8
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län m. m.
Genom en den 7 februari 1924 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 33, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
1) LAG
om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skall i
nedan angiven del erhålla följande lydelse:
9 §.
Har inmutning--- ----densamma.
Intill dess —----— gode männen.
Därest-------bestämmas.
I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande
av sin jordägareandel, varde genom beslut, som på ansökan meddelas av
bergmästaren, till kronan utgående avgift minskad i förhållande till den
andel, varmed kronan ingår i gruvföretaget.
Varder gruvanläggningen — — ---— gruvestadgan sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1924.
Bihang till riksdagens protokoll 192b. 9 samt. 1 avd. 7 höft. (Nr. 12—13.) 1
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
V)
2) LAG
om fortsatt tillämpning av lagen den Ml maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj 1918
innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom
vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans än
kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1924, skall äga
fortsatt giltighet till den 1 januari 1926 samt att övriga bestämmelser i
sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma
bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1924.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
Vad till en början angår det framlagda förslaget om ändring av 9 § uti
1918 års lag, vill utskottet i korthet erinra om de punkter, rörande
vilka sagda lag skiljer sig från 1884 års gruvestadga och vilka i detta sammanhang
äro av intresse.
Enligt 1884 års gruvestadga skall, sedan på inmutarens ansökning vederbörlig
mutsedel blivit av bergmästaren utfärdad, denna mutsedel, vid inomtningsrättens
förlust, minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas, i bestyrkt avskrift lämnas till såväl det inmutade
områdets ägare som den, vilken med nyttjanderätt innehar eller brukar
detsamma. Vidare åligger det inmutaren att inom tre eller undantagsvis
fem år från mutsedelns utfärdande hava ej mindre fullgjort det arbete å
fyndigheten, som erfordras för anvisande av utmål eller det utrymme på
marken, varinom gruvägaren sedermera har rätt att med andras uteslutande
bedriva gruvarbetet, än även till bergmästaren ingivit ansökning om
utmålets utläggande. Vid den därpå följande s. k. utmålsförrättningen äger
inmutaren själv bestämma, huru stort utrymme inom utmålet han för sitt
arbete ovan jord behöver. För detta markutrymme åligger det honom att
till ägare och brukare erlägga lösen, vars belopp efter vissa grunder skall
vid utmålsförrättningen bestämmas.
Den lösen, som, enligt vad ovan sagts, skall tillkomma jordägare, kan
emellertid under viss förutsättning komma att sättas till ett lägre belopp
än det, varmed den eljest skulle hava utgått, nämligen för den händelse
jordägaren anmäler sig till begagnande av sin s. k. jordägareandel eller den
Ändring av
9 §.
1884 års g in
vestadga.
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
191H års lag.
Proposi
tionen.
Utskotiet
rätt, som tillkommer jordägaren att intill hälften med inmutaren deltaga i
gruvarbetet och den därav fallande vinsten. Sådan anmälan skall, med
visst angivet undantag, göras senast vid utmålsförrättningen. Om nu jordägaren
vid utmålsförrättningen eller tidigare på nämnt sätt anmält sig vilja
för större eller mindre del ingå i gruvföretaget, skall ovannämnda honom
tillkommande lösen i förhållande därefter minskas.
1918 års lag har allenast avseende å rätten till inmutning å sådan inom
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län belägen jord, som tillhör
kronan och icke innehaves under ständig besittningsrätt eller är anslagen
till boställe. Genom särskilda lagar, den senaste av den 13 april 1923,
har dess giltighetstid utsträckts till den 1 oktober 1924. 1918 års lag
skiljer sig från gruvestadgan till en början därutinnan, att det arbete
å fyndigheten, som erfordras för utmåls anvisande, skall vara fullgjort
och ansökning om utmål till bergmästaren ingiven inom ett eller
undantagsvis två år från mutsedelns utfärdande. Vad beträffar lösen för
mark, som inmutaren förklarar sig inom utmålet behöva för sitt arbete
ovan jord, så skall sådan lösen icke erläggas förrän med anledning av bestämmelserna
i ny, ännu icke utfärdad lag dylik lösen må hava blivit fastställd.
Intill dess lösen sålunda blivit bestämd, skall inmutaren i stället
såsom gottgörelse för begagnandet av den mark, han tager i anspråk inom
utmålet, för varje år förskottsvis erlägga en viss avgift till kronan ävensom
till envar annan, vilkens rätt är i fråga. Denna avgifts storlek skall vid
utmålsförrättningen bestämmas.
Liksom enligt gruvestadgan den jordägaren tillkommande lösen skall till
beloppet minskas, för den händelse han begagnar sig av sin jordägareandel,
så skall enligt 1918 års lag nyssberörda kronan tillkommande årliga
avgift under samma förutsättning nedsättas. Emellertid är enligt sistnämnda
lag tiden för anmälan om begagnande av jordägareandel icke så
begränsad som enligt gruvestadgan, utan kronan äger göra sådan anmälan
inom fem år från det avskrift av mutsedeln, på grund av ovannämnda
föreskrift i gruvestadgan, blivit ingiven till länsstyrelsen såsom representant
för kronan. Följaktligen kan lätteligen inträffa, att dylik anmälan kommer atl
ske efter utmålsförrättningen, in. a. o. efter det den årliga avgiften redan blivit
bestämd. Under sådana förhållanden är nu enligt 9 § i 1918 års lag inmutaren
berättigad påkalla ny förrättning för erhållande av den jämkning
i fråga om fastställd avgift, som föranledes av kronans inträde i gruvföretaget.
Ifrågavarande lagförslag- innebär, att, genom ändring av lagens 9 §, nyssnämnda
jämkning i den kronan tillkommande årliga avgift skall kunna
vidtagas utan den omgång, som en ny förrättning innebär. I stället föreslås,
att sådan jämkning skall kunna ske genom beslut, som på ansökning
meddelas av bergmästaren.
Vid granskning av ifrågavarande förslag till lag om ändrad lydelse av
9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
11
rätten till inmutning inom vissa län har utskottet icke tunnit någon anledning
till anmärkning mot samma förslag.
Vidkommande härefter det i propositionen tramlagda förslaget till lag*
om fortsatt tillämpning av nyssnämnda lag, har utskottet icke heller vid
granskning av detta lagförslag funnit skal till anmärkning mot detsamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 mars 1924.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hederstierna, Rogberg*, Edw. Larson*, Åkerman,
Olaus Pettersson, K. G. Westman, Klefbeck och Sandegård-,
irån andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad,
Strid, Lindley, Nilsson i Antnäs*, Johanson i Huskvarna, Billqvist* och Olsson i
Kalmar*.
,agens fortsatta
tllllämpning.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.