Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 11)24 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag angående
förbud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott
hänvisade motionen nr 101 i första kammaren av herrar Lindhagen,
Möller, Nilsson i Kristianstad, Sandler, Olsson i Göteborg och W ig forss
samt motionen nr 182 i andra kammaren av herrar Johansson i Uppmälby,
Branting, Larsson i Västerås, Hansson i Stockholm, Thorsson, Eriksson i
Grängesberg, Anderson i Råstock, Engberg, Sävström och Johanson i
Stockholm.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville för
sin del antaga följande

Lag

angående förbud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom.

1 §.

Den som är anställd hos bolag, vars verksamhet omfattar utnyttjande av
skog och skogsprodukter eller handel därmed, eller har del i ledningen av
sådant bolag, må ej förvärva och besitta fast egendom å landet. Vad således
stadgats, gäller ock make till sådan person, ävensom alla sådana förvärv,
som ovan sägs, vilka tillkommit efter det lagen angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom den 4 maj 1906
eller senare tillägg till densamma vunnit laga kraft.

2 $.

Vad i lagen den 4 maj 1906 är stadgat rörande ovillkorliga undantag
från berörda lags tillämpning och om rätt att på grund av särskilda omständigheter
söka Konungens tillstånd till förvärv, skall gälla även förvärv
och besittning, varom i denna lag stadgas.

Även i andra delar skall nämnda lag, med undantag för vad i 3 § föreskrives,
i tillämplig mån gälla för de fall, som i denna lag avses.

Har person, som i 1 § sägs, ej inom ett år från äganderättens förvärvande
blivit mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med
densamma, eller har han sedan upphört att vara sålunda mantalsskriven,
Bihang till riksdagens protokoll 1924. .9 samt. 2 avd. 28 höft. (Nr 32.) 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

skall fastigheten åter avyttras på sätt i 6 § av lagen den 4 maj 1906 föreskrives.

3 §.

Förhud enligt denna lag gäller ej förvärv genom arv eller giftorätt.

4 §.

Denna lag gäller tillsvidare intill den 1 juli 1925.

Motionerna I motionerna nr 90 i första kammaren och nr 171 i andra kammaren
har av samma motionärer yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga
förslag till lag med bestämmelser om förhud att i fråga om äganderätt
till fastighet vara bulvan för annan. I sin motivering till detta yrkande
hava motionärerna anfört: Genom av jordkommissionen föranstaltad utredning
kunde anses fastslaget, att lagen den 4 maj 1906 angående förhud
i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom särskilt på
senare tider i ej obetydlig omfattning kringgåtts därigenom, att bolagen
för förvärv av fastigheter anlitat bulvaner. I händelse att definitiv lagstiftning
mot bolagsförvärv komme till stånd för även delar av landet,
där förenämnda lag nu gällde endast provisoriskt, bleve faran av dylika
bulvanförhållanden givetvis än mera framträdande. Då det tillika för
samhället vore av största vikt, att utfärdade lagar hölles i helgd, vore
det angeläget, att staten förhindrade vidare dylika försök till kringgåenden
samt framtvingade ett avvecklande av de bulvanköp, som i strid mot
gällande bestämmelsers anda och mening redan kommit till stånd.

I anledning av dessa motioner har utskottet avgivit betänkande i utlåtande
nr 31, däri utskottet hemställt, att riksdagen med bifall till
motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till
bestämmelser med syftemål att förhindra, att rättssubjekt, för vilka inskränkande
bestämmelser i rätten att förvärva fast egendom gälla, genom
anlitande av bulvaner kringgå dessa bestämmelser, ävensom att avveckla
dylika, redan uppkomna bulvanförhållanden.

Det i nu förevarande motioner framställda förslaget till lag angående
förhud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom avser att
utgöra ett provisorium i avbidan å den hulvanlagstiftning, varom sålunda
hemställts. Lagförslaget, som har förebild i norsk lagstiftning, har, såsom
i motiveringen anföres, begränsats till de i regel förekommande, lättast
åtkomliga förvärv, som trävarubolag anlita på senare tider för kringgående
av förbudet för dem att utan tillstånd köpa jordbruksfastighet,
nämligen förvärv genom personer, som äro anställda hos eller hava del i

De nu förevarande

motionerna.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

ledningen av sådana bolag, ävensom dessas makar. Nämnda personer
skulle enligt förslaget icke äga rätt att utan särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t annorledes än medelst arv eller giftorätt förvärva fast egendom å
landet, eller besitta sådan egendom. Bestämmelsen skulle äga återverkande
kraft på alla förvärv av förenämnda slag, vilka tillkommit efter det 1906
års lag, respektive senare tillägg till densamma vunnit laga kraft. Tillstånd
till hithörande förvärv skulle av Kungl. Makt meddelas endast
därest »särskilda omständigheter» talade därför. Påföljden av förbudets
eftersättande skulle vara, att fånget bleve ogillt. Om vederbörande köpare ej
inom ett år från äganderättens förvärvande blivit mantalsskriven å fastigheten
eller å fastighet, som vore i sambruk med densamma, eller om han sedermera
upphört att vara sålunda mantalsskriven, äventyrade han därför, att
fastigheten genom länsstyrelsens försorg tvångsvis försåldes. Fastighet,
vars huvudsakliga värde utgjordes av åbyggnaden, eller som huvudsakligen
vore avsedd till tomt, upplagsplats eller dylikt eller utgjorde stenbrott,
grus- eller lertag, torvmosse, vattenfall, fiske eller annan dylik
lägenhet, finge emellertid efter särskild prövning av länsstyrelsen förvärvas
ävensom besittas.

