4
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1924 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet,
lidit förluster genom bankirfirman Knauth,
Nachod <& Kuhnes i New York konkurs.
(l:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 7 december 1923 dagtecknad proposition
(nr 7) har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att av det för innevarande budgetår under riksstatens
tolfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget »oförutsedda utgifter» må
användas ett belopp av högst 23,500 kronor att ersätta dem, som genom bankirfirman
Knauth, Nachod & Kuhnes konkurs gått för lustiga dem tillhöriga
arvsmedel, under villkor, att de, som sålunda erhålla gottgörelse, på utrikesdepartementet
överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Departementschefen har i ärendet anfört i huvudsak följande:
»Under de senare åren har konsulatet i San Francisco vid insändandet till
utrikesdepartementet av penningremissor, till övervägande del utgörande
arvsmedel, som tillfallit i Sverige bosatta personer efter i Amerika avlidna
anhöriga, anlitat den amerikanska bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne.
Sålunda insände konsulatet under tiden 8 maj—14 juni 1923 i elva hos
nämnda firma inköpta checker sammanlagt 6,069: Öl doilars arvsmedel. Innan
dessa checker kommit utrikesdepartementet tillhanda och blivit av bankirfirman
inlösta, ingavs emellertid konkursansökan mot firman, som på grund
därav den 16 juni 1923 inställde sina betalningar. Försök, som av departementet
genom Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholm företagits i syfte
att få checkerna inlösta, blevo utan resultat.
Utrikesdepartementet uppdrog omedelbart åt generalkonsuln i New York,
varest omförmälda bankirfirma har sitt huvudkontor, att vidtaga nödiga åtgärder
i och för bevakning av det uppkomna fordringsbeloppet.
Statsutskottets utlåtande Nr ■''it).
Någon översikt över bankens ekonomiska ställning föreligger icke ännu, men
enligt vad generalkonsuletet i New York meddelat, har den av domstol förordnade
utredningsmannen förklarat, att eu utdelning å 50 procent med bestämdhet
kunde förväntas och att möjlighet förelåge för en utdelning å ända
till 70 procent.
Enligt vad konsuln i San Francisco upplyst, har ifrågavarande bankirfirma,
som grundades år 1853, åtnjutit det bästa anseende. Detta har även vitsordats
av Skandinaviska kreditaktiebolaget härstädes, som jämväl meddelat, att firman
torde hava förmedlat en avsevärd del av svensk-amerikanarnas remissor
till Sverige, ävensom att dess rörelse haft en betydande omfattning. Bland
annat hade firman jämte andra ansedda bankirfirmor under en lång följd av
år — även efter kriget — anlitats av amerikanska postverket för dess utbetalningar
till svenska postverket, varvid det städse rört sig om högst avsevärda
belopp.
Rörande förvaltningen av de utav konsulatet i San Francisco omhänderhavda
medlen har konsuln därstädes upplyst, att konsulatet de senare åren
haft s. k. check-konton i tvenne av stadens banker, nämligen American National
Bank och Anglo-London, Paris National Bank. I den förstnämnda banken
hade insatts alla sådana inkommande medel, för vilka konsulatet varit
skyldigt att avgiva kvartalsredovisningar till utrikesdepartementets personaloch
administrativa avdelning. I den senare banken hade insatts de s. k.
''trusteefunds’, d. v. s. medel tillhörande enskilda personer (arvsmedel, sjömansmedel
o. dyl.). Dessutom hade dylika ’trustee’-medel, som av konsulatet
av en eller annan anledning måst förvaltas under längre obestämd tid,
insatts på enskilda sparkassekonton i ytterligare en tredje större bank, nämligen
First National Bank.
Vid sidan av dessa konton i ovannämnda banker hade konsulatet haft ett
check-konto med bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne. Detta konto hade
redan under många år innehafts av det tidigare oavlönade konsulatet i San
Francisco. I denna bankirfirma hade insatts i avrundade belopp de medel,
som varit färdiga att remitteras till utrikesdepartementet. Med undantag av
de genom avrundning av summor uppståndna överskott hade i nämnda bank
sålunda endast insatts medel, som i form av växlar på banken i fråga samtidigt
remitterats till utrikesdepartementet. De mot växlarna svarande bebeloppen
hade varit under denna bankirfirmas kontroll endast den tid, som
åtgått för postbefordringen av växlarna till Sverige, samt den ytterligare
tid, som åtgått för av svensk bank verkställda inkasseringar. — Konsuln
bär framhållit, att orsaken till att de under konsulatets förvaltning stående
medlen deponerats i så många skilda banker, hade varit den, att man velat
söka fördela risken under de på världskriget följande år av allmän ekonomisk
osäkerhet.
