4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Ang.

understöd åt
postbiträdet
fru E■ Grundell.

Utskottet.

Ang.

understöd åt
f. sortering sbiträdet
hos
generalpoststyrelsen,

änkefru J. FGiertz.

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa understöd och pensioner, att utgå av
postmedel eller trafikmedel.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagtecknad proposition nr
99, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe
mentschefen hemställt.

l:o.

Under punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må
medgiva, att postbiträdet fru Emma Grundell må från och med den dag, då
hon entledigas ur postverkets tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta
ett årligt understöd av 560 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att fru Grundell, som
är född år 1852 och sedan år 1908 änka efter postmästaren J. Grundell i
Nyland, tjänstgjort såsom dispositionsbiträde vid postkontoren i Mora och
Nyland omkring 10 år, såsom biträde hos postsparbanken omkring 3 år och
såsom postbiträde å postkontoret Stockholm 7 omkring 12 år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har utskottet ansett
sig böra tillstyrka beredandet av understöd åt änkefru Grundell med det av
Kungl. Maj:t föreslagna boloppet. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

2:o.

I punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förra sorteringsbiträdet
hos generalpoststyrelsen änkefru Jenny Fatima Giertz, född Scheenholm,
må från och med den 1 januari 1924 tillsvidare under sin återstående
livstid, utöver henne förut tillerkänt årligt understöd av 600 kronor, åtnjuta
ett ytterligare understöd av 250 kronor för år, att utgå av postmedel.

Bankoutskottets utlåtande Nr 37. 5

Departementschefen tiar till stöd för förevarande framställning anfört
följande:

»I en till Kungl. Maj.t ingiven skrift liar förra sorteringsbiträdet hos generalpoststyrelsen
änkefru Jenny Fatima Giertz, född Scheenholm, anhållit, att
det henne jämlikt 1912 års riksdags beslut och Kungl. Maj:ts brev den 29
juni samma år tillerkända årliga understödet av 600 kronor måtte förhöjas
till 1,000 kronor, eller, därest detta icke kunde bifallas, till det belopp, som
kunde finnas skäligt. Till stöd för sin hemställan har änkefru Giertz anfört,
att understödet icke försloge till täckande av levnadskostnaderna, vilka vore
helt andra nu än vid tiden för understödsbeloppets bestämmande. Visserligen
utgmge dyrtidstillägg å understödet, men detta vore ju av allenast tillfällig
natur, och även med dyrtidstillägget vore understödet otillräckligt.
Under senare år beviljade understöd hade också satts till belopp, överstigande
det änkefru Giertz tillerkända. Slutligen har änkefru Giertz framhållit,
att hon varit i postverkets tjänst sammanlagt 32 år, därav 10 år å
postkontor, samt hemställt, att, då hon nu vore fyllda 75 år och det sålunda
vore av vikt, att förhöjningen i understödet komme henne till godo
snarast möjligt, det äskade beloppet måtte tillerkännas henne från och med
den 1 januari 1924.

Över förevarande framställning har generalpoststyrelsen till följd av remiss
avgivit utlåtande den 2 november 1923. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak
följande:

Änkefru Giertz, som vore född den 5 maj 1848, hade tjänstgjort dels såsom
dispositionsbiträde vid postkontoret i Filipstad under tiden 1 juli 1878 —
31 maj 1888, dels ock såsom sorteringsbiträde å generalpoststyrelsens inrikes
postanvismngsrevision under tiden 1 oktober 1890—31 december 1912. Hennes
avlöning för tiden från och med den 1 januari 1909 intill avgången ur tjänsten
hade utgjort 1,320 kronor för år. J

I sin i samband med avgivande av förslag till postverkets stater för driftkostnader
for år 1913 gjorda hemställan om understöd till änkefru Giertz
både generalpoststyrelsen anfört, bland annat, att, då sökanden uppnått 63
levnadsår och mer än 30 tjänstår, hon skulle, därest hon varit befordrad till
ordinarie tjänst, hava varit berättigad till hel pension, motsvarande 2/3 av
det henne tillkommande arvodet, 1,320 kronor, eller sålunda 880 kronor.
Med hänsyn till den pension, 300 kronor för år, hon åtnjöte efter sin make
framlidne postmästaren i Filipstad C. L. Giertz, hade det dock synts styrelseP
, ligt, att något avdrag gjordes från det sålunda erhållna beloppet;
och hade styrelsen därför ansett, att understödet borde bestämmas till 600
kronor för år.

