parentes infört de för
sagda budgetår upptagna anslagsbeloppen. I de poster, vid vilka någon
jämförelsepost icke upptagits, har någon ändring i anslagets storlek icke
ifrågasatts med undantag för posten till inköp av fortskaffningsmateriel
för kustbevakningen (fyra tulljagare), för vilket ändamål särskilda medel
för innevarande budgetår ej äskades.

Kronor

Kronor

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos

generaltullstyrelsen....................................... kr. 438,000

(483,575)

Förslagsbelopp till personliga lönetillägg och er-sättning för indragna extra inkomster ävensom
till läkarvård och medikamenter samt begrav-ningshiälp.................................................. >:> 1,000

439,000

(1,725)

(485,300)

Vikar iatsersättningar:

Förslagsanslag.....................................................................

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag ..............................................................................

2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:
Förslagsanslag till avlöningar åt vissa icke-ordinarie befattnings-havare, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer

160,000

621,000

(60,000)

(567,300)

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gräns-bevakning .................................................. kr. 9,900,000

(9,623,914)

Förslagsanslag till kallortstillägg och kallorts-

traktamenten ............................................. * 50,000

(55,000)

Förslagsanslag till felräkningspenningar ............ » 14,000

Förslagsanslag till personliga lönetillägg samt er-sättning för indragna extra inkomster ............ » 80,000

(134,000)

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp ................................. » 40,000

10,084,000

(49,986)

(9,876,900)

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Vikariatsersättningar:

Förslagsanslag.

Arvoden till två laboratorieföreståndare:

Anslag till arvoden åt föreståndare för lokala laboratorierna i
Göteborg och Malmö med högst 1,000 respektive 500 kronor
för år räknat .................................................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ni. m.:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditions- och gränstull -

Kronor

Kronor

stationsföreståndare .................................. kr.

Förslagsanslag till arvoden åt vissa icke-ordinarie
befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare
samt gratifikationer........................... *

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter
samt begravningshjälp ................................. ;>

Förslagsanslag
göring........

till ersättning för övertidstjänst -

13,500

1,700,000

(1,230,000)

7,500

(10,000)

50,000

(250,000)

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.:

Förslagsanslag till ersättning för flyttningskostnad.
....... ..................... ............................ kr. 20,000

Förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader » 75,000

(60,000)

180,000

(120,000)

1,500

(3,000)

1,771,000

(1,503,500)

B. Indragnings- och övergångsstater.

Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
..................................................................

C. Pensionsstater.

Förslagsanslag till pensioner åt avskedade tjänstemän............

Förslagsanslag till bestridande av den genom Kungl. Maj:ts reglemente
den 16 februari 1833 stadgade pensionering av avlidna
tjänstemäns änkor och barn ..........................................

Anslag till gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster

D. Omkostnadsstaten.

Kostnader för avdömande av tullmål:

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens
län .......................... kr. 2,000

Arvode till tolk för finska språket vid samma

gränstullrätt.............................. * 300

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna

för avgörande av tullmål ............................. » 35,000

(20,000)

475,000

(400,000)

25.000

13.000

37,300

(22,300)

95,000

(80,000)

12,036,500

(11,503,400)

55,670

(166,000)

513,000

(438,000)

6

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Anslag

Hemliga utgifter:

Övriga kostnader för tullverket:

Förslagsanslag till inköp av fortskaffningsmateriell
för kustbevakningen ....................................

Arvode till präst i Sandhamn........................... kr.

Arvode till skollärare i Landsort (före stationens
förflyttning till Regarn)................................. »

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören »

Förslagsanslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell
....................................... »

Förslagsanslag till expenser .............................. »

Förslagsanslag till telegramporto ..................... »

Förslagsanslag till gratifikationer åt kronolotsoch
kanalpersonal ....................................... »

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmateriell »

Förslagsanslag till utbildning i tu II tjänsten......... »

Förslagsanslag till beklädnad och beväpning......... »

Förslagsanslag till beslagarandelar samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar av böter... »

Förslagsanslag till särskilda åtgärder för bekämpande
av olovlig varuinförsel m. m................ »

Förslagsanslag till diverse utgifter.................... »

250

70

75.000
(100,000)

184.000

550.000
(600,000)

20.000
(60,000)

1,000

175.000

(248.000)
25,000:

(50,000)

16,000

90,000

150.000

(300.000)
171,210
(139,980)

180.000

Kronor

Summa kronor

4,000

(6,000)

Kronor

1,637,530

(1,787,300)

,773,830 1
,897,600) |

15.

(14,

,000,000

,572,300) |

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen:

dels två motioner, väckta den ena (nr 34) inom första kammaren av
herr K. A. Andersson och den andra (nr 39) inom andra kammaren av
herr O. Osberg, vari yrkats, att riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Majrts
förslag att anskaffa ytterligare fyra tulljagare och alltså minska det av
Kungl. Maj:t under punkt 19, sjunde huvudtiteln, till övriga kostnader för
tullverket, äskade anslaget 1,637,530 kronor med 180,000 kronor till 1,457,530
kronor;

dels en inom andra kammaren av herr A. Ljungberg väckt motion (nr
38), vari alternativt hemställts, att något anslag för ytterligare anskaffning
av tullkryssare icke nu måtte av riksdagen beslutas eller att ett belopp av
50,000 kronor måtte beräknas för ändamålet i årets stat;

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

7

dels en inom första kammaren av herrar T. Julin och K. J:son Thulin väckt
motion (nr 73), i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta, att stadgandet
i kungl. kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 3G8), under B, punkt 3, stycket 3,
måtte utsträckas att omfatta en var, som före 1917 års utgång antagits till e. o.
kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och som med eller efter ingången
av år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie kammarskrivare;

dels en av sistnämnda motionärer väckt motion (nr 74), vari föreslagits,
att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tulltjänsteman, som omedelbart
före det nu gällande avlöningsreglementets ikraftträdande var förordnad å
tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession
efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller å tjänst, som jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets omorganisation, icke besättas
med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande eller i omedelbar
eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänsteman,

dels rätt att icke lida minskning i honom förut tillkommande förmån i
fråga om semester, varvid en månad alltid skall räknas som 30 dagar,
dels rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 369) (s. k. övergångsavlöning),

dels ock rätt till personligt dyrtidstillägg enligt kungl. kungörelsen den
15 juni 1921 (nr 356) och den 15 juni 1923 (nr 265);

dels en inom andra kammaren av herrar Cl. Lindskog och C. Lovén väckt
motion (nr 50), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att även för
tidsperioden 1 juli 1920—30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket,
förordnade å tjänst på extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession
efter å sådan tjänst förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med de
bestämmelser, som under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie tjänstemän; dels

ock slutligen en inom andra kammaren av herrar A. Ljungberg och
A. Anderson i Råstock väckt motion (nr 105), vari hemställts, att riksdagen
ville besluta om sådan ändring i de särskilda bestämmelser (Svensk
författningssamling nr 368 år 1922), som från och med den 1 januari 1923
skola lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen
och tullstaten, att de från och med den 1 juli 1924 må erhålla följande
lydelse, nämligen:

med ordinarie befattning — — — den ordinarie befattningen;
tjänsteman vid tullverket, — — — hänsyn icke tagas därtill;
tjänsteman, vilken omedelbart — —- — för kammarskrivare bestämda
lönegraden;

tjänsteman vid tullverket, — — — för varje tjänstgöringsdag;
tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1 8 lönegraderna enligt

avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,
må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att

8

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Utskottets

yttrande.

vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant
sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för
tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan
egenskap äger åtnjuta läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,
må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,
såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarevård
jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän
vid tullstaten;

anslag, som vid vissa — — — för anslaget skall hållas;

Vid prövning av de sålunda i fråga om anslaget till tullverket och dess
befattningshavare framlagda förslagen har utskottet först till behandling
förehaft de motioner, som avse beredande av vissa förmåner utav avlönings
natur åt de i motionerna omförmälda grupper av befattningshavare.

Över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I detta utlåtande har lönenämnden inledningsvis erinrat om, hurusom det
förvaltningsområde, som i motionerna avsåges, sedan längre tid tillbaka, i
vad personalförhållandena anginge, intagit en viss särställning i jämförelse
med andra förvaltningsgrenar. Inom tullverket hade sålunda, vid sidan av
den ordinarie personalen, förefunnits vissa grupper av befattningshavare, som,
ehuru de icke innehaft ordinarie anställning, likväl ansetts böra i vissa
hänseenden jämnställas med ordinarie tjänstemän. En grupp av befattningshavare
med en dylik mellanställning mellan ordinarie tjänstemän och den
i vanlig mening icke-ordinarie eller extra personalen utgjordes av personer,
förordnade å tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar
succession efter sålunda förordnade tjänstemän. Vidare vore här att omnämna
de tjänstemän, vilka förordnats å befattningar, som Kungl. Maj:t
genom särskilda beslut förklarat skola, i avbidan på tullverkets omorganisation,
icke besättas med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande,
ävensom de befattningshavare, vilka förordnats såsom succedenter i omedelbar
eller medelbar följd efter nämnda tjänstemän.

