Bankoulskotlets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av vackla motioner rörande pensionsförbättring
för vissa f. d. underofficerare vid armén.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottet hänvisade,
motionsvis gjorda framställningar rörande pensionsförbättring åt
vissa f. d. underofficerare vid armén.
l:o.
I en inom andra kammaren av herr Holmström i Gävle väckt motion
nr 263 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att nedannämnda från
Kungl. Hälsinge regemente pensionerade underofficerare från och med den 1
juli 1924 tilldelas pensionsförbättring i enlighet med Kungl. Maj:ts kungörelse
1919 nr 538, så att P. Steiner erhåller halv pensionsförbättring samt A.
Wickberg och G. A. Schröder erhålla hel pensionsförbättring».
Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat, följande:
»Tre underofficerare vid Kungl. Hälsinge regemente, fanjunkarne P. Steiner,
A. Wickberg och G. A. Schröder, hade, då tidpunkten för deras rätt att
avgå med pension nalkades, att taga ställning till frågan, huruvida de då
genast borde avgå eller begagna sig av rättigheten att kvarstående i tjänst
taga ut de s. k. respitåren.
De hade sig bekant, att frågan om militärers pensionering låg under utredning
och hade sålunda att räkna med möjligheten, att ett eventuellt riksdagsbeslut
under den tid de hade rätt att kvarstå i tjänst skulle för framtiden
förskaffa dem bättre pensionsförmåner än om de genast avginge.
För att få klarhet i detta spörsmål rådfrågade de sig med regementschefen,
vilken för ändamålet gjorde skriftlig förfrågan i Kungl. Arméns pensionskassa.
Det svar, som härå ingick och som i avskrift bilägges motionen,
gav det beskedet, att pensionsfrågan icke skulle komma att lösas av
riksdagen inom den tid, under vilken de hade rättighet att med begagnande
av respitåren kvarstå i tjänst.
Vid detta besked beslöto de att avstå från rättigheten att taga ut respitåren.
Emellertid fattades beslut i den militära pensionsfrågan av 1919 års riksdag
i enlighet med ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet utlåtande
i anledning av den av 1918 års riksdag beslutade tillfälliga löneförbätt
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 32 höft. (Nr 39.) 1
Ang.
pensionsförbältring
åt
f.d.
fanjunkarna
P. t Steiner,
A. Wickberg
och G. A.
Schröder.
2
Bankoutskott^.1! utlutande Nr 39.
Utskottet.
ringen. Detta riksdagsbeslut innefattade, att den, som avgått efter den 1
januari 1919, skulle erhålla hel pensionsförbättring och att den, som avgått
efter den 1 januari 1918, skulle erhålla halv pensionsförbättring. (Kungl.
Majrts kungörelse 1919 nr 538.)
Förhållandena vid ovan nämnda underofficerares avgång ur tjänst voro
följande:
Steiner avgick 2/12 1916; hade rätt till respitår till 8/7 1918; Wickberg
avgick 2/2 1917; hade rätt till respitår till 29/7 1919: Schröder avgick 2/8
1918; både rätt till respitår till 12/7 1919.
Steiner och Wickberg kommo sålunda enligt 1919 års riksdags beslut icke i
åtnjutande av någon pensionsförbättring, medan Schröder kom i åtnjutande
av halv pensionsförbättring. Hade de däremot begagnat sig av sin rätt att
taga ut respitår, så hade Schröder och Wickberg kommit i åtnjutande av
hel pensionsförbättring och Steiner av halv pensionsförbättring.»
