Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1924 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
sättet för amortering och förräntning av statslån
till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag.
I en till riksdagen avlåten, den 22 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 55, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
Ilo) medgiva, att Hultsfred—Yästervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags
skuld för ovan omförmälda, den 24 november 1876 beviljade
statslån å ursprungligen 1,750,000 kronor och 1,865,000 kronor må,
räknat från och med den 1 januari 1924, regleras på sådant sätt, att
därav bildas två särskilda lån, nämligen dels ett å 1,787,660 kronor 27
Öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet kapital jämte anståndsränta,
den senare beräknad till sitt nutidsvärde, dels ock ett å
3,384,321 kronor 69 öre, utgörande samma dag förfallna kapital- och
rån tebelopp;
2:o) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola gälla följande
villkor och bestämmelser:
att, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Yästervik—Åtvidaberg—Bersbo
och Norsholm—Bersbo med bibanor sammanslagits till en
järnväg, till riksgäldskontoret skall avlämnas inteckning i hela den därigenom
uppkomna järn vägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å
1,787,660 kronor 27 öre och med förmånsrätt näst''därefter för lånet å
3,384,321 kronor 69 öre;
att annuiteterna beräknas efter fem och fyra tiondels procent å vederbörande
lånebelopp, av vilka annuiteter först gottgöres ränta efter fyra
och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor
27 öre och efter fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321
kronor 69 öre samt återstoden utgör avbetalning å vederbörande lånebelopp
;
att nämnda annuiteter skola till riksgäldskontoret inbetalas första gången
den 31 december 1924 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånen
blivit till fullo betalda;
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 saml. 29 käft. (Nr 34.)
858 84
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
Fullmäktig!)
i riksgäklskontoret.
att emellertid bolaget må vara berättigat att, när det så önskar, öka
amorteringarna å lånen eller helt och hållet inbetala desamma; samt
att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt,
därå gälda årlig ränta efter fem procent beträffande lånet å 1,787,660
kronor 27 öre samt fem och en halv procent i fråga om lånet å 3,384,321
kronor 69 öre.
I åberopade statsrådsprotokollet erinrar departementschefen till en början
om de Kungl. Maj:ts beslut av år 1876, varigenom Hultsfred—"Västerviks
järnvägsaktiebolag och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
för anläggande av järnvägarna Hultsfred—Jenny och Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo jämte bibanor beviljats lån till belopp av resp. 1,750,000
kronor och 1,865,000 kronor ävensom därför stadgade villkor med däri
sedermera vidtagna ändringar (sid. 2 prop.).
Sedan sistnämnda bolag beslutat ändring av sin firma, fastställde Kungl.
Maj:t år 1914 bolagsordning för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag och efter det Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
genom kontrakt förvärvat Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolags
järnväg Hultfred—Jenny m. m., medgav Kungl. Maj:t samtidigt,
att koncessionen å berörda järnväg m. m. finge överlåtas å här ifrågavarande
bolag mot vissa villkor. Bolaget har sedermera övertagit betalningsansvaret
för det åt järnvägen Hultsfred—Jenny beviljade statslånet. Kungl.
Maj:t har slutligen år 1922 medgivit, att koncessionen å järnvägen Norsholm—Bersbo,
som av bolaget förvärvats, finge å bolaget överlåtas.
I skrivelse den 1 december 1923 har bolaget hos Kungl. Maj:t gjort
framställning i fråga om sättet för amortering och förräntning av de förut omförmälda
statslånen. Bolaget har därvid framhållit, hurusom en reglering
av bolagets skulder till staten lämpligen syntes kunna ske på det sätt,
att statens icke förfallna och redan förfallna fordringar sammanfördes i två
olika lån; och har bolaget framställt förslag i sådant syfte samt hemställt om
avlåtande av proposition till riksdagen med begäran om förslagets godkännande.
Beträffande denna bolagets framställning får utskottet hänvisa
till propositionen (sid. 3—5).
Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, som den 18 december 1923 avgivit
utlåtande i ärendet, har ansett sig för sin del endast hava anledning att
tillstyrka bolagets ansökan (sid. 5—6).
