Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1924 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande
av legostadgan.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sjölander hemställt, att
riksdagen ville besluta, att legostadgan av den 23 november 1833 måtte
upphävas.

Frågan om omarbetande eller upphävande helt eller delvis av 1833 års
legostadga har upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning.
Utskottet vill här nedan lämna en redogörelse för de i hithörande hänseenden
framställda förslag, som kunna vara av intresse för prövning av nu
föreliggande motion.

Vid 1879 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion, vari hemställdes
om revision av legostadgan. Lagutskottet tillstyrkte med anledning
härav riksdagen att hos Kung!. Maj :t begära utarbetande av förslag till förändrade
lagstadganden angående legoavtal. Till stöd härför åberopade utskottet vad
redan 1862—1863 års sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskott
anfört därom, att legostadgan genom förändringar i den allmänna
åskådningen rörande förhållandet mellan husbönder och tjänstehjon samt
genom tid efter annan vidtagna förändringar i stadgan hade förlorat det
inre sammanhang och den självöverensstämmelse eu lag borde äga. Stadgande^
grundade på helt olika principer, funnes dåmera däri inrymda bredvid
varandi-a. Ett sådant förhållande krävde ovillkorligen rättelse, därom
ock förslag i eu mängd motioner under årens lopp framställts, men just
emedan de principer, varpå stadgan vilade, vore stridande emot den dåtida
uppfattningen angående förhållandet emellan husbönder och tjänstehjon,
syntes partiella ändringar i stadgan vara mindre lämpliga, enär de alltid
kvarlämnade något av det utdömda gamla. De framställda yrkandena om
en fullständig omarbetning av legostadgan syntes därför utskottet fullt berättigade.

Lagutskottets hemställan bifölls av första kammaren, men avslogs av
andra kammaren, vadan motionen ej föranledde någon riksdagens åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 8 höft. (Nr It.) 67524 1

Historik.

Motion vid
1879 års
riksdag.

Motion vid
1883 års
riksdag.

Motion vid
1896 års
riksdag.

Motion vid
1898 års
riksdag.

Kommittéförslag

år 1900.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

En vid 1883 års riksdag i andra kammaren vackt motion med hemställan
om utarbetande av en ny legostadga vann ej någondera kammarens bifall.

Vid 1896 års riksdag väcktes i andra kammaren eu motion med hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till riksdagen inkomma
med förslag till förnyad legostadga, i syfte atUett friare avtal emellan husbönder
och tjänare måtte kunna äga rum.

Lagutskottet avstyrkte motionen under uttalande av den farhågan, att vid
en revision av legostadgan i dess helhet genom ändrade lagbestämmelser
skulle bortfalla den ännu kvarlevande återstod av det patriarkaliska förhållande
mellan husbonde och tjänstehjon, varå gällande legostadga vore grundad,
och vilket förhållande utgjorde kärnpunkten i vår lagstiftning om tjänstehjonsavtal
samt höjde detta avtal över ett vanligt arbetsavtal. En sådan
synpunkt vore ock i stånd att, om man utginge från densamma vid bedömande
inom tjänstehjonsavtalets gränser av ömsesidig rätt och skyldighet, i
tillämpningen mildra mången av legostadgans onekligen något föråldrade
detaljbestämmelser och åstadkomma, att stadgan, ehuru stiftad för över sextio
år sedan, ännu kunde verka till gagn.

Lagutskottets avstyrkande hemställan bifölls av båda kamrarna.

Vid 1898 års riksdag väcktes i första kammaren eu motion med förnyad
hemställan om förslag till ny legostadga.

Med anledning av denna motion hemställde lagutskottet, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande
för riksdagen av förslag till ny legostadga. Utskottet ansåge de rätt många
föråldrade och för dåvarande förhållanden olämpliga bestämmelser, som funnes
i stadgan, medföra ej obetydliga svårigheter samt vara jämväl i många fall
av den beskaffenhet, att partiella förändringar därutinnan skulle föranleda
rubbning av det inbördes sammanhang, som borde finnas mellan en lags
samtliga stadganden. Utskottet ansåge emellertid, att vid en omarbetning
av legostadgan huvudgrunderna för densamma kunde och borde lämnas
orubbade eller i allt fall av en sådan varsamt beröras.

Lagutskottets hemställan bifölls av kamrarna, och en riksdagsskrivelse
med begäran om utarbetande av ny legostadga kom sålunda detta år till
stånd.

Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse tillsatte Kungl. Maj: t den 27
oktober 1899 en kommitté med uppdrag bl. a. att vidtaga en revision av
legostadgan. Denna kommitté avgav den 31 oktober 1900 förslag till lag om
tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare, vilket förslag var avsett att träda
i stället för legostadgan. Förslaget, som byggde å bibehållandet av legostadgans
grundtanke om ett partriarkaliskt-etiskt förhållande mellan husbönder
och tjänare samt inrymde eu ganska vidsträckt befogenhet för kontrahenterna
att bestämma rörande tjänsteavtalets innehåll, föranledde ej från
Kungl. Maj:ts sida framläggande för riksdagen av något förslag i ämnet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

Vid 1908 års riksdag framlades emellertid motionsvis i andra kammaren
nämnda kommittéförslag med några mindre ändringar i syfte att få detsamma
upphöjt till lag.

