B<iiikouhikollcls nHalande Nr 41.

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
och understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottets förberedande behandling hänvisade framställningar rörande pensioner
och understöd.

1 :o.

I en till riksdagen den 7 mars 1924 avlåten proposition nr 101 har
Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka
åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å postverkets stat för
driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, må
under år 1924 av postmedel utbetalas förhöjning med fyrtio procent av
vederbörande tillkommande understöd.

I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.

Ang.

förhöjning
för år 1924
av åt vissa
f. rf. posistationsföreståndare
och tantbrevbärare

utgående
understöd.

Utskottet vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit, att Utskottet.
förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919 med 35 procent
samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50 procent av vederbörande
understödsbelopp. I betraktande av den inträdda sänkningen av
levnadskostnaderna och med hänsyn till den starka reduktionen av de till
statens befattningshavare utgående dyrtidstilläggen, beslöt riksdagen att för
år 1923 nedsätta förhöjningen till 40 procent. Kungl. Maj:ts förevarande
förslag avser, att förhöjningen för år 1924 skulle bibehållas vid samma
storlek.

Under framhållande av att ifrågavarande förhöjning icke är att helt jämställa
med dyrtidstillägg i egentlig mening, får utskottet tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

It Utäng till riksdagens protokoll 1924. S samt. 34 höft. (Nr 41.)

1

2

Bankoutskoltels utlåtande AV 41

’:o.

Ang.

städerskan
hos generalpoststyrelsen

Maria
Bär eliu s.

I en inom första kammaren av herr Julin väckt motion nr 86 har

artigt'' under- hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. städerskan hos kungl.
stöd åt form 7 ...

generalpoststyrelsen Maria Kristina Darelius ett understöd av postmedel

att från och med innevarande års ingång under hennes återstående livstid

utgå med 300 kronor för år.»

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat, alt Maria
Kristina Darelius, som är född den 20 mars 1848, under åren 1888—1910
varit anställd såsom städerska hos generalpoststyrelsen, att hon redan dessförinnan
från år 1880 tjänstgjort i postarbete, nämligen såsom extra biträde
hos de revisorer, vilka granskade postförskottrörelsen, att hon i ersättning
för sitt arbete hos postverket under åren 1912—1919 uppburit i medeltal
567 kronor för år, samt alt hon efter sin år 1900 avlidne man, som varit
vaktmästare å generalpoststyrelsens kameralbyrå, uppbure pension från
civilstatens änke- och pupillkassa med 210 kronor för år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Generalpost- Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
stgrelsen. yttrande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:

»Generalpoststyrelsen vitsordar riktigheten av motionärens uppgifter
rörande Darelius’ tjänste- och övriga förhållanden och har intet att invända
mot att understöd tillerkännes henne. På grund av gällande bestämmelser
rörande dyrtidstillägg åt pensionärer synes emellertid det av motionären
föreslagna understödsbeloppet böra något minskas, så att pensionsförmånen
kommer i ett bättre avvägt förhållande till vederbörandes senast
innehavda arvode. I överensstämmelse härmed finner generalpoststyrelsen
för sin del lämpligt, att understödet bestämmes till 250 kronor för år.»

utskottet. På grund av vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig höra tillstyrka,
att änkan Darelius beredes ett årligt understöd under sin återstående livstid,
och vill utskottet i sådant avseende förorda det av generalpoststyrelsen
ifrågasatta beloppet av 250 kronor årligen. Understödet synes böra anvisas
av postmedel och utgå från och med den 1 januari 1924.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 86,
må medgiva, att förra städerskan hos generalpoststyrelsen,
änkan Maria Kristina Darelius må från och med den 1
januari 1924 under sin återstående livstid av postmedel
åtnjuta ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

. ,.A"g- , 3:0.

artigt understöd
åt förre
postföraren

P. Bengtsson, vackt motion nr 64 har anförts och hemställts följande:

I en inom andra kammaren av herrar Törnkvist i Bjuv och Borggren

liankoiilskuttcls utluliiiulc AV ''//.

»Arbetaren Per Bengtsson, Visseltofta, har under .‘JO ar ombesörjt postgången
mellan Osby och Visseltofta i Kristianstads län, eu väglängd om
It km. 1920 måste Bengtsson på grund av hög ålder och försvagad hälsa
lämna denna befattning. Bengtsson har som alla andra lantbrevbärare
haft en mycket ringa ersättning för sitt arbete, varför det varit omöjligt
för honom att spara något för ålderns dagar, och han befinner sig därför
nu jämte sin hustru i ekonomiskt svår belägenhet.

Då riksdagen vid mer än ett tillfälle trätt hjälpande emellan i dylika
fall, få vi hemställa, att riksdagen måtte tillerkänna postförare Per Bengtsson
ett årligt understöd av 600 kronor.»

Av vid motionen fogade intyg, beträffande vilka utskottet i övrigt hänvisar
till motionen, framgår, att Bengtsson är född den 5 mars 1849, att
han har hustru, född den 11 januari 1851, samt alt han befinner sig i
fattiga omständigheter.

I förevarande ärende har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat Generalpostutlåtande
av generalpoststyrelsen, som anfört följande: styrelsen.

