Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den it april 1924 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln,
innefattande anslagen till ''pensions- och indragningsstaterna.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
A. Civila pciisiousväseiiclet.
l:o) I en inom första kammaren av herr Alfred Petrén jämte två av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 41 har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva, att f. d. sjuksköterskan Hulda Sofia Hennerherg må av
styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tillerkännas
ett årligt understöd av femhundra kronor, att utgå från och med den
1 juli 1924 under hennes återstående livstid.»
Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts huvudsakligen följande:
»Fröken Hennerherg, som är född den 6 oktober 1867 (Bil. 1), var åren
1899—1900 under 5 månader elev å operationsavdelningen vid Sabbatsbergs
sjukhus i Stockholm och genomgick Sabbatsbergs sjuksköterskeskola 1/r, 1900
—Vfi 1901, varefter hon tjänstgjort vid följande sjukhus:
Stockholms Epidemisjukhus 19/6—ls/7 1901 som sköterska, länslasarettet i
Hudiksvall 21/9 1901—1;/2 1905 som operations- och översköterska, Malmö
Allmänna sjukhus 19/1 1905—23/« 1905 som operations- och över sköterska,
länslasarettet i Halmstad 21/i0 1905—10/9 1908 som operations- och översköterska,
Österåsens sanatorium 6/9 1909—15/9 1911 som laborator och förrådsförvaltare,
Malmbergets tuberkulossjukhus, Kaptensgården, Vin 1911—S''°/B
1919 som översköterska och husmoder, Länslasarettet i Falun 1/1 1919—1/i
1920 som husmoder.
Den 7 december 1921 blev Hennerberg av medicinalstyrelsen förklarad
hava förvärvat ett mått av kunskap och färdighet, motsvarande det, som av
Kungl. Maj:t godkänd sjuksköterskeskola avser att bibringa (Bil. 2).
Under tiden lu/9 1908—s/fl 1909 var Hennerberg utan tjänst på grund av
lungsjukdom och i april 1920 anhöll hon — såsom av Bil. 3 framgår —
om entledigande från sin befattning som husmor vid Falu lasarett. Enligt
intyg från lasarettets styresman, d:r J. A. Waldenström, hade Hennerberg
skött alla sina åligganden med stort intresse och stor duglighet, tills hon
mot slutet av sin tjänstgöring började visa tecken till funktionell nervsjukdom,
som försvårade hennes arbete och föranledde henne att avgå från sin
tjänst (Bil. 4). Beträffande Hennerbergs tillstånd under de närmast följande
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 sand. 27 höft. (Nr 32.) 1
Ang.
pension åt
förra sjuksköterskan
Hulda
Sofia Hennerberg.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
månaderna har d:r Gustaf Neander i intyg meddelat, att hon på grund av
sjuklighet av övervägande nervös natur samt därav följande kraftnedsättning
var oförmögen till sjukvårdsarbete (Bil. 5). Sedermera förvärrades sjukdomen,
så att hon måste intagas å hospital, och vårdades hon å Stockholms
hospital 27;.,—7g 1921. Enligt intyg av t. f. överläkaren därstädes d:r V.
Wigert kom denne vid undersökning av hennes sinnestillstånd till den bestämda
uppfattningen, att hon redan under vintern 1919—1920, då hon
tjänstgjorde å Falu lasarett, företett psykiska sjukdomssymtom (Bil. 6).
Såsom de här refererade läkarbetygen utvisa, befann sig fröken Hennerberg
i ett psykiskt sjukligt tillstånd, då hon i april 1920 begärde avsked från
husmodersbefattningen vid Falu lasarett. Hade hon i stället begärt tjänstledighet
på grund av sjukdomen, hade Kungl. Maj:ts reglemente för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. blivit tillämpligt på henne,
då Kopparbergs läns landsting anmälde de vid länets lasarett anställda sköterskorna
till inträde i denna pensionsanstalt från och med ingången av år
1922. I så fall hade Hennerberg blivit berättigad till pension från och med
den 1 november samma år, enär hon den 6 oktober 1922 uppnådde den
enligt nämnda reglemente för sjuksköterska stadgade pensionsåldern, 55 år.
Enligt beräkning, som verkställts vid pensionsanstalten i fråga, skulle hennes
pension då hava blivit 564 kronor. Till grund för denna beräkning har
lagts hela hennes tjänstetid som sköterska och husmor, alltså även de 7 s/t
år, som hon tjänstgjorde vid Malmbergets tuberkulossjukhus, Kaptensgården.
Det synes nämligen rimligt, att tjänstgöringstiden vid detta sjukhus får medräknas,
då det tillhör ett bolag, i vilket staten är delägare. Förutsättningen
för att Hennerbergs pension, därest hon stått kvar i sin tjänst och sålunda
blivit pensionsberättigad, skulle kommit att uppgå till ovannämnda belopp,
är vidare den, att erforderlig engångsavgift blivit erlagd, såsom skedde för
de sköterskor, vilkas inträde i pensionsanstalten begärdes av Kopparbergs
läns landsting. Denna engångsavgift skulle för Hennerberg enligt från pensionsanstalten
under hand erhållen upplysning hava uppgått till 3,646 kronor.
