Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

1

Nr 5 A.

Godkäncl av första kammaren den 21 april 1923.

Godkänd av andra kammaren den 21 april 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa av
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1923—1924
under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen
till socialdepartementet.

(Statsutskottets utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Departementet.

l:o) Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1923—
1924 har Eders Kungl. Maj:t i avseende å femte huvudtiteln, innefattande
anslagen till socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda
dag) att i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till departementschefen
med 24,000 kronor.

Riksdagen har i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till departementschefen
med 24,000 kronor.

2:o) Eders Kungl Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 2)

dels besluta sådana ändringar i staten för socialdepartementet, att
från och med den 1 juli 1923 ej mindre anslagsposten avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. nedsättes från 51,300 kronor
med 17,300 kronor till 34,000 kronor än även under rubriken ersättning
till sakkunniga biträden åt fattigvårdsinspektören upptages en anslagspost
å 6,000 kronor;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
departementets avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli med 272,600
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 5 A.

852 23 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har icke givit riksdagen
anledning till erinran, och får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen
dels beslutat sådana ändringar i staten för socialdepartementet, att
från och med den 1 juli 1923 ej mindre anslagsposten avlöningar till icke
ordinarie befattningshavare m. m. nedsättes från 51,300 kronor med 17,300
kronor till 34,000 kronor än även under rubriken ersättning till sakkunniga
biträden åt fattigvårdsinspektören upptages en anslagspost å 6,000
kronor,

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli med 272,600 kronor.

3:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3) har riksdagen
i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till övergångsstat för
socialdepartementet med 5,200 kronor.

4:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 4) har riksdagen för beredande av ersättning till särskild föredragande
för bo stad särenden för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra
anslag av 2,500 kronor.

Sociala verk och inrättningar.

5:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 5). har riksdagen i riksstaten uppfört det ''ordinarie förslagsanslaget
till riksför säkring sanstalten med 238,500 kronor.

6:o) Eders Kungl. Magt har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för
upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet, utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,365,000 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla de under förevarande punkt
i skilda avseenden framlagda förslagen och får sålunda anmäla, att
riksdagen för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet, utöver
det ordinarie anslaget, för budgetåret 1923 — 1924 anvisat ett extra
förslagsanslag av 1,365,000 kronor.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) att i riksstaten
uppföra det ordinarie förslagsanslaget till kostnader enligt 19 och
37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete med 150,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, har i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete med 150,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A. 3

8:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 8) har
riksdagen för riksför säkring sanstaltens dödsfallsersättning ar i anledning av
livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslänefond för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 20,000 kronor.

9:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 9) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till statens bidrag till fiskares försäkring med 15,000 kronor.

10:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 10) att i
riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till försäkringsrådet
med 87,000 kronor.

Enligt den för försäkringsrådet vid 1917 års riksdag fastställda
staten består rådet av en president, två ordinarie försäkringsråd samt
två representanter för arbetsgivare och två representanter för arbetare,
varjämte å ordinarie stat äro uppförda en ^sekreterare, en notarie, två
kvinnliga biträden och en vaktmästare. Å extra stat beviljades dessutom
anslag till ett försäkringsråd, en sekreterare, en notarie och en
vaktmästare.

Såsom den av Eders Kungl. Magt den 5 oktober 1922 tillkallade
granskningsnämnden för utredning av möjligheten av besparingar, särskilt
i personalhänseende, vid vissa verk erinrat, lades till grund för bestämmande
av personalbehovet ett beräknat antal besvärsmål av 3,000
för år, dock att ovan nämnda antal befattningshavare ansågs behövligt
även för det fall att besvärsmålens antal icke skulle bliva större än
omkring 1,500. Enligt planen skulle målen handläggas på två avdelningar
med fyra föredragningsdagar i veckan; en dag i veckan skulle
ägnas åt justering och en dag åt behandling av allmänna ärenden och
av ärenden, som av rådet upptagas till prövning utan föregående besvär.
Skulle mot förmodan antalet mål bliva så ringa, att någon uppdelning på
särskilda avdelningar icke skulle erfordras, ansågs det möjligt att frånräkna
de på extra stat uppförda befattningshavarna.

Emellertid arbetar försäkringsrådet allenast på en avdelning och
antalet inkomna besvärsmål ha utgjort blott 120 år 1918, 647 år
1919, 829 år 1920, 778 år 1921 och 1,155 år 1922. De mål, som utan
att besvär anförts infordrats för granskning, hava utgjort år 1920 492,
år 1921 672 och år 1922 328. Målen hava i plenum företagits till avgörande
blott en gång i veckan, varjämte två dagar i veckan förberedande
föredragning inför presidenten ägt rum.

Av det sålunda anförda framgår, att antalet besvärsmål varit väsentligt
mindre än det beräknade samt att slutlig föredragning av mål skett
blott en gång i veckan i stället för avsedda fyra.

4

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Att under sådana förhållanden den hos försäkringsrådet nu anställda
personalen bör kunna i väsentlig mån inskränkas, synes riksdagen uppenbart.
Visserligen innebär Eders Kungl. Maj:ts under nästföljande punkt
Iramlagda förslag, att den på extra stat uppförda personalen skulle från
och med nästkommande budgetår indragas, men har det synts riksdagen
kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke genom andra organisatoriska
förändringar i försäkringsrådets verksamhet anslagen till rådet borde
kunna ytterligare begränsas. Vid den utredning härutinnan, som enligt
riksdagens förmenande sålunda bör komma till stånd, torde bland annat
böra tagas under övervägande, huruvida det kan anses erforderligt, att
chefsbefattningen hos försäkringsrådet, efter det den nuvarande i fråga
om hela det sociala försäkringsväsendets tillkomst högt förtjänte innehavaren
av detta ämbete uppnått pensionsåldern, likställes med chefsbefattningarna
i hovrätterna och kammarrätten eller om ej försäkringsrådets
ledning skulle kunna utövas av befattningshavare i lägre
tjänstegrad. Likaså har riksdagen ansett det böra tagas under omprövning,
huruvida icke antalet arbetsgivare- och arbetarerepresentanter
hos lörsäkringsrådet skulle kunna begränsas till en av vardera slaget.

Slutligen synes det riksdagen böra undersökas, huruvida icke mindre
hyreskostnader skäligen skulle kunna åvägabringas — särskilt i betraktande
av den personalminskning, som från och med nästkommande
budgetår kommer att äga rum.

Linder åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen, som funnit
sig höra anvisa de av Eders Kungl. Magt nu äskade anslagen till försäkringsrådet,
under förevarande punkt dels anmäla, att riksdagen i riksstaten
uppfört det ordinarie förslagsanslaget till försäkringsrådet med

87.000 kronor,

dels ock anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning
om och på vad sätt en omorganisation av försäkringsrådet må kunna
åstadkommas, åsyftande en förenkling av försäkringsrådets verksamhet
och minskning i utgifterna för detsamma.

ll:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 11) har riksdagen för upprätthållande av försök säkring srådets verksamhet
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av

27.000 kronor.

12:o) I enlighet med Eders Kung], Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 12) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till socialstyrelsen med 312,000 kronor.

13:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) att
för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet, utöver det ordinarie

Riksdagens skrivelse Nr o A. 5

anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av 115,300
kronor.

Av det av Eders Kungl. Maj:t för upprätthållande av socialstyrelsens
verksamhet äskade anslaget, 115,300 kronor, är ett belopp av 15,300
kronor avsett för fortsatt bestridande av kostnaderna för den genom
styrelsens försorg anordnade kontrollen över bränsleförbrukningen inom
vissa av statsverket disponerade byggnader och lokaler m. m., för vars
anordnande Eders Kungl. Maj:t hittills beviljat medel från femte huvudtitelns
allmänna besparingar och samma huvudtitels anslag till extra
utgifter. Att, på sätt Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, avlöningarna
till den härför erforderliga personalen för budgetåret 1923—1924 anvisas
att utgå från nu ifrågavarande anslag, har icke givit riksdagen anledning
till erinran, och synes det riksdagen likaledes önskvärt, att, såsom
Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt, socialstyrelsens uppdrag utvidgas till att
jämväl omfatta bränslekontroll över av riksdagen och dess verk använda
byggnader och lokaler.

För upprätthållande av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet
under nu ifrågavarande budgetår har Eders Kungl. Maj:t ansett
den personal, som för närvarande är för ändamålet hos styrelsen anställd
eller en förste byråingenjör, en byråingenjör och ett kontorsbiträde,
alltjämt vara erforderlig, och har Eders Kungl. Maj:t, såsom ovan
nämnts, för avlöningar åt personalen i fråga äskat ett anslag å 15,300
kronor. Riksdagen, som funnit sig böra anvisa det sålunda äskade
anslagsbeloppet, har emellertid ansett det böra tagas under övervägande,
huruvida krav på ingenjörsutbildning bör ställas å båda de
för verksamheten erforderliga manliga befattningshavarna och om icke
göromålen kunna så fördelas, att en del av dem anförtros en utbildad
ingenjör och en del överlåtes åt en person med praktisk utbildning å
ifrågavarande område.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och då riksdagen i övrigt
icke haft något att erinra mot vad Eders Kung!. Maj:t under förevarande
punkt föreslagit, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen
för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet, utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av
115,300 kronor.

14:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14) att av
det av riksdagen för anordnandet av en allmän levnadskostnadsund ersökning
beviljade anslaget av 80,000 kronor för budgetåret 1923—1924
anvisa ett extra anslag av 27,000 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts ifråga -

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

6

varande förslag, får anmäla, att riksdagen av det av riksdagen för anordnandet
av en allmän levnadskostnadsundersökning beviljade anslaget av

80.000 kronor för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av

27.000 kronor.

15:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 15) bar riksdagen för budgetåret 1923 — 1924 anvisat, att
ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande och användas till ersättning
åt förlikning smän m. m. för medling i arbetstvister, ett extra förslagsanslag
av 120,000 kronor.

16:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 16) att
till bestridande av kostnaderna för centrala skiljenämnden för vissa
arbetstvister anvisa ett extra förslagsanslag av 22,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag bar riksdagen ansett sig
böra bifalla. Riksdagen vill dock uttala den förväntan, att kostnaderna
för nämndens verksamhet så långt möjligt är begränsas. Riksdagen
bar alltså till bestridande av kostnaderna för centrala skiljenämnden för
vissa arbetstvister anvisat ett extra förslagsanslag av 22,000 kronor.

17:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 17) bar riksdagen för budgetåret 1923—1924 såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för särskilda skiljedomare i arbetstvister
anvisat ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.

18:o) Med bifall till Eders Kungl. Majrts därom gjorda framställning
(punkt 18) har riksdagen för budgetåret 1923 —1924 anvisat, att
för befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i
riket utgå i huvudsaklig överensstämmelse med gällande grunder, ett
extra förslagsanslag av 200,000 kronor.

19:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att för
budgetåret 1923—1924 anvisa — att i huvudsaklig överensstämmelse med
nu gällande grunder utgå såsom bidrag till resekostnader för medellösa
arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete å annan
ort än där de vistas — ett extra förslagsanslag av 15,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, har för budgetåret 1923—1924 anvisat — att i
huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder utgå såsom
bidrag till resekostnader för medellösa arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt
anvisats arbete å annan ort än där de vistas — ett extra förslagsanslag
av 15,000 kronor.

20:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till
understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande
personer för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra förslagsanslag av

160.000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

7

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har till understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets
införande nödlidande personer för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra
förslagsanslag av 160,000 kronor.

21:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 22) att
såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra anslag av 500 kronor.

Riksdagen bar icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och får alltså anmäla, att riksdagen såsom bidrag
till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra anslag av 500 kronor.

