Statsutskottets utlåtande Nr 74.
13
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av vädd motion om anvisande ytterligare av
visst belopp för uppförande av nya byggnader för follcskoleseminariet
i Linköping.
(2:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr V. Eydén väckt motion, nr 98,
har hemställts, att riksdagen må, med godkännande i huvudsak av föreliggande
nya av arkitekten A. V. Fagerström utarbetade ritningar alt. B,
av det för uppförande av nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping
beviljade beloppet av 1,800,000 kronor anvisa för budgetåret 1923—
1924 såsom extra reservationsanslag ett belopp av 13,000 kronor.
I fråga om de av motionären till stöd för hans framställning andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1922 års riksdag, att byggnader
för ett dubbelseminarium i Linköping skulle å viss närmare angiven
tomt uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten, numera
byggnadsrådet Georg A. Nilsson upprättade ritningar samt anvisade för påbörjande
av sagda byggnadsarbeten på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett reservationsanslag av 150,000 kronor. Genom beslut den 9
juni 1922 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att med behörigt beaktande
av vissa av riksdagen gjorda uttalanden i samråd med skolöverstyrelsen
uppgöra fullständiga huvudritningar jämte beskrivning och kostnadsberäkning
för uppförande å den avsedda tomten av ifrågavarande dubbelseminarium
i huvudsaklig överensstämmelse med de av arkitekten Nilsson
uppgjorda ritningarna. Byggnadsstyrelsen uppdrog då åt arkitekten hos
styrelsen A. V. Fagerström att på grundval av Nilssons ritningar uppgöra
huvudritningar jämte beskrivning och ny kostnadsberäkning. Byggnadskostnaderna,
som i augusti 1922 uppskattades till 2,263,000 kronor, beräknades
av byggnadsstyrelsen sedermera i dess den 27 november 1922 av
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
givna utlåtande till 1,950,000 kronor. Då häri ingingo redan anvisade
150,000 kronor, skulle alltså för ändamålet ytterligare erfordras 1,800,000
kronor. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1923 års riksdag
till ifrågavarande byggnadsföretag, utöver redan anvisat anslag å 150,000
kronor, ett belopp av 1,800,000 samt anvisade för budgetåret 1923—1924
såsom extra reservationsanslag ett belopp av 800,000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 17 augusti 1923 anbefallt skolöverstyrelsen
att taga i övervägande, huruvida genom inskränkning av lokalutrymmen
eller eljest sådan förenkling kunde ske i det föreliggande förslaget
till nybyggnad, som kunde leda till en minskning av de beräknade
byggnadskostnaderna, avgav skolöverstyrelsen den 4 september 1923 utlåtande
i sådant hänseende, varvid överstyrelsen ifrågasatte vissa inskränkningar
i förslaget. Byggnadsstyrelsen, som därefter anbefalldes avgiva förnyat
yttrande i ärendet, avgav den 6 december 1923 sådant yttrande och
meddelade därvid, att styrelsen uppdragit åt arkitekten Fagerström att, i
syfte att nedpressa kostnaderna, omarbeta förslaget och därvid följa de av
skolöverstyrelsen i dess sistberörda utlåtande gjorda anvisningar samt även
i övrigt vidtaga alla de förenklingar, som kunde befinnas möjliga. Det sålunda
omarbetade förslaget skulle, enligt vad byggnadsstyrelsen meddelade,
draga en kostnad av 1,563,000 kronor, varav emellertid redan av riksdagen
anvisats sammanlagt 950,000 kronor. Byggnadsstyrelsen erinrade om att
styrelsen i skrivelse den 23 augusti 1923 hemställt om förslag till riksdagen
om anvisande för budgetåret 1924—1925 av ytterligare 600,000 kronor för
ändamålet, varvid styrelsen utgått från att byggnadsarbetena skulle inom
kort igångsättas, samt framhöll i sin senare skrivelse av förenämnda 6 december
1923, att, då så ännu icke blivit fallet, för byggnadsarbetenas bedrivande
intill den 1 juli 1925 icke erfordrades ytterligare medel utöver
redan anvisade 950,000 kronor.
Någon framställning i ämnet från Kungl. Maj:ts sida till innevarande års
riksdag har icke blivit gjord. I ovanberörda motion påkallas emellertid ett
omedelbart igångsättande av de beslutade byggnadsarbetena.
Genom det i december 1923 omarbetade förslaget skulle en besparing i
förhållande till de förutvarande kostnaderna vinnas å 387,000 kronor, eller,
med frånräknande av vissa arkitektarvoden, 364,000 kronor. Utskottet, som
tagit del av detta förslag, har icke funnit någon anledning till erinran mot
detsamma.
