Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning, av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror.

(l:a avd.)

Genom en den 22 februari 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition nr 71, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 30 juni 1925.

Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251, framlade
Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Propositionen avstyrktes av bevillningsutskottet, men riksdagen
antog ett på bevillningsutskottets föranstaltande omarbetat förslag i ämnet.
Förordning utfärdades den 11 juli 1919 (nr 401), trädde i kraft den 1
september samma år och gällde till utgången av år 1920. Sedermera
har en var av riksdagarna under åren 1920—1922 beslutat, att förordningen
skulle äga tillämpning under det nästföljande året. Någon väsentlig
ändring i förordningens bestämmelser har under nämnda tid icke
Bihang till riksdagens protokoll 192t. 7 sand. 24 höft. (Nr 37—3S.) 1

Utskottet.

Återblick.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Departements chefen.

Utskottets

yttrande.

vidtagits. Däremot antog 1923 års riksdag ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag till ny förordning i ämnet. Den nya författningen skiljer sig
från den förut gällande huvudsakligen i fråga om bestämmelserna rörande
sättet för stämpelavgiftens utgörande. Enligt de ursprungliga bestämmelserna
gällde, att vid försäljning eller byte av skatteplikt underkastade
varor stämpel skulle åsättas en avräkningsnota, som det ålåg säljaren att
utfärda. I 1923 års förordning uteslötos stadgandena om avräkningsnota
och föreskrevs, att stämplarna skola av säljaren anbringas i en särskild
försäljningsbok, om vars förande även den gamla författningen innehöll
stadgande.

Chefen för finansdepartementet har i sitt anförande till ovannämnda
statsrådsprotokoll, efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling,
meddelat, att avkastningen av ifrågavarande skatt utgjort

•/a—S1/i2 år 1919............ kr. 122,505 år 1922 ............ kr. 44,235

s 1920............ » 210,225 » 19231............ » 47,420.

» 1921............ » 92,895

Efter att vidare hava anfört, att kontrollkostnaderna torde uppgå till
ungefär 10,000 kronor årligen, har departementschefen förklarat, att han
ställde sig betänksam mot denna skatt, som inbringade så obetydligt i förhållande
till uppbörds- och kontrollkostnaden, samt vidare anfört följande:
Då emellertid den nya förordningen ännu icke varit i tillämpning mera
än halvannan månad och någon erfarenhet beträffande det ändrade kontrollsystemets
verkningar sålunda icke kunnat vinnas, syntes det vara riktigast,
att förordningen erhölle förlängd giltighet; och ansåge departementschefen,
särskilt med hänsyn till tiden för budgetårets ingång, att giltighetstiden
nu borde bestämmas att utgå den 30 juni 1925. Därigenom vunnes tillika,
att, därest ändring i beskattningen med stöd av vunnen erfarenhet skulle
anses önskvärd, sådan ändring lämpligen kunde genomföras jämförelsevis
tidigt efter beslutets fattande.

I likhet med chefen för finansdepartementet har utskottet ansett, att
oaktat avkastningen av ifrågavarande skatt särskilt under åren 1922 och
1923 varit förhållandevis obetydlig, förordningen i ämnet bör erhålla förlängd
giltighet, icke minst med hänsyn till önskvärdheten att erhålla tillräcklig
erfarenhet av 1923 års nya bestämmelser, genom vilka en ny grundval
för kontrollen över skattens utgörande blivit lagd. Likaledes har utskottet,
av de skäl departementschefen anfört, funnit välbetänkt, att den
förlängda giltigheten begränsas till att omfatta första halvåret 1925.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 71, måtte antaga det med pro 1

Uppgiften för detta år är preliminär.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

3

positionen framlagda förslaget till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923
(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror.

Stockholm den 8 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Xärvarcinde: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Rune, Ericson i Oberga, Rärg,
Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Sköld, Lithander,
Olsson i Golwasta, Lövgren, Heyman, Johansson i Hornsberg, Åström, Björklund
och Olsson i Gävle.

Reservation

av herr Lithander, som framhållit, att den ifrågavarande skatten inbringade
obetydliga belopp, särskilt i förhållande till kontrollkostnaderna, och
ansett, att skatten därjämte verkade i riktning att öka illojal handel med
sådana varor, som beskattningen omfattar, samt därför yrkat, att utskottet
måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 71 icke måtte av riksdagen
bifallas.