Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1924 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner angående
skyldighet för Stockholms stad att av inflytande
nöjesskatt avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras
verksamheten vid kungl. teatern.

(l:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta, den
ena i första kammaren, nr 83, av herr Rune och den andra i andra kammaren,
nr 140, av herr Bengtsson i Norup har hemställts,

»l:o) att riksdagen måtte besluta sådan ändring uti kungl. förordningen
den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa
offentliga nöjestillställningar, att Stockholms stad förpliktas att av staden tillkommande
nöjesskatt till statsverket årligen redovisa ett belopp motsvarande
25 procent av inflytande nöjesskatt, dock högst fyrahundratusen kronor för
att tillgodoföras verksamheten vid kungl. teatern (operan) samt

2:o) att detta belopp skall användas för kungl. teaterns verksamhet enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.»

I motiveringen till det föreliggande förslaget hava motionärerna erinrat,
att genom beslut av 1923 års riksdag viss del av den i Stockholms stad utgående
nöjesskatten undandragits staden och tillförts verksamheten vid kungl.
teatern och kungl. dramatiska teatern. Motionärerna hava vidare uttalat sig
för, att kungl. teatern, som för att kunna fylla sin kulturella uppgift vore i
stor utsträckning beroende av bidrag från det allmänna, erhölle ytterligare
någon stadigvarande inkomst. En dylik fördel kunde beredas kungl. teatern
genom ett ytterligare fortskridande på den väg, som genom nyssnämnda beslut
beträtts av 1923 års riksdag. Det i motionerna framlagda förslaget utgör
sålunda enligt motionärernas mening ett fullföljande av den tanke, som
låg till grund för sistnämnda beslut.

Gent emot den uppfattning, som sålunda varit vägledande för motionärerna,
har utskottet velat fästa uppmärksamheten på en viktig principiell skiljaktighet
mellan 1923 års berörda riksdagsbeslut och det nu föreliggande förslaget.

Bevillningsutskottet vid nämnda riksdag lämnade i sitt i ämnet avgivna,
av riksdagen sedermera godkända och åberopade betänkande till en början
en redogörelse, av vilken framgick ej mindre, att de belopp, som staten
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 28 höft. (Nr 42.)

Utskottet.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

genom beviljande av anslag eller genom andra åtgärder ställer till de
kungl. teatrarnas förfogande, äro mycket betydande, än även att dessa
teatrar äro för sin verksamhet i hög grad beroende av det bistånd,
som staten lämnade dem. De sålunda angivna förhållandena borde,
anförde utskottet vidare, föranleda, att de kungl. teatrarna befriades från
skyldigheten att inbetala nöjesskatt till Stockholms stad. Den sålunda
förordade ändringen i nöjesbeskattningen genomfördes medels följande lagstiftningsåtgärder.
I nöjesskatteförordningen infördes en bestämmelse,
enligt vilken densamma icke skulle äga tillämpning å nöjestillställning,
anordnad av kungl. teatern eller kungl. dramatiska teatern i Stockholm å
lokal, som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande begagnades.
Samtidigt antogs en särskild förordning, genom vilken bestämdes,
att vid nämnda teatrar nöjesskatt skulle uttagas enligt de grunder, som
tillämpades beträffande andra nöjestillställningar i Stockholms stad samt
att skattens avkastning skulle användas för nämnda teatrars verksamhet
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

Det undantag från grundsatsen, att nöjesskatten är en kommunal skatt,
som 1923 års ifrågavarande riksdagsbeslut otvivelaktigt innefattar, har
sålunda motiverats därmed, att de allmänna reglerna för den kommunala
nöjesbeskattningen i tillämpningen hade visat sig leda till en beskattning,
som berörde vissa institutioner, vilka såsom beroende av statens ekonomiska
bistånd icke borde drabbas av den ifrågavarande kommunala beskattningen.
Också erhöll undantagslagstiftningen, som ovan nämnts, den formen, att nöjestillställningar
vid de kungl. teatrarna förklarades icke vara underkastade
den nöjesskatt, som regleras genom den kommunala nöjesskatteförordningen,
samtidigt som dessa tillställningar blevo föremål för en särskild
beskattning, vars avkastning inflyter till statsverket för att tillföras de
kungl. teatrarnas verksamhet.