22:o) Eders Kungl. Maj:t bar föreslagit riksdagen (punkt 23)
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 juli 1923 äga tillämpning å befattningshavare
inom yrkesinspektionen;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare inom yrkesinspektionen
och deras placering i lönegrad på följande sätt:

Avlöningsgrad.

9 yrkesinspektörer, manliga................................................ B 18

9 assistenter, manliga ........................................................... B 13

18 underinspektörer ............................................................... B 9

dels godkänna av departementschefen framlagt förslag till ordinarie
stat och övergångsstat för yrkesinspektionen;

dels besluta vissa i statsrådsprotokollet intagna särskilda bestämmelser
att från och med den 1 juli 1923 lända till efterrättelse beträffande
de tjänstemän inom yrkesinspektionen, å vilka avlöningsreglementet
skall äga tillämpning;

dels godkänna, i vad yrkesinspektrisen och de kvinnliga assistenterna
angår, vissa tillägg till och ändring i de vid hittills gällande avlöningsstat
för yrkesinspektionen fästade villkor och bestämmelser;

dels besluta, att, där sådan ordinarie tjänsteman inom yrkesinspektionen,
å vilken förenämnda avlöningsreglemente skulle komma att äga
tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon
del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 till honom
skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad
tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni
månad år 1923 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1923, om de
dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

8

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må
bestridas av den i ordinarie staten för yrkesinspektionen upptagna anslagsposten
för avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva
löneregleringen för statsdepartement med flera verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande yrkesinspektionen;

dels medgiva, att vederbörliga ersättningar till vikarier för å övergångsstat
uppförda befattningshavare inom yrkesinspektionen, utöver å
samma stat tillgängliga avlöningsmedel, må bestridas av den i ordinarie
staten för inspektionen upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar;

dels ock, med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
arbetarskydd uppförda ordinarie anslaget till yrkesinspektionen, under
samma avdelning uppföra ej mindre under rubriken »Yrkesinspektionen,
ordinarie stat» ett ordinarie förslagsanslag av 269,100 kronor, än
även under rubriken »Yrkesinspektionen, övergångsstat» ett ordinarie
anslag av 9,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag angående reglering av löneförhållanden
m. m. vid yrkesinspektionen, vilket förslag i allt väsentligt
ansluter sig till ett av 1902 års löneregleringskommitté avgivet betänkande
i ämnet, har riksdagen funnit sig böra bifalla. Riksdagen har
sålunda ansett de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsgraderna
för yrkesinspektörer, manliga assistenter och underinspektörer lämpligt
avvägda, och har riksdagen likaledes funnit sig kunna giva sin anslutning
till den provisoriska anordning i fråga om löneförmånernas reglering för
yrkesinspektrisen och de kvinnliga assistenterna, Eders Kungl. Maj:ts
förslag innebär. Då riksdagen ock ansett sig böra godkänna de särskilda
avlöningsbestämmelser för befattningshavarna vid yrkesinspektionen, som
Eders Kungl. Maj:t föreslagit och ej heller i övrigt funnit skäl till
erinran mot förslaget i fråga, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen
dels beslutat, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 juli 1923 äga tillämpning å befattningshavare
inom yrkesinspektionen;

dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare inom yrkesinspektionen
och deras placering i lönegrad på följande sätt:

Avlöningsgrad.

9 yrkesinspektörer, manliga ............................................................. B 18

9 assistenter, manliga .......................................................................... B 13

18 underinspektörer ............................................................................... B 9

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

<>

dels godkänt dot av departementschefen framlagda förslaget till ordinarie
stat och övergångsstat för yrkesinspektionen;

dels beslutat följande särskilda bestämmelser att från och med den
1 juli 1923 lända till efterrättelse beträffande de tjänstemän inom yrkesinspektionen,
å vilka avlöningsreglementet skall äga tillämpning:

tjänsteman inom yrkesinspektionen skall vara underkastad i särskild
ordning meddelade bestämmelser rörande förbud att för egen eller annans
räkning driva eller hava del eller anställning i vissa företag eller för
sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning;

i stället för vad i 21 § i avlöningsreglementet sägs om semester
skall beträffande manlig assistent och underinspektör gälla, att sådan
tjänsteman må, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång och utan kostnad för statsverket, kunna medgivas tjänstfrihet
under högst 35 dagar inom ett och samma kalenderår;

dels godkänt, i vad yrkesinspektrisen och de kvinnliga assistenterna
angår, följande tillägg till och ändring i de vid hittills gällande avlöningsstat
för yrkesinspektionen fästade villkor och bestämmelser:

att, när det erfordras för beredande av semester åt yrkesinspektrisen,
kvinnlig assistent skall vara skyldig att, om hon förordnas därtill, bestrida
yrkesinspektrisens befattning mot åtnjutande av ett belopp, motsvarande
de för den högre befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
i stället för egna tjänstgöringspenningar;

att, i stället för den befattningshavare inom yrkesinspektionen medgivna
förmån att under viss tid vistas utom vederbörande tjänstgöringsområde,
yrkesinspektrisen årligen må, när det kan ske utan hinder för
göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 35 dagar, intill det
år, under vilket hon fyller 40 år, och 45 dagar från och med nämnda
år, samt kvinnlig assistent må, i den mån sådant kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket, kunna
medgivas tjänstfrihet med bibehållande av oavkortad avlöning under
högst 35 dagar inom ett och samma kalenderår;

dels beslutat, att, där sådan ordinarie tjänsteman inom yrkesinspektionen,
å vilken förenämnda avlöningsreglemente skulle komma att äga
tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen -— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 till honom
skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad
tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni
månad år 1923 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1923, om
de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

Bihang till riksdagens protokoll 19X3. 14 samt. Nr 5 A. 852 23 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

dels medgivit, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må
bestridas av den i ordinarie staten för yrkesinspektionen upptagna anslagsposten
för avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels förklarat, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva
löneregleringen för statsdepartement med flera verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande yrkesinspektionen; dels

medgivit, att vederbörliga ersättningar till vikarier för å övergångsstat
uppförda befattningshavare inom jnrkesinspektionen, utöver å
samma stat tillgängliga avlöningsmedel, må bestridas av den i ordinarie
staten för inspektionen upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar;

dels ock med uteslutande ur riksstaten av det under avdelningen
arbetarskydd uppförda ordinarie anslaget till yrkesinspektionen, under
samma avdelning uppfört ej mindre under rubriken »Yrkesinspektionen,
ordinarie stat» ett ordinarie förslagsanslag av 269,100 kronor, än även
under rubriken »Yrkesinspektionen, övergångsstat''»'') ett ordinarie anslag av
9,500 kronor.

23:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 24) och under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående
punkt anfört, får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels medgivit, att såsom provisoriska avlöningstillägg må för budgetåret
1923—1924 utgå till yrkesinspektrisen ett belopp av 2,500 kronor,
därav 1,650 kronor betraktas såsom lön och 850 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
samt till en var av de ordinarie kvinnliga assistenterna
ett belopp av 1,800 kronor, därav 1,200 kronor betraktas såsom
lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar, skolande i fråga om
åtnjutande av nämnda avlöningstillägg i tillämpliga delar gälla enahanda
bestämmelser, som fastställts beträffande avlöningar å stat för ifrågavarande
tj änstemän;

dels ock för beredande av provisoriska avlöningstillägg åt vissa ordinarie
befattningshavare vid yrkesinspektionen för nämnda budgetår beviljat
ett extra anslag av 6,100 kronor.

24:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att
för upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet, utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av 77,900
kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:t.s under
förevarande punkt framlagda förslag, får alltså anmäla, att riksdagen
lör upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet, utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av 77,900
kronor.

11

Riksdagens skrivelse Nr 5 A 25:o)

I enlighet, med Eders Knngl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 26) har riksdagen såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för den av föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade
permanenta utställningen av skyddsanordningar mot olycksfall och ohälsa i
arbetet för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av 4,000
kronor.

26:o) Eders Kungl. Magt har föreslagit riksdagen (punkt 27) att dels
godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie stat
för statens tvångsarbetsanstalter, dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter med 532,000
kronor.

Vad först beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad detsamma avser
ordinarie staten för statens tvångearbetsanstalt å Svartsjö, innebär sagda
förslag vid jämförelse med den för sistlidet år fastställda staten dels
att anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle uppföras
med oförändrat belopp, dels en höjning av anslagsposterna till vikariatsersättningar
och till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare med
respektive 5,000 och 10,000 kronor, dels ock slutligen en nedsättning
av anslaget till »övriga kostnader för driften» med 35,000 kronor. Vad
Eders Kungl. Maj:t sålunda i olika hänseenden föreslagit, har icke givit
riksdagen anledning till erinran.

Vidkommande härefter Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till
tvångsarbetsanstalten i Landskrona innebär sagda förslag, vad avlöningsstaten
angår, att anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän
skidle upptagas med oförändrat belopp, under det att anslagen till
vikariatsersättningar och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
skulle höjas med 500 respektive 22,000 kronor. Jämväl Eders Kung!. Maj :ts
förslag i denna del har riksdagen ansett sig böra bifalla. Vad däremot
angår anslaget för »övriga kostnader för driften» vid Landskronaanstalten,
har riksdagen icke kunnat undgå att finna detsamma högt beräknat.
Riksdagen har emellertid efter övervägande ansett sig icke böra
vidtaga någon nedsättning av anslaget i fråga och får sålunda anmäla,
att riksdagen

dels godkänt det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie
stat för statens tvångsarbetsanstalter;

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till statens
tvångsarbetsanstalter med 532,000 kronor.

27:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 28) att dels
godkänna det av departementschefen förordade förslaget till övergångsstat
för statens tvångsarbetsanstalter, dels ock i riksstaten uppföra det

12

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter: övergångsstat
med 7,600 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
har alltså dels godkänt det av departementschefen förordade förslaget
till övergångsstat för statens tvångsarbetsanstalter, dels ock i riksstaten
uppfört det ordinarie förslagsanslaget till statens tvångsarbetsanstalter: övergångsstat
med 7,600 kronor.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 29) att till
bestridande av kostnaderna för vissa hygieniska anordningar i nattcellbyggnaden
vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

Riksdagen, som funnit den i ämnet lämnade utredningen ådagalägga
behovet av, att de hygieniska anordningar, varom här är fråga, komma
till stånd, har alltså ansett sig böra anvisa medel för ändamålet. Då
riksdagen ej heller haft något att erinra mot det av Eders Kungl. Maj:t
äskade anslagsbeloppet, får riksdagen anmäla, att riksdagen till bestridande
av kostnaderna för vissa hygieniska anordningar i nattcellbyggnaden
vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

29:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 30) att för utlöpande
av vissa ändringsarbeten vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona
för budgetåret 1923 —1924 anvisa ett extra reservationsanslag: av
16,500 kronor.

. Riksdagen, vars vederbörande utskott tagit del av i ärendet ingivna
ritningar och kostnadsförslag, har funnit Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning tillfyllest motiverad. Då det av Eders Kung], Maj:t
äskade anslagsbeloppet ej heller givit riksdagen anledning till erinran,
har riksdagen alltså för utförande av vissa ändringsarbeten vid statens
tvångsarbetsanstalt i Landskrona för budgetåret 1923—1924 anvisat ett
extra reservationsanslag av 16,500 kronor.

30:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att till
driftkostnader för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra förslagsanslag av 25,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, får alltså anmäla, att riksdagen till driftkostnader
för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö för budgetåret 1923
—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 25,000 kronor.

31 ro) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) har
riksdagen till driftkostnader för statens vårdanstalt för alkoholister i Landskrona
för budgetåret 1923 —1924 anvisat ett extra förslag-sanslag; av
3,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr f> A.

