Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av det vid
försäkring i riksförsåkringsanstalten utgående bidraget till
anstaltens förvaltningskostnader.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 73,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gardell hemställt, att riksdagen
måtte för sin del besluta, att det i 16 § i olycksfallsförsäkringslagen
omförmälda förvaltningsbidraget måtte vid försäkring i riksförsäkringsanstalten
bestämmas till tio procent av försäkringsavgiften, dock att för arbetsgivare,
som själv svarade för samtliga understöd, bidraget fortfarande skulle
utgå med endast fem procent.

Beträffande vad av motionären anförts till stöd för ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Den i motionen avsedda 16 paragrafen i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete innehåller följande bestämmelser:

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten
till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande
fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till den
minskning däri, som inträder för arbetsgivare, vilken genom att lämna
bidrag till pensions- eller annan understödskassa eller genom olycksfallsförsäkring
av arbetare i annan anstalt än riksförsåkringsanstalten direkt
eller indirekt sörjt för att ersättning för genom olycksfall skadade arbetare
till större eller mindre del utgår på annat sätt.

Ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag är ock skyldigt att till statsverket
erlägga bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Bidraget för sådant bolag erlägges
för varje räkenskapsår med belopp, motsvarande tre procent av summan
av försäkringsavgifterna, beräknade på enahanda sätt som ovan nämnts,
för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet bestridas av statsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 11924.'' 9 samt. 2 avd. 20 höft. (Nr 24.)

Innehållet i
16 § av
olycksfallsförsäkringslagen.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Förslag i
ämnet au
kommittén
för socialförsäkringens
organisation.

Det av motionären väckta förslaget är, såsom motionen utvisar, ursprungligen
framställt av byråchefen Theofil Andersson i en av honom avgiven
reservation till kommitténs för socialförsäkringens organisation den 6 december
1922 avlämnade utlåtande med förslag till anordningar för nedbringande
av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens administrationskostnader.

I berörda utlåtande har nämnda kommitté, efter undersökning av vilka
åtgärder som i nyssnämnda syfte skulle kunna genomföras utan mera
vittgående principiella förändringar i den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen,
föreslagit bland annat, att beträffande arbetsgivarnas bidrag till
försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader för
närvarande endast ett återställande måtte ske av den vid olycksfallsförsäkringslagens
antagande förutsatta proportionen mellan arbetsgivarnas och det
allmännas utlägg för bestridande av ifrågavarande kostnader, så att statsverket
finge vidkännas ungefär hälften av samma kostnader och arbets
givarna med undantag av staten såsom arbetsgivare återstående delen därav.
För vinnande av berörda syfte hemställdes, att sådan ändring måtte vidtagas i
fråga om 16 § i olycksfallsförsäkringslagen, att dels det bidrag i förevarande avseende,
som i form av tilläggsavgifter nu utginge från de arbetsgivare, vilkas
arbetare vore försäkrade i riksförsäkringsanstalten, förhöjdes, så att detsamma
jämte det för samma ändamål från de ömsesidiga bolagen utgående
bidrag kunde antagas väsentligen motsvara hälften av försäkringsrådets och
riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, dels ock sådan ändrad form
för utgående av förstnämnda förvaltningskostnadsbidrag stadgades, att detsamma
för varje försäkring beräknades med hänsyn till den förvaltningskostnad,
försäkringen kunde antagas komma att föranleda, och tillädes
nettoförsäkringsavgiften, så att arbetsgivaren sålunda påfördes en bruttolorsäkringsavgift,
utgörande summan av nettoavgiften och avgiftstillägget.

I motiveringen till detta kommitténs förslag anfördes bl. a. följande:

Beträffande den sociala olycksfallsförsäkringen bestridas de egentliga för
säkringskostnaderna av arbetsgivarna frånsett den jämlikt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen
å statsverket fallande anparten av administrationskostnaderna
för nämnda försäkringsgrens båda statsinstitutioner försäkringsrådet
och riksförsäkringsanstalten. Enligt vad som framgår av motiven till olycksfallsförsäkringslagen
var det avsett, att de i nyssnämnda § av lagen omförmälda
tilläggsavgifterna från arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade
i riksförsäkringsanstalten, samt bidragen från de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen
skulle tillhopa utgöra omkring hälften av försäkringsrådets
och riksförsäkringsanstaltens sammanlagda förvaltningskostnader. Omkostnaderna
för upprätthållandet av nämnda institutioners verksamhet hava
emellertid betydligt överstigit vad som förutsatts vid lagens tillkomst, så
att i genomsnitt för åren 1918—1921 ovan berörda tilläggsavgifter och bidrag
uppgått icke till hälften, utan endast till omkring en tredjedel av institutionernas
förvaltningskostnader.