Vid motionen har fogats avskrift av en till dåvarande chefen för Hälsinge
regemente ställd, av byråchefen i arméns pensionskassa E. Hallin
undertecknad skrivelse den 15 juni 1916, vari med anledning av gjord
förfrågan meddelats, alt 1913 års krigsbefäls förslag till ny militär pensionslag
— enligt vilket förslag då stadgade pensionsunderlag skulle betydligt
förhöjas — ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts behandling
och troligen komme att behandlas först i samband med ifrågasatt omorganisation
av arméns pensionskassa samt dess änke- och pupillkassa, vilken
omorganisation i sin ordning icke syntes komma att äga rum, förrän resultatet
av anbefalld utredning rörande centralisering av statsunderstödda
pensionsanstalter förelåge, ävensom att, enligt vad en av ledamöterna i
kommittén för sistnämnda utredning uppgivit, densamma icke kunde föreligga
förrän om flera år.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Enligt 1919 års lagtima riksdags beslut om pensionsförbättring för viss
personal vid armén skulle sådan förmån endast tillkomma den, som vid
avgång efter uppnådd åldersgräns vore berättigad till såväl pension som
fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjöte tillfällig löneförbättring
enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder; och skulle
den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av detta år,
äga åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp, som enligt de
av riksdagen antagna grunderna för pensionsförbättringen eljest skolat tillkomma
honom. I enlighet med sistnämnda grunder skulle hel pensionsförbättring
för fanjunkare, som vid början av det år då avgången ägde
rum uppnått minst 12 tjänstår, utgöra 1,250 kronor för år räknat.
I överensstämmelse med nyssberörda grunder har icke någon av ifrågavarande
befattningshavare kommit i åtnjutande av hel pensionsförbättring,
utan hava Steiner och Wickberg, vilka avgått före år 1918, helt uteslutits
Bankoulskoltels utlåtande Nr 39. 3
från nämnda förmån, medan Schröder, som avgått under sistnämnda är,
erhållit halv pensionsförbättring.
Motionärens förslag avser, att Steiner, som med begagnande av rätt till
respittid kunnat kvarstå i tjänst till juli månad 1918, skulle beredas halv
pensionsförbättring, medan Wickberg och Schröder, vilka haft rätt all kvarstå
till juli månad 1919, skulle erhålla hel pensionsförbättring.
Då ifrågavarande underofficerare erhållit avsked ur tjänsten, Steiner och
Wickberg något mer än 2 år samt Schröder omkring 1 år före riksdagens
beslut om pensionsförbättring, synas de principiellt vara att likställa med
sådana militära eller civila befattningshavare, vilka efter uppnådd pensionsålder
nödgats taga avsked kort före genomförandet av en pensionsreglering,
vilken för senare avgående befattningshavare medfört förmånligare pensionsvillkor.
Utskottet vill erinra, att dylika pensionsregleringar hittills i
allmänhet icke ansetts kunna föranleda till motsvarande förbättringar i
pensionsförmånerna för äldre pensionärer. Att i enstaka fall medgiva en
sådan pensionsförbättring för befattningshavare, som avgått före pensionsregleringens
genomförande — vare sig avgången ägt rum på grund av
gällande föreskrifter om skyldighet alt vid uppnådd åldersgräns avgå ur
tjänst eller, såsom i förevarande fall, på befattningshavarens egen begäran
och utan begagnande av rätt till respittid skulle därför uppenbarligen
vara ägnat alt medföra konsekvenser av stor räckvidd. Av en utredning,
som verkställts i samband med det under punkt 2:o här nedan omförmälda
ärendet, framgår, att enbart antalet befattningshavare vid armén,
vilka i likhet med förevarande underofficerare utan utnyttjande av respittid
avgått vid uppnådd pensionsålder, torde uppgå till minst ett hundratal.
Enligt vad inom utskottet uppgivits, lärer anledningen till att ifrågavarande
befattningshavare i så stor utsträckning tagit avsked utan att begagna sig
av rätt till respittid närmast vara att söka i den omständigheten, att de
under den rådande högkonjunkturen haft utsikt till lönande anställningar
i enskild verksamhet och därav föranletts att avgå omedelbart efter uppnådd
pensionsålder.
