6

Riksdagens skrivelse Nr 67.

Nr «?.

Godkänd av första kammaren den 14 april 1923.
Godkänd av andra kammaren den 17 april 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i fråga om beredande av arbete åt

tnberkulosskjuka konvalescenter.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte
att utredning måtte komma till stånd angående de åtgärder, som kunna
vidtagas för beredande av arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter samt att
de förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anledning, måtte snarast
möjligt framläggas för riksdagen.

Vid nästlidet års riksdag förelåg en motion i samma syfte som den
nu förevarande. Denna motion föranledde emellertid i enlighet med vederbörande
utskotts hemställan icke någon riksdagens åtgärd. Såsom motiv
för sitt avstyrkande av motionen anförde det tillfälliga utskott inom första
kammaren, som behandlade ärendet, huvudsakligen att frågan om beredande
av arbetstillfällen åt vissa lungtuberkulösa, i den mån detta kunde ske i
form av anstaltsvård, genom Svenska nationalföreningens mot tuberkulos
försorg vore under utredning och att denna utredning, som omhänderhades
av en avdelning inom en större kommitté, enligt uppgift från nationalföreningen
kunde antagas föreligga färdig inom den närmaste tiden.

Riksdagen har inhämtat, att ifrågavarande utredning nu är slutförd
såtillvida, att avsedda subkommitté utformat ett förslag till lösning av spörsmålets
organisatoriska sida. Den ekonomiska sidan av samma spörsmål
lärer samma subkommitté däremot icke hava kunnat upptaga till prövning,

7

Riksdagens skrivelse Nr 67.

då man inom den större kommittén velat avvakta resultatet av övriga subkommittéers
utredningsarbeten och först därefter ansåge sig böra skrida till
uPP&drandet av ekonomiska kalkyler beträffande då föreliggande förslag.
Huru lång tid det kan dröja, innan kommitténs utredning i sin helhet
under förhandenvarande omständigheter hinner avslutas, torde vara vanskligt
att försöka förutsäga. Kiksdagen anser sig böra framhålla, att de
avsevärda belopp, som årligen utgivas för tuberkulosvården av allmänna
medel, knappast torde motsvara de resultat, som därmed vinnas, så länge i
motionen berörda brist i huvudsak kvarstår. Enligt uttalande från sakkunnigt
håll torde det kunna förväntas, att ett successivt realiserande på
lämpligt sätt av åtgärder för beredande av arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter
skulle i längden bidraga till en minskning av totalkostnaderna
för tuberkulosvården. Förhåller det sig så, måste ju dylika åtgärder redan
ur sparsamhetssynpunkt vara att föredraga, men på samma gång bleve man
i stånd att tillgodose det av alla erkända, högst behjärtansvärda humanitära
önskemål, varpå motionen avser att fästa statsmakternas uppmärksamhet,
nämligen att sanatorievården fullständigas med sådana anordningar, varigenom
de utskrivna patienterna i fall av behov erhålla möjlighet att efter
för deras konstitution avpassade förhållanden sysselsätta sig med lämpligt
arbete för att, i den män det låter sig göra, så småningom förbereda övergången
till ordinär verksamhet. Vid sådant förhållande anser riksdagen det
vara lämpligast, att utredningen av detta spörsmål fullföljes under Eders
Kungl. Maj:ts ledning, så att det allmännas synpunkter och intressen må
bliva vederbörligen beaktade redan på det förberedande statium, där frågan
nu befinner sig, och att de förslag, vartill utredningen kan giva anledning,
må kunna för riksdagen framläggas, så snart de statsfinansiella och ekonomiska
förhållandena i övrigt det tillåta.

Med. stöd av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t efter verkställd utredning angående de åtgärder, som kunna
vidtagas för beredande av arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter, täcktes
för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, vartill denna utredning
kan giva anledning.

Stockholm den 17 april 1923.

Med undersåtlig vördnad.