Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 8.
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1924 kl. 4 e. in.
Utlutande i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande
av lindring i arrendevillkoren för vissa prästgårds-
och kronoarrendatorer.
(2:a avd.)
Uti eu inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 49, har herr Ingeström hemställt, att riksdagen måtte besluta,
att de kronoarrendatorer, som under år 1916—1921 emottagit sina arrenden,
må äga att, där de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande den
14 mars 1925, och att de arrendatorer, som innehava sina arrenden med
optionsrätt efter särskild uppskattning, må, om de så önska och uppskattningen
skett under åren 1916—1921, äga påkalla ny uppskattning och
därefter åtnjuta den nedsättning i arrendeavgiften, som må anses skälig.
Härjämte har uti en inom andra kammaren väckt, likaledes till jordbruksutskottet
hänvisad motion, nr 80, av herr Olsson i Ramsta hemställts,
att riksdagen måtte besluta att de prästgårds- och kronoarrendatorer, som
under år 1916—1921 emottagit sina arrenden, må äga att, där de så önska,
uppsäga sina arrenden till upphörande 14 mars 1925, och att de arrendatorer,
som innehava sina arrenden med optionsrätt efter särskild uppskattning,
må, om de så önska och ixppskattningen skett under åren 1916
—1921, äga påkalla ny uppskattning och därefter åtnjuta den nedsättning
i arrendeavgiften, som må anses skälig.
Beträffande de skäl, som förebragts för ifrågavarande framställningar,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
På sätt motionärerna erinrat väcktes jämväl vid nästlidet års riksdag
vissa motioner, vilka i likhet med de nu förevarande gingo ut på åtgärder
i syfte att bereda sådana arrendatorer av publik jord, som ingått arrendeavtal
under högkonjunkturen och på grund av den rådande depressionen
inom jordbruksnäringen bragts i ekonomiska svårigheter, lindring i eller
möjlighet till frånträdande av berörda avtal.
I enlighet med av jordbruksutskottet i utlåtande (nr 28) gjord hemställan
föranledde emellertid nyssnämnda motioner — över vilka inhämtats yttranden
från kammarkollegium och domänstyrelsen — icke någon riksdagens
åtgärd.
I sitt förenämnda utlåtande anförde jordbruksutskottet bland annat följande.
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr S.
Det principspörsmäl, som framkommer i motionerna, nämligen fragan huruvida
staten bör träda hjälpande emellan, då den enskilde till följd av inträffad
konjunkturväxling kommit i en förlustbringande situation vid fullgörande
av med staten ingånget avtal, har under de senare åren vid ett flertal
tillfällen varit föremål för riksdagens bedömande. T berörda hänseende tilllåter
sig utskottet erinra om den vid 1920 års riksdag slutligt behandlade
frågan om ersättning till vissa entreprenörer. Statsutskottet hade i utlåtande
(nr 195) i anledning av vissa inom riksdagen i nyssnämnda syfte väckta
motioner hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida
och i sä fall i vad mån samt under vilka villkor ersättning kunde beredas
de entreprenörer för statsverkets räkning, som utan egen förskyllan pa grund
av efter krigsutbrottet inträffade prisstegringar åsamkats förluster. Denna
statsutskottets hemställan avslogs av riksdagens båda kamrar. De skid, som
lågo till grund för riksdagens avslagsbeslut och vilka närmare framgå av de
inom kamrarna förda debatterna, torde i främsta rummet vara att söka i de
synnerligen vittgående konsekvenser, som vore att befara av medgivande av
ifrågavarande slag. ävensom att grundvalen för statsverkets avtal med enskilda
därigenom betänkligt skulle rubbas, vartill komme, att utredningen
och prövningen av de särskilda fallen skulle ställa vederbörande myndigheter
inför hart när oliisliga uppgifter. Den principiella ståndpunkt, som sålunda
fastslagits vid 1920 års riksdag, torde sedermera hava varit vägledande A id
avgörandet av likartade ärenden. I detta sammanhang vill utskottet särskilt
erinra, hurusom ett av Kungl. Maj:t i proposition (nr 184) till 1922 års riksdag
framlagt förslag att tvä förutvarande länsmän matte medgivas förkortning
i arrendetiden beträffande av dem tidigare såsom boställen innehavda
kronoegendomar, vilket förslag tillstyrktes av jordbruksutskottet i utlåtande
(nr 36), avslogs av första kammaren i anslutning till hemställan av reservanter
inom utskottet, vilka yrkat avslag å propositionen med hänsyn till de
konsekvenser ett bifall till densamma syntes kunna medföra, samt sålunda
icke vann riksdagens bifall.
Vad beträffar nu förevarande motioner har utskottet visserligen funnit att
även i detta fall billighetsskäl kunna anföras för däri föreslagna åtgärder
till lindrande av ifrågavarande arrendatorers ställning. Det synes emellertid
böra beaktas, att vissa arrendatorer under högkonjunkturen torde hava varit
i tillfälle att göra betydande vinster. Vidare tillåter sig utskottet åberopa
vad kammarkollegium i sitt förenämnda utlåtande anfört beträffande den
lindring ifråga om nybyggnadsskyldighet samt tjänstbarheter, som det inträdda
prisfallet medfört för ett stort antal prästgårdsarrendatorer. Härjämte vill
utskottet särskilt understryka vad kammarkollegium anfört i fråga om konsekvenserna
av det ifrågasatta allmänna medgivandet för vederbörande arrendatorer
att uppsäga under högkonjunkturerna ingångna arrendeavtal. En
sådan uppsägningsrätt skulle nämligen, såsom kollegium framhållit, medföra,
att en avsevärd del a a- landets publika jord komme att samtidigt utbjudas
på förnyade mer eller mindre långvariga arrenden på grundvalen av arrendevärderingar,
företagna Aid eu tidpunkt, då konjunkturerna för jordbruksnäringen
till synes befinna sig i ett bottenläge; det i och för sig behjärtansvärda
syftet att söka bispringa de personer, vilkas arrendeskyldigheter på
grund av förändrade tidsförhållanden verkligen överstege deras förmåga och
vilka i själva verket måste antagas utgöra ett fåtal, skulle icke kunna motivera
en åtgärd av angivna vittutseende innebörd. Ä andra sidan skulle —
såsom kollegium likaledes framhållit — åstadkommandet av ett rättvist ocb
på rationella grunder Adlande imral av de fall, beträffande vilka icke blott
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.
arrendatorns iråkade svårigheter utan även samtidigt intresset för det allmänna
såsom jordägare kunde motivera ett partiellt eftergivande av den förres
enligt kontrakt åtagna skyldigheter, ställa vederbörande statsmyndigheter, som
därmed betroddes, inför en ytterst vansklig för att icke säga olöslig uppgift.
Under åberopande av vad i berörda utlåtande sålunda anförts och då
enligt utskottets mening icke några skäl, som böra föranleda ändring i
riksdagens nästlidet år intagna principiella ståndpunkt till förevarande
spörsmål, av motionärerna förebragts, får utskottet hemställa,
l:o) att motionen I: 49 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; samt
2:o) att motionen IT: 80 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1924.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Persson, Nils, Nilsson i Kabbarp, Eriksson i Ljusdal
och greve Wachtmeister, samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Tunga, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,
Lundström, Sjöblom, Uddenberg i Karlskoga och Andersson i Grimbo.