Då det ju icke rimligtvis han sättas i fråga, att landstinget skulle åtaga sig
denna utgift för en sköterska, som redan lämnat sin tjänst, torde det med
hänsyn till de föreliggande omständigheter vara skäligt, att pensionen beräknas,
som om behörig engångsavgift för retroaktiv tjänsteårsberäkning blivit
erlagd.»
I motionen har vidare upplysts, att Hennerberg från svenska sjuksköterskornas
pensionsförening uppbär pension till belopp av 518 kronor
för år, men att hon i övrigt icke syntes hava nämnvärda existensmedel
utan vore beroende av anhörigs hjälp.
Motionärerna hava slutligen erinrat om 1923 års riksdags beslut om
årliga understöd dels åt förra lärarinnan vid folkskoleseminariets i Umeå
övningsskola Jenny Maria Korberg, vilken under påverkan av den s. k.
pingströrelsen anmält sitt utträde ur svenska statskyrkan och i anledning
därav fick lämna sin befattning, varmed hon gick förlustig rätten till
pension, dels ock åt f. d. läroverksadjunkten Karl Henrik Andersson,
vilken under sinnessjukdom ingivit sin avskedsansökan och därmed mist
sin pensionsrätt.
I fråga om de bilagor, som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa
till densamma.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
3
Av vad ovan anförts framgår, att Hulda Soda Hennerberg, efter att vtskolletunder
en tid av sammanlagt 17 år hava varit anställd vid olika sjukvårdsinrättningar,
i april 1920 på egen begäran erhållit avsked från befattningen
såsom husmoder vid länslasarettet i Falun, vilken befattning hon
innehaft sedan den 1 juli 1919. Avskedet ägde rum mer än 1 Va år tidigare
än sjukvårdspersonalen vid lasarettet genom landstingets försorg anmäldes
till inträde i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och
omkring 2 Va år innan Hennerberg uppnått den för pensionsberättigade
sköterskor och husmödrar vid sjukvårdsanstalter stadgade pensionsåldern.
Att under sådana förhållanden Hennerberg beredes pension, såsom om
hon varit delägare i nämnda pensionsanstalt, anser sig utskottet icke böra
tillstyrka. Ett sådant medgivande skulle nämligen innebära, att statsverket
finge ensamt bestrida den avsevärda engångsavgift, som erfordrades
för pensioneringen, vilket måste anses så mycket mer betänkligt, som
Hennerberg icke varit anställd i statens tjänst.
Beträffande den i motionen angivna beräkningen av det pensionsbelopp,
som skulle hava tillkommit Hennerberg, därest hon varit delägare i pensionsanstalten
— vilket belopp synes hava lagts till grund för motionärernas
hemställan — vill utskottet framhålla, att den tid av 7 år 9 månader,
under vilken Hennerberg varit anställd vid enskilt sjukhus i Malmberget,
jämlikt bestämmelserna i § 60 av pensionsanstaltens reglemente icke torde
hava, även om hon varit pensionsberättigad i anstalten, kunnat av henne
tillgodoräknas för pensions erhållande.
Vidkommande slutligen de av motionärerna åberopade, vid 1923 års
riksdag fattade beslut i två pensionsärenden tillåter sig utskottet erinra
därom, att det i nämnda fall, i motsats till här förevarande, gällde personer,
vilka en gång varit pensionsberättigade och för pensions erhållande
erlagt vederbörliga avgifter, men vilka av skilda anledningar gått miste
om pensionsrätten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion I: 41 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
2:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposi- Ang
tion nr 154 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt pension åt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, sj^!ä]Sans
föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne slöjdläraren vid Göteborgs eon Bergs
folkskolor Lars Hansson Bergs änka Paulina Berg, född Johansson, må,
utan hinder därav att Berg avlidit först efter ingången av år 1920, från Johansson.
och med september 1921 tillerkännas pension enligt stadgandet i punkten
8 av övergångsbestämmelserna till kap. IV i reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Utskottet.
Ang.
pensionsf förbättring
åt
styresmannen
vid ammunitionsfabnken,
överstelöjtnanten
C. L.
Engström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att slöjdläraren Berg
var född den 17 mars 1856 och den 1 oktober 1891 anställdes såsom slöjdlärare
vid Göteborgs folkskolor, vilken befattning han innehade till sin
död den 18 augusti 1921. Därest hans död infallit före den 1 januari
1920, skulle enligt kap. IV punkt 8 i övergångsstadgandena till gällande
reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
hans änka hava erhållit en pension å 300 kronor, vartill hade kommit 90
kronor i pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922, och om
dödsfallet ägt rum efter den 1 januari 1922, från vilken dag slöjdlärarbefattningarna
i Göteborg blivit reglerade, hade änkan ägt rätt till pension
enligt nyssberörda reglemente.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst och då utskottet finner
uppenbart, att det aldrig varit avsikten att utesluta behövande efterlevande
av den kategori, som änkan Berg tillhör, från möjligheten att erhålla
pension enligt punkten 8 i övergångsstadgandena till kap. IV i pensionsanstaltens
reglemente, vill utskottet ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
B. Militära pcnsioiisväsendet.
3:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 91 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att styresmannen vid
ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén Carl Laurentius Engström
må, efter det han vid uppnådd pensionsålder erhållit avsked från sin beställning
såsom styresman vid ammunitionsfabriken, under sin återstående livstid
uppbära pensionsförbättring till belopp av 2,800 kronor för år, att utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss
personal vid armén, och i samma ordning som fyllnadspension.
Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket
utskottet tillåter sig hänvisa.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
5
4:o) Kungl. Maj: t har i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dag- Ang.
tecknad proposition nr 92, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riks- /; d. underlägsen
medgiva, att t'', d. underofficeren av 3:e graden vid kustartilleriet
Hilding Robert Johansson må från och med den 18 juli 1922 under sin n, Johansson.
återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor för
år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen
och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Johansson, som är född
den 18 november 1895, kommit i krigstjänst vid Karlskrona kustartilleriregemente
den 23 januari 1913 och konstituerats till underofficer av 3:e graden
med lön den 31 maj 1920 samt att han den 14 oktober 1921 genom olyckshändelse
— explosionsolyeka vid skjutning med kanon — under utövning
av kronans tjänst ådragit sig sådana skador, att desamma medfört förlust
av högra armen en tvärhand ovan armbågsleden, förlust av högra ögat samt
i högsta grad nedsatt synförmågan å vänstra ögat.
I övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Under erinran om tidigare av riksdagen fattade beslut i liknande fall hemställer
utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
5:o) I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition Ang.
nr 198 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren å månads- pennonsför
bättring
åt
lönarstat vid flottans varv i Stockholm Carl Oscar Svantesson må från och mästaren vid
med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under
sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att o. Svantesson.
utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för
viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Utredningen i ärendet återfinnes i propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet
tillåter sig hänvisa.
Under erinran om riksdagens beslut i ett flertal tidigare fall av liknande
beskaffenhet får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
6:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition Ang_
nr 117 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till förre värn- ersättning till
pliktige Gustaf Natanael Häger må, utan hinder av att framställning om Jikngetj N.
Häger.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, från beväringsmanskapets invalidocli
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill lian kan anses berättigad
enligt de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angivna grunder.
Till stöd för framställningen bär åberopats propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet
tillåter sig hänvisa.
viskottet. Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall medgivit, att ersättning
enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, må utgå utan hinder av de
i förordningen meddelade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet, som icke
har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Ang. 7:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagäagiönlrenK.
tecknad Proposition nr 119 föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid
t. Eriksson. Karlskrona fästnings tygförvaltning Karl Theodor Eriksson må vid avsked
ur tjänsten tilldelas pension, såsom hade han tjänat kronan tjugofem år från
tjugo års ålder.
Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt utdrag axstatsrådsprotokollet
över försvarsärenden för ovan angivna dag, av vilket
framgår, bland annat, att Eriksson, som är född den 10 november 1858, varit
anställd vid ingenjördepartementet vid flottans station i Karlskrona 21 år
8 månader 14 dagar, vid befästningsarbetena i Karlskrona 2 månader 18 dagar
och vid torpeddepartementet vid flottans station i Karlskrona 7 månader
9 dagar, samt att Eriksson alltsedan den 25 februari 1918 är anställd vid
Karlskrona fästnings tygförvaltning.
I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må axriksdagen
bifallas.
C. Allmänna indragningsstatcn.
I. Ang. försvarsdepartementet.
Ana- . 8:o) Med biträdande av vad Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 29 feb
^aTrismY
ruari 1924 avlåten proposition nr 80 under punkterna l:o—6:o föreslagit
lan!försvarets och med hänvisning till den i sagda proposition lämnade utredningen i förestäiida
eller varande ärenden får utskottet, under erinran jämväl om ax- riksdagen tid i
förut
an- gare fattade beslut i liknande fall, hemställa,
ställda personer.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
7
att riksdagen må medgiva,
a) att förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad
Karl Johan Henriksson Tåg må från och med den J
januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundra
kronor;
b) att kokerskan vid volontärskolan i Norrköping
Kristina Josefina Carlson må från och med månaden
näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning
vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av
trehundra kronor;
c) att förra förestånderskan för Livregementets dragoners
tvättinrättning änkan Hilda Karolina Johansson,
född Abrahamsdotter, må från och med den 1 januari
1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av trehundra kronor;
d) att skrädderiförmannen vid Jönköpings regementes
intendenturverkstäder Anders Johan Dolk må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av sjuhundra kronor;
e) att skrädderiarbetaren vid Hallands regementes intendenturverkstäder
Nils Petter Håkansson må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av fyrahundra kronor; samt
f) att skrädderiarbetaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad
Carl Amatus Andersson må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid beklädnadsverkstaden, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av sexhundra kronor.
9:o) I en till riksdagen avlåten, den 29 februari 1924 dagtecknad proposition
nr 81 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt.
a) I punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må medgiva,
att klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona Carl Alfred
Ang.
