Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1924 kl. 2 e. ni.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i rubriken nr 403 i tulltaxan. (l:a avd.)

I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 143, har herr Starbäck hemställt, att riksdagen måtte besluta
följande förändrade lydelse av tulltaxerubriken 403:

»Vävnader av ull, även i förening med annat spånadsämne med undantag
av silke — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
kostymvävnader, vägande pr kv.-m. 250 gr. eller däröver, och innehållande
trådar helt eller delvis av silke, så framt silket utgör högst 5 % av vävnadens
hela vikt; 1 kg. kr. 2:50.»

De bestämmelser i tulltaxan, som den förevarande motionen berör, hava
följande lydelse:

Vävnader, ej särskilt nämnda:

j Kvantitet j
[för tullbe- Tullsats
räkningen !

365

av silke i förening med mer än 15 procent annat
spånadsämne (halvsiden):

oblekta och ofärgade, vägande per kvm. 100

gram eller därunder....................................

Anm. Såsom oblekt — — —- — eller blekta.

andra slag .......................................................

Anm. Yllekostymvävnader, vägande 300 gram eller
däröver per kvm. och innehållande trådar, helt eller
delvis av silke, hänföras, så framt silket utgör högst
3 procent av vävnadens hela vikt, till vävnader av
ull. Till grund för bestämmande av den medgivna
procenthalten av silke lägges i fråga om trådar delvis
av silke endast vikten av det i sagda trådar
förekommande silket.

Anm. till n:r 363—365. Vid bestämmande----över spunnet

garn.

Anm. till n:r 361—365. Avdrag i----under transport.

Vävnader av ull, även i förening med annat spånadsämne
med undantag av silke:

403

kostymvävnader, vägande per kvm. 300 gram
eller däröver, och innehållande trådar, helt
eller delvis av silke, såframt silket utgör
högst 3 procent av vävnadens hela vikt ....

Anm. Till grund för bestämmande av den medgivna procenthalten
av silke lägges i fråga om trådar delvis av silke
endast vikten av det i sagda trådar förekommande silket.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 sand. 5 höft. (Nr

Kronor !örei

1 kg.

1 kg.

10 —

2 50

m.)

Utskottet.

Oälland-e

bestämmelser.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr W.

Motionen.

Utredning.

Enligt ovan intagna bestämmelser i tulltaxan skola yllekostymvävnader,
som innehålla trådar, helt eller delvis av silke, hänföras, försåvitt vävnadens
vikt per kvadratmeter uppgår till 300 gram eller däröver och silket utgör
högst 3 procent av vävnadens vikt, till vävnader av ull, rubriken 403,
med en tull av 2 kronor 50 öre per kilogram, men därest vikten är lägre
eller silkets procentsats är högre än nyss angivits, till halvsidenvävnader,
rubriken 365, med en tull av 10 kronor per kilogram.

Yllekostymvävnader, utan inslag av silke och vägande per kvadratmeter
mer än 200 gram men ej mer än 700 gram, draga en tull av en krona
75 öre per kilogram (rubrik 405).

Det föreliggande förslaget avser dels en nedsättning av viktgränsen för
till rubrik 403 hänförliga kostymvävnader från 300 till 250 gram per
kvadratmeter dels ock en höjning av procentsatsen för silke, som må ingå
i sådana vävnader, från 3 till 5 procent av vävnadens hela vikt.

Till stöd för motionen har anförts bland annat följande. Genom den av
1921 års riksdag beslutade höjningen av vissa finanstullar, innefattande
för halvsidenvävnader, hänförliga till rubriken 365, en höjning av tullsatsen
från 3 till 10 kronor per kilogram, hade de yllekostymvävnader,
som jämlikt gällande bestämmelser skulle tullbehandlas enligt denna rubrik
och vilka vore att anse såsom vanliga kostymtyger, drabbats av en oskäligt
hög tull. De uti ifrågavarande vävnader invävda silkestrådarna förhöjde
i mycket ringa mån varans inköpspris. Bestämmande för priset vore
kvaliteten av det garn, som användes vid tillverkningen. Med gällande
tullsatser kunde en billigare yllevävnad på den grund att den vore något
silkesförande draga en ofantligt mycket högre tull än ett dyrbarare kostymtyg,
tillverkat av ren ull. Vid tullförhöjningen hade icke vederbörlig
hänsyn tagits till lättare herrkostymvävnader, som nu kunde falla under
den antagligen för damkostymvävnader avsedda lyxtullsatsen. Sistberörda
slag av vävnader understege i allmänhet en vikt av 250 gram per kvadratmeter.
För framställande av mönstereffekter i yllekostymvävnader
tarvades i någon mån inslag av silke, vilket verkade att lättare kostymvävnader,
med endast ringa mönster uti, folie under den för halvsidenvävnader
gällande tullsatsen. Import av ifrågavarande vävnader borde
icke anses såsom lyx import.

