Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1924 kl. 12 m
Utlåtande, i anledning av väckt motion om medgivande av utsträckt amorteringstid
för län från riksbankens avbetalningslånefond.
I en inom Andra kammaren vackt, till bankoutskottet hänvisad motion nr
60 har herr Johanson i Huskvarna anfört och hemställt följande:
»I riksbankens rörelse ingår bl. a. utlämnande av lån från den s. k. avbetalningslånefonden,
vilken utlåningsrörelse närmast är avsedd att bereda kredit
åt mindre bemedlade näringsidkare samt åt det mindre jordbruket. I reglementet
för riksbankens styrelse och förvaltning § 27 mom. 2 är stadgat, att dylikt
lån skall återbetalas medels erläggande var sjätte månad efter utlånings dagen
av minst en tiondel utav lånebeloppet jämte ränta. Längsta amorteringstiden
är sålunda fem år. I de närmare föreskrifter angående denna lånerörelse, som
av riksbanksfullmäktige jämlikt mom. 6 i nämnda paragraf fastställas, förutsattes,
att lånen utlämnas dels på 5 år, dels på 2 % år. I förra fallet betalas vid
varje omsättning 1/10, i senare fallet 1/B av kapitalet förutom räntan.
I de icke minst för jordbruket svåra tider, i vilka vi nu leva, är en så kraftig
amortering av erhållna lån förenad med stora svårigheter. En lättnad torde
därför böra beredas dem, vilka begagna sig av dessa lån, såtillvida, att amorteringstiden
för dem, som det önska och erbjuda betryggande säkerhet för lånet,
kan utsträckas till 10, resp. 7 y2 år.
För vinnande av detta syftemål torde icke behövas från riksdagens sida
annan åtgärd än sådan ändring i § 27 mom. 2 i riksbanksreglementet, att amorteringen
var sjätte månad å dylikt lån bestämmes till minst en tjugondei av
lånebeloppet, varefter det torde tillkomma riksbanksfullmäktige att meddela
de närmare föreskrifterna rörande utlämnande av lån på de olika amorteringstider,
som sålunda bleve tillämpliga, nämligen i regeln 2 y2 år, 5 år, 7% år
eller 10 år.
Jag hemställer alltså vördsamt,
att riksdagen ville besluta, att § 27 mom. 2 i gällande reglemente för riks- Motionärens
bankens styrelse och förvaltning skall erhålla följande lydelse: hemställan.
Mom. 2. Lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte månad efter utlåningsdagen
av minst en tjugondei utav lånebeloppet jämte upplupen ränta,
vid äventyr, om sådant försummas, att hela obetalda delen av lånet varder till
betalning förfallen.»
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande
över ifrågavarande motion; och hava fullmäktige i en till utskottet den 14 nästlidna
februari avlåten skrivelse anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 17 höft. [Nr 20.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Fullmäktige
riksbanken.
Ulskotlet.
i »Erfarenheten har givit vid handen, att innehavare av lån från avbetalningslånefonden
ofta redan efter några avbetalningar söka få sina lån till deras återstående
belopp konverterade i nya lån för att därigenom få mindre betungande
avbetalningar och längre amorteringstid, och anföres vid sådana framställningar
de tryckta tiderna, arbetslöshet och sjunkande avlöningar. En kategori
låntagare, som oavsett nämnda anledningar, har svårt att sköta sina lån, äro
unga studerande, vilka måste finansiera sina studier genom lån och i regel under
studietiden icke hava några inkomster.
Fullmäktige dela därför motionärens mening, att möjlighet till någon lättnad
genom utsträckning av amorteringstiden torde böra beredas dem, vilka
begagna sig av dessa lån.
Att nu utsträcka amorteringstiden ända till tio år synes fullmäktige ej lämpligt,
utan anse fullmäktige att man tillsvidare bör stanna vid sju och ett hälft
år, och torde man framdeles, sedan erfarenhet vunnits om den utsträckta amorteringstiden,
kunna taga under övervägande, huruvida amorteringstiden lämpligen
bör ytterligare vidgas.