Fullmäktige i riksgäldskontor, som lämnats tillfälle att yttra sig i
ärendet, hava den 24 januari 1924 anfört huvudsakligen följande:
Å ifrågavarande båda lån å 1,865,000 kronor och 1,750,000 kronor hade
inbetalningar verkställts till riksgäldskontoret från och med år 1881, dock
med undantag för åren 1913, 1914, 1917—1920 och 1923 ävensom för ett av
lånen 1908. Dessa inbetalningar hade emellertid varit otillräckliga, varigenom
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
3
efter hand en betydande ogulden förfallen skuld uppkommit. De annuiteter,
som till och med år 1923 förfallit å ifrågavarande lån, utgjorde för lånet å
1.865.000 kronor 4,036,802 kronor 7 öre och för lånet å 1,750,000 kronor
3.790.000 kronor, medan däremot de belopp, som inbetalts å dessa annuiteter,
utgjorde tillsammans respektive 2,566,360 kronor 87 öre och 2,404,572
kronor 79 öre. Därjämte hade å debiterade överräntor inbetalats sammanlagt
respektive 342,984 kronor 29 öre och 412,631 kronor 32 öre. Inalles hade
således å lånen inbetalats respektive 2,909,345 kronor 16 öre och 2,817,204
kronor 11 öre eller tillhopa 5,726,549 kronor 27 öre.
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld till
riksgäldskontoret för ifrågavarande två lån uppginge den 31 december 1923
till 5,372,511 kronor 46 öre, fördelade på följande sätt:
Kapital |
Ränta |
Överränta Anståndsränta |
Summa |
|
1) Järnvägen |
||||
Västervik. |
709,540: 10 |
— |
— 251,388:89 |
960,928: 99 |
skuld........ 766,010:06 619,417: 15 251,567: 24 — 1,636,994:45
1,475,550: 16 |
619,417: 15 |
251,567: 24 |
251,388: 89 |
2,597,923: 44 |
2) Järnvägen Västervik— |
||||
Åtvidaberg |
||||
Icke förfal- |
||||
len skuld... 756,167: 03 |
— |
— |
271,093: 75 |
1,027,260: 78 |
skuld......... 770,362:30 |
700.078: 90 |
276,886: 04 |
— |
1,747,327:24 |
1,526,529: 33 |
700,078: 90 |
276,886: 04 |
271,093: 75 |
2,774,588: 02 |
Summa 3,002,079: 49 |
1,319,496: 05 |
528,453: 28 |
522,482: 64 |
5,372,511: 46 |
Därav förfallen skuld |
3,384,321: 69 |
» icke förfallen skuld 1,988,189: 77
5,372,511:46
Sedan Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag år
1920 förvärvat järnvägen från Norsholm till Bersbo, både bolaget till riksgäldskontoret
efter hand såsom ytterligare säkerhet för statslånen pantförskrivit
inteckningar i nyssnämnda järnväg till sammanlagt belopp av 1,202,000
kronor, varjämte bolaget till riksgäldskontoret för samma ändamål överlämnat
aktier i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag å nominellt 105,000 kronor.
Enligt lag åtnjöte riksgäldskontoret inteckningssäkerhet i järnvägarna
Västervik—Bersbo och Hultsfred—Västervik för sin kapitalfordran jämte
vissa års ränta. Med inräknande av ovannämnda inteckningar i järnvägen
Norsholm—Bersbo uppginge inteckningssäkerheten numera till ett belopp,
som enligt verkställd uträkning med omkring 550,000 kronor understege
riksgäldskontorets fordran hos bolaget vid 1923 års utgång.
