Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1924 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om samhällets barnavård m. m.,
i vad nämnda proposition avser nedan närmare
angivna lagförslag, dels Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad
denna proposition innefattar förslag till lag angående
ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918
om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta
motioner.

Genom två särskilda, den 19 mars och den 22 februari 1924 dagtecknade
propositioner, nr 150 och nr 53, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionerna bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga, bland andra, här nedan omförmälda
lagförslag, nämligen

genom förstnämnda proposition förslag till

1) lag om samhällets barnavård,

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,
och

3) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående
lösdrivares behandling, samt

genom sistnämnda proposition

förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni
1918 om fattigvården.

I samband med dessa propositioner, som i ovan angivna delar hänvisats
till andra lagutskottet, har utskottet till behandling förehaft följande med
anledning av propositionen nr 150 väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 289 av herr Lyberg samt

inom andra kammaren

nr 445 och 446 av herr Paulsen,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 27). 1073 24 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1902 års
barnavårdslagstiftning.

Av riksdagen
gjorda framställningar

i ämnet.

nr 447 av herr Ericson i Boxholm,
nr 448 av herr Péhrsson i Göteborg,
nr 449 av herr Sehlin,
nr 450 av herr Waller ius,
nr 451 av herr Paulsen, ävensom

nr 453 av fruar Östlund och Thiiring samt herrar Öhman och Eriksson
i Grängesberg.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen
får utskottet hänvisa dels till de kungl. propositionerna jämte de därvid
fogade utdragen av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet, och dels
till den här nedan lämnade redogörelsen för grunderna för förslaget till
lag om samhällets barnavård.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande antingen i samband
med utskottets yttrande över grunderna för förslaget till lag om samhällets
barnavård eller vid förslagens behandling i de delar, som motionerna för
varje särskilt fall avse. I fråga om de skäl, som motionärerna anfört
till stöd för sina yrkanden, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

År 1902 togs i vårt land ett betydande steg för åvägabringande av
förbättrade förhållanden på den samhälleliga barnavårdens område. Då
tillkommo de ännu gällande lagarna angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn samt om fosterbarns vård, vilka
jämte delar av den år 1918 tillkomna lagen om fattigvården utgöra vår
egentliga barnavårdslagstiftning. Redan några få år efter de båda förstnämnda
lagarnas tillkomst visade det sig emellertid, att de voro behäftade
med vissa brister, och från på detta område verksamma personer framställdes
förslag till ändring av lagarna i åtskilliga hänseenden.

Även inom riksdagen väcktes dylika förslag av enskilda motionärer och
riksdagen gav vid upprepade tillfällen tillkänna, att reformer på barnavårdslags
tiftningens område enligt dess förmenande vore av behovet påkallade.
Sålunda begärde riksdagen i skrivelse den 3 mars 1908 revision av lagen
om fosterbarns vård. Denna revision uppdrogs av Kungl. Maj:t åt fattigvårdslagstiftningskommittén,
som jämväl erhöll i uppdrag att utreda, huruvida
och i vilken omfattning lagen angående uppfostran åt vanartade och
i sedligt avseende försummade barn tarvade omarbetning. Vidare anhöll
riksdagen i skrivelse den 8 mars 1918, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om att i samband med pågående omarbetning av vissa barnavårdslagar
en utsträckning av samhällets barnavård även till andra områden av
barnavård än dem, som berördes av dessa lagar, måtte tagas under omprövning,
och att därvid särskilt måtte undersökas möjligheten av att
inom varje kommun alla samhällets vårdande, understödjande, kontrollerande
och upplysande barnavårdsuppgifter i görligaste män hänfördes till enhetlig
handläggning.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

Fattigvårdslagstiftningskommittén avgav den 19 april 1921 betänkande Fattigvårdsmed
förslag till lag om den offentliga barnavården m. ii. författningar, lagstlftDl“ss
over vilka förslag yttranden i sedvanlig ordning infordrats. Förslagen förslag,
liava sedermera överarbetats av särskilda inom socialdepartementet tillkallade
sakkunniga.

Den väsentligaste bristen i vår samhälleliga barnavård är utan tvivel Brister i den

den mindre ändamålsenliga organisationen. Genom verksamhetens solitt- nuvarande
u , i-i , t i 1 samhälleliga

ring pa ett flertal olika kommunala myndigheter, genom bristen på enhet- barnavården.

lighet och planmässighet vid de olika verksamhetsgrenarnas handhavande
samt genom att de särskilda lagarna delvis äro grundade på olika, med
varandra ej förenliga principer har barnavårdsverksamheten ej blott blivit
vida mindre effektiv än eljest bort kunna vara fallet utan även dragit
större kostnader, än som med en ändamålsenligare organisation behövt
uppkomma. Detta framgår med stor tydlighet av de i fattigvårdslagstiftningskommitténs
betänkande och i propositionen gjorda utredningarna.

Aven utom vårt land hava liknande erfarenheter gjorts; en lämplig, enhetlig
organisation av barnavårdsarbetet betraktas i de länder, där reformer
på detta område under senare år vidtagits eller äro under förberedande,
såsom grundförutsättningen för ett tillfredsställande resultat av samhällets
ansträngningar till barnens bästa.

Jämte den mindre ändamålsenliga organisationen torde bristen på effektiv
tillsyn över barnavården i vårt land hava varit väsentligt bidragande
till det i propositionen med stöd av kommitténs utredningar påvisade
missförhållandet, att 1902 års lagstiftning i stora delar av landet vunnit
endast ringa tillämpning, så att den delvis kommit att bliva en lagstiftning
allenast på papperet.

Aven mot vissa av den nuvarande barnavårdslagstiftningens materiella
bestämmelser kunna åtskilliga vägande anmärkningar riktas. Lagarnas
räckvidd är på ett flertal punkter alltför snävt begränsad, vilket haft till
följd, att vissa kategorier av barn icke kommit i åtnjutande av erforderligt
skydd från samhällets sida. Myndigheterna stå därför i en del fall maktlösa
och utan rätt att ingripa mot missförhållanden, som i barnens eget
och samhällets intresse rätteligen borde beivras. Härtill kommer, att
samhället enligt gällande lagstiftning icke äger möjlighet att i tillbörlig
omfattning utkräva ersättning av dem, vilka genom försummelse av föräldraplikt
föranleda ingripande från samhällets sida.

För undanröjande av bristerna i organisationen av samhällets barna- Grunderna
vård föreslås i propositionen nr 150 ett sammanförande hos en enda, för förslaget
i regel särskilt tillsatt kommunal barnavårdsmyndighet av den nu på tre samhällets
särskilda myndigheter fördelade verksamheten beträffande dels fattiga barn, barnavärdsom
behöva omhändertagas för vård utom hemmet, och dels vanvårdade, ^av^arna”9
sedligt försummade och vanartade barn ävensom fosterbarnskontrollen. vården.
Eeglerna för hela denna verksamhet hava likaledes sammanförts i en gemensam
lag.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Till belysning av omfattningen av den verksamhet, som enligt det i
propositionen innefattade förslaget skulle ankomma på barnavårdsnämnderna,
torde följande sifferuppgifter böra här förutskickas:

Under år 1922 behandlade barnavårdsnämnderna 1,704 fall. I 563 av
dessa ägde skiljande från hemmet rum. Vid slutet av år 1915 bekostade
barnavårdsnämnderna vård och underhåll för 2,732 barn.

I uppgifter till förste provinsialläkarnas årsberättelser för år 1917 var
fosterbarnens antal upptaget till 9,316, vilken siffra dock, enligt vad i propositionen
framhålles, tydligen understiger verkliga antalet, beroende bl. a. på
den jämförelsevis ringa utsträckning, vari fosterbarnslagen vunnit tillämpning.

Enligt fattigvårdsstatistiken för år 1922 utgjorde antalet av fattigvården
direkt understödda barn (d. v. s. barn under 16 år, vilka själva eller i första
hand åtnjuta fattigvård) 35,353 och antalet indirekt understödda barn 73,240.
Hela antalet fattigunderstödda barn utgjorde alltså 108,593. Av de direkt
understödda barnen voro 24,994 utackorderade i enskilda hem. I propositionen
beräknas, att antalet av fattigvården helt omhändertagna (d. v. s. utom
sina hem vårdade) barn uppgår till omkring 30,000. Enligt Kungl. Maj:ts
förslag skulle befattningen med sistnämnda barn ankomma på barnavårdsnämnderna.
Därest det här nedan omförmälda, av fattigvårdslagstiftningskommittén
framlagda förslaget om anförtroende åt barnavårdsnämnderna av
understödsverksamhet beträffande ensamstående mödrar bleve genomfört,
skulle, utöver ovannämnda antal av omkring 30,000 barn, ytterligare ett antal
av minst 30,000 barn komma att överföras till barnavårdsnämnderna.

I propositionen har utförligt behandlats det såväl inom som vitom vårt
land uppmärksammade spörsmålet, huruvida centraliseringen av barnavården
lämpligen borde sträcka sig längre än, på sätt ovan nämnts, i propositionen
föreslås och särskilt om även den för närvarande av fattigvårdsstyrelsen
omhänderhavda verksamheten för barns understödjande i hemmet borde
överföras till barnavårdsnämnden, antingen i sin helhet, eller, såsom
fattigvårdslagstiftningskommittén förordat, såvitt angår barn till vissa ensamstående
mödrar. Enligt 10 kap. i kommitténs förslag skulle barnavårdsnämnden
hava att i fall av behov lämna understöd även i hemmet
till dels barn utom äktenskap (81 §), dels barn till hustrur, vilkas
äktenskap gått åter eller som vunnit hemskillnad eller äktenskapsskillnad
eller vilkas sammanlevnad med deras män på grund av rättens beslut
blivit hävd eller vilka leva åtskilda från männen och enligt rättens beslut
ensamma handhava vårdnaden om barnen (82 §), dels änkors barn (83 §)
och dels sådana mödrar till barn utom äktenskap, som äro i behov av
understöd på grund av havandeskapet eller barnsbörden (85 §). Enligt
84 § i kommittéförslaget stadgades vidare, att understöd enligt 8 b—83 §§
skulle, då understödsbehovet kunde antagas bliva stadigvarande, i allmänhet
bestämmas för år att utgå med visst belopp i månaden, dock att beloppet
kunde ökas eller minskas, där förändrade förhållanden föranledde därtill.
Slutligen föreslogs i 86 §, att barnavårdsnämnden skulle hava att vaka
över att understöd enligt 10 kap. behörigen användes. Departementschefen
har emellertid funnit sig ej kunna tillstyrka överlämnande till
barnavårdsnämnden av understödsverksamheten beträffande barn i hemmet
under framhållande av att den egentliga understödsverksamheten icke borde

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21,

splittras mellan två myndigheter, av vilka den ena, fångvårdsstyrelse^ skulle
understödja äldre personer och den andra, barnavårdsnämnden, barnen, en
anordning, som skulle vara ägnad att medföra åtskilliga närmare angivna,
mindre gynnsamma följder och icke heller kunde anses motiverad av sakliga
skäl. Understöd åt barn i» hemmet innebure nämligen, enligt vad departementschefen
framhållit, i själva verket ekonomisk hjälp åt föräldrarna, hos
vilka uppfostringsplikten alltjämt kvarlåge, och kunde därför icke anses skilja
sig särdeles mycket från understöd åt äldre, i fråga om vilken verksamhet
uppfostringssynpunkten i allmänhet vore av mera underordnad betydelse.
Av helt annan innebörd vore uppgiften att omhändertaga barn och vårda
dem utanför deras hem. Här gällde det i första hand att skaffa barnen
hem, där de kunde erhålla vård och uppfostran samt att övervaka denna
vård och uppfostran. Denna verksamhet borde ankomma på den härför
särskilt kvalificerade barnavårdsmyndigheten. Vad särskilt anginge kommitténs
förslag om överlämnande till barnavårdsnämnden av uppgiften att
lämna understöd åt barn till vissa ensamstående mödrar — vilket förslag,
enligt vad av propositionen framgår, i ett stort antal av de avgivna yttrandena
gjorts till föremål för en skarp kritik — har departementschefen
ej nu ansett sig böra fatta bestämd ståndpunkt till denna fråga. Utan
att nu yttra sig om, huruvida i eu framtid åtgärder kunde vidtagas för
vinnande av det syfte, som avsåges med riksdagens skrivelse den 11 juni
1917 — däri hemställts om övervägande av möjligheten att bereda för skott

av allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall åt
barn inom äktenskap — har departementschefen uttalat, att han, särskilt
med hänsyn till de mycket betydande kostnader, som det av kommittén
framlagda förslagets realiserande skulle kräva, ansåge sig förhindrad att
för närvarande tillstyrka förslagets framliiggande för riksdagen. I avseende
å nämnda kostnader har departementschefen framhållit, att enligt kommitténs
beräkningar det allmännas kostnader ensamt åt hithörande barn,
som ej fyllt två år, skulle uppgå till 3,600,000 kronor årligen, därav
staten skulle bidraga med x/s och */''s stanna å kommunerna, i den män
ersättning ej kunde utfås av barnens fäder. Då emellertid enligt kommitténs
förslag rätt till understöd skulle föreligga, till dess barnen fyllt
sexton år, skulle uppenbarligen å kommunerna, vilka icke skulle vara berättigade
till statsbidrag för barn över två år, stanna en summa, mångfaldigt
större än deras andel, 2,400,000 kronor årligen, av understödet
för barn under två år. Även med frånräknande av den del härav, som
skulle kunna återfås av barnens fäder, och den del, som för närvarande
utginge i form av fattigvård, skulle dock, enligt vad departementschefen
framhållit, genom förslaget en mycket avsevärd merkostnad drabba det
allmänna. Oavsett de övriga skäl, som kunde vara att åberopa gentemot
förslaget, vore det sålunda enligt departementschefens uppfattning tydligt,
att ekonomiska skäl lade hinder i vägen för förslagets framläggande.

För att åvägabringa ett gott samarbete i enkla former mellan fattigvårds -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

styrelsen och barnavårdsnämnden föreslås i propositionen, att samråd mellan
de båda myndigheterna skall i fall av behov äga rum, samt att, om tvekan
uppstår, huruvida den ena eller andra myndigheten har att ingripa, ärendet
skall överlämnas till eu tremannanämnd, bestående av den ledamot, som
enligt förslaget skall hava plats i båda myndigheterna, och en annan ledamot
från vardera av dem. I riktning att förebygga slitningar mellan myndigheterna
verka även förslagets bestämmelser om att barnavårdsnämnden
skall hava sin egen stat och i förekommande fall själv vidtaga åtgärder
för att av andra kommuner liksom av enskilda få sina kostnader ersatta.

eTftZagni } _ propositionen har icke upptagits ett av fattigvårdslagstiftningskommittén
framlagt, i de avgivna yttrandena starkt kritiserat förslag om inrättande
i varje landstingsområde av en särskild, överordnad barnavårdsmyndighet,
benämnd ungdomsråd. Enligt propositionen skola länsstyrelserna
fortfarande hava att pröva ärenden om barns omhändertagande för skyddsuppfostran.
De mera allmänna uppgifter för barnavårdens främjande, som
kommittén velat anförtro åt ungdomsråden, hava ansetts kunna och böra
utföras dels av landstingens organ, dels av statens inspektionsmyndigheter
och dels, såvitt möjligt, av enskilda organisationer.

befogenhet för avhjälpande av vissa i det föregående antydda brister i vår nu bamavårds-

varande barnavardslagstiftnings materiella bestämmelser föreslås en väsent myndigheten.

ligt utvidgad befogenhet för barnavårdsnämnden att ingripa. Sålunda skall
enligt förslaget barnavårdsnämnden äga rätt att ingripa beträffande vissa
nya kategorier av barn, nämligen sådana som i föräldrahemmet utsättas
för misshandel, vanvård eller annan fara till liv eller hälsa. Och vidare
förordas en höjning av de åldersgränser, intill vilka nämnden äger ingripa,
i det att åldersgränsen beträffande vanartade barn, i likhet med vad som gäller
eller är föreslaget i de övriga nordiska länderna och i Tyskland, höjts till
18 år samt beträffande vanvårdade barn och barn i fara att bliva vanartade
bestämts till 16 år. Även i fråga om fosterbarnskontrollen innefattar
förslaget väsentligt ökade befogenheter och skyldigheter för kommunens
organ. Sålunda föreslås bland annat en höjning från 7 till 16 år
av åldersgränsen för kontroll i fråga om fosterbarn, d. v. s. till samma
ålder, som enligt förslaget är avsedd att bliva slutpunkt för barnavårdsnämndens
rätt att ingripa beträffande barn, i avseende å vilkas vård eller
uppfostran i föräldrahemmet missförhållanden yppas. Då emellertid ett
övertagande på en gång av tillsynen över nio nya årsgrupper fosterbarn
antagits kunna förorsaka barnavårdsnämnderna vissa svårigheter, har föreslagits,
att detta övertagande skall ske successivt med eu ny årsgrupp
om året, så att först nio ar efter lagens ikraftträdande 16-årsgränsen
uppnås. Slutligen innehåller förslaget bestämmelser, som möjliggöra vidtagande
av verksamma åtgärder till framtvingande av försörjningspliktens
fullgörande.

7

Andra lagutskottets utlåtande AV 27.

Av kostnadsberäkningar, som åtfölja förslaget, framgår, att de i följd Kostuaitsdess
genomförande uppkommande kostnadsökningarna beräknats komma att beräkningar.
för år belöpa sig till för staten 75,000 kronor, för samtliga landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till 115,000 kronor och för rikets
samtliga primärkommuner till 180,000 kronor. Dessa kostnadsökningar
sammanhänga bland annat med den föreslagna höjningen till 18 år av
åldersgränsen för vanartade barns omhändertagande för skyddsuppfostran
och med förslagets bestämmelser, att vanartade över femton år ävensom
särskilt svåruppfostrade, kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma vanartade
böra, där så kan ske, uppfostras avskilda från andra vanartade barn. Enligt
gjorda beräkningar erfordras, utöver nuvarande antalet skyddshemsplatser,
vilket uppgår till 1,048, ytterligare omkring 250 platser. Detta behov är
avsett att helt kunna fyllas genom av vissa enskilda organisationer inrättade
skyddshem. Eör eventuella inköp för ändamalet av fastigheter eller uppförande
av byggnader hava lån av statsmedel på för organisationerna förmånliga
villkor ifrågasatts. Någon höjning av statens bidrag till skyddshemselevs
uppfostran i skyddshem ifrågasättes ej, men däremot en ökning från
225 till 300 kronor av kommunens bidrag för detta ändamål, varav följer, att
landstingets utgift härför skulle minskas med motsvarande belopp. Genom
vidgad ersättningsskyldighet för föräldrar till omhändertagna barn beräknas
någon minskning i landstingets och kommunens utgifter komma att uppstå.

Ehuru eu plan för bestridande av kostnaderna för den samhälleliga barnavården
framlagts i propositionen, är, med hänsyn till att lagen föreslagits
skola träda i kraft den 1 januari 1926, förslag i kostnadsfrågan avsett att
föreläggas först nästkommande års riksdag.

I den av herr Paulsen avgivna motionen II: 446 hemställes, att riks- Herr Pauidagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att barnavårds- “°6tl0n
nämnden ej får befattning med den understödjande verksamheten utan
att denna som hittills förlägges till fattigvårdsstyrelsen.

Fru Östlund m. fl. hemställa i sin motion, dels att 81 § 1 mom. samt Fru östlunds
82, 84, 85 och 86 §§ i fattigvårdslagstiftningskommitténs ovanberörda m flsmotlon förslag

måtte inarbetas i förslaget till lag om samhällets barnavård, dels
att, för vinnande av eu provisorisk lösning av frågan om understöd åt
änkors barn, 83 § i kommittéförslaget måtte inarbetas i förslaget till lag
om samhällets barnavård, dels och att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående på vilket sätt och efter vilka grunder understöd till
änkors barn för framtiden lämpligast kunde beredas ävensom för riksdagen
skyndsamt framlägga de förslag, utredningen kunde föranleda.