Lagutskottet avstyrkte motionen med erinran att Kungl. Maj:t den 18
oktober 1907 uppdragit åt eu kommitté att undersöka möjligheten av en lagstiftning
angående arbetsavtal och att i samband därmed avgiva förslag även
till ändringar i gällande tjänstehjonsstadga. Då sålunda den fråga, som avsåges
i motionen, ansetts böra göras till föremål för förnyad utredning samt
de bestämmelser, vilka innefattades i omförmälda lagförslag, därvid givetvis
komme under omprövning, hade utskottet, utan att ingå i prövning av förslaget,
ansett sig böra hemställa, att det icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Lagutskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Den i lagutskottets utlåtande avsedda kommittén upplöstes emellertid den
12 september 1909 utan att dessförinnan hava kommit till definitiva beslut
rörande innehållet i ett tilltänkt och i utkast uppsatt förslag till lag angående
tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare.

Vid j.1910 års riksdag framlades proposition med förslag till bland annat
lag om vissa arbetsavtal, vilket förslag avsåg att inbegripa även sådana
arbetsavtal mellan jordbruksidkare och deras arbetare, som slutits i sådan
form och på sådana villkor, att de ej folio under legostadgan. I samband
med propositionens framläggande uttalades av vederbörande departementschef,
att det befunnits oundgängligt att tills vidare uppskjuta det slutliga
utarbetandet av lagförslag rörande avtalsförhållandet mellan husbönder och

nare.

Sedan det i förenämnda proposition innefattade förslaget till avtalslagstiftning
genom kamrarnas stridiga beslut förfallit, framlades vid följande eller
1911 års riksdag ånyo proposition i ämnet med förslag i hithörande hänseende
av i huvudsak enahanda innehåll. I yttranden, som av Kungl. Maj:t
inhämtats från organisationer av arbetsgivare och arbetare inom jordbruksnäringen
samt hushållningssällskapen m. fl. myndigheter, hade från åtskilliga
håll betonats, att legostadgan borde efter genomgången revision fortfarande
utgöra den allmänna grundvalen för arbetsavtalen inom jordbruksnäringen.
I flera av yttrandena hade ock framhållits önskvärdheten av att förslag till
ny legostadga och till lagstiftning rörande de i propositionen avsedda mera
tillfälliga arbetsavtalen inom jordbruksnäringen samtidigt måtte komma under
prövning.

Till följd av kamrarnas skilda beslut i frågan föranledde ej heller denna
proposition någon lagstiftning i ämnet.

Först vid 1918 års lagtima riksdag återkom frågan om legostadgans ersättande
med ny lagstiftning å området. I en inom andra kammaren av
herr Sjölander in. fl. då väckt motion hemställdes nämligen om en utredning
rörande legostadgans avskaffande och ersättande med en efter tidsförhållan -

Motion vid
1908 års
riksdag.

Proposition
om arb ctsavtalslagstiftning
vid
1910 och 1911
års riksdagar.

Motion vid
1918 års lagtima
riksdag.

Proposition
vid 1919 års
lagtima riksdag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

clena avpassad avtalsform jämväl för lantarbetarna samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Motionen föranledde eu skrivelse till Kung!. Maj:t av den 11 maj 1918,
däri riksdagen anhöll om utredning avseende legostadgans avskaffande och
ersättande med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform samt om
framläggande för riksdagen av de förslag, vartill den sålunda påkallade utredningen
kunde föranleda. I motiveringen till denna anhållan framhölls
bland annat, att legostadgan såsom i många avseenden föråldrad och i saknad
av inre sammanhang samt åtminstone i stora delar av landet icke i sin
helhet tillämpad eller tillämpbar borde avskaffas. Å jordbrukets område
förefunnes emellertid enligt riksdagens mening sådana förhållanden, att ur
såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas synpunkt krävdes en särskild avtalsform,
som skänkte behövlig stadga åt förhållandet dem emellan. Å ena
sidan fordrades nämligen garanti för att arbetare, som bereddes anställning,
kvarstannade i tjänst den avtalade tiden. Och å andra sidan vore det av ej
mindre vikt, att den ifrågasatta avtalsformen tillförsäkrade arbetarna behövligt
skydd. Särskilt statkarlarna, som i regel bebodde av arbetsgivaren
upplåtna bostäder, behövde erhålla säkerhet för att få kvarstanna i tjänsten
och innehava bostaden, så länge de fullgjorde sina förpliktelser enligt avtalet.
Med hänsyn särskilt till jordbrukets behov av längre avtalstid borde dock
en eventuell ny avtal slagstiftning enligt riksdagens mening icke gälla anställning
under så kort tid som en månad eller därunder.