13

32:o) Eders Kung],. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 33) att för
budgetåret 1923—1924 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare
vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister ett extra anslag av
40,945 kronor,

dels ock till bidrag till driftkostnaderna i övrigt vid samma anstalt
ett extra förslagsanslag av 39,700 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser anvisandet av ett
anslag å 40,945 kronor till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare
vid statens vårdanstalt å Venngarn, har icke givit riksdagen
anledning till erinran, och har riksdagen alltså funnit sig böra
bevilja anslagsbeloppet i fråga.

Vad härefter angår Eders Kungl. Maj:ts förslag om anslag till bidrag
till driftkostnaderna i övrigt vid samma anstalt, har riksdagen vid
prövning av detsamma funnit sig ock kunna bifalla förslaget härutinnan.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för budgetåret 1923—
1924 anvisat dels till avlöningar och vikariats^ sättning ar åt befattningshavare
vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister ett extra anslag
av 40,945 kronor, dels ock till bidrag till driftkostnaderna i övrigt vid samma
anstalt ett extra förslagsanslag av 39,700 kronor.

33:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 34)
att för budgetåret 1923 —1924 anvisa

dels såsom bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor,

dels till bestridande av statens kostnader för farliga alkoholister,
handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersättningar m. m. ett extra förslagsanslag
av 5,000 kronor,

dels såsom bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter ett
extra reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock till sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen för ärenden
rörande alkoholistvården ett extra anslag av 3,600 kronor;
ävensom medgiva,

dels att av ovannämnda anslag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader må kunna till erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog för budgetåret 1923—1924 utgå bidrag till driftkostnaderna
med ej mindre ett belopp av en krona för dag och vårdplats,
än även ett belopp för vårddag, som med en krona understiger
det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget,

dels att uppkommen behållning på det å 1922 års riksstat upptagna
förslagsanslaget, högst, 100,000 kronor, till understöd åt nykterhets -

14 Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

nämilderna m. m. må för samma ändamål användas under budgetåret
1923—1924,

dels ock att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt
skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,
må, efter av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd
prövning, utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Eders
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommun,
förening, stiftelse eller annan för anordnande av allmän alkoholistanstalt.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att såsom bidrag
till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader måtte anvisas
ett anslag av enahanda belopp, som årligen utgått under åren 1919—
1922 eller 100,000 kronor. Riksdagen bär funnit sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag i denna de!, och har riksdagen ej heller lunnit
skäl till erinran vare sig mot att nu gällande bestämmelser för statsbidrags
utgående jämväl för nästkommande budgetår tillämpas eller att
bidrag för samma tid utgår till Hemmet Gunnarskog enligt nu fastställda
grunder.

Eders Kungl. Maj:ts framställning om ett anslag å 5,000 kronor till
bestridande av statens kostnader för farliga alkoholister, handräckning,
läkarutlåtanden, viitnesersättningar m. m. har riksdagen ock ansett sig
böra bifalla.

Vad härefter angår Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande anslag för
anordnande av erkända alkoholistanslalter, innebär detsamma att statsbidrag,
som enligt nu gällande bestämmelser må tilldelas allenast enskilda
personer, föreningar, stiftelser eller bolag med högst 1,000 kronor
för varje vårdplats, jämväl må tillkomma landsting och kommuner samt
att statsbidragets maximibelopp må höjas till 2,000 kronor.

Vid den prövning riksdagen ägnat Eders Kungl. Maj:ts sist berörda förslag
har riksdagen i likhet med departementschefen ansett det vara av behovet
påkallat, att staten till upprättande av nya erkända alkoholistanstalter
på ettmera effektivt sätt än vad för närvarande är falletlämnarekonomiskt
understöd. Såsom nyssnämnts, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
att statsbidragets maximibelopp skulle höjas från 1,000 till 2,000 kronor
för vårdplats, och detta oavsett om fråga är om nybyggnad eller inköp
och ändring av gammal byggnad. Riksdagen anser emellertid, att, liksom
förhållandet är beträffande statsbidrag till arbetshem, gränsen för statsbidragets
åtnjutande vid inköp och ändring av gammal byggnad bör

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

15

sättas något lägre än då fråga är om nybyggnad, och liar riksdagen begränsat
bidraget i förra fallet till 1,500 kronor och sålunda bestämt
detsamma till enahanda belopp, som enligt gällande bestämmelser i dylikt
fall utgår för arbetshem. Skäl för att av denna anledning nedsätta
det av Eders Kungl. Maj:t äskade förslagsanslaget har dock icke synts
riksdagen föreligga.

Vad härefter beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om utsträckning
av rätten till statsbidrag till landsting och kommuner har
riksdagen funnit sig böra bifalla detsamma. Riksdagen förutsätter dock,
att sådan kontroll för statsbidrags åtnjutande utövas, att missbruk
icke kan befaras.

Vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt under förevarande punkt föreslagit
riksdagen har icke givit riksdagen anledning till erinran, och får riksdagen
alltså anmäla, att riksdagen

I) för budgetåret 1923—1924 anvisat

dels såsom bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor,

dels till bestridande av statens kostnader för farliga alkoholister,
handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersättning ar in. m. ett extra förslagsanslag
av 5,000 kronor,

dels såsom bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstaltei'' ett extra
reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock till sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande
alkoholistvården ett extra anslag av 3,600 kronor;

II) medgivit,

dels att av ovannämnda anslag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader må kunna till erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog för budgetåret 1923—1924 utgå bidrag till driftkostnaderna
med ej mindre ett belopp av en krona för dag och vårdplats,
än även ett belopp för vårddag, som med en krona understiger
det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående statsbidraget,

dels att uppkommen behållning på det å 1922 års riksstat upptagna
förslagsanslaget, högst, 100,000 kronor, till understöd åt nykterhetsnämnderna
m. m. må för samma ändamål användas under budgetåret
1923—1924,

dels ock att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmans -

16

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

hus fond, må, efter av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd
prövning, utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt,
Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan för anordnande av allmän alkoholistanstalt.

34:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 35) att
dels till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder för budgetåret 1923 — 1924 anvisa ett extra anslag av 15,000
kronor;

dels ock besluta, att av nämnda anslag skola under de villkor, som
av Eders Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå:

a) till främjande av svenska sällskapets för nykterhet

och folkuppfostran, det år 1837 stiftade nykterhets sällskapets

verksamhet ............................................ kronor 5,000:_

b) till främjande av järnvägsmännens helnykterbets förbunds

verksamhet...................... » 1,000:_

c) till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps re presentantförsamlings

upplysningsbyrås verksamhet.
.................... » 8,000: —

d) såsom bidrag till uppehållande av internationella

byråns i Lausanne för alkoholismens bekämpande

verksamhet...................................................................... » 1,000:_

Summa kronor 15,000: —

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt
gjorda framställning har riksdagen till behandling förehaft tre särskilda
inom riksdagen väckta motioner, i vilka föreslagits, bland annat, att
anslagen till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet samt till upprätthållande av
internationella byråns i Lausanne för alkoholismens bekämpande verksamhet
måtte bestämmas till 10,000 kronor för den förstnämnda byrån
och 1,500 kronor för den senare.

Vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har riksdagen
funnit sig böra bifalla detsamma, i vad det angår anvisande av anslag
å 5,000 kronor till främjande av svenska sällskapets för nykterhet och
folkuppfostran verksamhet samt å 1,000 kronor till främjande av järnvägsmännens
helnykterhetsförbunds verksamhet.

Vad däremot angår de av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagen
för främjande av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet samt till bidrag till uppehållande av in -

Riksdagens skrivelse Nr A.

17

ternationella byråns i Lausanne för alkoholismens bekämpande verksamsamhet
har riksdagen, i betraktande av de redan förut starkt begränsade
ekonomiska resurser, som stå till dessa organisationers förfogande,
och då de belopp, varmed dessa anslagsposter minskats, 2,000 respektive
500 kronor, icke ur budgetsynpunkt äga särskild betydelse, funnit
sig icke kunna bifalla de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna reduceringarna,
utan har riksdagen ansett sig böra ansluta sig till de motionsvis
gjorda yrkandena om dessa anslags bestämmande till 10,000 respektive
1,500 kronor. I detta sammanhang har riksdagen beslutat, att
medel till förevarande utgifter skola utgå från rusdrycksmedelsfonden.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och
ovanberörda motioner

I) till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskap ens
följder för budgetåret 1923 —1924 anvisat ett extra anslag av 17,500
kronor, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel;

II) beslutat, att av nämnda anslag skola under de villkor, som av
Eders Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå:

dels till främjande av svenska sällskapet för nykterhet
och folkuppfostran, det år 1837 stiftade nykter hetssällskapets

verksamhet.......................................... kronor 5,000: —

dels till främjande av järnvägsmännens helnykterhetsförbunds
verksamhet................. » 1,000: —

dels till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet
..................................................................................... » 10,000: —

dels ock såsom bidrag till uppehållande av internationella
byråns i Lausanne för alkoholismens bekämpande
verksamhet .................................... »_1,500: -

Summa kronor 17,500: —

35:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 36) att i
riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets
befrämjande med 2,470,000 kronor.

Vid anmälan inför Eders Kungl. Maj:t av det under förevarande punkt
gjorda anslagsäskandet och frågorna om extra statsbidrag åt sjukkassor,
som registrerats enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, samt angående
understödjande av sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,
har departementschefen anfört följande:

»I likhet med socialstyrelsen finner jag det extra statsbidrag, som
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 5 A. 852 23 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

under de senaste åren utgått till sjukkassorna, icke längre böra bibehållas.
För budgetåret 1923 — 1924 synes därför anslag för detta ändamål
böra beviljas endast med det belopp, som kräves för bestridande
av den del utav 1922 års extra statsbidrag, för vilken medel icke anvisats
å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923. Nämnda belopp
har av socialstyrelsen på anförda skäl ansetts kunna begränsas till

575,000 kronor. Mot denna beräkning torde icke något vara att erinra.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande framställt förslag om sådana
ändringar i grunderna för det ordinarie statsbidraget till sjukkassorna,
att åt dessa skulle i annan, mera permanent form beredas någon ersättning
för det extra statsbidraget. Dessa förslag, som gå ut på dels en
ökning av statens bidrag för sjukkassornas direkt sjukvårdande verksamhet,
dels ock sjukdagsbidragets beräknande även för söndagar, synas
mig i och för sig värda allt beaktande. Men huru önskvärt det med
hänsyn till den frivilliga sjukförsäkringens sociala och humanitära betydelse
än vore, att sjukkassorna kunde erhålla den förstärkning i statsunderstödet,
som ett bifall till dessa förslag skulle medföra, finner jag
mig med hänsyn till den rådande statsfinansiella situationen icke kunna
förorda nämnda förslag lika litet som sjukkassesammanslutningarnas
längre gående framställningar, utan måste tillstyrka, att anslaget för
sjukkasseverksamhetens befrämjande för närvarande begränsas till det
belopp, som erfordras för beredande av ordinarie statsbidrag efter oförändrade
grunder. Det anslag, som härför är behövligt under budgetåret
1923 — 1924, har av socialstyrelsen beräknats till 2,470,000 kronor,
och finner jag intet att erinra mot denna beräkning.

Vad beträffar anslaget för understödjande av sjukkassor, som meddela
moderskapslijälp, synes mig socialstyrelsens utredning hava ådagalagt
behovet av den ifrågasatta anslagsförhöjningen, varför jag anser,
att detta anslag för budgetåret 1923—1924 bör bestämmas till 170,000
kronor.»

Till vad departementschefen sålunda i skilda hänseenden föreslagit,
har riksdagen ansett sig böra giva sin anslutning.

Riksdagen får alltså under förevarande punkt anmäla, att riksdagen
i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets
befrämjande med 2,470,000 kronor.

36:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 37) har riksdagen för beredande av extra statsbidrag för år 1922 åt
sjukkassor, som registrerats enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, för
budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 575,000 kronor.

37:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38)

19

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

har riksdagen för understödjande av sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag
av 170,000 kronor.

38:o) I enlighet med Eders Kungl. Majrts därom gjorda framställning
(punkt 39) har riksdagen för budgetåret 1923—1924 anvisat, att
ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för uppehållande under nämnda
tid av tillsyn över understödsföreningar, ett extra anslag av 6,000 kronor.

39:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 41), har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till pensionsstyrelsen med 624,000 kronor.

40:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 42) att för
upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet m. m., utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra förslagsanslag
av 630,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt i skilda hänseenden
framlagda förslag i fråga om beräkningen av de i anslaget ingående
anslagsposterna har riksdagen funnit sig böra bifalla, och får riksdagen
alltså — utan att nu taga ståndpunkt till den av Eders Kungl. Maj:t
tillsatta granskningsnämndens yttrande i fråga om personalindragning
hos pensionsstyrelsen — anmäla, att riksdagen för upprätthållande av
pensionsstyrelsens verksamhet in. in., utöver det ordinarie anslaget, för
budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 630,000
kronor.

41:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 44) att för
budgetåret 1923—1924 anvisa, att utgå som bidrag till täckande av
statens kostnad för understöd enligt 33 § i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring åt de personer, som genom lagen den 8 juni
1915 om övergångsbestämmelser i anledning av förstnämnda lag blivit
delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen, ett extra anslag av

5,265,000 kronor.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, hava de av pensionsstyrelsen
verkställda beräkningarna angående behovet av anslag för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1923—1924 blivit uppgjorda med tillämpning
av utav riksdagen förut godkända grunder.

Riksdagen har för budgetåret 1923—1924 anvisat, att utgå som
bidrag till täckande av statens kostnad för understöd enligt 33 § i lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring åt de personer, som genom
lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av förstnämnda
lag blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen, ett extra anslag
av 5,265,000 kronor.

20 Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

42:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 45) att
för budgetåret 1923—1924 anvisa till ersättning åt postverket för dess
bestyr med pensionsutbetalningar m. in. ett extra förslagsanslag av

410,000 kronor. °

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och har alltså för budgetåret 1923—1924 anvisat
till ersättning åt postverket för dess bestyr med pensionsutbetalningar m. in.
ett extra förslagsanslag av 410,000 kronor.

43.0) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj: t föreslagit riksdagen
(punkt 46) har riksdagen för beredande av ersättning till häradsskrivärna
för upprättande av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar för budgetåret 1923—1924 beviljat ett extra förslagsanslag
av 50,000 kronor.

44:o) På grund av Eders Kungl. Majrts därom gjorda framställning
(punkt 47) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
fattigvården i Stockholm och landsorten med 9,564 kronor.

45:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till fattiqvarden
i allmänhet med 900,000 kronor.

46.0) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 49) har riksdagen till understöd åt Svenska fattigvårds förbundet
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag* av 25,000 kronor.

47:o) I enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 50) har riksdagen för gäldande av Sveriges bidrag till den internationella
föreningen för barnaskydd för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

48:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) har
riksdagen för budgetåret 1923—1924 till statsinspektion av fattigvården
anvisat ett extra anslag av 49,650 kronor.

49m) Eders Kungl. Maj: t har föreslagit riksdagen (punkt 52) att för
budgetåret 1923 —1924 till beredande av statsbidrag till uppförande
eller inrättande av i lagen om fattigvården avsedda arbetshem anvisa
ett extra förslagsanslag’ av 100,000 kronor.

Riksdagen har funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och får alltså anmäla, att riksdagen för budgetåret
1923- 1924 till beredande av statsbidrag till uppförande eller inrättande
av i lagen om fattigvården avsedda arbetshem anvisat ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

50m) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 53) att för
budgetåret 1923 1924 till beredande av statsbidrag till driftkostna -

Riksdagens skrivelse Nr A .

21

derna vid i lagen om fattigvården avsedda arbetshem anvisa ett extra
förslagsanslag av 35,000 kronor.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen visserligen ansett
det kunna ifrågasättas, huruvida icke beloppet av det år 1920 bestämda
statsbidraget, uppgående till 500 kronor för år och intagen person,
numera borde något sänkas, har likväl, med hänsyn till att någon erfarenhet
ännu icke vunnits rörande driftkostnaderna vid ifrågavarande
anstalter, icke velat motsätta sig Eders Kungl. Mapts förslag och får
alltså anmäla, att riksdagen för budgetåret 1923—1924 till beredande
av statsbidrag till driftkostnaderna vid i lagen om fattigvården avsedda arbetshem
anvisat ett extra förslagsanslag av 35,000 kronor.

51:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 54) att,
med uteslutande ur riksstaten av de ordinarie anslagen till allmänna barnhuset
i Stockholm, till frimurarbarnhuset och till barnhusen i landsorten,
under rubriken barnhusen uppföra ett ordinarie anslag med 115,830
kronor.

Då riksdagen i likhet med departementschefen ansett det ur budgetteknisk
synpunkt lämpligt, att ovanberörda särskilda anslag sammanslås
till ett anslag, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med uteslutande
ur riksstaten av de ordinarie anslagen till allmänna barnhuset i Stockholm,
till frimurarbarnhuset och till barnhusen i landsorten, under rubriken
barnhusen uppfört ett ordinarie anslag med 115,830 kronor.

52:o) Med bifall till Eders Kungl. Mapts därom gjorda framställning
(punkt 55) har riksdagen till understöd åt Drottning Sophias skyddshem
för budgetåret 1923 —1924 anvisat ett extra anslag av 3,000 kronor.

53:o) Eders Kungl. Mapt har föreslagit riksdagen (punkt 56) att
till understöd åt frälsningsarméns räddningshem för budgetåret 1923—
1924 anvisa ett extra anslag av 9,000 kronor.

Med hänsyn till den betydelsefulla verksamhet, frälsningsarméns
räddningshem bedriva, har riksdagen ansett sig böra anvisa fortsatt anslag
till understöd åt hemmen i fråga. Då riksdagen ej heller funnit skäl
till erinran vare sig mot det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet
eller de av Eders Kungl. Maj: t för anslagets åtnjutande föreslagna
villkoren, har riksdagen alltså till undwstöd åt frälsningsarméns
räddningshem för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av

9,000 kronor.

54:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 57) har riksdagen till understöd åt Vita bandets småbrukshem
Håkanstorp för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag
av 2,000 kronor.

22

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

55:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 58) har riksdagen

dels medgivit sådan ändring i den ordinarie staten för medicinalstyrelsen,
att anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
vetenskapliga rådet, veterinärrådet m. m. från och med den 1
juli 1923 nedsättes från 94,000 kronor med 14,000 kronor till 80,000
kronor,

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till
medicinalstyrelsen med 351,100 kronor.

56:o) 1 enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag
(punkt 59) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
medicinalstyrelsen: övergångsstat med 4,500 kronor.

57:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 60) att
för upprätthållande av medicinalstyrelsens verksamhet, utöver det ordinarie
anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av
30,800 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har alltså för upprätthållande av medicinalstyrelsens verksamhet,
utöver det ordinarie anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra anslag av 30,800 kronor.

58:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 61) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till statens bakteriologiska
laboratorium med 102,290 kronor.

59:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 62) att
för upprätthållande av driften vid statens bakteriologiska laboratorium,
utöver det ordinarie anslaget, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett
extra anslag av 35,000 kronor.

Vad Eders Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit har
riksdagen ansett sig böra bifalla, och får riksdagen alltså anmäla, att
riksdagen för upprätthållande av driften vid statens bakteriologiska laboratorium,
utöver det ordinarie anslaget, för budgetåret 1923—i924 anvisat
ett extra anslag av 35,000 kronor.

60:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 63) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till statens rättskemiska
laboratorium med 16,750 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

23

61:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 64) har riksdagen till upprätthållande av driften vid statens
rättskemiska laboratorium, utöver det ordinarie anslaget, för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra anslag av 5,200 kronor.

62:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 65) att
för upprätthållande av driften vid statens farmaceutiska laboratorium
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av 24,250 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har icke givit riksdagen
anledning till erinran, och får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen för
upprätthållande av driften vid statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra anslag av 24,250 kronor.

63:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 66)

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare må från och med år 1924 uppföras ytterligare fem
provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav

4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år
och det andra jämväl med 500 kronor efter ytterligare fem år;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 13 juni
1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill senare efter
riksdagens hörande gjorda tillägg tinnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar;

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, i riksstaten uppföra
det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
med 1,575,050 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har
riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen väckt motion, vari
hemställts, att riksdagen måtte, med bifall i övrigt till vad Eders Kungl.
Maj:t under förevarande punkt föreslagit, å avlöningsstaten för förste
provinsialläkare och provinsialläkare från och med år 1924 uppföra ytterligare
10 provinsialläkare och i anledning härav uppföra det ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 1,588,800
kronor.

Vad beträffar antalet av de distrikt, som enligt riksdagens förmenande
från och med år 1924 böra nyinrättas, har riksdagen efter
övervägande ansett sig böra bifalla vad motionären i sådant avseende
föreslagit.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda motion,

24

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

dels medgivit, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare må från och med år 1924 uppföras ytterligare tio
provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav

4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år
och det andra jämväl med 500 kronor efter ytterligare fem år,

dels föreskrivit, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 13 juni
1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill senare efter
riksdagens hörande gjorda tillägg tinnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar,

dels och i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare med 1,588,800 kronor.

64:o) Sled bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 67) har riksdagen för skrivbiträde och övriga expenser åt förste
provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av 48,400
kronor.

65:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 68) att till
bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med gällande grunder, för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har
riksdagen till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, vari hemställts, att riksdagen ville
medgiva, att statsbidrag tilldelas Ålmeboda socken i Kronobergs län
samt Eringsboda och Tvings socknar i Blekinge län, eller eventuellt
endast de sistnämnda två, för anskaffande av bostad åt provinsialläkaren
inom distriktet med ett belopp motsvarande en tredjedel av de kostnader
sagda kommuner kunna styrka sig hava haft för ifrågavarande ändamål;

dels en motion, däri föreslagits, att riksdagen måtte besluta att anvisa
ett belopp av 20,000 kronor att utgå till Lycksele kommun som
bidrag till uppförande av bostad för provinsialläkaren;

dels ock slutligen en motion, däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta medgiva, att av det å 1922 års riksstat beviljade reservationsanslaget,
150,000 kronor, till bidrag för uppförande av bostäder åt
provinsialläkare å landsbygden, måtte åt Jörns kommun i Västerbottens
län få såsom bidrag för av kommunen uppförd läkarebostad utbetalas
21,600 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

25

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, anmälde 1921 års riksdag i skrivelse
nr 313, att riksdagen med bifall till därom av Eders Kungl. Maj:t i
proposition nr 262 gjord framställning, till bidrag för anskaffande av
bostäder åt provinsialläkare på landsbygden på extra stat för år 1922
anvisat ett reservationsanslag å 150,001) kronor, att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 14 mars 1921 angivna grunder.

För ifrågavarande ändamål anvisade sedermera sistlidet års riksdag
ett anslag å 50,000 kronor.

De av departementschefen i ovanberörda statsrådsprotokoll angivna
grunderna, vilka i huvudsak ansluta sig till provinsialläkardistriktskommitténs
den 16 december 1920 dagtecknade utlåtande i denna del,
kunna i korthet sammanfattas sålunda.

