2
Statsutskottets utlåtande Nr 42.
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för vissa
marinintendenter att såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring.
(l:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (nr 6)
har hemställts, att riksdagen ville besluta, att de marinintendenter, som
varit extra ordinarie kammarskrivare vid flottan och marinintendenter av 2.
graden i flottan eller i marinintendenturkåren, finge såsom tjänstetid som marinunderintendenter
tillgodoräkna sig tiden som extra ordinarie kammarskrivare
och såsom tjänstetid som marinintendenter av 2. graden vid marinintendenturkåren
tjänstetiden som marinintendenter av 2. graden i flottan eller
i marinintendenturkåren.
Motionären har anfört bl. a. följande:
»I Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen
den 29 juni 1921 (S. E. S. nr 388/1921) återfinnas i §§ 7 och 8 bestämmelser
angående tjänsteårsberäkning. Vid tillämpning av dessa föreskrifter
har inträffat, att en del personal blivit jämförelsevis styvmoderligt behandlad,
och de av förstahandsmyndigheterna givna tolkningarna ha ej alltid
stått i överensstämmelse med reglementets anda, varom talrika besvärsmål
nogsamt bära vittne. Emellertid har genom besvärs anförande rättelse ej
ernåtts i alla fallen, och i ett av dessa, åsyftande en del marinintendenter,
vilka vid övergången till det nya avlöningssystemet kommit i påtagligt
ogynnsam ställning, har Kungl. Maj:t förklarat sig — av formella skäl —
förhindrad gilla de gjorda besvären. Här är det emellertid utan tvivel fråga
om ett undantagsfall (frågan berör endast sju personer). Marinintendenturkårens
sena tillkomst, varvid den första rekryteringen ägde rum från den
gamla civilstaten, som tidigare utfört kårens nu tillkommande göromål, jämte
de av rättvisa och billighet dikterade och av 1911 och 1917 års riksdagar
beslutade omläggningarna av lönerna inom kåren, varigenom flera befattningar
förlädes i de högre graderna, vilka omläggningar uteslutande torde
få betraktas som löneregleringar, äro omständigheter, vilka med full tydlighet
peka hän på det faktum, att kåren intagit och i vissa fall alltjämt intager
eu undantagsställning i förhållande till övriga kårer inom marinen.
Detta förhållande har vid flera tillfällen återverkat på personalens avlöningsförhållanden,
och vid ovannämnt avlöningsreglementes ikraftträdande orätt
-
Statsutskottets utbytande Nr 42. 3
vist inverkat på här ovan nämnda sju personers tjänsteårsberäkning. Vid
placerande i löneklass av dessa bär sålunda ej vederbörlig hänsyn tagits till
bestämmelserna i § 7 i avlöningsreglementet, vari det stadgas, att bestallningshavare,
som tidigare i statens tjänst utfört arbete, likvärdigt med eller
av liöuro värde än det, han liar att utföra å beställningen, må tillgodoräkna
sig den tid, under vilken detta arbete utförts. För ifrågavarande marinintendenter
har den tid, de tjänat kronan som extra ordinarie kammarskrivare,
märkvärdigt nog ej ingått i tjänsteårsberäknmgen ehuru de under
denna sin tidigare tjänsteutövning fullgjort fullt likvärdigt arbete med det,
de såsom marinunderintendenter vid kårens nydaning 1J04 kommit att utföra.
Ej heller torde man, såsom nu skett, helt fa bortse ifrån det förhållandet,
att dessa marinintendenter på grund av kårens tidigare exceptionellt
dåliga befordrings- och därigenom även avlöningsförhållanden vilka olagenheter
blivit så tydligt av statsmakterna erkända och gottgjorda genom nyssnämnda
vid 1911 och 1917 års riksdagar fattade beslut, av Kung]l. Maj:t
långt tidigare på grund av ådagalagda förtjänster tillagts högre tjansteklass,
d. v. s. utnämnts till närmast högre befattning i flottan (marinen) for att
giva dem en militär tjänsteställning, svarande mot deras befattningar. Idet
pekuniära vederlaget kunde emellertid ej samtidigt effektueras pa gulna av
bristen på ordinarie beställningar inom den högre tjänsteklassen, utan blev
detta först möjligt genom 1911 års riksdagsbeslut, då tidigare missforha -landeri i viss mån uti ämnades. Men hade kåren blivit vederfaren full rattvisa
från början av sin tillvaro, hade här ifrågavarande personal kunnat
räkna sig som ordinarie beställningshavare senast från samma tid, iXungl.