I andra kammaren tillkom beslutet efter votering med 102 röster mot 82.
Minoriteten röstade för eu till vederbörande utskotts utlåtande fogad reservation,
däri påyrkats, att den ifrågasatta skrivelsen skulle avse eu utredning,
syftande allenast till legostadgans avskaffande. I motiveringen till denna
reservation hade anförts bland annat, att reglerandet av jordbrukets arbetsförhållanden
borde likaväl som arbetsförhållandena inom andra områden
överlämnas åt det fria avtalet (kollektivavtal), samt att en lagstiftning, som
hölle arbetarna bundna vid en längre avtalstid, skulle beröva lantarbetarna
ett verksamt kampmedel för ernående av en bättre ställning och förkväva
det spirande organisationsarbetet ibland dem.

Med anledning av förenämnda riksdagsskrivelse av den 11 maj 1918 framlade
Kungi. Maj:t till 1919 års lagtima riksdag eu proposition, däri föreslogs
riksdagen att antaga en lag angående upphävande av vissa bestämmelser i
legostadgan för undanröjande av de mest stötande orättvisorna i densamma.
Vid anmälan i statsrådet av berörda riksdagsskrivelse hade föredragande
departementschefen anfört, att frågan om en moderniserad lagstiftning såsom
ersättning för legostadgan vore synnerligen omfattande och invecklad.
Stadgan gällde dåmera för huvudsakligen två sinsemellan olikartade områden,
nämligen dels för arbete i jordbruket och dels för husligt arbete i stad och
på landet. Rådande förhållanden kunde ej motivera i varje avseende gemensamma
bestämmelser för dessa arbetsområden. Även inom jordbrukets område
vore anställningsformerna olika för skilda grupper av jordbruksarbetare

Anilin lagutskottets utlåtande Kr 11. 5

och hven i viss män i olika delar av landet. Uppmärksammas borde ock,
att på sina hall lantarbetarna vore organiserade och börjat genom sina organisationer
sluta kollektiva avtal. Överhuvud syntes jordbruksarbetarnas avtalsfråga
icke kunna lösas annat än i sammanhang med eu kommande ny
utredning av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien. Med hänsyn
till den avsevärda tid, som sålunda kunde väntas förflyta, innan lagstiftningsfrågan
vore mogen för en definitiv lösning, hade departementschefen funnit
sig böra medelst det förelagda lagförslaget tillmötesgå riksdagens uttalade
önskan om en revision av legostadgan.

Andra lagutskottet, till vilket propositionen remitterades, tillstyrkte bifall
till densamma. Utskottet framhöll emellertid, att i legostadgan innehölles
jämväl andra stadganden, vilkas uteslutande syntes vara lika påkallade Hide
av departementschefen angivna synpunkter som upphävandet av de i
propositionen avsedda bestämmelserna. Utskottet ansåge sig därjämte böra
uttala sin förvissning därom, att de partiella förbättringar, som lagförslaget
innebure, icke .skulle verka fördröjande på arbetet på den nya fullständiga
lagstiftningen i ämnet.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter lag i ämnet utfärdades
den 9 maj 1919.

\ id 1920 års riksdag väcktes inom andra kammaren tvenne särskilda
motioner, därav en av herr Sjölander, alla avseende legostadgans fullständiga
upphävande.

Över motionerna avgav andra lagutskottet utlåtande, däri utskottet bland
annat anförde, att mot legostadgan i dess reviderade form ej de allvarliga
anmärkningar, som dittills varit berättigade, kunde göras, men att utskottet
givetvis ansåge, att legostadgan fortfarande i många avseenden vore otillfredsställande,
varför den skyndsamt borde avskaffas. Samtidigt borde dock
en ny avtalslag i dess ställe antagas. Den svårlösta frågan om reglerandet
av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien syntes enligt utskottets
mening ingalunda behöva verka hindrande på utredningen angående legostadgans
ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena
avpassad avtalsform. Det kollevtiva avtalet på jordbruksområdet torde däremot
icke kunna regleras annat än i sammanhang med liknande avtal på
andra arbetsområden. Under hänvisning till vad utskottet vid 1919 års lagtima
riksdag framhållit därom, att i legostadgan innehölles även efter tillkomsten
av 1919 års lag eu del stadganden, som lämpligen borde upphävas,
föreslog utskottet riksdagen att antaga en lag om upphävande av ytterligare
ett flertal kvarvarande bestämmelser i legostadgan. Härjämte föreslog utskottet,
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
snarast måtte för riksdagen framlägga förslag om avskaffande av legostadgan
samt till en densamma ersättande, efter nutida förhållanden avpassad lagstiftning,

Eeservation framställdes inom utskottet av sju av dess ledamöter med
yrkande om legostadgans omedelbara upphävande.

Motioner
vid 1920 (b

riksdag.

Motioner vid
1921 ars
riksdag.

Sakkunnig
för utredning
av frågan om
upphävande
av legostadgan
oi. ni

Motiveringen
i nu föreliggande

motion.

Antalet under
resp. kollektivavtal
och
legostadgans
bestämmelser
hörande jordbruksarbetare.