Beredandet av bostäder åt provinsialläkare borde icke enhetligt genomföras
genom ett obligatoriskt åläggande för landsting, provinsialläkardistrikt eller den
kommun, där provinsialläkaren vore stationerad, att tillhandahålla bostad, utan
ordnas på frivillighetens väg efter ortens förhållanden, varvid bidrag borde i mån
av tillgängliga medel i varje enskilt fall utgå efter Eders Kungl. Majrts prövning.
Bidraget skulle, med undantag för ett angivet distrikt, ej uppgå till mer än högst
1/j av den beräknade kostnaden och ej överstiga 30,000 kronor. Det skulle
kunna utgå, även då befintlig bostad inköptes och ändrades till provinsialläkarbostad
samt i fråga om vissa norrländska distrikt även vid större tillbyggnad
eller förändring av provinsialläkarbostad. Bostaden skulle uppföras efter av
medicinalstyrelsen fastställda ritningar, dock att de olika typer för bostäder, som
genom kommitténs försorg utarbetats, icke borde vara ovillkorligen bindande vid
bostädernas uppförande utom i fråga om rummens maximiantal, sex rum och
kök, avsedda för läkaren och hans familj, samt tre mottagningsrum eller, om
läkarmottagning kunde anordnas i sjukstuga, ett mottagningsrum. Vid bidrags
beviljande skulle föreskrivas, att läkaren ägde rätt att bebo lägenheten mot en
hyra icke överstigande 1,800 kronor för år.

I sin ovannämnda skrivelse framhöll riksdagen, bland annat, att
man i första hand borde tillse, huruvida icke en provinsialläkarbostad
kunde på annat sätt erhållas, exempelvis genom förhyrande eller upplåtande
av förefintliga för ändamålet lämpade lägenheter, och att den
anvisade utvägen med statsbidrag till uppförande av särskilda bostäder
endast borde subsidiärt ifrågakomma. Vidare uttalade riksdagen sin
anslutning till den i utredningen framhållna synpunkten, att de särskilt
uppgjorda bostadstyperna icke borde vara ovillkorligt bindande vid bostädernas
uppförande. Tvärtom syntes det riksdagen, att en viss frihet
därutinnan borde råda, varigenom kunde vinnas ekonomiskt fördelaktigare
resultat, som utan att äventyra bostädernas ändamål fullt ut
motsvarade de anspråk, som rimligen borde ställas på dylika lägenheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 11 sand. Nr 5 A. 852 23 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Efter det medicinalstyrelsen och statskontoret avgivit förslag till
bestämmelser i ämnet, hava dylika bestämmelser utfärdats genom kungörelser
den 2 december 1921 (sv. förf.-saml. nr 687 och 688); och
ansluta sig dessa bestämmelser till de av vederbörande departementschef
och riksdagen angivna riktlinjerna.

Vid anmälan av frågan om statsbidrag för nu ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1923—1924 har departementschefen anfört följande:

»Av hittills ingivna ansökningar om statsbidrag för uppförande av
bostäder åt provinsialläkare hava, med hänsyn till gällande bestämmelser,
endast tre kunnat bifallas. I dessa tre fall har Kungl. Maj:t genom
särskilda beslut den 7 och den 21 juli samt den 3 november 1922 beviljat
statsbidrag med sammanlagt högst 56,666 kronor 66 öre. Av de beviljade
anslagen om tillhopa 200,000 kronor återstå alltså odisponerade
omkring 143,000 kronor, vilken summa, även med beräkning efter
maximibidraget 30,000 kronor, mer än förslår till statsbidrag för ytterligare
4 bostäder. Ehuru jag tillfullo delar medicinalstyrelsens uppfattning
om bostadsfrågans stora betydelse för rekryteringen av provinsialläkarkåren,
särskilt i rikets norra delar, finner jag mig vid angivna förhållande
kunna föreslå en begränsning av anslaget för budgetåret
1923 —1924 till 30,000 kronor.»

Till vad departementschefen sålunda föreslagit har riksdagen velat
giva sin anslutning.

Vidkommande härefter de i ämnet väckta motionerna har riksdagen
vid den prövning riksdagen ägnat desamma icke kunnat undgå att finna
att med hänsyn till avfattningen av de i ämnet meddelade bestämmelserna
vissa svårigheter uppstått vid dessas tillämpning, och har det synts
riksdagen, att på grund härav vissa distrikt, som enligt riksdagens förmenande
bort komma i åtnjutande av statsbidrag, icke tillerkänts dylikt.
Till dessa torde såväl Ålmeboda, Eringsboda och Tvings socknars
provinsialläkardistrikt som Lycksele distrikt kunna räknas. I båda dessa
fall har nämligen distriktens anskaffning av läkarebostäderna skett under
förhållanden, som för distrikten ifråga synes kunna medföra rätt till bidrag
ur nämnda anslag. Riksdagen har dock icke ansett sig böra, såsom
motions vis föreslagits, genom omedelbart beslut fixera beloppen av statsbidraget
i fråga, utan bör enligt riksdagens mening prövningen härav,
därest från distrikten i vederbörlig ordning ingivas förnyade ansökningar,
därvid ingivna handlingar torde, i den mån så befinues lämpligt,
kunna åberopas, bero på Eders Kungl. Maj:t. Vad däremot Jörns provinsialläkardistrikt
beträffar, har det synts riksdagen uppenbart, att detta
distrikt jämlikt gällande bestämmelser icke kan tillerkännas rätt till
understöd av statsmedel.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

27

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med gällande grunder,
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag av

30,000 kronor.

6ö:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 69) att till
provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att utgå på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, för budgetåret 1923 —1924
anvisa ett extra anslag av 234,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, har till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, att utgå på sätt Eders Kungl. Maj:t bestämmer,
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av 234,000
kronor.

67:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 70) att till
beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare i enlighet med av
riksdagen godkända grunder för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra
förslagsanslag av 10,000 kronor.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, hava av de
för åren 1921 och 1922 beviljade anslagen till flyttningsbidrag åt vissa
provinsialläkare utbetalts allenast 600 kronor under det förstnämnda
året och 101 kronor 25 öre under det senare.

Med hänsyn härtill har riksdagen ansett sig kunna vidtaga en nedsättning
av det av Eders Kungl. Maj:t för nu ifrågavarande budgetår
äskade anslaget, och har riksdagen begränsat detsamma till 5,000 kronor.

Riksdagen har alltså till beredande av flyttningsbidrag åt vissa
provinsialläkare i enlighet med av riksdagen godkända grunder för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.

68:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 71) har riksdagen beslutat att beträffande det ordinarie reservationsanslaget
till resestipendier åt förste provinsialläkare m. fl. i riksstaten
för budgetåret 1923 — 1924 icke upptaga något belopp.

69:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 72) har riksdagen dels medgivit, att av uppkomna reservationer
å det ordinarie reservationsanslaget till avlöning åt civila läkarstipendiater
må för bestridande av kostnaderna för avlöningsförhöjning åt
fyra civila läkarstipendiater under budgetåret 1923—1924 användas ett
belopp av 6,000 kronor, dels ock beslutat, att beträffande ifrågavarande
ordinarie anslag i riksstaten för nämnda budgetår icke upptaga något
belopp.

28

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

70:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 73) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till bidrag
till extra provinsialläkares avlönande med 30,000 kronor.

71:o) På grund av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 74) har riksdagen för beredande av dyrtidstillägg år 1923 åt vissa
extra provinsialläkare, enligt motsvarande grunder som under år 1922, för
budgetåret 1923 —1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 15,000 kronor.

72:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 75)

dels medgiva sådan ändring i den ordinarie staten för hospital och
asyler, att posten till övriga kostnader för hospitals underhåll, nu
4,000,000 kronor, förslagsanslag, nedsättes med 2,250,000 kronor till

1.750.000 kronor, förslagsanslag;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
hospital och asyler med 10,055,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, har alltså dels medgivit sådan ändring i den ordinarie staten
för hospital och asyler, att posten till övriga kostnader för hospitals
underhåll, nu 4,000,000 kronor, förslagsanslag, nedsättes med 2,250,000
kronor till 1,750,000 kronor, förslagsanslag, dels ock i riksstaten uppfört
det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler med 10,065,000
kronor.

73:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 76) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till övergångsstat för hospital och asyler med 122,520 kronor.

74:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 77) har
riksdagen av det utav 1918 års lagtima riksdag beviljade anslaget å

230.000 kronor såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka befattningshavare,
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid hospital och asyler,
hava att, därest de från och med år 1919 tillträda befattning å ordinarie
stat, enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa till nämnda
kassa erlägga, för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av
22,500 kronor.

75:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 78) har riksdagen beslutat att beträffande det ordinarie
reservationsanslaget till resestipendier åt vid hospital och asyler anställda
läkare i riksstaten för budgetåret 1923—1924 icke upptaga något belopp.

76:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 79) att för
ombyggnad av värmeledningen för de s. k. B- och C-paviljongerna vid
Lunds hospital i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören H.
Theorell den 30 augusti 1920 avgivet förslag för budgetåret 1923 —1924
anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

2tf

Riks dagern skrivelse Nr 5 A.

Då riksdagen av den i ämnet förebragta utredningen blivit övertygad
om, att den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringen av värmeledningssystemen
vid ovannämnda paviljonger vid Lunds hospital är synnerligen
av behovet påkallad, och då riksdagen icke haft något att
erinra mot det för arbetets utförande beräknade kostnadsbeloppet, får
riksdagen alltså anmäla, att riksdagen för ombyggnad av värmeledningen
för de s. k. B- och C-paviljongerna vid Lunds hospital i huvudsaklig
överensstämmelse med av ingenjören H. Theorell den 30 augusti 1920
avgivet förslag för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.

77:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 80) att
för uppförande av en ny ekonomibyggnad och för utförande av vissa
påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital, utöver för dessa ändamål
förut beviljade belopp, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 310,000 kronor.

I likhet med departementschefen har riksdagen ansett, att nu ifrågavarande
byggnadsarbeten snarast möjligt böra komma till utförande, och
har riksdagen alltså funnit sig böra anvisa medel för ändamålet. Vid
granskning av de i ärendet framlagda kostnadsberäkningarna har riksdagen
emellertid icke kunnat undgå att finna, att posten till ritningar,
kontroll m. m. för påbyggnadsarbetena vid hospitalet, som enligt de av
Eders Kungl. Maj:t godkända beräkningarna upptagits till 18,100 kronor,
bör kunna något begränsas, och har riksdagen bestämt denna
post till 14,500 kronor. På grund härav har det av Eders Kungl. Maj:t
äskade anslagsbeloppet nedsatts till i runt tal 307,000 kronor.

Riksdagen har alltså för uppförande av en ny ekonomibyggnad och
för utförande av vissa påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital, utöver för
dessa ändamål förut beviljade belopp, för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra reservationsanslag av 307,000 kronor.

78:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 81)
dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för obildbara sinnesslöa med 427,000 kronor,

dels ock medgiva av departementschefen förordad ändring i grunderna
för anslagets användning.

I riksstaten för år 1922 äro uppförda följande ordinarie förslagsanslag,
nämligen ett å 450,000 kronor till anstalter för obildbara sinnesslöa,
ett å 700,000 kronor till anstalter för bildbara sinnesslöa, som
icke äro fallandesjuka, och ett å 100,000 kronor till epileptikeranstalter.
För första halvåret 1923 är vart och ett av anslagen uppfört med hälften
av det för år 1922 anvisade beloppet.

30

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Statsbidragen till ifrågavarande anstalter utgå efter grunder, som
äro fastställda dels i kungörelse den 24 oktober 1919 angående understöd
av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa (sv. förf.-saml.
nr 658), dels ock i kungörelse samma dag angående understöd av statsmedel
åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter (nr 659).

