Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1924 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner angående
vissa tillägg till förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta, den
ena i första kammaren, nr 172, av herr Beuterskiöld m. 11. och den andra i
andra kammaren, nr 253, av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., har hemställts,
»att riksdagen ville besluta att till K. F. 28 okt. 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt tillfoga ett nytt kapitel av följande lydelse:
9 kap. Om uppbörd och befrielse in. in.
§ 26.
Uppbörd av påförd inkomst- och förmögenhetsskatt verkställes, på sätt
Kungl. Maj:t närmare bestämmer, för landet genom postverkets försorg. För
stad förrättas uppbörden av magistraten, eller, där särskild tjänsteman finnes
därtill förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. (Jfr Uppbördsregl.
§ 8.)
§ 27.
Mom. 1. Å landet försiggår uppbörden under allmän uppbördstermin
fr. o. m. den 25 nov. t. o. m. den 10 dec. varje år, dock att skattskyldig
må erlägga halva skattebeloppet under uppbördseftertermin fr. o. in. 10 t. o. in.
25 mars året därpå. (Jfr Uppbördsregl. § 9.)
Mom. 2. I stad förrättas uppbörden å allmän uppbördsstämma, som skall
äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden fr. o. in. 25 nov. t. o. m.
10 dec. varje år, dock att skattskyldig må erlägga halva skattebeloppet under
uppbördsefterstämma fr. o. m. 10 t. o. m. 25 mars året därpå. (Jfr.
Uppbördsregl. § 11.)
§ 28.
Senast 10 dagar före uppbördstermins eller uppbördsstämmas början skola
debetsedlar tillhandahållas de skattskyldige på hela skattebeloppet med an
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 10 käft. (Nr 16.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
givande, att hälften därav må erläggas under terminen eller stämman och
resten under följande års eftertermin eller efterstämma.
Vid debetsedeln skall, å landet, vara fogade två utskrivna, genom perforering
frånskiljbara skattepostanvisningar, vardera å halva skattebeloppet.
Kungörelse om tiden för debetsedlarnas tillhandahållande skall i god tid
före uppbördstermins och uppbördsstämmas början av K. B. eller magistrat
utfärdas. (Jfr Uppbördsregl. §§ 3, 5.)
§ 29.
Mom. 1. Skattskyldig, som i följd av sjukdom, oförvållad arbetslöshet eller
annan liknande grund förmenar sig vara oförmögen att gälda honom påfört
skattebelopp, må, sedan debetsedlarna börjat tillhandahållas och innan uppbördstermin
eller stämma börjar, på sätt i den i § 28 omförmälda kungörelsen
tydligt skall angivas, till K. B. inlämna ansökan om befrielse från,
nedsättning eller uppskov med betalning av skattebeloppet, skolande därvid
vara fogade nödiga bevis ang. de förhållanden, varpå ansökan grundas.
Mom. 2. Över sådan ansökan skall K. B., där den ej finnes böra omedelbart
avslås, från magistrat och stadsfullmäktige eller allmän rådstuga i stad,
landsfiskal och kommunalfullmäktige eller kommunalstämma å landet inhämta
skyndsamt yttrande, varefter K. B. ofördröjligen meddelar beslut och
därvid lämnar de föreskrifter i övrigt, vartill beslutet må föranleda.
Mom. 3. Över K. B. beslut må på sätt eljes är om klagan över administrativ
myndighets beslut stadgat, besvär anföras hos Konungen; och skall,
tills slutligt avgörande träffats, med erläggande av skatten anstå.
§ 30.
Förmenar någon, att skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen
eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktigheten ägt rum vid
utskrivandet av hans debetsedel, äger han inom natt och år “efter det beloppet
blivit honom avfordrat söka rättelse däri genom besvär hos K. B. i
det län, där debiteringen skett, över K. B. beslut må inom trettio dagar
efter erhållen del av beslutet besvär anföras hos kammarrätten. (Jfr Uppbördsregl.
§ 7.)»
Motsvarande tillägg till förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst har föreslagits i två likaledes till
bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta, den ena i första kammaren,
nr 173, av herr Beuterskiöld m. fl. samt den andra inom andra kammaren,
nr 254, av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. I sistnämnda motioner har
föreslagits, »att riksdagen ville besluta att till K. F. 28 okt. 1910 ang. bevillning
av fast egendom samt av inkomst tillfoga ett nytt kapitel av följande
lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3
7 kap. Om uppbörd och befrielse m. in.
