Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående
arvodet till t. f. läkaren vid Tumba bruk.
I eu till bankoutskottet ställd, den 24 sistlidna januari dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken anfört och föreslagit följande:
»Gällande avlöningsstat för Tumba bruks tjänstemän upptager såsom arvode
till läkaren vid bruket ett belopp av 1,200 kronor om året, varå dyrtidstillägg
för år 1923 skolat utgå med tillhopa 750 kronor.
Nämnda arvodesbelopp kvarstår i staten oförändrat sedan år 1907 och hade
dessförinnan utan ändring utgått med 900 kronor om året från år 1860.
Såsom fullmäktige i riksbanken uti sin till bankoutskottet avgivna berättelse
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1923, § 33, anfört,
har t. f. läkaren vid Tumba bruk, extra provinsialläkaren Robert Malmgren
\ippsagt
Denna uppsägning har skett uti en skrivelse till fullmäktige, däri framhåUes
bland annat, hurusom efter år 1907 personalen vid bruket väsentligt ökats;
och har detta förhållande i förening med penningvärdets fall och provinsialläkaretaxans
senare revidering åberopats såsom stöd för en framställning om
löneförhöjning till läkaren eller eljest för hans ansökan om entledigande från
befattningen.
Då någon löneförhöjning ej kunde av fullmäktige beviljas och annan läkare
ej stod att erhålla, träffades med doktor Malmgren i berättelsen omförmälda
tillfälliga avtal att mot ett arvode av 250 kronor i månaden för tiden till och
med den 30 juni 1924 utöva läkarvården vid bruket.
Antalet befattningshavare vid bruket utgjorde 98 år 1907 och 153 vid slutet
av år 1923, vartill komma förutvarande befattningshavare och gamla understödstagare
10 stycken år 1907 och 13 stycken år 1923, utvisande en ökningav
mera än 50 %.
Dessa siffror i förening med den stora förändring, som penningvärdet undergått
sedan år 1907, torde innebära fullt tillräckligt stöd för en höjning av ifrågavarande
arvode.
Svårighet möter emellertid att för framtiden avväga det belopp, som kan
anses vara skälig ersättning för läkarens på olika förhållanden vid skilda tidpunkter
beroende arbete, och anse fullmäktige det därför vara lämpligt, att detta
arvode, i stället för att såsom nu vara fastslaget i stat, kan av fullmäktige be
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 18 käft. (Nr 21—22.) 1
o
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
stämmas genom avtal, som vid behov kan regleras efter förändrade förhållanden.
Fullmäktige vilja fördenskull föreslå,
dels att arvode till läkaren vid Tumba bruk måtte uteslutas från avlöningsstaten
för brukets tjänstemän,
dels ock att fullmäktige bemyndigas att tillsvidare med lämplig läkare träffa
avtal angående utövande av läkarvården vid bruket mot det arvode, som kan
finnas skäligt.»
Såsom fullmäktige erinra, upptager gällande avlöningsstat för Tumba bruks
tjänstemän arvode till läkaren vid bruket med ett belopp av 1,200 kronor om
året. Härå utgår dyrtidstillägg efter vanliga bestämmelser. Berörda belopp
fastställdes vid 1907 års riksdag, och dessförinnan hade arvodet utgått med
900 kronor om året alltsedan år 1860.
Nu har, eldigt vad som jämväl framgår av § 33 i fullmäktiges berättelse till
bankoutskottet, t. f. läkaren vid bruket Eobert Malmgren, vilken tillika är
extra provinsialläkare, uppsagt sin befattning från och med den 1 november
1923, enär han icke erhållit begärd löneförhöjning. Fullmäktige hava ansett
sig böra med bemälde Malmgren träffa avtal att mot ett arvode av 250 kronor
i månaden för tiden till och med den 30 juni 1924 utöva läkarvården vid
bruket. Under framhållande, hurusom antalet befattningshavare sedan år 1907
ökats med över 50 procent, och under hänvisning jämväl till penningvärdets
förändring efter nämnda tid hava fullmäktige förklarat sig anse en förhöjning
av ifrågavarande arvode befogad, men förmena, att det komme att möta svårigheter
att för framtiden avväga det belopp, som kunde anses utgöra skälig
ersättning för läkarens arbete, varför fullmäktige ansett lämpligt, att berörda
arvode borde bestämmas av fullmäktige genom avtal, som vid behov kunde
regleras efter förändrade förhållanden.
Även utskottet anser omständigheterna vara sådana, att det icke kan vara
lämpligt, att här ifrågavarande arvode vidare fastställes i avlöningsstaten, utan
synes det böra överlämnas åt fullmäktige att efter närmare underhandlingar
med läkare träffa avtal angående utövande av läkarvården vid bruket mot
det arvode, som kan finnas skäligt. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka
fullmäktiges förslag om utverkande av riksdagens bemyndigande i
berörda avseende. I samband härmed torde bestämmelsen om visst arvode
till läkaren vid bruket böra uteslutas ur avlöningsstaten för brukets tjänstemän.
Utskottet får alltså hemställa,
dels att bestämmelsen om visst arvode till läkaren vid Tumba
bruk må uteslutas ur avlöningsstaten för brukets tjänstemän,
Bankoutskott^!* utlåtande Nr 21.
3
dels ock att fullmäktige i riksbanken må bemyndigas att
tillsvidare med läkare träffa avtal angående utövande av läkarvården
vid Tumba bruk mot det arvode, som kan finnas
skäligt.
Stockholm den 6 mars 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av forsla kammaren: herrar Öhngren, Björnsson, Enhörning, Berge, Lindgren, Abrahamsson
och Bodin;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Hamrin, Bäcklund,
Olsson i Berg, Ward, Gardell och Paulsen.
Reservation
av herr Bäcklund, som ansett, att ett arvode av 2,400 kronor till läkaren
vid Tumba bruk bort upptagas i avlöningsstaten för brukets tjänstemän.