12

Bunkoutskottets utlåtande Nr 44.

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1924 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension åt förre arbetaren
K. A. Öberg.

I eu inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande behandling
hänvisad motion nr 159 har herr Hage hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja f. d. arbetaren vid Porjus kraftverk Karl Albert Öberg, född
den 24 december 1859 och numera bosatt i Luleå, en pension av 400 kronor
att utgå från och med den 1 juli 1924 under Öbergs återstående livstid».

I motionen har anförts, bland annat, att Öberg, som senast varit anställd
vid Porjus kraftverksbyggnad, enligt egen uppgift arbetat vid olika statens
företag under omkring 30 år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Öberg, som är född den 24 december
1859, i december 1922 hos vattenfallsstyrelsen gjort framställning om
erhållande av pension enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Till stöd för ansökningen uppgav
Öberg sig hava under tiden 1884—1922 sammanlagt omkring 31 år innehaft
sådan anställning, som berättigade till pension. Denna anställningstid
hade han emellertid endast delvis kunnat styrka. Då Öberg sålunda ej innehaft
föreskrivet minimiantal av 25 tjänstår och alltså ej uppfyllde de i
åberopade kungörelsen stadgade fordringarna för erhållande av pension,
fann vattenfallsstyrelsen enligt beslut den 22 december 1922 ansökningen
icke kunna bifallas.

Sedermera ingav Öberg i mars månad 1923 förnyad ansökning om pension
samt uppgav därvid, bland annat, att han utöver tidigare angiven tjänstgöring
innehaft anställning vid järnvägsbyggnaden Östersund—Storlien åren
1879—1884; och åberopades till bestyrkande av denna uppgift ett intyg,
undertecknat schaktmästare V. Lindberg. Av den utredning, som i vattenfallsstyrelsen
verkställdes med anledning av den förnyade ansökningen,
framgick, att av den uppgivna tjänstetiden omkring 131/2 år finge anses vederbörligen
styrkta. Beträffande återstoden av den åberopade tjänstetiden syn -

Bankoutskottets utlutande År 44.

13

tes densamma emellertid, efter vad av utredningen framgick, icke kunna
tillgodoräknas sökanden med stöd av vederbörande departementschefs till
statsrådsprotokollet över civilärenden den 22 mars 1918 gjorda uttalande
om vissa eftergifter rörande officiellt bestyrkande av lämnade tjänstetidsuppgifter.
I fråga om den angivna anställningen vid järnvägsbyggnaden
Östersund—Storlien 1879—1884 hade trots verkställda undersökningar bekräftelse
ej kunnat erhållas å de i ovanberörda intyg lämnade uppgifterna
rörande denna anställning.

Dä Öberg sålunda ej i minst 25 år innehaft sådan anställning, som berättigade
till pension, fann vattenfallsstyrelsen enligt beslut den 8 september
1923 ansökningen ej kunna bifallas.

Såsom av det ovan anförda framgår, hava två av Öberg hos vattenfalls- utskottet.
styrelsen gjorda framställningar om pension avslagits av styrelsen, enar
tillfredsställande utredning rörande hans anställning i statens tjänst icke
kunnat vinnas. Under sådana förhållanden och då ej heller utskottet, trots
verkställda efterforskningar, kunnat erhålla tillförlitliga upplysningar angående
arten och omfattningen av Öbergs anställning, har utskottet ansett
sig höra avstyrka bifall till den väckta motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 159 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., I.indley, Björnsson, Vindahl,

Berge, Lindgren, Abrahamsson och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Bäcklund, Loven, Byberg, Lorichs och Jönsson i Fridhill.