§ 17.
Uppbörd av påförd bevillning verkställes — — — — ansvar (= § 26 i
förslaget enl. motionerna I: 172 och II: 254).
§ 18.
(= § 27 i förslaget enl. motionerna I: 172 och II: 254).
§ 19.
(= § 28 i förslaget enl. motionerna I: 172 och II: 254).
§ 20.
Mom. 1. Skattskyldig, som i följd av sjukdom, oförvållad arbetslöshet
eller annan liknande grund förmenar sig vara oförmögen att gälda honom
påförd bevillning för inkomst av kapital och arbete, må inom 8 dagar
— — grundas.
M°m- 2. \ / e 29 i förslag enl. motionerna 1: 172 och II: 254).
Mom. 3.---->
§ 21.
(= § 30 i förslag enl. motionerna I: 172 och II: 254).»
Beträffande de till stöd för de särskilda förslagen anförda motiveringarna
får utskottet hänvisa till motionerna.
I föreliggande motioner hava tre särskilda frågor upptagits till behandling.
Så föreslå motionärerna dels uppdelning av kronouppbörden å två terminer,
dels bestämmelser i syfte att skattskyldig, som på grund av oförvållade omständigheter
är oförmögen att erlägga påförda kronoutskylder, skulle kunna
helt eller delvis befrias från eller erhålla anstånd med betalning av skattebeloppet,
dels ock att vissa allmänna stadganden rörande uppbörden av kronoutskylder
införas i skatteförfattningarna.
I motioner vid 1920 och 1921 års riksdagar framställdes yrkanden i syfte,
att kronouppbörden måtte uppdelas å terminer. Dessa motioner föranledde, i
enlighet med vad vederbörande utskott hemställt, icke någon riksdagens åtgärd.
Såsom skäl för avslag å motionerna åberopades därvid de praktiska
svårigheter, på vilka en uppdelning ansågs komma att stöta, ävensom att
frågan säkerligen komme att i annat sammanhang bliva föremål för statsmakternas
behandling.
Den nuvarande ordningen för kronouppbörden, enligt vilken samtliga å
kronodebetsedeln uppförda utskylder och avgifter skola erläggas vid ett och
Utskottet.
Motionerna.
Utskottets
yttrande.
Uppdelning
av^hrotioupp
börden.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Eftergivande
av pdförda
skattebelopp
m. m.
samma tillfälle, kan otvivelaktigt bereda många skattskyldiga olägenheter, helst
uppbördsterminen infaller å en för flertalet skattebetalare föga lämplig tidpunkt.
Dessa olägenheter hava gjort sig särskilt kännbara genom de nuvarande
höga skatterna till stat och landsting samt hava till följd av de år från
är sjunkande inkomsterna ytterligare skärpts. Flera skäl tala sålunda för en
uppdelning av kronouppbörden, vilken uppdelning givetvis bör omfatta även
andra å kronodebetsedeln uppförda avgifter än själva kronoskatten. Enligt vad
utskottet inhämtat är emellertid frågan föremål för utredning i samband med
spörsmålet om åvägabringandet av en rationell skatteuppbörd. I anledning av
motioner, avseende sistnämnda fråga, vid 1921 års riksdag anhöll nämligen riksdagen
i skrivelse den 11 maj 1921, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
rörande vilka åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av
en rationell skatteuppbörd. På sätt framgår av årets statsverksproposition hava
arbeten med frågans utredning påbörjats och avses komma att ytterligare
bedrivas. Utskottet saknar därför anledning att föreslå någon åtgärd i ämnet.
Redan från principiell ståndpunkt kunna invändningar framställas mot att
lämna administrativ myndighet befogenhet att eftergiva i behörig ordning påförda
utskylder på skäl, till vilka taxeringsmyndigheterna icke ägt att annat
än i undantagsfall taga hänsyn. Då utskottet haft att taga ställning till frågan
om efterskänkande eller uppskov med betalning av skatt, hava emellertid
främst de praktiska olägenheterna med förslaget varit för utskottet avgörande.
Medan besvär över taxering eller debitering icke befria skattskyldig från att
i vanlig ordning erlägga påförda utskylder, skulle enligt motionerna anstånd
åtnjutas med skattebetalningen, till dess ansökan om eftergift av skatt eller
uppskov med dennas gäldande slutligen prövats. Denna mindre följdriktiga
bestämmelse skulle utan tvivel medföra, att ett stort antal skattskyldiga,
främst personer, som förmenade sig hava påförts utskylder med för höga belopp,
komme att genom dylika ansökningar förskaffa sig anstånd med betalningen.
