Statsutskottets utlutande Nr

17

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1924 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande
av ett statens kraftverk vid Norrforsen i
Ume älv.

(fide avd.)

Uti en till riksdagen den 19 mars 1924 avlåten proposition, nr 210, vilken
för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels besluta, att
ett statens kraftverk skall anläggas vid Norrforsen i Ume älv för en beräknad
kostnad av 6,050,000 kronor, eller, därest ett i propositionen omförmält billigare
alternativ kommer till utförande, 4,650,000 kronor: dels för påbörjande
av nämnda kraftverk för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor; dels medgiva, att med Umeå stad må träffas avtal angående
leverans av elektrisk energi från det blivande kraftverket i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag till avtal, som bilagts vattenfallsstyrelsens
skrivelse den 7 mars 1924: dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret
1924—1925 under i anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna av lånemedel,
upptagna inkomstposten »statens kraftverk» från 2,800,000 kronor till
4,300,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen anför bl. a. följande:

»Under de senaste sju åren har ingen vattenkraftstation av mera betydande
omfattning blivit byggd i Västerbotten. Efterfrågan på kraft för mera högvärdiga
borgerliga behov har emellertid successivt ökats, varigenom tillgången
på energi för industriella ändamål begränsats.

Landsbygden i Västerbotten är elektrifierad dels från Umeå och Skellefteå
kraftverk, dels från ett flertal kraftstationer, som i allmänhet äro utförda i
mindre vattendrag. Under vintertiden, då kraftbehovet för belysning är störst,
kunna dessa kraftstationer till följd av minskad vattentillgång och issvårigheter
ofta icke i erforderlig utsträckning tillgodose behovet.

För kraftförsörjningen i Västerbottens kustland står man nu inför valet att

Bihang till riksdagens protokoll 199,!,. 6 saml. SO käft. (Nr 47—53.)

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

Utskottets

utlåtande.

antingen utvidga de befintliga anläggningarna och eventuellt anlägga nya
kraftstationer eller genom statens försorg åstadkomma ett större kraftverk.
Under rådande förhållanden har jag funnit det senare alternativet vara att
föredraga ur såväl allmänekonomiska som tekniska synpunkter. Jag har därför
icke velat underlåta att tillstyrka framläggande av förslag i ämnet till årets
riksdag, ehuru anslagsbehovet på grund av förhandlingarnas gång tyvärr icke
kunnat anmälas i tid för att beaktas vid framläggande av statsverkspropositionen.

Vad utförandet beträffar, biträder jag vattenfallsstyrelsens åsikt, att utbyggnaden
bör ske med två kraftstationer, en övre och en nedre. Ävenså anser
jag, att dammen till en början bör utföras för den lägsta dämningshöjden,
+ 65 meter.

Av de av vattenfallsstyrelsen framlagda utbyggnadsalternativen erfordrar
det på vänstra (norra) stranden, vilket beräknats kosta 4,650,000 kronor,
mindre anläggningskapital och giver bättre förräntning under första tiden efter
färdigställandet. Alternativet på högra (södra) stranden har beräknats kräva
en anläggningskostnad av 6,050,000 kronor, men kan möjligen framdeles lämna
bättre avkastning. Vattenfallsstyrelsens förord för detta senare alternativ är
emellertid närmast föranlett av de mindre riskerna för tillfälliga svårigheter
på grund av is och flottning. Jag anser, att det slutliga valet av utbyggnadsalternativ
bör träffas av Kung]. Maj:t, sedan ytterligare klarhet vunnits om
den energi, som kan avsättas, och om möjligheten att använda det den 3 juni
1904 av vederbörande häradsrätt meddelade tillståndet till fallets utbyggande.

För Norr- och Sörforsen har staten erlagt en köpeskilling av sammanlagt
omkring 2,400,000 kronor. Även om fallet omedelbart utbygges, ökas totalkostnaden
för fallet med tillägg av ränteförluster till tiden för igångkörningen
till omkring 3 miljoner kronor. Avsättningsmöjligheterna för energi inom
södra delen av Västerbotten förefalla mig vara så pass betydande, att någon
risk icke torde förefinnas för att räntabiliteten icke skall bliva tillfredsställande
för en till vänstra (norra) älvstranden förlagd kraftstation, jämväl
med inräknande av naturkraftens värde.

Vad vattenfallsstyrelsens avtal med Umeå stad beträffar, vill jag särskilt
framhålla, att energileveransen enligt detta kan komma att fortgå för all framtid
till ett pris något högre än statens självkostnad. Även om avtalet i detta,
hänseende sålunda är gynnsamt för Umeå stad, bör detsamma bedömas efter
de förhållanden, som voro rådande under år 1917, då fallet inköptes i samråd
med staden. Alldenstund staten genom avtalet skulle förbinda sig att enligt
däruti fastställda grunder för obegränsad tid till Umeå stad leverera elektrisk
energi, torde riksdagens medgivande till avtalets avslutande böra inhämtas.»