Ur försäkringsteknisk synpunkt äro vissa olägenheter förbundna med det
för arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2 i.

nu föreskrivna sättet nit till en för nlln försäkringar lika procent av försäkringsavgiften
bestämma arbetsgivarnas förvaltningskoslnadsbidrag. Det
etter sådan grund bestämda bidraget kommer nämligen ofta att icke stå i
rätt förhållande till de av försäkringen föranledda förvaltningskostnaderna.
Systemet leder därhän, att den arbetsgivare, som i riksförsäkringsanstalten
får betala större förvaltningsbidrag än som betingas av anstaltens förvalt
ningsbestyr med hans försäkring, tar sin försäkring i en annan försäkringsinrättning,
där förvaltningsavgiften kan sättas lägre. I anstalten
komma såmedelst att kvarstanna företrädesvis de arbetsgivare, för vilka
förvaltningsbidraget är lägre än det rätteligen borde vara och vilka därför
hava ekonomisk fördel av att kvarstanna. Det torde vara klart, att de
olägenheter, som ovan angivits och som göra sig tydligt gällande redan med
de nu utgående tilläggsavgifterna, skulle ännu mera framträda, om dessa
tilläggsavgifter skulle i någon väsentligare grad höjas. Kommittén har därför,
under förutsättning att förhöjning skall ske av det i form av tilläggsavgifter
nu utgående bidraget till försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
administrationskostnader, ansett det vara nödvändigt, att sättet för detta
bidrags utgående förändras så, att för varje försäkring i sammanhang med
försäkringsavgiftens fastställande bidraget beräknas med hänsyn till den
förvaltningskostnad, försäkringen kan antagas komma att föranleda och
tillägges nettoavgiften, varefter arbetsgivaren påföres en bruttoavgift, utgörande
summan av nettoavgiften och avgiftstillägget.

Beträffande frågan om och i vad mån den nuvarande fördelningen av
olycksfallsförsäkringens förvaltningskostnader mellan statsverket och arbetsgivarna
bör förändras till statsverkets fördel anser kommittén, under förutsättning
att man hade fullt fria händer i fråga om olycksfallsförsäkringens
organisation, det riktiga vore, att försäkringstagarna ensamma finge vidkännas
de av försäkringen föranledda kostnaderna. Kommittén, som visserligen
anser grundsatsen, att envar arbetsgivare bör helt täcka kostnaderna
för sin försäkring, böra bringas i full tillämpning, så snart sådant utan olägenhet
kan ske, har emellertid på i utlåtandet närmare angivna skäl funnit
det nödvändigt, att det i förevarande avseende iakttages nödig varsamhet,
och att man framgår endast successivt i mån av vunnen erfarenhet och
efter erforderlig förändring av olycksfallsförsäkringens organisation. I enlighet
härmed anser sig kommittén därför böra föreslå, att för närvarande
endast ett återställande sker av den vid olycksfallsförsäkringslagens antagande
förutsatta proportionen mellan arbetsgivarnas och det allmännas
utlägg för bestridande av ifrågavarande kostnader, så att statsverket får vidkännas
ungefär hälften av samma kostnader och arbetsgivarna med undantag
av staten såsom arbetsgivare återstående delen därav. Därvid har kommittén,
då arbetsgivarbolagens nuvarande bidrag till olycksfallsförsäkringens
administrationskostnader i huvudsak torde motsvara de kostnader, som de
i bolagen tagna försäkringarna förorsaka olycksfallsförsäkringens båda statsinstitutioner,
ansett någon förändring icke böra äga rum i fråga om arbets
givarebolagens bidrag. Dessa skulle alltså för varje bolag fortfarande utgå
med tre procent av summan av försäkringsavgifterna för de i bolaget under
räkenskapsåret tagna försäkringar. För de arbetsgivare, vilkas arbetare äro
försäkrade i riksförsäkringsanstalten, måste därför ske sådan förhöjning
av det bidrag till förvaltningskostnaderna, som dessa arbetsgivare nu få
vidkännas i form av tilläggsavgifter, att detta bidrag jämte det för samma
ändamål från arbetsgivarbolagen utgående bidrag kan antagas väsentligen

Reservationer
inom
kommittén.

Yttranden
över kommitténs

förslag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

motsvara hälften av försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens förvalt
ningskostnader.