Utskottet instämmer med föredragande departementschefen i fråga om den utskottet,
synnerliga angelägenheten av, att de egentliga barnavårdsbestämmelserna

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

sammanföras i eu gemensam lag, och att barnavårdsverksamheten överlämnas
i den omfattning, som kan befinnas ändamålsenligt, till en enda,
liarfor i möjligaste mån kvalificerad kommunal myndighet. Beträffande den
omfattning, vari en dylik centralisering bör komma till stånd, kan utskottet
ävenledes ansluta sig till propositionen. Enligt utskottets förmenande hava
övertygande skäl anförts för att en på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt
bestämd centralisering av samhällets barnavård skall vara ägnad att i väsentlig
mån undanröja de i det föregående antydda, med den nuvarande
organisationen förenade betydande olägenheterna och verksamt befordra
det så djupt betydelsefulla barnavårdsarbetets gynnsamma utveckling.
Utan tvivel äro avsevärda fördelar att vänta av en dylik organisation
ej blott därigenom att den samhälleliga barnavårdens effektivitet kommer
att väsentligt höjas, utan också genom att arbetskraft, tid och kostnader
komma att till följd av denna förenkling i organisationen besparas. Utskottet
förbiser icke, att även med den i propositionen föreslagna gränsen
mellan fattigvårdsstyrelsens och barnavårdsnämndens verksamhetsområden
meningsmotsättningar mellan de båda myndigheterna någon gång kunna
tänkas uppstå liksom att emellanåt ett och samma barn kan under olika
perioder behöva olika slag av hjälp från det allmännas sida och därför
bliva föremål för behandling av skilda myndigheter. Men utskottet håller
före, att den, såsom departementschefen framhållit, principiellt motiverade
och i praktiken lätt skönjbara gräns, vilken i propositionen föreslagits,
är att föredraga framför övriga i detta hänseende föreslagna eller eljest
tänkbara anordningar. I departementschefens ovan anförda uttalande angående
olägligheten av att i större eller mindre omfattning fördela understödsverksamheten
i hemmen mellan fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden
kan utskottet ävenledes instämma. Jämväl erfarenheten från andra
länder synes giva stöd för en sådan uppfattning. Utskottet finner sig alltså
kunna lämna sin anslutning till den grundtanke, på vilken propositionen
i fråga om barnavårdens organisation är byggd. Härav följer, att utskottet
icke kan tillstyrka vare sig herr Paulsens motion II: 446, såvitt därigenom
åsyftas, att barnavårdsnämnden ej skall hava befattning med fattiga, utom
hemmet vårdade barn, eller fru Östlunds m. fl:s motion, i vad den avser
införande i barnavårdslagen av bestämmelser om en genom barnavårdsnämnden
bedriven verksamhet för understödjande i hemmet av barn till
ensamstående mödrar samt för understödjande av sådana mödrar till barn
utom äktenskap, som äro i behov därav på grund av havandeskapet eller
barnsbörden. A ad beträffar sistnämnda spörsmål, må framhållas, att, enligt
vad utskottet erfarit, inom socialdepartementet pågår utredning angående
understöd åt barnaföderskor.

Till det i fru Östlunds in. fi:s motion berörda spörsmålet om beredande
av understöd till änkors barn återkommer utskottet i det följande.

Även i övrigt anser utskottet, att de grunder, på vilka Kungl. Maj:ts
föislag är byggt, äro av beskaffenhet att böra godtagas. De sedan till -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

komsten av 1902 års lagstiftning vunna erfarenheterna synas hava blivit
vederbörligen beaktade och de framkomna reformförslagen tillbörligen och
på ett väl avvägt sätt tillgodosedda. Förslaget innebär enligt utskottets
mening en följdriktig utveckling av de principer, vilka ligga till grund för
1902 års barnavårdslagar och 1918 års fattigvårdslagstiftning.

Utskottet, som kommer att i det följande närmare beröra vissa bestämmelser
i förslaget, vill här såsom särskilt betydelsefulla framhålla de delar
av detsamma, vilka avse att bereda barnen skydd även mot kroppslig
vanvård i föräldrahemmet och att vinna möjlighet för samhället till ingripande
intill högre åldersgräns än för närvarande, i händelse barnen
äro i fara att bliva eller redan blivit vanartade. Särskilt vill utskottet
betona den synnerliga vikten av den föreslagna bestämmelsen i fråga om ingripande
från samhällets sida gent emot vanartade barn intill 18-årsåldern.
De i propositionen och de vid densamma fogade yttrandena åberopade
skälen för att vanartad ungdom i åldern 15—18 år icke bör, såsom
enligt gällande lag är fallet, behandlas såsom lösdrivare tillsammans med
äldre, mera förhärdade individer, utan i fall av behov bliva föremål för
särskilt för ungdom avpassad uppfostrande behandling synas utskottet
särdeles vägande. Enligt utskottets förmenande är kravet på skydd för
vilsekommen ungdom intill 18 år icke blott ur humanitär synpunkt välgrundat
utan även ett uttryck för eu fullt riktig uppfattning om nödvändigheten
för samhället att genom förebyggande åtgärder söka skydda sig mot
brottslighet och andra asociala tendenser. Jämväl den i propositionen föreslagna
utvidgade fosterbarnskontrollen synes utskottet vara ur humanitär
och hygienisk synpunkt i hög grad av behovet påkallad samt byggd på
sådana grunder, att dess genomförande får anses innebära ett betydande
framsteg. Aven de föreslagna bestämmelserna om skärpta åtgärder i syfte
att förmå föräldrar att fullgöra dem åliggande plikter mot sina barn anser
utskottet vara välgrundade..

Av de ovan omförmälda kostnadsberäkningarna, vilka åtfölja propositionen,
framgår, att departementschefen funnit sig föranlåten att högst
väsentligt beskära de av kommittén framställda förslagen om bidrag från
det allmännas sida till barnavården. Den nu framlagda planen för kostnadernas
fördelning mellan stat, landsting och kommun — vilken plan är
avsedd att slutligen prövas först av nästkommande års riksdag — innebär
inga mera väsentliga rubbningar av vad hittills gällt, och de kostnadsökningar,
vilka befunnits ofrånkomliga, böra ses i belysning av de plikter,
som samhället har emot barnen, och den indirekta vinsten för samhället
av ett ingripande i fall av behov till förebyggande av brottslighet, lösdriveri
och sjukdom. Det ligger i sakens natur, att kostnadsberäkningar
på ett område sådant som det förevarande, där statistiska uppgifter delvis
helt och hållet saknas och där man sålunda har att i viss mån utgå från
sannolikhetskalkyler, icke kunna ingiva full trygghet för att de beräknade
kostnaderna icke kunna komma att överskridas. Detta gäller särskilt upp -

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Hen''
Pauls ens
motion 11:445
samt herr
Ericsons i
Boxholm
motion.

TJtskottet.

fostran i skyddshem av vissa vanartade. Men utskottet är dock av den
uppfattningen, att med hänsyn till den stora plats, som enligt förslaget
tillmätts såväl de förebyggande uppfostringsåtgärderna, vilka i allmänhet
draga ingen eller ringa kostnad för det allmänna, som den villkorliga utskrivningen,
den mera kostbara uppfostran i anstalter skall komma att
tagas i användning, endast i den mån sådan är av behovet oundgängligen
påkallad. Och utskottet förutsätter, att från vederbörlig myndighets sida
hos barnavårdsnämnderna inskärpes angelägenheten av att nödig försiktighet
och varsamhet iakttagas vid prövning av frågan om vanartade barns
omhändertagande.

Vid granskningen av de föreliggande lagförslagen har utskottet å vissa
punkter ansett sig böra föreslå ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. För de
sålunda föreslagna ändringarna, i den mån de icke innebära allenast redaktionella
jämkningar, redogöres bär nedan under de särskilda paragraferna.

Förslaget till lag om samhällets barnavård.

2 §•

På grund av att riksdagen numera antagit det av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 53 framlagda förslaget till lag om förmynderskap, erfordras
ett tillägg till förevarande §. Under förutsättning, att det i Kungl. Maj:ts
proposition nr 67 framlagda, av utskottet i förut avgivet utlåtande tillstyrkta
förslaget till lag innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål
rörande vissa minderåriga varder av riksdagen antaget, erfordras ytterligare
en mindre ändring i denna §.

3—6 §§.

Herr Paulsen hemställer i sin motion II: 445, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser barnavårdsnämnds
sammansättning, att all självskriven het försvinner, samt att nämnden
kommer att utgöras av minst fem för nit och intresse för barn- och
ungdomsvård kända män och kvinnor, vilka väljas av kommunen, i sammanhang
varmed motionären även gjort viss hemställan angående ordförandeskapet
i nämnden.

I herr Ericsons i Boxholm motion hemställes, att 3 § i förslaget måtte
erhålla följande lydelse: »barnavårdsnämnden utgöres av minst fem för

nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända män eller kvinnor».

Utskottet förbiser ingalunda vikten av att kommunerna i största möjliga
omfattning bibehållas vid rätten att till ledamöter i kommunala nämnder
och styrelser fritt välja de för varje särskilt uppdrag mest lämpade personerna.
I fråga om barnavårdsnämnderna tala emellertid otvivelaktigt
starka skäl för lämpligheten av att genom uttryckliga lagbestämmelser söka
skapa garantier för en sådan sammansättning av nämnderna, som gör dem

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1 t

i görligaste mån skickade för de omfattande och grannlaga uppgifter, vilka
genom förevarande lagförslag anförtrotts dem. Kungl. Maj.ds förslag intager
härutinnan den ståndpunkten, att vissa av ledamöterna skola väljas inom
angivna kategorier av medborgare (lärare, ledamöter av fattigvårdsstyrelse,
i vissa fall läkare), under det att minst två andra skola få fritt väljas
bland personer med nit och intresse för barn- och ungdomsvård; endast
beträffande prästerlig och, i vissa kommuner, medicinskt utbildad ledamot
har självskrivenhet stadgats.

Yad först angår representanten för fångvårdsstyrelse!! delar utskottet
föredragande departementschefens uppfattning, att det för befordrande av
ett gott samarbete mellan fångvårdsstyrelse!! och barnavårdsnämnden är
synnerligen angeläget, att en av förstnämnda myndighets ledamöter inväljes
i nämnden. Fattigvården och barnavården hava många beröringspunkter
med varandra, och hur än gränsen dragés mellan deras verksamhetsområden,
kunna, såsom förut framhållits, meningsmotsättningar mellan de båda
myndigheterna icke alltid undvikas. För dessas utjämnande bör då den
gemensamme ledamoten kunna bliva till verkligt gagn, och det är att förvänta,
att han i många fall skall bliva i stånd att verksamt undanröja
det nu ofta påtalade missförhållandet, att fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden
icke i önskvärd omfattning samarbeta. Den omständigheten,
att enligt förslaget skall i nämnden inväljas en person, vars inval är betingat
särskilt av hans ledamotskap i fattigvårdsstyrelsen, vilket med hänsyn
till stadgandet i 16 § 2 mom. ock bör vid valet angivas, utesluter
givetvis icke, att flera ledamöter i fattigvårdsstyrelsen, där så befinnes
lämpligt, inväljas i nämnden.

Yad angår den prästerliga ledamoten, torde han på grund av arten av
sin verksamhet i allmänhet vara väl lämpad för att taga befattning med de ömtåliga
förhållanden, om vilka det i barnavårdsarbetet i stor utsträckning är
fråga. Av synnerlig vikt är, att mödrar till barn utom äktenskap på
ett så tidigt stadium som möjligt och helst redan före barnets födelse
anmäla sig hos barnavårdsnämnden för barnavårdsmans förordnande, och
det är att antaga, att de i en dylik angelägenhet företrädesvis äro benägna
att vända sig till den prästerliga ledamoten, vilken ju merendels genom
sin verksamhet i kommunen står i nära kontakt med församlingsborna. Att
prästen, på grund av den ställning han intager i flertalet kommuner i
landet, äger särskilda förutsättningar att genom personlig påverkan i hemmet
rätta yppade missförhållanden i avseende å barnens sedliga fostran, lärer
även vara uppenbart. Den prästerliga ledamoten torde ock merendels genom
sin verksamhet vara i stånd att verksamt befordra samarbete mellan vederbörande
skolråd och barnavårdsnämnden, vilket givetvis icke är utan betydelse.
För att den prästerliga ledamoten kommer att i många fall göra en betydelsefull
insats i nämndens arbete för de ungas välfärd talar bland
annat den omständigheten, att prästerna, i all synnerhet de yngre bland
dem, under sin verksamhet inom våra nuvarande barnavårdsnämnder (skol -

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

råden) vid tillämpningen av 1917 års lag om barn utom äktenskap i allmänhet
nedlagt ett nitiskt arbete och visat stort intresse för denna betydelsefulla
gren av barnavårdsarbetet. Slutligen bör anmärkas, att den
omständigheten, att prästerna numera icke äro självskrivna ledamöter i
våra fattigvårdsstyrelser, icke med nödvändighet bör föranleda ett motsvarande
förhållande i fråga om barnavårdsnämnderna. Otvivelaktigt äro nämligen
garantier för prästernas medverkan i barnavårdsarbetet i mycket
högre grad av behovet påkallade, än då det gäller fattigvårdsverksamheten.

Ehuru utskottet sålunda anser starka sakliga skäl tala för att samhället
försäkrar sig om prästernas medverkan i arbetet till barnens skydd, kan
utskottet dock icke dela departementschefens uppfattning därom, att med
nödvändighet kyrkoherden i församlingen skall vara självskriven ledamot.
Finnas att för uppdraget tillgå flera ordinarie präster, anställda i församlingstjänst
inom kommunen, synes denna ej böra betagas möjligheten till
val av den av dem, som befinnes för uppdraget lämpligast. Omfattar
ett pastorat flera församlingar med en eller flera komministrar, vilka, såsom
undantagslöst torde vara fallet, det åligger att vara kyrkoherden behjälpliga
i hans verksamhet inom pastoratet, bör det stå respektive kommuner
fritt att till ledamot välja antingen kyrkoherden eller någon av komministrarna.
I en del fall saknas emellertid möjlighet till dylikt val. I ett
ej ringa antal kommuner finnes ju nämligen allenast en ordinarie präst
anställd i församlingstjänst inom kommunen, och i sådant fall bör denne
eller hans ställföreträdare — varmed förstås den, som förestår den ordinarie
prästens ämbete — utan val vara ledamot i barnavårdsnämnden.
Därest ytterligare en ordinarie prästerlig befattning i dylik kommun skulle
inrättas, inträder givetvis plikt för kommunen att förrätta val av en av
prästerna till ledamot i nämnden.

Beträffande representanten för lärarkåren delar utskottet till fullo departementschefens
uppfattning om önskvärdheten av att uppfostringssynpunkterna
få i vidsträcktaste mån göra sig gällande i barnavårdsarbetet.
Lärarnas kännedom om och intresse för ungdomen och dess förhållanden
samt deras beröring med såväl barnen som föräldrarna torde göra dem
i hög grad lämpade för deltagande i nämndens arbete. Då härtill kommer,
att kommunerna i allmänhet hava möjlighet till val mellan flera
lärare eller lärarinnor, torde en bestämmelse om att en sådan skall hava
plats i barnavårdsnämnden icke komma att betraktas såsom någon mera
nämnvärd inskränkning i kommunens rätt att fritt välja sina förtroendemän.
Endast i de ytterst få fall, då allenast en lärarrepresentant finnes
i kommunen att för uppdraget tillgå, bör han eller hans ställföreträdare,
på sätt i det föregående beträffande den prästerliga ledamoten förordats,
utan val vara ledamot i nämnden, med skyldighet för kommunen att, därest
ytterligare en lärare eller lärarinna skulle anställas, förrätta val av lärarrepresentant
i nämnden. I enlighet med yrkande, framställt i ett av de över
fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag avgivna utlåtandena, torde möj -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 13

ligliet böra beredas kommun, som bär särskild folkskolinspektör, att välja
honom till ledamot i stället för lärare eller lärarinna.

Yad vidare angår den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen om
att en läkare skall i vissa fall vara ledamot i nämnden, bör framhållas,
att fosterbarnskontrollen, vilken hittills i regel åvilat hälsovårdsnämnden,
enligt förslaget överflyttas till barnavårdsnämnden. Med hänsyn härtill och
då även i övrigt läkarnas medverkan i barnavårdsarbetet måste anses vara
av synnerlig vikt, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
En mindre av förhållandena påkallad jämkning beträffande stadgandets avfattning
har emellertid av utskottet föreslagits.

Yad slutligen angår nämndens övriga, fritt valda ledamöter, vill utskottet
betona, att den av Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen, mot
vilken utskottet icke har något att erinra, givetvis icke utesluter, att flera
än två sådana ledamöter inväljas, något som särskilt i större kommuner
mången gång torde befinnas lämpligt.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit 3 § i Kungl.
Maj:ts förslag böra omformuleras i enlighet med ovan angivna grunder.
4 § i förslaget bör såsom följd härav utgå och lämpligen kunna ersättas
med sista stycket i 3 § av Kungl. Maj:ts förslag. Av utskottets uppfattning beträffande
barnavårdsnämndens ordinarie ledamöter följer, att även bestämmelserna
i 5 § om suppleanter böra erhålla en delvis annan lydelse än
enligt propositionen och att vissa huvudsakligen formella jämkningar böra
vidtagas i 6 §.

Med avseende å 6 § må anmärkas, att då i kommun endast två ordinarie
präster eller lärare finnas att tillgå för ledamotskap i barnavårdsnämnden,
och av en av dessa präster eller lärare gjord avsägelse godkännes
av kommunen, han utan val inträder som suppleant i nämnden.

7 §•

Beträffande denna § hava yrkanden i sinsemellan helt motsatt riktning
framkommit. Under det att herr Sehlin i sin motion hemställt, att riksdagen
måtte, med uteslutande ur förslaget av 7 §, helt genomföra principen
om en särskild barnavårdsnämnd i varje kommun, har åter i herr
Pehrssons i Göteborg motion yrkats, att åt kommun, vars befolkningssiffra
icke överstiger 1,500, måtte anförtros att avgöra, huruvida särskild barnavårdsnämnd
skall utses eller icke, varjämte såväl sistnämnde motionär
som herr Paulsen hemställt, att åt länsstyrelsen borde i stället för åt
Kungl. Maj:t anförtros att pröva ansökningar om befrielse från skyldighet
att hava särskild barnavårdsnämnd.

Under det att enligt fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag varje
kommun skulle utan undantag tillsätta särskild barnavårdsnämnd, intager
Kungl. Maj:ts förslag den ståndpunkten, att möjlighet bör i vissa fall
förefinnas för mindre kommun att vinna befrielse från skyldighet i nämnda

Herrar
Pehrssons
i Göteborg
och Sehlins
särskilda
motioner
samt hei*r
Paulsens
motion II: 451.

Utskottet.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

hänseende. Utskottet kan visserligen instämma i det av bl. a. överståtkållarämbetet
gjorda uttalandet, att förslaget att i varje kommun skall
finnas eu barnavårdsnämnd, som uteslutande har att sysselsätta sig med
barnavårdsärenden, skulle vara i sig ägnat att befrämja en god barnavård,
men kan dock icke förbise, att ett jämförelsevis stort antal kommuner finnes
med en synnerligen obetydlig folkmängd, och att det i sådana kommuner
dels kan vara obehövligt att tillsätta särskild nämnd och dels möta vissa
svårigheter att, förutom ledamöter i övriga nämnder, finna lämpliga personer
även för en särskild barnavårdsnämnd. Utskottet kan därför icke
biträda herr Sehlins motion, utan anser i likhet med departementschefen,
att i vissa fall barnavårdsverksamheten bör kunna anförtros åt annat
kommunalt organ.

Då det härefter gäller att avgöra, i vilka fall och på vad sätt undantag
från stadgandet om särskild barnavårdsnämnd bör kunna äga rum, kan
utskottet till en början icke lämna sin anslutning till det i herr Pehrssons
i Göteborg motion framförda förslaget, att kommun, vars befolkningssiffra
icke överstiger 1,500, skulle äga själv avgöra, om särskild barnavårdsnämnd
skall tillsättas eller icke. Av statistiken framgår, att ett dylikt förslags
godtagande skulle medföra, att ej mindre än 1,50(1 eller sålunda omkring
63 % av samtliga 2,371 landskommuner skulle kunna komma att
sakna särskilt tillsatt barnavårdsnämnd, vilket enligt utskottets förmenande
skulle vara ägnat att i väsentlig mån motverka vad med den nya lagstiftningen
åsyftas. Anlitandet av annan myndighet såsom barnavårdsnämnd
synes böra vara en utväg, som betingas av, å ena sidan det på
grund av kommunernas särskilda förhållanden mindre starkt framträdande
behovet av särskild nämnd, och å andra sidan svårigheten att uppbringa
tillräckligt antal dugande krafter för en speciell barnavårdsmyndighet.
Ingendera förutsättningen torde i regel föreligga i kommuner med
så stort invånarantal som närmare 1,500. Att åt nära 2/''s av våra landskommuner
överlåta prövningen, huruvida en dylik undantagsbestämmelse
bör vinna tillämpning, har icke synts utskottet tillrådligt, i all synnerhet
som detta knappast skulle innebära någon förbättring av nu rådande förhållanden,
i det att enligt uppgifter från år 1920 i 815 av landsbygdens
skoldistrikt, eller 34.6 % av dessa, funnos särskilda barnavårdsnämnder,
under det att i övriga 65.4 % skolråden fungerade såsom barnavårdsnämnder.
Ifrågasättas kan, om icke den i motionen föreslagna åtgärden
skulle vara ägnad att i viss mån medföra samma olyckliga konsekvenser,
som föranleddes av de i 1902 års lagstiftning förekommande bestämmelser,
varigenom såväl fosterbarnskontrollen som befattningen med vanartade
och i sedligt avseende försummade barn uppdrogs åt av andra göromål i
hög grad betungade kommunala myndigheter. Att över huvud taget binda
möjligheten av undantag vid eu viss folkmängdssiffra synes utskottet i
likhet med departementschefen icke vara att förorda. Det torde nämligen,
såsom svenska stadsförbundets styrelse i sitt utlåtande erinrat, förhålla sig

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

så, att behovet av särskild barnavårdsnämnd kan vara rätt olika starkt
allt efter samhällets struktur, oavsett folkmängdssiffrorna. Utskottet ansluter
sig därför till förslagets ståndpunkt, att undantag från skyldigheten
att hava särskild nämnd bör kunna för viss tid eller tillsvidare av lämplig
myndighet medgivas mindre kommun, där så med hänsyn till förhållandena
prövas lämpligen kunna ske.