Nu angivna grupper av icke-ordinarie tjänstemän hade — i likhet med viss
annan personal, från vilken i detta sammanhang torde kunna bortses — tidigare
till följd av särskilda medgivanden kommit i åtnjutande av en del förmåner,
varigenom deras ställning, såsom nyss antytts, närmat sig den ordinarie personalens.
Sålunda hade dessa grupper av befattningshavare varit berättigade
till ortstillägg och tillfällig löneförbättring samt —- åtminstone vad vissa av
dem beträffade — ålderstillägg efter enahanda grunder, som varit gällande
i fråga om de ordinarie tjänstemännen. Vid införandet, från och med den
1 januari 1928, av det nya lönesystemet blevo ock ifrågavarande befattnings -

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

9

havare delaktiga av de viktigaste bland de förmåner, som voro avsedda att
övergångsvis komma den ordinarie personalen till godo. I ett den 13 september
1922 avgivet yttrande med förslag till bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för tjänstemän vid vissa från och med den 1 januari 1923
nyreglerade verk hade ock allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,
att nämnden funnit det stå i överensstämmelse med de synpunkter, som varit
bestämmande vid löneregleringens genomförande, att vid övergångsbestämmelsernas
avfattning i vissa fall likställa nu omhandlade personalgrupper med
ordina rie tjänstemän. Härvid hade nämnden emellertid ansett sig böra ut
tryckligen och med styrka framhålla, att vad sålunda ifrågasatts angående
övergångsförhållandena för viss icke-ordinarie personal vid tullverket borde,
såsom uteslutande betingat av de dittills rådande egenartade förhållandena
vid detta verk, icke på något sätt få anses prejudicerande i fråga om de förmåner
i motsvarande hänseenden, som kunde böra tillerkännas befattningshavare
inom andra områden av statsförvaltningen. Ej heller borde, vad tullpersonalen
själv beträffade, de övergångsbestämmelser, som då kunde anses
av förhållandena motiverade, framdeles få åberopas till stöd för ett fortsatt
likställande i det ena eller andra avseendet av icke-ordinarie personal med de
ordinarie tjänstemännen.

Genom de av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1922 utfärdade bestämmelserna
i fråga om övergång till den från och med den 1 januari 1923 gällande lönestaten
för ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten hade,
i huvudsaklig överensstämmelse med lönenänmdens förslag, föreskrifter i nu
omhandlade hänseende meddelats beträffande såväl den förutvarande ordinarie
personalen som ock de grupper bland den tidigare icke-ordinarie personalen,
varom ovan nämnts.

I motionen nr 73 inom första kammaren har nu hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att stadgandet i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) under
B, punkt 3, tredje stycket måtte utsträckas att omfatta en var, som före 1917
års utgång antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och
som med eller efter ingången av år 1923 vunnit eller vinner befordran till
ordinarie kammarskrivare.

Den av motionärerna åberopade bestämmelsen är av följande lydelse:

»tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket innehar å tullverkets ordinarie eller extra stat uppförd kammarskrivarbefattning
och som övergår på den nya staten, skall, sedan han med
tillämpning jämväl av nämnda reglementes bestämmelser om tillgodoräknande
av tjänstetid kan anses hava tillhört den för kammarskrivarbefattning
avsedda lönegradens högsta löneklass i sex år, äga att under de för uppflyttning
i högre löneklass eljest föreskrivna villkor åtnjuta lön i närmast högre
löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde
den för kammarskrivare bestämda lönegraden.»

10

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Den ordinarie befattningen kammarskrivare vid tullverket tillhör, enligt
det nya avlöningsreglementet, 9:e lönegraden för manliga tjänstemän, vilken
lönegrad omfattar löneklasserna 12—16. Den högre löneklass, varom i berörda
stadgande är fråga, är alltså 17:e löneklassen för manliga tjänstemän.

Rörande tillkomsten av ovan återgivna bestämmelse hava motionärerna
erinrat om riksdagens uttalande i ämnet uti skrivelse den 3 juni 1922 (nr
276) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets
utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I motionen omnämnes därjämte det av generaltullstyrelsen i samband med
avgivandet av förslag till stater för tullverket under budgetåret 1923—1924
framställda förslaget om utsträckning av den förmån, om vilken här är fråga,
till alla dem, som före 1917 års utgång antagits till e. o. kammarskrivare
vid lokalförvaltningen.

Beträffande sistberörda förslag erinrade föredragande departementschefen,
jämlikt statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (VII H. T. sid. 55), hurusom
riksdagen uttryckligen begränsat ifrågavarande förmån till dem, som
före den nya statens ikraftträdande erhållit kammarskrivarbefattning å ordinarie
eller extra stat. Även om skäl kunde åberopas för en mindre snäv
gräns i detta avseende, ansåg sig departementschefen med hänsyn till detta
riksdagens uttalande icke böra föreslå någon utstäckning av förmånen i fråga.

Efter att hava framhållit vad sålunda i denna fråga förekommit har allmänna
civilförvaltningens lönenämnd i sitt ovanberörda utlåtande anfört
följande:

»Då motionärerna nu för sin del upptagit yrkandet, att den rätt till uppflyttning
i löneklass, som genom bestämmelsen i avd. B, punkt 3, tredje
stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) tillerkänts däri omförmälda,
å ordinarie eller extra stat uppförda kammarskrivare, måtte få tillgodonjutas
jämväl av de befattningshavare inom ifrågavarande tjänstekategori, som avsetts
i generaltullstyrelsens nyssberörda förslag, framställer sig, enligt lönenämndens
förmenande, till en början spörsmålet, av vilken anledning just den av
generaltullstyrelsen och motionärerna föreslagna tidpunkten, utgången av år
1917, ansetts böra vara den bestämmande härvidlag. Förklaringen torde
måhända kunna sökas bland annat däri, att en anställningstid i extra ordinarie
befattning, understigande 5 år, icke ansetts överskrida vad som i sådant
avseende kunde betraktas såsom det normala. Endast de befattningshavare,
vilkas extra ordinarie anställningstid överstege den nämnda, kunde därför
skäligen anses berättigade att komma i åtnjutande av här omhahdlade särskilda
förmån. Enligt vad i motionen uppgivits och eljest av lönenämnden
kunnat inhämtas, lära emellertid befordringsförhållandena för de extra ordinarie
kammarskrivarna för närvarande ställa sig så pass ogynnsamma, att
det knappast torde kunna förväntas, att ordinarie anställning erhålles av de
i motionen avsedda befattningshavarna förr än efter avsevärt längre tids
effektiv tjänstgöring än fem år.

Möjligen torde orsaken till valet av den i motionen angivna tidpunkten
till någon del få sökas jämväl i det förhållandet, att, enligt vad lönenämnden

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

11

likaledes inhämtat, under åren 1918—1921 någon elevkurs icke varit anordnad
för befattningshavare inom ifrågavarande tjänstekategori.

Lönenämnden kan för sin del knappast finna den av motionärerna föreslagna
tidsbegränsningen erbjuda eu rationell lösning av den föreliggande
frågan.

Med hänsyn till att riksdagen tidigare medgivit, att icke blott befattningshavare,
vilka före löneregleringens genomförande innehaft ordinarie anställning
inom här ifrågavarande tjänstekategori, utan även de för nämnda tidpunkt
å extra stat uppförda kammarskrivarna finge tillgodonjuta här omhandlade
uppflyttning i löneklass, förefaller det lönenämnden följdriktigt, att,
vid en utsträckning av denna, ur löneregleringssynpunkt och i lönetekniskt
hänseende ovanliga förmån, densamma tillerkännes de inledningsvis omnämnda,
i vissa andra hänseenden med ordinarie tjänstemän likställda befattningshavare,
vilka omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
bestritt förordnande i omedelbar eller medelbar succession efter befattningshavare
å extra stat eller förordnanden å vakanssatta tjänster ävensom succedenter
i omedelbar eller medelbar följd efter de sistnämnda. Härvid torde
särskilt böra beaktas, att det i allmänhet lärer hava berott på en tillfällighet,
huruvida en befattningshavare erhållit förordnande å extra stat eller å vakanssatt
tjänst samt, vad succedenterna beträffar, huruvida successionsförordnandet
föranletts av det ena eller andra slaget av huvudförordnande».