Med hänsyn till den allmänna prissänkningen har departementschefen
ansett, att en mindre nedsättning av statsbidragens belopp, vilka fastställdes
vid 1919 års lagtima riksdag, bör kunna äga rum. Departementschefen
har därför förordat, att de statsbidrag, som komma att utgå från
anslag, vilka beviljas för budgetåret 1923—1924 och därefter följande
budgetår, tillsvidare bestämmas till följande belopp:
för obildbara sinnesslöa högst 190 kronor;
för bildbara sinnesslöa

i uppfostringsanstalt 190 kronor för interna elever och 95 kronor
för externa elever, med iakttagande liksom hittills, att statsbidrag till
enskild anstalt må utgå med högst nämnda belopp,

i arbetshem 140 kronor eller, där arbetshemmet är enskilt, högst
nämnda belopp, och

i av arbetshem anordnad kontrollerad familjevård högst 95-kronor; samt

för fallandesjuka (eventuellt blinda sinnesslöa)
i uppfostringsanstalt 235 kronor och
i arbetshem likaledes 235 kronor,
allt för halvår, respektive lästermin.

I övrigt har departementschefen funnit, att de villkor och bestämmelser,
som för närvarande gälla för statsbidrag, böra lämnas oförändrade.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits hava de för statsbidragen erforderliga
anslagen för budgetåret 1923 — 1924 ansetts kunna nedsättas,
anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa till 427,000 kronor, anslaget
till anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, till 665,U00
kronor samt anslaget till epileptikeranstalter till 95,000 kronor.

I likhet med departementschefen har riksdagen ansett skäligt, att
med hänsyn till den allmänna prissänkningen en mindre nedsättning
av ovan omförmälta statsbidrags belopp vidtages. Då riksdagen jämväl
funnit de av departementschefen föreslagna reduceringarna av statsbidragen
väl avvägda, får riksdagen, som i övrigt icke funnit skäl till
erinran mot vad under förevarande punkt föreslagits, alltså nu anmäla,
att riksdagen dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till anstalter för obildbara sinnesslöa med 427,000 kronor, dels ock med -

Riksdagens skrivelse Nr ■> A.

31

givit den av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 8 januari 1923 förordade ändringen i grunderna för anslagets
användning.

79:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 82) har riksdagen dels i riksstaten uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
med 665,000 kronor, dels ock medgivit den av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 januari 1923 förordade
ändringen i grunderna för anslagets användning.

80:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 83) har riksdagen
dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till epileptikeranstalter
med 95,000 kronor, dels ock godkänt de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 januari 1923 förordade
ändringarna i grunderna för anslagets användning.

81:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 84) att
för budgetåret 1923—1924 bevilja

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag
av 12,025 kronor,

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt
ett extra förslagsanslag av 25,500 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt
gjorda framställning har riksdagen till behandling förehaft en inom
riksdagen väckt motion, däri hemställts, att riksdagen med fastställande
av i motionen föreslagen avlöningsstat och omkostnadsstat samt avgiftsstorlek,
måtte för budgetåret 1923—1924 bevilja

dels till avlöningar och vikariatsersättningar in. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra
anslag av högst 15,675 kronor (i stället för av Eders Kungl. Maj:t
begärda 12,025),

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt
ett extra förslagsanslag av 22,115 kronor (i stället för av Eders Kung].
Maj:t begärda 25,500).

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Då 1921 års riksdag beviljade anslag till anordnande av en uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa gossar å Salbohed, fastställdes
följande avlöningsstat för anstalten för år 1922:

32

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Lön

Oredu-

cerat

belopp

Pensions-

avgift

motsva-

rande

belopp

Bedu-

cerat

belopp

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

i

1 föreståndare......

2,300

100

2,200

1,200

3,400

|Efter 5 år kan lönen kojas
| med 400 kronor, efter 10
^ år med ytterligare 400
kronor och efter 15 år med
\ än ytterligare 400 kronor.

1 lärare ...............

1,600

50

1,550

1,000

2,550

/Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
( år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år med
l än ytterligare 300 kronor.

1 arbetsledare ......

> • ......

1,000

1,000

25

25

975

975

500

500

1,475}

1,475)

[Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 10 0

[ kronor.

600

25

575

575

2,550

Efter 5 år kan lönen höjas
med 50 kronor och efter
10 år med ytterligare 5 0

Till vikariatsersätt-ningar och extra
personal samt
tj änstepersonal..

kronor. Därjämte fri

kost och tvätt samt
möblerad bostad.

Summa kronor

—

—

12,025

Anmärkningar

1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) samt,
om elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur
och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Husmodem äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp
för var dag, vartill kosthållet för henne beräknats.

3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt.
höjes avlöningen med det mot pensionsavgift svarande belopp.

Uti den vid nämnda riksdag fastställda staten för anstaltens driftkostnader
i övrigt räknades med 30 elever. Anstalten öppnades först
i slutet av november 1922, men redan uppgår det sammanlagda antalet
intagna och anmälda, som enligt reglementet äro berättigade till inträde,
i det närmaste till nämnda siffra. Antalet intagna är nämligen nu 15,
medan antalet till inträde berättigade anmälda uppgår till 14. Enligt
vad jag vid besök å anstalten inhämtat, har anstaltsledningen emellertid
funnit det vara omöjligt att mottaga alla dessa exspektanter förrän antalet
arbetsledare blivit ökat. Det har nämligen visat sig, att man icke

33

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

kan hava alltför störa arbetslag, när fråga är om vanartade sinnesslöa.
I övrigt är behovet av ökning i arbetsledarnas antal i och för sig av
behovet påkallat, enär deras tjänstgörings- och vakttid under nuvarande
förhållanden blir alldeles orimligt lång. Till belysande av detta förhållande
må här återgivas en från de två nuvarande arbetsledare till anstaltens
styrelse ingiven skrivelse, vilken har följande lydelse:

»Till styrelsen för statens uppfostringsanstalt, Salbohed.

Undertecknade anhålla vördsamt, att den tjänstgöring, vi för närvarande
äro ålagda, i någon mån lättas.

Arbetstiden för den icke vaktliavande är tillräckligt lång med ett så tröttande
arbete i 10 timmar för dag. Detta anse vi oss dock kunna utföra, varför
det ej är i arbetstiden utan den vakttjänst, vi därutöver äro ålagda, som vi anhålla
om lättnad.

Det åligger den vaktliavande att klockan 7 på morgonen övertaga vakten
och det därmed sammanhängande arbetet, vilket sedan fortsätter till klockan 9 e.m.
med uppehåll vid måltiderna endast så lång tid, som därtill är nödvändig. Därtill
kommer, att vi vid helgerna skola varannan dag vara bundna av tjänsten,
eller om den ene skall kunna få någon ledighet, den andre..då måste åtaga sig
ovannämnda långa tjänstgöring två eller tre dagar i följd. Även beträffande de
två fridagar i månaden vi erhålla, är det svårt att ordna med, så att den vakthavande
ej pålägges ännu större arbetsbörda under dessa dagar.

I betraktande av detta anhålla vi att en manlig arbetsledare för de inre
göromålen anställes i stället för att dessa nu skola utföras under ledning av
kvinnlig personal, vilket inverkar mycket menligt på gossarnas lydnad och respekt
för arbetsledarna, samtidigt som det är den kvinnliga personalen svårt att leda
sådant arbete som smörjning av skodonen, inforsling av koks och ved samt skötsel
av värmepannorna, vilka nu få vara utan tillsyn halva dagarna, så att, om man
fyller dem med större mängd koks, de utveckla för hög värme eller i motsatt
fall slockna.

Skulle det ej vara styrelsen möjligt att anställa någon mera arbetsledare —
fast eller tillfällig — hoppas vi dock få lättnad i den nu alltför uppslitande vakttjänsten,
som ser oss för tröttande ut att än i 6 månader — kanske längre —
få ensamma bära.

Salbohed den 16 december 1922.

Karl Héllman. Carl G. Cederlund.

Arbetsledare. Arbetsledare.»

Då man icke gärna kan ålägga nattvakten mer än 10 timmars
tjänstgöringstid (9 e. m.—7 f. m.), men vanartade sinnesslöa gossar
måste hava oavbruten tillsyn dygnet om, blir det icke möjligt att genomföra
den begärda lättnaden i vakttjänstgöringen, förr än arbetsledarnas
antal blivit ökat.

Då Kungl. Maj:t nu föreslagit, att den hittills fastställda avlöningsstaten
skulle gälla oförändrad även för nästa budgetår (5:e huvudtiteln,
sid. 208—215), skulle en anslutning från riksdagens sida till denna

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 5 A. 852 23 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

uppfattning alltså innebära, att det i ovan återgivna skrivelse anförda
missförhållandet i varje fall icke skulle kunna bli avhjälpt före den 1
juli 1924 (!). Man kan väl ändock icke gärna låta det fortgå så länge,
att en familjefader —- båda arbetsledarna äro gifta — skall varannan
dag hava en tjänstgöringstid av 14 timmar (7 f. m.—9 e. m.). En ökning
av arbetsledarnas antal torde sålunda vara oundviklig. Som ovan
framhållits är anställandet av en tredje arbetsledare även förutsättningen
för att alla anmälda skola kunna mottagas. Framför allt är det
fullkomligt uteslutet, att några vanartade epileptiska barn, varav ett
flertal äro anmälda, skola kunna mottagas utan ökning av arbetsledarnas
antal, då sådana barn äro i behov av särskilt noggrann tillsyn.

Vad beträffar Kungl. Maj:ts förslag till omkostnadsstat för anstalten
under nästa budgetår räknas däri — som ovan nämnts — med 30 elever
liksom uti nu gällande stat. Eu väsentlig ökning av anstaltens beläggning
är emellertid nödvändig, därest densamma under det kommande
budgetåret skall kunna bli till det gagn, som med densamma åsyftats.
Som bekant är ju anstaltens uppgift att mottaga sådana å de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikerskolorna intagna gossar, som å
dessa visat sig olämpliga för samlivet eller i deltagandet av arbetet
därstädes, och vilkas utskrivning från nämnda anstalter utgör ett villkor
för statsbidrags utgående till dem (kungl. kungörelse den 24 okt. 1919,
sv. författningssamling nr 659). Före tillkomsten av statens sinnesslöskolor
stod i regel ingen annan utväg öppen än att hemsända dessa
de mest svårskötta bland de sinnesslöa och epileptiska barnen — något
som helt naturligt beredde de kommunala myndigheter, som därvid
blevo nödsakade att omhändertaga dem, mycket stora svårigheter. Då
det sammanlagda antalet av å Salbohedsanstalten intagna och till inträde
berättigade anmälda — såsom ovan nämnts — redan nu i det närmaste
uppgår till det i Kungl. Maj:ts förslag till omkostnadsstat upptagna
elevantalet, så skulle ju, om ej detta kunde väsentligen överskridas,
följden bliva den, att de gossar, som under nästa budgetår komma att
behöva, såsom för samlivet olämpliga, utskrivas från de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikerskolorna, måste — i likhet med vad förut varit
brukligt — hemsändas till sina kommuner. En sådan åtgärd synes
mig dock något avita, då den anstalt, som är anordnad för att kunna
befria kommunerna från omsorgen om de vanartade sinnesslöa och
epileptiska gossarna, ännu ha många platser lediga. Båda de två för
elever avsedda byggnaderna beräknas nämligen rymma tillsammantagna
55 platser och enbart den barackbyggnad, som hittills är tagen i anspråk
för eleverna, och vilken ju måste i sin helhet uppvärmas, rymmer

Riksdagens skrivelse Nr 5 A. 35

över ett 40-tal platser. Att det före den 30 juni 1924, då nästa budgetår
utgår, kommer att ingå ytterligare minst ett 10-tal anmälningar
till denna anstalt, är ställt utom allt tvivel.