För det nu föreliggande förslaget torde icke kunna åberopas något skäl
av den natur, som, på sätt nyss nämnts, var bestämmande för 1923 års
ändring. De bärande motiverna äro här operans kulturella betydelse för
hela landet, dess behov av understöd och skäligheten i att Stockholms stad
lämnar bidrag till verksamheten vid denna institution. Den ändring i
nöjesbeskattningen, som nu ifrågasättes, avser sålunda intet annat än ett
disponerande från statens sida för ett visst ändamål av en del av nöjesskattens
avkastning inom en viss kommun.

Vid undersökning av de konsekvenser, som vardera av de båda ifrågavarande
ändringarna kan tänkas medföra, framgår följande. Endast i
sådana fall av kulturell betydelse, då anstalter, vilka understödjas av
allmänna eller eljest genom statsåtgärder anskaffade medel, hava att
redovisa nöjesskatt, synes 1923 års lagstiftning kunna skäligen anföras
såsom stöd för avvikelser från regeln, att nöjesbeskattningen skall uppbäras
för vederbörande kommuns räkning. Med den ändring, som nu
föreslås, förhåller det sig helt annorlunda. Skulle densamma genomföras,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

kunde den icke utan fog åberopas till stöd för att till statsverket indraga
anparter av kommunernas nöjesskattemedel, så snart det gällde viktiga
kulturella ändamål, vilkas främjande kunde anses böra vara föremål för
såväl statens intresse som vederbörande kommuns omsorg.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att motionärernas förslag icke
låter förena sig med principen för den gällande kommunala nöjesskattelagstiftningen.

Om utskottet av sålunda anförda skäl icke kunnat tillstyrka bifall till
motionerna, vill emellertid utskottet, som behjärtar syftet att tillföra
kungl. teatern en ny stadigvarande inkomst, icke underlåta att hänvisa till
vissa uttalanden av stadskollegiet och inom stadsfullmäktige i Stockholm,
vilka synas giva vid handen, att nämnda syfte kan vinnas, därest frågan
om anslag åt kungl. teatern kommer under stadsfullmäktiges prövning.
Bevillningsutskottet har från stadskollegiet mottagit en skrivelse, i vilken
kollegiet på anförda skäl hemställt, att utskottet ville avstyrka bifall till
de föreliggande motionerna. I nämnda skrivelse har stadskollegiet förklarat
sig icke vilja bestrida, att Stockholms stad har ett stort intresse
av operans verksamhet och dess upprätthållande på en hög konstnärlig
nivå, samt, efter erinran om en pågående utredning rörande operans
ekonomi, uttalat, att därest berörda utredning skulle giva vid handen, att
utöver de anslag, som staten i form av direkta bidrag eller på annat sätt
kunde komma att lämna operan, jämväl ett bidrag av kommunala medel
funnes böra ifrågasättas, borde, enligt stadskollegiets mening, framställning
härom göras till Stockholms stad och staden lämnas möjlighet att
i vanlig ordning pröva densamma. Vidare har utskottet tagit del av
protokoll över Stockholms stadsfullmäktiges yttranden den 18 februari
1924, då nämnda till utskottet ställda skrivelse anmäldes. Dessa yttranden
synas giva gott stöd åt antagandet, att en framställning från kungl.
teatern om anslag av Stockholms stad skulle komma att av stadsfullmäktige
upptagas välvilligt och prövas med beaktande av operans betydelse
för Stockholms stad.