Yad sedan angår spörsmålet, åt vilken myndighet dylik prövning med
största fördel bör anförtros, anser väl utskottet vägande skäl tala för att
ärenden av denna art såvitt möjligt böra anförtros åt överordnad lokal myndighet,
i detta fall länsstyrelsen. Mot det av herr Pehrsson i Göteborg
och herr Paulsen i sådant avseende väckta förslaget har emellertid inom
utskottet framhållits den synnerliga vikten av att dylika dispensärenden
avgöras efter vissa enhetliga principer landet över till förebyggande av att
inom de särskilda länen alltför stor olikhet vid dessa frågors bedömande
kommer till uttryck. I sådant avseende har hänvisats på det mindre
lämpliga förhållandet, att vissa dispensärenden enligt fattigvårdslagen i
olika län kommit att behandlas efter helt skilda principer. Vid övervägande
inom utskottet av möjligheten att, med anförtroende åt länsstyrelsen
av uppgiften i fråga, skapa en anordning för undvikande av dylik
olikformighet — i vilket hänseende ifrågasatts inhämtande av yttrande av
statens inspektör för fattigvård och barnavård — har det befunnits, att
en dylik anordning icke skulle ur förenklingssynpunkt vara att föredraga
framför den av Kung!. Maj:t föreslagna. Härtill kommer, att vid en sådan
anordning besvär över länsstyrelsens beslut lämpligen borde föras hos
Kungl. Maj:t i statsrådet, därvid det skulle åligga inspektören — som
tillika är chef för vederbörande byrå i socialdepartementet — att, efter
att förut hava avgivit yttrande i ärendet till länsstyrelsen, ånyo bereda
detsamma till föredragning, vilket knappast skulle vara lämpligt. Att åter
låta ärenden av detta slag prövas i regeringsrätten, synes icke heller vara
att förorda.

Enligt 89 § 2 mom. i förslaget skall utredning i fråga av förevarande
slag verkställas av vederbörande barnavårdskonsulent, vilken, där så erfordras,
torde komma att på ort och ställe studera förhållandena, varefter
länsstyrelsen insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till Kungl.
Maj:t. På detta sätt torde vinnas garanti för, att de förhållanden, som
råda i varje särskild kommun, bliva vederbörligen beaktade, och det torde
icke vara att befara att med en sådan anordning, såsom i herr Pehrssons
motion gjorts gällande, den av Kungl. Maj:t verkställda prövningen —
vilken ju skall ske med stöd av den inom socialdepartementets byrå för
fattigvård och barnavård representerade sakkunskapen och erfarenheten å
hithörande område — skulle komma att verkställas på ett schablonmässigt
sätt. Utskottet förväntar tvärt om, att med den föreslagna anordningen
all tillbörlig hänsyn skall komma att tagas till de särskilda kommunernas
olikartade förhållanden. Att märka är även, att, som praktiskt taget alla

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Herr

Lybergs

motion.

dispensansökningar av ifrågavarande slag kunna förväntas inkomma före
lagens ikraftträdande, den till följd av ifrågavarande stadgande å vederbörande
byrå fallande arbetsuppgiften blir av allenast övergående natur.

Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett sig kunna biträda
vare sig de av herr Pehrsson eller herr Paulsen i förevarande hänseende
framställda yrkanden.

Yad Kungl. Maj:t föreslagit därom, att i kommun, där särskild barnavårdsnämnd
ej tillsättes, barnavårdsnämnden skall utgöras av fattigvårdsstyrelsen,
förstärkt med en prästerlig ledamot och en representant för
lärarkåren, tillstyrkes av utskottet allenast med den ändring, som föran -ledes av utskottets förslag till ändringar av 3—6 §§. Då i kommun, som
här avses, särskild folkskolinspektör icke lärer finnas anställd, torde bestämmelse
om att sådan inspektör må kunna inväljas i stället för lärare
eller lärarinna icke böra medtagas.

8 §■

I denna § föreslår utskottet den ändring av 1 mom. första stycket och
2 mom., att tjänstgöringstiden för sådan ordförande, vice ordförande eller
särskild föredragande i barnavårdsärenden, vilken utan val är ledamot
av nämnden, bestämmes till fyra år.

9 §•

I 1 mom. första stycket av förevarande § föreslår utskottet eu mindre
ändring för vinnande av full överensstämmelse med motsvarande stadgande
i 15 § 1 mom. fattigvårdslagen. I andra stycket av 1 mom. kar
såsom en konsekvens av de utav utskottet föreslagna ändringarna i 3 och
4 §§ gjorts ett mindre tillägg.

Till förebyggande av att en minoritet av de vid barnavårdsnämndens
sammanträden närvarande ledamöterna skola kunna genomdriva beslut om
barns omhändertagande för skyddsuppfostran, har utskottet funnit lämpligt
föreslå, att för dylikt beslut skall erfordras, att flera än hälften av de
i beslutet deltagande ledamöterna, dock minst tre, äro ense om beslutet.
Härigenom förebygges exempelvis att, om av sju i beslut deltagande ledamöter
tre yrka, att ett barn skall omhändertagas för skyddsuppfostran,
två yrka, att varning skall tilldelas barnet, och två yrka, att ingen som
helst åtgärd skall vidtagas, förstnämnda tre ledamöter, ehuru utgörande
en minoritet, skulle kunna genomdriva den av dem omfattade meningen.

12 och 83 §§.

Herr Lyberg har i sin motion hemställt, att 12 § måtte avfattas på
enahanda sätt som 18 § i fattigvårdslagen enligt det härom av innevarande
års riksdag fattade beslut samt att som en följd härav senare delen
av 83 § måtte såsom överflödig utgå.

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21. 17

Utskottet delar motionärens mening och hemställer alltså, att 12 §
måtte erhålla den av honom föreslagna lydelsen. Såsom eu konsekvens
härav bör, på sätt motionären hemställt, andra punkten av 83 § utgå.

14 §.

1 sin motion har herr Pehrsson i Göteborg hemställt om den ändring
av 14 § 1 mom., att skyldighet icke borde åläggas ledamot i barnavårdsnämnd
att vara kretsombud.

Vad angår den i 1 mom. av förevarande § föreslagna bestämmelsen
om kommuns indelning i kretsar anser utskottet, att såsom förutsättning
för en dylik anordning lämpligen bör angivas, icke, såsom i propositionen
föreslagits, att nämndens verksamhet är av ringa omfattning, utan att omfattningen
av dess verksamhet giver anledning till dylik indelning.

Vad angår frågan om skyldighet för nämndens ledamöter att tjänstgöra
såsom kretsombud, finner utskottet det icke vara lämpligt att helt
fritaga vissa ledamöter i barnavårdsnämnd, som beslutat indela kommunen

1 kretsar, från skyldighet att fullgöra dylikt uppdrag. Den i förslaget
upptagna särskilda bestämmelsen härom angående tjänsteläkare har därför
synts utskottet böra ur förslaget utgå. Även andra ledamöter böra,
på sätt av herr Pehrsson framhållits, då anledning därtill föreligger, kunna
av nämnden fritagas från uppgiften i fråga. Utskottet förutsätter således,
att barnavårdsnämnderna skola, i stället för ledamöter av nämnden, vilka
svårligen kunna medhinna att tjänstgöra såsom kretsombud, på sätt den
föreslagna avfattningen av förevarande § gör möjligt, till dylika ombud
utse andra lämpliga personer.

2 mom av 14 § har utskottet funnit böra undergå en omformulering
för vinnande av större tydlighet rörande den avsedda innebörden i bestämmelserna.

18 §.

I första stycket av denna § anser utskottet den ändring böra vidtagas,
att däri avsedd utredning må för fall, då särskild föredragande enligt 8 §

2 mom. utsetts, kunna verkställas även av denne.

Såsom en konsekvens av det av utskottet beträffande 3 § framställda
förslaget, att jämväl för kommunen anställd särskild folkskolinspektör må
kunna inväljas i nämnden såsom representant för kommunens skolväsen,
tillstyrker utskottet en mindre ändring i sista punkten av andra stycket
av nu förevarande §.

20 och 21 §§.

Herr Pehrsson i Göteborg föreslår i sin motion, dels beträffande 20 §,
att fattigvårdskonsulenterna skola hava till uppgift att tillhandagå med
upplysningar och råd rörande barnavården, dels ock beträffande 21 §, att
titeln överinspektör icke bör komma till användning beträffande den där
omförmälde tjänstemannen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 107331 2

Utskottet.

Herr

Pehrssons
i Göteborg
motion.

Utskottet.

Herr

Pehrssons

Göteborg

motion.

18

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet. Utskottet, som biträder de av Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna för
åstadkommande av inspektion över den samhälleliga barnavården och
som anser, att fattigvårdskonsulenterna böra, på sätt departementschefen
framhållit, tjänstgöra även såsom barnavårdskonsulenter, finner i anslutning
till herr Pehrssons motion den ändring böra vidtagas i 2 punkten
i 2 stycket av 20 §, att befattning som barnavårdskonsulent angives skola
i varje fall innehavas av fattigvårdskonsulent. Såsom en konsekvens av
denna ändring föreslås jämväl en ändrad avfattning av 3 punkten i
samma stycke.

Beträffande 21 § föreslår utskottet den ändringen, att den däri förekommande
titeln överinspektör utbytes mot statens inspektör.

22 §.

Med avseende å stadgandet i 22 § a) anser utskottet sig böra framhålla,
att bland förhållanden, genom vilka i stadgandet avsedda barn utsättas
för fara till liv eller hälsa, kunna vara att räkna även synnerligen
underhaltiga bostadsförhållanden i föräldrahemmet, och att fall kunna
tänkas, då till avlägsnande av dylik fara för ett barn dess omhändertagande
enligt föreskrifterna därom i lagen kan visa sig vara en nödvändighet.

23 §.

I 1 mom. c) av denna § anser utskottet böra införas ett tillägg till
utmärkande av att aga icke bör tillgripas i annat fall, än då övriga i denna
§ omförmälda uppfostringsåtgärder icke kunna antagas hava åsyftad verkan.

26 §.

Med avseende å bestämmelserna i 1 mom. av denna § vill utskottet
hava framhållit önskvärdheten av att för de fall, då i ärende angående
vanartad flickas omhändertagande för skyddsuppfostran förhör med henne
skall äga rum inför länsstyrelsen, barnavårdsnämnden tillser, att flickan
vid förhöret varder åtföljd av därför lämplig kvinna, samt att nämnden
vid dylikt förhör, där så befinnes lämpligen kunna ske, låter sig representeras
av kvinnlig ledamot i nämnden.

34 §.

Herr Wallerius har i sin motion hemställt, att i lagförslaget måtte införas
en bestämmelse om att inom varje landstingsområde skall finnas en
utackorderingscentral för området eller att en hänvisning å en dylik anordning
skall införas i förslaget.

Utskottet. Det i motionen berörda spörsmålet om vidtagande av lämpliga åtgärder
för underlättande av barns utackordering i för dem lämpade fosterhem är
givetvis för barnavårdens utveckling av icke ringa vikt. I Danmark be -

Herr
Waller ius
motion.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1!)

drives i detta avseende ett energiskt och målmedvetet arbete av ett stort
antal enskilda föreningar. Utskottet, som icke underskattar betydelsen av
att även för vårt lands vidkommande lämpliga åtgärder i detta syfte vidtagas,
anser dock, att för varje läns vidkommande bör härutinnan förfaras
på det efter där rådande förhållanden lämpligaste sättet. Möjligen kunna,
såsom motionären antytt, i vissa fall vid ett av landsting upprättat
upptagningshem vidtagas anordningar i det angivna syftet, och därest den
i propositionen omförmälda planen för omorganisation av allmänna barnhusets
verksamhet — i vilken plan ingår jämväl förslag, att barnhuset
skall äga utdela understöd till upptagningshem i skilda delar av landet
— blir förverkligat, torde en viktig förutsättning vara tillfinnandes för
vinnande av vad motionären åsyftat. Då emellertid enligt utskottets förmenande
en bestämmelse om utackorderingscentraler icke lämpligen bör intagas
i lagen, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

36 §.

Utskottet, som livligt belijärtar vikten av det i denna § föreslagna
stadgandet, anser sig i samband härmed böra framhålla önskvärdheten av
att sådana anordningar vidtagas, som äro erforderliga för möjliggörande av
specialvård för sjuka och abnorma barn.

44 §.

I avseende å 1 mom. i förevarande § förutsätter utskottet, att innan
av annan än staten anordnat skyddshem inrättas, planen för detsamma
underställes Kungl. Maj:ts prövning. Utan ett sådant förfarande kan nämligen
Kungl. Maj:t vid prövning av ansökan om skyddshems godkännande
knappast känna full obundenhet.

Med hänsyn särskilt till den föreslagna höjningen av åldern för barns
omhändertagande för skyddsuppfostran samt för deras kvarhållande i skyddshem
anser utskottet ett tillägg böra göras till 2 mom. i denna § av innehåll,
att synnerlig uppmärksamhet bör ägnas åt skyddshemselevernas uppfostran
till arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

Då enligt förslaget skyddshemselev kan i vissa fall kvarhållas i skyddshem
ända intill fyllda 21 år, lärer böra tagas i övervägande, huruvida författningsbestämmelse
erfordras för att vistelse för skyddsuppfostran i skyddshem
må i värnpliktshänseende anses såsom laga förfall. En liknande bestämmelse
torde till äventyrs böra meddelas jämväl i avseende å manlig
elev i tvångsuppfostnngsanstalt.

51 §.

I avseende å 1 och 4 mom. av denna § anser sig utskottet böra uttala,
att där stadgad anmälningsskyldighet må anses behörigen fullgjord,
om vederbörlig skriftlig anmälan inlämnats till allmänna posten inom för

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

varje fall stadgad tid. Såsom fattigvårdslagstiftningskommittén i sina
motiv framhållit, torde anmälan även medelst telefon böra godtagas.

60 §.

I 1 mom av 60 § föreslår utskottet en mindre, formell jämkning.

61 §.

I sammanhang med denna § vill utskottet, i anslutning till vad departementschefen
därom anfört, understryka angelägenheten av att vid behandling
av frågan om eventuell prolongation av förordningen den 29 juni 1921
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner uppmärksamhet ägnas åt spörsmålet, om och i vad mån
barnavårdskostnad bör vara att i avseende å rätt till dylikt understöd
likställa med utgifter för folkskole- eller fattigvårdsväsen.

62 §.

Den i 3 stycket av denna § förekommande bestämmelsen om hemsändning
gäller allenast barn, som omhändertagits för samliällsvård. Någon
bestämmelse om hemsändning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
finnes ej upptagen i förslaget, ehuru å andra sidan förbud
mot hemsändning av dylikt barn ej föreslagits. Såsom departementschefen
framhållit, torde vid nu angivna förhållanden hemsändning av för skyddsuppfostran
omhändertaget barn endast kunna liga rum i sådant fall, då
båda vederbörande barnavårdsnämnder äro ense därom.

64, 67 och 68 §§.

I 64 § har hänvisats till särskilt meddelade stadganden angående
skyddshemsavgift och angående kommuns rätt till bidrag av landsting till
bestridande av dylik avgift. Liknande hänvisningar hava meddelats i 67
och 68 §§ beträffande kostnadsbidrag av statsmedel och viss reglering av
ersättningsbelopp från enskilda.

Utskottet förutsätter, att grunderna för de stadganden, vilka sålunda
komma att utfärdas, underställas riksdagen i samband med framläggande
för nästkommande års riksdag av förslag angående statsbidrag till bestridande
av kostnader enligt barnavårdslagen.

I 4 mom. av 68 § föreslår utskottet en redaktionell ändring.

81 §.

I 2 mom. av denna § har synts utskottet böra vidtagas en mindre
ändring till tydliggörande av att anmälan om däri avsett missförhållande
må göras även hos statens inspektör för fattigvård och barnavård samt
den tjänsteman, vilken skall utöva tillsyn över skyddshemmen, ävensom
barnavårdskonsulent.

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

83 §.

Beträffande eu av utskottet i denna § föreslagen ändring hänvisas till vad
utskottet därom anfört under 12 §.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918

om fattigvården.

10 §.

Såsom en konsekvens av den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen av
3 stycket i denna § torde böra däri göras en hänvisning jämväl till den
fattigvårdsstyrelsen enligt lagen om behandling av alkoholister i vissa
kommuner åliggande skyldigheten att tjänstgöra såsom nykterlietsiiämnd.

43 och 44 §§.

Med hänvisning till utskottets hemställan beträffande 20 och 21 §§ i
förslaget till lag om samhällets barnavård tillstyrker utskottet motsvarande
ändringar i förevarande §§.

63 §.

I andra stycket av denna § föreslår utskottet en redaktionell ändring,
motsvarande den i avseende a b8 § 4 mom. i förslaget till barnavardslag
förordade.

77 §•

I propositionen nr 150 har Kungl. Maj:t föreslagit, att första och andra
styckena i 77 § skola upphöra att gälla. Såsom motiv härför har, i anslutning
till vad fattigvårdslagstiftningskommittén därom anfört, framhållits,
att en sådan bestämmelse om målsmansrätt som den i första stycket nu
inrymda icke bör förekomma i fattigvårdslagen, samt att det i andra
stycket förekommande stadgandet om tillsyn över vissa barn, som varit
av fattigvårdsstyrelsen omhändertagna, efter barnavårdslagens tillkomst icke
kan äga tilllämpning för fattigvårdsstyrelsen. Den sålunda förordade lagändringen
har föreslagits skola träda i kraft samtidigt med den föreslagna
barnavårdslagen eller sålunda den 1 januari 1926, dock att nu gällande
bestämmelse i 77 § 2 stycket fattigvårdslagen skall äga tillämpning även
därefter med avseende å barn, som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits,
till dess omsorgen om dessa barns vård och uppfostran övertagits av
barnavårdsnämnden.

Vidare har i Kungl. Maj:ts proposition nr 53 med förslag till lag om
förmynderskap m. m. framlagts förslag till sådan ändring av 77 § fattigvårdslagen,
att första stycket skall upphöra att gälla, samt att tredje stycket
skall erhålla följande ändrade lydelse: »Föreligger anledning att understödstagare
bör förklaras omyndig, har fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet
till vederbörande överförmyndare». Denna lagändring är avsedd

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

att träda i kraft samtidigt med lagen om förmynderskap, eller den 1 januari
1925. Chefen för justitiedepartementet har såsom skäl för upphävande
av första stycket i förevarande § framhållit, att stadgandet om
fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt över minderårig, som på dess bekostnad
vårdas utom hemmet, ej stode väl tillsammans med den nya familjerättsliga
lagstiftningen. I sin motivering för den föreslagna ändrade avfattningen
av tredje stycket av 77 § har departementschefen hänvisat till ett
uttalande av lagrådet, av innehåll, att om jämlikt 12 kap. 3 § i förslaget
till lag om förmynderskap ärende om omyndighetsförklaring ej skall kunna
upptagas på ansökan eller anmälan av fattigvårdsstyrelse, 77 § sista stycket
i fattigvardslagen borde ändras så, att den däri föreskrivna anmiilan skall
göras hos vederbörande överförmyndare i stället för hos domstol.

Utskottet tillstyrker Kungl, Maj:ts förslag, att första och andra styckena
i 77 § fattigvårdslagen skola upphöra att gälla samt att tredje stycket av
samma § skall erhålla den i propositionen nr 53 angivna lydelse.

Yad angår tiden för denna lagändrings ikraftträdande hemställer utskottet,
att det nuvarande första stycket skall, på sätt föreslagits i propositionen
nr 53, upphöra att gälla redan den 1 januari 1925, att andra
stycket skall i enlighet med vad som föreslagits i propositionen nr 150
upphöra att gälla den 1 januari 1926, dock att tillämpning av nämnda
stycke skall, i enlighet med vad förut nämnts, äga rum med avseende å
vissa barn även efter sistnämnda dag, samt att den föreslagna ändringen
av tredje stycket skall i överensstämmelse med föreskrift i propositionen
nr 53 träda i kraft den 1 januari 1925.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885
angående lösdrivares behandling.

Beträffande detta lagförslag, vilket frånsett ikraftträdelsebestämmelsen
innehåller ett tillägg till det ifrågavarande lagrummet av innehåll, att personer
under 18 år ej må såsom lösdrivare behandlas, har utskottet icke
funnit anledning till någon erinran.

m^''s*moti1<lS ^"a<^ slutligen angar det i fru Östlunds in. flis motion berörda spörsi
vad den m^let om understöd åt änkors barn, vill utskottet till eu början erinra
stdd åt änkors °m v*ssa * detta hänseende tidigare inom riksdagen framställda förslag.
barn.

I9l9°nhl920 1 en vicl 1919 årS riksda8 i andra kammaren väckt motion, nr 200,

års riksdagar. föreslogs, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning, på vilket sätt och efter vilka grunder understöd av
allmänna medel kunde utan fattigvårds verkan beredas änkor till underhåll

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21. 23

och uppfostran av deras inom äktenskapet födda och under detsamma
adopterade barn.

I sitt till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avgivna yttrande
över motionen framhöll pensionsstyrelsen, att inom styrelsen förslag framförts
att till behandling upptaga spörsmålet om beredande av eu livränta
eller ett kapitalbelopp för eu gång, då familjeförsörjaren avlede och efterlämnade
änka och minderåriga barn, eventuellt endast minderåriga barn.
Även om i dylika fall änkan vore fullt arbetsför, vore det obestridligt,
att, om mannen icke efterlämnat några tillgångar, änkan komme att fa
svårt att draga sig fram. Särskilt gällde detta tiden närmast efter dödsfallet,
innan hon hunnit skaffa sig arbete och vänja sig in i de nya förhållandena.
I vilket fall som helst komme barnens uppfostran att lida,
om modern nödgades ägna den huvudsakliga delen av sin tid åt förvärvsarbete,
därest icke särskilda anordningar träffades, som i dylikt fall tillgodosåge
barnens intressen. Styrelsen ansåge frågan böra närmare utredas.