Av det nu anförda torde tydligt framgå, att om Salbohedsanstalten
under nästa budgetår skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift, måste den hava möjlighet att kunna mottaga minst ett 40-tal
elever. Enligt anstaltsledningens bestämda uppfattning låter detta sig
icke göra, med mindre 4 arbetsledare anställas, nämligen 3 för arbetet
utomhus och å verkstäderna samt en för tillsyn av sådana epileptiska
eller starkt rymningsbegärliga elever, som endast kunna sysselsättas
inom baracken (med handaslöjd av ena eller andra slaget). Med detta
antal arbetsledare torde emellertid 40-talet elever, därest så skulle visa
sig behövligt, kunna överskridas.

För en sådan ökning i elevernas antal torde icke behövas någon
ytterligare lärarkraft, då många av de intagna överskridit den egentliga
skolåldern, varför två skolklasser alltjämt torde bli tillräckliga. För att
föreståndaren emellertid skall få tid till den undervisning, som i så fall
måste påläggas honom, därest elevantalet överskrider 30-talet, torde det
dock bli nödvändigt, att — såsom skolöverstyrelsen uti sitt yttrande i
frågan föreslog — ett särskilt belopp å 700 kronor beräknades för att
möjliggöra befrielse för föreståndaren från skyldigheten att föra anstaltens
räkenskaper. Någon ökning uti antalet kvinnlig ekonomipersonal
torde däremot icke bli behövlig, därest elevantalet går upp till
40-talet eller därutöver, då för uppgiften lämpade elever kunna biträda
med handräckning åt kökspersonalen, diskning m. m. .

Nu inser jag alltför väl, att det under nuvarande finansiella situation
icke går för sig att föreslå höjning av en utgiftsstat utan att. inkomststaten
ävenledes ökas. En mindre allmän höjning av elevavgiften, som
vid denna anstalt bestämts till 365 kronor för år, synes mig emellertid
kunna ha fog för sig. Visserligen är det i och för sig önskligt att
avgifterna å statens anstalter hållas så låga som möjligt, men i själva
verket överstiga avgifterna vid övriga statens anstaltei inom sinnessjuk
och abnormvården nämnda belopp. Vid hospitalen är avgiften sålunda
1 krona 10 öre per dag (vilket dock är 40 öre mindre än föregående
år) och vid blindanstalterna, inklusive anstalten för blinda med komplicerat
lyte (av vilka det stora flertalet äro sinnesslöa) är årsavgiften 400
kronor. Det synes mig rimligt, att avgiften vid Salbohedsanstalten för
de vanartade sinnesslöa barn, som icke äro fallandesjuka, höjes till samma
belopp. Vad åter beträffar de vanartade epileptiska barnen, synas mig
goda skäl tala för att avgiften för dem sättes avsevärt högre, då de

36

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

kräva vida mera tillsyn och många av dem på grund av sin sjukdom
ofta icke kunna tagas med i arbete utomhus eller på verkstäderna,
varför mottagandet av epileptiska barn med nödvändighet kräver, att
en arbetsledare ständigt finnes uti själva anstaltsbyggnaden för dessa
barns sysselsättning inom denna. Då nu årsavgiften vid epileptikeranstalterna
(till vilka statsbidraget hittills utgått med 500 kronor per år
och elev) är 1,000 kronor per elev, synes det mig, att elevavgiften för
å Salbobedsanstalten intagna epileptiska barn utan olägenhet sättes till
det dubbla mot den i det föregående föreslagna avgiften för övriga därstädes
intagna barn eller till 800 kronor. Ty givet är, att detta belopp
gärna erlägges för en elev, vilken såsom vanartad måste utskrivas från
epileptikeranstalt, där än högre avgift erlagts, blott anstaltsplats kan
beredas honom, så att han ej blir hemsänd till kommunen. Ute i
bygderna saknas nämligen helt naturligt möjlighet att på lämpligt sätt
omhändertaga dylika svårskötta abnorma.

I anslutning till det ovan anförda får jag sålunda påyrka, att den
av Kungl. Maj:t föreslagna avlöning sstaten för Salbohedsanstalten ökas
med 2 arbetsledare, vardera med en begynnelselön av 1,475 kronor,
samt med ett anslag å 700 kronor till räkenskapernas förande, varigenom
denna stat kommer att sluta å (12,025 + 3,650 =) 15,675 kronor.
Emellertid borde lämpligen föreskrivas, att sistnämnda anslag finge tagas
i anspråk först sedan anstalten nått en viss beläggningssiffra, exempelvis
30, och att vidare den tredje arbetsledaren finge anställas först sedan
elevantalet överskridit 20-talet och den fjärde icke förr än detsamma
överskridit 30-talet.

I fråga om omkostnadsstaten föreslås, att däri räknas med 40 elever.
Då detta antal, som nämnts, rymmes uti den byggnad, som hittills tagits
i anspråk för eleverna, så medför denna ökning av elevantalet icke
någon ökning i utgifterna för värme och lyse. Även åtskilliga andra
utgifter, såsom för fastighetens underhåll, onera in. in., beröras icke
heller av beläggningens storlek. De enda poster uti Kungl. Maj:ts förslag
till omkostnadsstat, som kräva ökning genom ett större elevantal,
äro: kosthåll (med 1 krona 10 öre per dag och elev), beklädnad och
sängkläder (med 125 kronor per år och elev) samt tvätt och renhållning
(med 40 kronor per år och elev). En omkostnadsstat, som räknar med
40 elever, skulle sålunda komma att sluta å (36,450 + 5,665 =) 42,115
kronor.

I detta sammanhang må även erinras därom, att kostnaden per
elev blir icke så litet minskad genom beläggningens höjande till 40.
Enligt Kungl. Majrts förslag till utgiftsstat för 30 elever blir årskost -

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

37

nåden för varje elev ——1,615 kronor SO öre.

Med den här före -

slagna utgiftsstaten för 40 elever blir däremot årskostnaden per elev
~7,79
40

57 790

allenast - - = 1,444 kronor 75 öre.

Vad inkomsterna beträffar, skulle dessa, med de av mig föreslagna
avgifterna och om man räknar med 30 icke-epileptiska sinnesslöa och
10 fallandesjuka, under budgetåret komma att uppgå till 30 x 400 =
= 12,000 kronor + 10 x 800 = 8,000 kronor, summa 20,000 kronor.»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, hade Salbohedsanstalten vid
tidpunkten för skolöverstyrelsens till Eders Kungl. Maj:t ingivna framställning
angående anslag för upprätthållande av anstaltens verksamhet
under budgetåret 1923—1924 ännu icke påbörjat sin verksamhet. På
grund härav saknades varje praktisk erfarenhet, som kunde läggas till
grund för bedömande av frågan, i vilken utsträckning dess utrymme
kunde komma att tagas i anspråk under ifrågavarande budgetperiod.
Ehuru överstyrelsen sålunda av principiella skäl ansåge det i viss män
betänkligt att, särskilt i fråga om en verksamhet, som i vårt land vore
ny och oprövad, vidtaga åtgärder för utvidgning av anstalten, innan
behov av sådan utvidgning blivit av erfarenheten otvetydigt klarlagt,
förklarade sig överstyrelsen å andra sidan icke kunna förbise det angelägna
i, att de vanartade sinnesslöa, för vilka anstalten vore avsedd,
i största möjliga utsträckning bleve omhändertagna. Denna angelägenhet
syntes överstyrelsen så stor, att styrelsen ansåg sig böra överväga
möjligheterna för att, utan en direkt höjning av gällande utgiftsstater,
bereda medel att tillgodose ett före utgången av nu ifrågavarande
budgetperiod möjligen uppkommande behov av mera avsevärd utvidgning.
För att möjliggöra detta ifrågasatte överstyrelsen, huruvida icke
för sådan utvidgning borde beräknas visst anslagsbelopp, som likväl icke
skulle få tagas i anspråk förrän efter särskild prövning, om och i vilken
utsträckning utökning av anstaltspersonalen och förstärkning av vissa i
driftkostnadsstaten upptagna utgiftsposter vore erforderlig, och syntes
styrelsen denna prövning böra verkställas av Eders Kungl. Maj:t. De anslagsbelopp,
som sålunda prövades erforderliga för anstaltens verksamhet,
borde enligt överstyrelsens mening sedermera för närmast följande
budgetår upptagas i staten.

Vidkommande storleken av det belopp, som borde beräknas kunna
stå till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för en möjligen behövlig utvidgning
av anstalten, utgick överstyrelsen vid beräknandet av detta belopp
från en ökning av elevantalet till 48. Beträffande avlöningsstaten ansåg

38

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

överstyrelsen tillräckligt, att lärarkrafterna ökades genom anställande
av endast en lärarinna med av styrelsen föreslagna kontanta avlöningsförmåner,
2,150 kronor årligen. Med hänsyn härtill förordade överstyrelsen
emellertid, att ett särskilt belopp av 700 kronor beräknades
för att möjliggöra befrielse för föreståndaren från skyldigheten att föra
anstaltens räkenskaper. I fråga om arbetsledarna ansåg sig överstyrelsen
i likhet med anstaltsstyrelsen icke för det dåvarande kunna
ifrågasätta anställande av mer än en ny sådan befattningshavare. Anställande
av ett nytt biträde åt husmodern med en beräknad kontant
avlöning av 275 kronor årligen syntes vidare vara erforderligt.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande inför Eders Kungl. Maj:t
har departementschefen, under betonande av att det för visso måste
betraktas som en social angelägenhet av vikt, att de vanartade sinnesslöa
i så stor utsträckning som möjligt bleve på lämpligt sätt omhändertagna,
likväl med hänsyn till den statstinansiella situationen ansett
det vara med betänkligheter förenat att nu vidtaga åtgärder för en utvidgning
av den så nyligen beslutade anstalten, innan praktisk erfarenhet
vunnits om behovet av sådan utvidgning och om beskaffenheten av
anstaltens elevmateriel. I varje fall har det synts departementschefen,
att intagningen av elever i anstalten tillsvidare borde begränsas till
sådant antal, att anstaltens verksamhet kunde upprätthållas utan ökning
av den personal, för vilken gällande stat vore beräknad.

Av vad sålunda anförts framgår, att det vid statsverkspropositionens
avgivande icke var känt, vilken omfattning anstaltens verksamhet
och de därmed förenade göromålen allt från början skulle komma att
taga samt att på grund härav möjlighet icke förefanns att bedöma
storleken av den för anstaltens verksamhet nödiga personalen.

Den i motionen lämnade utredningen härutinnan samt vad riksdagens
vederbörande utskott i övrigt i föreliggande fråga inhämtat, har emellertid
bibringat riksdagen den uppfattningen, att även med anstaltens nuvarande
beläggning anstaltens arbetsledarepersonal måste anses otillräcklig. Såsom
den i ämnet väckta motionen sålunda utvisar, uppgick vid tidpunkten
för densammas avgivande, den 19 januari 1923, antalet intagna elever
till femton och utgjorde antalet till inträde berättigade fjorton. Av
dessa senare hava numera enligt riksdagen tillhandakomna upplysningar
sex intagits å anstalten, men har antalet exspektanter likväl stegrats till
aderton. Med hänsyn till angelägenheten av att åtgärd snarast vidtoges
för att bereda de nu anställda arbetsledarna erforderlig lättnad
i deras tjänstgöring, har ock, enligt vad till riksdagens kännedom kommit,
skolöverstyrelsen, efter därom gjord framställning av anstaltens

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

39

styrelse och sedan överstyrelsen förrättat inspektion av anstalten, i
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t av den 13 februari 1923 hemställt dels om
rätt att å driftkostnadsanslaget för anstalten för innevarande budgetår,
i den mån det vore nödvändigt, anlita extra hjälp för att bereda sådan
lättnad, dels ock att Eders Kungl. Maj:t måtte för beredande av anslagtill
ökat antal arbetsledare för budgetåret 1923—1924 vidtaga den åtgärd,
Eders Kungl. Magt prövade lämplig.

