Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1924 kl. 9 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av våclda motioner om skrivelse
till Konungen rörande ändring i visst avseende av bestämmelserna
angående val till riksdagens andra kammare m. m.
Till konstitutionsutskottet kava hänvisats de likalydande motionerna i första
kammaren nr 53 av friherre Adelswärd m. fl. och i andra kammaren nr 224 av
herr Pettersson i Södertälje m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t äska, att Kung!. Maj :t ville låta verkställa utredning rörande
möjligheten att bygga de allmänna valen till riksdagens andra kammare och
de kommunala representantförsamlingarna på en metod, som i högre grad än
för närvarande möjliggör direkta personval, samt därefter till riksdagen inkomma
med det förslag, vartill utredningen må föranleda.
I avseende å motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom av motionärerna omnämnts, anhöll riksdagen 1918 hos Kungl. Maj:t
om utredning angående åtgärder till undvikande av de olägenheter, vilka
enligt vunnen erfarenhet vidlådde reglerna för de proportionella valen. Detta
spörsmål blev, jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål, föremål för
behandling av de s. k. proportionsvalssakkunnige, som den 18 april 1921
framlade förslag rörande det proportionella valsättet vid val till riksdagen.
På grundval av de sakkunnigas betänkande framlade Kungl. Maj:t för 1921
års riksdag förslag dels om förstorande av valkretsarna för andra kammarvalen,
dels om nytt sammanräkningsförfarande, vilka förslag i huvudsak blevo
av riksdagen bifallna; det nya sammanräkringsförfarandet blev genom beslut
vid följande års riksdag gällande även vid val av landsting, stadsfullmäktige
och kommunalfullmäktige. — Nyssnämnda sakkunnige hade jämväl framlagt
förslag dels om införande av officiella valförberedelser, dels om möjliggörande
av s. k. personröstning med subsidiär liströstning. Med avseende å dessa förslag
yttrade föredragande departementschefen 1921, att de innebure så vittgående
nyheter, att dels dessa nyheter krävde ett grundligare övervägande än som i
betraktande av den långt framskridna tiden blivit möjligt, dels under alla förhållanden
deras omedelbara genomförande kunde tänkas vålla svårigheter vid
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 5 saml. 18 häjl. (Nr 21.)
VlskolUh
yttrande.
o
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
tillämpningen. I dessa hänseenden blev därför intet förslag av Kungl. Maj:t
framlagt, och frågan blev ej heller av riksdagen upptagen.
Motionärerna hava till stöd för sitt yrkande åberopat, att enligt nu gällande
regler eu alltför dominerande betydelse skulle tillmätts partiindelningen, medan
däremot det personliga momentet icke ansetts få tillfälle att i tillbörlig mån
göra sig gällande. Motionärerna önska därför avskaffande av »det system,
som främst bygger valhandlingen på partibeteckningstvång».
Utskottet är icke övertygat om att genomförandet av en metod, som utesluter
partibeteckningar eller åt dessa ger en mera underordnad betydelse,
verkligen skulle innebära ett steg i den riktning, som motionärerna avsett.
Utskottet inskränker sig i detta hänseende till att erinra därom, att proportionsvalssakkunnige,
efter att tämligen ingående hava dryftat möjligheterna för
införande av en personvalmetod, stannade vid att icke framlägga något förslag
i sådan riktning. Det ginge enligt de sakkunniges mening icke an att förbise
de vanskligheter, som vore förknippade med dess överförande från teorien
till praktiken. Betänkligast vore »risken för partistramhetens premierande i
strid med meningen i det hela».
Såvitt av motionärerna upplysts, föreligga inga nya uppslag, ägnade att
rubba det omdöme, som av de sakkunnige fällts angående svårigheterna vid
genomförande av en personvalmetod. Under sådana omständigheter kan utskottet
icke finna anledning att nu tillstyrka en förnyad utredning om reformering
av den proportionella valmetoden. Än mindre kan utskottet tillstyrka
en utredning av den innebörd motionärerna ifrågasatt; med den formulering
av utredningsuppdraget, som de föreslagit, skulle det nämligen icke ens angivas,
att utredningen bör äga rum inom det proportionella valsättets ram. Utskottet
hyser den uppfattningen, att — oavsett den ståndpunkt som må intagas
till frågan om proportionsvalens och majoritetsvalens företräden i och för sig —
intet skäl föreligger att nu taga en övergång från proportions- till majoritetsval
under övervägande.