I utlåtande över motionen anförde förenämnda utskott:

Utskottet finner för sin del motionärens framställning i hög grad belijärtan
svärd. Omotsägligen föreligger här ett samhällsintresse av betydelsefullaste
slag, så visst som statens framtid beror på den omvårdnad och fostran,
som komma det uppväxande släktet till del. Det synes fördenskull vara en
tvingande nödvändighet, att staten i detta hänseende, där så behöves, träder
hjälpande emellan, och att denna hjälp lämnas icke som en nådegåva, utan som
en skyldighet fullgjord i statens eget intresse. Danmark är det enda
europeiska land, där sådan änkehjälp förekommer. Den infördes där genom
den s. k. Enkebörnsloven av den 29 april 1913. Det torde, särskilt med
hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden, vara av vikt, att en liknande
lagstiftning snarast möjligt kommer till stånd även i Sverige. Huruvida
ifrågavarande understöd bör ske i form av pensionsförsäkring eller på
något annat sätt, är en fråga, som enligt utskottets mening lämpligast bör
överlåtas åt en blivande utredning att avgöra.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, men sedan första kammarens
första tillfälliga utskott, under åberopande av att såväl pensionsstyrelsen
som fattigvårdslagstiftningskommittén var för sig redan hade sin uppmärksamhet
riktad på frågan, avstyrkt biträdande av andra kammarens beslut,
biföll första kammaren sitt utskotts hemställan, i följd varav frågan förföll.

Samma motion väcktes även vid 1920 års riksdag, men blev ej heller då
bifallen.

Fattigvårdslagstiftningslcommittén, som i sitt betänkande med förslag till
lag om den offentliga barnavården m. m. (del III sid. 9 o. f.) lämnat en ingående
redogörelse för den danska lagstiftningen angående understöd till
barn av änkor, har beträffande dylikt understöd yttrat bland annat följande:

»Den väg, på vilken man hos oss i främsta rummet ansett ett hjälpande
av änkorna och deras barn böra åstadkommas, är genom pensionsförsäkring.
Utan tvivel är ock denna väg den, som mest skulle motsvara sakens natur
och på bästa sätt tillgodose behovet. Man har emellertid hittills på denna
väg ansett sig kunna lösa frågan endast i en mindre utsträckning. Att döma
av ett uttalande av pensionsstyrelsen torde dock frågan om en pensionering

Fattigv år dslag
stiftning skomrnitténs

betänkande
angående
barnavårdslagen.

Yttranden
över fattigvår
dslag stif tnings
kommitténs
betänkande.

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

i större utsträckning än nu förefinnes komma att bliva föremål för utredning.
Kommittén bar icke att uttala sig om, huruvida en pensionering av änkor
med minderåriga barn hos oss kan ordnas eller om den kan göras så omfattande,
att därmed för alla barn till änkor, eventuellt även barn till änklingar,
kan erhållas hjälp i sådan utsträckning, att kommunal understödsverksamhet
för dem icke vidare blir av nöden. I sakens nuvarande läge
torde kommittén emellertid ej böra underlåta att i allt fall ägna frågan om
kommunalt understöd åt sådana barn uppmärksamhet.»

I enlighet med detta sitt uttalande har fattigvårdslagstiftningskommittén
i 83 § av förslaget till lag om den offentliga barnavården upptagit ett stadgande
av innehåll, att om änka är i behov av understöd för barn under 16
år, vilket hon har i sin vård eller bereder vård hos annan, och anledning
ej föreligger, att barnet bör av barnavårdsnämnden omhändertagas för vård
eller skyddsuppfostran, skall barnavårdsnämnden lämna henne det bidrag,
som kräves för att hon må kunna giva barnet erforderlig vård; dock att vad
sålunda sagts ej skall gälla, om hon går i nytt gifte och mannen är underhållsskyldig
mot barnet eller hon lever tillsammans med en man, med vilken
hon har barn.

Pensionsstyrélsen har i utlåtande över kommitténs förslag anfört:

»Så länge de från pensionsförsäkringen utgående pensionerna äro relativt
små och ofta otillräckliga, är det givetvis av stor vikt, att från kommunernas
sida understöd lämnas, som utan att hava fattigvårdskaraktär kunna komplettera
de från pensionsförsäkringen utgående pensionerna till beredande
av ett nödtorftigt livsuppehälle. Genom lagen den 14 juni 1918 om kommunala
pensionstillskott och sjukvårdsbidrag hava kommunerna beretts möjlighet
att lämna dylika tillskott till pensionerna. Även det föreliggande
kommittéförslaget innehåller i detta liänsende betydelsefulla uppslag.

Såsom av kommitterade framhållits, utgår under vissa förutsättningar från
pensionsförsäkringen särskilt pensionstillägg för barn till änkor och ogifta
mödrar m. fl. (barntillägg). För att dylikt särskilt pensionstillägg skall utgå,
fordras emellertid bland annat, att den ensamstående modern är pensionsberättigad
och till arbete varaktigt oförmögen. För att barntillägg skulle
kunna utgå till äkta makar, fordrades före 1922 års ingång bland annat, att
båda makarna voro till arbete varaktigt oförmögna. Enligt lag den 13 oktober
1921 utgår barntillägg under vissa villkor numera även till äkta makar, av
vilka endast mannen är pensionsberättigad och till arbete varaktigt oförmögen.
Frågan om sådan utvidgning av pensionsförsäkringen, att därifrån
skulle kunna beredas understöd åt änka, som ej är invalid och har minderåriga
barn, har, såsom kommitterade framhållit, varit under behandling inom
pensionsstyrelsen. Under nuvarande tryckta förhållanden torde dock föga
utsikt förefinnas att få denna fråga löst i samband med pensionsförsäkringen,
men spörsmålet bör därför ej släppas ur sikte.

Även om rätt till barntillägg finnes, blir det föreliggande understödsbehovet
ofta nog icke fullt avhjälpt, och i en hel del fall föreligger stort
behov av ekonomiskt understöd för barns vård och underhåll, utan att förutsättningar
finnas för rätt till barntillägg. Särskilt må framhållas, hurusom,
då barntillägg utgått till äkta makar, av vilka endast mannen är invalid,
detta indrages vid mannens frånfälle. De efterlevande komma härvid mången
gång i en ekonomiskt svårare ställning såtillvida som, medan mannen ännu
levde, denne kunde se till barnen och hustrun skaffa sig inkomstbringande
arbete utom hemmet. Särskilt i betraktande härav måste det, så länge icke

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21.

någon särskild rätt till pension föreligger för icke invalida änkor med barn,
anses högst önskvärt, att sådana änkor kunna under tillfredsställande former
erhålla understöd, som ej har fattigvårdskaraktär.

Det synes, som om den väg, kommitterade i förslagets tionde kapitel anvisat
för beredande av understöd i nu berörda och liknande fall, skulle erbjuda
avsevärda fördelar, och att man icke borde låta avskräcka sig från att
beträda densamma, äve''n om det kan förutses, att denna splittring av den
kommunala understödsverksamheten understundom kan komma att medföra
slitningar mellan fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder.»

Svenska stadsförbundets styrelse har i utlåtande över kommitténs förslag
anfört bland annat följande:

»Beträffande understöd åt änkors barn torde kunna göras gällande, att
innan denna fråga slutgiltigt löses, man bör vara på det klara med, vilka
möjligheter kunna föreligga att lösa detta problem genom försäkring. Mot
vår allmänna pensionsförsäkring har med fog riktats den anmärkningen, att
gränserna mellan understöd och pension icke klart uppdragits från början
och att de sedermera allt mer och mer utsuddats. Här föreslås nu att taga
ett nytt steg i orätt riktning. Av kommittén själv erkännes, att en anknytning
till folkförsäkringen vore den rätta utvägen och en sådan lösning sättes
för framtiden i utsikt. Som bekant befinna sig för närvarande frågorna om
ett enhetligt och rationellt ordnande av hela vår socialförsäkring under utredning.
I avvaktan på resultaten av detta arbete synes frågan om understöd
åt änkors barn i annan ordning än nu böra anstå.

Styrelsen vill i detta sammanhang emellertid uttala såsom sin mening,
att, därest understöd åt änkors barn skall lämnas på av kommittén föreslaget
sätt, intet som helst skäl synes styrelsen föreligga, varför icke också änklingars
barn skulle erhålla samma förmån.»

Stockholms stads barnavårdsnämnd har i yttrande över kommittéförslaget,
efter att hava avstyrkt den av kommittén föreslagna understödsverksamheten
beträffande ogifta mödrar, anfört bl. a. följande:

»Enligt nämndens mening ligger det större vikt uppå att barn av frånskilda
hustrur och änkor, såsom kommittén föreslår, bliva föremål för större
omvårdnad från samhällets sida än för närvarande är fallet. Att för deras
del skapa särskilda understödsbestämmelser lärer dock svårligen kunna ske.
Frågan om understöd till änkors (och änklingars) barn torde för övrigt
närmast vara eu pensionsförsäkringens sak. Detta medgives ock av kommittén,
och i samband med de förändringar av vår socialförsäkringslagstift
ning, varom utredning för närvarande pågår, kan även den så kallade barnpensioneringen
väntas erhålla en mer tillfredsställande lösning än för närvarande.
Emellertid synes det nämnden lämpligt, att till behandling snarast
möjligt upptages frågan, huruvida genom ändring av fattigvårdslagen eller
på annat sätt det kunde givas fattigvårdsstyrelse rätt att med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall bestämma, om ett utgående barnunderstöd
skall äga karaktären av fattigvård eller icke, d. v. s. medföra återbetalningsskyldighet
eller ej. Bleve fattigvårdsstyrelsen tillerkänd en dylik befogenhet,
vore i själva verket huvudsyftet med ifrågavarande kapitel förverkligat.
Vilken myndighet, barnavårdsnämnd eller fattigvårdsstyrelse, som utdelar
understödet, synes nämnden från mödrarnas och barnens synpunkt skäligen
likgiltigt. Detta är däremot icke fallet, om man ser saken ur samhällets
synpunkt, ty här gäller frågan, om enhetligheten i samhällets understödsverksamhet
skall förbliva obruten eller ej.»

Nu föreliggande

proposition.

Beslut vid
innevarande
riksdag.

Utskottets

yttrande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande i ämnet förklarat sig anse Stockholms stads
barnavårdsnämnds uppslag, huruvida ej fattigvårdsstyrelsen borde erhålla rätt
att bestämma, om ett utgående barnunderstöd skulle medföra återbetalningsskyldighet
eller icke, böra tagas under övervägande; och har socialstyrelsen
framhållit, att härigenom skulle, med bibehållande av den allmänna principen
och enhetligheten i samhällets understödsverksamhet, ej blott beträffande
ensamstående mödrar utan ifråga om alla kategorier av understödstagare
kunna vinnas, att i önskvärda fall fattigvård kunde beredas utan ersättningsskyldighet.

Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsutskott har i denna del yttrat
följande:

»Ett understödjande av änkornas barn genom barnavårdsnämnden har
närmast karaktär av ett »provisorium». Det torde sålunda finnas ringa
skäl för att på sakens nuvarande ståndpunkt överlämna understödsverksamheten
beträffande barnen till änkor åt barnavårdsnämnden, helst understödsverksamheten
ifråga om denna grupp av barn medför påtagliga principiella
inkonsekvenser vid den kommunala understödsverksamhetens handhavande.
Icke heller beträffande barn till de övriga grupperna ensamstående mödrar,
nämligen ensamstående hustrur och ogifta mödrar, synes anledning föreligga
att vidtaga någon förändring.»

Aven i vissa andra utlåtanden över kommittéförslaget har uttalats, att
behovet av understöd åt änkors barn borde tillgodoses genom utvidgning av
pensionsförsäkringen.

Såsom förut framhållits, har i den i nu förevarande utlåtande behandlade
propositionen nr 150 med förslag till lag om samhällets barnavård
in. m. ej medtagits kommitténs förslag, i vad angår frågan om understöd
åt barn av ensamstående mödrar, däribland änkor.

Utskottet vill slutligen erinra, att innevarande års riksdag i anledning
av väckta motioner beslutat hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn
kunde i en eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen
pensionsberättigad (invalid) man, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utan tvivel kunna vägande skäl anföras för att understöd utan fattigvårds
karaktär beredes änkor, vilka äro i behov därav för sina barns
uppfostran. Såsom av det föregående framgår, har fattigvårdslagstiftningskommittén
— under uttalande, att för förevarande frågas lösning eu utsträckning
av pensionsförsäkringen vore den väg, som mest skulle motsvara
sakens natur och på bästa sätt tillgodose behovet -— framhållit,
att kommittén icke hade att uttala sig om, huruvida en pensionering av
änkor med minderåriga barn hos oss kunde ordnas eller om den kunde
göras så omfattande, att därmed för alla barn till änkor, eventuellt även

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21.

27

barn till änklingar, kunde erhållas lijälp i sådan utsträckning, att kommunal
understödsverksamhet för dem icke vidare bleve av nöden. Kommitténs
förslag innefattar däremot ett försök att provisoriskt lösa frågan
genom bestämmelser om kommunalt understöd åt sådana barn.

Någon utredning angående möjligheterna att medelst en utvidgning av
pensionsförsäkringen lösa frågan om beredande av understöd åt änkors
barn föreligger däremot icke. Utskottet anser emellertid önskvärt, att en
dylik utredning kommer till stånd, därvid jämväl övriga möjliga utvägar
för detta betydelsefulla spörsmåls lösande böra komma under övervägande.

Då emellertid en utredning angående det ifrågavarande spörsmålets lödning
och angående de därmed förbundna, givetvis betydande ekonomiska
konsekvenserna antagligen kommer att kräva en viss icke ringa tid, torde
det böra tagas i övervägande, huruvida ej såsom ett provisorium, eventuellt
genom tillägg till fattigvårdslagen, bör öppnas möjlighet för en anordning,
varigenom änka befrias från skyldighet att utgiva ersättning för hennes barn
tilldelad fattigvård. Skulle en dylik utväg befinnas lämplig, torde förslag
härom till äventyrs kunna framläggas före resultatet av utredningen i övrigt
och såvitt möjligt redan för nästkommande års riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande:

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

l:o) LAG

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas som följer:

* 1 KAP.

Om barnavårdsnämnd.

Verksamhetsområde och uppgifter.

1 §■

Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna sin
barnavård. I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd.

Hava två eller flera kommuner, enligt vad i lagen om fattigvården sägs,
förenat sig att tillsammans utgöra ett fattigvårdssamhälle, skola de även
gemensamt handhava sin barnavård. I sådant fall skola de anses såsom eu
kommun i fråga om vad till barnavården hörer samt hava gemensam barnavårdsnämnd;
och skola i övrigt de i 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården
meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

2 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom
kommunen rådande förhållandena i avseende å barns vård och uppfostran
samt noggrant tillse, att barn, vilka vistas inom kommunen och äro i den
belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på nämnden att ingripa,
bliva föremål för dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall, Som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade
eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som äro vanartade
eller i fara att bliva vanartade,

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa
barn, samt

att enligt bestämmelserna i 7 kap. öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i övrigt har nämnden att ombesörja alla de angelägenheter i avseende
å kommunens barnavård, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet. I sådant hänseende åligger det nämnden, bland annat,

att förvalta de till kommunens barnavård anslagna eller eljest hörande
medel, därför avsedda fastigheter och annan egendom;

att varje år avlämna utgifts- och inkomstförslag för barnavården under
det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel, nämnden
har om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i överensstämmelse
med kommunallagarna;

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

( Kanyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att jämlikt föreskrifter, som Konungen later utfärda, föra förteckning över
de barn, vilka äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk
redogörelse angående barnavården;

att i ärenden, som röra barnavården, själv eller genom ombud företräda
kommunen och bevaka dess rätt; samt

att lios kommunen göta framställningar rörande de på dess beslut ankommande
åtgärder, som nämnden finner böra vidtagas för barnavårdens
ändamålsenliga ordnande och handhavande.

2 mom. Barnavårdsnämnden bör verka för förbättrad barn- och ungdomsvård
och i sådant syfte, i den mån förhållandena därtill föranleda, söka
främja tillkomsten och utvecklingen av barnhem och anstalter till stöd för
hemuppfostran ävensom andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd.

3 mom. Om vissa på barnavårds- 3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden
ankommande åtgärder är
stadgat i lagarna om äktenskaplig börd,
om barn i äktenskap, om adoption,
om barn utom äktenskap, om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta
från riket samt om förmynderskap
ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och
i lagen innefattande bestämmelser om
förfarandet i brottmål rörande visso.

nämnden ankommande åtgärder är
stadgat i lagarna om äktenskaplig börd,
om barn i äktenskap, om adoption,
om barn utom äktenskap samt om
förbud för vissa underhållsskyldiga att
avflytta från riket ävensom i 14 kap.
45 § strafflagen och i lagen innefattande
vissa bestämmelser om förfarandet
i brottmål rörande minderåriga.

minderåriga.

Sammansättning och tjänstgöringstid.

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres
av

a) kyrkoherden i församlingen eller
hans ställföreträdare;

b) en ledamot av kommunens fattigvårdsstyrelse
och en vid kommunens folkskolor
eller fortsättningsskolor anställd
lärare eller lärarinna;

c) minst två andra, för nit och intresse
för barn-och ungdomsvård kända
män eller kvinnor; samt

d) i kommun, som avses i 2 inom.,
en läkare.

De i b) och c) omförmälda ledamöterna
väljas av kommunen. Minst

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres
av

a) en ledamot av kommunens fångvårdsstyrelse; b)

en i församlingstjänst inom kommunen
anställd ordinarie präst;

c) en vid kommunens folkskolor eller
fortsättningsskolor anställd lärare eller
lärarinna eller för kommunen anställd
särskild folkskolinspektör;

d) minst två andra för nit och intresse
för barn-och ungdomsvård kända
män eller kvinnor; samt

e) i kommun, som avses i 2 mom.,
en läkare.

De i a), b), c) och d) omförmälda
ledamöterna väljas av kommunen; dock

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

en av dem skall vara kvinna. Där så skola i kommun, där allenast en sådan
lämpligen kan ske, bör juridisk sak- präst, som i b) sägs, och allenast en
kunskap vara företrädd inom nämn- sådan representant för skolväsendet, varden.
om i c) förmärs, finnas att för upp draget

tillgå, dessa eller deras ställföreträdare
utan val vara ledamöter i
nämnden.

Minst en av ledamöterna skall vara
kvinna. Där så lämpligen kan ske,
bör juridisk sakkunskap vara företrädd
inom nämnden.

2 mom. I stad är stadsläkare eller 2 mom. I stad är stadsläkare, om
annan, av staden därtill utsedd läkare sådan finnes, eller annan, av staden
ledamot i barnavårdsnämnden. därtill utsedd, i staden bosatt läkare

ledamot i barnavårdsnämnden.

I landskommun, -där provinsial-, extra provinsial-, köpings- eller municipalläkare
är bosatt, är denne ledamot i nämnden. Äro flera sådana läkare
bosatta inom kommunen, bestämmer länsstyrelsen efter anmälan från kommunalstyrelsen,
vilken av dem, som skall vara ledamot.

Provinsial- och extra provinsialläkareäga
att vara tillstädes vid sammanträden
med barnavårdsnämnderna inom deras
distrikt, även då de ej äro ledamöter i
nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten samt
att, där de så begära, få sin mening
antecknad till protokollet.

4 §■

Omfattar kommun eller kommuner,
vilka gemensamt handhava sin barnavård,
två eller flera församlingar, förordnar
domkapitlet en av kyrkoherdarna
i dessa församlingar att vara ledamot i
barnavårdsnämnden och en annan av
kyrkoherdarna till suppleant för denne.
Kyrkoherde, som ej är ledamot i nämnden,
äger att deltaga i dess förhandlingar
men ej i besluten samt att, där han så
begär, få sin mening antecknad till protokollet.

I annexförsamling, där komminister
finnes anställd, äger denne eller den hans
tjänst förestår att, när kyrkoherden ej

4 §•

Provinsial- och extra provinsialläkare
äga att vara tillstädes vid sammanträden
med barnavårdsnämnderna inom deras
distrikt, även då de ej äro ledamöter i
nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten samt
att, där de så begära, få sin mening
antecknad till protokollet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Trångt. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

själv är tillstädes, deltaga i nämndens
förhandlingar och beslut.

31

r> §•

Till suppleanter för de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. b), utser kommunen
en ledamot eller suppleant i
kommunens fångvårdsstyrelse och eu
vid dess folkskolor eller fortsättning sskolor
anställd lärare eller lärarinna,
där sådan finnes att tillgå.

För de i 3 § 1 mom. c) omförmälda
ledamöterna utser kommunen,
om dessa ledamöter äro två till an -

5 §•

Till suppleanter för de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. a) b) och c),
utser kommunen dels en ledamot eller
suppleant i kommunens fångvårdsstyrelse,
dels ock, där så kan ske, en
sådan präst, som i nämnda mom. b)
sägs, och en sådan representant för skolväsendet,
som i samma mom. c) omförmäles'',
dock skola i kommun, där allenast
en dylik präst och en dylik representant
för skolväsendet finnas att för
uppdraget tillgå, dessa utan val vara
suppleanter i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. cl) omförmälda
ledamöterna utser kommunen, om
dessa ledamöter äro två till antalet,

talet, två suppleanter och eljest supp- två suppleanter och eljest suppleanter
leanter till minst ledamöternas halva
antal eller, om deras antal ej är jämnt,
till minst det antal, som är närmast
över hälften.

till minst ledamöternas halva antal
eller, om deras antal ej är jämnt, till
minst det antal, som är närmast över
hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd
till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse annan
läkare.