Med hänsyn till vad nu anförts synes ett medgivande av pensionsförhöjning
utav den art, varom här är fråga, av principiella skäl icke kunna
förordas med mindre alldeles särskilda skäl därför kunna åberopas. Några
sådana skäl hava enligt utskottets förmenande i förevarande fall icke anförts.
Innehållet i den av motionären åberopade skrivelsen den 15 juni
1916 från byråchefen i arméns pensionskassa synes nämligen vara utan
betydelse för frågans bedömande, enär den till 1919 års lagtima riksdag
avlåtna framställningen om pensionsförbättring icke sammanhängde med
det i berörda skrivelse avsedda förslaget till ny militär pensionslag utan
föranleddes av 1918 års lagtima riksdags beslut om tillfällig löneförbättring
för arméns personal och närmast grundades pa ett av arméns och marinens
avlöningssakkunniga i betänkande den 14 februari 1919 avgivet förslag.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II. 263 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
2:o.
Ang- I en inom andra kammaren av herrar Fjellman och andre vice talmannen
pensions- •
förbättring ät Nilsson vackt motion nr 153 har hemställts, »att fanjunkaren i kungl.
f d. fanjun- skånska dragonregementets reserv Carl Billing måtte beviljas pension enligt
U„gm de grunder, efter vilka denna skulle utgå på grund av 1919 års bestämmelser
utan hinder därav, att Billing avgick redan i november 1918».
Till stöd för denna hemställan hava motionärerna hänvisat till en vid
1923 års riksdag i ämnet väckt motion nr II: 71.
Frågan om Billings pensionsförmåner förelåg till behandling jämväl vid
sistlidet års riksdag, då motion med enahanda hemställan som den nu
föreliggande väcktes av herr Fjellman. Uti sitt då i ärendet avgivna utlåtande
(nr 31, punkt 14:o) anförde bankoutskottet följande:
»Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Billing, som är född den 30
juni 1868, den 9 november 1918 beviljats avsked från sin fanjunkarebeställning
vid skånska dragonregementet, med rätt att från och med den 1 december
1918 tillträda pensionsförmåner med 1,000 kronor årligen, att han
genom beslut av direktionen över arméns pensionskassa den 27 augusti
1919 jämlikt kungörelsen den 20 augusti samma år angående grunder för
pensionsförbättring för viss personal vid armén tilldelats en årlig pensionsförbättring
av 625 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1919, samt
att han, som med begagnande av rätt till respittid kunnat kvarstå i tjänst
till utgången av juni månad 1921, skulle, därest avsked beviljats honom
först efter ingången av år 1919, i enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda
kungörelse hava erhållit pensionsförbättring med 1,250 kronor årligen.
I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning anhöll Billing den 22 november
1922 att komma i åtnjutande av pensionsförhöjning och anförde till stöd
härför följande:
»Innan jag den 9 november 1918 begärde mitt avsked från Kungl. Skånska
dragonregementet, hade jag företräde hos regementschefen, översten m. m.
W. Croneborg för att anhålla att få stanna kvar i tjänsten på respitår så
länge, tills jag i behörig ordning blivit delaktig av den förhöjda pension,
som skulle komma att beslutas av 1919 års riksdag. Härvid förekom mig
regementschefen genom hans bestämda uttalande, att jag kom i åtnjutande
av pensionsförhöjning i lika stor utsträckning, om jag tog avsked ovannämnda
datum, som om jag stannade kvar i tjänsten, varför jag beslöt mig
för att taga avsked. Härigenom gjorde jag en avsevärd förlust i min årliga
pension, vilket nogsamt visat sig genom att de underofficerare, som tagit
avsked efter den 1 januari 1919, erhållit betydligt större pension än jag.»
