Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1924 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 21 mars 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 206, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga nedan återgivna förslag till

l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni
1922 om automobilskatt,

2:o) förordning om särskild skatt å bensin.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 3 §, 5—9 §§ samt 11,13 och 15 §§ i förordningen
den 2 juni 1922 om automobilskatt skola hava följande ändrade lydelse:

3$.

Skatteplikt för automobil inträder med det kalenderkvartal, under vilket
automobilen första gången i automobilregister införes, samt upphör med
utgången av det kalenderkvartal, under vilket automobilen ur automobilregister
avförts utan att hava blivit i annat sådant register införd.
Inträffar i —--registret intagen.

5 %.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tjugu kronor;

b) för motorcykel med bivagn med trettio kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 27 höft. (Nr 41.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med dels en
grundavgift av trettiotvå kronor, dels därutöver åtta kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen hörande karosseri; samt

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med dels en grundavgift av trettiotvå kronor, dels därutöver femtio kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri.

Om frihet i vissa fall från grundavgift, som avses i c) och d), för automobiler,
som tillhöra i det allmännas tjänst anställda personer och av dessa
begagnas huvudsakligen i tjänsteärenden, förordnar Konungen.

6 §.

Inträder skatteplikt under löpande kalenderår, skall för det året skatten
utgå med belopp, motsvarande vad av skatten för helt kalenderår helöper
å det eller de kalenderkvartal, skatteplikten gäller.

Ändras automobils beskaffenhet under löpande kalenderår, skall därav
föranledd höjning av skatten beräknas från och med det kalenderkvartal,
under vilket ändringen skett. Av enahanda anledning föranledd sänkning
av skatten beräknas från och med nästföljande kalenderkvartal.

7 §.

Anteckning om skattskyldighet för viss automobil skall genom tjänsteman
hos vederbörande länsstyrelse, som av länsstyrelsen därtill förordnas,
verkställas i det inom länet förda automobilregistret.

Uppstår fråga om frihet från skatt, skall länsstyrelsen meddela beslut
i frågan. Förmenar någon, att genom anteckning i automobilregistret
skatt blivit honom oriktigt påförd, äger han inom tid, som av Konungen
bestämmes, påkalla beslut av länsstyrelsen angående skattskyldigheten.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad i denna
paragraf stadgas, meddelas av Konungen.

8 §.

I fråga om inbetalning och indrivning av automobilskatt samt om ersättning
för indrivning av dylik skatt meddelar Konungen erforderliga föreskrifter.

9 §.

Å inbetalt skattebelopp erhålles behörigt kvitto.

Det å skatt för viss automobil senast bekomna kvitto skall under färd
medföras å automobilen för att på tillsägelse av polisman för denne uppvisas.

11 §.

Den, som---femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej på begäran av
polisman företer kvitto, som enligt 9 § skall medföras å automobilen, straffes
med böter från och med tio till och med femtio kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

3

Har förseelse--— till ansvar.

Böter, som---tillfalla kronan.

Saknas tillgång--— allmän strafflag.

13 §.

Där skatteplikt —--skattefriheten inträtt.

Äger under--— av skatten.

15 §.

Är någon missnöjd med länsstyrelses beslut, som avses i 7 § andra
stycket, äger han hos kammarrätten anföra besvär, vilka skola ingivas till
länsstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den, då han erhållit
del av heslutet; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället
för till länsstyrelsen ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder
för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit inom
den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten
omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan vid inkomna besvär fogats utdrag av automobilregistret, i vad
angår den automobil, som avses med beslutet, skall länsstyrelsen skyndsamt
till kammarrätten insända handlingarna med de upplysningar och
erinringar, som besvären anses påkalla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å bensin.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda
bestämmelser tullfrihet åtnjutes, skall i den ordning nedan stadgas erläggas
särskild skatt av 4 öre för liter.

Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor, vilka enligt gällande
tulltaxa hänföras till petroleumbensin och gasolin. 2

2 $.

Särskild skatt å bensin skall samtidigt med tullen till tullverket erläggas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

eller utebliven betalning gäller beträffande skatt, som i denna förordning
avses, vad rörande tullavgifter finnes stadgat.

3 §.

Restitution av särskild skatt å bensin må åtnjutas:

a) för bensin, som i oförändrat skick till myckenhet av minst femhundra
liter på en gång återutföres till utrikes ort eller svensk frihamn; samt

b) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

4 §.

Restitution enligt 3 § b) må tillgodokomma allenast den, som erhållit
förhandstillstånd att åtnjuta sådan förmån.