pension åt
klockaren
C. A.
Andersson.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Andersson må, under förutsättning att han från församlingen kommer i åtnjutande
av pension å minst 940 kronor för år, från och med månaden näst
efter den, då avgång från berörda befattning äger rum, under sin återstående
livstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten med 400 kronor för
år, varvid i fråga om pensionstillägg och dyrtidstillägg skall iakttagas, dels
att vid avgörande av frågan om och till vilket belopp pensionstillägg må i
detta fall utgå hänsyn skall tagas till pensionens hela belopp med inräknande
av vad som från församlingen i sådant avseende utgår, dels ock att dyrtidstillägg,
där sådant förekommer, skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet
men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det sålunda
beräknade dyrtidstillägget belöper på den av statsmedel utgående pensionsförmånen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Andersson, som är
född den 14 oktober 1859, alltsedan den 1 maj 1889 innehar anställning såsom
organist, kantor och klockare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona;
att han till följd av sjukdom är för framtiden oförmögen till arbete; att han
av statsmedel åtnjuter, förutom ett mindre belopp såsom extra lönetillägg,
(in årlig avlöning enligt stat av 600 kronor, varjämte han av församlingen
uppbär lön med 1,400 kronor och lönetillägg med 1,000 kronor för år räknat;
att han är delägare i flottans pensionskassa endast beträffande gratial
till änka och barn och alltså icke för egen del är berättigad till pension
från kassan; samt att han, som år 1921 erhållit guldmedalj för nit och redlighet
i rikets tjänst, under sin ifrågavarande anställning på ett plikttroget
och förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet funnit sig böra
tillstyrka bifall till Kungl.Maj:ts förevarande förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kung], Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Ang.
pension åt
färre
daglönaren
M. Olsson
Stil.
b) Under punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre
daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Måns Olsson Stål må från och
med den 1 november 1922 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 450 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson Stål, som är född den
14 oktober 1857, haft anställning såsom sappör vid sappörbataljonens 2:a
kompani under tiden den 31 augusti 1882—den 31 januari 1886 samt såsom
daglönare vid artilleridepartementet å flottans varv i Karlskrona den
1 september 1898 —den 5 oktober 1899, den 11 april 1901—den 30 april
1902 och den 7 april 190o—den 31 oktober 1922, vilken sistnämnda dag
Olsson Stål, vars arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom, efter
skedd uppsägning vid uppnådda 65 levnadsår entledigats från sin anställning
med vitsord, att han sig redligt och väl skickat; att hans samman
-
Ilankoutskottets utlåtande AV 32.
9
lagda tjänstetid frän 20 års ålder vid avskedet utgjort 2.''! ar 1 månad 17
dagar; samt att han under åren 1018—1922 uppburit eu avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,520 kronor för år.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Olsson Stål skulle, oaktat han icke
innehar den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetiden av 25 år, tillerkännas
en pension av statsmedel, som med hänsyn till hans långa tjänstetid
och det förhållandet, att han, om han tjänat nämnda tid, varit berättigad
till en årlig pension genom flottans pensionskassa av 500 kronor, föreslagits
till 450 kronor. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare beviljat
vissa avkortade pensioner från allmänna indragningsstaten till f. d. daglönare
vid flottans varv i Stockholm. Aled hänsyn härtill och till de i ärendet
åberopade särskilda omständigheterna har utskottet funnit sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. AIaj:ts förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Alaj-.ts ifrågavarande
framställning.
10:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 116 har Kungl. Alaj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen under punkterna l:o) ocli 2:o) hemställt.
a) I punkt l:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att envar av
faktoriarbetaren Carl Axel Alms änka Anna Matilda Alm, född Andersson,
förre faktoriarbetaren Sven Gustaf Anderssons änka, Augusta Josefina Andersson,
född Hellerstedt, förre faktoriarbetaren Anders Hanssons änka
Johanna Hansson, född Ersdotter, förre faktoriarbetaren Carl August Hedlunds
änka Anna Sofia Hedlund, född Andersson, besiktningsmannen Per
Viktor Janssons änka Johanna Josefina Jansson, född Sjöberg, förre faktoriarbetaren
Carl Erik Johanssons änka Charlotta Albertina Johansson,
född Gustafsson samt faktoriarbetaren Carl August Alolanders änka Augusta
Matilda Molander, född Johansson, må från och med den 1 januari 1924
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
komma i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 300 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,
att Carl Axel Alm, efter att förut hava tjänat vid Svea artilleriregement
under 31/2 år, den 12 maj 1899 anställts vid faktoriet; att han avlidit
den 9 augusti 1923; att änkan, som är född den 11 mars 1882, till
följd av kronisk magkatarr, hjärtfel samt allmän svaghet är oförmögen att
genom arbete förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erford
-
Utskottet.
Ang.