De arvsmedel, varom här är fråga, utgöras av kvarlåtenskap, avsedd att
tillställas i Sverige bosatta arvingar till följande i Amerika avlidna personer.
Utrikesdepartementets befattning med arvsärenden tager sin början antingen
därigenom, att vederbörande konsulat inrapporterar dödsfallet, varefter departementet
sätter sig i förbindelse med arvingarna i Sverige, eller ock så,
att här i landet boende arvingar hos departementet anmäla dödsfallet och
anhålla om bistånd för bevakande av sin rätt. Sedan de arvingar, med vilka
departementet trätt i förbindelse, förbundit sig att ersätta de direkta utgifter,
departementet kan komma att få vidkännas på grund av departementets
befattning med arvsärendet, införskaffar och översänder departementet till
vederbörande konsulat släktutredning samt fullmakter från arvingarna. Med
6
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
Utskottets
yttrande.
stöd av dessa handlingar uppbär konsulatet sedermera arvsmedlen, och sedan
avdrag skett för utlägg samt för de expeditionsavgifter, som enligt förordningen
den 28 maj 1920 skola utgå, insändas medlen till utrikesdepartementet
för att tillställas arvingarna.»
Sedan härefter omförmälts innehållet av ett av justitiekanslern avgivet
utlåtande i ärendet, anför departementschefen vidare.
_ »Såsom justitie.kanslerns utlåtande giver vid handen, torde någon ersättningsskyldighet
icke föreligga för svenska staten med avseende å de arvsmedel,
som genom den amerikanska bankirfirmans konkurs kunna komma att
undandragas vederbörande arvtagare. Starka billighetsskäl synas mig emellertid
tala för att staten här träder emellan och bereder gottgörelse för de
förlorade medlen. Ifrågavarande medel utgöras nämligen till större delen av
mindre arv, vilkas mottagare äro nära anhöriga till respektive arvlåtare, och
flertalet av dem torde befinna sig i blygsamma ekonomiska omständigheter.
Det torde ej heller böra förbises, att staten äger ett direkt intresse av att
allmänhetens förtroende för departementet i dess egenskap av förmedlare
i arvsärenden icke rubbas. Utrikesdepartementets bemedling i arvsmål
har de senare åren varit ganska omfattande, och allmänheten har i allt
flera fäll anlitat departementet för att genom konsulernas försorg bevaka
sina rättsanspråk efter avlidna anhöriga och släktingar. Genom departementets
och konsulatens ingripande tillföres landet årligen avsevärda belopp
arvsmedel från utlandet, i synnerhet från Amerika, vilka medel komma respektive
arvingar tillgodo emot måttliga kostnader.
Jag vill därjämte erinra om att riksdagen vid föregående tillfällen, åren
1891 och 1899, medgivit, att gottgörelse finge utbetalas till vissa enskilda
personer, vilka genom konsulattjänstemans förvållande icke erhållit redovisning
för dem tillkommande arvsmedel.
På grund av vad jag anfört, finner jag det skäligt, att ersättning av allmänna
medel beredes de personer, som på grund av ifrågavarande bankirfirmas
konkurs icke kommit i åtnjutande av dem tillhöriga arvsmedel, uppgående
till ett sammanlagt belopp av dollars G,069: Öl.
Såsom villkor för ersättnings utbetalande av allmänna medel torde böra
bestämmas, att de personer, vilka erhålla dylikt skadestånd, på utrikesdepartementet
överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.»
Utskottet, som icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag, har emellertid
ansett sig, med anledning av vad i ärendet förekommit, böra framhålla
vikten av att noggrann kontroll från utrikesdepartementets sida utövas över
att medel, som av beskickningar och konsulat förvaltas, placeras på ett fullt
betryggande sätt, så att förluster av nu berörda slag för framtiden må kunna
undvikas.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att av det för innevarande budgetår
under riksstatens tolfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter må användas ett belopp av
högst 23,500 kronor att ersätta dem, som genom bankirfirman
Knauth, Nachod & Kuhnes konkurs gått förlustiga dem till
-
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
höriga arvsmedel, under villkor, att de, som sålunda erhålla
gottgörelse, på utrikesdepartementet överlåta sina fordringsanspråk
mot bankirfirman.
Stockholm den 26 mars 1924.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 29.