Utskottet vill yttermera framhäva önskvärdheten i och för sig av att, så
långt möjligt är, undvika ändringar i gällande principer för valsättet. Det är
enligt utskottets mening angeläget, att väljaine genom längre tids tillämpning
av samma system vinna förtrogenhet med detsamma och således förvärva
erfarenhet om dess verkningar och om de olika möjligheter dess tillämpning
erbjuder. Utskottet kan i detta sammanhang icke underlåta att framhålla,
att i den mån kännedomen om gällande regler och deras verkningssätt förbliver
inskränkt till en relativt mindre krets, partierna och valorganisationerna
vinna ökade möjligheter att bestämma valens utgång, medan å andra sidan
väljarekårens önskningar, i den mån dessa skilja sig från organisationernas, få
ökat tillfälle att göra sig gällande, ju mera förtrogna väljarne genom längre
tids erfarenhet bliva med systemet.
På nu anförda skäl får utskottet hemställa,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
3
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 april 1924.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Närvarande: herrar Larsson i Västeräs, von Geijer, Ljunggren, Reuterskiöld, G. W. Hansson*,
Dahl, Lyberg*, N. S. Norling, Stendahl, Larsén. A. IV. Johansson, Såvslröm, Jansson i Edsbäcken,
Engberg, Bäckström*, Andersson i Igelboda*, Gustafson i Kasenberg, Pehrsson i Göteborg,
Svensson i Grönvik och Hedvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
l:o) av herr Dahl, som anfört:
Även om man fullt ut ansluter sig till principen av proportionellt valsätt
och även om man ej godkänner meningen, att sagda valsätt i högre grad än
andra valsystem befrämjar partitvång, torde man ej kunna undgå att finna
erfarenheter av den gällande valordningen hava bestyrkt önskvärdheten av
någon jämkning, innebärande tillfälle för väljare att med större utsikt till
framgång, än som nu är för handen, föra fram kandidatur, som står utanför
partilistorna. En anordning i dylikt syfte torde böra förbindas med viss anknytning
till ett parti; eljest kan det förutses, att anordningens praktiska värde
bleve lika ringa som den nuvarande »fria gruppens».
Uppslag i antydd riktning finnas i proportionsvalsakkunniges betänkande
av 1921; dessa uppslag böra ytterligare prövas och torde eventuellt kunna föra
fram till en godlcännbar lösning.
Jag har alltså i utskottet omfattat den meningen, att utskottet borde tillstyrka,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t begära, att
Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning rörande möjligheten
att, med bibehållande av proportionellt valsätt, bygga de allmänna
valen till riksdagens andra kammare och de kommunala
representantförsamlingarna på en metod, som i högre grad än
för närvarande kan ske möjliggör direkta personval, samt
till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
2:°) av herr Zyberg, som ansett, att utskottets utlåtande bort liava följande
lydelse:
Till konstitutionsutskottet----(= utskottet) —--— utred
ningen
må föranleda.
Utskottet finner de anmärkningar befogade, vilka i motionerna gjorts mot
våra nuvarande valmetodiska bestämmelser. Dessa anmärkningar rikta sig
mot systemet med partibeteckning och framför allt mot partibeteckningstvånget.