Bankoulsknttrts utlåtande. Nr 39.
o
Denna ansökning tillstyrktes såväl av översten Croneborg och dennes
efterträdare såsom regementschef som även av vederbörande arméfördelningschef
men blev av direktionen över arméns pensionskassa avstyrkt,
enär sökanden redan tillerkänts de pensionsförmåner, som enligt gällande
författningar högst kunde till honom utgå. Direktionen hemställde emellertid
i sitt utlåtande, att ansökningen måtte överlämnas till 1921 års pensionskommitté
för att beaktas vid en eventuell omreglering av det militära
pensionsväsendet. Detta blev även Kung!. Majds beslut.
Såsom av det anförda framgår, hava de pensionsförmåner, som utgå till
Billing, tillmätts i överensstämmelse med gällande författningar. Emellertid
skulle Billing, därest han med begagnande av sin rätt till respittid kvarstått
i tjänst intill ingången av år 1919, från och med nämnda år hava
kommit i åtnjutande av en pensionsförbättring, som med 625 kronor årligen
överstigit den nu till honom utgående. Att så icke blivit fallet torde,
såvitt av handlingarna framgår, få anses hava sin grund i de upplysningar,
som Billing före avskedstagandet erhållit av regementschefen. Vid sådant
förhållande synas enligt utskottets mening billighetsskäl tala för ett bifall
till Billings ansökan om pensionslörhöjning. Då emellertid, på sätt av utredningen
framgår, berörda ansökan ännu är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning, torde beslut i denna fråga icke nu böra av riksdagen fattas på
grundvalen av enskild motion, utan synes förslag i ämnet böra avvaktas
från Kungl. Maj:t.»
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att den
föreliggande motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Denna hemställan blev av riksdagen bifallen.
På grund av vad sålunda förekommit anbefalldes statskontoret att till
Kungl. Maj:t inkomma med yttrande över Billings ovan omförmälda ansökning.
I sitt med anledning härav avgivna, den 22 februari 1924 dagtecknade
utlåtande har statskontoret, efter en redogörelse för vad handlingarna
i ärendet innehölle samt för frågans behandling i riksdagen, anfört följande:
»Statskontoret anser sig icke kunna ansluta sig till den av bankoutskottet Statskontoret.
i ärendet uttalade uppfattningen. Då vid tiden för sökandens avskedstagande
ännu icke förelåg något beslut angående pensionsförbättring för
viss personal vid armén — vartill förslag av Eders Kungl. Maj:t framlades
först vid 1919 års riksdag — torde enligt statskontorets förmenande den
av sökanden åberopade omständigheten, att han vid sitt beslut att taga
avsked påverkats av de av regementschefen lämnade upplysningarna, knappast
utgöra bärande skäl för att tillerkänna honom pensionsförbättring
enligt de för avsked efter ingången av år 1919 gällande grunder. Statskontoret
har emellertid funnit sig böra undersöka, i vad mån ett eventuellt
bifall till sökandens framställning kunde komma att inverka å pensionsförhållandena
för den personal vid armén, som i likhet med sökanden avgått
från tjänsten utan att begagna sig av sin rätt till respittid. Enligt vad
arméns pensionskassa upplyst, torde antalet personer, vilka i sådant hän
-
6
Bankoutskotlels utlåtande Nr 39.
Utskottet.
seende intaga samma ställning som sökanden, uppgå till minst ett hundratal.
Vid sådant förhållande kan statskontoret icke finna annat, än att ett
bifall till sökandens framställning skulle i ekonomiskt hänseende medföra
betänkliga konsekvenser, och anser sig statskontoret jämväl med hänsyn
härtill böra avstyrka bifall till den av Bildlig gjorda ansökningen.»
Vid ärendets föredragning i statsrådet den 4 april 1924 har Kungl. Maj:t
förklarat Billings ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj ds vidare
åtgärd.
Såsom utskottet i sitt under punkt l:o här ovan avgivna yttrande framhållit,
torde ett medgivande av pensionsförhöjning utav den art, varom
här är fråga, av principiella grunder icke kunna förordas med mindre
alldeles särskilda skäl därtill kunna åberopas.