Meddelande av tillstånd, som nu är sagt, ankommer på Kungl. Maj:t,
som jämväl bestämmer de närmare villkoren för tillståndets åtnjutande.
Tillstånd må icke meddelas annan än den, som är känd såsom redbar och i
övrigt prövas lämplig.

5 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av generaltullstyrelsen.

Därest restitution medgivits, skall styrelsen av medel, som influtit
genom särskild skatt å bensin, till vederbörande utbetala vad som sålunda
skall restitueras.

6 i

De närmare bestämmelser angående utgörande av särskild skatt å bensin
samt angående restitution av erlagd skatt, som utöver vad i denna förordning
föreskrives må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

7 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

* ___

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

dels besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med
den 1 juli 1924 erhålla följande ändrade lydelse:

Kvantitet
för tullbe-räkningen.

Tullsats.

1099
1099 V2

Mineraloljor, nativa eller råa ävensom renade:

petroleumbensin och gasolin...........................

andra slag, såsom lysoljor och smörjoljor;
ävensom paraffin, rå eller renad, jordvax
(ozokerit) samt ceresin ................................

1 lit.

Kronor j öre

I01

fria.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 5

dels förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor är stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter
från och med den 1 juli 1924 icke skall hava avseende å till
tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den med föres å farkost såsom
driftmateriel för denna;

dels besluta, att från och med den 1 juli 1924 tullfrihet må åtnjutas för
sådan vara, då den till riket medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel
för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet
prövar icke överstiga behovet under resan;

dels ock besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen om särskild
skatt å bensin av sådan skatt tillika skall restitueras den å bensinen
belöpande tull.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid nämnda ärendes
föredragning inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får
utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren: nr 294, av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson,
samt

inom andra kammaren: nr 419, av herr Sköld, nr 428, av herr förste
vice talmannen Nilson, nr 442, av herr Lövgren och nr 443, av herr Olofsson
i Digernäs.

I den av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson väckta motionen har
hemställts, att riksdagen måtte besluta:

l:o) att 5 § c) av förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 2 juni 1922 om automobilskatt skall erhålla följande lydelse:

för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri;

2:o) att i 5 § sista stycket orden »som avses i c) och d)» skola utgå;

3:o) att uti 1 § av förslaget till förordning om särskild skatt å bensin den
särskilda skatten må bestämmas till 8 öre för liter;

4:o) att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med den 1 juli
1924 erhålla följande ändrade lydelse:

Herrar Fr ändens
och Nils
Anton Nilssons
motion.

1

•

i Kvantitet

1 lör tullbe-räkningen

Tullsats

Kronor 1 öre |

| 1099. Petroleumbensin och gasolin

............... 1 lit.

02 1

Herr Skalds
motion.

Herr förste
vice talmannen
Nilsons
motion.

Herr Lövgrens
motion.

He r Olofssons
i Digernäs
motion.

Herr Johan
Bernhard Johanssons
och
herr Gustafsons
i Kasenbergs
m. fl.
motioner.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

I den av herr Sköld väckta motionen har hemställts, »det riksdagen måtte
besluta en sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser skatt
på bensin, att denna skatt kommer att omfatta alla slag av flytande motorbränsle
inbegripet motorsprit men undantaget fotogen och råolja».

I den av herr förste vice talmannen Nilson väckta motionen har hemställts,
att riksdagen måtte besluta,

a) att avslå Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt;

b) att avslå Kungl. Maj:ts förslag till förordning om särskild skatt å
bensin;

c) att avslå Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av rubriken 1099 i
gällande tulltaxa.

Vidare bar sistnämnde motionär yrkat, att, om det vid prövning av äskade
anslag skulle visa sig, att riksstatens utgifter ej kunna tillgodoses annorledes
än genom en finanstull å bensin, riksdagen måtte besluta att rubriken 1099
i gällande tulltaxa skall från och med den 1 juli 1924 erhålla följande
ändrade lydelse:

1

Kvantitet

Tullsats

för tullbe-

räkningen

Kronor

öre

Mineraloljor, nativa eller råa ävensom renade:

1099 Petroleumbensin och gasolin ................

1 lit.

