4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1924 kl. 3 em.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående
reglering av vissa kursförluster å utländska värdepapper m. m.

I en till bankoutskottet ställd, den 14 nästlidne februari dagtecknad framställning
hava fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, »att bankoutskottet
behagade föreslå riksdagen medgiva, att den av riksgäldskontoret förvaltade
fonden för statskuldens amortering må vid bokslutet för budgetåret 1923—
1924 debiteras med 21,478,491 kronor 32 öre till utjämnande av det bland riksgäldskontorets
tillgångar upptagna kontot ’Kiu-sförluster å utländska värdepapper
och övriga utländska behållningar’».

Till stöd för berörda framställning hava fullmäktige anfört följande.

»I sina berättelser till 1921—1924 års riksdagar hava fullmäktige i riksgäldskontoret
lämnat redogörelse för de nedskrivningar av bokföringsvärdet å vissa
riksgäldskontoret tillhöriga utländska värdepapper och valutor, som under de
senaste åren vidtagits.

Med avseende härå vilja fullmäktige erinra, att riksdagen redan år 1920 i
sin skrivelse nr 96 uttalat den mening, att en reglering av det bokförda värdet
å riksbankens utländska fordringar till överensstämmelse med läget å den utländska
valutamarknaden borde företagas samt att riksbankens till disposition
stående medel borde i den utsträckning, som kunde finnas vara av behovet
påkallad, tagas i anspråk för åstadkommandet av en dylik reglering.

Den 31 december 1920 innehade riksgäldskontoret utländska statspapper
och andra utländska tillgodohavanden till ett bokfört värde av 29,578,046 kronor
91 öre, varav 19,018,023 kronor 39 öre utgjorde tyska värdepapper och
valutor av olika slag, 2,922,300 kronor franska Bons de la Défense National
samt återstoden dollar- och pundvalutor. Berörda tyska värdepapper och behållningar
härrörde till största delen från tiden före världskrigets början, varemot
de franska värdepapperen inköpts under år 1920 i syfte att erhålla ränteavkastning
av åtskilliga riksgäldskontorets tillgodohavanden i francs, innestående
hos vissa bankhus i Paris och ursprungligen avsedda för inlösen av räntekuponger
och utlottade obligationer av de svenska statslånen.

Då fullmäktige ansågo, att den av riksdagen, på sätt ovan är nämnt uttalade
grundsatsen beträffande bokföringen av riksbankens tillgångar även borde
tillämpas i vad anginge riksgäldskontorets utländska tillgodohavanden, företogs
vid 1920 års bokslut en nedskrivning av nyssnämnda tyska och franska
värdepapper och valutor till belopp, som närmare motsvarade deras verkliga
värde. Nedskrivningen skedde på så sätt, att inköpspriset i riksmark resp.
francs för dessa värdepapper och valutor evalverades till kronor efter de avista-kurser
på nämnda två utländska myntslag, som den 31 december noterades
av riksbanken.

Efter enahanda grund nedskrevos vidare i samband med 1920 års bokslut
riksgäldskontorets hos vissa tyska banker innestående, för inlösen av obligationer
och kuponger avsedda tillgodohavanden.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

De belopp, vartill samtliga nedskrivningar uppgingo, bokfördes bland tillgångarna
å ett särskilt konto, benämnt »Kursförluster å utländska värdepapper
och övriga utländska behållningar». I utgående balansräkningen för år 1920
är detta konto upptaget med ett belopp av ..................... kr. 19,851,027: 53.

Sedermera hava för värjo bokslut ytterligare nedskrivningar av förenämnda
värdepapper och valutor måst vidtagas. Det bokförda värdet å ifrågavarande
tillgångar har i följd härav successivt minskats med nedanstående belopp:

T bokslutet för år 1921 ................................. kr. 1,082,474: 54

»> » » » 1922 ................................. » 529,125: 27

» » » » förra halvåret 1923............... » 12,803: 98

eller sammanlagt med .......................................... kr. 21,478,491: 32

Samtidigt har kontot »Kursförluster å utländska värdepapper och övriga
utländska behållningar» ökats med motsvarande belopp.

Kärslutna tabeller utvisa i detalj beskaffenheten av de tillgångar, som varit
föremål för nedskrivning, samt de förändringar, bokföringsvärdet därå undergått
under räkenskapsåren 1920—1922 samt 1/1—30/6 1923.