Även om staten redan nu finge anses innehava en någorlunda tillfredsställande
säkerhet för sin fordran hos järnvägsaktiebolaget, syntes det jämväl
fullmäktige önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till
staten komme till stånd. Därvid borde givetvis i möjligaste män tillses, att
den blivande amorteringsplanen avvägdes så, att skulden komme att betalas
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
på kortast möjliga tid, men annuiteterna ej bestämdes till högre belopp än
som kunde anses svara mot bolagets betalningsförmåga. I detta avseende
inneliölle bolagets framställning ej någon egentlig utredning, men förklarade
bolaget, att järnvägarnas nettoinkomster ökats på sådant sätt, att bolaget
nu syntes vara i stånd att förränta och amortera hela den skuld till staten,
som belastade järnvägarna, även om slutlikviden måste draga ut på tiden.
Enligt de femårssammandrag av bolagets räkenskaper, som avlämnats av
statens ombud i bolagets revision, hade bolagets bruttoinkomster över trafikkostnad
utgjort år 1919 345,753 kronor, år 1920 455,472 kronor, år 1921
284,542 kronor och år 1922 385,834 kronor, varvid vore att märka, att bolaget
under åren 1921 och 1922 varit ägare jämväl av järnvägen Norsholm—
Bersbo. Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga
annuiteterna å statsskulden komma att uppgå till inalles 279,287 kronor.
Aven om det givetvis ej vore möjligt att med någon säkerhet beräkna resultatet
av järnvägsdriften för framtiden, syntes det dock fullmäktige sannolikt,
att bolaget skulle bliva i stånd att årligen inbetala detta belopp till
staten, detta så mycket hellre som bolagets järnvägar, enligt vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, nu befunne sig i sådant
skick, att några större förbättringar eller utvidgningar av den omfattning
och beskaffenhet, att de kunde menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra
sina förbindelser till staten, icke vore att förvänta. Å andra sidan
syntes det fullmäktige ej tillrådligt att påfordra större årliga inbetalningar
än de av bolaget ifrågasatta, då möjligheten för ett ordentligt fullgörande av
dessa därigenom torde allt för mycket äventyras.
Riksdagen hade förut i ett flertal fall medgivit kapitalisering till särskilda
lån av förfallna belopp av järnvägsbolags skuld till staten. Därvid hade
undantagslöst någon förändring ej vidtagits i fråga om den kvarstående delen
av det ursprungliga lånet, som således alltjämt skolat förräntas och amorteras
genom erläggande av hela annuiteten på det ursprungliga lånet. Därest
så skulle förfaras även i nu föreliggande fall, skulle bolaget hava att å de
ursprungliga lånen betala eu annuitet av inalles 180,750 kronor, i vilket fall
lånens kapital skulle bliva slutbetalt år 1935 och anståndsräntorna år 1938.
Tillsammans med annuiteten å det nybildade lånet komme den årliga annuitetssumman
till staten att uppgå till omkring 363,500 kronor. Då en så betydande
årlig inbetalning enligt all sannolikhet skulle överstiga bolagets betalningsförmåga,
hade fullmäktige för sin del ej ansett sig böra göra någon
erinran mot annuitetens beräknande på det sätt, bolaget ifrågasatt.
Vid föregående fall av kapitalisering hade anståndsräntan lämnats orörd
och skulle sålunda likvideras efter kapitalskuldens behöriga slutbetalning
genom fortsatt erläggande av de stadgade annuiteterna. Med likartat förfarande
i detta fall skulle anståndsräntans betalande ytterligare framflyttas
och dess nutidsvärde i hög grad minskas. För undvikande av denna olägenhet
vore det enligt fullmäktiges mening lämpligt, att anståndsräntorna, på
sätt bolaget föreslagit, lades till kapitalskulderna och förräntades tillsammans
med dessa, dock ej med sina nominella belopp utan med det beräknade
nutidsvärdet efter 4 1/2 %.
Mot övriga av bolaget ifrågasatta bestämmelser hade fullmäktige ej funnit
något att erinra. Fullmäktige ansåge sig således för sin del kunna tillstyrka
bifall till det föreliggande förslaget, vilket enligt fullmäktiges mening innebure
eu för såväl staten som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande
skuldförhållandena.