Av utskottets förutnämnda utlåtande nr 31 framgår, att då det gäller
utformandet av en definitiv bulvanlagstiftning ej oväsentliga svårigheter
möta. Olika förslag till frågans lösning hava under loppet av de senare
åren utarbetats och i däröver avgivna yttranden hava ytterligare andra
uppslag för samma ändamål angivits. Utskottet har i sitt utlåtande, utan
att närmare inlåta sig å efter vilka riktlinjer den avsedda lagstiftningen
lämpligast må kunna utformas, inskränkt sig till en hemställan om framläggande
för riksdagen av förslag till lagstiftning i ämnet. Skulle denna
utskottets hemställan vinna riksdagens bifall, lärer vara att antaga, att
frågan om sådan lagstiftning av Kungl. Maj:t med det snaraste åter upptages.
Att under sålunda angivna förhållanden nu skulle på grundval av
förevarande motion antagas en provisorisk lag i ämnet finner utskottet sig
ej kunna tillstyrka, allrahelst som det enligt utskottets mening torde kunna
förutsättas, att den blivande definitiva lagstiftningen i ämnet, såsom utskottet
hemställt, kommer att inriktas ej blott på att förhindra uppkomsten
av nya bulvanförhållanden utan jämväl på att framtvinga ett avvecklande
av redan bestående sådana.

Mot det framlagda lagförslaget vill utskottet vidare anmärka, att detsamma
synes till sina verkningar vara å ena sidan alltför begränsat och
å andra sidan alltför vidsträckt. I det förra avseendet vill utskottet framhålla,
att det näppeligen kan förväntas, att lagen skulle visa sig synnerligen
verksam, då ju för ett bolag den möjligheten alltjämt står öppen
att såsom bulvan kunna anlita annan person än de i förslaget avsedda.
Ä andra sidan åter synes förslaget gå för långt, då exempelvis en styrelseledamot
i ett norrländskt trävarubolag skulle nödgas söka tillstånd, därest

Utskottets

yttrande.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

lian ville köpa sig ett sommarställe i annan del av landet. Vidare innebär
den omständigheten, att lagförslaget erhållit tillbakaverkande kraft,
att alla befattningshavare hos och styrelseledamöter i trävarubolag, vilka,
efter det 1906 års lag vunnit laga kraft, förvärvat fastigheter å landet,
skulle, för den händelse de ej kunde erhålla tillstånd att besitta sina
fastigheter eller vara i tillfälle att kunna mantalsskriva sig å desamma,
bliva nödsakade att avyttra fastigheterna, kanske med avsevärd förlust.

På grund av vad sålunda anförts och då lagförslaget jämväl på grund
av sitt innehåll i övrigt icke synes vara av beskaffenhet att böra läggas
till grund för lagstiftning i ämnet, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, greve Spens* Tj(iligren och Sigfrid
Hansson, fröken Hesselgren* samt herrar Lindhagen och Martin Svensson;

från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck, Magnusson i Skövde, Johanson i
Stockholm,* Carlsson i Solberga, Johansson i Sollefteå,* Olovson i Västerås och Persson i
Trången.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Linder och Olovson i Västerås; samt

2) av herr Lindhagen, som anfört följande:

»Motiveringen till ifrågavarande motion lyder sålunda:

Uti jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta
fast egendom givas särskilda bestämmelser om förbud att i fråga om äganderätt
till fastighet vara bulvan för annan. Dessa bestämmelser äro synnerligen
brådskande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 5

Då nu emellertid av den huvudsakligen negativa ställning, justitieministern
i remissdebatten intog i de sociala jordfrågorna, bland annat framgick, att
något intresse för nämnda lagförslag och dess ifrågavarande detalj ej synes
föreflnnas hos den nuvarande regeringen, föreligger även här ett fall, där
en vädjan i stället till riksdagen ej får utebliva. Det erfordras en provisorisk
lagstiftning i denna del av ämnet liksom redan skett i fråga om en
annan brådskande del av lagförslaget, nämligen bolagens förvärv av jordbruksfastighet.
(Jmf. motionen sid. 8.)

Den ifrågavarande provisoriska lagstiftningen kan efter förebild av norsk
lagstiftningsformulering begränsas till de i regel förekommande lättast åtkomliga
förvärv, som bolag anlita på senare tider för kringgående av förbudet
för dem att utan tillstånd köpa jordbruksfastighet, nämligen förvärv
genom bolagens tjänstemän och måhända även andra, som hava del i bolagens
ledning.