»Bengtsson, som är född den 5 mars 1849, har enligt kontrakt förtskaffat
posten mellan Osby postkontor och Visseltofta poststation från och
med den 27 oktober 1890 och intill 1919 års utgång, då han på grund av
ålderdomssvaghet blivit nödsakad frånträda sin förenamnda befattning efter
att sålunda hava innehaft densamma något över 29 år.

f ersättning för postföringen i fråga, vilken Bengtsson ombesörjt gående
till en början fyra, men från ingången av år 1918 fem gånger i veckan,
har han under de senare åren uppburit följande belopp för helt år räknat,
nämligen under tiden:

Vagsträcken mellan Osby och Visseltofta och åter är 26 kilometer. Bengtsson
har för varje tur använt en tid av omkring 7 x/2 timmar, däri inberäknat
ett uppehåll i Osby av 2 timmar.

På grund av gällande bestämmelser kunde Bengtsson, som icke fungerat
som lantbrevbärare, utan i egenskap av postföringsentreprenör endast haft
att befordra slutna poster mellan postanstalterna i Osby och Visseltofta,
vid sitt frånträdande av denna befattning icke komma i åtnjutande av
årligt ålderdom sunderstöd. Med hänsyn till Bengtssons mångåriga användning
i postverkets tjänst, det utmärkta sätt på vilket han fullgjort sina
åligganden samt hans ekonomiskt svåra belägenhet fann emellertid generalpoststyrelsen
lämpligt att vid sagda tillfälle hos Kungl. Maj:t utverka tilldelandet
åt Bengtsson av eu gratifikation av 500 kronor. En av Bengtsson
den 3 april 1923 till generalpoststyrelsen ingiven framställning om
ärligt understöd har styrelsen funnit icke böra föranleda någon dess åtgärd.

Ehuruväl, såsom ovan framhållits, enligt för generalpoststyrelsen gällande
bestämmelser understöd icke kan av styrelsen tilldelas f. d. postförare, som
utan att hava verkställt lantbrevbäring allenast forslat post mellan två eller
liera postanstalter, har styrelsen vid enstaka tillfällen hos Kungl. Maj:t
hemställt om åtgärd för tilldelande av understöd åt jämväl sådana post -

% 1915-»i/8 1917
V, 1917—31/12 1917.
Vi 1918—81/1o 1918 .
Vi 1919—31/i2 1919.

520

949

1,235

416 kronor

samt

4

Bankoulskotlets utlåtande Nr ål.

förare. Riksdagen har också i ett fåtal fall på grund av avlåtna propositioner
eller med anledning av väckta motioner beviljat f. d. postförare årligt
understöd av postmedel. I samtliga de fall riksdagen beviljat dylikt understöd,
torde emellertid — såsom även bankoutskottet uttalat i sitt utlåtande
nr 22 vid 1922 års riksdag — detta vara att tillskriva sådana särskilda
omständigheter som olycksfall under tjänsteutövning eller lång anställningstid
under svåra och krävande förhållanden. Då några så beskaffade omständigheter
icke synas föreligga beträffande Bengtsson, saknar generalpoststyrelsen
anledning tillstyrka bifall till den föreliggande motionen.»

viskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Bengtsson icke tjänstgjort
såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör befordra
slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson är sålunda icke
författningsenligt berättigad att genom generalpoststyrelsens försorg komma
i åtnjutande av ålderdomsunderstöd. På sätt i generalpoststyrelsens ovanintagna
utlåtande erinrats, har riksdagen hittills endast i vissa undantagsfall
beviljat understöd av allmänna medel åt f. d. postförare; och torde
dessa understöd hava föranletts av sådana särskilda omständigheter som
olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under
sällsynt svåra och krävande förhållanden in. m. Dylika omständigheter
kunna icke åberopas i förevarande fall. Emellertid har Bengtsson, som
uppnått 73 års ålder, under en tid av omkring 29 år med utmärkta vitsord
tjänstgjort såsom postförare och därvid fullgjort till en början fyra, men
under de senaste åren fem turer i veckan, varje tur krävande en tid av
omkring 7 1/i timmar. Ifrågavarande tjänstgöring lärer sålunda, ehuru
ersättningen varit jämförelsevis ringa, få anses hava utgjort Bengtssons
huvudsakliga sysselsättning. Vid sådant förhållande har utskottet funnit
sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av postmedel beredes Bengtsson.
Understödsbeloppet har med hänsyn till storleken av Bengtssons ersättning
och i betraktande av de pensions- och dyrtidstillägg, som torde komma
att utgå å detsamma, ansetts skäligen böra bestämmas till 250 kronor årligen,
att utgå från och med ingången av år 1924.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 64,
må medgiva, att förre postföraren Per Bengtsson, Visseltofta,
må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående
livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio
kronor.

4:°,

Ang. I en inom andra kammaren av herr Lovért väckt motion nr 66 har hem stöd^åTförra

ställts, »att riksdagen måtte besluta, att till f. d. städerskan vid postverket
städerskan j Malmö Kjerstin Hartsson må under hennes återstående livstid av postmeHansson.
del utgå ett understöd från och med år 1922 av 500 kronor årligen».

liunkonlskollels utlutande Nr M.