Lönenämnden kan sålunda icke anses hava intagit någon mera bestämd
ståndpunkt till det i nu förevarande motion framställda yrkandet och synes
nämnden i varje fall hava funnit sig icke kunna förorda en sådan utsträckning
av nu berörda förmån, som motionsvis ifrågasatts. Nämnden som icke
kunnat finna den av motionärerna föreslagna tidsbegränsningen erbjuda en
rationell lösning av den föreliggande frågan, har sålunda ansett följdriktigt,
att vid en utsträckning av denna, ur löneregleringssynpunkt och i lönetekniskt
hänseende ovanliga förmån, densamma tillerkändes de inledningsvis
omnämnda, i vissa andra hänseenden med ordinarie tjänstemän likställda
befattningshavare, vilka omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
bestritt förordnanden i omedelbar eller medelbar succession efter befattningshavare
å extra stat eller förordnanden å vakantsatta tjänster ävensom succedenter
i omedelbar eller medelbar följd efter de sistnämnda. Då utskottet
emellertid icke kan förorda en dylik utsträckning, har utskottet sålunda än mindre
funnit sig kunna biträda motionärernas yrkande.

Vad härefter angår den inom första kammaren väckta motionen nr 74
hava motionärerna däri hemställt, att riksdagen måtte besluta att tillerkänna
tulltjänsteman, som omedelbart före det nu gällande avlöningsreglementets
ikraftträdande var förordnad å tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar
eller medelbar succession efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller
å tjänst, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets
omorganisation, icke besättas med ordinarie innehavare utan upphållas på
förordnande, eller i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad
tjänsteman, dels rätt att icke lida minskning i honom förut tillkom -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 86

mande förmån i fråga om semester, varvid en månad alltid skall räknas som
30 dagar, dels rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i Knngl. Maj:ts
kungörelse den 15 juni 1922 (nr 369) — så kallad övergångsavlöning —,
dels ock rätt till personligt dyrtidstillägg enligt Kungl. Maj:ts kungörelser
den 15 juni 1921 (nr 356) — bör vara den 15 juni 1922 (nr 356) — och
den 15 juni 1923 (nr 265).

Beträffande detta förslag bar lönenämnden anfört följande:

»I fråga först om den vissa befattningshavare övergångsvis medgivna rätten
att bibehålla av dem tidigare åtnjuten semesterförmån tillåter sig lönenämnden
erinra, hurusom 1902 års löneregleringskommitté i sitt den 3 november
1920 avgivna betänkande med utredning och förslag beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk (nr LXII) vid behandling av frågan om en tjänstemans rätt till
semesterledighet efter övergången till det ifrågasatta nya lönesystemet bland
annat (sid. 60) anförde, att då de i kommitténs förslag till avlöningsreglemente
angivna semestertiderna i vissa fall innebure en minskning i förhållande
till vad för det dåvarande i sådant hänseende gällde, kommittén förutsatte,
att, i likhet med vad som bestämts i fråga om kommunikationsverken,
dåvarande befattningshavare, som genom förslaget skulle erhålla förkortad
semester, genom övergångsbestämmelser komme att bibehållas vid sin dittillsvarande
rätt.

Kommittén ansåg (sid. 110) det i sådant hänseende böra stadgas, att, så
länge en dåvarande befattningshavare kvarstode i den tjänst, han innehade
vid tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, han borde personligen
varda bibehållen vid den större förmån i nämnda hänseende, som
enligt då gällande bestämmelser kunde hava varit honom tillerkänd.

Dessa löneregleringskommitténs uttalanden torde hava avsett allenast sådan
personal, som redan före övergången till den nya lönestaten innehaft ordinarie
anställning. I överensstämmelse härmed föreskrevs ock genom punkt
5 i kungörelsen den 10 oktober 1921 (nr 616) med bestämmelser i fråga om
övergång till de från och med den 1 januari 1922 gällande lönestaterna för
ordinarie tjänstemän vid statsdepartement med flera verk, att tjänsteman
efter övergång till den nya lönestaten ej skulle lida minskning i den honom
enligt den 31 december 1921 gällande avlöningsbestämmelser å hans ordinarie
tjänst tillkommande förmån i fråga om semester eller motsvarande tjänstledighet.
Härvid skulle månad alltid räknas som 30 dagar.

I skrivelse den 6 oktober 1921 med förslag till bestämmelser i ämnet
hade lönenämnden rörande denna punkt anfört, att den rätt att icke behöva
underkasta sig minskning i fråga om semester eller motsvarande tjänstledighet,
som däri avsåges, givetvis borde hänföra sig till befattningshavarens
ordinarie tjänst. Därest en ordinarie tjänsteman uppehölle sådan högre befattning
å extra stat eller eljest innehade sådant långvarigt förordnande, som
medfört större förmån i förevarande hänseende än som varit förenad med hans
ordinarie tjänst, borde sålunda hänsyn härtill icke tagas vid bestämmande
av semesters längd i hans ordinarie befattning efter övergången till den nya
staten.

Beträffande den personal vid tullverket, som överförts till den från och
med den 1 januari 1923 gällande lönestaten för ordinarie tjänstemän hos
generaltullstyrelsen och vid tullstaten har genom punkt A 5 i de av Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 13

Maj:t den 27 oktober 1922 härutinnan meddelade övergångsbestämmelserna
på liknande sätt föreskrivits, att tjänsteman ej må efter övergång till den
nya lönestaten lida minskning i den honom enligt den 31 december 1922
gällande avlöningsbestännnelser å hans ordinarie tjänst tillkommande förmån
i fråga om semester.

Rörande sistangivna bestämmelse anförde lönenämnden i sitt den 13 september
1922 avgivna förslag i ämnet, bland annat, att någon anledning icke syntes
föreligga att för tullverkets vidkommande frångå den uppfattning, som
kommit till uttryck i nämndens ovan återgivna förslag av den 6 oktober
1921 beträffande de från och med den 1 januari 1922 nyreglerade verken.
Såsom följd härav hade i nu berörda övergångsbestämmelser för tullverket
icke intagits föreskrift om rätt vare sig för tjänsteman, förordnad å extra
stat eller tilläggsstat, eller för tjänsteman, förordnad å ordinarie befattning,
som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande ej fått i vanlig ordning återbesättas,
eller för dem, som förordnats i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda
förordnad tjänsteman, att bibehållas vid den semester för mån, han
kunde hava ägt att i förordnandet åtnjuta.

För den icke-ordinarie personalens vidkommande föreskrevs — genom en
i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagen övergångsbestämmelse
— att befattningshavare, vars tjänstgöring efter 1922 års ingång vore av
minst samma omfattning som under tiden närmast dessförinnan, icke skulle
i anledning av de nya avlöningsbestämmelserna lida minskning, i bland
annat, den förmån av semester, som tillkommit honom närmast före 1921
års slut. Denna bestämmelse har sedermera influtit jämväl i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 371) angående ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 778).

Vad åter angår sådan personal, som i samband med de nya lönestaternas
ikraftträdande eller sedermera övergått från icke-ordinarie anställning till
ordinarie sådan, har densamma icke tillförsäkrats någon rätt att under angivna
omständigheter bibehållas vid tidigare tillgodonjliten semesterförmån.
Vare sig en av vederbörande tidigare innehavd befattning å extra stat blivit
uppförd å ordinarie stat eller befordran eljest i vanlig ordning ägt rum till
ordinarie tjänst, har det sålunda icke författningsenligt kunnat medgivas,
att tjänstemannen i den erhållna ordinarie anställningen finge räkna sig
till godo semesterförmån enligt de förut för honom såsom icke-ordinarie
befattningshavare i sådant hänseende gällande bestämmelserna.