Maj:t enligt ovan tillagt dem högre tjänstekkss, och dess placerande l loneklass
vid nu gällande avlöningsreglementes ikraftträdande hade da lätt ett
för dem mera rättvist förlopp. Nu har hela den tid, varunder de, vad dem
själva vidkommer, mera till namnet än till gagnet tjänat kronan som mannintendenter
av 2. gr. i flottan (marinen), på grund av ej berättigad brist av
ordinarie beställningar inom graden under samma tid ej kunnat medraknas
vid tjänsteårsberäkningen såsom marinintendenter av 2. graden vid mannintendenturkåren,
ehuru de under denna tid utfört arbete, som vant fullt
likvärdigt med det, som sedermera kommit att svara mot den ordinarie beställningen,
och har ju också såsom tidigare framhållits deras befordran i
flottan (marinen) av Kung], Maj:t vidtagits för att giva dem en stallning
svarande mot de befattningar, som av dem bestriddes. Härigenom bill den
rättvisa, dem vederfarits genom ovannämnda riksdagsbeslut eller löneregleringar
i ej ringa grad dem ånyo berövad, ty de få nu åter kännbart nog
dragas med följderna av, att kåren under ett tidigare skede levat under
ogynnsamma och ohållbara befordringsförhållanden. Det torde ej vara
staten värdigt, att en befattningshavare genom ett nytt avlöningssystem åter
kastas tillbaka och frånhändes frukterna av en en gång gjord, av rättvisa
och billighet dikterad, lönereglering, detta så mycket mera, som avsikten
med det nya avlöningsreglementet även varit att dels bereda personalen
löneförbättring och dels att utjämna tidigare orättvisor.»
Av den i motionen lämnade utredningen och de upplysningar i ärendet,
utskottet därjämte inhämtat, synes framgå, att de marinintendenter, vilka vant
e. o. kammarskrivare vid flottan, genom tidigare skedda löneregleringar och
därvid fästade avlöningsbestämmelser kommit i en i jämförelse med annan
personal vid marinen ogynnsam ställning. Då nämligen vissa giupper
av marinens personal genom avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388)
Utskottets
yttrande.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 42.
tillförsäkrats rätt att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, de innehaft erforderlig kompetens för erhållande av den befattning
de sedermera tilltratt, har något medgivande i sådan riktning icke lämnats
tor ifrågavarande marinintendenters del.
Motionärens förevarande förslag avser att bereda dem rätt att av den tid
de innehaft stadgad kompetens för erhållande av befattning såsom marinlntendent,
för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig tillgodo den del de
jamval genom i flottan eller i marinintendenturkåren vunnen befordran innehaft
en mot denna kompetens svarande högre tjänsteställning. Då utskottet
måste finna det framställda förslaget överensstämmande med billighetens
fordringar, har utskottet ansett sig böra tillstyrka detsamma. Utskottet
vi 1 härvid framhålla, att antalet av de marinintendenter, detta medgivande
skulle komma att omfatta, allenast uppgår till sju och att några konsekvenser
for andra personalgruppers del av ett bifall till förslaget icke kunna väntas
uppkomma.
i uPPfl/ttning 1 llö£re löneklass, som vid ett godkännande av utskottets
förslag kommer att äga rum, synes utskottet böra tillämpas från
ocn med ingången av innevarande år.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av herr Holmgrens ovanberörda
motion må medgiva, att de marinintendenter, som varit extra
ordinarie kammarskrivare vid flottan och därefter marinintendenter
av 2. graden i flottan eller i marinintendenturkåren, må
såsom tjänstetid som marinunderintendenter tillgodoräkna sig
tiden som extra ordinarie kammarskrivare och såsom tjänstetid
som marinintendenter av 2. graden vid marinintendenturkåren
tjänstetiden som marinintendenter av 2. graden i flottan eller
i marinintendenturkåren.
Stockholm den 8 april 1924.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYAENZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 41.
Reservation:
av herrar P. Nilsson i Bonarp och C. P. Jansson i Falun,
utskottet bort avstyrka den i ämnet väckta motionen.
vilka ansett, att