5

I motionen har uppgivits, bland annat, att Kjerstin Hansson, som vore
änka, under tider^ den 1 augusti 1890—1 februari 1921 varit anställd som
vagnstäderska vid postverket, vilken anställning hon på grund av ålder
och sjuklighet måst lämna.

Av ett vid motionen fogat åldersbetyg framgår, att änkan Hansson är
född den 3 oktober 1804.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilagor.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:

»I motionen har uppgivits, att Hanssons städerskeanställning fortvara
till februari 1921. Uppgiften är felaktig, ity att Hanssons anställning upphört
först med utgången av februari 1922. I ersättning för sitt arbete —
tvättning och städning av alla från Malmö utgående postvagnar — har
Hansson under de senare åren uppburit för månad:

71: 10 kr. fr. o. in. juli 1913 t. o. in. juli. 1917,

80: — » » » » februari 1917 » » » juli 1917,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 37: 50 per månad.

90: — kr. 1''r. o. in. augusti 1917 t. o. in. april 1918,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 42: 50 per månad.

105:— kr. fr. o. in. maj 1918 t. o. in. jan. 1919,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 57:50 per månad.

125: — kr. fr. o. in. februari 1919 t. o. in. febr. 1922.

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 80: —- per månad.

Tiden 1(i/12 1911—81/7 1912 har Hansson dessutom mot ersättning av 5
kronor för månad verkställt tvättning av postverkets sorteringslokal å Malmö
statsbanestation.

Från och med februari 1917 har postverket tillhandahållit för arbetet
erforderlig såpa och soda.

Hanssons arbete har, enligt av postdirektionen i Södra distriktet lämnad
uppgift, icke varit fritt från anmärkningar. Upprepade gånger hava klagomål
förekommit mot hennes sätt att förrätta städningen i postvagnarna, i
anledning varav, då Hansson icke låtit sig rättas av gjorda föreställningar,
postdirektionen ansett sig böra anskaffa annan vagnstäderska. Generalpoststyrelsen
kan därför för sin del icke tillstyrka beviljandet åt Hansson
av årligt understöd.»

På grund av vad generalpoststyrelsen anfört kunde det ifrågasättas, huruvida
pension av allmänna medel borde beredas städerskan Hansson. Emellertid
har hon, såsom av utredningen framgår, under mer än 31 år varit
anställd i postverkets tjänst, i vilken anställning hon, såvitt handlingarna
utvisa, haft sin huvudsakliga sysselsättning. Vid sådant förhållande och
då hon uppnått en ålder av omkring 60 år, har utskottet ansett billigheten
bjuda, att hon från statens sida tillerkännes något understöd under sin

Generalpost stijrelsen.

Utskottet.

6

Bankoutskotlets utlåtande Nr 41.

Any.

årligt understöd
åt /''. d.
växelstationsföreståndarinnan

I.ouisc
Löfgren.

Telegrafsty relsen.

återstående livstid. Vidkommande storleken av detta understöd torde på
grund av vad i ärendet förekommit det av motionären föreslagna beloppet,
som visserligen med hänsyn till Hanssons tjänstetid och avlöning i och för
sig icke synes för högt tilltaget, böra underkastas någon reducering; och
har utskottet funnit understödet skäligen böra bestämmas till 250 kronor
årligen, förutom pensions- och dyrtidstillägg. Detta belopp synes böra anvisas
av postmedel och utgå från och med den 1 juli 1924.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 66,
må medgiva, alt förra vagnstäderskan hos postverket Kjerstin
Hansson, Malmö, må från och med den 1 juli 1924 under sin
återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd
av tvåhundrafemtio kronor.

5:o.

I en inom andra kammaren av herr Henrikson, med instämmande i
motionens syfte av fyra utav kammarens övriga ledamöter, väckt motion
nr 155 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. växelstationsföreståndarinnan
i Laholm Louise Löfgren ett årligt understöd av 800 kronor, alt
utgå från och med innevarande år».

Till stöd för framställningen har i motionen anförts, bland annat, följande: »Louise

Löfgren, enligt Inlagd avskrift av prästbevis född den 18 november
1870, har under tiden juni 1893—maj 1916 tjänstgjort å Laholms
telefonväxelstation, därav de sista 13 åren i egenskap av föreståndarinna.
Under hela tjänstgöringstiden var hon avlönad av kungl. telegrafverket.

I juni månad 1916 blev hon till följd av överansträngning i sitt tjänstearbete
nödsakad söka tjänstledighet under ett år. Hon vårdades denna
tid av d:r E. Westergaard, Laholm. Trots all omvårdnad blev hon icke
tillräckligt återställd för att kunna efter ledighetstidens slut återupptaga
arbetet.

Då hon enligt dåvarande telegrafkommissariens i Halmstad uppfattning
ej kunde påräkna förlängd tjänstledighet, begärde hon och erhöll entledigande
från uppdraget som växelstationsföreståndarinna i Laholm.

Efteråt har hon undergått läkarebehandling, såsom framgår av bilagda
bevittnade avskrifter, utan att dock bliva återställd till hälsan.»

Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de vid motionen
fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsen har i yttrande den 20 februari 1924 anfört följande:

Hunknutskotlels ullitliinilc Nr :i 1.