Det synes vara en tämligen ostridig uppfattning, att en bulvanlagstiftning
bör komma till stånd, och då kan enligt min mening den, som behjärtar
saken livligt, ej undgå att finna det särdeles önskvärt, att även
här en provisorisk lag stiftas för att bana väg för den definitiva lagstiftningen
och undanröja uppkomsten åtminstone i någon mån av en del
missförhållanden, som kunna uppstå i avvaktan på den definitiva lagstiftningen.
Därtill vinnes ett stycke skandinavisk lagstiftning, då formuleringen
är lånad från norsk lagstiftning i närliggande ämne.

Även utskottet framhåller, att svårigheter mött för att finna en effektiv
formulering av den definitiva lagen, som därigenom äventyrar att i tilllämpningen
huvudsakligen stanna på papperet. Ett provisorium av föreslaget
innehåll skulle redan nu ådagalägga, att statsmakten menar allvar
med sina avsikter, och sålunda kunna under väntetiden avskräcka från
en del bulvanköp, vilkas beivrande kanske ej kunnat åstadkommas på
grund av bevisningssvårigheter och domstolarnas obenägenhet att döma
annat än formellt. Den provisoriska lagen skulle vidare redan nu definitivt
förhindra ytterligare tillkomst av huvuddelen eller så gott som alla
sådana bulvanköp, som hitintills enligt verkställda undersökningar pläga
förekomma, samt därigenom även befria det allmänna från en del vanskliga
processer för framtiden.

Utskottet menar nu, att lagen näppeligen skulle visa sig synnerligen verksam,
då ju för ett bolag den möjligheten alltjämt står öppen att såsom
bulvan kunna anlita annan person än de i förslaget avsedda. Detta synes
mig vara ett belysande exempel på benägenheten att låta det bästa vara en
fiende till det goda. Det är säkerligen icke av en slump, som bolagen hitintills
såsom bulvaner nästan uteslutande använt sådana personer, som i förslaget
sägs. Andra personer hava de icke på samma sätt i sin hand, vadan
det måste möta vida större betänkligheter och svårigheter att inlåta sig i
stället med dylika främmande personer. Även den norska lagstiftningen
har insett detta och trott mycket, kanske allt, vara vunnet genom att slå
ned på den påtagligaste och farligaste klientelen för bulvaner.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 28 höft. (Nr 32.) 2

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet finner vidare förslaget gå för långt, då exempelvis en styrelseledamot
i ett norrländskt trävarubolag skulle nödgas söka tillstånd, därest
han ville köpa sig ett sommarställe i annan del av landet. Detta är ingenting
märkvärdigare än om en ledamot i ett sydsvenskt trävarubolag ville
köpa sig ett dylikt sommarställe. I hela landet gäller för närvarande
som bekant en förbudslag för bolag, vilken kan kringgås genom bulvaner
söderut så väl som norrut. Erfordras för landstället, såsom väl är vanligast,
allenast en tomt, behöver för övrigt dispens ej sökas hos Konungen.
Vare sig köpet avser tomt eller jordbruk synes utskottet finna det mindre
betänkligt, då yrkesutövningen och landstället ligga någorlunda i samma
landsdel, och de fall, då de ligga på de av utskottet fruktade långa avstånden,
torde väl bliva så fåtaliga, att någon överväldigande olycka för
landet ej uppstår genom att vederbörande få till åtlydnad av lagarna och
till gagn för landet begära ett tillstånd. Detta äventyr kommer emellertid
i varje fall icke heller att kunna undgås genom den av utskottet i särskild
skrivelse livligt tillstyrkta bulvanlagen (utlåtandet nr 31), såvida ej utskottet
möjligen med sitt angivna exempel velat giva en antydning om sin
förhoppning att en definitiv koncessionslag för bolagsförvärv för södra och
mellersta Sverige ej skall komma till stånd (jfr det särskilda yttrandet i
utlåtandet nr 30).

I sammanhang med det föreslagna provisoriet har förslaget även ifrågasatt
att definitivt drabba tidigare bulvanförvärv av ifrågavarande slag, som
tillkommit i strid mot lagstiftningens anda och fortfarande bestå. Enligt
formuleringen skulle för lojala fall befrielse från lagen äga rum genom att
tillstånd söktes och givetvis också beviljades. Utskottet synes emellertid
hava trott, att tillstånd skulle kunna vägras även för lojala förvärv, vilket
väl ej får förutsättas. Då emellertid det ifrågavarande tillägget till förslaget
innefattar en utvikning ifrån provisoriets egentliga ändamål och väl
kan sparas till den definitiva lagstiftningen, så synes mig lämpligt, att andra
stycket i 1 § utgår.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen ville för sin del antaga det i motionen
framlagda lagförslag, dock med den förändring, att
andra punkten i 1 § utgår, varjämte 4 § torde böra
erhålla följande numera brukliga lydelse: »Denna lag
gäller tillsvidare intill den 1 juli 1925 och träder i kraft
dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,
från trycket utkommit i Svensk författningssamling.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.