Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
11
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 2(i februari 1924 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag
angående höjning av manlig folkskollärares pensionsålder.
I en inom första kammaren av herr Rooth vackt, till bankoutskottet
hänvisad motion nr 40 har hemställts, »att riksdagen ville besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till höjning
av manlig folkskollärares pensionsålder.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Såsom i motionen erinrats, förelåg vid sistlidet års riksdag till behandling
ett liknande förslag, i det att samme motionär i en inom första kammaren
väckt motion hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning till riksdagen
inkomma med förslag till höjning av manlig folkskollärares pensionsålder
till 65 levnadsår, över sistberörda motion inhämtade bankoutskottet
i vederbörlig ordning yttranden av skolöverstyrelsen, styrelsen
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt statskontoret.
Beträffande innehållet i dessa yttranden tillåter sig utskottet att
hänvisa till sitt i ämnet den 10 april 1923 avgivna utlåtande (nr 24).
För egen del anförde utskottet i nämnda utlåtande följande:
»Av den redogörelse, som skolöverstyrelsen lämnat för den tidigare behandlingen
av förevarande fråga, framgår, att pensionsåldern för folkskollärare,
då folkskollärarnas pensionsinrättning år 1866 tillkom, bestämdes
till 60 levnadsår, men att densamma redan 10 år senare — genom kungörelse
den 24 november 1876 — nedsattes till 55 år. Pensionsåldern förblev
sedermera orubbad till år 1918, då den i samband med den senaste
löneregleringen för folkskollärarkåren åter höjdes till 60 levnadsår.
Det torde icke kunna förnekas att, såsom motionären även framhållit,
det för staten måste anses vara angeläget, att folkskollärarnas arbetskraft
i tillbörlig grad utnyttjas; och synes fördenskull en alltför tidig pensionering
av denna tjänstemannagrupp höra undvikas. Med hänsyn till skolans
bästa torde emellertid, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, starka skäl tala
för att i fråga om folkskollärarna bibehålla en lägre pensionsålder än den,
som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare i statens tjänst.
Att, såsom motionären synes åsyfta, med avseende å pensionsåldern lik
-
Utskottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
ställa folkskolans lärare med lärarna vid de allmänna läroverken torde
icke vara möjligt med hänsyn till de väsentliga olikheterna i tjänstgöringsförhållandena
vid dessa båda slag av läroanstalter. Det övervägande
flertalet folkskolor hava nämligen endast en lärare, medan vid
ett allmänt läroverk undervisningen alltid bestrides av flera lärarkrafter.
I de fall, där tjänstgöringsförhållanden eller andra omständigheter medgiva
en utsträckning av folkskollärarens tjänstetid, är emellertid möjlighet
till sådan utsträckning beredd genom den bestämmelse, enligt vilken de
lokala skolmyndigheterna må medgiva rätt för lärare att under fem år
efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst. Denna bestämmelse, vilken
åtminstone under de senaste åren i stor utsträckning synes hava vunnit
tillämpning, är enligt utskottets uppfattning i hög grad ägnad att motväga
de olägenheter ur statsekonomisk synpunkt, som enligt motionärens
mening äro förenade med de nuvarande bestämmelserna rörande pensionsåldern.
Av skäl, som här angivits, och då tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits
beträffande verkningarna av den så nyligen vidtagna höjningen av
folkskollärarnas pensionsålder, har utskottet nu icke ansett sig kunna tillstyrka
någon ändring i förevarande avseende.»
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att förevarande
motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta
blev även riksdagens beslut.
De skäl, som i ovan intagna utlåtande anfördes, synas utskottet fortfarande
äga giltighet. Utskottet vill i detta sammanhang ånyo erinra
om det stadgande, enligt vilket vederbörande skolmyndigheter må medgiva
lärare tillstånd att under högst fem år efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i tjänst. Denna bestämmelse synes, såvitt erfarenheten givit vid
handen, i de fall, där vederbörande lärare finnes även efter uppnådda
60 levnadsår kunna på tillfredsställande sätt bestrida sin tjänst, i avsevärd
utsträckning hava vunnit tillämpning. Under sådana förhållanden och
då några nya skäl av beskaffenhet att kunna föranleda ett frångående av
den ståndpunkt, utskottet sistlidet år intagit i frågan, ej blivit anförda,
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den nu förevarande
motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att ifrågavarande motion 1:40 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 februari 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
13
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Enhörning, Vinda hl, Johansson i
1''riggeräker, Dalberg, Bondeson och Clemedtson;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg. Gustafsson i Örebro, Borggren,
Ilamrin, Bäcklund och Lovin.
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 samt. 8—10 höft.
(Nr 8—10.)
3