7

»Löfgren anställdes under är 1893 av dåvarande föreståndaren för ifrågavarande
växelstation såsom biträde vid stationens skötsel, och från
och med den I oktober 1901, före vilken dag Löfgren avlönats av föreståndaren,
uppbar Löfgren eu avlöning från telegrafverket av 20 kronor i
månaden. Den 1 januari 1903 blev Löfgren anställd såsom föreståndare
för stationen mot eu årlig avlöning av kronor 000 jämte fri bostad med
värme och lyse, vilken kontanta avlöning från den 1 maj 1913 höjdes till
kronor 840 för år. Sedan Löfgren den 1 juli 1916 erhållit ledighet från
sin befattning, beviljades bon på egen begäran avsked från den 1 juni 1917.

Löfgren, som vid sin avgång ur telegrafverkets tjänst var endast 40 år,
framställde vid nämnda tidpunkt icke någon begäran att komma i åtnjutande
av årligt understöd. Först den 9 juni 1923, alltså mer än sju år
efter det hennes tjänstgöring vid telegrafverket upphört, har Löfgren gjort
sin i motionen återgivna framställning om understöd.

Vid tiden för Löfgrens avgång ur telegrafverkets tjänst förefanns för oss
ingen annan möjlighet för beredande av årligt understöd åt ur telegrafverkets
tjänst avgången person, vilken innehaft med pensionsrätt icke förenad
befattning, än att ingå till Kungl. Maj:t med hemställan om propositions
avlåtande till riksdagen. Den 28 augusti 1917 avläts också dylik hemställan
beträffande fyra avgående växelstationsföreståndare, varav en innehade
04 levnads- och 31 tjänsteår, eu 62 levnads- och 30 tjänsteår, en 55
levnads- och 25 tjänsteår samt en 65 levnads- och 13 tjänsteår, och beviljades
dessa genom kungl. brev den 12 april 1918 årliga understöd med
resp. 600, 800, 700 och 450 kronor.

Därest från något håll vid Löfgrens avgång ur telegrafverkets tjänst framställning
om beredande av understöd åt Löfgren ifrågasatts, skulle vi med
hänsyn till Löfgrens låga levnadsålder icke ansett oss kunna tillstyrka
densamma, så mycket mindre som Löfgren efter allt att döma icke då
torde hava befunnit sig i sådan ekonomisk situation, att hon varit i behov
av understöd.

Numera hava vi genom kungl. brev den 30 juni 1920 befogenhet att tilldela
ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken innehaft med pensionsrätt
icke förenad befattning och som befunnes vara i behov av understöd,
årligt dylikt understöd med lämpligt belopp, icke överstigande vad
som motsvarade två tredjedelar av den årsinkomst, han senast åtnjutit från
telegrafverket, alt utgå av verkets medel, dock att dylikt understöd, där ej
särskilda omständigheter föranledde undantag, finge tilldelas allenast den,
vars tjänstetid uppginge till minst tjugufem år, däri inberäknad den tid
vederbörande före antagandet i telegrafverkets tjänst kunde hava innehaft
anställning vid enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller
såsom föreståndare för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet,
vars betjäning antogs av vederbörande abonnenter.

Emellertid torde det i nämnda brev givna bemyndigandet icke hava varit
avsett för sådana befattningshavare, som redan lämnat sin anställning åtskilliga
år innan bemyndigandet tillkommit, och under inga omständigheter
kan hänsyn tagas till andra förhållanden än dem, som förelegat vid
befattningshavarens avgång.

Vidare är att märka, att väl i en Löfgrens framställning åtföljande petitionslista
uppgivits åtskilliga skäl, som enligt undertecknarnas mening
talade till förmån för bifall till Löfgrens framställning, men det har icke
ens påståtts, att Löfgren enkonomiskt sett vore i behov av understöd. Än

8

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

mindre har genom medellöshetsintyg eller på annat sätt ådagalagts dylikt
behov.

På ovan anförda skäl anse vi oss icke kunna tillstyrka motionens hemställan.

Vidkommande slutligen storleken av det i motionen ifrågasatta understödet
är det visserligen riktigt, att den nuvarande föreståndaren för Laholms
växelstation, som är ordinarie rikstelefonist, vid eu uppnådd levnadsålder
av 55 år och minst 30 tjänsteår, varunder hon erlagt pensionsavgifter,
kommer i åtnjutande av en pension av 1,704 kronor. Berörda
befattningshavare tillhör emellertid 1920 års pensionsstat, under det att
motsvarande pension enligt den vid tidpunkten för Löfgrens avgång inverkets
tjänst gällande staten utgjorde endast 1,000 kronor, vid vilket förhållande
det ifrågasatta understödet synes påfallande högt tilltaget.»

statskontoret. Statskontoret har i sitt den 1 mars 1924 dagtecknade utlåtande i ärendet
anfört:

