Bankoutskottets inlåtande Nr 31.

iNr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april l!)t!i kl. t e. in.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående vissa
pensioner och understöd m. m. från allmänna indragningsstaten.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagteeknad proposition nr
85, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Majd, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
(iver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—12:o hemställt.

l:o.

1 punkt l:o av berörda proposition bär föreslagits, att riksdagen må med- Ang.
giva, att vaktmästaren vid ^rustkammare!! Johan Erik Jansson må från åt

och med månaden nast efter den, varunder han avgår från sin anställning vid livrust.
vid livrustkammaren, under sin återstående livstid uppbära å allmänna in- , k°m™aren

, oi» • • Hj. Jansson,.

dragmngsstaten en årlig pension till belopp av 1,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Jansson, som är född den 13
december 1857, varit anställd vid livrustkammaren alltsedan den 1 oktober
1884.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Majds förslag och får
sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande
framställning.

2:o.

Med biträdande av vad i punkt 2:o föreslagits får utskottet, under hänvisning
till den i propositionen lämnade utredningen i förevarande ärende,
hemställa,

att riksdagen ma medgiva, att vaktmästaren vid musikaliska
akademien Frans Henrik Janssons änka Anna
Lovisa Jansson, född Svensson, må från och med den

Ang.

pension åt
vaktmttstaränkan Anna

Lovisa
Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 26 höft. (Nr 31.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

personligt
lönetillägg åt
vaktmästaren
vid karolinska
institutet
J. Ekman.

Ang.

pension åt
förre kamreraren
vid
tekniska högskolan
E. F.
TÅlliesköld.

1 juli 1923 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio
kronor.

3:o.

Under punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid patolologiska institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
John Ekman må äga att från och med den 1 juli 1924, så länge han kvarstår
i sin nuvarande befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
personligt lönetillägg till belopp av 200 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har på de i propositionen anförda skäl funnit sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

4:o.

1 punkt 4:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre kamreraren
vid tekniska högskolan Ernst Ferdinand Lilliesköld må, räknat från
och med den 1 januari 1923, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.

Föredragande departementschefen har i detta ärende anfört följande:

»Av handlingarna i ärendet framgår, att Lilliesköld, som är född år 1847,
varit anställd såsom kamrerare vid högskolan från och med den 1 augusti
1892 till och med den 31 december 1922, att han under denna tid uppburit
ett arvode av 800 kronor, varjämte till honom utgått årligt fyllnadsarvode
under åren 1912—1917 med 700 kronor, under åren 1918—1920 med 1,000
kronor och under åren 1921—1922 med 2,700 kronor, samt att han varit
huvudkassör vid statens järnvägar, för vilken tjänst han numera åtnjuter
pension med 4,000 kronor.

Rörande det under åren 1921—1922 utgående fyllnadsarvodet å 2,700 kronor
torde böra beaktas följande omständigheter.

I statsverkspropositionen till 1920 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om
anvisande för tekniska högskolan på extra stat för år 1921 av ett anslag å
19,240 kronor att utgå för vissa angivna ändamål, däribland till förhöjning
av kamrerarens arvode 2,200 kronor samt till ett arbetsbiträde åt kamreraren
1,550 kronor. Riksdagen, som vid det förhållandet att kamrerarbefattningen
innehades av en pensionerad befattningshavare icke ansåg lämpligt att, innan
ny kamrerare blivit tillsatt, vidtaga anordningar av mera stadigvarande natur
beträffande sagda befattning, höjde det föreslagna förstärkningsarvodet från
2,200 kronor till 2,700 kronor för att bereda kamreraren tillfälle att förmedelst
det sålunda höjda tilläggsarvodet kunna tillförsäkra sig om erforderligt
arbetsbiträde. Däremot beviljades icke något särskilt anslag för sistnämnda

Banko utskottets utlåtande Nr 31.

ändamål. Av det sammanlagda kamrerararvodet, It,500 kronor, lärer vid
sådant förhållande någon mindre de] la betraktas såsom anslag till nödig
arbetshjälp.

Tekniska högskolans förvaltningsnämnd har, under framhållande av att
Lilliesköld på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sin kamrerarbefattning,
föreslagit, att han skulle erhålla pension med 1,500 kronor årligen
från och med den 1 januari 1928.