De bokföringsåtgärder, för vilka här ovan redogjorts, äro givetvis endast
att anse såsom ett provisorium. Då nedskrivningen första gången företogs vid
bokslutet för år 1920, utgingo fullmäktige från, att en stegring av värdet å de
tillgångar, vilkas bokförda belopp nedskrevos, icke vore utesluten. Sedan dess
hava emellertid förhållandena förändrats på ett sätt, som gör att en definitiv
reglering icke längre bör uppskjutas. Den gamla tyska markvalutan har numera,
praktiskt sett, förlorat allt värde, och någon utsikt att densamma skulle
kunna återfå någon avsevärd del av sitt förra värde synes för närvarande ej
förefinnas. Såsom av tabellerna framgår, försåldes under år 1922 ovannämnda
Bons de la Défense Kationale. Den förlust, som kommit till synes genom nedskrivningen
av det ursprungliga bokföringsvärdet av dessa värdepapper och
som belastar förenämnda konto »Kursförluster å utländska värdepapper och
övriga utländska behållningar», är sålunda definitiv. — Däremot har den kursförlust,
som uppkom i samband med värdepapperens försäljning, på sätt i allmänhet
sker med dylika förluster, påförts riksstatstiteln »Diverse inkomster»
och har sålunda ej påverkat nyssnämnda tillfälliga konto.

Vid övervägande av de olika utvägar, som stå till buds för genomförandet
av nu ifrågavarande reglering, hava fullmäktige ansett lämpligast att för ändamålet
taga i anspråk den av riksgäldskontor^ förvaltade fonden för statsskuldens
amortering. Denna fond har uppkommit dels genom av riksdagen från
och med år 1889 anvisade anslag, dels genom överföring till fonden av vissa
medel, som ursprungligen varit avsedda för andra ändamål, dels ock genom
räntor, vilka gottgjorts fonden. Fondens behållning uppgår denna dag till
30,661,730 kronor 71 öre, vartill kommer från den 30 juni 1923 upplupen ränta.
Enligt gällande bestämmelser skall fonden med hänsyn till föreliggande förhållanden
användas antingen till amortering av statsskulden medelst utlottning
eller obligationsköp eller också till minskning i den nya upplåning, vartill
fullmäktige av riksdagen erhållit bemyndigande.

I enlighet med ovanstående förslag skulle fonden för statsskuldens amortering
debiteras med ett belopp av sammanlagt 21,478,491 kronor 32 öre, motsvarande
saldot å kontot »Kursförluster å utländska värdepapper och övriga
utländska behållningar». Samtidigt skulle nämnda konto avföras ur räkenskaperna.
Dessa åtgärder torde lämpligen böra vidtagas, vid uppgörandet av
bokslutet för budgetåret 1/7 1923—30/6 1924.»

Vid fullmäktiges framställning finnas fogade däri omförmälda tabeller.

6

Bcmkoutskottet8 utlåtande Nr 22.

Utskottet.

Såsom fullmäktige erinra, uttalade redan 1920 års riksdag i fråga om riksbankens
utländska fordringar den mening, att en reglering av bokförda kursvärdet
å dessa fordringar till överensstämmelse med läget på marknaden för
utländska valutor borde företagas samt att riksbankens till disposition stående
medel borde i den utsträckning, som kunde finnas vara av bebovet påkallad,
tagas i anspråk för åstadkommande av en dylik reglering. Då fullmäktige i
riksgäldskontoret för sin del ansågo, att den av riksdagen sålunda uttalade
grundsatsen beträffande bokföringen av riksbankens tillgångar även borde
tillämpas i vad anginge riksgäldskontorets utländska tillgodohavanden, företogs
vid 1920 års bokslut den i fullmäktiges framställning omförmälda nedskrivning
av vissa utländska behållningar. De belopp, vartill dessa nedskrivningar
uppgingo, bokfördes därvid bland tillgångarna å ett särskilt konto, benämnt
»Kursförluster å utländska värdepapper och övriga utländska behållningar».
Efter ytterligare verkställda nedskrivningar av enahanda slag vid
boksluten för åren 1921 och 1922 samt förra halvåret 1923 balanserade ifrågavarande
konto den 30 juni 1923 å 21,478,491 kronor 32 öre.

Såsom fullmäktige framhålla, voro dessa bokföringsåtgärder att anse såsom
ett provisorium. I likhet med fullmäktige anser utskottet, att med hänsyn till
numera inträdda förändrade förhållanden en definitiv reglering av här ifrågavarande
kursförluster snarast möjligt bör verkställas. I sådant avseende hava
fullmäktige ansett lämpligast att för ändamålet taga i anspråk erforderligt
belopp av den utav riksgäldskontoret förvaltade fonden för statsskuldens amortering,
som för närvarande uppgår till 30,661,730 kronor 71 öre, vartill kommer
från den 30 juni 1923 upplupen ränta. Då utskottet icke funnit anledning
till erinran mot fullmäktiges förslag, har utskottet ansett sig höra tillstyrka
bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att den av riksgäldskontoret
förvaltade fonden för statsskuldens amortering må vid bokslutet
för budgetåret 1923—1924 debiteras med ett belopp
av 21,478,491 kronor 32 öre till utjämnande av det bland riksgäldskontorets
tillgångar upptagna kontot »Kursförluster å
utländska värdepapper och övriga utländska behållningar».

Stockholm den 6 mars 1924.

« På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av förslå kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Ölmgren, Björnsson, Enhörning, Vindahl,
Dalberg, Ström och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund, Byberg.
Kloo, Höglund och Jönsson i Fridhill.

Victor Pettersons Bokindustri A-.B., Stockholm 1924