»I utlåtandet över motionen nr 155/11 angående årligt understöd åt f. d.
växelstationsföreståndarinnan Louise Löfgren har telegrafstyrelsen anfört,
att del i en petitionslista uppgivits åtskilliga skäl, som enligt undertecknarnas
mening talade till förmån för beviljande av pension, men det
hade icke ens påståtts, att Löfgren ekonomiskt sett vore i behov av
understöd. Statskontoret vill i avseende härå erinra att riksdagen åt befattningshavare
av ifrågavarande slag icke beviljat pensioner i andra fall
än då det styrkts, att vederbörande vore i behövande omständigheter. Beträffande
det i motionen föreslagna pensionsbeloppet, 800 kronor, får statskontoret
anföra, att enligt det av telegrafstyrelsen åberopade kungl. brevet
den 30 juni 1920 utgår till ur telegrafverkets tjänst avgången person, som
kan räkna en tjänstetid av 25 år, pension med två tredjedelar av den årsinkomst
han senast åtnjutit från telegrafverket. Då Löfgren endast kan
räkna 23 tjänstår samt vid tiden för avskedet åtnjöt 840 kronor jämte fri
bostad med värme och lyse, synes pension, om sådan trots att medellöshet
ej styrkts, varder beviljad, ej böra utgå med högre belopp än 600 kronor,
samt åtnjutas först från och med den 1 juli 1924. »

Vid ärendets behandling har för utskottet varit tillgängligt ett av jordbrukskonsulenten
Hj. Bergström, Halmstad, avgivet och av direktören O.
Swensson därstädes vitsordat, den 12 mars 1924 dagtecknat intyg, vari
intygsgivaren, som förklarat sig känna Louise Löfgren, hennes familj och
förmögenhetsförhållanden alltsedan år 1895, anfört bland annat, att Löfgren
under tiden efter avskedstagandet huvudsakligen försörjts av sina
släktingar men att, då dessa på grund av särskilda förhållanden ej längre
kunde i nämnvärd grad bidraga till hennes uppehälle och hon saknade
egna medel till hela sitt behov, hon syntes vara i stort behov av hjälp.

Utskottet Av utredningen i ärendet framgår, att Louise Löfgren under en tid av omkring
23 år utfört arbete för telegrafverkets räkning, varvid hon under 8
år varit anställd såsom biträde vid växelstationen i Laholm med avlöning
av föreståndaren därstädes och under 15 år innehaft direkt anställning

Uankouhkottels ullålande Nr M.

9

hos telegrafverket. Denna anställning har hon vid 4(5 års ålder lämnat
till följd av sjukdom, som hon enligt läkares intyg ännu icke övervunnit
och på grund av vilken hennes arbetsförmåga för framtiden är i hög grad
inskränkt. Under sådana förhållanden synas billighetsskäl tala för beredande
åt Löfgren av något understöd från det allmännas sida. Den i
motionen gjorda framställningen härom har av vederbörande ämbetsverk
avstyrkts huvudsakligen av det skäl, att det icke styrkts eller ens uppgivits,
att Löfgren befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter, att
behov av understöd förelåge. I avseende härå tillåter sig utskottet emellertid
att hänvisa till ovan återgivna intyg, vilket icke varit tillgängligt för
de i ärendet hörda myndigheterna. På grund av innehållet i berörda intyg
samt med hänsyn till anförda omständigheter i övrigt har utskottet funnit
skäl föreligga att tillstyrka ett årligt understöd av telegrafverkets medel åt
Löfgren under hennes återstående livstid. Understödet, som torde böra
utgå från och med ingången av nästkommande budgetår, synes emellertid
med hänsyn till Löfgrens jämförelsevis korta tjänstetid böra begränsas till
500 kronor årligen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:155,
må medgiva, att förra föreståndarinnan för telegrafverkets
växelstation i Laholm Louise Löfgren må från och med
den 1 juli 1924 under sin återstående livstid av telegrafverkets
medel uppbära ett årligt understöd av femhundra
kronor.

6:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 29 har herr Sävström ^vg.
hemställt, »att riksdagen må besluta att tilldela f. d. järnvägsarbetaren understöd åt
Salomon Rydberg ett årligt understöd av 300 kronor, räknat från den 1 färre järnjanuari
1920 och att sedermera utgå under hans återstående livstid.»

I motionen har anförts, bland annat, att Rydberg, som är född den 26
augusti 1854, erhållit arbetsanställning vid östra stambanan år 1873 och
sedermera under olika tider arbetat vid ett flertal av statens järnvägsbyggnader.

vägsarbetaren
S. lf y dberg.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

Järnvägs styrelsen.

»Vad först angår det begärda understödet åt Rydberg, 300 kronor om
året från den 1 januari 1920, så anser sig styrelsen böra framhålla, att
det trots energiska försök från styrelsens sida att från Rydberg ävensom
från linjeförvaltningarna införskaffa erforderliga upplysningar angående
Rydbergs anställning, det icke lyckats erhålla sådan utredning i detta avseende,
att styrelsen kunnat finna Rydbergs rätt till pension eller annat
understöd av statens järnvägars medel styrkt. I detta sammanhang må

10

Bankoutskottels ullålande Nr il.

Utskottet.

också anmärkas, att Rydberg, som efter år 1897 haft allenast tillfälligt arbete
vid statens järnvägar, redan år 1913 definitivt lämnat statens järnvägars
tjänst och därefter till ock med år 1923 enligt egna uppgifter haft arbete
på annat håll, bland annat vid ostkustbanebygget, samt att Rydberg år
1894 . erhållit en gratifikation av 250 kronor vid invigningen av sträckan
Vännäs—Boden å norra stambanan.