Den kostnadsbesparing för statsverket, som kommitténs framställda förslag
rörande förhöjning av förvaltningskostnadsbidrag skulle hava åstadkommit,
därest detsamma varit i tillämpning år 1921, skulle hava uppgått
till omkring 550,000 kronor. För år 1922 skulle motsvarande kostnadsbesparing
hava uppgått till omkring 500,000 kronor.

Inom kommittén hava på denna punkt anförts skiljaktiga meningar av
två av kommitténs elva i ärendet deltagande ledamöter. Den ene av dessa
har tillstyrkt en ytterligare förhöjning i förvaltningsavgifterna för de arbetsgivare,
som hava försäkring i riksförsäkringsanstalten, så att dessa avgifter
jämte de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens bidrag kunde antagas
motsvara försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens samfällda
förvaltningskostnader. Den andra reservanten åter har, såsom förut nämnts,
framställt enahanda yrkande som det i nu förevarande motion framförda,
därvid av honom gjorts gällande, att såmedelst det av kommittén åsyftade
målet enklast skulle nås.

Jämväl bland de över utlåtandet hörda myndigheterna hava skilda meningar
å nu förevarande punkt uttalats.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot syftet med
de av kommittén i nu förevarande hänseende föreslagna nya bestämmelserna,
men ansett det böra tagas under övervägande, huruvida ej det av
byråchefen Theofil Andersson framlagda förslaget till ändrade bestämmelser
i det föreliggande hänseendet kunde anses innebära en enkel och tillfredsställande
lösning av spörsmålet.

Försäkringsrådet har i så måtto tillstyrkt kommitténs förslag om ändrad
grund för beräknande av tilläggsavgifter för arbetsgivare, vilkas arbetare äro
försäkrade i riksförsäkringsanstalten, att berörda tilläggsavgifter synts försäkringsrådet
böra bestämmas med skälig hänsyn ej såsom f. n. endast till
försäkringsavgiftens belopp, utan även till omfattningen av arbetsgivarens
verksamhet eller andra förhållanden vid densamma, i den mån sådana förhållanden
kunna väsentligt inverka på storleken av omkostnaderna. Emellertid
har försäkringsrådet ifrågasatt, huruvida den av kommittén föreslagna,
synnerligen avsevärda förändringen av grunderna för arbetsgivarnas bidragsskyldighet,
enligt vilken samma bidragsskyldighet skulle ökas och ök
ningen bäras allenast av de arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i
riksförsäkringsanstalten, skulle vara lämplig, innan frågan om en möjligast
enhetlig socialförsäkring kunnat upptagas till behandling. Därest emellertid
en förhöjning av tilläggsavgifterna ansåges nu böra genomföras, vore lämpligare,
att för de nya avgifterna liksom f. n. en viss procent bestämdes i förhållandet
till nettoavgifterna. Denna procentsats borde gälla ej för varje särskild
avgift utan för avgifternas summa. Då kommitténs förslag under nuvarande
förhållanden skulle innebära ungefär eu fördubbling av summan av till -

Andra lagutskottets anlitande Nr 24.

läggsavgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten, bleve denna
summa ungefär 10 procent av summan av försäkringsavgifterna.

Tvenne ledamöter i försäkringsrådet avstyrkte för sin del kommitténs förslag
på den grund, att frågan om socialförsäkringens enhetliga organisation
ännu icke av kommittén upptagits till behandling, samt förklarade sig anse,
att i allt fall förvaltningsbidraget borde höjas jämväl för arbetsgivarnas ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag i proportion till vad som föreslagits beträffande
försäkringstagarna i riksförsäkringsanstalten.

En annan ledamot i försäkringsrådet tillstyrkte kommitténs förslag oförändrat
under framhållande av angelägenheten av att de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens
ställning i konkurrensen med riksförsäkringsanstalten
ej vore alltför oförmånlig.