_

05

1099 7a Andra slag, såsom lysoljor och smörjoljor,

ävensom paraffm, rå eller renad, jord-

vax (ozokerit) samt ceresin........................‘

—

fria

|

I den av herr Lövgren väckta motionen har hemställts, »att riksdagen
med avslag på vissa delar av Kungl. Maj:ts proposition nr 206 ville besluta
dels att ålägga försäljarna av bensin till motordrift, att vid försäljningen
av bensin antingen tillhandahålla densamma blandad med sprit till 20
procent eller ock, om försäljningen av sprit och bensin sker i skilda poster,
att 20 procent av leveransen skall ske i form av sprit;

dels ock med avslag å Kungl. Maj:ts förslag om skatt och tull på bensin
besluta att höja den nu utgående skatten å gummiringar med 150 procent».

I den av herr Olofsson i Digernäs väckta motionen har slutligen hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 206 i vad den
avser en förhöjd skatt på autoinobiler samt en tull och en skatt på bensin».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit
lämpligt upptaga två till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens
början väckta, likalydande motioner, den ena nr 136 inom första
kammaren av herr Johan Bernhard Johansson och den andra nr 251 inom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. ''

andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg m. fl., däri hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att tullen å automobiler och motorcyklar måtte från
nuvarande 15 % höjas till 30 % av värdet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Genom förordningarna den 2 juni 1922 om automobilskatt samt om sär Utskottet,
skild skatt å automobilgummiringar har automobilväsendet gjorts till
föremål för beskattning. Denna skatt å automobiltrafiken uttages på två uttagande av
vägar nämligen genom en årlig avgift å innehavet av automobiler samt
genom en engångsavgift å automobilgummiringarna. Den egentliga automobilskatten
utgår med 15 kronor för motorcykel eller, där cykeln är försedd
med bivagn, med 25 kronor samt för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk med 8 kronor och för automobil med ringar av annat
ämne med 50 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av vagnens
egen vikt. Skatten å gummiringar utgår med 1 krona 50 öre för varje
kilogram av ringens vikt.

Dessa skatter å automobiler och automobilgummiringar avse att utgöra ett
vederlag för den förstörande verkan, automobiltrafiken utövar å vägarna.

Därjämte har det ansetts tillbörligt att, med hänsyn till det särskilda intresse
av för automobiltrafiken lämpade, väl byggda och underhållna vägar
automobilägarna hava, dessa bidraga till vägväsendets förbättiing.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 om fördelning av automobilskatt
m. m. skola de inflytande skattemedlen fördelas så, att 20 procent tillfalla
rikets städer för att användas för dessas gata- och väghållning samt 80
procent landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och
underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar.

Ehuru skatten debiteras och uppbäres av statsverket och sålunda formellt
utgår såsom en statsskatt, kommer densamma oavkortad städerna och vägkommunerna
till godo.

Med hänsyn till skattens ovan angivna natur har det ansetts riktigt,
att skattebördan fördelas efter den faktiska förslitning å vägarna automobilerna
åstadkommit. Helt naturligt har det yppat sig stora svårigheter,
att vid skattefördelningen iakttaga nämnda princip. Genom skatten å
gummiringar synes emellertid en förhållandevis god norm för skattens
fördelning hava vunnits. Åtgången av gummiringar är nämligen i stort sett
beroende av de faktorer, som äro av betydelse för bestämmande av automobils
vägförstörande verkan, nämligen tyngd, körhastighet och tillrvggalagd
vägsträcka. Skatten å själva fordonen åter tager väl hänsyn till
dessas vägförstörande förmåga men fäster ej avseende vid att den åstadkomna
vägförslitningen jämväl är beroende av den tillryggalagda våglängden.
Emellertid har såsom motiv för denna skatt åberopats, utom
att tillräckliga belopp icke stode att utfå genom enbart gummiringsskatten,

s

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

det särskilda intresse av för automobiltrafiken avpassade vägar redan själva
innehavet av automobil grundar.

Departements- I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört,

chefen. bland annat, att nu gällande beskattning av automobiler icke inbringar tillnärmelsevis
tillräckliga medel för att ersätta hela den slitning, som för närvarande
förorsakas vägarna i riket av automobiltrafiken. Den beklagliga
följden härav bleve, att vägarna ej erhölle ens det underhåll, som vore nödvändigt
för att de skulle vidmakthållas i sitt nuvarande, tämligen bristfälliga
skick. Ytterligare medel borde därför ställas till förfogande för dylikt
ändamål. Men även till vissa förbättringar av vägarna, omläggning av
backiga och krokiga vägar, förstärkningar av broar och dylikt måste det
anses rimligt, att automobilismen lämnade ett särskilt bidrag. De kostnader,
som nedlades för sådana ändamål, bleve nämligen för automobilismen lönande
så till vida som därigenom automobilernas slitning minskades och en sänkning
av underhållskostnaden i framtiden bleve möjlig.