Frågor rörande rätt att övergångsvis bibehållas vid tidigare åtnjuten
semesterrätt hava i åtskilliga fall under senare tid varit föremål för Kungl.
Majrts avgörande, antingen, efter ansökningar, i statsrådet, eller, till följd
av besvär uti regeringsrätten. I samtliga dylika fall, som kommit till lönenämndens
kännedom, hava de hittills på området gällande bestämmelserna
tillämpats restriktivt. Sålunda har Kungl. Maj:t dels genom utslag i regeringsrätten
den 21 juni 1922 och dels genom beslut i statsrådet den 18 november
1922 avslagit av förste aktuarien hos socialstyrelsen A. Jacobi gjorda
framställningar om rätt för honom — som förordnats att från och med den
1 januari 1920 tillsvidare vara förste aktuarie hos socialstyrelsen och den
13 april 1922 utnämnts och förordnats att vara förste aktuarie hos samma
styrelse — att åtnjuta semester under 45 dagar, i likhet med vad som varit
fallet före hans utnämning till ordinarie tjänst. Efter det vidare första

14

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

aktuarien hos riksförsäkringsanstalten O. A. Åkesson, som av Kungl. Maj:t
förordnats att från och med den 26 januari 1917 vara förste aktuarie å
extra stat hos riksförsäkringsanstalten, varmed följde rätt till 45 dagars
semester, samt den 16 december 1921 utnämnts och förordnats att från och
med den 1 januari 1922 vara förste aktuarie hos samma ämbetsverk, framställt
yrkande om rätt att fortfarande komma i åtnjutande av 45 dagars
semester, blev denna framställning genom utslag av regeringsrätten den 21
juni 1922 lämnad utan bifall. I vissa fall, då av icke-ordinarie befattningshavare
tidigare innehavda förordnanden upphört vid tidpunkten för löneregleringens
genomförande och från samma tid ersatts med andra förordnanden
i enlighet med de nya avlöningsbestämmelserna, har Kungl. Maj:t
likaledes avslagit gjorda framställningar om rätt för vederbörande att bibehållas
vid den semesterförmån, de tillgodonjutit under tiden för det äldre
förordnandet (se Kungl. Maj:ts särskilda utslag den 12 april 1923 på besvär
av t. f. sekreteraren hos socialstyrelsen O. Ekblom och t. f. aktuarien hos
samma styrelse A. J. Twengström i fråga om rätt till semester).

Ett medgivande för tullpersonalens del av den innebörd, som av motionärerna
under förevarande punkt ifrågasatts, komme, enligt lönenämndens
förmenande, utan tvivel att medföra konsekvenser av liknande art för åtskilliga
befattningsgrupper inom andra verk, särskilt sådana, varest befattningshavare
å extra stat eller annan icke-ordinarie personal i större utsträckning
regelbundet användes. Det förhållandet, att de personalgrupper, som
i motionen avses, i fråga om vissa förmåner blivit jämställda med de befattningshavare,
vilka redan före det nya lönesystemets genomförande varit
innehavare av ordinarie tjänster, torde ej heller med nödvändighet böra
medföra, att nu omhandlade befattningsgrupper även i andra avseenden
övergångsvis tillförsäkras dylik likställighet. I detta sammanhang torde få
erinras, att en del andra, för befattningshavare vid tullverket medgivna förmåner
av övergångsnatur, exempelvis rätten till kompensation för indragna
extra inkomster, uttryckligen förbehållits den före löneregleringens ikraftträdande
ordinarie personalen.

Enligt vad för lönenämnden uppgivits, lärer ock nu förevarande fråga för
tullpersonalens vidkommande äga ganska ringa praktisk betydelse. Genom
den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle nämligen längre semester än
som angives i 21 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) beredas
huvudsakligen de befattningshavare — de flesta i 9:e lönegraden —
vilka tidigare kunnat erhålla 30 dagars semester men numera, enligt berörda
stadgande i avlöningsreglementet, endast äga åtnjuta dylik ledighet under
25 dagar intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år. Efter uppuppnåendet
av sagda ålder kunna, enligt berörda föreskrift i avlöningsreglementet
ifrågavarande befattningshavare komma i åtnjutande av semester
under 35 dagar, varför övergångsbestämmelsen även för dem, som till en
början skulle draga fördel av densamma, efter hand komme att förlora sin
betydelse.

Lönenämnden anser för sin del på grund av vad nu anförts och då en
övergångsbestämmelse av sådan natur som den förevarande icke torde utan
särskilda skäl böra utsträckas till andra befattningsgrupper än dem, för vilka
den ursprungligen avsetts, tillräcklig anledning icke föreligga för ett bifall
till motionen i nu omhandlade del.

I anledning av vad motionärerna anfört rörande rätt till s. k. övergångsavlöning,
torde till en början få framhållas, att det i kungörelsen den 22 juni

Statsutskottets utlåtande Nr B(j. 15

1921 (nr 453) lämnade medgivandet angående utbetalning, under viss förutsättning,
av övergångsavlöning till sådana befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, å vilka
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) komme att från och med
den 1 januari 1922 äga tillämpning, ansetts gälla allenast befattningshavare,
vilka redan före övergången till den nya lönestaten innehaft ordinarie anställning.

1 överensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t genom särskilda utslag den
31 augusti 1922 — på besvär dels av amanuensen hos riksförsäkringsanstalten
O. E. Vinell m. 11. och dels av t. f. förste aktuarie!! hos socialstyrelsen
O. Westermark — avslagit av icke-ordinarie befattningshavare vid olika
verk framställda yrkanden rörande utbekommande av dylik övergångslön.

Beträffande befattningshavare å extra stat vid statsdepartement eller annat
verk, å vilket nyssnämnda avlöningsreglemente från och med den 1 januari

1922 vunnit tillämpning, meddelade Kungl. Maj:t emellertid genom kungörelse
den 31 december 1921 (nr 737) särskilda föreskrifter angående utbetalning
i förskott vid ingången av januari månad 1922 av vissa lönemedel,
med skyldighet för vederbörande att under årets lopp i angiven ordning
återbära det uppburna förskottet.

Vidare hava uti kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 369) intagits föreskrifter
angående övergångsavlöning till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 från och med den 1 januari 1923 erhållit tillämpning.
Dessa bestämmelser torde, liksom motsvarande föreskrifter i kungörelsen
den 22 juni 1921 (nr 453), hava avseende allenast å befattningshavare, som
redan före övergången till det nya lönesystemet innehaft ordinarie tjänster.

Under erinran att, jämlikt 2 § i nyssnämnda avlöningsreglemente, avlöning
till ordinarie tjänsteman skall utbetalas i efterskott samt att 1922
års riksdag anvisat medel till bestridande av kostnaderna vid tullverket för
övergång till anordning med hela avlöningens utbetalning i efterskott, gjorde
generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922 framställning
om bemyndigande för styrelsen att till styrelsen underlydande befattningshavare,
uppförda å extra avlöningsstat för år 1922, utbetala enahanda
övergångsavlöning, som tillförsäkrats den ordinarie personalen vid
tullverket.

I häröver avgivet utlåtande den 16 december 1922 anförde lönenämnden,
bland annat, att enligt lönenämndens uppfattning vissa skäl väl syntes tala
för att bland de befattningshavare, som kunde komma i åtnjutande av berörda
förmån, inbegripa jämväl de personer, som vid slutet av år 1922
innehade förordnande å tjänst på tullverkets extra stat. Dessa befattningshavare
hade nämligen sedan längre tid tillbaka enligt särskilda av Kungl.
Maj:t och riksdagen fattade beslut kommit i åtnjutande av vissa förmåner,
som eljest blott ansetts böra tillkomma den ordinarie personalen, exempelvis
i fråga om ålderstillägg, läkarvård i andra fall än vid skada till följd av
olycksfall i tjänsten in. m. I andra betydelsefulla avseenden, såsom beträffande
rätten till kompensation för indragna extra inkomster (kungörelsen
den 15 juni 1922, nr 377), hade däremot befattningshavare å tullverkets
extra stat icke tillerkänts enahanda förmåner, som kommit ordinarie tjänstemän
vid verket till del.

I betraktande av sistnämnda förhållande och med hänsyn jämväl till de
genom kungörelsen den 31 december 1921 meddelade föreskrifterna angående
utbetalning i förskott av vissa lönemedel till befattningshavare å extra stat
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvalt -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

ningen, ansåge sig lönenämnden visserligen icke kunna tillstyrka, att övergångslön
utan återbetalningsskyldighet skulle tillerkännas jämväl de dittills
å extra stat vid tullverket uppförda befattningshavarna, men ville lönenämnden
för sin del ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna
anledning föreligga att bereda ifrågavarande befattningshavare enahanda
förmån i fråga om förskottsutbetalning av vissa lönemedel vid övergången
till den nya lönestaten — med skyldighet att under år 1923 återbära uppburna
förskottsbelopp — som tidigare enligt kungörelsen den 31 december

1921 kommit befattningshavare å extra stat vid statsdepartement m, fl. verk
till del.

Genom beslut den 20 december 1922 fann Kungl. Maj:t generaltullstyrelsens
berörda framställning ej till annan åtgärd föranleda än att Kungl.
Maj:t föreskrev, att där befattningshavare vid tullverket, vilken under år

1922 åtnjutit avlöning från anslag å extra stat, icke vore berättigad uppbära
i kungörelsen den 15 juni 1922 med vissa föreskrifter i anledning av
ny definitiv lönereglering från och med år 1923 för befattningshavare vid
vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, omförmäld övergångsavlöning,
till sådan befattningshavare finge, på av honom gjord framställning,
vid ingången av januari månad 1923 i förskott utbetalas ett belopp,
motsvarande vad han såsom befattningshavare å extra stat ägt uppbära vid
början av december månad 1922 såsom lön för samma månad; att berörda
förskottsutbetalning sknlle bestridas från det anslag, varifrån medel till befattningshavarens
avlönande eljest utginge, samt att det utbetalda beloppet
skulle genom avdrag å befattningshavarens avlöning återbäras med en tolftedel
vid utgången av varje månad år 1923, dock att, därest befattningshavare
under samma år erhölle entledigande från sin anställning, vad av det förskotterade
beloppet kunde återstå skulle senast vid befattningshavarens avgång
ur tjänsten i sin helhet återbäras.