6 §. 6 §.

1 mom. De i 3 § 1 mom. c) om- 1 mom. De i 3 § 1 mom. d) omförmälda
ledamöter i barnavårdsnämn- förmälda ledamöter i barnavårdsnämnden
och suppleanter för dem utses den och suppleanter för dem utses
bland inom kommunen bosatta sven- bland inom kommunen bosatta svenska
män och kvinnor, som fyllt tjugu- ska män och kvinnor, som fyllt tjugufem
år. fem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller
eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till
straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden
för brott, vilket medför nämnda påföljd;

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i
fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,
varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara
ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd; ej heller landsfiskal i barnavårdsnämnd
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i
och för sin befattning är redovisningsskyldig inför barnavårdsnämnden, må
icke vara ledamot eller suppleant i samma nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna
och deras suppleanter att avsäga
sig uppdrag att vara ledamot
eller suppleant i barnavårdsnämnd
gäller å landet vad om ledamot eller
suppleant i kommunalnämnd och i
stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna
stadgat; dock att lärare
eller lärarinna, som avses i 3 § 1 mom. b)
och 5 §, äger avsäga sig uppdraget endast
då annan sådan finnes att tillgå
samt att kvinna icke äger tillgodonjuta
den henne enligt kommunallagarna
tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda
ledamöter i barnavårdsnämnden och
suppleanter för dem väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett.

I kommun, där val sker första
gången, skall halva antalet av de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. c)
och halva antalet suppleanter för dem
eller, om antalet icke är jämnt, det
antal, som är närmast under hälften,
utses för allenast två år, och böra
dessa ledamöter och suppleanter samt

Beträffande rätt för de valda ledamöterna
och deras suppleanter att avsäga
sig uppdrag att vara ledamot
eller suppleant i barnavårdsnämnd
gäller å landet vad om ledamot eller
suppleant i kommunalnämnd och i
stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna
stadgat; dock att den.
som jämlikt 3 § 1 mom. b) eller c)
valts till ledamot, samt suppleant för
honom äga avsäga sig uppdraget endast
då de uppgiva hinder, som av kommunen
godkännes, samt att kvinna icke äger
tillgodonjuta den henne enligt kommunallagarna
tillkommande särskilda
avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda
ledamöter i barnavårdsnämnden och
suppleanter för dem väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett;
dock att ledamot, som avses i 3 § 1
mom. a) och suppleant för honom, icke
utses för längre tid än till utgången av
den för dem bestämda tjänstgöringstid
i kommunens fattigvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första
gången, skall halva antalet av de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. d)
och halva antalet suppleanter för dem
eller, om antalet icke är jämnt, det
antal, som är närmast under hälften,
utses för allenast två år, och böra
dessa ledamöter och suppleanter samt

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses
genom särskilda val. genom särskilda val.

Särskilt val för kortare tid än fyra år av ledamöter, som i nästföregående
stycke avses, och suppleanter för dem må ock, efter kommunens beslut,
ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter eller
suppleanter varder nödigt, på det att hälften av hela antalet ifrågavarande
ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är
närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

Avgår av kommunen vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda
tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör
under den tid, som för den avgångne återstått.

7 §• 7 §•

Mindre kommun må, där så med Mindre kommun må, där så med
hänsyn till förhållandena prövas lämp- hänsyn till förhållandena prövas lämpligen
kunna ske, av Konungen för ligen kunna ske, av Konungen för viss
viss tid eller tills vidare befrias från tid eller tills vidare befrias från skylskyldigheten
att hava särskild barna- digheten att hava särskild barnavårdsvårdsnämnd.
I sådant fall skall barna- nämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden
utgöras av fattigvårds- vårdsnämnden utgöras av fattigvårdsstyrelsen,
förstärkt med kyrkoherden i styrelsen, förstärkt med
församlingen eller hans ställföreträdare a) en i församlingstjänst inom kornsamt
en vid kommunens folkskolor eller munen anställd ordinarie präst samt
fortsättningsskolor anställd lärare eller b) en vid kommunens folkskolor eller
lärarinna. Sistnämnde ledamot väljes fortsättningsskolor anställd lärare eller
av kommunen för fyra år, räknade från lärarinna.

och med den 1 januari året näst efter De i a) och b) omförmälda ledamöterna
det, då valet skett. Till suppleant för väljas av kommunen; dock skola i komden
sålunda valde utser kommunen för mun, där allenast en sådan präst, som
enahanda tid en annan vid samma sko- i a) sägs, och allenast en sådan lärare
lor anställd lärare eller lärarinna, där eller lärarinna, varom i b) förmäles,
sådan finnes att tillgå. finnas att för uppdraget tillgå, dessa

I fall, som här avses, gäller i till- eller deras ställföreträdare utan val vara
lämpliga delar vad i 4 § är stadgat. ledamöter i nämnden.

Till suppleanter för de ledamöter,
som avses i a) och b), utser kommunen,
där så kan ske, en sådan präst, som i

a) sägs, och en sådan lärare eller lärarinna,
som i b) omförmäles; dock skola
i kommun, där allenast en dylik präst
och en dylik lärare eller lärarinna finnas
att för uppdraget tillgå, dessa utan
val vara suppleanter i nämnden.

Beträffande rätt för de jämlikt a)

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 1073 24 3

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

och b) valda ledamöterna och deras
suppleanter att avsäga sig uppdrag att
vara ledamot eller suppleant samt beträffande
deras tjänstgöringstid och avgång
skola bestämmelserna i 6 § äga
motsvarande tillämpning.

8 §■

1 mom. Kommun, där särskild
barnavårdsnämnd finnes, utser bland
nämndens ledamöter ordförande och
vice ordförande att tjänstgöra för den
tid, de äro valda till ledamöter, eller,
beträffande den, som utan val är ledamot
av nämnden, för en tid av fyra år.

Uppgift å den persons namn och bostad, som valts till ordförande, skall
ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse
därom i länskungörelserna.

Aro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från nämndens
sammanträde, utser nämnden inom sig ordförande för tillfället.

Nämnden utser inom sig för varje år en kassaförvaltare, därest ej kommunens
förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obe -

8 §•

1 mom. Kommun, där särskild
barnavårdsnämnd finnes, utser bland
nämndens ledamöter ordförande och
vice ordförande att tjänstgöra för den
tid, de äro valda till ledamöter.

hövlig.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden
har den sammansättning,
som i 7 § sägs, utser en av nämndens
ledamöter med särskild insikt i och
intresse för barnavårds- och uppfostringsfrågor
att för den tid han är
vald till ledamot vara föredragande i
de ärenden, som ankomma på nämndens
prövning.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden
har den sammansättning,
som i 7 § sägs, utser eu av nämndens
ledamöter med särskild insikt i och
intresse för barnavårds- och uppfostringsfrågor
att för den tid han är
vald till ledamot eller, beträffande den,
som utan val är ledamot av nämnden,
för en tid av fyra år, vara föredragande
i de ärenden, som ankomma på nämndens
prövning.

Tid för sammanträde, beslutförhet m. m.

9§-

1 mom. Ordinarie sammanträden
hållas av barnavårdsnämnden i mån
av behov och på regelbundet återkommande
tider. Tid och ställe för
dessa sammanträden böra av nämnden
till allmänhetens kännedom kungöras.

9 §•

1 mom. Ordinarie sammanträden
böra hållas av barnavårdsnämnden i
mån av behov och på regelbundet återkommande
tider. Tid och ställe för
dessa sammanträden böra av nämnden
till allmänhetens kännedom kungöras.

Andra lagutskottets utlåtande AV 27.

35

(Kanyl. Maj ds för slag.)

Extra sammanträde hålles, då ordföranden
finner sådant nödigt eller
minst halva antalet av nämndens ledamöter
gör framställning därom. Sammanträde
liålles ock på begäran av
läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är
ledamot av nämnden eller berättigad
att deltaga i dess förhandlingar. Kallelse
till extra sammanträde meddelas
på sätt nämnden beslutar.

(Utskottets förslag.)

Extra sammanträde hålles, då ordföranden
finner sådant nödigt eller
minst halva antalet av nämndens
ledamöter gör framställning därom.
Sammanträde hålles ock på begäran
av läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är
ledamot av nämnden eller jämlikt 4 §
är berättigad att deltaga i dess förhandlingar.
Kallelse till extra sammanträde
meddelas på sätt nämnden

beslutar.

2 mom. Ärende må icke hos barnavårdsnämnden till avgörande företagas,
såvida ej flera ledamöter än hälften av hela antalet äro tillstädes.

För beslut angående barns omhän- För beslut angående barns omhändertagande
för skyddsuppfostran, var- dertagande för skyddsuppfostran, var -

om i 24 och
att minst tre
beslutet.

47 §§ sägs, erfordras,
ledamöter äro ense om

om i 24 och 47 §§ sägs, erfordras, att
flera än hälften av de i beslutet deltagande
ledamöterna, dock minst tre, äro
ense om beslutet.

3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer varje röstande
en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten
mellan lika röstetal.

4 mom. Körande påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad i
kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd
eller om stadsfullmäktig.

10 §.

Vid barnavårdsnämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande
nämndens beslut och skälen därför.

Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid nämndens nästa
sammanträde; dock kan nämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två eller
flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Ordförandens uppgifter m. m.

11 §•

Ordföranden i barnavårdsnämnden tillkommer:

att befordra nämndens beslut till verkställighet och för sådant ändamål å
nämndens vägnar ingå avtal;

att föra eller låta föra protokoll vid nämndens sammanträden;

att vårda nämndens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga
förande;

att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som
skola delgivas nämnden; samt

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att ombesörja all skriftväxling för nämnden och själv eller genom ombud
inför domstolar och andra myndigheter företräda nämnden och föra dess
talan.

12 §.

Ordföranden äger tillgodonjuta ej
mindre den gottgörelse, som av kommunen
anslås för de honom genom uppdraget
åsamkade kostnader för skrivmaterialier,
postporto samt skrivare- och
räkenskapshjälp, än även, därest kommunen
anser, att jämväl ersättning för
det med uppdraget förenade besvär må
till honom utgå, arvode till belopp, som
kommunen med hänsyn till arbetets omfattning
finner skäligt. Beslut om tilldelande
av sådant arvode eller förhöjning
därav skall underställas länsstyrelsens
prövning.

Revision m. m.

13 §.

I fråga om granskning av barnavårdsnämndens räkenskaper och förvaltning
gäller vad i kommunallagarna finnes stadgat.

En var ledamot av barnavårdsnämnden ansvarar gemensamt med de övriga
för de medel, som nämnden haft under sin förvaltning, ävensom för de
säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till
protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit godkänd
av kommunen eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol eller ock
till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att
klander blivit i laga ordning anställt.

Kommunen äger rätt besluta om ersättning
åt barnavårdsnämndens ordförande
och övriga ledamöter; och skall
därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad om kommunens rätt att
bestämma ersättning åt ordförande och
ledamöter i styrelser och nämnder samt
om underställning av sådant beslut i
kommunallagarna finnes stadgat.

Verksamhetens bedrivande.

14 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör,
där ej dess verksamhet är av ringa omfattning,
indela kommunen i kretsar,
var och en stående under närmaste
uppsikt av ett kretsombud, vartill må
utses ledamot i nämnden eller annan
lämplig person; dock är läkare, som
på grund av sin tjänst är ledamot
i nämnden, ej skyldig att åtaga sig sådan
uppsikt. I stället för eller jämte
kretsindelning, som nyss är sagd, må
nämnden vidtaga annan, efter korn -

ig §•

1 mom. Barnavårdsnämnden bör,
där omfattningen av dess verksamhet
därtill giver anledning, indela kommunen
i kretsar, var och en stående under
närmaste uppsikt av ett kretsombud,
vartill må utses ledamot i
nämnden eller annan lämplig person.
I stället för eller jämte kretsindelning,
som nyss är sagd, må nämnden vidtaga
annan, efter kommunens särskilda
förhållanden lämpad fördelning
av arbetet.

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

immens särskilda förhållanden lämpad
fördelning av arbetet.

2 mom. Jämväl för annat ändamål
än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden
till sitt biträde kalla därtill
skickade män och kvinnor.

Genom beslut av kommunen må uppdragas
åt barnavårdsnämnden att utse
särskild styrelse att förvalta anstalt
eller ombesörja barns utackordering
eller handhava viss annan barnavårdsnämndens
angelägenhet.

För uppdrag, som i detta moment
avses, må ock, där så prövas ändamålsenligt,
anlitas härför lämpad förening
eller stiftelse.

3 mom. Kommunen äger, där så anses nödigt, att i fråga om skyldighet
för inom kommunen bosatta personer att mottaga uppdrag, som i denna §
sägs, och om tjänstgöringstid meddela bestämmelser, vilka dock ej ma göras
strängare än de, som gälla för ledamotskap i barnavårdsnämnden.

2 mom. Jämväl för annat ändamål
än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden
till sitt biträde kalla därtill
skickade män och kvinnor. Till sådant
biträde må ock anlitas härför lämpad
förening eller stiftelse.

Barnavårdsnämnden må, där kommunen
sådant medgivit, uppdraga åt
särskild styrelse eller ock åt förening
eller stiftelse att förvalta anstalt eller
ombesörja barns utackordering eller
handhava viss annan barnavårdsnämndens
angelägenhet.

15 §.

Kommunen äger, där så anses nödigt, besluta, att särskilda tjänstemän
må av barnavårdsnämnden anställas för att utföra något eller nagra av de
göromål, som åligga ordföranden, eller att i andra avseenden biträda vid
barnavårdens handliavande.

16 §''

1 mom. Barnavårdsnämnden bör låta sig angeläget vara att uppehålla
samarbete med myndigheter och institutioner, föreningar och andra, vilkas
verksamhet berör barnavården. Särskilt böra barnavårdsnämnderna i olika
kommuner bistå varandra.

2 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, böra, i den
mån så prövas påkallat, representanter för barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen
eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma för rådplägning
om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Föreligger i ärende, som är föremål för barnavårdsnämndens behandling,
skäl till &antagande, att förefintligt missförhållande lämpligen bör avhjälpas
genom understöd från fattigvårdsstyrelsen, eller utgår redan sådant understöd,
bör barnavårdsnämnden skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot
jämväl i fattigvårdsstyrelsen, inhämta dess uppfattning i ärendet. Av
nämnden införskaffad utredning bör därvid tillhandahallas styrelsen jämte
förslag till de åtgärder, vilka nämnden finner lämpligen böra vidtagas. Kåda
olika meningar mellan nämnden och styrelsen, bör ärendet överlämnas till

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

en tremannanämnd, bestående av den gemensamma ledamoten samt ytterligare
en ledamot av barnavårdsnämnden, vald av denna för ett år i sänder,
och en ledamot av fattigvårdsstyrelsen, utsedd av styrelsen för enahanda tid!
Tremannanämnden har att skyndsamt avgöra, huruvida barnavårdsnämnden
eller fattigvårdsstyrelsen skall taga befattning med ärendet. Finner barnavårdsnämnden
tremannanämndens avgörande icke kunna utan våda avvaktas,
må barnavårdsnämnden tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

Anmälan och undersökning.

17 §-

Vill någon i fall, då enligt denna lag barnavårdsnämnden har att ingripa,
påkalla dess åtgärd, har han att göra anmälan därom hos nämnden eller dess
ordförande eller annan ledamot av nämnden eller den, som nämnden kan
hava utsett att mottaga sådan anmälan. Har anmälan gjorts hos annan än
nämnden eller dess ordförande, vare den, som mottagit anmälan, skyldig att
oföidröjligen fortskaffa densamma till nämnden eller ordföranden.

Kommunal myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens
tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd läkare eller barnmorska hava
att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom om förhållanden, som böra
föranleda nämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom.

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts
anmälan, som i 17 § sägs, eller har
nämnden eller dess ordförande eljest
fått kännedom om fall, då nämndens
ingripande synes påkallat, skall ordföranden
för ärendets beredande oförtövat
söka inhämta noggrann kännedom
om barnets levnadsförhållanden
och andra på fallets bedömande inverkande
omständigheter. Finnes kretsombud,
bör utredning verkställas av
detta. Ombudet bör kallas till deltagande
i nämndens överläggning rörande
barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande
barn, som besöker eller besökt skola,
bör införskaffas upplysning om dess
förhållande därstädes. Lärare eller

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts
anmälan, som i 17 § sägs, eller har
nämnden eller dess ordförande eljest
fått kännedom om fall, då nämndens
ingripande synes påkallat, skall ordföranden
för ärendets beredande oförtövat
söka inhämta noggrann kännedom
om barnets levnadsförhållanden
och andra på fallets bedömande inverkande
omständigheter. Finnes kretsombud
eller föredragande, som omförmäles
i 8 § 2 mom., bör utredning
verkställas av Jcretsombudet eller föredraganden.
Kretsombud bör kallas till
deltagande i nämndens överläggning
rörande barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande
barn, som besöker eller besökt skola,
bör införskaffas upplysning om dess
förhållande därstädes. Lärare eller

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3!»

(Kung!. Maj:ta .förslag.) (Utskottets förslag.)

lärarinna, av vilken barnet senast åt- lärarinna, av vilken barnet senast åtnjutit
undervisning, bör kallas till njutit undervisning, bör kallas till deldeltagande
i nämndens överläggning tagande i nämndens öveiläggning rörörande
barnet; möter hinder för per- rande barnet; möter hinder för personlig
inställelse, bör läraren eller sonlig inställelse, bör läraren ellei
lärarinnan avgiva skriftligt yttrande lärarinnan avgiva skriftligt yttrande
till nämnden. För vederbörande skof till nämnden. För kommunen anställd
distrikt anställd särskild folkskola särskild folkskolinspektör bör, om han
spektör bör beredas tillfälle att del- ej är ledamot i nämnden, beredas tilltaga
i överläggningen. fälle att deltaga i överläggningen.

Förekommer anledning antaga, att barns vanart eller annat missförhållande
rörande barn är beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller
kroppslig svaghet, skall läkares yttrande inhämtas.

Tillhör barn, som i denna § avses, församling av främmande trosbekännare,
och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen, skall
tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

19 §''

För Stockholms stad skola bestämmelserna i detta kapitel lända till efterrättelse
allenast i den mån icke Konungen genom särskilt utfärdade föreskrifter
annorlunda förordnar.

För andra större kommuner, varest liandhavaiidet av de ärenden, som avses
i denna lag, anses böra lämpligen ordnas på annat sätt än i detta kapitel
sägs, äger Konungen medgiva undantag från vad däri blivit stadgat.

2 KAP.

Om uppsikt över samhällets barnavård.

2° §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamliet,
varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och hand -

haves, så att de barn, vilka är o i bel)
som av omständigheterna påkallas.

I allt vad som rör länsstyrelsernas
befattning med kommunernas barnavård
skola länsstyrelserna hava biträde
av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl
skola hava till uppgift att tillhandagå
med upplysningar och råd rörande
barnavården. Dylik befattning må,
där så prövas lämpligt, innehavas av
fattigvårdskonsulent, varom förmäles

därav, bliva föremal for de åtgärder,

I allt vad som rör länsstyrelsernas
befattning med kommunernas barnavård
skola länsstyrelserna hava biträde
av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl
skola hava till uppgift att tillhandagå
med upplysningar och råd rörande
barnavården. Dylik befattning skall
innehavas av f attig vårdskon sill eu t)
varom förmäles i lagen om fattigvår -

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i lagen om fattigvården. Konungen den. Konungen utfärdar instruktion
utfardar instruktion för barnavårds- för fattigvårdskonsulenterna i deras
konsulenterna. egenskap av jämväl barnavårdskonsu lenter.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare
att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns
vård.

21 §• 21 §.

Jämte det övervakande av samhäl- Jämte det övervakande av samhällets
barnavård, som enligt 20 § åligger lots barnavård, som enligt 20 § åligger
lansstyrelserna, ankommer det på länsstyrelserna, ankommer det på
överinspektören för fattigvård och bar- statens inspektör för fattigvård och
navård att verka för barnavårdens barnavård att verka för barnavårdens
ändamålsenliga ordnande och främja ändamålsenliga ordnande och främja
dess utveckling. I fråga om överin- dess utveckling. I fråga om inspekspektörens
verksamhet i nämnda hän- törens verksamhet i nämnda hänseende
seende meddelar Konungen närmare meddelar Konungen närmare föreforesknfter.
skrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem
förordnar Konungen.

3 KAP.

Om barns omhändertagande och barnavårdsnämndens därmed
sammanhängande verksamhet.

Omhändertagande för skyddsuppfostran och vissa
förebyggande åtgärder.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23-25 §§ vidtaga åtgärder
beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes
för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet
eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat; samt

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda
uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande.