Härmed förbundna oegentligheter och olägenheter äro huvudsakligen,
att representantvalen mindre få karaktären av röstning på personer än röstning
på partier, att valaktens uttryck av personligt förtroende för de valda väsentligen
går förlorat och att de röstberättigades handlingsfrihet i hög grad
beskäres. I sistnämnda hänseende är särskilt att märka, hurusom väljaren
icke har möjlighet förhindra, att hans röst tillgodogöres personer, vilka han
under inga förhållanden önskar få valda, och hurusom grupper av icke partianslutna
röstberättigade, vilka äro för svaga att med säkerhet ensamma förfoga
över ett mandat och som vilja framföra partilösa kandidater eller stödja kandidater
från skilda partier, icke kunna deltaga i valet utan att stödja samtliga
kandidater inom ett av partierna.
I likhet med motionärerna anser utskottet visserligen, att partibildning
i och för sig är ett sunt och naturligt uttryck för samverkan mellan människor
av samma åskådning och likartade intressen, och det kan icke med någon visshet
sägas, att partimotsättningarnas skärpning har sin grund i själva valsystemet.
Men det måste betecknas såsom ett allvarligt fel i systemets utformning, att
partianslutningen ter sig som ett tvång och personlighetsmomentet sk jutes
i bakgrunden.
En undersökning, huruvida denna mekanisering av valakten icke kan undanröjas
utan samtidigt åsidosättande av minoritetens sätt att bliva representerad,
synes därför utskottet önskvärd. Närmast torde denna undersökning
böra röra sig inom ramen för vårt nuvarande valsystem och avse möjligheten att
nå detta syfte genom införande av en s. k. personproportionalistisk metod.
Men då det proportionella valsättet icke får anses såsom det under alla förhållanden
enda tillämpliga, lärer undersökningen böra omfatta även de möjligheter
i angivna hänseende, som andra valsystem erbjuda.
Till igångsättande av den begärda undersökningen finner utskottet så mycket
större skäl, som vårt valsystem genom det av s. k. proportionsvalsakkunniga
år 1921 avgivna betänkandet varit föremål för uttömmande utredning i olika
avseenden, men frågan om personvalmetoder av de sakkunniga därvid måst
skjutas åt sidan, ehuru de sakkunniga understrukit dylika metoders företräden.
Efter att å andra sidan hava antytt de svårigheter, som kunna tänkas förbundna
med en personvalmetod, yttra do sakkunniga om anledningen till detta undanskjutande
följande:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
»Trots de antydda svårigheterna hade det ursprungligen varit de sakkunnigas
önskan att såsom ett alternativ framlägga ett utarbetat personmetodologiskt
valsystem. I mån som vårt arbete fortskridit, har det emellertid blivit
oss klart, att hela frågan tills vidare blivit ej blott i vårt land utan även annorstädes
alltför litet genomdebatterad såväl principiellt som tekniskt, för att
förutsättningarna för det definitiva framläggandet av ett förslag i denna riktning
skulle vara för handen. Det är först på allra sista tiden, som personmetoden
blivit för allmänheten bekant, och detta tills vidare obestämt nog. Det
kan därför jämväl ifrågasättas, huruvida den allmänna opinionen vore förberedd
för en omgestaltning av den radikala vidd, som den direkta övergången
från en partimetod till en personmetod innebär.
Med hänsyn till allt detta, ävensom till den starkt begränsade tid, som stått
oss till buds, hava vi nödgats avstå från att alternativt föreslå en reform efter
rent personmetodologiska linjer.»
Då efter tiden för betänkandets avgivande det ifrågavarande spörsmålet
i avsevärd omfattning varit föremål för offentlig debatt och för meningsutbyten,
torde numera icke någon av de sålunda omförmälda anledningarna till uppskov
med utredningen föreligga eller kunna tillmätas betydelse.
På grund härav och under hänvisning i övrigt till vad i motionerna anförts
hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av motionerna nr 53 i första kammaren
och nr 224 i andra kammaren, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t äska, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
rörande möjligheten att bygga de allmänna valen
till riksdagens andra kammare och de kommunala representantförsamlingarna
på en metod, som i högre grad än för närvarande
möjliggör direkta personval, samt därefter till riksdagen
inkomma med det förslag, vartill utredningen må föranleda.
3:o) av herrar Ljunggren, Jansson i Edsbäcken och Bäckström, vilka instämt
i herr Lybergs yrkande.