Propositionen. Den höjning av automobilskatten, som enligt föreliggande proposition föreslagits,
har lagts saväl a själva fordonen som å ett förbrukningsmedel
för automobilerna nämligen bensinen. Den förhöjda skatten å vagnarna har
icke utmätts efter dessas tyngd utan har avsetts att uttagas genom en grundavgift
lika för alla egentliga automobiler samt genom en höjning av skatten
å motorcyklar. Den särskilda skatten å bensin liar föreslagits till 4 öre för
liter att uttagas i samband med den tull av 1 öre för liter, vilken föreslagits
skola utgå för bensin. Återutföres bensin eller användes densamma
för annat tekniskt ändamål än motordrift, skulle under vissa förutsättningar
restitution av såväl skatten som tullen kunna erhållas.

Den föreslagna höjningen av skatten å automobiler har beräknats komma
att med nuvarande automobilpark årligen inbringa 1,500,000 kronor. Skatten
och tullen å bensin har beräknats till 5,000,000 kronor för år, därav 4,000,000
kronor belöpa å skatten.

Slutligen hava vissa detaljändringar föreslagits i förordningen om automohilskatt.

Utskottets Såsom departementschefen närmare utvecklat, torde den nuvarande beyttrande.
skattningen av automobilväsendet icke inbringa tillnärmelsevis tillräckliga
medel att ersätta den av automobiltrafiken förorsakade vägslitningen. Med
hänsyn härtill har utskottet ansett befogat, att en höjning vidtages av det
bidrag automobilväsendet lämnar till vägarna.

Då utskottet härefter haft att taga ställning till frågan, efter vilka
grunder detta ökade bidrag lämpligen bör uttagas, har utskottet icke kunnat
helt ansluta sig till de i propositionen föreliggande förslagen.

Då skatten å själva fordonen åtminstone icke i högre grad tager hänsyn
till den förslitning å vägarna automobilerna åstadkomma, verkar densamma

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 9

ofta godtyckligt. Uttages en mera avsevärd del av de behövliga skattebeloppen
å denna väg, skulle de vagnar, som kördes i yrkesmässig trafik eller
eljest användes i större utsträckning, försättas i ett i förhållande till andra
automobiler gynnsamt läge. Såsom ett särskilt skäl att icke här i landet uttaga
högre skatt genom avgift å innehavet kan framhållas, att, till följd av med
klimatförhållandena sammanhängande omständigheter, möjligheten att utnyttja
fordonen är väsentligt olika inom skilda delar av landet. Härtill kommer att
med gällande uppbördsförfarande skatten å fordonen, som erlägges i sin helhet
vid ett och samma tillfälle, för de skattskyldiga kännes mera betungande än å
ringarna eller bränslet utgående avgifter. Även om det ur flera synpunkter kan
anses lämpligt och rättvist, att, vid sidan av efter andra grunder utgående
avgifter, bibehålla en skatt å fordonen, synes på ovan anförda skäl försiktighet
böra iakttagas vid skatteskalans avvägande. På grund därav och då
de ökade skattebelopp, automobilismen bör erlägga till vägväsendet, själas
lämpligare kunna uttagas genom avgifter å förbrukningsartiklar, har utskottet
ansett, att någon höjning av skatten å fordonen icke bör vidtagas.

I den av herr Lövgren väckta motionen har föreslagits bland annat, att
skatten å gummiringar måtte höjas med 150 procent. Denna skatt har såsom
i det föregående framhållits vissa företräden ur sj-npunkten av eu rättvis
skattefördelning. Emellertid utgör redan nu skatten ett i förhållande till
ringarnas eget värde avsevärt belopp. Det torde därför kunna ifrågasättas,
om ringarna tåla en så stark ökning av skattebelastningen, att ett mera betydande
belopp därigenom skulle kunna erhållas. Utskottet har därför icke
ansett sig böra biträda yrkandet om höjning av ringskatten.

En tredje väg, å vilken automobilskatten skulle kunna uttagas, vore att
med en särskild avgift belägga det för automobildriften använda bränslet.
En dylik beskattningsmetod är såtillvida tillfredsställande, som bränslet kan
betraktas såsom en god mätare av den vägförstörande verkan automobilerna
utöva, då mängden av förbrukat bränsle i regel står i direkt proportion till
den vägsträcka automobilen tillryggalagt, automobilens tjmgd samt körhastigheten.
Mot en bränsleskatt hava, då fråga om eu sådan skatt tidigare väckts,
framställts flera erinringar, framför allt, att skatten näppeligen skulle kunna
avvägas så, att icke jämväl bränsle, som användes för andra ändamål än
automobildrift, komme att drabbas av densamma. Genom att, såsom i propositionen
föreslagits, erlagd skatt komme att återbetalas i det övervägande
flertalet fall, där bensinen i större omfattning använts för annat ändamål
än motordrift, torde dock värdet av de framförda betänkligheterna betydligt
förringas. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig kunna förorda införandet
av en avgift å motorbränsle.