Såsom villkor för förevarande skuldreglering torde emellertid böra föreskrivas,
att bolaget efter verkställande av ifrågasatt sammanslagning av de
skilda tre järn vägsfastigheterna skulle lämna riksgäldskontoret inteckning
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
5
i hela järnvägen med hasta förmånsrätt för det reglerade ursprungliga
lånet och med förmånsrätt näst efter detta för det nybildade lånet. Samtliga
nuvarande inteckningar måste givetvis därvid dödas och bolaget avlämna
nya skuldebrev å respektive 1,787,660 kronor 27 öre och 3,384,321
kronor 69 öre. Eegleringen av skulderna torde böra räknas från 1924 års
ingång och annuiteterna alltså inbetalas till riksgäldskontor^ första gången
den 31 december 1924 och sedermera samma dag värjo år, intill dess lånen
blivit till fullo betalda. Med annuiteter av 5A % samt en räntefot av respektive
4 Vj och 5 % skulle lånen därigenom bliva slutamorterade, det förra
efter 41 år eller år 1964 och det senare efter 54 år eller år 1977. Den årliga
inbetalningen skulle under åron 1924—1964 utgöra 279,287 kronor 3 öre för
att därefter nedgå till 182,753 kronor 38 öre. Bolaget borde emellertid vara
berättigat att när som helst öka amorteringen å lånen eller helt och hållet
inbetala ettdera eller båda lånen. Därest till betalning förfallet belopp icke
på föreskriven tid erlades, torde räntan därå bestämmas att utgå efter respektive
5 och 5Vj %.
I likhet med vad som torde komma att bliva fallet vid beviljande av nya
lån från allmänna järnvägslånefonden syntes slutligen såsom villkor för
reglering av bolagets skuld till staten böra föreskrivas, att utdelning till
aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore sådan,
att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom
omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten
för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra järnvägar, förvärva
aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebure
utvidgning av bolagets verksamhet.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Beträffande anledningarna till att fullständiga inbetalningar icke verkställts
å ifrågavarande två statslån hänvisas till eu av riksgäldssekreteraren
J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman i detta avseende
den 2 mars 1921 avgiven redogörelse, vilken finnes bilagd handlingarna
i ärendet. Det torde här få erinras, att i^ berörda redogörelse omförmälda
åtgärder av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
att teckna aktier i järnvägsbolag och inköpa annan järnväg
föranledde anmärkning av riksdagens revisorer samt att riksdagen i
anledning härav i skrivelse den 15 juni 1921, nr 340, begärde utredning
angående en omläggning av statens utlåningsrörelse för understödjande
av enskilda järnvägsföretag i syfte att statens rätt och intressen skulle
bliva bättre tillgodosedda än vad dittills varit fallet. Bland de förslag
till ändrade villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från allmänna
järnvägslånefonden och bibanelånefonden, som Kungl. Maj:t i anledning
härav framlade för 1923 års riksdag och som av riksdagen lämnades utan
erinran, upptogs också en bestämmelse, avsedd att, iitöver de av riksdagen
fastställda, meddelas av Kungl. Maj:t vid beviljande av statslån till
enskilda järnvägar och av innehåll, att därest betalningsskyldigheten för
statslånet ej behörigen fullgöres, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall lämnat medgivande äger inköpa andra järnvägar, förvärva
aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära
utvidgning av bolagets verksamhet.
Departements
chefen.
Utskottet.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
Vad nu angår den ifrågasatta regleringen av Hultsfred—Västervik—
Åtvidaberg Bersbo järnvägsaktiebolags skuld å förevarande lån till staten,
så måste densamma anses vara till gagn såväl för det allmänna som för
bolaget. I fråga om den förfallna delen av berörda skuld bar riksdagen
ock förut i flera likartade fall — senast enligt skrivelse den 16 maj 1922,
nr 147 medgivit kapitalisering av förfallen skuld å järnvägslån på
huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasatts. Vidkommande icke förfallen
skuld hava beträffande nu ifrågavarande statslån föreslagits vissa
ändringar i syfte att vinna en mot bolagets betalningsförmåga mera svarande
amortering av samma skuld. Då vad sålunda föreslagits ej givit
mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka bolagets framställning i dess
helhet. Därest vad jag nu förordat vinner riksdagens bifall, torde Kungl.