23 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i
22 § sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga
eu eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna, antingen inför nämnden eller genom särskilt utsett
ombud, eu allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter mot barnet
samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes, kunna inträda
enligt denna lag;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

41

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

b) giva vanartat barn en allvarlig varning och, där så anses lämpligt, erinra
det om de påföljder, vilka nyss nämnts;

c) då fråga är om vanartad gosse
under femton år eller vanartad flicka
under tolv år och sådant anses gagneligt
med hänsyn till vad om barnet
blivit upplyst, föreskriva, att barnet
skall genom någon av nämndens ledamöter
eller annan av nämnden utsedd
lämplig person tilldelas aga; och

c) då fråga är om vanartad gosse
under femton år eller vanartad flicka
under tolv år och övriga i denna paragraf
omförmälda åtgärder icke kunna
antagas hava åsyftad verkan samt det
anses gagneligt med hänsyn till vad
om barnet blivit upplyst, föreskriva,
att barnet skall genom någon av
nämndens ledamöter eller annan av
nämnden utsedd lämplig person tilldelas
aga; och

d) föreskriva anlitande av lämplig, till stöd för hemuppfostran inrättad
anstalt eller ock barnets hållande till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,
bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter, åt biträde eller
tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person eller åt förening eller
stiftelse att med särskild uppmärksamhet följa barnets levnadsförhållanden
och övervaka dess uppförande samt lämna råd och bistånd vid dess uppfostran.
Om övervakning, som här sägs, må nämnden förordna även utan
att åtgärd vidtagits enligt 1 mom.

24 §.

1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara
gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör
nämnden omhändertaga barnet för beredande åt detsamma av en efter dess
egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfastvän) enligt i 4
kap. meddelade bestämmelser.

2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar barns omhändertagande för
skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas dess föräldrar, såvida de vistas på
känd ort inom riket, samt barnet, därest det fyllt femton år, att muntligen
eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Där så prövas nödigt, må nämnden kalla föräldrarna och barnet att personligen
inställa sig för att höras inför nämnden eller särskilt utsett ombud.
Vistas föräldrarna på annan ort, må förhör utsättas att äga rum inför
ombud därstädes.

25 §.

1 mom. Beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran skall,
så snart ske kan, skriftligen delgivas föräldrarna. Därvid skall tillika skriftlig
förklaring avfordras dem, huruvida de samtycka till beslutets verkställande.
Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola förvaras bland nämndens
handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas och i protokollet
antecknas.

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,
eller kunna de icke anträffas, skall nämnden, med redogörelse för vad i
ärendet förekommit, så snart ske kan och senast tre veckor efter beslutets
fattande underställa detsamma länsstyrelsens prövning.

3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut om
barns omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,
äger nämnden, ändock att föräldrarnas samtycke ej givits, förordna,
att beslutet genast skall bringas till verkställighet.

26 §.

1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller om föräldrarnas
rätt att yttra sig samt deras och barnets hörande inför länsstyrelsen i motsvarande
tillämpning vad i 24 § 2 mom. är stadgat.

Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara
vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger rum. Om föräldrarnas eller
barnets vid förhör eller skriftligen avgivna yttrande föranleder därtill, bör
tillfälle beredas nämnden att bemöta detsamma, innan ärendet avgöres. Yttrande
bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.

2 mom. Framställes begäran därom, att någon skall angående uppgivna
omständigheter vid domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, och är
förhöret icke uppenbarligen onödigt, eller finner länsstyrelsen, utan att sådan
begäran framställts, anledning föreligga till anställande av förhör, äger länsstyrelsen
förordna om sådant vid underrätt, som länsstyrelsen bestämmer;
och skola de, vilka böra närvara vid förhöret, på framställning av länsstyrelsen
genom rättens ordförande inkallas.

3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens
beslut om barnets omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,
då omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden
skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.

4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens
försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna. Beslutet skall ock
ofördröjligen tillställas barnavårdsnämnden.

27 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran
må ej bringas till verkställighet, då fråga är om barn, varom förmäles i
22 § a) och b), efter det barnet fyllt sexton år, och då fråga är om barn,
som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt aderton år.

28 §.

Har barn under aderton år under tillfälligt uppehåll inom annan kommun
än den, där dess föräldrar eller annan, som har barnet i sin vård, vistas,
eller barnet eljest har sin egentliga vistelseort, anträffats bettlande eller

43

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

eljest beträtts med vanart, må barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet
anträffats, överlämna detsamma till barnavårdsnämnden i den andra kommunen.
Underlåter denna nämnd att vidtaga åtgärd, ocli beträdes barnet
ånyo inom förstnämnda kommun med bettleri eller annan vanart, må anmälan
härom göras lios vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer
på denna myndighet.

Omhändertagande för samhällsvård.

29 §.

1 mom. Är barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund
av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande
förhållanden utsatt för nöd, utan att likväl sådant fall föreligger, som i 22 §
avses, och varder nödtillståndet icke annorledes avhjälpt, skall barnavårdsnämnden,
då föräldrarna det medgiva, omhändertaga barnet.

2 mom. Befinnes, i annat fall än i 22 § avses, barn under sexton år till
följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller
andlig brist eller svaghet vara i behov av särskild vård utom hemmet, som
ej kan beredas av föräldrarna, och varder detta behov icke annorledes avhjälpt,
skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna det medgiva, omhändertaga
barnet.

3 mom. Finnes barn under sexton år vara i behov av vård på grund
därav, att föräldrarna övergivit barnet eller avlidit, skall barnavårdsnämnden,
där behovet icke annorledes avhjälpes, omhändertaga barnet.

4 mom. Barn, som omhändertages enligt denna §, skall erhålla vård
(samhällsvård) enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Särskilda föreskrifter.

30 §.

Är missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 inom., beroende därpå,
att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller
för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt
missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om sitt barn,
eller finnes skäl till antagande, att barnet utsättes för fara därigenom, att
någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,
bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol,
tjänsteläkare eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av
åtgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag
ankommer på nämnda myndigheter.

31 §.

Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av att barn omhändertages
för skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande,

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

atfc med omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner
besluta i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhändertaga
barnet. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i 29 §, jämväl
vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma,
därest kommunen sådant medgivit.

Har i fall, som avses i 22 §, omhändertagandet skett utan att föräldrarna
samtyckt därtill, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att
besluta i ärendet.

Av barnavårdsnämnden omhändertaget barn skall erhålla erforderlig vård
ävensom sådan uppfostran, som är ägnad att göra det till en duglig samhällsmedlem.

urtagning shem, varom förmäles i 5 kap. Finnes ej sådant hem att tillgå,
må barnet för tillfället intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om
fattigvården; har barn, som fyllt två år, intagits i dylik anstalt, skall åtgärd
ofördröjligen vidtagas för beredande av vård åt barnet annorstädes.

1 mom. Omhändertaget barn, som icke är vanartat, bör, där ej särskilda
omständigheter annat föranleda, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt
hem.

Inackordering får endast ske till personer, rörande vilkas lämplighet och
förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för vart fall åligga dem, nämnden
genom föregående undersökning gjort sig förvissad. Om utackorderingen
bör upprättas skriftligt kontrakt, i vilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter
angivas.

2 mom. Föranleda särskilda omständigheter, att omhändertaget barn,
som icke är vanartat, ej lämpligen bör vårdas i enskilt hem, eller finnes ej
sådant att tillgå, bör barnet överlämnas till barnhem, varom förmäles i 5 kap.

Barn under två år må, där lämpligt barnhem ej finnes att tillgå, för vård
intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om fattigvården.

4 KAP.

Om behandlingen av omhändertagna barn.

32 §.

Tillfällig vård av barn.

33 §.

Kan avgörande ej omedelbart träffas rörande den för omhändertaget barn
lämpligaste vårdformen, bör barnet, där så kan ske, tills vidare intagas i

Icke vanartade barns behandling.
34 §.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 45

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till vård,
fullgör sina skyldigheter. Nämnden bör även med uppmärksamhet följa
barnets utveckling.

Har barnet överlämnats till enskilt hem eller barnhem inom annan kommun,
skall anmälan härom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden därstädes.

Vanartade barns behandling.

35 §.

1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanartat barn skall genom
barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.
Barn, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag skyddshemselev.

Yanartat barn må dock i stället för att intagas i skyddshem överlämnas
till enskilt hem eller barnhem, om sådant anses lämpligare för barnet och
våda för andra barns sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.
I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.

2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertaget barn, som överlämnats
till enskilt hem eller barnhem, visat sig så vanartat, att dess tillrättaförande
anses kräva strängare uppfostran än den, som kan meddelas i det enskilda
hemmet eller barnhemmet, eller att dess samvaro med andra barn finnes
innebära våda för dessas sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga
försorg om dess intagande i skyddshem.

Specialvård för sjuka och abnorma barn.

36 §.

Är omhändertaget barn till följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet i behov av särskild
vård, har barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
barnet dylik vård å härför lämpad anstalt eller annorstädes.

Vissa uppfostringsåtgärder m. m.

37 §.

1 mom. Om uppsikt över skyddshemselev, om disciplinära åtgärder för
tillrättavisande av sådan elev samt om den rätt till umgänge med elev, som
tillkommer elevens föräldrar, gäller vad därom stadgas i det jämlikt 44 § för
skyddshemmet utfärdade reglementet.

2 mom. Beträffande omhändertaget barn, som ej är skyddshemselev, tillkommer
barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden sådant överlåtit,
den rätt att hava uppsikt över barnet och att tukta det, vilken eljest tillkommer
föräldrarna.

46 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med barnet underkastade
de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till barnets uppfostran finner
skäligt meddela, dock må föräldrar till barn, som omhändertagits för samhällsvård,
ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda
omständigheter därtill föranleda.

38 §.

Anmälan om förordnande av förmyndare för omhändertaget barn bör, när
skäl därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga om skyddshemselev
av hemmets styrelse och beträffande annat barn av barnavårdsnämnden.

5 KAP.

Om barnhem och skyddshem.

Barnhem.

39 §.

Med barnhem förstås i denna lag

dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som
ej är att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem
för stadigvarande vård)

dels ock anstalt för tillfällig vård och för observation av barn eller för
vård av späda barn och deras mödrar (upptag n ing shem).

4° §.

Over barn, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt
formulär.

41 §.

Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet uppgöras
plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.
Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet,
utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla
tillfredsställande vård och uppfostran.

På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt
inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.

42 §.

Länsstyrelsen äger, när förhållandena vid barnhem befinnas vara sådana,
att barn ej kunna där erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, förordna
om de åtgärder, som må vara erforderliga till missförhållandenas avhjälpande,
eller ock förbjuda, att barn vidare vårdas i barnhemmet.

47

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Skyddsvärn.

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran åt vanartade barn skall för
varje landstingsområde samt för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas
anstalt (skyddshem) med erforderligt antal platser. Skyddshem för landstingsområde
upprättas genom landstingets och för stad, som nyss sagts,
genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller flera landsting eller städer av
ovan angivet slag eller landsting och dylik stad må förena sig om gemensamt
skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller stad,
som nu är nämnd. Landsting eller dylik stad må av Konungen befrias från
skyldighet att upprätta skyddshem, därest erforderligt antal platser står till
förfogande i annan tillhörigt skyddshem.

2 mom. Yanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet
icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem, som i 1 mom. sägs,
böra, där så kan ske, intagas i särskilda, för sådana barn avsedda, av staten
eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

3 mom. Vanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen
kunna uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom., och åt vilka
ej heller vård kan beredas å anstalt, som i 36 § sägs, böra, där så kan ske,
intagas i särskilt för sådana barn avsedda, av staten eller annan upprättade
skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

4 mom. Skyddshemselever över femton år, som visat särdeles svår vanart,
må överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.

44 §.

1 mom. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt
reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt
av Konungen. Högsta antalet elever, som må samtidigt vara intagna
i ett skyddshem, bestämmes av Konungen.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skyddshem.

2 mom. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse, som har att
besluta om intagning i hemmet.

Den närmaste skötseln av skyddshemmet utövas av en föreståndare. I
övrigt skall vid hemmet finnas personal, tillräcklig och lämplig att lämna
eleverna den personliga vård och handledning, som i varje särskilt fall erfordras.

Inom skyddshem skall meddelas skolundervisning av den omfattning
och beskaffenhet, som gällande bestämmelser om folkundervisningen föreskriva.
Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och överenskommelse

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddsliemselev kunna deltaga
i undervisningen inom distriktet tillhörig skola.

Synnerlig uppmärksamhet hör ägnas
åt skyddshemselevernas uppfostran till
arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående vanartade
barns intagning i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2 och 3 mom., samt
angående överflyttning av elev från ett skyddshem till skyddshem av annat
slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt.

4 mom. Beträffande skyddshemselev, som överlämnats till allmän uppfostringsanstalt,
gäller i motsvarande tillämpning vad i 2—6 samt 10 och 11
§§ i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran
är stadgat.

6 KAP.

Om utskrivning m. m.

45 §.

För skyddsuppfostran omhändertaget barn må, där så prövas lämpligt,
tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande
skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.
I beslutet bör uppställas villkor med hänsyn till barnets bostad
och sysselsättning samt förordnas om övervakning av barnet. Beslut om
villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller nämnden att när som
helst återtaga barnet; och skall barnet återtagas, där dess uppförande eller
annat förhållande föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter
därtill föranleda, äga rum, förr än ett år förflutit, sedan eleven
blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att
vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.

46 §.

1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertaget barn anses ej vidare
vara i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig
utskrivning).

Beslut om slutlig utskrivning meddelas beträffande skyddshemselev av
hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning
av elev, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,
till dess tre år förflutit från intagandet. Har skyddshemselevs uppförande
varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess han fyllt
tjuguett år.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 49

(Kungl. Maj ds förslag.) ( Utskottets förslag.)

3 mom. Vid slutlig utskrivning bär vederbörande nämnd eller styrelse
att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt
arbete och nödig utrustning.

Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att
den utskrivne skall stå under tillsyn under eu tid av minst ett och högst
tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjuguett år
beträffande skyddshem selev och till fyllda aderton år beträffande annan utskriven.
I fråga om träffande av arbetsavtal för den utskrivne har nämnden
eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

47 §.

1 mom. När för samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara

1 behov av sådan vård, har barnavårdsnämnden eller dess ordförande eller,
därest nämnden sådant medgivit, annan ledamot av nämnden eller tjänsteman
hos densamma att fatta beslut om vårdens upphörande samt, då omständigheterna
därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt arbete
och nödig utrustning.

Vad nu är sagt gäller även, då föräldrarna påkalla samhällsvårdens upphörande,
och sådant fall ej är för handen, som i 2 mom. sägs.

Då beslut, varom ovan förmäles, meddelas av ordföranden eller annan
ledamot eller av tjänsteman, skall anmälan därom göras vid nämndens nästa
sammanträde.

2 mom. Vinner barnavårdsnämnden samhällsvården icke kunna upphöra
utan sådan fara för barnet, som avses i 22 § a) eller b), eller befinnes barnet
så vanartat, som i 22 § c) sägs, bör nämnden förklara barnet vara omhändertaget
för skyddsuppfostran. I fall, som här avses, skall vad i 24 §

2 mom. samt 25 och 26 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Samhällsvård skall upphöra senast, då för sådan vård omhändertaget
barn fyllt sexton år.

4 mom. Då samhällsvård upphör, bör barnavårdsnämnden, där så prövas
lämpligt, besluta, att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst
sex månader och högst tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än
till fyllda aderton år. I fråga om träffande av arbetsavtal för barnet har
nämnden enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

48 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande förfaller, då verkställighet
skall ske av domstols beslut, varigenom

a) barnet dömts till böter, fängelse eller straffarbete och förordnande meddelats
om den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,

b) barnet eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan tillämpning av
lagen angående villkorlig straffdom, eller

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 1073 24 4

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Rungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) anstånd med barnet villkorligt ådömt fängelsestraff eller straffarbete förklarats
förverkat.

Yad sålunda stadgats gäller även beträffande skyddshemselev, som jämlikt
43 § 4 mom. överlämnats till allmän uppfostringsanstalt.

7 KAP.

Om kontroll över fosterbarnsvården.

Inledande bestämmelser.

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som mot ersättning fostras bos annan än
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om
barnet, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens
tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller,
även om ersättning ej utgår, barn i nämnda ålder, som är intaget i barnhem,

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden
eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under
sexton år, vilket vistas hos annan än föräldrarna eller förmyndare, som ovan
sägs, men ej är jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare
anses såsom sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel och 73 § är
stadgat äga tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden, skall
anmälan därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden, som prövar, huruvida
beslutet skall äga bestånd.

3 mom. I denna lag förstås med

fosterhem: enskilt hem, vari fosterbarn mottagits, samt

barnafostrare: den, som i fosterhem mottagit fosterbarn, och, då fråga är
om anstalt, dennas föreståndare.

50 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning å

a) elev i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,

b) barn, som är intaget i anstalt för abnorma eller vanföra, samt

c) av kommunens barnavårdsnämnd omhändertaget barn, som vistas inom
kommunen.

Barnafostrares anmälningsskyldighet m. m.

51 §.

1 mom. Om mottagandet av fosterbarn åligger det barnafostraren att göra
anmälan hos barnavårdsnämnden.

Anmälan skall göras i stad eller köping med egen kommunalförvaltning
inom två dagar och annorstädes inom åtta dagar efter fosterbarnets mottagande
samt innefatta uppgift om

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 51

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

a) barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits i barnhem,
dettas benämning samt

b) dens namn och adress, som överlämnat barnet.

Vid anmälan eller inom den tid, nämnden förelägger, skall företes utdrag
av födelse- och dopbok eller åldersbetyg rörande barnet samt lämnas redogörelse
för de villkor, under vilka barnet mottagits, och de förhållanden i
övrigt, som hava betydelse för bedömande av fosterhemmets eller barnhemmets
lämplighet.

Anmälan kan göras skriftligen eller muntligen och må ske, utom hos
nämnden, även hos de i 17 § första stycket omförmälda personer.

2 mom. Då fosterhem eller barnhem flyttas till annan lägenhet inom
kommunen, åligger det barnafostraren att därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden
inom den tid, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Flyttas fosterhem eller barnhem till annan kommun, är barnafostraren
skyldig att hos dess nämnd göra anmälan i enlighet med vad i
1 mom. sägs.

Barnafostraren skall dessutom före avflyttningen göra anmälan därom hos
barnavårdsnämnden i avflyttningskommunen med uppgift om den kommun,
till vilken flyttning kommer att äga rum.

4 mom. Har fosterbarn avlidit eller har barnafostraren lämnat detsamma
från sig, skall han hos barnavårdsnämnden göra anmälan därom, i stad eller
köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes inom
fyra dagar, efter det barnet avlidit eller bortlämnats. Vid anmälan att fosterbarn
överlämnats till annan, skall tillika uppgivas dennes namn och adress.

Tillsyn.

52 §.

Barnavårdsnämnden skall noggrant tillse, att fosterbarn komma i åtnjutande
av tillfredsställande vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom,
den särskilda vård, som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet
skall ägnas åt vården av späda fosterbarn.

Nämnden har att giva de barnafostrare, vilka äro i behov därav, erforderliga
föreskrifter rörande barns vård och uppfostran.

53 §.

Då barnavårdsnämnden erhållit vetskap om fosterbarns mottagande i
fosterhem eller barnhem, har nämnden att, såframt den icke redan äger noggrann
kännedom om hemmet, ofördröjligen låta verkställa undersökning angående
dess beskaffenhet.

Även eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa
undersökning av förhållandena i fosterhem och barnhem.

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

o

Åtgärder mot missförhållanden i fosterhem.

54 §.

Finner barnavårdsnämnden, att fosterbarn med hänsyn till barnafostrarens
personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt icke hos honom erhåller
tillfredsställande vård och uppfostran, skall nämnden genom lämpliga föreställningar
söka åstadkomma rättelse. Då omständigheterna i det särskilda
fallet giva anledning därtill, äger nämnden föreskriva, att barnafostraren skall
anlita lämplig, till stöd för barns hemuppfostran inrättad anstalt eller ock
att barnet skall hållas till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

55 §.

Prövar nämnden de i 54 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa, eller hava
sådana åtgärder vidtagits, utan att rättelse vunnits, skall nämnden förelägga
barnafostraren att inom tid, som av nämnden bestämmes, lämna barnet från
sig till den, som är skyldig att taga vård om detsamma. Befinnes ej detta
lämpligt, eller kan barnet ej utan allvarlig våda kvarbliva i fosterhemmet, till
dess det kan, på sätt nyss är föreskrivet, av barnafostraren avlämnas, har
barnavårdsnämnden att omhändertaga barnet och därmed förfara såsom med
barn, som omhändertagits för samhällsvård.

Då fosterbarn, vilket mottagits i fosterhem, icke uppnått ett års ålder och
barnafostraren redan för vård omhänderhar två sådana fosterbarn, bör nämnden
jämväl förfara på sätt i nästföregående stycke är stadgat; dock äger
nämnden härvid göra undantag, då särskild anledning därtill förekommer.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande
jämlikt denna § skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för samhällsvård
äga motsvarande tillämpning.

Då åtgärd vidtagits enligt denna §, åligger det nämnden att härom ofördröjligen
underrätta den, som är skyldig att taga vård om barnet.

56 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd vidtagit åtgärd, som i 55 § sägs, äger
nämnden tillika, om skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud att
vidare mottaga fosterbarn.

Sådant förbud må ock, utan att åtgärd enligt 55 § vidtagits, meddelas
person, som kan antagas hava för avsikt att mottaga fosterbarn, om med
hänsyn till hans personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt fara föreligg01'';
fosterbarn icke kan hos honom erhålla tillfredsställande vård och
uppfostran.

Befinnes lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas
såsom fosterhem, vara hälsovådlig, må förbud kunna av barnavårdsnämnden
utfärdas mot fosterbarns mottagande i denna lägenhet.