Den kontroll över skattskyldigs uppgifter om oförmåga att betala, som
givetvis vore nödvändig, skulle knappast kunna anförtros åt andra än
utmätningsmännen och sålunda avsevärt öka dessas redan för närvarande
stora arbetsbörda. Det kan därför antagas, att de föreslagna bestämmelserna
skulle komma att i hög grad förrycka arbetet med uppbörden och
indrivningen av utskylder. Det måste anses särskilt olämpligt att, medan
utredning pågår rörande en förbättrad skatteuppbörd, vidtaga åtgärder, som
vore ägnade att direkt motverka utredningens syfte.
Den avfattning, de föreslagna stadgandena erhållit, komme otvivelaktigt att
medföra en växlande tolkning vid tillämpningen. Oavsett att med en strängt bokstavlig
tolkning av författningsförslagen någon ovillkorlig rätt till befrielse från
eller uppskov med betalning av utskylder icke tillerkänts skattskyldig, som
utan eget förvållande kommit på obestånd, skulle det möta stora svårigheter
att i de särskilda fallen avgöra, om oförmågan att betala vållats av den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 5
skattskyldige själv eller icke, och det skulle icke kunna undvikas, att ojämnheter
och godtycke förekomme vid bestämmelsernas tillämpning. För övrigt
synes det som om med nu gällande föreskrifter om avkortning av utskylder
det icke skulle ur skattesynpunkt föreligga något behov av särskilda bestämmelser
om eftergift av påförda skattebelopp.
Den av motionärerna uttalade uppfattningen, att vissa föreskrifter rörande
uppbörden med hänsyn till sin natur borde upptagas i skatteförordningarna,
kan utskottet icke dela. Därest det skulle anses erforderligt, att sådana
bestämmelser infördes i skattelagarna, borde stadgandena såsom närmast
sammanhörande med förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering inrymmas i sistnämnda författning. Mot förslaget i denna del
kan slutligen erinras, att de särskilda bestämmelser rörande uppbörden, som
gälla för Stockholm, icke beaktats.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner I: 172 och I: 173 av herr Reuterskiöld
m. fl. samt II: 253 och II: 254 av herr Olsson i
Kullenbergstorp m. fl., angående vissa tillägg till förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt m. in., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1924.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Ilning, friherre Fleming, Örne, Rune, Boman, Jönsson i Boa,
Olsson i Ramsta, Sköld, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren,
Heyman, Johansson i Hornsberg, Alexis Björkman, Alexander Nilsson, Carlsson
i Gävle, Åström, Olsson i Gävle och Pettersson i Hällbacken.
Reservation:
av herrar Olsson i Golvvasta och Alexander Nilsson, vilka hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 172 och
I: 173 av herr Reuterskiöld m. fl. samt II: 253 och II: 254
av herr Olsson i Kullenbergstorp, besluta, att till vardera av
förordningarna den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
samt angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst tillfoga ett nytt kapitel av ovan införda
Införande i
skatteförordningarna
av
bestämmelser
om uppbörden.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
lydelse; dock med den ändringen att i 29 § 3 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt 20 § bevillningsförordningen
orden »och skall, tills slutligt avgörande
träffats, med erläggande av skatten anstå» måtte utgå för
att i stället insättas i slutet av mom. 2, därvid i stället för
ordet »slutligt» insättes ordet »K. B:s», i följd varav mom. 2
och 3 uti ifrågavarande paragrafer erhålla följande lydelse:
Mom. 2. Över sådan ansökan skall K. B., där den ej finnes
böra omedelbart avslås, från magistrat och stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga i stad, landsfiskal och kommunalfullmäktige
eller kommunalstämma å landet inhämta skyndsamt
yttrande, varefter K. B. ofördröjligen meddelar beslut och
därvid lämnar de föreskrifter i övrigt, vartill beslutet må föranleda.
Mom. 3. Över K. B:s beslut må, på sätt eljes är om klagan
över administrativ myndighets beslut stadgat, besvär anföras
hos Konungen och skall, tills K. B:s avgörande träffats, med
erläggande av skatten anstå.
Stockholm 1924. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.