Ehuru styrelsen för egen del på grund av gällande bestämmelser funnit
sig förhindrad att bevilja Rydberg understöd i någon form, vill styrelsen
likväl med hänsyn till att det dock får anses ej osannolikt, att Rydbergs
tjänstetid vid statens järnvägar överskrider de 20 år, som kräves för gratifikation
åt förutvarande banarbetare vid statens järnvägar, icke motsätta
sig bifall till motionen med den modifikationen, att understödet bestämmes
skola utgå först från 1924 års ingång.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Rydberg under år
1923 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande av pension
eller gratifikation och därvid uppgivit, bland annat, att han blivit anställd
vid statens järnvägsbyggnader år 1872 samt att han vid invigningen av
bandelen Vännäs—Boden å norra stambanan år 1894 jämlikt riksdagens
beslut erhållit en gratifikation av 250 kronor. Då tillfyllestgörande utredning
angående Rydbergs tjänstgöring vid statens järnvägar varken av Rydberg
själv förbragts eller, trots verkställda undersökningar, kunnat genom
statens järnvägars försorg åstadkommas, fann styrelsen emellertid enligt
beslut den 14 juni 1923 den gjorda framställningen icke kunna till någon
styrelsens vidare åtgärd föranleda.

Då, såsom av järnvägsstyrelsens nu avgivna yttrande framgår, för erhållande
av gratifikation i egenskap av förutvarande banarbetare vid statens
järnvägar kräves 20 års tjänstetid, lärer genom den Rydberg år 1894 tillerkända
gratifikationen få anses vara styrkt, att hans tjänstgöring före sistnämnda
år omfattat minst 20 år. Härförutom synes av handlingarna i
ärendet framgå, att Rydberg styrkt sig hava under åren 1895—1897 samt
eu del av år 1913 varit anställd i statens järnvägars tjänst. På grund
härav och med avseende å vad järnvägsstyrelsen anfört har utskottet icke
velat motsätta sig, att Rydberg, som numera uppnått en ålder av omkring
70 år, från och med ingången av år 1924 tillerkännes ett årligt understöd
av trafikmedel till belopp av 300 kronor årligen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:29, må
medgiva, att förre järnvägsarbetaren Salomon Rydberg,
Skogs församling i Gävleborgs län, må från och med den
1 januari 1924 under sin återstående livstid av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

Bankoulskotlets utlåtande Nr åt.

7:o.

I en inom andra kammaren av herr liåcklund väckt motion nr ött har hem- ång.
ställts, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen Nils (i

Gustav \ inblads änka Ulrika Charlotta Vinblad, född Andersson, må från <>. stations
och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt under- änka.
stöd av tre hundra kronor».

Till stöd för framställningen har i motionen anförts, bland annat, alt
e. o. stationskarlen Vinblad, som var född den 12 januari 1840 och avled
den 2(5 december 1922, antagits i statens järnvägars tjänst den 31 januari
1879 och erhållit avsked med pensionär 1918 ävensom att änkan Vinblad,
som fyllt 76 år, själv varit anställd i statens järnvägars tjänst såsom städerska
vid Töreboda järnvägsstation under tiden den 15 oktober 1913—
den 31 maj 1921. Av bilagor till motionen framgår, att änkan Vinblad
på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet är oförmögen att med arbete
bidraga till sitt uppehälle samt befinner sig i små omständigheter.

I förevarande ärende har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat ytt- Jämvägsstyrande
av järnvägsstyrelsen, som anfört: rdsen.

»Vidkommande det för änkan Vinblad begärda understödet får styrelsen,
under vitsordande av riktigheten av de av motionären lämnade uppgifterna
angående makarna Vinblad, framhålla att föreliggande fall icke utmärker
sig för några omständigheter, som ej kunna åberopas av ett stort antal
änkor efter personer, som innehaft anställning i icke ordinarie tjänst, vid
statens järnvägar.

Då det emellertid förut i liknande fall förekommit, att riksdagen i trots
av de konsekvenser, som med hänsyn till nyssberörda omständighet kunna
därav föranledas, beviljat understöd, anser sig styrelsen sakna tillräcklig
anledning att avstyrka bifall till motionen.»

Av den föregående redogörelsen framgår, att Vinblad under en tid av liskottet.
närmare 40 år varit anställd i statens järnvägars tjänst samt att hans änka,
som är sjuklig och befinner sig i små ekonomiska omständigheter, själv
under omkring 7 1/s år haft anställning som städerska vid statens järnvägar.

Under sådana förhållanden vill utskottet tillstyrka, att ett årligt understöd
av trafikmedel beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd
torde emellertid, med hänsyn till änkan Vinblads korta anställningstid,
höra begränsas till 200 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II : 63,
må medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen N. G. Vinblads
änka, Ulrika Charlotta Vinblad, född Andersson, må från
och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av tra
fikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.

12

Bankoulskoltets ullålande Nr ål.

Ang.

årligt

understöd åt
e. o. kontorsskrivaren
S.
Amréns änka.