Med anledning av en utav hospitalens ekonomipersonals förbund i en till
Kungl. Maj:t ingiven skrift i ämnet gjord framställning meddelade Kungl,
Maj:t - genom brev den 30 december 1922 till medicinalstyrelsen liknande
föreskrifter angående utbetalning i förskott av vissa lönemedel till ickeordinarie
befattningshavare vid statens hospital och asyler.

Ett. bifall till det av motionärerna nu framförda yrkandet om beviljande
av övergångsavlöning utan återbetalningsskyldighet åt de i motionen omförmälda
tulltjänstemännen skulle, enligt lönenämndens mening, bliva prejudicerande
i fråga om åtskilliga grupper av befattningshavare med jämförlig
ställning inom andra förvaltningsområden, exempelvis riksförsäkringsanstalten.
Det torde nämligen icke med fog kunna göras gällande, att de för tullverket
speciella förhållanden, som i vissa avseenden skilja nu ifrågavarande befattningshavare
vid tullverket från tjänstemän å extra stat m. fl. .inom andra
förvaltningsgrenar, i och för sig skulle motivera tilldelandet åt de förra
men icke åt de senare av här omhandlade förmån. Enligt lönenämndens
mening bör den rätt, varom här är fråga — liksom vid övriga nyreglerade
verk — även för tullverkets del tillgodonjutas allenast av de tjänstemän,
vilka redan före övergången till det nya lönesystemet innehaft den fastare
anställning vid verket, som bestått i beklädandet av ordinarie befattning.
Någon anledning synes ej heller föreligga att nu, efter det mer än ett år är
förflutet från den övergång, som i vissa fall ansetts böra föranleda till särskilda
bestämmelser i syfte att för befattningshavarna ekonomiskt underlätta
själva övergången till efterskottsutbetalning av lönen, för vissa grupper av
icke-ordinarie personal medgiva eu förmån utöver vad som avsetts med de

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

17

tidigare utfärdade bestämmelserna om förskottsutbetalning av viss lön, med
skyldighet för vederbörande att under år 1923 i viss ordning återbetala det
uppburna förskottet.

Lönenämnden anser sig därför icke kunna förorda, att motionärernas yrkande
under förevarande punkt må vinna bifall.

I fråga härefter om rätt för befattningshavare vid nyreglerade verk att
under vissa förutsättningar komma i åtnjutande av ''personligt dyrtidstillägg,
hava i de under de senaste åren utfärdade kungörelserna angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst meddelats i huvudsak likartade
bestämmelser rörande nämnda förmån. Sålunda har i § 4, mom. 2, av kungörelsen
den 15 juni 1923, nr 265, med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst föreskrivits, att. därest för befattningshavare,
som i mom. 1 avses (befattningshavare vid nyreglerade verk), löne•inkomsten
jämte dyrtidstillägg enligt samma mom. understiger vad som
skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången till
den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3 (avseende
oregleradc verk), befattningshavaren äger åtnjuta gottgörelse härför i form
av personligt dyrtidstillägg. Sådant personligt dyrtidstillägg må av befattningshavaren
tillgodonjutas allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning,
vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning,
erhåller en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 1
uppgår till den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skolat åtnjuta, om
han da kvarstått med den avlöning, han innehaft närmast före övergången
till den nya lönestaten, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt bestämmelserna
i § 3.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 3 februari 1922 av frågan om dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (prop. nr 84, sid. 13) uttalade
föredragande departementschefen, att i enlighet med de bestämmelser,
som i anledning av kommunikationsverkens lönereglering först meddelades
angående personligt dyrtidstillägg (kungörelsen den 30 juni 1920,
nr 381), dylika tillägg givetvis endast borde tillkomma ordinarie befattningshavare.

Denna uppfattning synes ock hava vunnit godkännande i vissa av Kungl.
Maj:t under senare tid — dels i statsrådet och dels i regeringsrätten —
meddelade beslut. Sålunda har Kungl. Maj:t genom brev till riksförsäkringsanstalten
den 30 november 1922 förklarat en av nämnda anstalt gjord
framställning i fråga om personligt dyrtidstillägg eller annan avlöningsfyllnad
till vissa icke-ordinarie befattningshavare hos anstalten icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Uti ett den 31 augusti 1922 i regeringsrätten
meddelat utslag på besvär av åtskilliga icke-ordinarie befattningshavare
hos riksförsäkringsanstalten har Kungl. Maj:t, enär bestämmelserna
om personligt dyrtidstillägg ej vore å klagandena tillämpliga, funnit
besvären icke kunna bifallas.

I detta sammanhang må även erinras därom, att i den till 1923 års riksdag
avlåtna propositionen, nr 2, med förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. icke
upptogs någon bestämmelse angående personligt dyrtidstillägg. Enligt föredragande
departementschefens uttalande syntes nämligen de ändrade förhållanden,
som då inträtt, medgiva borttagandet av ifrågavarande tillägg.
Dels stode nämligen en dylik åtgärd i överensstämmelse med den strävan
till förenkling, särskilt på förevarande område, som då med styrka gjorde
sig gällande och som, bland annat, inverkat på utformningen av departe Bihanij

till riksdagens protokoll 192i. (> samt- 43 höft. (Sr SO.) ‘d

18

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

mentschefens förslag i fråga om huvudgrunderna för dyrtidstilläggen, dels
hade de personliga dyrtidstilläggen undan för undan förlorat i betydelse
med inträffade avlöningsförhöjningar och sänkta dyrtidstillägg.

Efter motionsvis därom framställt yrkande beslöt riksdagen emellertid,
att ovan angivna bestämmelse angående personligt dyrtidstillägg skulle gälla
jämväl för tiden efter utgången av juni 1923.

Med hänsyn bland annat till nu anförda förhållanden anser lönenämnden
för sin del, att någon utvidgning av hittills medgiven rätt för viss personal
att åtnjuta personligt dyrtidstillägg icke gärna bör ifrågakomma. Dylikt
tillägg bör enligt lönenämndens mening utgå allenast därest i betraktande
av befattningshavarnas ställning före löneregleringen rättvisa och
billighet kunna anses oundgängligen kräva, att de komma i åtnjutande av
sagda förmån efter övergången till det nya lönesystemet. Härvidlag synes
det naturligt att begränsa tilläggen till dem, som redan före löneregleringens
genomförande vunnit ordinarie anställning vid vederbörande verk.
För tullpersonalens vidkommande, och särskilt vad beträffar personalen inom
de tjänstegrupper, som avses i förevarande motion, torde för övrigt frågan
om personligt dyrtidstillägg under nuvarande förhållanden icke vara av
synnerligen stor räckvidd. Sålunda lära, enligt vad lönenämnden under
hand inhämtat, av den i Stockholm stationerade ordinarie personalen vid
tullverkets lokalförvaltning allenast ett trettiotal för närvarande åtnjuta
personligt dyrtidstillägg.

Enligt lönenämndens mening förefinnes icke heller något sådant — formellt
eller sakligt — samband mellan personligt lönetillägg och personligt
dyrtidstillägg, att den förra förmånens åtnjutande, såsom motionärerna
synas hålla före, i och för sig skulle motivera, att vederbörande jämväl
erhölle rätt till personligt dyrtidstillägg.

Då tillräckliga skäl icke synas lönenämnden hava anförts för att den personal,
varom nu är fråga, under härför gällande förutsättning skulle tillerkännas
personligt dyrtidstillägg, får lönenämnden, även vad beträffar
denna punkt, avstyrka bifall till motionen.»

Beträffande ifrågavarande motion har en av lönenämndens ledamöter
hyst en från nämnden i övrigt avvikande mening och framhållit, att,
även om vissa skäl kunde anföras mot ett bifall till motionen, den särställning,
som de i motionen avsedda befattningshavarna intagit före den
nya löneregleringens ikraftträdande, likväl syntes skäligen böra föranleda,
att de komme i åtnjutande av de i motionen ifrågasatta förmåner. Med
hänsyn till de vittgående konsekvenser, ett bifall till de i motionen framlagda
förslagen skulle komma att medföra och i betraktande av vad lönenämnden
i övrigt beträffande förslagen i fråga anfört, har utskottet emellertid
funnit sig böra ansluta sig till den ståndpunkt, nämnden intagit
och kan sålunda icke i någon del biträda motionärernas yrkanden.

