Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1024 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tillägg till fjärde stycket av 5 § i förordningen med tulltaxa
för inkommande varor.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 16, har herr Lindberg föreslagit, att till fjärde stycket i § 5 av förordningen
med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 måtte tilläggas
orden: »dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån medgiva
undantag», och att fjärde stycket alltså måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som i
handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att
utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som av
handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av de slag, med
vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen
härifrån medgiva undantag.»

I motiveringen till det nu återgivna förslaget har motionären erinrat om
den proposition (nr 114) med förslag till åtskilliga ändringar i gällande tulltaxas
bestämmelser rörande gränstrafiken mot Norge, vilken förelädes 1922
års riksdag.

Den viktigaste av de i nämnda proposition föreslagna ändringarna avsåg,
att vissa lättnader skulle införas för gränshandeln söder om tullstationen i
Mitandersfors i Värmland, beträffande vilken del av gränsen genom förordningen
den 16 maj 1906 all tullfrihet upphävts. Propositionen hade emellertid
avseende även å gränshandeln norr om Mitandersfors, bland annat i följande
hänseende. Enligt § 5 i tulltaxeförordningen är tullfrihet icke medgiven för
varor, vilka införas i handelsavsikt. I denna regel föreslogs genom propositionen
den inskränkningen, att generaltullstyrelsen skulle erhålla bemyndigande
att för särskilda fall medgiva undantag för dylika varor. Förslaget i
sistberörda del hade tillkommit med hänsyn till förhållandena i vissa av de
nordligaste gränstrakterna. Från befolkningen i nämnda trakter hade nämligen
framhållits, att vissa lanthandlande därstädes vore hänvisade till
att hämta sina för avsalu avsedda förnödenheter i Norge, varför något prinBihaiuj
till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 1 höft. (Nr 1—2.) 1

Utskottet.

Pr oposition
114/1022.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

cipiellt skäl för bibehållande i sådana trakter av berörda undantag från bestämmelserna
om tullfrihet icke förefunnes.

I fråga om den myndighet, vilken bestämmanderätten angående tullfrihet
vid dylik införsel borde tillkomma, hade departementschefen till statsrådsprotokollet
i ärendet anfört, att avgörandet av ärenden rörande sådan tullfrihet
syntes kunna ofta förutsätta utredningar av den art, att underordnad
myndighet icke förmådde att på egen hand tillfredsställande verkställa desamma,
samt att departementschefen med hänsyn härtill ansåge, att dylika
frågor icke borde prövas av de lokala tullmyndigheterna utan borde hänskjutas
till generaltullstyrelsen.

Motion U:ai7 I en av de motioner, som väcktes i anledning av omförmälda, vid 1922
’’ 193 '' års riksdag framlagda proposition (motionen nr 217 i andra kammaren),
föreslog samme motionär, som väckt det nu föreliggande förslaget, sådan
ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av § 5 tulltaxeförordningen,
att befogenheten att medgiva undantag skulle tillkomma icke generaltullstyrelsen
utan vederbörande tullmyndighet vid gränsen, vilken myndighet därvid
skulle följa allmänna anvisningar, som generaltullstyrelsen hade att utfärda
i ämnet. Till stöd för sistnämnda yrkande hade i huvudsak anförts, att
prövningen av dylika frågor borde vara så anordnad, att minsta möjliga
besvär förorsakades, ävensom att det syntes tillräckligt att åt generaltullstyrelsen
överlämna bestämmandet av de allmänna riktlinjerna för ifrågavarande
införsel, under det att, beträffande tillämpningen, det borde få bero
på de lokala myndigheternas beprövande.

Bevillnivgs- Bevillningsutskottet, som (betänkande nr 40) i huvudsak förordade bifall
utskottet 1022. Kungl. Maj:ts förslag, anförde bland annat följande.

Utskottet hade funnit den i nyssnämnda motion föreslagna lättnaden vid
behandling av ifrågavarande ärenden kunna ha goda skäl för sig, särskilt
beträffande sådana gränstrakter, där den förmån, varom fråga vore, kunde
antagas komma att bliva av allmännare betydelse. Utskottet hade emellertid
ansett den sålunda föreslagna lättnaden icke böra ifrågasättas för andra
fall än sådana, där densamma vore nödvändig för att icke den med tullfriheten
avsedda nyttan skulle äventyras. Då emellertid någon utredning i sistnämnda
hänseende icke stått utskottet till buds, men utskottet å andra sidan
icke funnit lämpligt, att den utvidgade tullfriheten i övrigt fördröjdes
av en sådan utredning, hemställde utskottet, att riksdagen måtte, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag även i den ifrågavarande delen, i sin
skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning av frågan, huruvida och i vilken omfattning den i Kungl.
Maj:ts förslag beträffande § 5 tulltaxeförordningen generaltullstyrelsen tillerkända
befogenheten att medgiva undantag från den i samma paragraf meddelade
bestämmelsen beträffande fall, då tullfrihet icke ägde rum, skulle
kunna överflyttas till lokala tullmyndigheter, samt att Kungl. Maj:t ville,
därest utredningen därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I en vid betänkandet fogad reservation yrkade åtta av de i beslutet del -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 3

tagande avslag å propositionen. Reservationens motivering avsåg emellertid
endast de beträffande gränstrafiken söder om Mitandersfors föreslagna förändringarna.