Riksförsäkringsanstalten har framhållit, att den av kommittén föreslagna
formen för överflyttning från statsverket till arbetsgivarna av en del av
förvaltningskostnaderna för olycksfallsförsäkringen innebure en rubbning
av statsanstaltens och de ömsesidiga bolagens inbördes ställning enligt det
nuvarande försäkringssystemet. I sin praktiska tillämpning skulle kommitténs
förslag leda till konsekvenser, som för ett försäkringsföretag med
riksförsäkringsanstaltens ställning och arbetsuppgifter måste anses obilliga
och uppenbart orimliga. Gentemot det av byråchefen Theofil Andersson
reservationsvis framförda förslaget framhölls, att enligt detsamma skulle de
större arbetsgivarna, vilkas försäkringar droge de relativt minsta förvaltningskostnaderna,
komma att i stor utsträckning bekosta de mindre arbetsgivarnas
försäkring. En sådan anordning måste därför rättvisligen medföra eu
höjning av det nu utgående förvaltningsbidraget från de ömsesidiga bolagen.
Under förutsättning att dessa ålades skyldighet att taga del i den f. n.
enbart å riksförsäkringsanstalten fallande, till cirka 270,000 kronor beräknade
årliga kostnaden för hos okända arbetsgivare inträffande skador funne
sig riksförsäkringsanstalten kunna godtaga, att bidraget från dess försäkringstagare
till anstaltens och försäkringsrådets förvaltningskostnader höjdes
från 5 till 8 procent att, liksom de ömsesidiga bolagens motsvarande bidrag,
utgå å summan av de till riksförsäkringsanstalten årligen inflytande försäkringsavgifter.
Varje höjning därutöver för riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare
måste enligt anstaltens mening med nödvändighet betinga
en motsvarande höjning jämväl i de ömsesidiga bolagens förvaltningsbidrag.

Fråga om ändring av 16 § i olycksfallsförsäkringslagen förevar till behandling
vid fjolårets riksdag på grund av en inom andra kammaren av
herr af Ekenstam då väckt motion. I motionen hemställdes i hithörande
avseende, att de ömsesidiga bolagen måtte helt befrias från skyldighet att
erlägga bidrag till riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, samt att
bolagens bidrag till försäkringsrådets verksamhet måtte begränsas till högst
eu procent av försäkringsavgifterna.

Andra lagutskottet, som för förberedande behandling förehade motionen,

Förslag i
ämnet nid
1923 års
riksdag.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottets

yttrande.

anförde i sitt över densamma avgivna utlåtande följande: Enligt vad ut skottet

inhämtat, hade de i kommitténs för socialförsäkringens organisation
förenämnda utlåtande innefattade förslagen ännu ej varit föremål för
beslut av Kungl. Maj:t och någon proposition med anledning av samma förslag
vore icke heller att förvänta till 1923 års riksdag. Då det av motionären
i nu förevarande del framställda förslaget om ändringar i olycksfallsförsäkringslagen
icke lämpligen läte sig upptaga till prövning fristående från
de förslag i samma och närliggande spörsmål, som innefattades i kommitténs
ovan berörda utlåtande, samt sistnämnda förslag ännu vore på Kungl.
Maj:ts prövning beroende, funne utskottet motionen i denna del ej lämpligen
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets avstyrkande hemställan, som avgavs utan ineningsskiljaktig
het, godkändes av riksdagens båda kamrar.

Enligt vad utskottet inhämtat har det av kommittén för socialförsäkringens
organisation den 6 december 1922 avlämnade utlåtandet med förslag till
anordningar för nedbringande av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens
administrationskostnader med de i samma utlåtande reservationsvis
framförda särmeningar ännu icke i nu förevarande del varit föremål för
ståndpunktstagande från Kungl. Maj:ts sida.

Den ovan lämnade redogörelsen åskådliggör, huru vitt skiftande meningarna
i förevarande fråga äro samt det nära samband densamma äger
med det sedan länge omstridda spörsmålet om lämpligaste sättet för den
obligatoriska olycksfallsförsäkringens handhavande genom statligt eller enskilda
organ och i händelse av bådaderas användning om avvägandet dem
emellan.

Nämnda spörsmål, vilket å sin tid hänskjutits till en numera tillsvidare
avbruten kommittéutredning, är, enligt vad utskottet erfarit, f. n. under ingående
övervägande av den av Kungl. Maj:t den 1 sistlidne september tillsatta
kommittén med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag
angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen (statens
besparingskommitté).

Att under sålunda angivna förhållanden riksdagen skulle på grund av
förevarande motion taga ståndpunkt till det nu ifrågavarande, i förenämnda
kommittéutlåtande reservationsvis framförda förslaget finner utskottet ej
vara att tillråda.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åt(
. gärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Alfred Petrén, greve
Spens, von Kock*, Tjällgren, Sigfrid Hansson* och Franzén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Oberg, Hagman*, Karlsson i
Gasabäck, Nilsson i Vibherbo, Holmström i Stockholm, Carlsson i Solherga och
Svensson i Skönsberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.