Statskontoret har i yttrande den 31 augusti 1923 anfört följande:

Då kamrerarbefattningen vid tekniska högskolan för Lilliesköld varit eu
bisyssla bredvid annan inkomst av statstjänst i form av avlöning eller pension
från statens järnvägar, synes det statskontoret kunna starkt ifrågasättas,
huruvida någon som helst pension bör beredas Lilliesköld för kamrerarbefattningen.
I alla händelser kan statskontoret icke tillstyrka det föreslagna beloppet
1,500 kronor, utan måste med hänsyn till den pension av statsmedel,
som redan tillkommer Lilliesköld, och nyare pensionslagars bestämmelser om
förening av pension för två tjänster hemställa, att beloppet icke sättes högre
än 500 kronor, motsvarande en tredjedel av den pension, som kan anses hava
bort utgå, om annan statspension icke åtnjutits. Skall pension beredas, torde
mot den föreslagna utgångspunkten den 1 januari 1923 icke vara något att
erinra.

Med hänsyn till Lillieskölds länga och väl vitsordade tjänstgöring såsom
kamrer vid tekniska högskolan finner jag mig böra tillstyrka, att pension
beredes honom för denna tjänst. Emellertid kan jag beträffande beloppet
av pensionen icke ansluta mig till det från högskolans sida framställda
förslaget, utan synes mig pensionen, i enlighet med vad statskontoret förordat,
böra bestämmas till 500 kronor för år. Den torde böra utgå från och
med den 1 januari 1923, då Lilliesköld lämnade sin tjänst som kamrerare.»

Då Lilliesköld i egenskap av f. d. huvudkassör vid statens järnvägar åtnjuter
pension till belopp av 4,000 kronor årligen, har utskottet i likhet med
statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida pension borde beredas
honom för hans befattning som kamrerare vid tekniska högskolan. I betraktande
av den avsevärda tid — omkring 30 år — under vilken Lilliesköld
bestritt denna befattning, har utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka,
att någon pension beredes Lilliesköld för densamma, varvid utskottet likväl
ansett sig böra stanna vid att förorda ett belopp av 400 kronor årligen, att
utgå först från och med ingången av år 1924.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande framställning,
må medgiva, att förre kamreraren vid tekniska
högskolan Ernst Ferdinand Lilliesköld må, räknat från
och med den 1 januari 1924, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig ix>nsion
till belopp av fyrahundra kronor.

Departements chefen.

Utskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pension åt
förre gynna
stikvaktmästai
en och
eldaren Carl
August Persson.

Ang.

pension åt
gymnastikvaktmästaren

J. Svensson
ljung.

Ang.

pension åt
vaktmäst aren
A. L. Carlsson.

Ang.

pension åt
vaktmästaren
K. 0. Asplund.

5:o.

I enlighet med vad under punkt 5:o föreslagits och under hänvisning till
den i propositionen lämnade utredningen i förevarande ärende får utskottet
hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förre gymnastik vaktmästaren
och eldaren vid högre allmänna läroverket i
Hälsingborg Carl August Persson må från och med
den 1 juli 1923 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
åttahundraåttio kronor.

(i ro.

Under punkt 6:o liar hemställts, att riksdagen må medgiva, att gymnastikvaktmästaren
vid högre latinläroverket i Göteborg Johan Svensson Ljung
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans
innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 880 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

7:o.

I punkt 6:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred Leonard Carlsson må från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande
befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen hänvisar utskottet till
propositionen.

Utskottet biträde]- Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

8:o.

Under punkt 8:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Gävle Klas Olof Asplund må

Bankoutskottets utlåtande Nr dt.

från och med månaden näst efter den, under vilken lian entledigas från sin
anställning vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära — i stället för honom av 1915 års riksdag tillerkänt
pensionsbelopp av 500 kronor — en årlig pension av 1,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Asplund, som är
född den 7 mars 1844 och liaft oavbruten tjänstgöring vid högre allmänna
läroverket i Gävle sedan höstterminen 1877, först såsom eldare intill år 1884
och därefter såsom både vaktmästare och eldare, genom beslut av 1915 års
riksdag tillerkänts en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, i vilken han bleve entledigad från sin anställning
vid läroverket. Asplund har emellertid icke tillträtt denna pension utan alltjämt
kvarstått vid sin vaktmästarbefattning, varemot lian frånträtt eldarsysslan.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Aven utskottet finner det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, Vtskotta.
att Asplund, då han efter mer än 46 års väl vitsordad tjänstgöring vid
ifrågavarande läroverk avgår från sin anställning, tillerkännes pension till
enahanda belopp, som numera plägar beviljas med honom likställd vaktmästare
vid högre allmänt läroverk. Utskottet har fördenskull ansett sig
höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

9:o.