6 Andra lagutskottets utlåtande ''Nr 11.

Utskottets hemställan blev av riksdagens båda kamrar bifallen, av den
första med 68 röster mot 31 och av den andra med 65 röster mot 51, därvid
minoriteterna avgåvo sina röster för reservationen. I enlighet med detta riksdagens
beslut blev skrivelse av ovan angivna lydelse den 12 juni 1920 avlåten
till Kung! Maj:t. Den av riksdagen antagna lagen promulgerades den
18 i samma månad.

Vid 1921 års riksdag väcktes ånyo inom båda kamrarna motioner, avseende
legostadgans upphävande.

Andra lagutskottet, till vilket motionerna remitterades för förberedande
behandling, hänvisade till sitt yttrande vid 1920 års riksdag under förklarande,
att utskottet vidliölle sin däri angivna ståndpunkt. Utskottet hemställde
därför, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Mot detta utlåtande anfördes av sex ledamöter i utskottet liknande reservation,
som i ärendet avgivits vid 1920 års riksdag.

Utskottets hemställan blev emellertid godkänd av riksdagens båda kamrar,
av den första utan votering och av den andra med 100 röster mot 68, vilka
senare avgåvos för reservationen.

På grund av 1920 års ovannämnda riksdagsskrivelse tillkallade chefen för
socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juli 1921 en
sakkunnig person att inom departementet biträda med utredning angående
frågorna om vidtagande av åtgärder, utöver vad som redan skett, till arbetsfredens
bevarande samt om upphävande av legostadgan och dess ersättande
med en efter nutida förhållanden avpassad lagstiftning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 är emellertid berörda
utredningsarbete vilande alltsedan den 1 januari 1923; och skall detsamma
därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Till stöd för det i nu föreliggande motion återupptagna yrkandet om legostadgans
upphävande har av motionären anförts bl. a. följande: Under de
senast förflutna fem åren hava lantarbetarna i stor utsträckning organiserat
sig. Åtminstone inom de förnämsta jordbruksprovinserna i landet hava såsom
följd härav kollektivavtal kommit till allt större användning och legostadgan
i samma mån spelat ut sin roll. Den kollektiva avtalsformen möter
numera förståelse även från arbetsgivarnas sida. Bestämmelserna i respektive
kollektivavtal tillämpas i mycket stor utsträckning även av icke organiserade
arbetsgivare och arbetare. Medan avtal enligt legostadgan i regel
mycket litet respekteras, är förhållandet alldeles motsatt beträffande kollektiva
avtal. I realiteten har legostadgan såmedelst kommit att förlora varje
praktisk betydelse och är nu mera till skada än gagn.

Till belysning av, i vilken utsträckning kollektivavtal hos oss förefinnas
å jordbruksområdet, må framhållas, att enligt Sveriges officiella statistik gällde
vid 1923 års ingång å nämnda område 24 kollektivavtal, innefattande i anknytning
till ett för åren 1922—1925 ingånget riksavtal med allmänna be -

Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

t

stämmelser särskilda lokalavtal med lönebestämmelser in. m. för ett år samt
berörande inemot 1,000 arbetsgivare och 16,000 arbetare, fördelade å tolv
av landets provinser — däribland främst Skåne, Uppland, Södermanland,
Östergötland, Västmanland och Halland. För jämförelse med sistnämnda
sifferuppgift anmärkes, att enligt en inom socialstyrelsen nyligen gjord beräkning
de vid det svenska jordbruket sysselsatta lönearbetarna torde kunna
uppskattas till omkring 400,000, därav något mer än en fjärdedel torde vara
anställd vid större lantegendomar (om minst 50 hektar åker). Nu nämnda
antal omfattar emellertid såväl s. k. tjänare (tjänstefolk i arbetsgivares kost)
och statare som ock daglönare (med avlöning i form av daglön, timlön eller
ackordsbetalning) samt torpare. Antalet vid jordbruk sysselsatta tjänare beräknades
vid 1910 års folkräkning till omkring 89,000, därav 38,000 manliga
och 51,000 kvinnliga, medan såsom statare vid samma folkräkning redovisades
cirka 25,000 personer.

Rörande den omfattning, i vilken anställning enligt legostadgan numera
förekommer bland s. k. tjänare och statare, föreligga i en inom socialstyrelsen
nyligen slutförd specialundersökning angående löne- och arbetsförhållandena
för olika arbetsgrupper inom det större jordbruket under tjänsteåren
1920—1922 följande uppgifter:

Tjänare och statare äro väl alltjämt, åtminstone i vissa landsdelar, i stor
utsträckning lagstadda, varvid förhållandet mellan dem och arbetsgivaren
regleras enligt 1833 års legostadga. Detta innebär bland annat, att arbetaren
träder i tjänst hos arbetsgivaren genom att av denna mottaga städja eller
handpenning, som rättsligen konstituerar tjänsteförhållande för helt tjänsteår,
varvid den 24 oktober är laga flyttningsdag. Vid städslingen träffas ock
överenskommelse om arbets- och lönevillkor under tjänsteåret. Emellertid
blir det alltmera vanligt, att nämnda avlöningsformer icke förenas med anställning
enligt legostadgan, vars bestämmelser nutidens lantarbetare äro
obenägna att underkasta sig och söka få ersatta av friare, från industrien
hämtade avtalsformer. Sålunda äger i många fall städsling icke rum, ehuru
avtal (kollektivt eller personligt eller båda delarna) ingås för helt tjänsteår.
A somliga egendomar och i vissa trakter, särskilt i mellersta Sveriges bruksocli
industridistrikt, äro motsvarande fasta arbetare anställda och avlönade
per månad.