Enligt propositionen har icke annat slag av motorbränsle än bensin gjorts
till föremål för beskattning. För närvarande torde bensinen vara det enda
slag av bränsle, som i större omfattning användes för automobildrift. På
grund av de lättnader i de nuvarande villkoren för försäljning av motorsprit,
som föreslagits i propositionen nr 193 till årets riksdag samt för -

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

ordats av utskottet i dess denna dag avgivna betänkande nr 40, bär emellertid
större möjlighet vunnits för, att motorspriten skall komma att mera
allmänt vinna avsättning för motordrift. I den mån så bleve förhållandet,
komme en skatt, som drabbade enbart bensinen, icke längre att utgöra en
rättvis grund för skattefördelningen. Utskottet har därför föreslagit, att
den särskilda skatten skall omfatta jämväl motorsprit samt i enlighet härmed
låtit omarbeta författningsförslaget.

Beträffande skattens belopp har utskottet föreslagit en höjning med
1 öre till 5 öre för liter. Härigenom skulle åtminstone större delen av det
skattebelopp, som beräknats skola inflyta genom en höjning av skatten å
fordonen, komma att ersättas.

Genom den föreslagna tullen å bensin erhålles den fördelen, att bensinen
kommer att behandlas såsom tullpliktig vara och förty olovlig införsel av
bensin bliva straffbar. Enligt utskottets mening föreligger icke ur annan
synpunkt skäl för införande av sådan tull. Med hänsyn härtill har utskottet
ansett tullavgiften böra begränsas till en tiondedel av den föreslagna
eller till 1 öre för 10 liter.

Ehuru på ovan anförda grunder jämväl motorspriten bör drabbas av
den särskilda skatten, synas dock flera skäl tala för att till eu början befria
spriten från skattens utgörande. På grund av den kraftiga utveckling
automobilismen tagit och säkerligen alltfort kommer att taga, är det
givetvis av stor vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Betydelsen
härav ökas därigenom, att det torde kunna ifrågasättas, om tillgången på
bensin kan för en mera avsevärd framtid täcka den år från år stegrade efterfrågan.
Man måste följaktligen räkna med, att bensinen skall komma att
fördyras. Det får därför anses förenligt med en klok ekonomi att, i den
mån så kan ske utan större uppoffringar från det allmännas sida, de redan
förefintliga sulfitfabrikerna beredas möjlighet att i större utsträckning än
hittills framställa sprit för automobildrift. Genom att denna produktion
upprätthålles och utvecklas böra ökade erfarenheter kunna vinnas rörande
spritens användbarhet för berörda ändamål, vare sig densamma användes
i förening med bensin eller enbart, samt tillfälle erhållas att åstadkomma
tekniska förbättringar beträffande spritens framställning och denaturering.

Oaktat motorspriten torde kunna tillhandahållas till ett pris icke överstigande
bensinens, synas vissa svårigheter förefinnas för denna sprit att
upptaga tävlan med bensinen. En övergång från bensin- till spritförbrukning
kan knappast väntas äga rum, för såvitt ej priset å spriten
sättes avsevärt lägre än bensinpriset. Under den tid motorspriten, ej
minst på grund av försäljningsrestriktioner, varit så gott som utestängd
från marknaden, har vidare försäljningen av bensin organiserats genom
ett väl utvecklat distributionsnät. En nödvändig förutsättning för, att
motorspriten skall kunna med framgång konkurrera med bensinen, synes
därför vara, att ett stöd gives åt sulfltspritindustrien under den tid, som
motorspriten inarbetas å marknaden. Utskottet har ansett, att ett sådant stöd

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

11

lämpligen bör lämnas i form av tillfällig befrielse från den särskilda
skatten. Av det nu anförda följer därför, att, i den mån berörda syfte
vinnes och förty förutsättningarna för den medgivna skattebefrielsen icke
längre förefinnas, densamma bör upphöra. Därest det åter skulle framgå,
att motorspriten trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan
med det utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla
nämnda undantagsbestämmelse. Utskottet har på grund av det nu anförda
föreslagit, att den särskilda skatteförordningen, i vad den avser motorsprit,
skall träda i tillämpning först fem år efter det bensinskatten införts.