I punkt 9:o liar hemställts, att riksdagen ma medgiva, att till första *ny.

lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von Reis må från och med rionåt7mné*-

månaden näst efter den, under vilken hon erhåller avsked från sin befatt- lärarinnan
ning, dock tidigast från och med den 1 juli 1924, från allmänna indrag- v‘fvimme°-by''

ningsstaten utgå en tilläggspension till sådant belopp, att densamma — Tida von fou

tillika med den eller de pensioner, som hon må äga uppbära på grund av
gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt på
grund av sådan delaktighet i enskild pensionsinrättning, som medför rätt
till statsbidrag — uppgår, efter avrundning till närmast högre tiotal kronor,
till två tredjedelar av den enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen
för lärarinna i högsta lönegraden vid statens samskolor.

I detta ärende har föredragande departementschefen anfört, bland annat,
följande:

»Genom beslut av 1904. års riksdag erhöllo kvinnor rätt att inneliava vissa
ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk, nämligen ämneslärarinnebefattningar
vid de statssamskolor, som enligt nämnda riksdagsbeslut skulle
upprättas.

För dylika ämneslärarinnor inträdde, enligt lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907 sådan denna lag lydde

K

Bankoutskottets utlåtande Nr dl.

intill den 1 januari 1919, rätt att komma i åtnjutande av hel pension vid
uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår. Därvid är dock i nämnda lag
stadgat såsom förutsättning för rätt att över huvud taget erhålla pension,
att tjänstinnehavaren vid uppnåendet av pensionsåldern innehar minst tio
för pension beräkneliga tjänstår. Oavkortad pension utgår för ordinarie
ämneslärarinna med samma belopp som oavkortad lön för sådan lärarinna.

I samband med, såsom jag nyss erinrade, upprättandet av statssamskolor
indrogos åtskilliga privata flickskolor, varvid flera förut under många år
vid enskilda läroanstalter tjänstgörande lärarinnor vunno anställning såsom
ordinarie ämneslärarinnor vid de statssamskolor, som kommo att ersätta de
forna privata läroanstalterna. — — — — — —.

De lärarinnor, som på detta sätt flyttades över från enskilda skolor till
statssamskolor, erliöllo i samband därmed icke någon rätt att för löneturseller
pensionsberäkning tillgodoräkna sig någon del av sin föregående tjänstgöring.
Detta förhållande innebar, att vissa av de nyssnämnda lärarinnorna,
vilka vid inträdet i statstjänst nått en mera framskriden ålder, vid uppnådd
pensionsålder ej kunde uppfylla den i gällande pensionslag uppställda fordran
på minst tio års statstjänst för erhållande av pension.

Nu nämnda omständigheter föranledde efter några års förlopp flera lärarinnor,
vilka skulle drabbas av sistnämnda bestämmelse i pensionslagen, att
till Kungl. Maj:t ingiva ansökningar om rätt för dem att för pensions erhållande
tillgodoräkna föregående tjänstetid med full tjänstgöring vid statsunderstödd
högre flickskola in. fl. enskilda läroanstalter.

Bland nämnda lärarinnor var även första lärarinnan vid samskolan i
Vimmerby Tecla von Reis. Beträffande hennes ansökning anförde statskontoret
i sitt den 8 april 1913 i ärendet avgivna utlåtande, att hon, som ar
1907 utnämnts till sin innehavande befattning, vid uppnående under ar 1918
av avgångsåldern, 55 år, syntes kunna räkna minst 10 år i statens tjänst
och alltså kunde utan särskild åtgärd komma i åtnjutande av pension.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 18 april 1913 instämde
föredragande departementschefen i statskontorets uttalande beträffande Tecla
von Reis’ pensionsrätt, varför någon framställning till riksdagen beträffande
henne ej kom till stånd. I fråga om de övriga sökandena avläts däremot
i enlighet med tillstyrkan av statskontoret proposition till riksdagen, som
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgav, att ifrågavarande lärarinnor, sju
till antalet, Ange — utan hinder av den i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension meddelade bestämmelsen, att för erhållande
av pension erfordrades att vid uppnående av föreskriven avgångsålder
innehava minst tio tjänstår — vid avgång ur tjänsten efter uppnådd ålder
av 55 år förklaras berättigade att erhålla pension till avkortat belopp
i förhållande till tjänstårens antal, dock minst 550 kronor för första lärarinna
och lärarinna i andra lönegraden samt 400 kronor för lärarinna i första
lönegraden.