pensioner
till änkor
efter vissa
arbetare vid
Carl Gustafs
stads gevärsfaktori.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
ras; att hon — förutom en gift dotter — har tre söner, av vilka en, som
uppnått myndig ålder, är lungsjuk samt de två övriga äro respektive 15
och 13 år; samt att i boet efter Alm icke funnits någon behållning;
att Sven Gustaf Andersson varit anställd vid faktoriet under tiden 9
augusti 1899 — 31 mars 1921; att han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande
av honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 500 kronor
(riksdagens skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 26 november
1923; att änkan, som är född den 29 april 1861, har ett vacklande hälsotillstånd;
samt att hon tillsammans med sina barn äger en fastighet, taxerad
till 6,400 kronor och intecknad för något över 4,000 kronor; ävensom
att hon icke från barnen kan påräkna något nämnvärt bidrag till sitt
uppehälle;
att Anders Hansson varit anställd vid faktoriet under tiden 9 februari
1891—31 mars 1921; afl han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande av
honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 600 kronor (riksdagens
skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 12 december 1923;
att änkan, som är född den 7 mars 1836, på grund av sin höga ålder är
oförmögen att genom arbete försörja sig; att den änkan tillkommande behållningen
i boet efter Anders Hansson beräknats till omkring 1,500 kronor;
samt att hon har tre vuxna barn, därav två söner och en dotter,
som är sjuklig, ävensom att det är förenat med svårighet för sönerna att
försörja modern och den sjuka sx-stern, som vistas i hemmet hos modern;
att Carl August Hedlund innehaft anställning vid faktoriet under tiden
24 mars 1890—31 mars 1921; att han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande
av honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 600 kronor
(riksdagens skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 18 juli 1923;
att änkan, vilken är född den 12 augusti 1859, till följd av allmän svaghet
och nedsatta kroppskrafter är mindre arbetsför; samt att behållningen
i boet efter Hedlund uppgått till 659 kronor 64 öre;
att Per Viktor Jansson vunnit anställning vid faktoriet den 31 januari
1891; att i proposition till 1923 års riksdag (nr 213, punkt 9) hemställts
om pension åt Jansson av 600 kronor för år, vilken framställning emellertid,
sedan Jansson den 19 mars 1923 avlidit, icke föranlett någon riksdagens
åtgärd (riksdagens skrivelse nr 183, punkt 9); att han efterlämnat änkan
och en minderårig dotter; att änkan, vilken är född den 28 mars 1864,
till följd av åderförkalkning, nervsvaghet och åderbråck är oförmögen att
genom arbete förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras;
samt att behållningen i boet efter Jansson, som belöpt sig till 8,568 kronor
88 öre, huvudsakligen utgjorts av en till 9,200 kronor taxerad ocli för 3,000
kronor belånad fastighet, ävensom att den kontanta delen av behållningen
i boet åtgått till gäldande av kostnaderna för Janssons begravning samt
änkans och dotterns underhåll;
att Carl Erik Johansson varit anställd vid faktoriet under tiden 28 mars
1898—20 juni 1920: att han därefter varit i åtnjutande av honom utav 1920
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
11
års riksdag beviljad årlig pension å 500 kronor (riksdagens skrivelse nr 299,
punkt 17); att han avlidit den 30 november 1923; att änkan, som är född
den 11 maj 1864, till följd av kronisk ledgångsreumatism och allmän kraftnedsättning
är oförmögen att genom arbete försörja sig; att i boet efter
Johansson icke funnits några tillgångar; och att änkan har tre vuxna söner,
vilka emellertid icke kunna helt försörja modern; samt
att Carl August Molander anställts vid faktoriet den 27 juni 1898; att
han avlidit den 4 augusti 1908; att änkan, som är född deri 7 mars 1858,
till följd av invärtes sjukdom är oförmögen att genom eget arbete försörja
sig; ävensom att hon är medellös.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser pensioner åt änkorna Andersson,
Hansson, Hedlund, Jansson och Johansson, har utskottet, med hänsyn
till tidigare av riksdagen fattade beslut beträffande understöd åt efterlevande
till arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, icke något att erinra. I
fråga om änkan Alm har utskottet, då hon endast är 42 år gammal, funnit
tveksamt, huruvida pension borde beredas henne; men med hänsyn till hennes
sjukdom och då hon har två minderåriga barn att försörja, har utskottet icke
velat motsätta sig det av Kungl. Maj:t föreslagna understödet. Vad åter
beträffar änkan Molander, vill utskottet framhålla, att, på sätt av utredningen
framgår, dennas man endast under 10 års tid åren 1898—1908 varit
anställd vid faktoriet. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka, att pension av statsmedel beredes henne.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, må medgiva, att envar av faktoriarbetaren
Carl Axel Alms änka Anna Matilda Alm,
född Andersson, förre faktoriarbetaren Sven Gustaf Anderssons
änka Augusta Josefina Andersson, född Hellerstedt,
förre faktoriarbetaren Anders Hanssons änka Johanna
Hansson, född Ersdotter, förre faktoriarbetaren
Carl August Hedlunds änka Anna Solia Hedlund, född
Andersson, besiktningsmannen Per Viktor Janssons änka
Johanna Josefina Jansson, född Sjöberg, samt förre faktoriarbetaren
Carl Erik Johanssons änka Charlotta Albertina
Johansson, född Gustafsson, må från och med
den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, komma
i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp av trehundra kronor.
Utskott et.
12
Bcmkoutskottets utlåtande Nr 32.
Ån g.
pension till
änkan
C. S. Winizell,
född
Holmqvi8t.
b) Med biträdande av vad under punkt 2:o) av förevarande proposition hemställts
och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen i
ärendet får utskottet tillstyrka,
att riksdagen må medgiva, att förre överkonstapeln
vid flottans poliskår Carl Ludvig Wintzells änka Carolina
Sofia Wintzell, född Holmqvist, må från och med
den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
tvåhundratrettiosju kronor 50 öre.
Ang.
pensionsftirbättring
åt f. d.
kaptenen
vid flottan
S. G. It.
Martin.
ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 118 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. kaptenen vid flottan Sten Gustaf Roland Martin
må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,072
kronor 50 öre för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid
armén och marinen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Martin, som är född den 12
juni 1890, utnämnts till underlöjtnant vid flottan med lön den 28 oktober 1910
och efter gradvis skedd befordran till kapten med lön i 2:a klass den 24
oktober 1919, ävensom att Martin vilken alltsedan den 15 augusti 1920 på
grund av sinnessjukdom varit ur stånd att tjänstgöra samt enligt läkarintyg
för framtiden vore till tjänstgöring oförmögen, genom kungl. brev
den 31 december 1923 jämlikt punkt 8 i gällande pensioneringsgrunder för
flottans befäl och underbefäl med vederlikar meddelats avsked från innehavande
beställning vid flottan med rätt för honom att från och med den
1 januari 1924 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension från
allmänna indragningsstaten till belopp av 1,920 kronor årligen.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Ang.
pension åt
förre sjuk
-
12:o) I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion
nr 267 har hemställts, »att riksdagen måtte från och med 1 januari 1924
vårdssoldaten bevilja förutvarande sjukvårdssoldaten Per Fredrik Holm i Los församling
P. F. Holm.
i Gävleborgs län en årlig pension å 500 kronor.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
13
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Holm,
som är född den 15 december 1854, anställts vid Hälsinge regemente i december
1875, genomgått undervisning såsom sjukvårdselev vid garnisonssjukhuset
i Stockholm hösten 1879 och erhållit avsked ur krigstjänsten den
17 juli 1893 på grund av läkarintyg, enligt vilket han på grund av kronisk
huvudvärk och dövhet vore till vidare krigstjänst oduglig. Motionären har
vidare framhållit, att Holm, vilkens arbetsförmåga vore på grund av sjukdomen
väsentligen nedsatt, befunne sig i knappa omständigheter.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Holm i hans egenskap av förutvarande
indelt soldat pension å allmänna indragningsstaten synes utskottet
icke höra förordas. Ej heller bär utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att Holm
skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall medgivits, beredas underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, såsom om han tjänat kronan under den tid,
som för sådan förmåns erhållande är föreskriven. Hen tidrymd av omkring
17 */2 år, under vilken Holm för mer än 30 år sedan varit i krigstjänst, har
nämligen synts utskottet alltför kort för att, med hänsyn till de grunder,
som hittills i liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda ett dylikt medgivande.
För övrigt hava här icke anförts några särskilt ömmande omständigheter,
vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag från hittills följda
principer. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att, såvitt i
ärendet tillgängliga handlingar utvisa, Holms krigstjänst icke kan anses
hava bidragit^ till hans sjukdom, vilken synes hava börjat redan i hans
barndom.
På grund av vad nu anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 267 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Ang. socialdepartementet.
13:o) I en inom andra kammaren av herr Carlsson-Frosterud väckt motion nr
62 har hämställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. korpralen Emil Svensson
Öster från Kristinehamn ett årligt understöd av fyrahundra kronor
under hans återstående livstid».
I motionen har anförts, bland annat, att Öster, som är född den 15 september
1849, varit anställd som extra arbetare vid Kristinehamns hospital
från och med den 8 juni 1903 till den 19 augusti 1923, att öster, som icke
hade annan inkomst än honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vore medellös samt att han hade en 78 år gammal, nästan
blind hustru att försörja.
Beträffande motiveringen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen med därvid fogade bilagor.
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt förre
korpralen E.
Svensson
Öster.
J 4
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Vtakottet.
över förevarande motion har medicinalstyrelsen på anhållan av utskottet
anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet infordrat
yttranden av direktionen för Kristinehamns hospital samt sysslomannen därstädes.
Sysslomannen har meddelat följande:
Arten av Östers arbete vid Kristinehamns hospital hade varit grovarbete,
och hade detta arbete till allra största delen bestått av bergsprängning och
vedhuggning. Tablå över Östers avlöning under de senaste 10 åren närslötes.
Öster vore meddellös, utom så till vida att han erhölle pension från Vadstena
krigsmanshuskassa och från och med den 1 oktober 1923 erhållit ett årligt
understöd av 228 kronor 40 öre från allmänna folkpensioneringen.
Den av sysslomannen omförmälda tablån utvisar, att Östers arbetsförtjänst
under åren 1914—1923 uppgått till följande belopp, nämligen:
År |
1914........... |
......... kronor 977:28 |
År 1919.......... |
......... kronor 1,736:8 9 |
» |
1915........... |
......... » 1,050:2 2 |
» 1920........... |
......... » 1,751:5 8 |
» |
1916........... |
......... » 1,149:6 8 |
» 1921........... |
......... » 1,800: — |
» |
1917.......... |
......... » 1,205:41 |
» 1922 .......... |
......... » 1,067:7 0 |
» |
1918.......... |
......... » 1,466:6 5 |
» 1923 .......... |
......... » 773:48 |
eller i medeltal omkring 1,298 kronor för år.
Direktionen för hospitalet har åberopat vad sysslomannen anfört samt
därutöver meddelat, att enligt överläkaren vid anstalten E. Vestbergs åsikt
skäl funnes för antagandet, att Östers sedan några år tillbaka nedsatta arbetsförmåga
delvis hade sin grund i skador, som han ådragit sig i arbetet för
hospitalets räkning.
För egen del har medicinalstyrelsen — under åberopande av att 1923 års
riksdag tillerkänt snickaren N. Nelin, vilken under en lång följd av år utfört
arbete mot timpenning vid Malmö asyl, utan att hava ägt fast anställning
därstädes, ett årligt understöd av 600 kronor att utgå från allmänna
indragningsstaten — tillstyrkt bifall till motionen.