Järnvägsstgr
elsen.

8:0.

I en inom andra kammaren av herrar Sehlin, Verner Hedlund och P.
S. Hedlund i Häste väckt motion nr 152 har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att änkan Anna Brita Amrén må, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd, från och med 1924 å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 300 kronor».

Av motionen med därvid fogade bilagor framgår, att e. o. kontorsskrivaren
Salomon Amrén, som var född den 3 maj 1857, efter att hava tjänst''
gjort som extra befattningshavare vid länsstyrelse under en tid av omkring
12 V2 år, den 21 augusti 1899 anställts som extra tjänsteman vid statens
järnvägar, där han den 1 februari 1914 befordrats till extra ordinarie kontorsskrivare,
att han den 3 februari 1922 avlidit, efterlämnande änka, Anna
Brita Amrén, född Lidén, samt att änkan Amrén, vilken är född den
18 april 1858, befinner sig i fattiga omständigheter.

I motionen har anförts bland annat att, enligt vad motionärerna inhämtat,
Amrén med de befordringsgrunder och rekryteringsförhållanden, som
under förra hälften av hans tjänstgöring vid statens järnvägar varit rådande,
med säkerhet skulle ha vunnit ordinarie anställning, om han icke redan
då överskridit femtioårsåldern, samt att, under förutsättning att han erhållit
ordinarie tjänst, hans efterlämnade änka nu skulle hava åtnjutit pension.

Vid motionen har fogats, bland annat, ett av f. d. bandirektören vid
statens järnvägar H. Groth utfärdat, den 24 februari 1923 dagtecknat intyg
av följande lydelse:

»Framlidne e. o. kontorsskrivaren vid statens järnvägar Salomon Amrén,
född den 3 maj 1857, anställdes i extra tjänst vid banavdelningen den 21
augusti 1899, befordrades till extra ordinarie kontorsskrivare den 1 februari
1914 och innehade denna befattning till sin dödsdag den 3 februari 1922.

Under tiden för sin tjänstgöring i Östersund under mitt befäl, eller från
och med år 1900 till slutet av år 1918, utmärkte sig Amrén för stor arbetsflit,
pålitlighet och berömvärt intresse för tjänstegöromålen, som han städse
fullgjorde på synnerligen tillfredsställande sätt, samt gjorde sig allmänt
förtjänt av förtroende och aktning.

Med vitsordande härav och då Amréns ringa avlöning under tjänstetiden
icke medgivit några besparingar, förordas på det varmaste utverkande av
skäligt understöd åt hans efterlämnade änka.»

Utskottet får i övrigt hänvisa till motionen med därvid fogade handlingar.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Med anledning härav får styrelsen, med förmälan, att det vid motionen
fogade intyget av f, d. bandirektören H. Groth synes innefatta de uppgifter
rörande mannen Amréns anställning vid statens järnvägar, som äro
erforderliga för den föreliggande frågans bedömande, härigenom anföra, att

Ilankoutskotlels utlåtande Nr ''it.

13

det i motionen avsedda fallet knappast kan sägas utmärka sig för några
omständigheter, som ej kunna åberopas av eif stort antal änkor efter personal,
som innehaft anställning i icke ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

I)å det emellertid förut i liknande fall förekommit, att riksdagen i trots
av de konsekvenser, som med hänsyn till nyssberörda omständighet kunna
därav föranledas, beviljat understöd av beskaffenhet, varom här är fråga,
anser sig styrelsen sakna tillräcklig anledning att avstyrka bifall till motionen.
»

För egen del har statskontoret yttrat: Statskontoret.

»Vad därefter beträffar motionen nr 152, vari föreslagits ett årligt understöd
å 300 kronor åt e. o. kontorsskrivaren vid statens järnvägar S. Amréns
änka, får statskontoret åberopa vad järnvägsstyrelsen i här bilagda skrivelse
anfört och för egen del tillägga, att den omständigheten, att mannen
Amrén först efter en tjänstetid vid länsstyrelsen av omkring 12 år kom i
statens järnvägars tjänst och därför till följd av framskriden ålder icke
vunnit befordran till ordinarie tjänst, synes skäligen höra föranleda till
beredande av någon pension åt änkan, som är gammal och saknar medel
till sin försörjning.»

På grund av vad i ärendet anförts har utskottet funnit sig höra förorda, utskottet.
att något understöd av allmänna medel beredes änkan Amrén under hennes
återstående livstid. Utskottet har likväl i detta avseende ansett sig icke
kunna tillstyrka beviljande av högre belopp än vad utskottet i det under
nästföregående punkt behandlade ärendet föreslagit eller 200 kronor årligen;
och tillåter sig utskottet framhålla, att å detta belopp torde komma att
utgå pensions- och dyrtidstillägg. Understödet synes böra anvisas av trafikmedel
och utgå från och med den 1 januari 1924.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:152,
må medgiva, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon
Amréns änka Anna Brita Amrén, född Lidén, må från och
med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.

9:o.

I en inom andra kammaren av herr Hane väckt motion nr 160 har hem- __ ,A"?''

a jorltoid pen ställts,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. extra ordinarie loko- sion åt färre

motiveldaren Ernst Vilhelm Johansson i Bodens by, Över-Luleå socken,'': °: ,okomo~
. Imeldaren K.

en förhöjning av hans pension från 225 till 500 kronor, att utgå från och v. Johansson.

med den 1 juli 1924.»