2 mom. Förbud för viss person att mottaga fosterbarn fortfar att gälla
även om den, som förbudet gäller, flyttar till annan kommun. Den barna -

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21. 53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vårdsnämnd, som meddelat förbudet, skall, då den erhåller kännedom om avflyttningen,
ofördröjligen lämna barnavårdsnämnden i den kommun, dit inflyttningen
uppgivits skola ske eller veterligen ägt rum, underrättelse om
förbudet. Barnavårdsnämnd, som erhållit sådan underrättelse, skall ock, där
den person, förbudet gäller, ånyo avflyttar till annan kommun, om förbudet
underrätta barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun.

3 mom. Förbud, som i denna § avses, må av barnavårdsnämnden återkallas,
när förhållandena giva anledning därtill. Har den, som förbjudits
mottaga fosterbarn, flyttat till annan kommun, ankommer på barnavårdsnämnden
i denna kommun att besluta om återkallelse av förbudet.

57 §.

Underlåter den, som är anmälningsskyldig enligt 51 §, att göra föreskriven
anmälan, må barnavårdsnämnden, där den finner omständigheterna därtill
föranleda, vidtaga åtgärd enligt 55 § ävensom meddela förbud för honom att
mottaga fosterbarn.

58 §.

Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats till fosterhem inom
kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande
vård och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan
på andra barn, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas den
nämnd, som överlämnat barnet till fosterhemmet.

Leder sådan underrättelse icke till åsyftad verkan, må barnavårdsnämnden
antingen själv vidtaga åtgärd, som för varje fall är i denna lag stadgad,
eller ock om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen för åtgärd, som
ankommer på denna myndighet.

Åtgärder mot missförhållanden i anstalt.

59 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden, att barnhem icke är med hänsyn till
belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna fosterbarn
kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, eller att hemmet icke
står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet vinnes för
dess ändamålsenliga skötsel, eller har barnafostraren åsidosatt honom jämlikt
51 § åliggande anmälningsskyldighet, bör nämnden genom lämpliga föreställningar
hos hemmets innehavare eller hos dess styrelse, där sådan finnes,
söka åstadkomma rättelse.

Åtgärd, som nu är sagd, bör jämväl av nämnden vidtagas, då i barnhem
vårdas flera än två fosterbarn under ett års ålder; dock äger nämnden, då
fullt betryggande anordningar vidtagits, tillåta att flera än två sådana barn
vårdas i hemmet.

2 mom. Leder åtgärd, som i 1 mom. avses, ej till åsyftad verkan, har
nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Råda i barnhemmet sådana missförhållanden, att där intagna fosterbarn
icke kunna utan fara för liv eller hälsa kvarbliva i hemmet, till dess länsstyrelsen
hinner besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden att omedelbart
omhändertaga barnen och med dem förfara såsom med barn, som omhändertagits
för samhällsvård.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande
jämlikt detta moment skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för
samhällsvård äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Bestämmelserna i 58 § äga motsvarande tillämpning beträffande
barnhem.

4 mom. Yad i denna § är stadgat om barnhem gäller även annan anstalt,
där fosterbarn är intaget.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd
prövas hava vidtagit fullt
betryggande anordningar för tillsyn
över barn, som av nämnden överlämnats
till fosterhem eller barnhem utom
vederbörande kommun, medgiva nämnden
befrielse tills vidare under högst
tio år, i den mån så prövas lämpligt,
från tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel. I sammanhang härmed
må jämväl meddelas befrielse
från anmälningsskyldighet enligt 34 §
3 mom. och 35 S 1 mom.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd
prövas hava vidtagit fullt
betryggande anordningar för tillsyn
över barn, som av nämnden överlämnats
till fosterhem eller barnhem utom
vederbörande kommun, medgiva befrielse
tills vidare under högst tio år,
i den mån så prövas lämpligt, från
tillämpningen av bestämmelserna i
detta kapitel, såvitt angår dylika kärn. I
sammanhang härmed må jämväl meddelas
befrielse från anmälningsskyldighet
enligt 34 § 3 mom. och 35 §
1 mom.

2 mom. Dylikt medgivande må ock, där enahanda anordningar prövas
vara träffade, av Konungen meddelas styrelse för barnavårdsanstalt, som är
försedd med av Konungen fastställt reglemente, i avseende å barn, som tillhöra
anstalten.

3 mom. I fråga om annan barnavårdsanstalt än i 2 mom. sägs må länsstyrelsen,
efter vederbörande tjänsteläkares och barnavårdsnämnds hörande,
tills vidare medgiva befrielse, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen
av bestämmelserna i detta kapitel. Medgivande skall avse bestämd
lägenhet; och må för detsamma uppställas de villkor, som prövas erforderliga.

4 mom. Befrielse, som i 3 mom. avses, må även, då synnerliga skäl därtill
föreligga, medgivas beträffande fosterhem; dock att befrielse ej må medgivas
från anmälningsskyldighet, varom stadgas i 51 §. Beslut om befrielse
meddelas av barnavårdsnämnden. Tjänsteläkares hörande erfordras ej.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 55

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

8 KAP.

Om kostnaderna för samhällets barnavård m. m.

61 §.

Kommunens utgifter för samhällets barnavård skola, i den mån de icke
täckas av eljest för ändamålet avsedda medel, bestridas genom tillskott
efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro
stadgade.

62 §.

Utgift, som kommun haft för omhändertaget barn, inverkar på förvärv av
hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen om fattigvården är stadgat
beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift för
barn, som fyllt sexton år, allenast på barnets eget förvärv av hemortsrätt.

I fråga om ersättning av hemortskommun för utgift för omhändertaget
barn har kommunen den rätt, som enligt 50 och 51 §§ samma lag tillkommer
fattigvårdssamhälle.

Har barn omhändertagits för samhällsvård inom annan kommun än den,
där det har hemortsrätt, gäller om barnavårdsnämnds rätt att påfordra
hemsändning samt om ersättning för hemsändningskostnad i motsvarande
tillämpning vad i 57 § i nämnda lag är stadgat.

63 §.

Har kommun haft utgift för omhändertaget barns vård å anstalt, som
avses i 40, 41 eller 42 § i lagen om fattigvården, eller har kommun haft
utgift för sådant barn i fall, då jämlikt 60 § samma lag ersättning för fattigvård
lämnas av staten, äger kommunen i förhållande till vederbörande landsting
eller staten den rätt, som enligt omförmälda lagrum tillkommer fattigvårdssamhälle.

64 §.

Har kommun, enligt vad därom är särskilt stadgat, för skvddsliemselevs
uppfostran inom eller utom skyddshem erlagt avgift (skijddshemsavgift), och
äro ej sådana omständigheter för handen, att gottgörelse för avgiften enligt
vad i 63 § sägs skall lämnas av staten, då äger den kommun, där eleven har
hemortsrätt, att av det landsting, inom vars område kommunen är belägen,
utfå bidrag till bestridande av avgiften enligt särskilt stadgade grunder.

65 §.

I avseende å behandling av frågor om ersättning av kommun, landsting
eller staten för utgift för omhändertaget barn samt om övertagande av
skyldighet att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å
tid för anhängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande
fall är stadgat i 8 kap. i lagen om fattigvården, med iakttagande dock, att
vad där är sagt om fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla
barnavårdsnämnd och kommun.

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

66 §.

Konungen må med främmande makt under förutsättning av ömsesidighet
träffa överenskommelse om behandling här i riket av dess undersåtar, vilka
omhändertagas jämlikt denna lag, och om gottgörelse för därvid uppkommen
kostnad.

67 §.

Om statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt denna lag är
särskilt stadgat.

9 KAP.

Om enskildas ersättnings- och arbetsskyldighet.

68 §.

1 mom. Då barn omhändertages för skyddsuppfostran eller samhällsvård
under förhållanden, vilka synas utvisa, att behovet därav kommer att bliva
varaktigt, äger barnavårdsnämnden, i den mån den ej finner skäl till eftergift,
omhändertaga egendom, som då tillhör barnet eller tillfaller det, medan
det är omhändertaget, samt därav uttaga ersättning för kostnaden för barnet,

2 mom. Pör kostnaden för omhändertaget barn under sexton år äger
barnavårdsnämnden uttaga ersättning av barnets föräldrar.

Anspråk på ersättning för kostnad, som här sägs, må ej bifallas, där den
ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav
kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

Make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn eller
adoptivbarn, är, då barnavårdsnämnden omhändertagit barnet, skyldig att
efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet.

Har barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran, åtnjutit sådan efter
fyllda sexton år, äro föräldrarna skyldiga att efter sin förmåga utgiva ersättning
för kostnaden för barnet.

3 mom. Om det högsta ersättningsbelopp, som må av barnavårdsnämnden
uttagas enligt denna §, är särskilt stadgat.

4 mom. Har någon, som enligt
dom eller avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till sitt
barn, försummat att fullgöra denna
plikt, och har till följd härav barnet
måst av barnavårdsnämnden omhändertagas,
då äger barnavårdsnämnden
ej uttaga ersättning enligt 2 mom. av
den av föräldrarna, som icke gjort sig
skyldig till dylik försummelse. I fall,
som här avses, skall i barnavårdsnämndens
protokoll göras anteckning

4 mom. Har någon, som enligt
dom eller avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till sitt
barn, försummat att fullgöra denna
plikt, och har till följd härav barnet
måst av barnavårdsnämnden omhändertagas,
då äger barnavårdsnämnden
ej uttaga ersättning enligt 2 mom. av
den av föräldrarna, som icke gjort sig
skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.
I fall, som här avses,
skall i barnavårdsnämndens protokoll

57

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kuntjl. Maj ds förslag.) (Utskottets för slag.)

om anledningen till omhändertagandet göras anteckning om anledningen till
och den begränsning i ersättnings- omhändertagandet och den begränsskyldigheten,
som nu är sagd. ning i ersättningsskyldigheten, som

nu är sagd.

69 §.

Där kommun för vård å sjukvårdsinrättning, barnhem, förbättrings- eller
uppfostringsanstalt eller till åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov
ställt särskilda medel till barnavårdsnämndens förfogande, ankommer
det på kommunen att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet,
varom i 68 § sägs, skall äga rum för utgift, som bestrides av dessa medel.

70 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 68 § anhängiggöres hos
länsstyrelsen i länet.

Om den, som sökes, har sitt bo och hemvist eller uppehåller sig i annat
län, överlämnas ärendet för prövning till länsstyrelsen därstädes. Talan mot
den, som ingenstädes äger stadigt hemvist eller icke är svensk medborgare,
prövas av länsstyrelsen i det län, där han finnes.

71 §.

1 mom. Då enskild person är jämlikt 68 § 2 mom. skyldig att ersätta
kostnaden för omhändertaget barns vård, bör, där ej omständigheterna annat
föranleda, i den ordning i denna § sägs bestämmas det belopp, varmed den
ersättningsskyldige har att å vissa tider, så länge vården fortfar, till barnavårdsnämnden
utgiva bidrag till barnets vård.

Vid bidragets bestämmande bör hänsyn tagas, å ena sidan till kostnaden
för vården samt å andra sidan till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga,
varjämte tiderna för bidragets utgivande böra så lämpas, att utgivandet
underlättas.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet äger hemortsrätt, bör med
den ersättningsskyldige om utgivandet träffa avtal, vilket skall slutas genom
skriftlig, av två personer bevittnad handling.

Därest avtal ej kan komma till stånd, äger nämnden att, med bifogande
av utredning rörande den ersättningsskyldiges betalningsförmåga, lios länsstyrelsen
i länet göra ansökan om fastställande av bidrag. Länsstyrelsen
prövar efter ovan angivna grunder, med vilket belopp och å vilka tider bidrag
skall utgå. I fall, som här avses, skall vad i 70 § andra stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Yppas, efter det avtal träffats eller bidraget blivit av länsstyrelsen
fastställt, anledning till jämkning i bidragets belopp eller tiderna för dess
erläggande, må sådan jämkning kunna efter överenskommelse mellan barnavårdsnämnden
och den ersättningsskyldige äga rum. Kommer ej dylik
överenskommelse till stånd, må länsstyrelsen, utan hinder av förut träffat
avtal eller meddelat beslut, kunna förordna om jämkning.

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

72 §.

Skyldig att efter föreläggande av barnavårdsnämnden inställa sig till
och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalf eller eljest anvisat
arbete är

a) den, som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar
sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran
eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager sig fullgörandet
av den honom härför åliggande ersättningsskyldighet, samt

b) den, som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt
sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt
och härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran,
som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige
prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige må kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess
grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga
fullgöra sina skyldigheter mot barnet; dock må han ej kvarhållas i oavbruten
följd under längre tid än ett år.

Yad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om
inverkan av arbetsskyldighetens fullgörande, om handräckning samt om
varning och tvångsarbete såsom påföljd vid underlåtenhet av eller tredska
eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete skall i motsvarande
tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt
nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

10 KAP.

Straffbestämmelser och allmänna föreskrifter.

73 §.

Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet i fall, som omförmäles
i 51 §, vare förfallen till böter från och med fem till och med etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit
fosterbarn, straffes med böter från och med femtio till och med femhundra
kronor eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.

74 §.

1 mom. Har någon genom att dölja barn, som avses i 22 eller 49 §,
eller genom att hjälpa det att avvika eller genom vilseledande uppgifter
uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning
i ärende rörande barnet,

59

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

eller bär någon uppsåtligen förlett eller hjälpt barn, som omhändertagits
för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit det överlämnats,

straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,
med böter från och med fem till och med femhundra kronor eller, då omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller
föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka barn, som omhändertagits
för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är i
lag belagd med strängare straff, med böter från och med fem till och med
femhundra kronor.

75 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 mom., kallat
föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,
och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem bota fem kronor
och av nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga
etthundra kronor för en var av dem, tillhållas att inställa sig. Kunna
de ändå ej förmås till inställelse, må nämnden begära handräckning hos
polismyndigheten.

Då i fall, som nyss är sagt, barn kallats till inställelse, må nämnden
ålägga den, som har barnet i sin vård, att ombesörja dess inställande eller
efter omständigheterna därom förordna på annat lämpligt sätt. Där så erfordras,
må nämnden begära handräckning hos polismyndigheten.

Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen förelägga
föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning. Om barnets inställande
gäller i motsvarande tillämpning vad i nästföregående stycke är
stadgat.

2 mom. Där barnavårdsnämnd i annat fall än i 24 § 2 mom. avses, kallat
någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen, till personlig inställelse
för att höras i något till nämndens behandling hörande ärende, skall
vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dock,
att den sålunda kallade ej är pliktig att hörsamma kallelsen, om han ej minst
fyra dagar förut erhållit del därav.

76 §.

Förseelse, som i detta kapitel avses, må ej åtalas av allmän åklagare, där
den ej av målsägande eller vederbörande barnavårdsnämnd till åtal angives.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunens kassa.
Saknas tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

77 §.

Barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt styrelse eller föreståndare
för skyddshem äga att, där de så pröva nödigt för vidtagande av åtgärd,
som enligt denna lag ankommer på dem, utan kostnad för nämnden eller

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

styrelsen erhålla handräckning av polismyndighet ävensom biträde av prästerskap
och kommunal myndighet.

78 §.

Vad i denna lag stadgas angående föräldrar gäller adoptant, när fråga är
om adoptivbarn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att utgiva ersättning
enligt 68 § 2 mom., där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans make
bliva ur stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet.

Tillkommer vårdnaden om barn allenast den ena av dess föräldrar eller
särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med
avseende å föräldrarna gälla om den, som har vårdnaden.

79 §.

Medicinalstyrelsen har att till ledning för barnavårdsnämnder och enskilda
meddela nödiga råd och anvisningar beträffande vård av barn, särskilt
av späda sådana.

80 §.

Barnavårdsnämnden skall årligen före januari månads utgång till provinsialläkaren
eller extra provinsialläkaren i det distrikt, dit kommunen hör,
avgiva förteckning å samtliga under nämndens tillsyn stående barn, som vid
slutet av nästföregående år vårdades i fosterhem och barnhem inom kommunen.
Förteckningen skall för varje barn innehålla uppgift å barnets namn
och födelsedag, barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits
i barnhem, dettas benämning.

11 KAP.

Om klagan i mål och ärenden enligt denna lag.

81 §.

1 mom. Da barnavårdsnämnd meddelat beslut, varigenom barns omhändertagande
för samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 1
mom., avslagit framställning om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran
omhändertaget barn,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap.,
eller barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt meddelat beslut rörande
behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande
av arbetsskyldig å anstalten eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna lag,
vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,
för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna
givna föreskrifter är ansvarig endast inför kommunen,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 61

(Kunyl. Maj ds förslag.) (Ufsköttel s förslag.)

må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio
■dagar, räknade från det han av beslutet erhållit del; dock går beslutet i
verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen.

2 mom. Oavsett huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har länsstyrelsen
att, då missförhållande föreligger, vars avhjälpande enligt denna lag
ankommer på barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden
eller styrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd.

En var äger rätt att om missför- En var äger rätt att om missförhållande,
som här nämnts, göja an- hållande, som här nämnts, göra anmälan
hos uppsiktsmyndighet, varom i mälan hos myndighet eller befattnings 2

kap. förmäles. harare, som avses i 2 kap.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan
ej föras; dock äger länsstyrelsen, i sammanhang med prövning av yrkande om
den felandes dömande till tvångsarbete, pröva varningens befogenhet.

4 mom. Barnavårdsnämnd, vilken är missnöjd med beslut av styrelse för
skyddshem, som avses i 43 § 1 mom., eller med beslut av styrelse för
arbetshem rörande någons intagning i skydds- eller arbetshemmet, äger över
beslutet anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från det nämnden
erhållit del av beslutet.

5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2 och

3 mom., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över
annan skyddshemsstyrelses beslut; och äger Konungen meddela närmare bestämmelser
angående klagan, varom här är fråga.

6 mom. Utdrag av barnavårdsnämnds eller anstaltsstyrelses protokoll i
ärende, som i denna § sägs, skall utan avgift tillhandahållas den, som är i
behov därav för klagan över nämndens eller styrelsens beslut.

82 §.

Är någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats
enligt denna lag, må han däröver anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio
dagar från handräckningens fullbordande.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt
denna lag fattats av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga, gäller vad
om besvär över deras beslut är stadgat
i kommunallagarna. Om underställning
av beslut, varom i 12 § förmäles, gäller
vad i nämnda lagar sägs rörande underställning
av där avsedda beslut.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt
denna lag fattats av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga, gäller vad
om besvär över deras beslut är stadgat
i kommunallagarna.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) liemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola innan klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden
erhållit del av utslaget, avlämnas till länsstyrelsen, som över besvären
infordrar vederbörandes förklaring och, sedan sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i mulet jämte bevis om utslagets delgivning
och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget meddelat av länsstyrelsen i annat län, än det klaganden
tillhör, må besvären, om klaganden det föredrager, inom ovan stadgade
tid avlämnas till länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken det åligger att
översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare
behandlas i föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i 81 § 3 och 4 mom. i lagen om fattigvården
skola äga motsvarande tillämpning beträffande mål enligt denna lag.

4 mom. Över kammarrättens beslut i mål och ärenden, som avses i denna
lag, må ej klagan föras.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i länsstyrelses utslag i mål rörande
ådömande av tvångsarbete enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 § i lagen
om fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 mom. För klagan över länsstyrelses utslag i andra frågor enligt denna
lag, än förut i detta kapitel är sagt, gäller, efter varje saks beskaffenhet, vad
om besvär över länsstyrelses beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat.

86 §.

Länsstyrelses beslut enligt 3—7 kap. går i verkställighet titan hinder
därav att klagan förts.

12 KAP.

Övergångsbestämmelser.

87 §.

Denna lag skall med de i 88 och 89 §§ angivna undantag lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1926.

Genom denna lag upphävas lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård
samt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn tillika med alla de stadganden, vilka innehålla
ändring eller förklaring av nämnda lagar eller tillägg därtill.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

63

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Vtskuttets förslag.)

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall i stället denna lända till
efterrättelse.

88 §.

Bestämmelserna i 7 kap. äga ej tillämpning å barn, födda före den 1
januari 1919. I fråga om barn under sexton år, som vistas hos annan än
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om
barnet, må dock, då särskilda omständigheter därtill föranleda, barnavårdsnämnden
eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barnet, fastän
fött före nyssnämnda dag, skall tills vidare anses såsom fosterbarn; och skall i
sådant fall vad i 7 kap. och 73 § är stadgat äga tillämpning. Då dylikt beslut
meddelas av ordföranden, skall anmälan därom göras vid nästa sammanträde
hos nämnden, som prövar, huruvida beslutet skall äga bestånd.

89 §.

1 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd skall tillsättas i enlighet
med bestämmelserna i denna lag, skall sådant första gången ske före
den 1 augusti 1925; åliggande det denna barnavårdsnämnd att efter samråd,
i den mån så anses erforderligt, med fattigvårdsstyrelse och andra myndigheter,
vilka förut handhaft hithörande ärenden, avlämna utgifts- och inkomstförslag
för år 1926 i överensstämmelse med kommunallagarna.

2 mom. Kommun, som vill vinna befrielse från skyldighet att tillsätta
särskild barnavårdsnämnd, skall till länsstyrelsen ingiva sin till Konungen
ställda ansökan därom. Efter det utredning i frågan verkställts av vederbörande
barnavårdskonsulent, insänder länsstyrelsen handlingarna i ärendet
jämte eget yttrande till Konungen.