Enligt vad utskottet inhämtat uppbär Öster, förutom pension enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring med ovannämnda belopp 228 kronor 40 öre årligen,
i egenskap av f. d. indelt korpral från Vadstena krigsmanshuskassa underhåll
jämte korpralstillägg till sammanlagt belopp av 260 kronor årligen, varå dyrtidstillägg
för närvarande utgår med 150 kronor för år. Öster åtnjuter alltså förmåner
om tillhopa 638 kronor 40 öre årligen. Vid sådant förhållande och
då öster först vid närmare 55 års ålder blivit anställd som extra arbetare vid
ifrågavarande hospital, där han synes hava sysselsatts huvudsakligen med
handräckningsgöromål av enklare art, har utskottet ansett sig icke böra tillstyrka
beredande åt honom av pension eller därmed jämförligt understöd. Att,
såsom medicinalstyrelsen synes hava ifrågasatt, likställa förevarande fall med
den av 1923 års riksdag behandlade frågan om pension åt snickaren vid Malmö
asyl N. Nelin, synes knappast vara berättigat, enär Nelin under 32 år varit
anställd som snickare vid sistnämnda anstalt och därvid uppburit en avlö
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 15
ning, som under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring 3,000
kronor årligen.
Under åberopande av vad nu anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 02 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
III. Ang. kommunikationsdepartementet.
14:o) I en till riksdagen avlåten den 7 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 100 har Kungl. Ma,j:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre distriktschefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet
Gustaf Magnus Nermans änka Valborg Nerman, född
Hedvall, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Gustaf Magnus Nerman,
vilken utnämnts till distriktschef år 1875, den 28 oktober 1892 erhållit
avsked från denna befattning med en årlig pension från allmänna indragningsstaten
av 3,000 kronor, att Nerman avlidit den 12 januari. 1913 och såsom
delägare i dödsboet, vilket utvisat brist, efterlämnat, förutom barn i ett föregående
äktenskap, sin hustru Valborg Nerman, född den 27 mars 1853, samt
att, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1883 upptagit bland de verk
och stater, som tillhörde dåvarande civilstatens pensionsinrättning, Nerman,
vilken ägt rätt till pension å allmänna indragningsstaten och tillika vid denna
tidpunkt överskridit den ålder, som berättigade honom till pension från pensionsinrättningen,
icke inträtt såsom delägare i inrättningen och således icke
heller blivit delägare i dåvarande civilstatens enskilda änke- och pupillfond.
Änkefru Nerman har såsom skäl för sin hos Kungl. Maj:t gjorda hemställan
om pension framhållit, att hon icke hade några tillgångar i penningar
eller värdehandlingar och icke vore i stånd att genom eget arbete förskaffa
sig någon inkomst. Det enda hon ägde vore en del vid auktionen efter
hennes make undantagna möbler och andra lösören, av vilka hon försökt
men icke lyckats försälja en del. Änkefru Nermans enda existensmedel hade
utgjorts av några tillfälliga gratifikationer, för år 1923 uppgående till sammanlagt
310 kronor. Under sådana förhållanden hade änkefru Nerman under
de senaste åren blivit bragt nära och understundom inom svältgränsen.
Vid pensionsansökningen voro fogade, bland annat, intyg av kronobokhållaren
i Uppsala, att änkefru Nerman icke inom nämnda stad vore taxerad
för något slag av inkomst, samt av Uppsala stads pantlånekontor, utvisande,
att hon vid upprepade tillfällen belånat lösörepersedlar utan att sedermera
hava utlöst dem.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Ang.
pension åt
distriktschefen
G. M.
Nermans
änka.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Utskottet.
Ang.
pension
åt prägelförmannen
vid
mynt- och
justeringsverket
L. P.
Karlströms
änka.
Utskottet.
Även utskottet anser det vara billigt, att änkefru Nerman under sin återstående
livstid tillerkännes pension av statsmedel. Vidkommande storleken
av denna pension har utskottet visserligen, vid det förhållande att Nerman
icke erlagt några avgifter för beredande av änkepension, funnit det vara
tveksamt, huruvida pensionen borde bestämmas till samma belopp, 600 kronor,
som skulle hava utgått, därest änkefru Nerman varit berättigad till pension
från civilstatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn till distriktchefen
Nermans långvariga och gagnande verksamhet i det allmännas tjänst och till
de synnerligen ömmande förhållanden, som i förevarande fall åberopats, har
utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
rikdagen bifallas.