Utskottet har härefter till behandling förehaft den inom andra kammaren
väckta motionen nr 50.

I denna motion har hemställts, att riksdagen måtte besluta att även för
tidsperioden 1 juli 1920—30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket,
förordnade å tjänst på extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

19

efter å sådan tjänst förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med
de bestämmelser, som under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie
tjänstemän.

Till belysande av detta yrkande torde följande omständigheter få bringas
i erinran.

I samband med anvisande av medel å extra stat till förstärkning under
år 1921 av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning godkände riksdagen
(enligt skrivelse den 21 juni 1920 nr 7, punkt 25) vissa i statsverkspropositionen
(1920: VII H. T. sid. 326) angivna avlöningsvillkor för
tjänstemän, förordnade å tjänster på extra stat, samt tjänstemän, förordnade
i omedelbar eller medelbar succession efter å sådana tjänster förordnade
befattningshavare. Enligt de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t
i anledning härav den 30 juni 1920 meddelades rörande ifrågavarande
tjänstemän, blevo dessa i åtskilliga avseenden likställda med å tullverkets
ordinarie stat uppförda befattningshavare. Sålunda skulle beträffande här
avsedda icke-ordinarie befattningshavare tillämpas bl. a. de i § 3 utav
avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 givna bestämmelserna med
avseende å rätt att efter viss tids fortsatt tjänstgöring komma i åtnjutande
av i staten fastställda avlöningsförböjning.

Sedan riksdagen vidare bifallit Kungl. Maj:ts den 19 mars 1920 avlåtna
proposition med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för
civila befattningshavare i statens tjänst, utfärdades genom Kungl. Maj:ts
kungörelse den 7 maj 1920 (nr 212) sådana särskilda bestämmelser i fråga
om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen.
I kungörelsen föreskrevs bl. a., att ålderstillägg, vartill rätt kunde
uppkomma omedelbart med ikraftträdandet av de i kungörelsen givna bestämmelserna
och på grund av desamma, finge åtnjutas från och med den
1 juli 1920.

Tjänstemännen å extra stat vid tullverket och dessas succedenter kommo
däremot icke då i åtnjutande av den förmån, som genom kungörelsen i
fråga tillerkändes de ordinarie tjänstemännen bl. a. vid tullverket.

Då vid 1921 års riksdag fråga förevar om anvisande av medel till förstärkning
under år 1922 av arbetskrafterna bos generaltullstyrelsen och
vid tullverkets lokalförvaltning, faun riksdagen bl. a. skäligt (skrivelse
den 20 juni 1921, nr 372, sid. 7), att de förmåner, som enligt kungörelsen
den 7 maj 1920 från och med den 1 juli 1920 åtnjutits av den ordinarie
personalen vid tullverket, jämväl tillerkändes tjänsteman, förordnad å
tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession
efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman, särskilt med avseende därå, att
§ 3 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen m. fl.
samt övergångsbestämmelserna i samma reglemente ansetts böra tillämpas
å nämnda innehavare av förordnanden. Ålderstillägg, varom sålunda vore

20

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

fråga, syntes böra tillerkännas därtill berättigad från och med den 1 juli
1921.

I enlighet med riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse
den 22 juni 1921 (nr 445);

att för erhållande av ålderstillägg tjänsteman, förordnad å tjänst på
tullverkets extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession efter å
sådan tjänst förordnad tjänsteman, finge tillgodoräknas den tid, han i
Statens tjänst utfört arbete, som kunde anses likvärdigt med eller av högre
Värde än det, han hade att å befattningen utföra; dock att, därest nämnda
tid icke varit sammanhängande eller befattningshavaren under samma tid
för arbetet åtnjutit vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma
utgående ersättning, på Kungl. Maj:t skulle ankomma att, efter särskild
prövning, i varje fall, avgöra, om och i vilken mån sådan tid finge räknas
befattningshavaren till godo;

att om befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser
skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i förmånligare
ställning, därest han befordrats till befattningen senare än som skett, befattningshavaren
finge tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen,
som erfordrades för att nämnda förhållande måtte utjämnas; samt

att sådant ålderstillägg finge åtnjutas från och med den 1 juli 1921.

I sitt över ifrågavarande motion nu avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anfört, att förmånen att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna viss föregående tjänstetid enligt särskilda grunder —
vilken förmån enligt lönenämndens förmenande vore att anse såsom eu
fristående sådan, icke att förblanda med den i vederbörande avlöningsbestämmelser
angivna generella rätten att efter viss tids tjänstgöring
komma i åtnjutande av ålderstillägg eller avlöningsförhöjning — hade,
såsom av den ovan lämnade redogörelsen ock framgår, enligt särskilda av
riksdagen fattade beslut tillerkänts ordinarie personal inom den civila statsförvaltningen
från och med den 1 juli 1920 och nu omhandlade icke-ordinarie
personal vid tullverket först ett år senare, eller från och med den 1
juli 1921. Att vissa personalgrupper sålunda senare än andra kommit i åtnjutande
av en särskild förmån utav avlöningsnatur, vore givetvis intet
ovanligt inom det successiva statliga löneregleringSarbetet, utan vore tvärtom
att anse såsom en synnerligen ofta återkommande företeelse. Då i vederbörande
riksdagsbeslut uttryckligt angivits de tidpunkter, från vilka den ena
och den andra gruppen av tjänstemän skulle bliva delaktiga av här omhandlade
rätt, hade detta icke, såsom motionärerna syntes antaga, enligt
lönenämndens mening berott på ett formellt förbiseende, att de i motionen
nämnda personalgrupperna tillerkänts förmånen i fråga först ett år senare
än den ordinarie personalen, utan syntes den utsträckning av berörda rätt
till vissa grupper av icke-ordinarie personal, som medgavs av 1921 års riksdag,
fullt avsiktligt hava bestämts att gälla från en senare tidpunkt än det

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

21

ursprungliga medgivandet, vilket avsåge allenast de befattningshavare, som
erhållit den fastare anställningen såsom ordinarie tjänstemän.

Då, så vitt utskottet kunnat bedöma, någon omständighet icke tillkommit,
som kan motivera en utjämning härvidlag till förmån för de i motionen
avsedda befattningshavarna, med den ökade utgift för statsverket i form av
retroaktivt utanordnande av vissa lönebelopp, ett dylikt medgivande skulle
innebära, har utskottet i likhet med lönenämnden ansett sig icke heller
kunna tillstyrka nu ifrågavarande motion.

Vad vidare beträffar den inom andra kammaren väckta motionen, nr 105,
hava motionärerna däri hemställt, att riksdagen ville besluta om sådan
ändring i de särskilda bestämmelser (Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni
1922, nr 368), som från och med den 1 januari 1923 lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen och tullstaten, att från och
med den 1 juli 1924 måtte, i stället för den nuvarande bestämmelsen i avd.
B, mom. 3, femte stycket, gälla föreskrifter av följande lydelse:

»tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna enligt
avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,
må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att
vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant
sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för
tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan
egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,
må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,
såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarvård
jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän
vid tullstaten.»

Den nu gällande föreskrift, som skulle ersättas av de sålunda föreslagna
bestämmelserna, lyder:

»tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket därstädes innehar sådan befattning å ordinarie eller extra stat,
som i den nya staten är upptagen i lönegrad lägre än den för kammarskrivare
avsedda, och i sådan egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel
på tullverkets bekostnad, må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst
inom tullverket och icke tilldelas tullkontoristbefattning eller befattning i
samma grad som eller högre grad än kammarskrivare, såsom personlig förmån
tillgodonjuta, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,
erforderlig läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad jämväl i
andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, dock att vård å
sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjuk -

22 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

domsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön.»

Den av motionärerna nu påyrkade utsträckningen av här omliandlade förmån
överensstämmer med det av Kungl. Maj:t uti propositionen den 17
februari 1922 (nr 89) framlagda förslaget i ämnet. Rörande uppkomsten utav
förevarande fråga och densammas behandling inom riksdagen hava motionärerna
åberopat den redogörelse härutinnan, som lämnats i en vid 1923
års riksdag inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion utav
liknande innehåll som den nu förevarande. Beträffande utvecklingen av
spörsmålet om rätt till kostnadsfri läkarvård vid tullverket torde utskottet
därför kunna inskränka sig till att hänvisa till den av motionärerna tidigare
förebragta utredningen.