Vid behandlingen av utskottets nämnda betänkande stannade kamrarna i
skiljaktiga beslut, i det att första kammaren beslöt att, med hemställan om
förnyad utredning i ärendet, för det dåvarande avslå såväl utskottets hemställan
som propositionen, varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan.

I det memorial (nr 50), som bevillningsutskottet avgav med anledning av
kamrarnas sålunda fattade skiljaktiga beslut, anmälde utskottet till en början,
att frågan om den av utskottet föreslagna begäran om utredning beträffande
den myndighet, vilken bestämmanderätten angående tullfrihet vid införsel i
handelsavsikt borde tillkomma, enligt utskottets mening förfallit. I fråga om
kamrarnas skiljaktiga beslut i övrigt föreslog utskottet gemensam votering.

Kamrarna, som lade utskottets nyssnämnda anmälan till handlingarna,
förrättade enligt utskottets förslag gemensam votering, vilken utföll i överensstämmelse
med första kammarens mening. I enlighet härmed avlät riksdagen
till Kungl. Maj:t en skrivelse (nr 284) i vilken riksdagen, med hemställan
om förnyad utredning i ärendet, tillkännagav, att riksdagen avslagit
såväl propositionen nr 114 som utskottets hemställan.

Till stöd för den föreliggande motionen har bland annat anförts, att något
behov av förnyad utredning beträffande tullfrihet i de norra gränsområdena vid
införsel av varor i handelsavsikt icke förelåge och att riksdagen heller icke
ifrågasatt någon sådan utredning. Denna fråga syntes så mycket hellre kunna
lösas utan sammanhang med spörsmålet om gränshandeln söder om Mitandersfors,
som en reform i det förra hänseendet påtagligen icke vore avhängig
av någon motsvarande åtgärd från norsk sida eller fortsatt samråd mellan
svenska och norska myndigheter. Vidare har motionären anfört följande.

»Det huvudskäl, som talar för här ifrågavarande förändring i förordningen
den 9 juni 1911, är att nu gällande generella förbud mot tullfri införsel av
varor i handelsavsikt mycket kännbart drabbar den fattigare befolkningen i
gränstrakterna. I saknad av dragare och av ekonomiska resurser för att kunna
på en gång införa högsta tillåtna varumängd, vilket är nödvändigt med hänsyn
till de höga transportkostnaderna, är den fattigare befolkningen hänvisad
att verkställa sina varuinköp hos ortens handlande och kunna med nu gällande
bestämmelser där endast erhålla med tull belagda varor. Den nuvarande tullfriheten
gynnar således endast de ekonomiskt bäst situerade och motsvarar
följaktligen icke sitt syfte. Härtill kommer ett annat skäl, nämligen att
med nu tillämpad förordning smyghandel uppmuntras.»

Bevillningsutskottet har inhämtat, att i anledning av den av 1922 års
riksdag sålunda framställda begäran, utredning pågår inom handelsdepartementet
samt att utredningen, vilken sannolikt icke kommer att föranleda
proposition till årets riksdag, avser endast frågan om gränshandeln söder om
Mitandersfors.

Kamrarna

1922.

Den föreliggande

motionen.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

Den nu föreliggande frågan kan följaktligen upptagas till övervägande
utan hänsyn till berörda pågående utredning.

Den ovan lämnade redogörelsen för vad i detta ämne förekom vid 1922
års riksdag giver vid handen, att enighet rådde därom, att med hänsyn till
de nordligare gränstrakterna undantag från regeln, att tullfrihet icke gäller
för varor, införda i handelsavsikt, borde få medgivas. Vad Kungl. Maj:t i
sådant hänseende föreslagit tillstyrktes av bevillningsutskottet; och reservanterna,
som yrkade avslag å propositionen, inlade icke någon gensaga mot
förslaget i nu ifrågavarande del.

Däremot ställde sig, som ovan är nämnt, utskottet tveksamt till frågan,
huruvida och i vad mån bestämmanderätten rörande tullfrihet vid införsel
i handelsavsikt borde tillkomma vederbörande lokalmyndighet. Emellertid
förordade utskottet bifall till vad Kungl. Maj:t i denna del föreslagit, i syfte
att frågan framdeles skulle efter utredning ånyo upptagas till behandling.

I likhet med 1922 års bevillningsutskott har även utskottet funnit, att de
skäl, som tala för att tullfrihet må kunna efter prövning medgivas för varor,
som över nordligare delar av gränsen införas i handelsavsikt, äro behjärtansvärda.

Huruvida avgörandet bör alltid tillkomma generaltullstyrelsen eller i någon
utsträckning lämpligen kan anförtros åt lokal tullmyndighet, därom är utskottet
lika litet som 1922 års bevillningsutskott i tillfälle att utan föregående
utredning avgiva bestämt omdöme. Detta oaktat har utskottet ansett sig
kunna förorda bifall till det föreliggande förslaget, vilket i varje fall är
ägnat att väsentligen avhjälpa de olägenheter, som äro förenade med det
nuvarande förhållandet, att all införsel i handelsavsikt är avstängd från
möjligheten att komma i åtnjutande av tullfrihet.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att fjärde stycket i § 5 av förordningen den 9 juni
1911 med tulltaxa för inkommande varor skall erhålla
följande förändrade lydelse:

»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke
för varor, som i handelsavsikt införas vare sig för att
i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom
ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som
av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt
de äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock
äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån
medgiva undantag.»

Stockholm den 30 januari 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: Se under betänkandet nr 2.