Ett särskilt intresse vid bedömandet av det genom förevarande motion
väckta spörsmålet erbjuder lagstiftningen å förevarande område i Danmark
och Finland.

Den lag, som i Danmark motsvarade vår legostadga, nämligen »Tyendeloven»
av den 10 mars 1854 har från och med 1922 års ingång ersatts av
en den 6 maj 1921 promulgerad lag, benämnd »Lov om Retsforholdet mellem
Husbond og Medhjaelpere».

Beträffande tjänare, som vid tjänsteavtalets ingående äro under IS år, innehåller
lagens kap. 1 i huvudsak följande:

De i kapitlet givna bestämmelserna, från vilka ej genom överenskommelse
får göras någon avvikelse till nackdel för tjänaren, gälla med få undantag
icke beträffande avtal, som ingåtts för kortare tid än en månad.

De allmänna flyttningstiderna för anställning å halvår eller å längre tid

Lagstiftning
å området i
Danmark och
Finland.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

äro den 1 maj och den 1 november. Anställningstidens längd bestämmes
genom parternas överenskommelse, dock att anställning ej kan träffas för
längre tid än^ ett år. Anställning, som träffas för längre tid än en månad,
upphör vid den avtalade tidens utgång, så vitt överenskommelse om anställningens
fortsättande ej mellankommer. Anställning för en månad fortsättes^
tills uppsägning från endera sidan sker, därvid efter senast den 15 i
en månad skedd uppsägning anställningen upphör den 1 i påföljande månad.
I saknad av upplysning om den tid, för vilken ett tjänsteavtal träffats, anses
detsamma ingånget i stad för en månad och å landet för tiden till den första
allmänna flyttningsdag, som infaller efter en månad från anställningens
början.

Tjänares bostadsrum skola vara ljusa, luftiga och försedda med fönster,
som lätt kunna öppnas. Rum för en person skall hava en rymd av minst
16 kubikmeter och för två personer av minst 25 kubikmeter. Ett rum får
ej användas till sovplats för flera än två personer. Beträffande byggnader,
som äro uppförda före lagens ikraftträdande, gälla emellertid dessa bestämmelser
ej förrän efter tre år från nämnda tid med möjlighet dock till än
ytterligare uppskov med bestämmelsernas tillämpning efter tillstånd av kommunal
myndighet. Till bostadsrum i stallbyggnad får ej finnas ingång direkt
från stall.

Varje tjänare skall hava egen bädd. Bostaden skall vidare vara försedd
med bord, tvättanordning och stol för däri inrymd tjänare, vilken minst en
gång i månaden skall erhålla rena lakan och en gång i veckan ren handduk.

''Vintertid skall tjänare beredas tillgång till ett vederbörligen uppvärmt
rum för vistelse under fritid.

Vid kortare anställningstid än ett halvt år äger tjänare rätt till utfående
av intjänt lön vid utgången av varje månad. Vid längre anställningstid åter
äger tjänare rätt till utfående av den första månadslönen efter tre månaders
tjänst, den andra efter fyra månaders tjänst o. s. v., så att intill tjänstetidens
upphörande städse två månaders lön är innestående.

Om annat ej överenskommits, anses % av en årslön belöpa å sommarhalvåret
och 2/3 av lönen för sommarhalvår avse dess sista tre månader.

Husbonde är skyldig att hava tjänares lösegendom försäkrad mot eldskada
för ett belopp intill 500 kronor.

Husbonde är vidare pliktig att under tjänares sjukdom draga försorg om
hans vård. Då tjänare iråkar sjukdom, som ej är att tillskriva vare sig husbondens
eller tjänarens förvållande, bär tjänaren, så länge tjänsteavtalet
fortvara!’, rätt till avtalad lön samt till logi och kost, respektive kostpenningar,
men har tjänaren att själv bekosta läkar- och sjukvård. Om sjukdomen
varat över en månad, kan vardera parten uppsäga avtalet att upphöra
efter 14 dagar.

Tjänare äger rätt att åtnjuta frihet från arbete vid halvårstjänst under
tre och vid årstjänst under sex söckendagar.

I kapitlet inrymmas vidare bestämmelser om skyldighet för tjänare att
under vissa förutsättningar utföra även annat än åtaget arbete, om reglering
av nattligt arbete och hänsynstagande till skol- och annan undervisning för
tjänare, om förhållandena vid husbondes flyttning till annan ort eller iråkande
av konkurs eller dödsfall, om de omständigheter, som medgiva rätt
för endera parten att vägra ett träffat tjänsteavtals trädande i kraft, samt
om de förhållanden, under vilka parterna var för sig äga rätt att häva eu
redan påbörjad anställning.