IV. Ang. finansdepartementet.
15:o) I en till riksdagen avlåten den 14 mars 1924 dagtecknad proposition
nr 143, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit
riksdagen medgiva, att prägelförmannen vid mynt- och justeringsverket Lars
Petter Karlströms änka Emma Kristina Karlström, född Andersdotter, må,
räknat från och med den 1 januari 1924, så länge hon förblir i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall beviljat årliga understöd åt
änkor efter arbetare vid riksbankens sedeltryckeri. Under sådana förhållanden
och med hänsyn till de i ärendet åberopade särskilda omständigheterna får utskottet,
som icke har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
V. Ang. jordbruksdepartementet.
16:o) I en till riksdagen den 14 mars 1924 avlåten proposition nr 93 kar
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—4:o hemställt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
17
a) Beträffande det under punkt 1 av berörda proposition framställda förslaget
om pension åt lantbrukskonsulenten i Berlin M. F. H. Langenheim
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket
utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Any.
pension åt
lantbrukskonsulenten
i Berlin
M. F. H.
Langenheim.
b) I punkt 2 av samma proposition liar hemställts, att riksdagen må medgiva,
att f. d. distriktslantmätaren i Gotlands norra distrikt, f. d. majoren i
armén Gustaf Albert Köhler må från och med den 1 mars 1924 under sin
återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension från
arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720 kronor, samt
utöver honom därjämte tillkommande pension å 1,780 kronor såsom distriktslantmätare,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till
belopp av 900 kronor.
I förevarande ärende har statskontoret uti avgivet utlåtande anfört
Any.
tilläggspension
åt
f. d. distrikts
lantmätaren
G. Å. Kali ler
följande:
Då Köhler visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda
villkor för erhållande av hel pension, hade lian genom statskontorets beslut
den 10 januari 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst
efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående
livstid åtnjuta pension å 4,500 kronor. Emellertid vore Köhler i
egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta
pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,
vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det han avgått från
distriktslantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen
reduceras enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till eu
tredjedel, dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen
icke understege civilpensionens belopp eller 4,500 kronor. Därest det i stället
för en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner,
som båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet
icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen
och en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall
alltid av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av
honom själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu
förevarande fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en
hand med en lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften,
att vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela
den lägre pensionen. I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
beviljat pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen
jämte en tredjedel av den mindre.
Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma Köhler,
vore 4,500 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte eu tredjedel av
pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 5,406
kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (1,780 +
2,720 =) 4,500 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronolog
öre, avrundat till 900 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. S sand. 27 höft. (.Yr 32.)
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
utskottet. Kungl. Maj ds förslag, vilket står i överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare i vissa likartade fall medgivit, föranleder icke erinran från utskottets
sida; och får utskottet fördenskull hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majds ifrågavarande
framställning.
Ang.
pensioner åt
stallbetjänten
vid Flyinge
hingstdepå
och stuteri N.
P. Tornberg,
nattvakten
därstädes A.
Eriks sorl samt
stallbetjänten
vid Strömsholms
hingstdepå
G. G.
Gustafsson.
c) Under punkt 3 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att en var
av stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå och stuteri Nils Persson Tornberg
och nattvakten därstädes Anders Eriksson samt stallbetjänten vid Strömsholms
hingstdepå Gustaf Georg Gustafsson må från och med månaden näst
efter den, varunder han frånträder sin ifrågavarande befattning, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension med följande
belopp för år räknat, nämligen Tornberg och Gustafsson vardera 500
kronor och Eriksson 350 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att samtliga ifrågavarande
befattningshavare äro födda 1859, att Tornberg och Eriksson varit
anställda vid Flyinge hingstdepå, den förre sedan den 1 november 1884 och
den senare från den 1 november 1909, samt att Gustafsson innehaft sin
nuvarande befattning vid Strömsholms hingstdepå sedan den 1 april 1884.
Befattningshavarna hava, enligt vad vederbörande depåchefer intygat, plikttroget
och samvetsgrant skött sina åligganden samt städse ådagalagt ett hedrande
uppförande, men äro nu i följd av ålder och sjuklighet mindre väl lämpade
att på ett tillfredsställande sätt handhava sina befattningar. Enligt
företedda läkarbetyg lider Tornberg av ljumsktarmbråck, Eriksson av åderförkalkning
och Gustafsson av emfysem samt kronisk hjärtinflammation och
muskelreumatism.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
utskottet. Då de här ifrågasatta pensionsbeloppen tillmätts efter samma grunder,
som legat till grund för tidigare fattade beslut i fråga om pensionering av
stallbetjäning vid hingstdepåerna, har utskottet funnit sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Majds ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.
Ang. d) I punkt 4:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen
pension åt ^ medgiva, att arbetaren Lars Jonsson må från och med månaden näst
Ultima egen- efter den, varunder han lämnar sin anställning vid Ultima egendom,
dom L. tio c k tidigast från och med den 1 januari 1924, under sin återstående
Jonsson.
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension av 400 kronor
årligen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
19
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Jonsson, som är
född den 7 oktober 1851 och således uppnått en ålder av 72 år, under
mer än 28 år med mycket gott vitsord varit anställd såsom arbetare vid
Ultuna egendom, huvudsakligen såsom får- och svinskötare. Hans arbetsförmåga
är, enligt företett läkarhetyg, numera i mycket hög grad nedsatt.
Jonssons löneförmåner, som i medeltal för åren 1919—1923 — oavsett
dyrtidstillägg för 1919 — utgjort 1,314 kronor, uppgingo 1923 till 979
kronor 28 öre, varav 500 kronor i penningar och återstoden i form av
naturaförmåner.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Stockholm den 3 april 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Reservation
vid punkt 13 (angående årligt understöd åt förre korpralen E. Svensson
Öster):
av herrar Bäcklund och Lovén, vilka yrkat, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion II: 62, må medgiva, att förre korpralen Emil Svensson
Öster från Kristinehamn må från och med den 1 januari 1924 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor.