6

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Utskottets

yttrande.

Nr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 3.80 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för länsassessorn
A. Adler m. fl. från viss dem ålagd återbetalning sskyldighet.

(3:e avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr P. E. Sköld m. fl. väckt motion,
nr 244, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
hemställts, att riksdagen måtte besluta befrielse för länsassessor A. Adler,
länsbokhållaren T. Thege och extra länsbokhållaren Sven Wiegert liksom
också vissa i motionen nämnda kontrolltjänstemän från den återbetalningsskyldighet
i fråga om av dessa senare för mycket utbekomna dyrtidstillägg,
utgörande en sammanlagd summa av trettiotretusenniohundratio kronor och
49 öre, som ådömts genom resolution av regeringsrätten den 5 oktober 1923.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Såsom motionen utvisar, har Kungl. Maj:t i ovanberörda resolution förpliktat
länsassessorn Adler, länsbokhållaren Thege och extra länsbokhållaren
Wiegert, samtliga vid länsstyrelsen i Malmöhus län, att ersätta statsverket
följande anmärkta belopp, nämligen Adler 18,277 kronor 41 öre, Thege 10,086
kronor 65 öre och Wiegert 5,546 kronor 43 öre, utgörande utbetalta dyrtidstillägg
å avlöningsmedel, som av i motionen närmare omförmälta kontrolltjänstemän
utbekommits i form av kost eller bostad och kost åren 1919—
1921 och vara dyrtidstillägg enligt då gällande bestämmelser icke skulle utgå,
dock med rätt för envar av Adler, Thege och Wiegert att av vederbörande
söka sitt åter efter befogenhet.

Efter att hava lämnat en redogörelse för den föreliggande frågans utveckling
samt framhållit det svåra läge, vari såväl berörda kontrolltjänstemän
som sagda tjänstemän vid länsstyrelsen kommit genom den dem ådömda
återbetalningsskyldigheten, hava motionärerna anfört att, då svårigheterna
uppkommit på grund av olika tolkning av hithörande författningar, vilka i
nu ifrågavarande avseende synts särskilt oklart avfattade, och då vederbörande
återbetalningsskyldiga alltså dels varit utan skuld till det inträffade
och dels handlat i god tro, billighet syntes tala för, att de befriades från
återbetalningsskyldighet. När därtill komme, att statsverket icke torde kunna

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

7

påräkna att få indrivet stort mer än halva beloppet men väl torde hava utsikter
till vissa omkostnader för processer, talade även praktiska skäl härför.

Enligt vad utskottet inhämtat, har utbetalning av dyrtidstillägg å avlöningsmedel,
som utbekommits i form av kost eller bostad och kost ej endast
ägt rum vid länsstyrelsen i Malmöhus län utan har så varit förhållandet
jämväl inom andra länsstyrelser. Med hänsyn till de konsekvenser ett bifall
till den föreliggande motionen sålunda skulle komma att medföra och vilkas
räckvidd nu icke kan överblickas, har utskottet ansett försiktigheten bjuda,
att innan ståndpunkt tages till frågan, huruvida och i så fall i vilken mån
befrielse från ålagd återbetalningsskyldigliet till statsverket må äga rum, utredning
åvägabringas rörande den omfattning, i vilken sådan utbetalning
förekommit. Intill dess denna utredning slutförts samt på utredningen grundat
förslag underställts riksdagens prövning — vilket utskottet förväntar
kunna ske vid nästkommande års riksdag — torde med vidare åtgärder för
bringande av verkställighet av ovanberörda resolution anstå.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av förevarande motion
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes föranstalta om utredning skyndsammast möjligt i
vilken omfattning utbetalning av dyrtidstillägg å avlöningsmedel,
som utbekommits i form av kost eller bostad
och kost, ägt rum till kontrolltjänstemän samt därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill berörda utredning
må giva anledning.

Stockholm den 13 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtande nr 83.