Såsom påföljd för underlåten inställelse i tjänst eller lämnande av tjänst
utan giltig anledning föreskrives skyldighet för tjänare att gälda husbonde
hälften av den överenskomna lönen och såsom påföljd för husbondes av -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

visande av tjänare eller sådans skiljande från tjänst utan giltig orsak förcskrives
skyldighet för husbonde att gälda tjänare den överenskomna kontanta
lönen för tjänstetiden jämte kostpenningar för samma tid, dock icke
över åtta veckor.

Beträffande tjänare över 18 år föreskrives åter i lagens kap. 2, att rättsförhållandet
emellan husbonde och sådan tjänare är beroende av parternas
avtal, dock att, i den män parterna icke överenskommit om avvikelser från
de i kap. 1 givna bestämmelser, dessa skola äga tillämpning även å dylik
tjänare. Det är emellertid tillika förbjudet för parterna att träffa överenskommelse,
varigenom vissa i kap. 1 angående bostadsrum och förhållandena
vid tjänares sjukdom givna bestämmelser frångås.

I lagens kap. 3 föreskrives slutligen, att i varje landskommun skall tillsättas
en för! ikn ing skön vm ission, vilken skall hava att handlägga alla tvistiglieter,
som äro avhängiga av rättsförhållandet emellan husbönder och tjänare.
Uppnås ej inför kommissionen förlikning, kan saken fullföljas vid domstol.

I Finland har den 1 juni 1922 utfärdats en lag om arbetsavtal, genom
vilken upphävts den dittills gällande legostadgan av den 30 januari 1865.
Nämnda stadga, som ursprungligen avsett att reglera arbetsavtalsförhållandena
inom jordbruket och hemhushållningen, hade efter hand kommit att
äga tillämpning endast å en del av arbetsavtalen inom nämnda områden,
medan återstoden av dithörande avtal vore i avsaknad av reglering.

Den omnämnda lagen om arbetsavtal gäller alla arbetsområden och inskränker
sig fördenskull till meddelande av allenast allmänna bestämmelser,
medan den lämnar den detaljerade regleringen åt blivande speciallagar.
Av de i lagen inrymda bestämmelserna hava några avseende särskilt
å arbetsavtal inom hemhushållningen, respektive jordbruket. Sålunda föreskrives,
att om arbetsavtal avser till jordbruket hörande eller i omedelbart
samband därmed stående arbete samt arbetaren antingen har rum och kost
hos arbetsgivaren eller ock åtnjuter såsom löneförmåner bostad och andra
naturaförmåner, anses avtalet, därest angående arbetstiden icke är särskilt
överenskommet eller av omständigheterna tydligen framgår, att vederbörande
annat avsett, såsom ingånget till den 1 påföljande november, räknat från
dagen för arbetets början.

Innan utskottet övergår att yttra sig över den i motionen innefattade
hemställan, att riksdagen nu måtte besluta om legostadgans upphävande,
må förutskickas en kortfattad redogörelse för det huvudsakliga innehållet i
de ännu kvarstående bestämmelserna i stadgan.

Enligt densamma fordras för dess tillämplighet å ett tjänsteavtal, att, efter
det uppgörelse om tjänstevillkoren skett, husbonden såsom bekräftelse därå
giver tjänaren en städjepenning. Person i annans tjänst skall enligt stadgan
vid städsel avlämna orlovssedel från sin dåvarande husbonde såsom
bevis för att han blivit ledig att antaga ny tjänst. Städjepennings emottagande
betraktas emellertid allmänt såsom det för tjänsteförpliktelsernas
inträdande avgörande momentet.

I stadgan innehållas detaljerade föreskrifter angående innehållet i orlovssedel,
städjebevis och avskedsbetyg ävensom om den rätt, som tillkommer

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 8 käft. (Nr 11.) eu 24 2

Redogörelse
för de kvarstående
bestämmelserna

i legostadgan.

in

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

tjänare, därest dylika bevis förvägras honom, eller om lian är missnöjd med
innehållet i orlovssedel eller afskedsbetyg.

Flyttningsdag är enligt stadgan den 24 oktober samt i Stockholm även
den 24 april. Enligt praxis tillämpas emellertid stadgan även annorstädes
än i Stockholm å årsavtal från den 24 april, varemot avtal utlöpande å annan
än de nu nämnda tiderna ej anses falla under stadgan.

Sker ej uppsägning från någondera sidan i laga tid (mellan omkring två
och tre månader före respektive flyttningsdag), fortfar avtalet mot lika städja
och lön till nästa flyttningsdag.