I enlighet med denna generalpoststyrelsens hemställan hade 1912 års riksdag
beviljat änkefru Giertz ett understöd av 600 kronor för år, vilket understöd
hon uppburit alltsedan den 1 januari 1913.

EP reducering av det belopp, sökanden eljest skolat kunna erhålla, hade
alltså vidtagits med hänsyn därtill, att hon åtnjutit pension efter sin framliane
make. Under de senaste åren hade emellertid vid beviljandet av understöd
åt sortenngsbiträden hos generalpoststyrelsen i vissa fall sådan reducering
icke ifrågakommit.

Generalpost styrelsen.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

År 1919 hade riksdagen beviljat ett årligt understöd av 650 kronor åt
extra kontorsbiträdet hos styrelsen änkefru Emma Adolfina Bratt. Fru
Bratt, som vore född den 23 “juli 1855 och änka efter framlidne postmästaren
i Borgholm C. Y. N. Bratt, hade avgått från sin befattning med juli månads
utgång 1921 och hade då uppnått en tjänstetid av 24 1/2 år. Hennes avlöning,
orts- och dyrtidstillägg oberäknade, hade vid avgången ur postverkets
tjänst uppgått till 1,700 kronor för år. Från civilstatens änke- och pupillkassa
uppbure fru Bratt en årlig änkepension av 200 kronor. På grund av
enskild motion hade fru Bratts understöd av 1921 års riksdag höjts med
250 kronor eller till 900 kronor, därvid riksdagen utgått från att understödet
241''

borde sättas till X 2/s X 1,700, d. v. s, avrundat, 900 kronor for ar.

I proposition, nr 66, till 1923 års riksdag hade Kungl. Maj:t föreslagit ett
årligt understöd av 700 kronor åt tillfälliga kontorsbiträdet hos generalpoststyrelsen
änkefru Emma Kristina Öberg. Fru Öberg vore född den 11 mars
1860 och hennes sammanlagda tjänstetid uppginge vid utgången av år 1923
till 19 7S år. Hennes avlöning, orts- och dyrtidstillägg ej inberäknade, hade
utgjort under tiden 1 januari 1919—30 juni 1920 1,700 kronor samt för tiden
från och med den 1 juli 1920 2,022 kronor, allt för år räknat. Från civilstatens
änke- och pupillkassa uppbure fru Öberg pension efter sin make,
framlidne postexpeditören K. A. Öberg, med 240 kronor för år.

Generalpoststyrelsen hade hemställt, att fru Öbergs understöd måtte

sättas till -gf/5 X 2/s X 2,022 = 868 kronor 71 öre eller, avrundat, 900 kronor
för år. Statskontoret hade emellertid framhållit, att skäligt vore att
taga det av fru Öberg före den 1 juli 1920, d. v. s. före ikraftträdandet av
nu gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken, uppburna arvodet
såsom utgångspunkt vid bestämmandet av hennes pension. Då fru Öberg
kunde räkna 19 tjänsteår skulle pensionen för henne således uppgå till
i9/30 x 2/3 X 1,700 == 715 kronor 66 öre, eller — efter avrundning nedåt, då
fru Öberg ej erlagt några pensionsavgifter — 700 kronor. Bapkoutskottet
hade anslutit sig till statskontorets åsikt och hemställt om beviljande av ett
understöd av 700 kronor för år åt fru Öberg, vilken hemställan riksdagen
bifallit.