Utskottet har vid behandlingen av det föreliggande förslaget anlitat
sakkunnigt biträde av byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén, vilken efter
verkställd utredning till utskottet överlämnat en promemoria av i huvudsak
följande lydelse:

Inslag av silke i ifrågavarande vävnader avser att åstadkomma ränder eller
annan mönstereffekt. Anledningen till att silke härför måste användas har
uppgivits vara den, att vid inträffande krympning av vävnaden silket bättre
än mercericerad bomull eller annat spånadsämne följer förändringarna hos
ullgarnet. Då vävnaden bliver »trådsliten», framträda också bomullstrådarna
på ett mindre tilltalande sätt. Mängden av silke, som ingår i vävnaderna,
har visat sig växla från I till 6 å 7 procent av -vävnadens hela vikt. De

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 8

fall, da procentsatsen uppgått till 5 eller däröver, hava emellertid varit mera
sällan förekommande, under det att däremot 3—5 procent silke förekommer
ganska ofta.

Huruvida mängden ingående silke över- eller understiger den angivna
procentsatsen, kan även en tränad tulltjänsteman i gränsfallen ej bedöma
enbart genom okulär besiktning, utan måste detta ske genom vågning. Alan
utstansar sålunda ur vävnadsstycket en mindre del (vanligen ''/» kvadratdecimeter),
vars vikt konstateras, avskiljer härur samtliga silketradar, vilka
likaledes uppvägas med största noggrannhet, Denna procedur är givetvis
mycket tidsödande och kräver känsligare vågar än som för närvarande sta
till många tullförvaltningars förfogande, varigenom tull behandlingen ä sådana
platser ytterligare fördröjes. Då införseln av dessa vävnader ofta sker genom
skrädderifirmor i kvantiteter, avsedda endast för en eller annan kostym eller
ett eller annat par benkläder, ser importören ogärna, att utstansning äger
rum. Detta skulle i än högre grad undvikas, därest procentsatsen för silket
höjdes till 7 procent. Hur än procentsatsen bestämmes, uppstå givetvis gränsfall,
då en ingående undersökning måste tillgripas. Sådana fall skulle emellertid,
även om procentsatsen liöjes i enlighet med motionärens förslag, såsom ovan
anförts, bliva betydligt mera sällan förekommande än nu, varför även eu
sådan ändring skulle medföra eu lättnad för tullbehandlingen.

Vad vävnadernas vikt per kvadratmeter beträffar, torde denna hava fastställts
till 300 gram per kvadratmeter för att härigenom erhålla eu lämplig
avgränsning av herrkostymvävnader till skillnad från vävnader till damdräkter.
Emellertid har erfarenheten givit vid handen, att även i detta avseende
en jämkning är av behovet påkallad, och synes i sådant avseende den
föreslagna sänkningen till 250 gram vara väl avvägd. Den nuvarande gränsen
300 gram ligger så, att fråga allt för ofta uppstår, huruvida vävnaden faller
över eller under denna gräns. Det har sålunda förekommit exempel på, att
eu vävnad, som av fabrikanten garanterats väga över 300 gram, vid tullbehandlingstillfället
något understigit denna vikt, varvid debitering skett efter
den högre tullsatsen. Med den skillnad, som för närvarande är gällande
mellan halvsiden och till rubrik 403 hänförliga vävnader, har en försiktig
importör ansett sig böra säkerställa sig mot den högre tullsatsen genom att
träffa överenskommelse om varans returnering, därest den högre tullsatsen
skulle komma att tillämpas. Statskassan gör sålunda i regel ingen förlust
genom den ifrågasatta ändringen vare sig i ena eller andra avseendet.

Även vid den ifrågasatta sänkningen av viktgränsen uteslutes icke möjligheten
av att vissa kostymvävnader, i vilka silke ingår, kunna komma att
drabbas av halvsidentullen. Det har emellertid från sakkunnigt hall upplysts,
att så lätta kostym vävnader, beträffande vilka detta förhållande kan
inträffa, äi*o så sällsynta, att hänsyn till desamma vid frågans bedömande
ej behöver tagas.

iNagia betänkligheter ur tullteknisk synpunkt mot viktgränsens sänkning
beträffande möjligheten att skilja kostymvävnader från tyger till damdräkter
föreligga icke, enär de sistnämnda alltid lära tillverkas i mindre bredder än
herrkostymvävnader.

Slutligen torde böra framhållas, att, enligt vad som upplysts, den inhemska
tillverkningen på ifrågavarande område företrädesvis omfattar standardtyper
av vävnader och beträffande mönster endast har ett begränsat urval att erbjuda.

Ovan återgivna, nu gällande bestämmelser hava i huvudsak samma lydelse
som motsvarande delar av 1906 års tulltaxekommittés förslag. Enligt
detsamma skulle sålunda yllekostymvävnader, vägande per kvadratmeter

Vt skotte

yttrand

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

300 gram eller däröver och innehållande trådar, helt eller delvis av silke,
hänföras, såframt silket utgjorde högst 3 procent av vävnadens hela vikt,
icke till halvsidenvävnader utan till vävnader av ull. I motiveringen till
förslaget i berörda del anförde kommittén, att det här vore fråga om sådana,
huvudsakligen till manskläder avsedda yllevävnader, vilka innehölle
effekttrådar av silke, enstaka eller flera tillsammans men dock icke på
ytan så framträdande, att varan därigenom förlorade sin karaktär av yllevävnad
och företedde utseendet av verklig halvsidenvävnad.