Har ansökan, som nyss är sagd, bifallits, skall kommunen inom av Konungen
bestämd tid förrätta val, som avses i 7 § och 8 § 2 mom.; och skall beträffande
avlämnande av utgifts- och inkomstförslag för näst därefter följande
år i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. är stadgat.

3 mom. Har särskilt tillsatt barnavårdsnämnd att övertaga befattning
med barn, vilkas vård och uppfostran förut omhänderhafts av fattigvårdsstyrelsen,
må kommun kunna besluta, att med övertagandet skall anstå till
den 1 januari 1927, intill vilken tid fattigvårdsstyrelsen fortfarande har att
i enlighet med lagen om fattigvården ombesörja nämnda barns vård och
uppfostran.

4 mom. Där anmälningsskyldighet enligt 51 § åligger någon, som icke
enligt äldre lag varit anmälningsskyldig, må med anmälan kunna anstå intill
den 1 juli 1926.

5 mom. Yad i denna lag stadgas angående ersättning av kommun, landsting,
staten eller enskild person för utgift för omhändertaget barn skall icke
tillämpas i fråga om utgift, som uppstått, innan lagen trätt i kraft, utan
skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet.

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Därest före den 1 januari 1926 beslut meddelats i ärende, som avses i
denna lag, skall i fråga om fullföljd av talan mot beslutet eller underställning
därav gälla vad förut varit stadgat.

90 §.

Barnavårdsnämnden äger att av de myndigheter, vilka hittills haft sig
anförtrodda de enligt denna lag på barnavårdsnämnden ankommande angelägenheter,
erhålla hos dem tillgängliga uppgifter och handlingar rörande
barn, om vilka nämnden har att övertaga vård eller tillsyn.

2ro) LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 36 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall
upphöra att gälla samt att 1 och 10 §§, 12 § 1 mom., 30, 38, 43 och 44 §§, 60 § 2
mom., 63, 68, 74, 77 och 92 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Befinnes---------sägs.

Fattigvård-------uppfostran.

Med----— — ----— år.

Börande omhändertagande av minderårig, som på grund av nöd eller
annan dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, stadgas i lagen
om samhällets barnavård.

10 §.

Fattigvårdsstyrelsen----verkställighet.

I sådant — — — — — — — handha vande.

Angående skyldighet i vissa fall för Angående skyldighet i vissa fall för
fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra så- fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra såsom
barnavårdsnämnd stadgas i lagen som barnavårdsnämnd och nykterhetsom
samhällets barnavård. nämnd stadgas i lagen om samhällets

barnavård och lagen om behandling av
alkoholister.

12 §.

1 mom. Ledamöter-----år.

Ledamot —------talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i
fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,
varom nu är fråga.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 65

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag)

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara
ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fångvårdsstyrelse
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i
och för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må
icke vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande — —--avsägelserätt.

30 §.

Då understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats i
enskilt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat understöd behörigen
användes och att de, som emottagit understödstagare till vård, fullgöra
sina skyldigheter.

38 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelsen —----samhället.

2 mom. I fattigvårdssamliälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt,
böra, i den mån så prövas påkallat, representanter för fattigvårdsstyrelsen
och barnavårdsnämnden eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma
för rådplägning om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Då i fattigvårdssamliälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen
vid prövning av fattigvårdsbehov finner skäl till antagande,
att någon, som ej fyllt aderton år, bör i enlighet med lagen om samhällets
barnavård omhändertagas av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen
skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden,
inhämta dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning
bör därvid tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen
finner lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen
och nämnden, bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående
av den gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,
vald av styrelsen för ett år i sänder, och eu ledamot av barnavårdsnämnden,
utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att
skyndsamt avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall
taga befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande
icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

43 §.

Konungens---------påkalla.

I allt vad som rör Konungens befall- I allt vad som rör Konungens befallningshavandes
befattning med fattig- ningsliavandes befattning med fattigvårdsförvaltningen
inom länen skola vårdsförvaltningen inom länen skola
Konungens befallningsliavande hava Konungens befallningshavande hava
biträde av fattigvårdskonsulenter, vilka, biträde av särskilt tillsatta tjänstemän,
jämväl skola hava till uppgift att till- fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl
handagå med upplysningar och råd skola hava till uppgift att tillhandagå
rörande fattigvården. Dylik befatt- med upplysningar och råd rörande

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 käft. (Nr 27.) 107324 5

66

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ning må, där så prövas lämpligt, innehavas
av barnavårdskonsulent, varom
förmäles i lagen om samhällets barnavård.
Instruktion för fattigvårdskonsulenterna
utfärdas av Konungen.

(Utskottets förslag.)

fattigvården. Instruktion för fattigvårdskonsulenterna
utfärdas av Konungen.

Om skyldighet för fattigvän dskonsulenterna
att tjänstgöra jämväl såsom
barnavårdskonsulenter är stadgat i lagen
om samhällets barnavård.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården
i länen, som enligt 43 § åligger
Konungens befallningshavande,
ankommer det på överinspektören för
fattigvård och barnavård att verka för
fattigvårdens ändamålsenliga ordnande
och främja dess utveckling. Han kar
ock att öva uppsikt över de i 33 §
omförmälda arbetshemmen. Angående
överinspektörens verksamhet i
ovannämnda hänseenden meddelar
Konungen närmare föreskrifter.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården
i länen, som enligt 43 § åligger
Konungens befallningshavande,
ankommer det på statens inspektör för
fattigvård och barnavård att verka för
fattigvårdens ändamålsenliga ordnande
och främja dess utveckling. Han har
ock att öva uppsikt över de i 33 §
omförmälda arbetshemmen. Angågende
inspektörens verksamhet i ovannämnda
hänseende meddelar Konungen
närmare föreskrifter.

60 §.

2 mom. Har, efter det en person fyllt sexton men innan han fyllt sextio
år, såväl han som de personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. stadgas, att
dem tilldelad fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet
under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har
hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård,
äger samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård enligt 1 §,
som samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.
I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse skall utgift för av
barnavårdsnämnd jämlikt lagen om samhällets barnavård omhändertaget barn
anses såsom fattigvård.

Dylik--— — —--— — ansökning.

63 §.

Har —---—----—--eftergift.

Har någon, som enligt dom eller Har någon, som enligt dom eller
avtal är pliktig att till fullgörande av avtal är pliktig att till fullgörande av
lagstadgad underhållsskyldighet utgiva lagstadgad underhållsskyldighet utgiva
underhållsbidrag till barn eller adoptiv- underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn,
försummat att fullgöra denna barn, försummat att fullgöra denna
plikt, och har fattigvård till följd härav plikt, och har fattigvård till följd härav
måst lämnas den underhållsberätti- måst lämnas den underhållsberättigade,
då äger fattigvårdsstyrelsen ej gade, då äger fattigvårdsstyrelsen ej

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

67

(Kungl. Maj ds förslag.)

sådan rätt till ersättning, som i första
stycket sägs, mot den av föräldrarna
eller adoptivföräldrarna, som icke gjort
sig skyldig till dylik försummelse. I
fall, som här avses, skall i fattigvårdsstyrelsens
protokoll göras anteckning
om anledningen till fattigvårdsbehovet
och den begränsning i fattigvårdsstyrelsens
rätt till ersättning, som nu är
sagd.

(Utskottets förslag.)

sådan rätt till ersättning, som i första
stycket sägs, mot den av föräldrarna
eller adoptivföräldrarna, som icke gjort
sig skyldig till försummelse av sin
underhållsskyldighet. I fall, som här
avses, skall i fattigvårdsstyrelsens protokoll
göras anteckning om anledningen
till fattigvårdsbehovet och den
begränsning i fattigvårdsstyrelsens
rätt till ersättning, som nu är sagd.

68 §•

Om tiden för anhänggigörande av talan om ersättning enligt 62 och 63 §§ skall
vad enligt allmänna lagen gäller om preskription av fordran äga tillämpning.

74 §■

Undandrager — — — — — — — äger fattigvardsstyrelsen, där han fyllt

aderton år och icke är till arbete oförmögen,-------omförmäles.

Styrelse-------för styrelsen.

77 §''

Föreligger anledning, att understödstagare bör förklaras omyndig, har
fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet till vederbörande överförmyndare.

92 §.

I stället för vad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården är
stadgat till förekommande av bettleri samt om barn, som bettlar, skola följande
bestämmelser gälla:

1 mom. Envar, som efter fyllda aderton år gör sig förfallen till bettleri,
må anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla
fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares
behandling är stadgat.

Till___—-------räkning.

2 mom. Där någon, som ej fyllt aderton år, anträffas bettlande, skall
med honom förfaras i enlighet med lagen om samhällets barnavård.

3 mom. Inom —— — — — behandling. Har den anhållne ej fyllt
aderton år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,
som enligt lag ankommer på densamma.

För__________— bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1926; dock att nu gällande be- januari 1926; dock
stämmelser i 30 och 36 §§ samt i att det nuvarande första stycket av
77 § 2 stycket fortfarande skola äga 77 § skall upphöra att gälla den 1
tillämpning med avseende å barn, som januari 1925:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

68

(Kungl. Maj:ts förslag.)

av fångvårdsstyrelse!! omhändertagits,
till dess omsorgen om dessa
barns vård och uppfostran övertagits
av barnavårdsnämnden; samt att vad
i 68 § i dess nuvarande lydelse är
stadgat om tillämpning av 55 § första
stycket skall gälla beträffande fattigvård,
som utgått före denna lags ikraftträdande
eller för vilken, om fattigvården
icke lämnats av den sökande
fattigvårdsstyrelsen, kostnaden inom
samma tid av styrelsen guldits.

Vad i 75 § är stadgat må ej efter
den, som icke fyllt aderton år.

(Utskottets förslag.)

att i stället för det nuvarande tredje
stycket i samma paragraf skall från och
med sistnämnda dag gälla vad i paragrafen
enligt dess nya lydelse är stadgat;

att nu gällande bestämmelser i 30
och 36 §§ samt i 77 § andra stycket
även efter den 1 januari 1926 skola äga
tillämpning med avseende å barn,
som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits,
till dess omsorgen om dessa
barns vård och uppfostran övertagits
av barnavårdsnämnden; samt

att vad i 68 § i dess nuvarande
lydelse är stadgat om tillämpning av
55 § första stycket skall gälla beträffande
fattigvård, som utgått före
den 1 januari 1926 eller för vilken,
om fattigvården icke lämnats av den
sökande fattigvårdsstyrelsen, kostnaden
inom samma tid av styrelsen
guldits.

denna lags ikraftträdande tillämpas på

3: o) LAG

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885
(nr 27) angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:

Var, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till
sitt uppehälle, må, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete,
behandlas såsom lösdrivare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, vilken eljest, utan att
äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja
sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för
allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Personer under aderton år må ej såsom lösdrivare behandlas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 69

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; därvid skall iakttagas,

att beträffande person under aderton år, vilken före nämnda dag dömts
till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,
verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares
behandling;

att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som
icke fyllt aderton år;

att när någon, som ej fyllt aderton år, frigives efter att hava undergått
tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva
sig till den ort, dit han förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden
därstädes; samt

att, när eljest person under aderton år frigives, efter att hava anhållits
eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

B. att riksdagen i anledning av motionen II: 453 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt
och efter vilka grunder understöd utan fattigvårds karaktär må
kunna beredas änkor, vilka äro i behov därav för sina barns
uppfostran, samt om framläggande för riksdagen av de förslag,
till vilka utredningen kan giva anledning;

C. att motionerna 1:289 samt II: 445, 446, 447, 448, 449,
450, 451 och 453, i den mån de icke blivit besvarade genom
vad utskottet ovan under A och B hemställt, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Fetrén, von Sydow, Alfred Petrén, Linder,
greve Spens*), von Kock, Tjällgren och Franzén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Karlsson
i Gasabäck, Hage, Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga och Persson i Trången.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

70

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr 27.

Reservationer.

Beträffande utskottets hemställan under punkt A.

ay herrar Hagman, Hage och Holmström i Stockholm, vilka anfört följande:

»Vi anse oss kunna i stort sett ansluta oss till den motivering och
det lagförslag, som av utskottet framlagts. I vissa punkter vilja vi dock
deklarera en avvikande mening.

Vad motiveringen särskilt angår, så anse vi, att utskottet borde ha
givit uttryck åt den meningen, att det kan ifrågasättas, om den kungl.
propositionen funnit en lämplig avvägning för uppdelningen av barnavården
mellan barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen. Säkerligen torde även
mycket starka skäl kunna anföras för den ståndpunkt, som framförts i
den av fru Östlund m. fl. framlagda motionen II : 453, där det bl. a.
ifrågasättes, att barnavårdsnämnd skulle övertaga även understödsverksamheten
beträffande barn i hemmet.

Emellertid ha vi ansett oss ej kunna för närvarande påyrka någon
ändring i lagtexten i denna riktning, men då vi hoppas, att riksdagen
kommer att bifalla den utredningsskrivelse angående änkors barn, vilken
av utskottet tillstyrkts, torde det bliva möjlighet för att den blivande utredningen
även kommer in på detta spörsmål, varvid enligt vår uppfattning
även den fråga borde upptagas till behandling, huruvida ej ett organisatoriskt
sammanförande av kommunernas barnavård, fattigvård och pensionsväsende
samt eventuellt även annan del av kommunernas verksamhet
borde ske i samband med åstadkommande av en gemensam kommunal
nämnd (arbetande i större kommuner på olika sektioner, vilka vid avgörande
av vissa frågor kunna sammanträda till plenum, samt i mindre
sådana med olika föredragande för olika frågor).

Utan att, som frågan nu ligger, kunna göra ett bestämt uttalande i densamma,
synes det oss likväl som om man genom åstadkommande av en
dylik social nämnd skulle kunna på ett organisatoriskt enklare sätt lösa
sådana slitningar, som då och då uppstå mellan fattigvårdsstyrelse och
barnavårdsnämnd angående understöd till barn in. m.

På nu nämnda punkter anse vi oss emellertid ej kunna göra något
yrkande. Däremot anse vi oss böra framföra ett dylikt yrkande, då det
blir fråga om sammansättningen av den i 1 kap. av lagen nämnda barnavårdsnämnden.

På denna punkt skulle vi helst vilja helt instämma i de av herrar
Paulsen och Ericson i Boxliolm framförda motionsyrkandena, enligt vilka
all själv skriv enhet skulle försvinna vid väljande av barnavårdsnämnden.
Emellertid skulle ett helt och fullt fullföljande av denna princip medföra
nödvändigheten att vidtaga mycket betydande omformuleringar i lagtexten
på ett flertal ställen. Under sådana förhållanden anse vi oss kunna gå
med på att stadgandena om barnavårdsnämndens sammansättning utformas

71

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27V

så att dels eu medlem av kommunens fångvårdsstyrelse blir medlem i
barnavårdsnämnd dels också en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor
anställd lärare eller lärarinna eller för kommunen anställd
särskild folkskolinspektör skall tillköra samma nämnd. Ty även om vi
från våra principiella utgångspunkter ej finna en sådan anordning tilltalande,
så kunna vi dock som en kompromiss godkänna densamma, i
synnerhet som medlemmen av fattigvårdsstyrelsen enligt 16 § i lagförslaget
skall ingå som självskriven medlem i den i nämnda paragraf omnämnda
tremannanämnden. Ävenså kan det möjligen sägas om representanten
från lärarehåll, att denne i sin egenskap av lärare ofta sitter inne med
personlig kännedom om de barn, som kunna komma att bliva föremål för
barnavårdsnämndens verksamhet.

Vad slutligen beträffar den i 3 § 1 mom. e) omnämnda läkaren, så är
det helt naturligt att vid prövning inom barnavårdsnämnd av åtgärder rörande
vissa barn behov ofta föreligger av medicinsk sakkunskap, varför vi anse
oss kunna gå med på, att jämväl nämnde läkare blir medlem av nämnden.

Däremot kunna, enligt vårt förmenande, ingå skäl av den art, som nu
anförts, framföras för utskottets förslag angående att en prästman ovillkorligen
skall vara medlem av nämnden.

I detta sammanhang vilja vi för övrigt erinra därom, att, då vid 1918
års riksdag frågan om antagande av en ny fattigvar dslag förelåg till behandling,
framfördes från den då sittande regeringen, liksom nu, den
uppfattningen, att kyrkoherde eller hans ställföreträdare borde tillerkännas
rätten att deltaga i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar och beslut. Utskottets
majoritet anslöt sig också till denna uppfattning av ungefärligen samma
skäl, som'' nu anföres av andra lagutskottet, nämligen att »kyrkoherde eller
hans ställföreträdare på grund av sin tjänst erhåller en ingående kännedom
om församlingens invånare».

Trots denna motivering fattade andra kammaren på denna punkt det
beslutet, att kyrkoherden eller hans ställföreträdare endast skulle vara berättigad
deltaga i fattigvåvdsstyrelsens förhandlingar men ej i dess beslut.
Detta stadgande, som sedan blev riksdagens beslut genom eu sammanjämkning
mellan första och andra kammarens ståndpunkt och som grundade sig på
en reservation, avgiven av socialdemokratiska och liberala medlemmar i
utskottet (bland vilka sistnämnda må nämnas herrar Leander, Larsson i
Lerdala och Olsson i Eamsta) gäller, som bekant, fortfarande.

Under hänvisning till denna motivering och då vi ha fullt klart för oss,
att vederbörande valkorporationer, även om vårt förslag till formulering
av 3 § godtages, komma att i barnavårdsnämnd insätta en representant
för kommunens prästerskap, där en dylik representant finnes, som besitter
duglighet och lämplighet för uppdraget, vilja vi alltså yrka,

att riksdagen måtte bifalla utskottets förslag till lag om
samhällets barnavård, dock så att följande paragrafer erhålla
här nedan föreslagen lydelse:

72

Andra lagutskottets utlutande Nr 27.

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres av:

a) en ledamot av kommunens fångvårdsstyrelse;

b) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare
eller lärarinna eller för kommunen anställd särskild folkskolinspektör;

c) minst tre andra för nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända
män eller kvinnor; samt

d) i kommun, som avses i 2 mom., en läkare.

De i a), b) och c) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock
skall i kommun, där allenast en sådan representant för skolväsendet, varom
i b) förmäles, finnes att för uppdraget tillgå, denne eller hans ställföreträdare
utan val vara ledamot i nämnden.

Minst en av ledamöterna skall vara kvinna. Där så lämpligen kan ske,
bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

2 mom. = utskottets förslag.

5 §•

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i 3 § 1 mom. a) och b),
utser kommunen dels en ledamot eller suppleant i kommunens fattigvårdsstyrelse,
dels ock, där så kan ske, en sådan representant för skolväsendet,
som i samma mom b) omförmäles; dock skall i kommun, där allenast en
dylik representant för skolväsendet finnes att för uppdraget tillgå, denne
utan val vara suppleant i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. c) omförmälda ledamöterna utser kommunen
suppleanter till minst ledamöternas halva antal eller, om deras antal ej
är jämnt, till minst det antal, som är närmast över hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd
till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse
annan läkare.

0 §•

1 mom. De i 3 § 1 mom. c) omförmälda ledamöter i barnavårdsnämnden
och suppleanter för dem utses bland inom kommunen bosatta
svenska män och kvinnor, som fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den — — — — — gods;

b) den — — — — — påföljd;

c) den — — — — — talan.

Hustru — — — — — fråga.

Med — — — — —■ — nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna och deras suppleanter att avsäga
sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd gäller
å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad
vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat; dock att den, som

Andra lagutskott,efs utlåtande Nr 27.

73

jämlikt 3 § 1 mom. b) valts till ledamot,, samt suppleant för honom.
äga avsäga sig uppdraget endast då de uppgiva hinder, som av kommunen
godkännes, samt att kvinna icke äger tillgodonjuta den henne enligt
kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av — — — — — — — — fångvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet av de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. c) och halva antalet suppleanter för dem
eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hiilften,
utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och suppleanter samt
de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda val.

Särskilt — — — — — — — — — — — — — vartannat år.
Avgår — — — — — — — — — — — — —--återstått.

7 §•

Mindre kommun må, där så med hänsyn till förhållandena prövas lämpligen
kunna ske, av Konungen för viss tid eller tills vidare befrias från
skyldigheten att hava särskild barnavårdsnämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden
utgöras av fattigvårdsstyrelsen, förstärkt med en vid kommunens
folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare eller lärarinna.

Denne ledamot väljes av kommunen; dock skall i kommun, där allenast
eu sådan lärare eller lärarinna-finnes att för uppdraget tillgå, denne eller
hans ställföreträdare utan val vara ledamot i nämnden.

Till suppleant för den jämlikt denna § valde ledamoten utser kommunen,
där så kan ske, en sådan lärare eller lärarinna, som ovan sägs; dock
skall i kommun, där allenast en dylik lärare eller lärarinna finnes att för
uppdraget tillgå, denne utan val vara suppleant i nämnden.

Beträffande rätt för den jämlikt denna § valde ledamoten och hans
suppleant att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant samt
beträffande deras tjänstgöringstid och avgång skola bestämmelserna i 6 §
äga motsvarande tillämpning.»

Beträffande utskottets hemställan under punkt B.

av herrar von Sydow, greve Spens, Tjällgren, Öberg, Carlsson i Solberga
och Persson i Trången, vilka ansett, att utskottet icke bort föreslå någon
skrivelse till Kungl. Maj:t i anledning av fru Östlunds m. flis ifrågavarande
motion.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 sand. 2 avd. 23 haft. (Nr 27.) 107324 6