Statsutskottets utlåtande Nr "tl.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1924 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående skatteutjämning för synnerligt skattetyngda städer
m. m.
(3:e avd).
I eu inom andra kammaren av herr R. Wagnsson in. fl. väckt motion, nr 49,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning
rörande möjligheten för synnerligt skattetyngda städer att komma i
åtnjutande av skatteutjämning samt att vid understöds bestämmande hänsyn
måtte tagas till det totala kommunala skattetrycket.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Vid 1917 års riksdag beslutades med anledning av en kungl. proposition
att för 1918 å extra stat ställa ett förslagsanslag å 600,000 kronor till Kungl.
Maj ds disposition, att efter närmare angivna grunder utbetalas till synnerligen
skattetyngda landskommuner, vars sammanlagda kommunal-, landstings-
och vägskatt uppginge till minst 10 kronor per 100 kronors inkomst.
Motsvarande anslag beviljades de närmast därefter följande riksdagarna.
Riksdagen godkände 1921 ett förslag till förordning angående understöd
åt synnerligen skattetyngda landskommuner. Städerna ställdes också då
utanför möjlighet att erhålla bidrag, oaktat 25 procent av den progressiva
kommunalskatten, utjämningsandelen, användes till utjämning av skattetrycket
olika kommuner emellan. Också de mest skattetyngda stadskommunerna
få alltså bidraga till skattelindring åt landskommuner, av vilka
somliga ha det finansiellt bättre ställt än dessa städer.
Att skattetrycket vilar hårt på ett stort antal städer torde framgå av
nedanstående uppgifter angående kommunalutskylderna 1923. Den efter
stadsnamnet förekommande siffran anger summan av kommunalskatt_och
landstingsskatt. Oskarshamn |
14.50 |
Ludvika .......... |
... 11.40 |
Motala........... |
.... 10.7O |
Avesta................ |
13.90 |
Eskilstuna |
.. 11.30 |
Boden ............ |
.... 10.66 |
Södertälje ........ |
13.70 |
Västervik ...... |
... 11.28 |
Ystad ............ |
... 10.6 3 |
Huskvarna |
13.2 5 |
Värnamo.......... |
... 11.23 |
Vimmerby .... |
.... 10.56 |
Kristinehamn... |
. 12.30 |
Torshälla......... |
... 11,20 |
Vetlanda........ |
.... 10.6O |
Lysekil.............. |
12.25 |
Uddevalla |
... 11.19 |
Arboga............ |
.... 10.5O |
Köping |
O © r |
Jönköping ..... |
... 11.00 |
Luleå ............ |
.... 10.46 |
Tidaholm |
11.90 |
Sala................. |
... 11.00 |
Skänninge .... |
.... 10.45 |
Nyköping |
. 11.68 |
Strömstad |
... 10.95 |
Haparanda .... |
.... 10.41 |
Västerås ........... |
. 11.50 |
Nässjö ............. |
... 10.90 |
Norrtälje........ |
.... 10.30 |
Söderhamn ....... |
. 11.50 |
Hudiksvall..... |
... 10.89 |
Tranås............ |
.... 10.30 |
Trosa .............. |
. 11.5 0 |
Landskrona..... |
... 10.88 |
Kalmar |
10.15 |
Katrineholm ... |
. 11.5 0 |
Söderköping |
... 10.79 |
Mariefred |
.... 10.05 |
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 0 samt. |
24 höft. |
(Nr 31.) |
1 |
Utskottets
yttrande.
- Statsutskottets utlåtande Nr 31.
()\anslående siffroi torde ge en bild av de ekonomiska svårigheter, som
ett stort antal städer för närvarande ha att brottas med. Skattetrycket
vilar ofta kardare pa de i dessa städer skattskyldiga än på i synnerligt
skattetyngda landskommuner bosatta. Genom det nuvarande taxeringsförfarande
bli arbetare och löntagare beskattade för hela sin inkomst i högre
grad än andra skattskyldiga. Det torde ej vara ovanligt, att eu banvakt,
en smaskolläiaiinna, en telefonarbetare, en lantarbetare eller en hantverkare
i landskommuner beskattas hårdare än välmående hemmansägare.
För de mest skattetyngda städerna måste det framstå som ett önskemål,
att även de erhålla möjlighet att bli delaktiga i skatteutjämningen. De
medel, som användas i detta syfte, utdebiteras till väsentlig del i städer.
Att da utan vidare hindra alla städer från att få bidrag av dessa medel
''näste för städerna framstå som eu orättvisa.
Skall emellertid ett beslut om synnerligen hart skattetyngda stadskommuners
möjlighet att få bidrag av skatteutjämningsmedel bli av någon
praktisk betydelse, måste grunderna för utbetalande av dylika understöd
ändras. De gällande bestämmelserna stipulera, att kommun för att kunna
erhålla understöd måste under det löpande året för kyrko-, folkskole- och
fattigvårdsärenden lägst utdebitera 5.50 kronor för ett hundra kronors inkomst.