På framställning av Kungl. Maj:t beslöt sedermera 1919 ars riksdag medgiva,
att till en var av förenämnda sju lärarinnor finge från och med manaden
näst efter den, under vilken hon erhållit eller erhölle avsked från
sin befattning, dock tidigast från och med den 1 januari 1919, från allmänna
indragningsstaten utgå eu tilläggspension till sådant belopp, att densamma
— tillika med den eller de pensioner, som hon kunde äga uppbära
på grund av 1913 års riksdags beslut och gällande pensionslag, eller ock
på grund av sådan delaktighet i pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarinnornas

Hankoutskottets utlåtande Nr HL

7

pensionsföreuing, som medförde rätt till statsbidrag — uppginge, efter avrlindning
till närmast högre tiotal kronor, till två tredjedelar av den enligt
gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen för lärarinna i högsta lönegraden
vid statens samskolor.

Jag ber härvid få erinra om att si stberörda pension för närvarande utgör
2,700 kronor samt att pensionsbeloppet är lika för första lärarinna och
lärarinna. Två tredjedelar av sagda belopp utgör alltså nu 1,800 kronor.

För de lärarinnor, om vilka bär är fråga, skulle emellertid, som nyss nämnts,
i vederbörande pensionsbelopp inräknas de belopp, som lärarinnorna kunde
äga att uppbära från enskilda pensionsinrättningar och till vilka utgått,
jämte bidrag från andra håll, jämväl statsbidrag. Tillika bör jag erinra
dii rom, att genom beslut av 1918 års riksdag pensionsåldern för lärarinna
vid statssamskola från och med år 1919 höjts till 60 år.

Hos Kung!. Maj:t har nu Tecla von Kris anhållit om viss förhöjning i
den pension, vartill hon vore berättigad vid avgång från sin lärarinnebefattning
vid samskolan i Vimmerby.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Tecla von Kris är född den BO
juni 1863, att hon tjänstgjort vid nyssnämnda samskola från början av
höstterminen 1907 till och med slutet av höstterminen 1909 i egenskap av
ordinarie ämneslärarinna och t. f. första lärarinna samt från början av
ar 1910 i egenskap av första lärarinna, att hon av skolöverstyrelsen erhållit
tillstånd att kvarstå vid sin tjänst intill utgången av juni 1924 samt
att hon uppbär viss pension från svenska lärarinnornas pensionsförening,
understödsförening.

I sin ansökning har Tecla von Kris anfört, bland annat, följande:

Hennes tjänstgöring vid samskolan i Vimmerby komme att omfatta 16
ar, under vilken tid hon hittills ej åtnjutit någon som helst tjänstledighet.

Hon funne det vara rättvist, att hon, som hade att uppvisa ungefär dubbelt
så lång tjänstgöring som de statssamskolelärarinnor, vilka genom 1919
ars riksdags beslut garanterats pensionsbelopp av två tredjedelar av full
pension för sådan lärarinna, åtminstone jämställdes med dessa i pensionshäuseende,
ty annars skulle det egendomliga inträffa, att hon komme i en sämre
ställning, ekonomiskt sett, än lärarinnor med betydligt kortare tjänstgöringstid
vid samma slags läroanstalter och med samma utbildning. — — —.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts i förevarande ärende har ut- utskotta.
skottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

10:o.

I enlighet med vad under punkt 10:o hemställts och under hänvisning a«y.

till den i propositionen lämnade utredningen i ärendet får utskottet hemställa, Pensjon *

seminane att

riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid folk- EmUNiufZ
skoleseminariet i Karlstad Emil Nilsson må från och

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pension åt
vaktmästaren

F. A. Hellberg.

Ang.
tilläggspension
åt
f. d. professorn
och äverläraren
vid gymnastiska
centralinstitutet

N. F. Sellén.

med månaden näst efter den, under vilken lian entledigas
från sin befattning, dock tidigast från och med den 1
oktober 1924 under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension å ettusenetthundra
kronor.

ll:o.