I ovan nämnda två fall hade sålunda vid beräknandet av understodsbeloppens
storlek hänsyn icke tagits till den änkepension, vederbörande
åtnjutit. Då fru Giertz innehaft enahanda anställning vid postverket som
fruarna Bratt och Öberg, syntes det generalpoststyrelsen rättvist och billigt,
att ålderdomsunderstöd bereddes henne i enlighet med de förmånligare beräkningsgrunder,
vilka tillämpats beträffande förenämnda två befattningshavare.
Jämlikt dessa grunder skulle sökanden, vilken kunde räkna mer än 30
tjänsteår samt vid tiden för sin avgång åtnjutit avlöning med 1,320 kronor
för år, vara berättigad till ett understöd av 2/3 X 1,320 eller 880 kronor.
Detta belopp syntes emellertid böra minskas något i anledning därav, att
några pensionsavgifter icke blivit av sökanden erlagda, och för den skull
avrundas till 850 kronor.

Generalpoststyrelsen har med stöd härav hemställt, att änkefru Giertz
måtte från och med 1924 års ingång tillsvidare under sin återstående livstid
åtnjuta ett till 850 kronor för år förhöjt ålderdomsunderstöd.

I infordrat utlåtande den 1 december 1923 har statskontoret tillstyrkt, att

framställningen måtte bifallas på sätt generalpoststyrelsen hemställt.

Bankoutskottets utlåtande Nr 87.

7

Då de beräkningar, som av generalpoststyrelsen åberopats till stöd för Departomentsden
föreslagna förhöjningen av understödsbeloppet, stå i full överensstäm- chefenrnelse
med av riksdagen tidigare i liknande fall tillämpade grunder, synes
intet vara att erinra mot bifall till styrelsens framställning.»

Av utredningen framgår, att änkefru Giertz av 1912 års riksdag tillerkänts Utskottet.
ett årligt understöd, vars belopp tillmätts med hänsyn tagen till hennes
tjänstetid och avlöning i postverkets tjänst, samt att hon sedermera icke
vidare innehaft anställning i verket. Under sådana förhållanden anser utskottet
förslaget om en höjning av det till henne utgående understödet vara
ägnat att väcka betänkligheter. Att i enstaka fall medgiva förhöjning av
äldre pensioner endast av den anledning, att befattningshavare i motsvarande
ställning senare pensionerats efter förmånligare grunder, synes kunna medföra
konsekvenser av synnerligen betänklig art. Utskottet vill erinra, att •
under de senare åren tid efter annan genomförts mer eller mindre omfattande
pensionsregleringar för olika grupper av befattningshavare i statens
tjänst, varvid stundom jämväl stadgats förmånligare bestämmelser med avseende
å grunder för pensionsbeloppens beräknande, pensionsavgifter m. m.,
utan att detta hittills ansetts kunna föranleda motsvarande förbättringar
för redan pensionerade befattningshavare inom respektive tjänstegrupper.

Emellertid anser sig utskottet sakna anledning att i detta sammanhang ingå
på frågan, huruvida en utjämning mellan äldre och nyare pensioner i och
för sig må anses påkallad.

På grund av vad här anförts har utskottet, som visserligen behjärtar de
omständigheter, vilka ligga till grund för änkefru Giertz’ framställning om
pensionsförhöjning, av principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av riksdagen
bifallas.

3:o

Med biträdande av vad under punkt 3:o föreslagits och med hänvisning
till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förra städerskan Johanna Kristina
Loy, född Andersson, må, räknat från och med den 1
december 1923, under sin återstående livstid uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor, att utgå av postmedel.

Ang.

understöd åt
f. städerskan
J. K. Loy.

4:o.