En utsträckning av amorteringstiden ställer givetvis större anspråk på fondens
kapital därigenom att återströmningen till fonden av utlånade medel genom
de minskade avbetalningarna blir mindre än vad för närvarande är fallet.
Då fullmäktige alltså uttala sig för en utsträckning av amorteringstiden för
avbetalningslån till för närvarande längst sju och ett hälft år, vilja fullmäktige
samtidigt betona, att lån med nämnda återbetalningstid ej skulle komma att
beviljas åt andra än dem, som prövades vara i verkligt behov av dylika och
som kunde ställa därför betryggande säkerhet.
Mot motionärens förslag till ändrad lydelse av § 27 mom. 2 bankoreglementet
hava fullmäktige icke något att erinra, då denna formulering kan vara lämplig
även om amorteringstiden för lånen ej utsträckes över sju och ett hälft år,
varförutom ju fullmäktige genom den föreslagna lydelsen få befogenhet att om
och när så skulle befinnas lämpligt utsträcka amorteringstiden till tio år.
Fullmäktige få sålunda tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.»
Enligt vad fullmäktige i sitt ovan intagna yttrande framhålla, synes erfarenheten
hava givit vid handen, att innehavare av lån från avbetalningslånefonden
ofta redan efter några avbetalningar göra framställning om att deras
lån till återstående belopp må utbytas mot nya lån för att erhålla dels mindre
betungande avbetalningar, dels ock utsträckt amorteringstid. Fullmäktige
torde också i allmänhet tillmötesgå dylika framställningar, om bärande skäl
därför anföras. Erfarenheten har visat, att genom den ifrågavarande fonden
ett mycket allmänt behov tillgodosetts, och har densamma på grund härav vid
envar av de senaste årens riksdagar ökats, så att den för närvarande uppgår
till 30 miljoner kronor. Även vid innevarande års riksdag har utskottet tillstyrkt
en framställning från fullmäktige om ytterligare höjning av fonden till
32 miljoner kronor.
I likhet med såväl motionären som fullmäktige anser utskottet, att genom
en utsträckning av amorteringstiden möjlighet till lättnad bör beredas dem,
som begagna sig av dessa lån. Det har emellertid icke synts fullmäktige vara
lämpligt, att amorteringstiden utsträckes ända till tio år utan hava fullmäk
-
Banhoutshottets utlåtande Nr 20.
3
tige ansett, att man tills vidare borde stanna vid sju och ett hälft år. Utskottet
delar fullmäktiges uppfattning därom, att amorteringstiden bör begränsas till
sju och ett hälft år, och finner sig därför böra förorda ett sådant förslag. Såsom
fullmäktige framhålla, kommer en dylik utsträckning av amorteringstiden
givetvis att ställa ökade anspråk på fondens kapital, då genom minskade avbetalningar
återströmningen till fonden av utlånade medel blir mindre än vad för
närvarande är fallet. Om nu riksdagen bifaller här ovan omförmälda förslag
till ytterligare höjning av fonden, torde den emellertid vara istånd att möta
de ökade anspråk, som sålunda komma att ställas på densamma.
Bestämmelsen i bankoreglementet synes böra på det sätt ändras, att föreskrift
meddelas, att lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte månad
efter utlåningsdagen av minst en femtondel utav lånebeloppet jämte upplupen
ränta. Det torde böra överlämnas åt fullmäktige att i övrigt meddela de närmare
föreskrifter, som må anses erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta, att § 27 mom. 2 i gällande reglemente
för riksbankens styrelse och förvaltning skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Mom. 2. Lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte
månad efter utlåningsdagen av minst en femtondel utav lånebeloppet
jämte upplupen ränta, vid äventyr, om sådant försummas,
att hela obetalda delen av lånet varder till betalning
förfallen.
Stockholm den 4 mars 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av Forsla kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vinäahl, Dalberg, Berge, Abrahamsson,
Bodin och Östergren:
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund, Winkler,
Boven, Byberg, Paulsen och Jönsson i Fridhill.