Genom det nu anförda har utskottet även angivit sin ståndpunkt till
de yrkanden, som framställts i motionerna I: 294 av herrar Frändén och
Nils Anton Nilsson, II: 419 av herr Sköld, II: 428 av herr förste vice talmannen
Nilson och II: 443 av herr Olofsson i Digernäs.

Beträffande den i motionen II: 442 av herr Lövgren gjorda hemställan
om förbud mot försäljning av bensin för motordrift annat än i samband
med försäljning av sprit, har utskottet på skäl, som närmare utvecklats i
dess denna dag avgivna betänkande nr 40, icke kunnat biträda detta
yrkande.

Mot de föreslagna detaljändringarna i automobilskatteförordningen har
utskottet icke funnit något att erinra.

Utskottet övergår härefter att närmare redogöra för det upprättade förslaget
till särskild skatt å bensin och motorsprit.

Då i förordningen om handel med skattefri sprit närmare angivits, vad
med motorsprit förstås, har utskottet ansett tillräckligt att hänvisa
till den i sistnämnda förordning lämnade bestämningen. Den särskilda
skatten å motorsprit torde böra erläggas av den, för vilkens räkning denaturering
sker, i samband med denatureringen. Föremål för skatten utgör’
den färdigdenaturerade varan. För den händelse i denatureringsmedlet
ingår bensin, bör restitution av erlagd bensinskatt kunna medgivas
jämlikt 3 § b).

Slutligen har utskottet föreslagit, att förordningen, i vad den avser skatt
å bensin, skall träda i kraft redan den 1 juni 1924.

Gentemot det i motionerna 1:136 av herr Johan Bernhard Johansson ocli
II: 251 av herr Gustafson i Kasenberg m. fl. framställda yrkandet om höjning
av tullen å automobiler och motorcyklar, har utskottet velat åberopa,
att bevillningsutskottet tidigare såväl vid denna som vid de senare årens
riksdagar på angivna skäl avstyrkt förslag, som avsett ändring av gällande
tullskydd, där icke tulltekniska skäl varit avgörande. Även i detta fall har
utskottet ansett, att prövning av förslag till höjning av gällande tull å automobiler
och motorcyklar bör anstå till den revision av tulltaxan, som torde
komma till stånd inom den närmaste framtiden.

Antomobilskatteförordningen.

Förordningen
om skatt å
bensin och
motorbränsle.

Motionerna
1:136 och
II: 251.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 206, icke kunnat oförändrad
bifallas och med anledning av motionerna I: 294
av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson, II: 419 av
herr Sköld och II: 443 av herr Olofsson i Digernäs, i
vad sistnämnda motion avser avslag å förslaget om förhöjd
skatt på automobiler, samt med avslag å sistnämnda
motion i övrigt ävensom å motionerna II: 428 av herr
förste vice talmannen Nilson och II: 442 av herr Lövgren,
för sin del

a) antaga ovan införda förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922
om automobilskatt med den ändringen att 5 § erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag. 1
5

Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med
tjugu kronor;

h) för motorcykel med bivagn med
trettio kronor;

c) för annan automobil, med ringar
av mjuk kautschuk, med dels
en grundavgift av trettiotvå kronor,
dels därutöver åtta kronor för varje
påbörjat tal av etthundra kilogram
av automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen
hörande karosseri; samt

d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
med dels en grundavgift av
trettiotvå kronor, dels därutöver
femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
egen vikt vid användning

Utskottets förslag.1

5 %.

Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med
femton kronor;

b) för motorcykel med bivagn med
tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar
av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen
hörande karosseri; samt

d) för annan automobil,med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av
automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen
hörande karosseri.

1 Vid återgivande av förslagen hava de delar, som hava olika lydelse, kursiverats. Spärrad
kursiv angiver, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 13

Kung!. Mai ds förslag. Utskottets förslag.

av tyngsta till automobilen hörande
karosseri.

Om frihet i vissa fall från grundavgift,
som avses i c) och d), för
automobiler, som tillhöra i det allmännas
tjänst anställda personer
och av dessa begagnas huvudsakligen
i tjänsteärenden, förordnar
Konungen.

b) antaga nedan införda, såsom utskottets förslag betecknade
förslag till förordning om särskild skatt å bensin

och motorsprit:

Kungl. Maj ds förslagd

Förordning om särskild skatt ä
bensin.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För bensin, som till riket införes
och för vilken icke enligt särskilda
bestämmelser tullfrihet åtnjutes, skall
i den ordning nedan stadgas erläggas
särskild skatt av 4 öre för liter.