Uti punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att till avlidne Ang.
stationsmästaren vid Svartälvs järnväg Gustaf Halls änka Amanda Johanna ^ZnZästa
Hall, född Josefsson, må av Svartälvs järnvägs medel utbetalas pension ren vid Svartblå
ett årligt belopp av 281 kronor, att''utgå från och med den 1 februari älvs järnväg
1923 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente a. j. Hall.
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pension till
änkor efter delägare i nämnda kassa.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet.

Ang.

pension åt
lokomotivföraren
K JA.
Rundins
änka M. M. H.
Rundin.

Ang.

dyrtidstillägg
m. m. å
f. stationskarlen
J. A.
Lindqvist och
verkstadsarbetaren
C A.
Strands änka
Ida Sofia
Strand tillerkända

understödsoch
skadeståndsbelopp.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Under erinran, att nästlidet års riksdag beviljat pension, beräknad efter
enahanda grunder som de i förevarande framställning tillämpade, åt änkan efter
en befattningshavare vid Svartälvs järnväg, får utskottet, som icke funnit
anledning till anmärkning emot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

5:o.

I enlighet med Kungl. Maj:ts uti punkt 5:o gjorda framställning och under
hänvisning till den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen i ärendet
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till avlidne lokomotivföraren
vid statens järnvägar Karl Johan Andersson Rundins änka
Maria Magdalena Hedvig Rundin, född Hieronymus, må av trafikmedel
utbetalas pension till ett årligt belopp av tvåhundratrettiofem
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1924 i
enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

6:o.

I punkt 6:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen må
medgiva, dels att å förre stationskarlen vid Halmstad—Nässjö järnväg J.
A. Lindqvist och verkstadsarbetaren vid statens järnvägar Carl Aron Strands
änka Ida Sofia Strand tillerkända understöds- och skadeståndsbelopp må
utbetalas dyrtidstillägg och pensionstillägg enligt de grunder, som skolat
tillämpas beträffande Lindqvist, därest han vid tiden för ifrågakomna olycksfall
varit anställd vid Mellersta Hallands järnväg, och beträffande änkan
Strand, därest det henne tillerkända skadeståndet utdömts med stöd av
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift, dels ock att vad redan i sådant avseende till Lindqvist och änkan
Strand utbetalats icke skall av dem återkrävas.

I förevarande ärende har departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Då de skador, på grund av vilka Lindqvist uppbär understöd, träffat
honom under arbete för den av staten sedermera övertagna Mellersta
Hallands järnväg och denna järnväg genom särskilt kontrakt iklätt sig ansvar
för följderna av olycksfallet, synes det skäligt, att Lindqvist i nu ifrågavarande
hänseende jämställes med befattningshavare, som varit formligt anställda
vid Mellersta Hallands järnväg. Yad vidare änkan Strand beträffar
torde det icke vara med billighetens krav förenligt, att utesluta henne från
åtnjutande av dyrtids- och pensionstillägg på den grund, att det henne tillerkända
skadeståndet icke utdömts i enlighet med lagen den 12 mars 1886
angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift. Jag finner mig

Bankoutskottets utlåtande Nr 87.

9

därför i likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, böra förorda,
att Lindqvist och änkan Strand tillerkännes rätt att uppbära vederbörliga
dyrtidstillägg och pensionstillägg. Nämnda tillägg torde böra utgå retroaktivt,
dock måste givetvis vid utbetalandet av tilläggen för den tid, sådana
hittills icke utgått, avdrag göras med de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
4 maj 1923 tilldelade tillfälliga understödsbeloppen.»

I fråga om den i övrigt förebragta utredningen tillåter sig utskottet att
hänvisa till statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag; och får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 25 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BEKNH. EKIKSSON.

Vid dessa ärendens slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Björnsson, Vindahl,
Dalberg, Ber ge, Lindgren, Bondeson och Bodin;

från andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Borggren, Backlund, Olsson i Berg, Höglund, Gardell och Jönsson i Fridhill.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1024. 8 samt. 31 käft. (Nr 36-38.) 844 u 2