Under punkt ll:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren
vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna Frans
August Hellberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 450 kronor, under villkor
att han från samma tidpunkt av Eskilstuna stad erhåller en årlig pension
av minst 450 kronor, jämte därå belöpande andel av dyrtidstillägg å sammanlagda
pensionen, att utgå enligt de grunder, som äro eller varda fastställda
för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst med
icke nyreglerade pensioner.

Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet
får utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

12:o.

I punkt 12:o av ifrågavarande proposition har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att f. d. professorn och överläraren vid gymnastiska centralinstitutet
Nils Fredrik Sellén må från och med den 1 februari 1924 under
sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension
från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720 kronor,
samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,280 kronor såsom
överlärare vid gymnastiska centralinstitutet, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 900 kronor.

I förevarande ärende har statskontoret uti avgivet utlåtande anfört följande:

Då professorn Sellén visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda
villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut
den 20 september 1923 förklarats berättigad att fr. o. in. månaden näst efter
den, vari avgång från tjänsten efter den 6 januari 1924 uppnådd ålder av
65 år komme att äga rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension å
5,000 kronor, motsvarande det för honom gällande pensionsunderlaget. Emellertid
vore Sellén i egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från
arméns pensionskassa åtnjuta pension jämte fyllnadspension till sammanlagt
belopp av 2,720 kronor, vilken förmån, som underginge viss reducering så
länge han åtnjöte lön å gymnastiska centralinstitutets stat, komme att

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. <>

utgå oavkortad efter det lian avgått från sin tjänst å sistnämnda stat;
och på grund härav måste den civila pensionen reduceras enligt bestämmelsen
i 16 § 3:o) av förenämnda lag till eu tredjedel, dock med iakttagande
att densamma jämte den militära pensionen icke understege civilpensionens
oreducerade belopp eller 5,000 kronor. Därest det i stället för en civilpension
och eu militärpension gällt förening av två pensioner, som båda bestämts
imligt den civila pensionslagen, skulle, där reducering över huvud taget
skulle förekomma, sammanlagda pensionsbeloppet dock icke understigit vad
som motsvarat hela den större pensionen och en tredjedel av den mindre enligt
regeln, att vederbörande i sådant fall alltid av pensionsbeloppet Unge
behålla vad som beräknades motsvara av honom själv erlagda avgifter för
egen pensionering. I nu förevarande fall, där undantagsvis eu större civilpension
förenades pa en hand med eu lägre militärpension, bleve åter följden
av förenämnda reduceringsföreskrift, att vederbörande ginge miste om ett
belopp, motsvarande hela den lägre pensionen. I dylika undantagsfall hade,
såsom i förevarande ansökning framhållits, riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
beviljat pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större
pensionen jämte en tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma Sellén,
vore 5,000 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av
pensionen för lians militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda tillhopa
5,906 kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med
2,280 + 2,720 = 5,000 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906,
kronor 66 öre, avrundad till 900 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vissa av riksdagen
tidigare i liknande fall meddelade beslut, har utskottet funnit sig böra
biträda. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.

Utskottet.

»Utäng till riksdagens protokoll 1924. S samt. 26 höft. (Nr 31.)

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Reservation

vid punkten 4:o (ang. pension åt förre kamreraren vid tekniska högskolan
E. F. Lilliesköld):

av herrar Abrahamsson och Gardell, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Då den befattning, Lilliesköld innehaft som kamrerare vid tekniska högskolan,
endast varit en bisyssla, som han skött vid sidan av annan, fullt
avlönad statstjänst, för vilken han nu åtnjuter en årlig pension av 4,000
kronor förutom dyrtidstillägg, samt med hänsyn till de konsekvenser, som
skulle följa av att riksdagen går in för att bevilja pensioner för dylika bisysslor,
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj-.ts
förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.»

Herr Eriksson i Grängesberg har begärt fä antecknat, att han icke deltagit
i behandlingen av de i förevarande utlåtande upptagna ärenden.

Stockliolm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.