Med bensin förstås i denna för
ordning mineraloljor, vilka enligt
gällande tulltaxa hänföras till petroleumbensin
och gasolin.

2 §.

Särskild skatt å bensin skall samtidigt
med tullen till tullverket erläggas.

Om betalningsanstånd, ställande
av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller be- 1

Utskottets förslagd

Förordning om särskild skatt å
bensin och motorsprit.

Härigenom förord nas som följer:

1 $.

För bensin, .som till riket införes
och för vilken icke enligt särskilda
bestämmelser tullfrihet åtnjutes.samt
för motorsprit skall i den ordning
nedan stadgas erläggas särskild skatt
av 5 öre för liter.

I denna förordning förstås med

bensin mineraloljor, vilka enligt
gällande tulltaxa hänföras till petroleumbensin
eller gasolin; samt med

motor sprit sådan sprit, som enligt
gällande förordning angående
handel med skattefri sprit är att
anse såsom motorsprit.

2 §.

1 mom. Särskild skatt å bensin
skall samtidigt med tullen till tullverket
erläggas.

Om betalningsanstånd, ställande
av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäl -

1 Se noten å sid. 12.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Kungl. Maj.ts förslag.

träffande skatt, som i denna förordning
avses, vad rörande tullavgifter
finnes stadgat.

3 §.

Restitution av särskild skatt å
bensin må åtnjutas:

a) för bensin, som i oförändrat
skick till myckenhet av minst femhundra
liter på en gång återutföres
till utrikes ort eller svensk frihamn;
samt

b) för bensin, som med eller utan
tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändanål än motordrift.

Utskottets förslag.

ler beträffande särskild skatt å bensin
vad rörande tullavgifter finnes
stadgat.

2 mom. Särskild skatt å motorsprit
skall erläggas av den, för vilkens
räkning denaturering sker.
Inbetalning av skatten skall verkställas
genom insättning å statsverkets
giroräkning i riksbanken
för statskontorets räkning.

3 §.

Restitution av skatt, som i denna
förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit,
som i oförändrat skick till myckenhet
av minst femhundra liter på en
gång utföres till utrikes ort eller
svensk frihamn; samt

b) för bensin som med eller utan
tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

4 %.

Restitution enligt 3 § b) må tillgodokomma allenast den, som erhållit förhandstillstånd
att åtnjuta sådan förmån.

Meddelande av tillstånd, som nu är sagt, ankommer på Kungl. Maj:t, som
jämväl bestämmer de närmare villkoren för tillståndets åtnjutande. Tillstånd
må icke meddelas annan än den, som är känd såsom redbar och i övrigt
prövas lämplig.

5 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av generaltullstyrelsen.

Därest restitution medgivits, skall styrelsen av medel, som influtit genom
särskild skatt å bensin, till vederbörande utbetala vad som sålunda skall
restitueras.

6 %.

De närmare bestämmelser angående
utgörande av särskild skatt å
bensin samt angående restitution
av erlagd skatt, som utöver vad i

6 §.

De närmare bestämmelser, som
erfordras för tillämpning av denna
förordning, meddelas av Konungen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

15

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag,

denna förordning föreskrives må
finnas erforderliga, meddelas av
Konungen.

7 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft,

den 1 juli 1924. i vad densamma avser särskild

skatt å bensin, den 1 juni 1924
samt, i vad den avser särskild skatt
å motorsprit, den 1 juli 1929.

c) besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall
från och med den 1 juni 1924 erhålla följande ändrade
lydelse:

Mineraloljor, nativa eller råa
ävensom renade:

1099

petroleumbensin och gaso-lin ....................................

1099 Vä

andra slag, såsom lysoljor
och smörjoljor; ävensom
paraffin, rå eller renad,
jodvax (ozokerit) samt
ceresin................................

Kvantitet
för tullberäkningen -

10 lit.