Bland de förpliktelser, som enligt stadgans kvarvarande bestämmelser åligga
tjänare, märkas följande: I saknad av annan överenskommelse har tjänare
att inställa sig i tjänst å landet sist å 7:e dagen och i stad sist å 4:e dagen
efter flyttningsdag. Han är pliktig att tjäna ut hela tjänstetiden samt därunder
utföra vad skäligt arbete husbonden honom föresätter utan rätt att
till någon del utfå lönen förr än vid tjänstetidens slut och sedan han gjort
reda för sig. Brister något av vad tjänare under sin tjänstetid om händer
haft eller liar tjänare något av husbondens egendom av vårdslöshet förfarit,
har husbonde rätt att kvarhålla tjänares tillhörighet till dess husbonden
blivit förnöjd. Har husbonde på egen kostnad låtit lära tjänstehjon hantverk,
skriv- eller räknekonst e. d., må ej tjänare skiljas vid husbonde, förr
än denne skäligen förnöjts, där han så fordrar. Försummar tjänare utan
laga förfall att inställa sig i tjänsten eller avviker han ur densamma före
tjänstetidens utgång eller innan han gjort redo för sig, är han pliktig att
ersätta därav föranledd skada. Om husbonde sätter annan i sitt ställe, tillkommer
denne från tjänarens sida samma hörsamhet, som husbonden själv
äger fordra. I händelse husbonde dör, är tjänare, om arvingarna det fordra,
pliktig att tjäna ut den bestämda tjänstetiden, men äger rätt, i händelse han
avskedas, till åtnjutande av lön och kostpenningar till nästa flyttningsdag,
om tjänaren ej förskaffat sig annan tjänst dessförinnan eller honom anvisats
sådan tjänst, varmed han finner sig belåten. Avstår husbonde fast egendom
till borgenärers förnöjande eller skiljes han eljest från sådan egendom och
därför ej vadare behöver en tjänare, är denne, i händelse den nye ägaren
vill behålla honom i tjänsten, pliktig att kvarstanna däri på de villkor, som
överenskommits med den förre husbonden.

I fråga om husbondes skyldigheter gent emot tjänare föreskrives i stadgan
bl. a. följande: Tjänares flyttning till tjänst skall husbonden ombesörja och
bekosta. Likaså skall husbonde ansvara för tjänares personella kronoutskylder,
dock med rätt till avdrag därför å lönen, i den mån ej annat överenskommits.
Husbonde åligger vidare att förse tjänare med försvarligt underhåll
och tjänligt husrum. Sjuknar tjänare, bör husbonde låta vårda och
sköta honom med rätt dock att, om han vill, å lönen avräkna vad lian till
läkare eller läkemedel utgivit. Husbonde må ej förskjuta tjänare, som oavbrutet
hos honom troget och väl tjänat från sitt 30:e år till dess att på
grund av'' hans ålder ingen vidare kan vara belåten med hans tjänst, utan
har husbonden att draga försorg om att sådan tjänare till sin död har skälig
utkomst och skötsel mot det arbete, han förmår uträtta.

Slutligen innehåller stadgan bestämmelse att, i händelse tjänare är försumlig,
gensträvig eller i sin levnad oordentlig utan att låta sig med godo
rättas eller ock otrogen eller till åtagen tjänst oskicklig, husbonden äger skilja
en sådan tjänare ifrån sig. Kan ej överenskommelse träffas, må husbonde i
tvänne gode mäns närvaro tillsäga tjänaren att träda ur tjänsten, men vägrar
tjänaren att efterkomma eu dylik tillsägelse eller vill ej husbonde tillkalla
gode män, har husbonde att anmäla förhållandet hos vederbörande polismyndighet,
som äger att vräka tjänaren ur tjänsten, denne dock obetaget att

Andra lagutskottets utlåtande AV 11. 11

sedan utföra sin rätt vid domstol. Vräkor husbonde tjänare ur tjänst annorlunda
än sålunda sagts eller tinnes tjänare vara från tjänsten skild utan laga
skäl, är husbonde pliktig att till tjänaren utgiva råd denne i lön eller andra
förmåner äger att fordra för legotiden så ock nödigt underhåll för samma
tid eller, där tjänaren därunder antager annan tjänst, för den del av samma
tid, varunder tjänaren saknat sådan tjänst.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen i skrivelse till
Kung]. Maj:t såväl den 11 maj 1918 som den 12 juni 1920 uttalat sig för att
legostadgan, såsom i många avseenden otillfredsställande och oj tillämplmr,
matte avskaffas. Skilda meningar hava emellertid vppats, huruvida i samband
med stadgans avskaffande borde sörjas för tillkomsten i dess ställe av
för nutida förhallanden — särskilt för arbete å jordbruksområdet — avpassade
avtalsbestämmelser eller avskaffandet av stadgan borde ske oberoende
därav. Medan i båda de förenämnda riksdagsskrivelserna uttalats anslutning
till den förra meningen, bygger åter den föreliggande motionen liksom de
vid 1921 års riksdag i ämnet väckta motionerna å den senare uppfattningen.

Till stöd för denna kan anföras, att, enligt vad av vunna upplysning;! r
synes framgå, legostadgan för stora delar av landet alltmera kommit ur tilllämpniug.
Anledningen härtill är att söka dels däri. att kollektiva avtal, utan
tillitande tillika av städselförfarande, numera inom jordbruksområdet kommit
till större användning än förut, samt att i län, där dylika avtal förekomma,
desamma till större eller mindre del tillämpas jämväl å avtal på förevarande
område emellan till respektive organisationer ej anslutna personer, och dels
däri, att anställningar överhuvud såväl inom jordbruket som ock i husligt
arbete i stad och på landet allt oftare tillkomma utan iakttagande av de
förmer legostadgan föreskriver. Även i fall, där nämnda former vid avtalets
ingående iakttagits, torde stadgans kvarvarande bestämmelser, såsom i många
avseenden föråldrade, endast till en del efterföljas.

Ehuru vägande skäl ur de av riksdagen förut angivna synpunkter alltjämt
synas tala för tillkomsten av nya i lag reglerade avtalsbestämmelser å ifrågavarande
område, torde dock tvivel kunna råda, huruvida tillräcklig grund
numera förefinnes för den av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten att
gorå legostadgans upphävande direkt beroende av genomförandet i dess
ställe av eu dylik lagstiftning. Utsikterna att inom eu beräknelig framtid
få till stånd en sådan lagstiftning, till vilken förarbeten ej påbegynts, synas
ej vara stora. Oförnekligt torde även vara, att vissa av de ännu kvarvarande
bestämmelserna i legostadgan, särskilt stadgandet om husbondes rätt
att, om han så vill, till tjänstetidens slut få innehålla hela den överenskomna
lönen, präglas av eu påtaglig obillighet emot vederbörande tjänare.
Kravet å stadgans snara upphävande torde ock uppbäras av eu allt starkare
opinion bland arbetstagarna å området, särskilt från lantarbetarnas sida.

Innan ståndpunkt tages till det genom förevarande motion ånyo framförda
kravet a stadgans omedelbara upphävande oberoende av tillkomsten
av nya, densamma ersättande bestämmelser, synes emellertid ensidigt att
fa närmare utrönt, dels i vilken utsträckning inom landet stadgan alltjämt

Utskott ets
yttrande.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

tillämpas och dels i vad mån, där så ej är fallet, olägenheter för respektive
kontrahenter mött genom att densamma, såsom ersatt av avtal i annan ordning,
bragts ur tillämpning.

Ett ytterligare skäl för att ej nu på grund av motionen omedelbart skrida till
upphävande av legostadgan ligger i det samband, som förefinnes emellan samma
stadga och andra lagbestämmelser. Sålunda föreskrives exempelvis i fattigvårdslagens
4 §, att, där på grund av särskild författning husbonde eller
annan arbetsgivare har att lämna underhåll och vård åt tjänare eller arbetare,
det åligger honom att gentemot det allmänna ansvara för att detta
fullgöres så, att tjänare och arbetare ej falla fattigvården till last. Ett upphävande
av legostadgan har således till följd, att husbonde befrias från den
honom i detta hänseende hittills påvilande skyldigheten.

Härtill kommer, att för upphävande av legostadgan synas vissa övergångsbestämmelser,
syftande till reglerande av de vid tiden för stadgans upphävande
löpande tjänsteavtal, vara erforderliga.

Med hänsyn till att frågan om legostadgans upphävande i de av riksdagen
förut i ämnet till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelserna gjorts direkt beroende
av åvägabringande i dess ställe av nya lagbestämmelser å området,
synes utskottet i anslutning till vad ovan anförts, att giltiga skäl förefinnas
till avlåtande av en förnyad skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, däri med hemställan
om utredning i ovan av utskottet angivna hänseenden påkallas framläggande
för riksdagen av de förslag, syftande till legostadgans upphävande,
vartill utredningen kan giva anledning.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motion ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast
måtte, efter förebragt utredning i ovan av utskottet angivna
hänseenden, för riksdagen framlägga de förslag, syftande till
upphävande av legostadgan, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 28 mars 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder*, greve Spens, Tjällgren,
Sigfrid Hansson, Thorberg, Martin Svensson* och von Stockenström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg*, Hagman, Karlsson i
Gasabäck, Nilsson i Vibberbo, Svensson i Skönsberg, Sundling och Olovson i Västerås.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

13

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hagman,
Svensson i Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta
att för sin del antaga följande

Lag

angående upphävande av legostadgan för husbönder och tjänstehjon

den 23 november 1833.

Härigenom förordnas, att legostadgan för husbönder och tjänstehjon den
23 november 1833 skall upphöra att gälla den 24 oktober 1924; dock att i
fråga om avtal, som enligt legostadgan slutits före nyssnämnda dag, bestämmelserna
i stadgan fortfarande skola äga tillämpning. — Där i lag eller
särskild författning förekommer hänvisning till stadgande, som genom denna
lag blivit upphävt, vare hänvisningen förfallen.

Bihang till riksdagens protokoll 1024. U saml. 2 avd. 8 höft. (Nr 11.) ess 21 3