Emellertid har, efter vad utskottet inhämtat, frågan varit föremål för
förnyad omprövning från Kungl. Maj:t sida. Genom remiss den 16 februari
1924 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen att
avgiva gemensamt utlåtande i ämnet och därvid särskilt yttra sig om, dels
huruvida det med bänsvn till den nuvarande och beräknade tillgången å
folkskollärare kunde anses vara av förhållandena påkallat, att för folkskoleseminariet
i Linköping redan nu uppfördes en nybyggnad avsedd för ett
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
15
dubbelseminarium, eller huruvida en byggnad för ett enkelseminarium för
närvarande kunde anses tillräcklig, dock eventuellt med sådan planläggning,
att den vid behov kunde utbyggas såsom dubbelseminarium, dels i vad mån
byggnadskostnader och driftkostnader kunde nedbringas vid en mera koncentrerad
planläggning av byggnaden, dels ock, därest byggnad för ett enkelseminarium
ansåges för närvarande vara tillfyllest, huruvida den nuvarande
seminarietomten därvid lämpligen kunde komma till användning. I anledning
härav hava ämbetsverken i utlåtande den 27 mars 1924 yttrat sig. Till eu
början har på anförda skäl gjorts gällande, att det enligt ämbetsverkens
mening måste anses påkallat, att för ifrågavarande folkskoleseminarium redan
nu uppfördes en nybyggnad, avsedd för ett dubbelseminarium, därvid ämbetsverken
särskilt betonat behovet av att tillgodose tillgången på manliga lärare.
Beträffande frågan, i vad mån byggnadskostnader och driftkostnader skulle
kunna nedbringas vid en mera koncentrerad planläggning av byggnaden,
framhålla ämbetsverken, att en mera koncentrerad planläggning av seminariebyggnaden
än den i det föreliggande förslaget angivna givetvis vore möjlig,
men att en sådan koncentrering icke kunde vinnas på annat sätt än att det
vid de nyare seminarieanläggningarna i allmänhet använda plansystemet
med lärosalar allenast på korridorernas ena sida frånginges. Det skulle
sålunda bliva erforderligt att i stället anordna mittkorridorer med lärosalar
förlagda å bägge sidor. Genom en dylik anordning skulle den sammanlagda
korridorlängden komma att uppgå till ungefär hälften av den i det Fagerströmska
förslaget angivna, varjämte endast två trappor skulle erfordras.
De delar av byggnaden, som inrymde högtidssal, administrationslokaler och
gymnastiklokaler, kunde däremot icke genom en förändrad planläggning
minskas. Dessa lokaler skulle emellertid, därest planläggningen av övriga
delar av byggnaden förändrades på angivet sätt, lämpligen kunna förläggas
till två lika stora flyglar, vilka sammanbyggdes med själva skolbyggnaden
på sätt, som givetvis vore beroende på, huru byggnaden förlädes å tomten.
Genom den sålunda skisserade koncentreringen av planläggningen av de för
undervisningsändamål avsedda delarna av en byggnad för ett dubbelseminarium
anse ämbetsverken en besparing kunna vinnas beträffande byggnadskostnaderna
av i lyckligaste fall högst 150,000 kronor. Besparingen beträffande
uppvärmningskostnaderna kunde beräknas uppgå till omkring 4,000
kronor för år. Emellertid hava ämbetsverken framhållit, att det ur allmän
pedagogisk synpunkt mötte betänkligheter att uppföra seminariebyggnaden
i enlighet med det angivna koncentrerade plansystemet. Då de besparingar
beträffande byggnads- och driftkostnader, som härigenom skulle vinnas, icke
uppvägde de nackdelar, med vilka detsamma vore förbundet, ansågo sig
ämbetsverken böra avstyrka ett frångående av den i arkitekten Fagerströms
förslag angivna planläggningen av seminariebyggnaden.
Utskottet har jämväl tagit del av nu senast skisserade förslag. Under
förutsättning att med det ifrågasatta koncentrerade byggnadssättet intet efter
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
gives i fråga om undervisningslokalernas'' omfattning samt byggnaderna jämväl
i övrigt komma att bliva för sin uppgift fullt ändamålsenliga, bar utskottet
intet att invända mot att nybyggnaden kommer till stånd i enbghet
härmed.
Genom besök, som ledamöter av utskottet å ort och ställe gjort, har
utskottet erhållit den uppfattningen, att ett trängande behov föreligger att
få seminariets byggnadsfråga snarast löst. Enligt utskottets mening är det
sålunda mest angeläget tillse, att de ifrågasatta byggnadsarbetena varda
omedelbart igångsatta. Vad angår frågan efter vilken plan byggnaden bör
uppföras, har utskottet ovan förklarat sig ej hava något att erinra mot vare
sig det i december 1923 av arkitekten Fagerström omarbetade förslaget eller
det senast skisserade koncentrerade plansystemet. Utskottet anser, att det
bör stå Kungl. Maj:t fritt att efter omprövning och aktgivande å samtliga
på frågan inverkande omständigheter välja mellan de båda byggnadssätten,
därvid utskottet dock förutsätter, att de fortsatta undersökningarna bedrivas
med sådan skyndsamhet, att icke byggnadsarbetenas påbörjande ytterligare
varder någon avsevärdare tid uppskjutet. Några medel utöver vad redan
för ändamålet av riksdagen anvisats lära icke erfordras för budgetåret 1924
—1925.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Rydéns ovanberörda
motion, må i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara, att från
riksdagens sida icke hinder möter för Kungl. Maj:t att låta
igångsätta nybyggnadsarbetena vid folkskoleseminariet i Linköping
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 13 maj 1924.
På statsutskottets, vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtande nr 70.