Att pa detta sätt särskilja inom den kommunala förvaltningen grenar,
som tillgodose statsändamål, från övrig kommunal verksamhet torde icke
vara motiverat. Städernas utgifter för rättsväsen, polisskydd och sundhetsvasen
tillgodose statsändamål och i lika hög grad är detta fallet med de
utgifter, städerna måste ikläda sig för sociala ändamål såsom arbetslöshetens
bekämpande, vidare sjukvård, renhållning, brandväsen, stadens reglering
och andra för det allmänna hälsotillståndet i samhället vitala förvaltningsgrenar.
\ ad som för övrigt de senaste åren i stor utsträckning bidragit till att
lika skattetrycket i vissa städer, är den stora arbetslösheten. Dess bekämpande
har både direkt och indirekt vållat dessa städer ekonomiska svårigheter.
Dels har arbetslöshetens bekämpande framtvingat stora kommunala
anslag, dels ha skatterestantierna vuxit.
Vid 1921 års riksdag motionerade i andra kammaren herrar Viktor Larsson,
A. J. Bärg, Jakob Pettersson och W. Kant om sådana ändringar i det
då framlagda författningsförslaget, att understöd måtte kunna utgå till alla
slag av primärkommuner samt att vid understöds bestämmande hänsyn måtte
tagas endast till det totala kommunala skattetrycket. I motiveringen till
denna motion, till vilken vi be att få hänvisa, utvecklas utöver vad jag ovan
framhållit en rad skal, som tala för en dylik reform. Statsutskottet avstyrkte
motionen med motivering, att ett beslut i föreslagen riktning måste föregås
av eu allsidig och ingående utredning.
Denna utredning har emellertid ännu icke kommit till stånd. För de mest
skattetyngda städerna är det alltjämt lika önskvärt, att dessa erhålla möjlighet
att bli delaktiga i skattentjämningen.»
I det vid propositionen nr 202 med förslag till förordning angående
understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner
fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 18 mars 1921
anförde föredragande departementschefen i fråga om skatteutjämning i
städerna, bland annat, att med hänsyn till den ökade betydelse, som skatte
-
Statsutskottets utlåtande Nr Hl.
8
utjämningen erhölle genom den kommunala progressivskattens användande
i viss utsträckning för dylikt ändamål, och då även städernas invånare
betalade utjämningsandel av kommunal progressivskatt, spörsmålet, huruvida
städerna fortfarande borde vara undantagna från understödsrätten,
framträdde med en viss styrka. Vad som emellertid framförallt karaktäriserade
det kommunala livet i våra städer, vore den mångsidiga verksamhet,
som bedreves av städerna genom deras s. k. affärsdrivande verk m. m.
och vars resultat avspeglades i budgeterna och följaktligen även i den kommunala
beskattningen. Som följd härav ställde sig ock frågan om understöd
i skatteutjämningsväg rätt annorlunda för städerna än för landskommunerna.
Huruvida eller på vad sätt dylik anordning skulle kunna
tillämpas jämväl för städernas del, syntes departementschefen icke kunna
bedömas utan särskild, omfattande utredning och syntes det för den skull
departementschefen lämpligast, att användandet av skatteutjämningsprincipen
åtminstone tillsvidare begränsades till landskommunerna.
Såsom i motionen framhålles och enligt vad utskottet för övrigt under
hand inhämtat, har nyssberörda utredning ännu icke kommit till stånd.
Att så sker snarast möjligt, synes emellertid utskottet, i likhet med
motionärerna önskvärt. Utan att taga ställning till frågan huruvida och
under vilka förutsättningar städerna må tillerkännas skatteutjämning,
får utskottet sålunda hemställa,
att riksdagen må i anledning av herr Wagnssons
m. fl. ifrågavarande motion i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta snarast möjligt
verkställa utredning rörande möjligheten för synnerligt
skattetyngda städer att komma i åtnjutande av skatteutjämning.
Stockholm den 28 mars 1924.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, H. I<. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
J. G. Walles, E. A. Hallin, J. Jeansson, C. I. Asplund, A. R. Rootlx, I. Bergman i Tännäs,
P. A. Bergström och S. E. Andersson i Hägelåkra;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, O. H:son Waldén, P. Nilsson
i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
Jönsson i Revinge. J. D. Norman, O. Nilsson i Örebro, O. Osberg och O. Andersson i Höör.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 31.
Reservation
av herr 0. Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottets motivering
bort hava följande lydelse:
»I det--— landskommunerna.
Såsom i — — — önskvärt. Utan att taga ställning till frågan, huruvida
städerna må tillerkännas skatteutjämning, får utskottet, som dock anser,
att städerna i varje fall icke böra komma i åtnjutande av skatteutjämning
efter andra principer än som enligt gällande bestämmelser för närvarande
tillkommer landskommunerna, sålunda hemställa,»
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.