Till stöd för den i förevarande fall gjorda framställningen om höjd pensionsförbättring
har huvudsakligen framhållits, att Billing vid sitt beslut
att taga avsked utan begagnande av sin rätt till respitår påverkats av de
utav regementschefen lämnade upplysningarna. Denna omständighet har
emellertid vid den prövning, som Billings ansökning underkastats efter
avgivandet av utskottets ovan återgivna utlåtande vid 1923 års riksdag, av
statskontoret icke ansetts utgöra bärande skäl för att åt Billing utverka
pensionsförbättring enligt de för avsked efter ingången av år 1919 gällande
grunder; och har statskontoret med hänsyn jämväl till de konsekvenser,
som ett bifall till framställningen skulle medföra, funnit sig böra avstyrka
bifall till densamma. I enlighet med statskontorets mening har Kungl.
Maj:t funnit den gjorda framställningen icke föranleda vidare åtgärd.
Självfallet är, att de omständigheter, vilka av Billing angivits såsom
orsak till hans avskedstagande under år 1918, icke kunna grundlägga
någon rätt för honom att gentemot statsverket göra anspråk på ersättning
för mistade pensionsförmåner. Visserligen torde, såsom utskottet förlidet
år framhållit, med hänsyn till nämnda omständigheter vissa billighetsskäl
kunna anses tala för beredande åt honom av pensionsförbättring till det
belopp, som han skulle hava erhållit, därest han avgått först efter ingången
av år 1919. Efter den ytterligare prövning, som ärendet efter sistlidet års
riksdagsbeslut undergått, synes det likväl uppenbart, att dessa billighetsskäl
icke äro av den styrka, att de kunna motivera ett avsteg från den
allmänna grundsats, vilken enligt vad utskottet under föregående punkt
anfört bör vara avgörande vid bedömande av frågan om en pensionsförhöjning
av här föreliggande art.
Utskottet har vid ärendets behandling ej kunnat undgå att laga hänsyn
jämväl till de konsekvenser, vilka skulle kunna föranledas av ett i särskilt
fall medgivet undantag från de av riksdagen antagna grunderna för pensionsförbättring.
På grund av vad statskontoret meddelat angående antalet
av de befattningshavare, vilka i förevarande hänseende befinna sig i
Bankoutskottets utlåtande Nr ‘.it).
7
samma ställning som Billing, och med hänsyn till vad under föregående
punkt anförts rörande orsaken till att ifrågavarande befattningshavare i så
stor utsträckning avgått utan att begagna sig av rätt till respittid, synes
nämligen ett bifall till den föreliggande framställningen lätt kunna bliva av
prejudicerande verkan även i sådana fall, där några som helst billighetsskäl
icke kunna anföras till stöd för ett ingripande från det allmännas sida.
På grund av vad här anförts och under erinran, att Billing redan författningsenligt
åtnjuter pensionsförmåner till sammanlagt belopp av 1,625
kronor förutom dyrlidstillägg, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande
motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 153 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BEBNH. ERIKSSON.
Vid dessa ärendens slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Lindley, Björnsson, Enhörning,
Vindahl, Dalberg, Abrahamsson och Bodin;
av andra kammaren; herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Bäcklund,
Byberg, Lorichs, Paulsen och Jönsson i Fridhill.
Reservationer:
vid punkt 2:o (ang. pensionsförbättring åt f. d. fanjunkaren C. Billing):
av herrar Borggren, Backlund och Lorichs, vilka hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 153,
må medgiva, alt förre fanjunkaren vid skånska dragonregementet
Carl Billing må, utan hinder därav, att han avgått
ur tjänsten före utgången av år 1918, från och med
den 1 januari 1924 uppbära pensionsförbättring med det
belopp för år, som skulle hava tillkommit honom, därest
han erhållit avsked först efter ingången av år 1919; samt
av herr Björnsson mot viss del av motiveringen.