Den i stadskollegiets skrivelse omnämnda utredningen, vilken verkställts
av särskilda, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juni 1923, av chefen
för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, har numera slutförts
och de sakkunniga hava den 29 nästlidna april avgivit betänkande rörande
kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet. I betänkandet har
erinrats om det genom de föreliggande motionerna väckta förslaget, därvid
de sakkunniga, som förklarat sig icke ingå på frågan om lämpligheten i
övrigt av den ifrågasatta åtgärden, velat framhålla den synnerligen stora
betydelse, som det i motionerna avsedda årliga bidraget skulle hava för
operans verksamhet. Icke minst på grund av vad de sakkunniga i detta
ämne anfört, torde det vara att vänta, att kungl. teaterns styrelse kommer
att hos Stockholms stad göra framställning om ett årligt anslag till verksamhetens
bedrivande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 83 av herr Rune m. fl.
och II: 140 av herr Bengtsson i Norup m. fl. angående
skyldighet för Stockholms stad att av inflytande nöjesskatt
avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras
verksamheten vid kungl. teatern, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Höing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Örnc, Rune, Ericson i Oberga
Bärg, Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Barnsla, Lithander,
Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Heyman®, Johansson i
Homsberg, Carlsson i Gävle, Björklund och Olsson i Gävle*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

5

Reservationer:

av herrar Rune, Ericson i Oberga och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att
utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»Det av motionärerna framställda förslaget till åstadkommande av ökat
och mera stadigvarande ekonomiskt stöd åt kungl. teatern har enligt utskottets
mening kommit i ett nytt läge genom vissa uttalanden av stadskollegiet
och inom stadsfullmäktige i Stockholm, vilka uttalanden synas
giva vid handen, att det av motionärerna avsedda syftet antagligen kan
vinnas, därest frågan om anslag åt kungl. teatern kommer under stadsfullmäktiges
prövning.

Bevillningsutskottet har från stadskollegiet mottagit en skrivelse, i vilken
kollegiet på anförda skäl hemställt, att utskottet ville avstyrka bifall till
de föreliggande motionerna. I nämnda skrivelse har stadskollegiet förklarat
sig icke vilja bestrida, att Stockholms stad har ett stort intresse av operans
verksamhet och dess upprätthållande på en hög konstnärlig nivå, samt,
efter erinran om en pågående utredning rörande operans ekonomi, uttalat,
att därest berörda utredning skulle giva vid handen, att utöver de anslag,
som staten i form av direkta bidrag eller på annat sätt kunde komma att
lämna operan, jämväl ett bidrag av kommunala medel funnes böra ifrågasättas,
borde, enligt stadskollegiets mening, framställning härom göras till
Stockholms stad och staden lämnas möjlighet att i vanlig ordning pröva
densamma. Vidare har utskottet tagit del av protokoll över Stockholms
stadsfullmäktiges yttranden den 18 februari 1924, då nämnda till utskottet
ställda skrivelse anmäldes. Dessa yttranden synas giva gott stöd åt antagandet,
att en framställning från kungl. teatern om anslag av Stockholms
stad skulle komma att av stadsfullmäktige upptagas välvilligt och prövas
med beaktande av operans betydelse för Stockholms stad.

Den i stadskollegiets skrivelse omnämnda utredningen, vilken verkställts
av särskilda, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juni 1923, av chefen
för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, har numera slutförts
och de sakkunniga hava den 29 nästlidna april avgivit betänkande rörande
kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet. I betänkandet har
erinrats om det genom de föreliggande motionerna väckta förslaget, därvid
de sakkunniga, som förklarat sig icke ingå på frågan om lämpligheten i
övrigt av den ifrågasatta åtgärden, velat framhålla den synnerligen stora
betydelse, som det i motionerna avsedda årliga bidraget skulle hava för
operans verksamhet. Icke minst på grund av vad de sakkunniga i detta
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 28 höft. (Nr 42.) 2

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ämne anfört, torde det vara att vänta, att kungi. teaterns styrelse kommer
att hos Stockholms stad göra framställning om ett årligt anslag till verksamhetens
bedrivande.

Och att ett skäligt anslag till kungl. teatern då även kommer att av
stadsfullmäktige beviljas, synes utskottet i betraktande av de uttalanden,
som ovan omförmälts, sannolikt.

Under sådana förhållanden och då motionärerna med sitt förslag i sak
endast åsyftat att förskaffa kungl. teatern ett välbehövligt och stadigvarande
årligt anslag, synes det utskottet icke nödigt att ingå i bedömande
av den omstridda frågan, huruvida den ifrågasatta ändringen uti förordningen
om nöjesskatt lämpligen hör vidtagas.»

av herrar Gustaf Nilsson, Bärg och Olsson i Golvvasta mot viss del av
motiveringen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.