övertygande skäl synas utskottet vara anförda för att ovannämnda anläggning
nu bör komma till stånd.

Den här föreslagna första utbyggnaden av Norrforsen bör betraktas som ett
naturligt led i utvecklingen av landets kraftväsen, med tanke på vilken inköpen
av vissa vattenfall uti ifrågavarande norrländska kustbygd tidigare ägt rum.

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

19

Goda utsikter synas också, enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen,
föreligga för en tillfredsställande förräntning icke blott av själva anläggningskapitalet
— som enligt det större alternativet beräknas till cirka 6,000,000
kronor — utan också av köpeskillingen för det nu oanvända vattenfallet, vilken
köpeskilling, inberäknat påförda ränteförluster, för närvarande uppgår till
omkring 3,000,000 kronor. Genom överenskommelse med Umeå stad, som på
grund av alltjämt stegrade kraftbehov velat åt sig trygga möjligheten att inom
allra närmaste tiden äga tillgång till större energibelopp än som kunna uttagas
vid stadens egen kraftstation vid Klabböle, skulle garanti kunna vinnas
för en omedelbar avsättning ensamt till staden och dess avnämare av minst
5,500 kilowatt eller omkring hälften av vad som normalt kan uttagas vid den
nya utbyggnaden. Häri ingår dock en kvantitet av 2,000 kilowatt, som skall
levereras till nedsatt pris såsom ersättningskraft för vad staden förlorar genom
att tillsvidare nedlägga driften vid Klabböle.

Men dessutom föreligga, enligt vad i propositionen påvisats och ytterligare
under utskottets behandling av ärendet styrkts, andra liknande stora leveransmöjligheter
—- exempelvis till träsliperier för tillverkning av mekanisk trämassa
och andra industriföretag, vilka förbruka betydande kraftbelopp.

Såvitt utskottet vid sin prövning av ärendet kunnat finna, kan det därför
med stor sannolikhet slutas, att redan en kort tid efter den ifrågasatta anläggningens
fullbordande, avsättningen skall visa sig uppgå till så stora kvantiteter,
att dessa överstiga kapaciteten hos en kraftcentral, tilltagen efter det
i propositionen omförmälda mindre alternativet (en stationsanläggning på
norra stranden med en kapacitet av 10,000 kilowatt). Det synes därför utskottet
vara med ekonomiskt förutseende överensstämmande att utbyggnaden
äger rum efter det större alternativet, d. v. s. med kraftstationen förlagd till
södra stranden, varigenom en leveransförmåga av 12,000 kilowatt skulle erhållas.
Anläggningskostnaden härför, utgifterna för själva vattenfallet oberäknade,
uppgår visserligen till 6,050,000 kronor mot 4,650,000 kronor för det
mindre alternativet, men denna merutgift uppväges av -— förutom den ökade
kapaciteten — vissa tekniska fördelar i form av minskade issvårigheter vintertid
m. m. Härtill kommer, att, enligt vad vattenfallsstyrelsen framhållit, vid
full utbyggnad av hela fallsträckan den totala anläggningskostnaden torde bliva
ej oväsentligt lägre vid detta större alternativ.

I likhet med vattenfallsstyrelsen anser utskottet alltså företräde böra givas:
åt sistnämnda alternativ. På sätt av departementschefen föreslagits, torde emellertid
förbehållas åt Kungl. Maj:t att träffa avgörandet härutinnan med hänsynstagande
bl. a. till möjligheterna att med avseende å rätten till uppdämning
av vattendraget m. m. begagna ett tidigare av vederbörande häradsrätt härtill
meddelat tillstånd.

Under tillstyrkande alltså av Kungl. Maj :ts förevarande förslag får utskottet
hemställa,

20

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

att riksdagen må

a) besluta, att ett statens kraftverk skall anläggas vid Norrforsen
i Ume älv för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor,
eller, därest i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 19 mars 1924 omförmälda mindre alternativ kommer till
utförande, 4,650,000 kronor;

b) för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924
—1925 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor;

c) medgiva, att med Umeå stad må träffas avtal angående
leverans av elektrisk energi från det blivande kraftverket i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag till avtal, som bilagts
vattenfallsstyrelsens skrivelse den 7 mars 1924.

Beträffande Kungl. Majrts förslag om höjning av den i förslaget till riksstat
för budgetåret 1924—1925 under i anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna
av lånemedel, upptagna inkomstposten »statens kraftverk», kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.

Stockholm den 8 april 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARN ZELOT S.

Närvarande: samma ledamöter som äro angivna under utlåtandet nr 47 med undantag
därav, att herr N. G. Gabrielsson i st. f. herr C. P. V. Nilsson i Gränebo deltagit
i behandlingen av förestående utlåtande.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

241308