Tullsats

Kronor öre

— Öl

fria

d) förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9
juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor är
stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter från
och med den 1 juni 1924 icke skall hava avseende å till
tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den medföres
å farkost såsom driftmateriel för denna;

e) besluta, att från och med den 1 juni 1924 tullfrihet
må åtnjutas för sådan vara, då den till riket medföres
å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel för detta, dock
endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet
prövar icke överstiga behovet under resan;

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

f) besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen
om särskild skatt å bensin av sådan skatt tillika skall
restitueras den å bensinen belöpande tull;

2) att motionerna I: 136 av herr Johan Bernhard
Johansson och 11:251 av herr Gustafson i Kasenberg
m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming'', Gustaf Nilsson, Antonsson, Örne, Rune, Bärg,
Boman, Pers, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Rarnsta, Sköld,
Lithander, Olsson i Golvasta, Lövgren. Johansson i Hornsberg, Alexander Nilsson,
Björklund och Olsson i Gävle.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

17

Reservationer:

vid punkten 1) i utskottets hemställan:

1) av herr Rune, som med anledning av herr Lövgrens motion yrkat,
att- skatten å gummiringar måtte höjas till två kronor 50 öre per kilogram;

vid punkten 1) 1>)—I) i utskottets hemställan:

2) av herrar Röing och Olsson i Ramsta, vilka anfört:

»Gällande bestämmelser rörande beskattning av automobilväsendet infördes
år 1922 och trädde i kraft den 1 januari 1923. Enligt tillgängliga
uppgifter hava under nästlidet år de å automobilismen utgående skatterna
inbringat omkring 6,600,000 kronor, och de i propositionen föreslagna
skattehöjningarna beräknas komma att inbringa ett årligt belopp av
5,500,000 kronor. Ett bifall till propositionen skulle därför innebära, att
automobilväsendet komme att belastas med en skatt, överstigande 12,000,000
kronor för år. Då automobilväsendet utgör ett av våra viktigaste transportmedel
skulle en dylik höjning komma att i hög grad betunga produktionen
inom såväl jordbruket som industrien ävensom handeln.

Såsom en särskild erinran mot den föreslagna bensinskatten vilja vi
framhålla, att densamma drabbar endast importerat motorbränsle och
följaktligen kommer att verka såsom ett tullskydd för den inhemska produktionen
av sådant bränsle. Det kan icke anses följdriktigt, att, då
under de senare åren riksdagen avslagit samtliga de förslag, som avsett
ändring i gällande tullskydd, där icke tulltekniska skäl varit avgörande,
genom en särskild skatt samt tull å bensin åvägabringa ett tullskydd för
en särskild industri. Åven i detta fall hava vi ansett, att prövning av
förslag om tullskydd bör anstå till den revision av tulltaxan, som torde
komma till stånd inom den närmaste framtiden.

Slutligen hava vi av skäl, som närmare angivits i motionen II: 428 av
herr förste vice talmannen Nilson, ansett det vara oriktigt, att de å automobilismen
utgående skatterna komma vägväsendet direkt till godo samt
att de icke passera budgeten.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet yrkat, att utskottet
skulle hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna II: 428
av herr förste vice talmannen Nilsson och II: 443 av

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 sand. 27 höft. (Nr 41.)

2

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

herr Olofsson i Digernäs avslå såväl Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 206, i vad‘ den avser särskild
skatt och tull å bensin, som ock motionerna I: 294
av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson, II: 419 av
herr Sköld och II: 442 av herr Lövgren»;

3) av herrar Bärg och Lövgren, vilka anfört:

»Uti motion nr 442 i andra kammaren har förslagits, i syfte att erhålla
användning för all inom landet producerad sulfitsprit, tvångsblandning
av sprit och bensin som motorbränsle och avslag på Kungl. Maj:ts förslag
om skatt och tull på bensin, samt vidare i syfte att erhålla medel till
vägarnas förbättring en höjning av den å automobilgummiringar utgående
skatten med 150 procent.

Det har emellertid visat sig under utskottsbehandlingen av denna sak,
att sympatierna för en lösning efter dessa linjer varit mycket små. Nu
är det naturligen icke möjligt för enskilda medlemmar av utskottet att
utarbeta de förordningar, som äro nödvändiga vid ett bifall till de i motionen
gjorda yrkandena, och vi se oss därföre nödsakade att avstå från
yrkande om bifall till motionen. Men då vi icke kunna finna det riktigt
att genom en skatt på bensin uttaga medel till vägarnas underhåll, då ju
därigenom även andra motorägare, vilka icke använda vägarna, skulle
drabbas av en ekonomisk pålaga, hemställa vi

att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition»;

vid punkten 1) b) i utskottets hemställan:

4) av herrar Orna och Björklund, vilka yrkat, att bestämmelsen om
ikraftträdandet av förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit
skall erhålla följande lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1924.»

vid punkten 2) i utskottets hemställan:

5) av herr Lithander, som yrkat bifall till motionerna 1:136 av herr
Johan Bernhard Johansson och 11:251 av herr Gustafson i Kasenberg
m. fl.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.