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.

14

Bankoulskottets utlutande Nr 44.

Järnvägs styrelsen.

Utskottet.

Av tillgängliga handlingar 1''ramgår, att Johansson, som är född den 5
augusti 1891, sedan den 10 mars 1910 varit anställd i statens järnvägars
tjänst, där han enligt egen uppgift den 1 januari 1916 befordrats till e. o.
lokomotiveldare, samt att han, som enligt läkarintyg den 9 maj 1922 varit
alltsedan den 10 december 1917 på grund av sjukdom (tbc. pulm. amb.)
oförmögen till varje tjänstgöring, genom järnvägsstyrelsens beslut den 18
april 1922 erhållit avsked samt tillerkänts pension i enlighet med bestämmelserna
i reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal den 29 juni 1917, att utgå från och med
den 1 juni 1922 med 225 kronor årligen. Av handlingarna framgår vidare,
att Johansson i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 23 april 1923 anhöll
om förhöjning av den honom sålunda tillerkända pensionen, och åberopade
han till stöd härför en tidigare till järnvägsstyrelsen ingiven framställning, däri
han uppgivit, att han ådragit sig tuberkulos under tjänstutövning samt
vore mindre bemedlad. Uti infordrat utlåtande över berörda ansökan anförde
järnvägsstyrelsen huvudsakligen följande:

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att sökandens anspråk, såvitt handlingarna
i ärendet utvisade, saknade materiellt berättigande, i det att sökandens
förmenande, att han till följd av tjänstgöringen vid statens järnvägar
ådragit sig den sjukdom, som föranlett hans avskedande, icke kunde
anses i någon mån styrkt, vid vilket förhållande styrelsen varit förhindrad
att, såsom sökanden i första rummet påyrkat, medgiva honom pension enligt
de i § 13 av K. reglementet den 29 juni 1917 för statens järnvägars
pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal stadgade grunder.

Vad beträffade sökandens alternativa yrkande om pension enligt i § 14
av nämnda reglemente angivna grunder finge styrelsen framhålla, att sökanden
blivit tillerkänd statspension enligt första punkten av denna §, vilken
pension, beräknad med hänsyn till sökandens tjänstålder, 11 år, å
1,226 kronor 40 öre såsom medeltal av pensionsunderlagen utgjorde 225
kronor per år. Tillämpning av andra punkten av samma paragraf hade
nämligen ansetts utesluten, då anledning saknades till antagande, att de
förhållanden, som grundlagt rätten till pension, skulle omöjliggöra för sökanden
att vidare bidraga till sin försörjning.

Enligt beslut den 8 juni 1923 fann Kungl. Maj:t den giorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då Johansson vid sitt entledigande erhållit den pension, som författningsenligt
kunnat tillerkännas honom, har utskottet, som icke funnit anledning
att tillstyrka ett frångående av den ståndpunkt, Kungl. Maj:t efter
järnvägsstyrelsens hörande intagit i ärendet, ansett sig böra hemställa,

att förevarande motion II: 160 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Hankoutskutlcls utlåtande Nr il.

15

10:0.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition Ang.
nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av proposition bilagt utdrag pension
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit domäners*
riksdagen medgiva, alt bokhållaren och kassören vid Klotens revir Ernst f°"d till bokAlfred
Finnberg må från och med månaden näst efter den, varunder han kassören »iJ
efter uppnådd ålder av 05 år kommer att avgå från sin anställning, under potens revir
sin återstående livstid från statens domäners fond åtnjuta eu årlig pension berg.*
av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Finnberg, som är född den 23
juni 1859 och den 1 januari 1891 anställts såsom bokhållare hos Klotens
aktiebolag och, då staten 1899 inköpte nämnda aktiebolags egendomar,
övergått till motsvarande befattning i statens tjänst. Denna befattning,
med vilken utan särskild gottgörelse varit förenade dels kassörstjänst vid
reviret, dels stationsföreståndarskap vid Klotens järnvägsstation, har dock
aldrig varit uppförd på ordinarie stat, utan arvode för densamma har årligen
upptagits i det av Kungl. Maj.t fastställda generalförslaget för driftkostnader
för domänverket.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen blivit anfört har utskottet ansett sig
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 25 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.

Reservationer:

vid punkt ''no (angående årligt understöd åt förra städerskan Kjerstin
Hansson):

av herr Vindahl, som på grund av innehållet i generalpoststyrelsens uti
ärendet avgivna utlåtande hemställt,

att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

vid punkt 7:o (angående årligt understöd åt e. o. stationskarlen N. G.
Vinblads änka):

av herrar Bäcklund och Höglund, som yrkat bifall till den i ämnet väckta
motionen II: 63; samt

vid punkt 8:o (angående årligt understöd åt e. o. kontorsskrivaren S. Amréns
änka):

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 152,
må medgiva, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon
Amréns änka Anna Brita Amrén, född Lidén, må irån och
med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

«l NTIUI.TRYCKEWKT, STOCKHOLM 1 924.