Under tillämpningen av de till rubrikerna 365 och 403 hörande bestämmelserna
har det visat sig, att åtskilliga herrkostymtyger, vilka på grund
av sin beskaffenhet ansetts vara att räkna till sådana till manskläder avsedda
yllevävnader, som 1906 års kommitté på nyss återgivna sätt kännetecknat,
icke kunnat tullbehandlas enligt den för dylika vävnader avsedda
rubriken 403, utan måst föras till rubriken 365, därför att silke ingått i
vävnaden i större myckenhet än 3 procent eller vävnadens vikt utgjort
mindre än 300 gram per kvadratmeter. Detta icke avsedda förhållande har,
så länge skillnaden mellan de båda tullsatserna utgjorde endast 50 öre,
icke dragit mycken uppmärksamhet till sig från importörernas sida, men
sedan tullsatsen för rubriken 365 genom beslut av 1921 års riksdag höjts
till icke mindre än 10 kronor för kilogram, hava, på sätt i ovannämnda
promemoria anförts, sådana herrkostymtyger, som på ovan angivna skäl
måst hänföras till sistnämnda rubrik, i regel ansetts icke kunna bära en
så hög tull, varför införda partier återutförts utan att tull erlagts. Därjämte
hava för importörerna framträtt de i promemorian närmare berörda
olägenheterna av utställning och tidsödande undersökningar.

I samband med den av utskottet föranstaltade utredningen hava för utskottet
företetts ett flertal prover, typiska för olika förekommande slag av
till manskläder avsedda yllevävnader med inblandat silke.

Av vad utskottet sålunda inhämtat och vid förevisandet av nyssnämnda
prover haft tillfälle att iakttaga, har utskottet funnit framgå, att sådana
herrkostymtyger, vilka på grund av ifrågavarande bestämmelsers avfattning
måste hänföras till rubriken 365, tillhöra den typ av vävnader, som
enligt grundtanken i bestämmelserna bör tullbehandlas enligt rubriken
403. För att dylika tyger skola kunna tullbehandlas enligt sistnämnda
rubrik torde den för rubrikens tillämpning fastställda gränsen böra ändras
genom såväl eu höjning av procentsatsen silke som en sänkning av vikten
per ytenhet.

I förra hänseendet har det synts utskottet ådagalagt, att de av de nuvarande
bestämmelserna föranledda olägenheterna komma att i ej obetydlig
utsträckning fortfarande göra sig gällande, därest procentsatsen icke
höjes något mera än till 5 procent såsom motionären föreslagit, men att
en höjning till 7 procent måste anses i stort sett avhjälpa olägenheterna,
i den mån dessa sammanhänga med den medgivna silkeshalten. Vad åter
viktgränsen beträffar torde den av motionären ifrågasatta sänkningen till
250 gram per viktenhet vara väl avpassad.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

5

Emot de ändringar, som av ovan angivna skäl synas påkallade, torde
icke några betänkligheter möta ur den synpunkt, som varit bestämmande
för höjningen av tullsatsen vid rubriken 365, nämligen den statsfinansiella.
Sådana kostymtyger, som äro avsedda att genom ändringarna bli hänförliga
till rubriken 403, kunna nämligen, på sätt av utredningen framgår,
icke antagas bli föremål för någon nämnvärd import, så länge de beläggas
med en tull av 10 kronor per kilogram.

Då de ändringar i rubriken 403, som utskottet sålunda funnit sig böra
förorda, påkalla motsvarande ändringar i anmärkningen till rubriken 365,
upptager utskottet i sin hemställan förslag härtill. Ändringarna torde
höra träda i kraft från och med nästkommande budgetårs ingång.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 143
av herr Starbäck, om ändring i rubriken 403 i tull -

taxan, besluta,

dels att rubriken 403 i tulltaxan skall erhålla följande
ändrade lydelse:

[Kvantitet |

[för tullbe-j Tullsats
räkningen \

Kr. öre

Vävnader av ull, även i förening med
annat spånadsämne med undantag
av silke:

403

kostymvävnader, vägande per
kvm. 250 gram eller däröver,
och innehållande trådar, helt
eller delvis av silke, såframt
silket utgör högst 7 procent
av vävnadens hela vikt ...

Anm. Till grund — — — — förekommande
silket.

1 kg.

2 50

dels ock att den till rubriken 365 i tulltaxan hörande
anmärkningen skall erhålla följande ändrade lydelse:

Anm. Yllekostymvävnader, vägande 250 gram eller däröver per kvm.
och innehållande trådar, helt eller delvis av silke, häntöras, såframt silket
utgör högst 7 procent av vävnadens hela vikt, till vävnader av ull. Till
grund för bestämmande av den medgivna procenthalten av silke lägges i
fråga om trådar delvis av silke endast vikten av det i sagda trådar förekommande
silket.

Stockholm den 21 februari 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.

Närvarande: se under betänkandet nr 8.

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 7 saml. 5 höft. (Nr 10.)

2