8
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1924 kl. 2 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning
av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat
belopp.
(4:de avd.)
Uti en till riksdagen den 7 mars 1924 avlåten proposition, nr 107, vilken
för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva dels att
det belopp om ettusen kronor, som enligt i propositionen lämnad redogörelse felaktigt
utbetalats av postsparbankens medel, må i bankens räkenskaper avskrivas
och att därigenom uppkommen förlust må påföras postsparbanksrörelsen; dels
ock att Kungl. Maj:t skall äga att, när särskilda skäl därtill äro, eftergiva
kronans rätt till ersättning för skada till följd av fel eller försummelse i
tjänsten, som begås av tjänsteman vid de under kommunikationsdepartementet
lydande affärsdrivande verken; dock att det belopp, som i varje särskilt fall
högst må eftergivas, ej må överstiga 5,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Angående förloppet av ifrågavarande utbetalning inhämtas av handlingarna
i ärendet huvudsakligen följande.
Ägaren till postsparbanksmotboken nr 60,366 serien V., arbetaren Carl
Ludvig Gustafsson, uppsade den 21 september 1920 vid postkontoret Norrköping
2 ett belopp av 1,651 kronor till utbetalning den 6 oktober 1920. Den
posttjänsteman, som mottog och granskade uppsägningsblanketten med ledning
av den företedda motboken, fann ej anledning till anmärkning utan avstämplade
blanketten och insände densamma till postsparbanken. Den tjänsteman,
som inom postsparbanken hade att granska den inkomna uppsägningen
efter vederbörande konto, t. f. kontorsskrivaren Thyra von Scheven,
iakttog ej, att enligt kontot behållningen å boken rätteligen uppgick till
endast 651 kronor 95 öre, utan bemyndigade postkontoret Norrköping 2 att
Statsutskottets utlåtande Nr 50. 9
deri 6 oktober 1920 till sökanden utbetala det uppsagda beloppet, 1,651 kronor.
Enligt ett nämnda dag dagtecknat kvitto, utskrivet med annan persons
hjälp, men egenhändigt undertecknat av motbokens ägare, ovannämnde
Gustafsson, har denne jämväl å postkontoret uppburit nämnda belopp. Beloppet
blev ock avfört i nämnda postkontors räkenskaper såsom utbetalt.
När felaktigheten vid eftergranskning av postsparbankens räkenskaper upptäcktes
och Gustafsson till följd härav krävdes på det belopp av ettusen kronor,
vilket han syntes hava uppburit för mycket, förklarade emellertid
Gustafsson med bestämdhet, att han allenast mottagit 651 kronor. Sedan
postsparbanken vid rådhusrätten i Norrköping yrkat åläggande för Gustafsson
att återgälda nyssnämnda belopp, 1,000 kronor, förelädes Gustafsson
att i målet värja sig med ed och därvid betyga, att han den 6 oktober 1920
å nämnda motbok icke utbekommit mera än 651 kronor. Gustafsson gick
eden, varefter rådhusrätten i avkunnad dom förklarade, att postsparbankens
talan om återbekommande av ifrågavarande belopp icke kunde bifallas. Ej
heller eljest har upplysning kunnat vinnas om vem som åtkommit beloppet,
och någon utsikt att återbekomma beloppet från den, som obehörigen kan
hava tillägnat sig detsamma, torde icke förefinnas.
Uppenbarligen har fröken von Scheven icke iakttagit nödig uppmärksamhet.
Hon har också medgivit, att från hennes sida en felläsning förekommit,
i det att hon icke observerat tusentalssiffran (1) i en tidigare uttagningspost.
Fröken von Scheven framhåller såsom förklaring härtill, att
denna tusentalssiffra varit så svag, att hon med sin något nedsatta synförmåga
icke iakttagit densamma, helst dagerförhållandena i det bokföringsrum
i vilket hon vid ifrågavarande tid varit placerad, icke varit tillfredsställande,
något som enligt hennes mening visas av att samma post i samma konto
förorsakat en annan expedient samma felläsning.
Billigheten synes kräva, att riksdagen lämnar sitt bifall till förevarande
framställning om befrielse för den kvinnliga befattningshavare, varom här
är fråga, från att ersätta den summa av 1,000 kronor, som genom vissa
i ärendet angivna omständigheter obehörigen kommit att utbetalas från
postsparbanken. Utskottet får alltså tillstyrka förslaget om att beloppet avskrives.
Yad åter angår det begärda bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, när särskilda
skäl därtill äro, eftergiva kronans rätt till ersättning för skada till
följd av fel eller försummelse i tjänsten av tjänsteman vid kommunikationsverken
har utskottet icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att avhända
riksdagen prövnings- och bestämmanderätten i dylika ärenden.
Utskottet hemställer alltså,
a) att riksdagen må medgiva att det belopp om ettusen
kronor, som å motboken nr 60,366 serien Y felaktigt utbetalats
av postsparbankens medel, må i bankens räkenskaper avskrivas
och att därigenom uppkommen förlust må påföras
postspar banksrörelsen j
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr BO.
b) att Kung! Maj:ts förevarande förslag, i vad det avser
bemyndigande för Kungl. Maj:t att, när särskilda skäl därtill
äro, eftergiva kronans rätt till ersättning för skada till
följd av fel eller försummelse i tjänsten, som begås av tjänsteman
vid de under kommunikationsdepartementet lydande
affärsdrivande verken icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 april 1924.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Reservation
av herrar H. F. Lamm och A. Anderson i Råstock, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Billigheten — — — — avskrives.
Vad åter angår det begärda bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, när särskilda
skäl därtill äro, eftergiva kronans rätt till ersättning för skada till
följd av fel eller försummelse i tjänsten av tjänsteman vid kommunikationsverken,
har utskottet visserligen icke velat motsätta sig att ett dylikt bemyndigande
lämnas, men har dock det belopp, som i varje särskilt fall högst
må eftergivas, synts ritskottet böra bestämmas till högst 2,000 kronor.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må medgiva
a) — — — — — — — — — — — — —
b) att Kungl. Maj:t skall äga att, när särskilda skäl därtill
äro, eftergiva kronans rätt till ersättning för skada till följd
av fel eller försummelse i tjänsten, som begås av tjänsteman
vid de under kommunikationsdepartementet lydande affärsdrivande
verken; dock att det belopp, som i varje särskilt
fall högst må eftergivas, ej må överstiga 2,000 kronor.»