Efter att hava framhållit, hurusom den vittomfattande frågan, i vilken
utsträckning befattningshavare vid den civila statsförvaltningen må böra
tillgodonjuta rätt att på vederbörande verks bekostnad erhålla behövlig
läkarvård, eventuellt jämte läkemedel, under senare tid varit föremål för
behandling i samband med löneregleringar inom ett flertal förvaltningsområden
och därvid föranlett bestämmelser på området av för olika verk
eller personalgrupper ganska skiftande innebörd, har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i sitt meromnämnda utlåtande beträffande denna förmåns
omfattning anfört följande:

»Den längst gående förmånen härutinnan torde hava tillerkänts kommunikationsverkens
personal. Enligt föreskrift i 26 § uti avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) erhåller tjänsteman vid nämnda verk på vederbörande
verks bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga
hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.
Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke
bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad
lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i
tjänsten. Närmare bestämmelser härutinnan hava för dessa verks vidkommande
meddelats uti avd. D av kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 529).

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451) vunnit tillämpning, gäller, enligt 25 § i samma reglemente, att tjänsteman
erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande
myndighets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet
medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t meddelar. Därjämte har föreskrivits, att i den mån
vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,
skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan
besluta.

De närmare bestämmelser av allmängiltig omfattning, som för dessa verks
vidkommande aasetts erforderliga, hava meddelats genom 5 § uti kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till ifrågavarande
avlöningsreglemente.

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 23

För statens hospital och asyler hava härutöver lämnats vissa särskilda
föreskrifter uti avd. B, inom. 2 h) utav kungörelsen den 15 juni 1922 (nr
36S). Enligt berörda författningsrum må sålunda befattningshavare vid
ifrågavarande verk, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under avdelning
B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets
9 §, även i andra fall än vid skada till följd av olyeksfall i tjänsten erhålla
erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande hospitals bekostnad,
dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må
vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under tid, då befattningshavaren
åtnjuter oavkortad lön; och må även andra inom hospital eller
asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt
åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan dem vid
anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser. ...

Näst efter nu omförmälda befattningshavare vid kommunikationsverken
samt vid statens hospital och asyler torde, vad utsträckningen av här ifrågavarande
förmån angår, böra nämnas vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten.
Enligt 23 § i avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten gäller, att tjänsteman erhåller vid skada till
följd av olycksfall i tjänsten på lotsverkets bekostnad erforderlig läkarvård
jämt läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Insjuknar
tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,
under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även
i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser, av verkets medel kunna erhålla ersättning
för sjukvårdskostnad; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik
vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel
under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön. Har tjänsteman i andra
fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom
utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma
om eller i vad man ersättning för sjukvårdskostnad må utgå av
verkets medel.

Genom brev den 30 november 1922 (avd. I, 7 §) har Kungl. Maj:t meddelat
närmare bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. m. för
befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I fråga om befattningshavare vid fångvårdsstaten — å vilka avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) är tillämpligt gäller^ enligt avd. B,
punkt 5, andra stycket, av kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 452), att tjänsteman,
tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets
9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,
erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad
; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,
då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

I avd. B, punkt 7, fjärde stycket, av samma kungörelse hava enahanda bebestämmelser,
som nu sagts, meddelats att gälla beträffande tjänsteman vid
statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande någon av 1—6 lönegraderna under
avd. B eller 1—3 lönegraderna under avd. C enligt avlöningsreglementets
9 §.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Liknande bestämmelser gälla även beträffande viss personal vid statens
uppfostringsanstalt å Bona (kungörelsen den 15 juni 1922, avd. B, mom. 1,
tredje stycket).

Vad slutligen beträffar personalen vid tullverket, gälla i fråga om denna,
förutom de för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen fastställda
generella föreskrifterna på området, jämväl de särskilda bestämmelserna
i avd. B, mom. 3, femte stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 368).»

Sedan lönenämnden härefter framhållit, hurusom den sålunda lämnade
översikten gåve vid handen, att på här förevarande område icke rådde sådan
enhetlighet och likformighet, som ansetts i fråga om flertalet övriga löneförmåner
böra eftersträvas vid det nya lönesystemets anpassande å förhållandena
inom olika förvaltningsområden, har lönenämnden anfört, att med
hänsyn till den korta tid, som stått nämnden till buds för avgivande av
yttrande i frågan, nämnden för sin del icke vore i tillfälle att nu framlägga
något förslag till eller att angiva riktlinjerna för en mera omfattande
revision av bestämmelserna rörande kostnadsfri läkarvård för personal inom
den civila statsförvaltningen i syfte att åstadkomma större enhetlighet på
området. Att en sådan revision snarast möjligt måtte komma till stånd,
har emellertid synts lönenämnden utgöra ett bestämt önskemål ur såväl förvaltningsintressets
som de olika personalgruppernas synpunkt. Enligt vad
lönenämnden trott sig veta, hade ock frågan rörande omarbetning av gällande
bestämmelser rörande läkarvård till civila befattningshavare i statens tjänst,
åtminstone vad beträffade spörsmålet om vad denna förmån lämpligen borde
omfatta, varit föremål för övervägande, bland annat inom medicinalstyrelsen.
Den förnyade, allmänna utredning av hithörande spörsmål, som lönenämnden
för sin del, bland annat i anledning av den nu till behandling föreliggande
motionen, velat förorda, har synts nämnden böra avse såväl frågan om vilka
personalgrupper, som böra vara berättigade till erhållande av ifrågavarande
förmån, som ock den närmare innebörden av densamma, d. v. s. begränsningen
av rätten för tjänstemännen att under olika förhållanden på statens
bekostnad erhålla läkarbehandling, läkemedel, sjukhusvård, specialistvård
m. m. Att härvid kostnadsfrågan borde göras till föremål för ingående
undersökning har synts nämnden få anses självfallet.

I detta sammanhang har ock nämnden erinrat, att tjänstemännen vid
ny reglerade verk jämlikt 36 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451) samt motsvarande bestämmelser i andra avlöningsreglementen, i
vilka det nya lönesystemet kommit till användning, vore skyldiga att
underkasta sig minskning i eller upphörande av bland annat nu omhandlade
förmån.

Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående
ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast
lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka
ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

25

personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på
verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare
intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har utskottet icke kunnat
undgå att hysa betänkligheter mot en utsträckning, på sätt föreslagits, av
förmånen av fri läkarvård och detta så mycket mera som, enligt vad förut
vid upprepade tillfällen inom riksdagen framhållits, det icke lärer kunna
förnekas, att den redan nu medgivna förmånen i vissa fall utnyttjats på
ett sätt och i en utsträckning, som icke torde varit avsett. Utskottet vill
emellertid å andra sidan icke bestrida, att skäl kunna anföras för en utsträckt
rätt i förevarande hänseende. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten
av att så vitt möjligt enhetliga bestämmelser i ämnet varda meddelade,
har utskottet, som visserligen icke kan nu tillstyrka motionen, likväl
ansett riksdagen böra hos Kungl. Maj:t anhålla, att den av lönenämnden
ifrågasatta allmänna utredningen i förevarande fråga snarast möjligt varder
verkställd samt att det förslag till reviderade bestämmelser, som av denna
utredning må föranledas, varder för riksdagen framlagt.

Vidkommande slutligen de förslag i skilda hänseenden, Kungl. Maj:t
framlagt, har utskottet, vad först härvid avlöningsstaten för tullverket
beträffar, funnit sig böra biträda vad Kungl. Maj:t i fråga om denna stat
föreslagit riksdagen. Utskottet har sålunda icke haft något att erinra
emot det av generaltullstyrelsen förordade och av Kungl. Maj:t godtagna
tillvägagångssättet vid beräknandet av förslagsanslagen till ordinarie befattningshavare
vid tullverket, och har utskottet ej heller funnit skäl till
erinran vare sig mot storleken av de utav Kungl. Maj:t i fråga om denna
stat äskade anslagsbeloppen eller de förslag, Kungl. Maj:t i samband därmed
framlagt.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragnings- och övergångsstaterna
samt pensionsstaterna för tullverket har utskottet likaledes ansett sig böra
tillstyrka.

Vad däremot omkostnadsstaten beträffar, har utskottet i ett avseende
funnit sig icke kunna biträda vad Kungl. Maj:t i fråga om denna
stat föreslagit, och gäller detta framställningen om ett anslag å 180,000
kronor för anskaffande av ytterligare fyra tulljagare. Vad detta förslag
angår, får utskottet — på sätt ock motionsvis skett — erinra om,
att, då 1922 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beviljade medel för
anskaffande av tulljagare, riksdagen därvid framhöll, att, om riksdagen
principiellt anslöte sig till detta förslag rörande beskaffenheten av tulljagarna
— liksom för övrigt även till vad Kungl. Maj:t ifrågasatt angående
typerna för tullbåtarna — riksdagen därmed icke medgivit, att
ett större antal tulljagare finge på en gång anskaffas, innan någon prövning
av deras lämplighet ur olika synpunkter företagits. Riksdagen beviljade
sålunda medel för nybyggnad av allenast sex tulljagare i stället för, så -

26

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

som Kungl. Maj:t ifrågasatt, tjugufyra. Tillika uttalade riksdagen, att,
innan ytterligare nyanskaffning beslutades, det jämväl borde utredas, om
de ytterligare jagare, som kunde komma att anskaffas, skulle bliva av
samma typ och få samma fart som de då föreslagna.