Maj:t for de nya lånen böra föreskriva de av fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagna villkor i fråga om utdelning till aktieägarna och vidtagande av
åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.
Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret erinra, hava alltsedan år 1881,
med ^undantag för vissa angivna år, inbetalningar å ifrågavarande båda
statslån verkställts till kontoret. Dessa inbetalningar hava emellertid varit
otillräckliga, varigenom efter hand uppkommit en förfallen skuld, utgörande
den 31 december 1923 icke mindre än kr. 5,372,511:46, fördelade på
satt fullmäktige närmare angivit. Enligt vad fullmäktige tillika meddela,
innehar riksgäldskontoret för denna skuld numera inteckningssäkerhet till
belopp, som med omkring 550,000 kronor understiger kontorets nyssnämnda
fordran hos här ifrågavarande järnvägsaktiebolag.
Även om staten alltså redan nu må anses hava en någorlunda tillfredsställande
säkerhet för sin fordran hos bolaget, anser utskottet det vara
önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till staten kommer
till stånd. I detta avseende hava fullmäktige framhållit, att det borde
tillses, att amorteringsplanen avvägdes så, att skulden betalades på kortast
möjliga tid och att annuiteterna ej bestämdes högre än som kunde anses
svara mot bolagets betalningsförmåga.
Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga annuiteterna
å statskulden under åren 1924—1964 komma att uppgå till sammanlagt
279,287 kronor, varvid iakttagits, att anståndsräntorna lagts till
kapitalskulderna för att med dem förräntas, dock ej med sina nominella
belopp utan med det beräknade nutidsvärdet efter 4 V2 procent. Efter
år 1964 skulle den årliga inbetalningen minskas till 182,753 kronor.
Fullmäktige hava för sin del ansett sig kunna tillstyrka bifall till det
av bolaget framställda förslaget, såsom innebärande en för såväl staten
som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande skuldförhållandena. För
ifrågavarande skuldreglering hava fullmäktige föreslagit vissa villkor angående
dels avlämnande till riksgäldskontoret av inteckning i hela järnvägen
och dödande av nuvarande inteckningar, dels ock ränte- och annui
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
7
tetsberäkningar m. m. Fullmäktige hava emellertid dessutom framhållit,
att i likhet med vad som syntes komma att bliva fallet vid beviljande av
nya lån från allmänna järnvägslånefonden borde föreskrivas, att utdelning
till aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore
sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom
omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten
för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra
järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder,
som innebure utvidgning av bolagets verksamhet.
I likhet med departementschefen anser utskottet den här ifrågasatta
anordningen vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget. Riksdagen
har ock förut i likartade fall medgivit kapitalisering av förfallen
skuld å järnvägslån på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava emellertid i detta fall föreslagit vissa
särskilda villkor beträffande utdelning till aktieägarna och vidtagande av
åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet. I sistnämnda
avseende skulle nämligen, därest betalningsskyldigheten för statslånen ej
behörigen fullgjordes, dylika åtgärder få vidtagas endast efter Kungl. Maj:ts
medgivande i varje särskilt fall. Häremot synes icke vara annat att erinra,
än att ett dylikt medgivande icke bör göras beroende av huruvida betalningsskyldigheten
för statslånen fullgöres eller ej. Utskottet anser nämligen,
att i varje fall Kungl. Maj:ts samtycke bör av bolaget inhämtas
för vidtagande av åtgärder i ovanberörda syfte.
Då utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot propositionen, får
utskottet, som förutsätter, att för de nya lånen komma att föreskrivas jämväl
ovannämnda av fullmäktige föreslagna villkor med det däri av utskottet
gjorda tillägg, hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 55 må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Reservation
av herr Lovén.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Lindley, Björnsson, Vindahl,
Johansson i Friggeråker, Bondeson och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Borggren, Bäcklund, Winkler, Lovén, Gardell och Jönsson i Fridhill,