Enligt vad statsrådsprotokollet nu utvisar, hava först nyligen två av
de tulljagare, till vilkas byggande medel sålunda anvisats, blivit sjösatta
och insatta på sina respektive distrikt. Någon närmare erfarenhet om deras
lämplighet har alltså — på sätt departementschefen ock framhållit — ännu
icke kunnat ernås. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets mening
någon direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av tulljagare
icke torde föreligga, får utskottet alltså avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i
denna del. Vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit riksdagen i fråga om
omkostnadsstaten för tullverket har, på sätt ovan antytts, utskottet funnit
sig böra biträda.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

I) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och herrar K. A. Anderssons, Ljungbergs och Osbergs
ovanberörda motioner (I: 34, II: 38 och 39),

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket
jämte de för vederbörande befattningshavare
avsedda lönegrader enligt den i 9 § av avlöningsreglementet
intagna löneplan skall bestämmas i enlighet
med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 2 januari 1924 föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna
följande

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.
Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsan -

slag.................................

Vikariatsersättningar, för-

kr.

439,000

slagsanslag .....................

Arvode till tullverkets om-

»

20,000

budsman .......................

Avlöningar till icke-ordi-narie befattningshavare

»

2,000

m. m., förslagsanslag ...

»

160,000

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

27

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsan slag.

.............................

Vikariatsersättningar,/ör slagsanslag Arvoden

till två laboratorieföreståndare,
å högst

l, 000, respektive 500 kronor
för år räknat.........

Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare

m. m., förslagsanslag

10,084,000

180,000

1,500

1,771,000 kr.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings-
och övergångsstater................. kr.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade
tjänstemän, förslagsanslag
............................... kr.

Pensioner till avlidna
tjänstemäns änkor och
barn, förslagsanslag...... »

Gottgörelse till tullstatens
enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar
av avlöning vid
vakanta tjänster............ »

475,000

25,000

13,000 kr.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande
av tullmål, förslagsanslag
................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktainentsersättningar
m. m.,

förslagsanslag............... » 95,000

Hemliga utgifter............. * 4,000

Övriga kostnader för tullverket,
förslagsanslag » 1,457,530 kr.

12,657,500.

55,670.

513,000.

1,593,830.

Summa förslagsanslag kr. 14,820,000

28

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

c) i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för
tullverket med ett mot statens slutsumma svarande
belopp av 14,820,000 kronor, att direkt utgå av tullmedel
;

d) förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande
ordinarie stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat
kvarstående tjänsteman vid tullstaten, som ej anmält
sig icke vilja övergå på den nya staten, må under
budgetåret 1924—1925 efter Kungl. Maj:ts bestämmande
komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg
till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande
till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock
icke i något fall till högre belopp, för år räknat, än
som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444)
angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid
tullverket för år 1922 blivit bestämt;

II) i anledning av herrar Ljungbergs och Andersons
i Råstock ovanberörda motion (II: 105) i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta
om, att av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
ifrågasatt allmän utredning av spörsmålet om
kostnadsfri läkarvård för personal inom den civila statsförvaltningen
snarast möjligt varder verkställd samt att
det förslag till reviderade bestämmelser i ämnet, som
av denna utredning må föranledas, varder för riksdagen
framlagt;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion I: 74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50.

Stockholm den 13 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

29

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hata närvarit:

tran törsta kammaren: herrar S. //. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. ./• G. SUdärtz, Ö. U.

B. Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. BergqviSt, J. G. inalles, K. A. Hallin, J. .fectnhson;
/. Bergman i Tännäs, G. Kobb och C. Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, A. Wiklltnd, S. Bengtsson i Norup,

C. It. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterhd, O. Olsson i KullenbergstOrp. J. Jöitsson i
Revinge, J. I). Norman, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, A. E. Ljungberg
och S. Persson i Fritorp.

Reservationer:

tiv herrar A. C. Lindblad, 0. U. B. Olsson, J. G. Walles, I. Bergman
i Tännäs, C. Johansson i Hälsingborg, A. Anderson i Eåstock, C. R.
Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona,
O. Nilsson i Örebro och A. E. Ljungberg, som ansett utskottets yttrande
beträffande motionen II: 105 bort från och med sista stycket å sid. 24 hava
följande lydelse:

»Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående
ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast
lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka
ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den
personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på
verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende. Lönenämnden
har emellertid i förevarande sammanhang anmärkt, att, därest någon
utsträckning av de vid tullverket för närvarande gällande bestämmelserna
på förevarande område ansågs böra ifrågakomma, därvid syntes böra tagas
under övervägande, huvuvida icke kostnadsfri läkarvård jämväl i andra
fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten i främsta rummet borde
få åtnjutas av befattningshavarna inom lönegraderna B 1—B 4, nämligen
tullvakter, kustbevakningsbiträden, tillsyningsmän, kustvakter, förste kustvakter,
tulluppsyningsmän, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän.
Tjänstemännen inom dessa befattningsgrupper ha nämligen synts nämnden,
på grund av arbetets beskaffenhet och de förhållanden, under vilka detsamma
av dem utfördes, i allmänhet få anses mer än övriga grupper
vara i sin dagliga verksamhet utsatta för risken att därunder ådraga sig
sjukdom.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare
intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har utskottet icke kunnat
undgå att hysa betänkligheter mot en utsträckning av förmånen av fri
läkarvård till de personalgrupper, som i motionen avses.

Emellertid synes det utskottet, att vissa billighetsskäl tala för, att sagda
förmån medgives åtminstone sådan personal vid tullverket, som på grund

30

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

av tjänstgöringens art kan anses böra i detta hänseende jämställas med
personalgrupper vid andra verk, vilka åtnjuta förmånen i fråga. Utskottet
syftar härvid närmast på vissa befattningshavare vid kommunikationsverken.

Vid den närmare undersökning, utskottet sålunda underkastat förevarande
spörsmål, har utskottet funnit det av lönenämnden ifrågasatta
utsträckandet av förmånen av fri läkarvård ur flera synpunkter vara att
förorda, och får utskottet alltså tillstyrka, att berörda förmån må i enlighet
med av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser tillkomma befattningshavare,
tillhörande lönegraderna B 1—B 4, vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning. Någon höjning av de av Kungl.
Maj:t nu äskade anslagen för läkarvård m. m. lärer, enligt vad utskottet
inhämtat, vid bifall härtill icke behöva ifrågakomma. Utskottet har alltså
funnit sig icke kunna helt tillmötesgå motionärernas yrkande;»

samt att utskottet bort förty hemställa,

»att riksdagen må

I) i anledning av — — — motioner (1: 34, II: 38
och 39),

a) besluta — — — föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna
följande

Ordinarie stat.

Summa förslagsanslag kronor 14,820,000.

c) i riksstaten — — — tullmedel;

d) förklara — — — bestämt;

II) i anledning av herrar Ljungbergs och Andersons
i Råstock ovanberörda motion (II: 105) besluta, att befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning, tillhörande lönegraderna B 1—B 4,
vilken enligt nu gällande bestämmelser icke är berättigad
till fri läkarvård jämte läkemedel annat än vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, må från och
med den 1 juli 1924 på tullverkets bekostnad komma i
åtnjutande av sådan förmån jämväl i det fall, att behovet
av läkarvård icke är föranlett av skada till följd
av olycksfall i tjänsten;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion 1:74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50;»

Statsutskottets utlåtande Nr 8(J.

31

av herrar 0. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman
och S. Persson i Fritorp, som ansett utskottets yttrande beträffande
motionen II: 105 bort från och med sista stycket å sid. 24 hava följande
lydelse:

»Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående
ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast
lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka
ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den
personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på
verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende. Till denna lönenämndens
ståndpunkt ansluter sig ock utskottet, och kan utskottet alltså icke
biträda motionärernas yrkande;»

samt att utskottet bort förty hemställa,

»att riksdagen må

I) i anledning av — — — motioner (1: 34, II: 38
och 39),

a) besluta — — — föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna
följande

Ordinarie stat.

Summa förslagsanslag kr 14,820,000.

c) i riksstaten — — — tullmedel;

d) förklara —--bestämt;

II) avslå herrar Ljungbergs och Andersons i Råstock
motion 11:105;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion I: 74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50.»