På grund härav och då genom en utvidgad beläggning av anstalten
den nytta, densamma bereder samhället, väsentligt ökas, har
riksdagen ansett sig böra från och med nästa budgetår å anstaltens
avlöningsstat uppföra ytterligare två arbetsledare. 1 vilken utsträckning
extra hjälp dessförinnan må beredas anstalten torde böra ankomma
på Eders Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagen vill ock i detta sammanhang
framhålla, att, enligt vad såväl skolöverstyrelsen anfört som ock
i motionen påpekats, genom en sådan utökning av arbetsledarepersonalen
ett 40-tal elever kan å anstalten intagas.

Motionären har vidare föreslagit, att, under förutsättning, att anstaltens
föreståndare pålägges ytterligare undervisningsskyldighet, därest
elevantalet överskrider 30, ett särskilt belopp å 700 kronor måtte å
staten beräknas för att möjliggöra befrielse för anstaltens föreståndare
från den honom nu påvilande skyldigheten att föra anstaltens räkenskaper.
Jämväl motionärens förslag härutinnan har riksdagen funnit sig
böra bifalla.

Vad slutligen beträffar de av motionären föreslagna förhöjningarna
av elevavgifterna vid ifrågavarande anstalt, har riksdagen funnit de skäl,
motionären anfört till stöd för sin framställning i denna del, beaktansvärda,
och har riksdagen alltså ansett sig böra förorda en förhöjning av
ifrågavarande avgifter i enlighet med motionärens förslag.

I enlighet med vad riksdagen sålunda beslutat kommer den, av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsstaten för Salbohedsanstalten att ökas
med ytterligare två arbetsledare, vardera med en begynnelseavlöning
av 1,475 kronor, samt med ett anslag å 700 kronor till räkenskapernas
förande.

Vad omkostnadsstaten angår, skulle utgifterna å denna beräknas
för 40 elever. Då detta antal inrymmes uti den byggnad, som hittills
tagits i anspråk för eleverna, medför denna ökning av elevantalet icke
någon förhöjning av flertalet utgiftsposter. De enda poster uti Eders
Kungl. Maj:ts förslag till omkostnadsstat, som kräva ökning, äro kosthåll för
personalen, kosthåll för eleverna, beklädnad och sängkläder samt tvätt
och renhållning. Till förstberörda utgiftspost har motionären vid be -

40

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

räknandet av omkostnadsstaten för anstalten på i motionen angivet skäl
icke tagit hänsyn, men torde enligt riksdagens mening så böra ske i
betraktande av, att anstaltens beläggning med all sannolikhet kommer
att konstant hålla sig över 30-talet. Däremot har riksdagen ansett, att
posten för diverse utgifter bör i och för totalbeloppets avrundning
tåla någon minskning, förslagsvis till 1,261 kronor 25 öre.

Vad inkomsterna beträffar, skulle dessa med av riksdagen beslutade
avgifter och om man, på sätt motionären ifrågasatt, räknar med 30
icke-epileptiska sinnesslöa och 10 fallandesjuka, under budgetåret komma
att uppgå till 20,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och ovanberörda
motion

I) godkänt följande avlönings- och omkostnadsstater för statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar, att tillämpas från och med
budgetåret 1923—1924:

Lön

Tj änst-görings-pen-ningar

Oredu-

cerat

belopp

Pensions-

avgift

motsva-

rande

belopp

Redu-

cerat.

belopp

Summa

1 föreståndare......

2,300

100

2,200

1,200

3,400

Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter 10
år med ytterligare 400
kronor och efter 15 år med
än ytterligere 400 kronor.

1 lärare ...............

a

1,600

50

1,550

1,000

2.550

f Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
c år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år med

1 än ytterligare 300 kronor.

1 arbetsledare ......

3 » ......

1,000

3,000

25

75

975

2,925

500

1,500

1,475

4,425

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 100

[ kronor.

1 husmoder .........

i

600

25

575

—

575

Efter 5 år kan lönen höjas
med 50 kronor och efter
10 år med ytterligare 50
kronor. Därjämte fri

kost och tvätt samt
möblerad bostad.

j Till vikariatsersätt-ningar, extra per-sonal och. tjänste-personal samt för
förande av räken-skaperna .........

-

3,250

Summa kronor

—

_

—

15,675

lliksdagens skrivelse Nr 5 A.

41

Anmärkningar:

1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) samt,
om elektriskt ljus införts, fri belysning. Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur
och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp
för var dag, vartill kosthållet för henne beräknats.

3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
höjes avlöningen med det mot pensionsavgift svarande belopp.

Omkostnadsstat.

Utgifter:

Kosthåll för personalen (5 stycken å kronor 1:75 per dag), förslagsvis
.......................................................................................

Kosthåll för eleverna (40 stycken å kronor 1:10 per dag), förslagsvis
........................................................................................

Beklädnad och sängkläder (ä 125 kronor per elev), förslagsvis...

Undervisningsmateriel och böcker, förslagsvis.............................

Läkare och sjukvård, förslagsvis ...................................................

Värme och lyse, förslagsvis ...........................................................

Tvätt och renhållning, förslagsvis...................................................

Fastighetens underhåll, förslagsvis ................................................

Onera, arrende, hyror och brandförsäkring, förslagsvis...............

Underhåll av inventarier, förslagsvis .............................................

Inköp av arbetsmaterial, förslagsvis................................................

Elevbelöningar, förslagsvis...............................................................

Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis..........................................

Diverse utgifter, förslagsvis ...........................................................

kronor 3,193: 75

kronor

16,060

5.000
500

2.000

7.000
1,600

1.000
2,800
1,000

300

300

100

1,261

25

Summa kronor 42,115

Inkomster:

Avgifter för 40 elever, förslagsvis....................

Statens tillskott, förslagsvis ..............................

............ kronor 20,000: —

............. » 22,115: —

Summa kronor 42,115: —

II) beslutat, att elevavgifterna vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa gossar från och med budgetåret 1923—1924 skola utgå med
400 kronor per år för vanartade sinnesslöa gossar, som icke äro fallandesjuka,
samt med 800 kronor per år för vanartade sinnesslöa gossar, som
tillika äro fallandesjuka; samt

III) för sagda budgetår beviljat

dels till avlöningar och vikariatsersättning ar in. in. åt befattning shav are
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av
15,675 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt ett
extra förslagsanslag av 22,115 kronor.

82:o) Eders Kungl. Maj: t har föreslagit riksdagen (punkt 85) att för
budgetåret 1923—1924 bevilja

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 5 A.

852 23 6

42

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra
anslag av 7,760 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt
ett extra förslagsanslag av 14,400 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt
gjorda framställning har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion, däri hemställts, att riksdagen, med fastställande av
i motionen föreslagen avlöningsstat och omkostnadsstat samt avgiftsstorlek,
måtte för budgetåret 1923—1924 bevilja

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag
av högst 8,600 kronor (i stället för av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 7,760
kronor),

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt
ett extra förslagsanslag av 14,075 kronor (i stället för av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna 14,400 kronor).

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsstat för uppfostringsanstalten
för sinnesslöa flickor vid Vänersborg (öde huvudtiteln sid. 215—219)
innebär icke någon ändring av den avlöningsstat, som fastställdes, då
1921 års riksdag beviljade anslag till denna anstalts upprättande, och
vilken stat upptog 1 föreståndarinna med 2,400 kronors lön (och 3 ålderstillägg
å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år), 1 handarbetslärarinna
med 1,750 kronors lön (och 3 ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5,
10 och 15 år) och 1 vaktmästare med 1,475 kronors lön (och 2 ålderstillägg
å 100 kronor efter resp. 5 och 10 år) samt i ersättning för bostad
och bränsle 400 kronor, ävensom till vikariatsersättningar och extra
personal samt tjänstepersonal 1,735, summa 7,760 kronor. Att Kungl.
Maj:t icke föreslagit någon ökning i denna stat sammanhänger med det
förhållandet, att Kungl. Maj:t även för budgetåret 1923—1924 räknat
med en beläggning av allenast 15 eller det antal elever, varmed räknats
uti den av 1921 års riksdag fastställda utgiftsstaten för anstalten. Nu
är det visserligen sant, att skall intagning å denna anstalt för vanartade
sinnesslöa flickor ske allenast genom överflyttning från de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikerskolorna av därstädes såsom olämpliga
för samlivet befunna flickor, torde anstaltens beläggning icke komma att
överskrida 15-talet vid nästa budgetårs slut. Då emellertid den nuvarande
anstaltsbyggnaden rymmer 40 platser, vore det givetvis i hög
grad oekonomiskt att under längre tid utnyttja så ringa del av utrymmet,

lliksdagens skrivelse Nr 5 A.

43

då driftkostnaderna per elev ju bliva vida större, ju mindre beläggningen
är (so nedan). Sinnesslövårdssakkunnige, vilka uppgjort förslaget till
denna anstalts anordnande, hava också tagit initiativ för möjliggörande
av en hastigare beläggning av anstalten. Den 15 augusti 1922 ingåvo
nämligen nämnda sakkunnige följande skrivelse till Kungl. Maj:t:

’8innesslövårdssakkunniga hava i sitt den 12 februari 1921 avgivna betänkande
angående upprättandet av uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa
föreslagit, att i sådan anstalt endast skulle få intagas elev, som vore eller förut
varit intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka eller i skyddshem för vanartade
barn (betänkandet sid. 34 ff., reglementsförslagens 1 §).

De sakkunnigas förslag innebar vidare, att i anslutning till ifrågavarande
uppfostringsanstalter skulle kunna anordnas arbetshemsavdelningar för sådana
vanartade sinnesslöa, vilka uppnått den ålder, att de icke lämpade sig för skolhem,
men vilka med hänsyn till vanartens eller den psykiska abnormitetens beskaffenhet
icke nödvändigt behövde vårdas å vare sig sluten anstalt eller öanstalt och vilka
därför icke voro i behov av överflyttning till de anstalter för vuxna vanartade
sinnesslöa, som enligt de sakkunnigas förslag borde upprättas. Vid uppfostringsanstalten
för gossar borde denna arbetshemsavdelning anordnas såsom särskilt
annex, medan vid uppfostringsanstalten för flickor arbetsheinseleverna syntes
kunna utan olägenhet omhändertagas i själva skolhemmet, blott detta kunde tillräckligt
effektivt isoleras från yttervärlden (sid. 40, 53—54 m. fl.).

Till de sålunda ifrågasatta arbetshemsavdelningarna skulle i första hand överflyttas
sådana i skolhemmen för vanartade intagna, vilka efter avslutad utbildning
därstädes befunnes kunna tvärstanna vid vederbörande anstalt. I skolhemmet för
flickor, vilket enligt de sakkunnigas beräkningar vid öppnandet blott till en mindre
del komme att upptagas av skolelever, borde emellertid enligt förslaget (sid. 53—55)
kunna till en början intagas även åtskilliga äldre elever, vilka redan från intagningen
komme att bliva arbetshemselever. Aven beträffande dessa skulle emellertid
gälla den ovan berörda principen, att intagning finge äga rum endast av sådana
elever, vilka tidigare varit intagna i sinnesslö- eller epileptikerskola eller i
skyddshem.

Vid uppgörandet av berörda förslag hade de sakkunniga utgått ifrån, att
utredningen om nyssnämnda fristående arbetshem skulle kunna fullbordas inom
sådan tid, att dessa anstalter kunde komma till stånd omkring två år efter uppfostringsanstalternas
upprättande. Då det emellertid på grund av särskilda omständigheter
icke varit möjligt att slutföra utredningen inom den ursprungligen
avsedda tiden och frågan om arbetsliemmens upprättande därför icke kan komma
att avgöras förrän betydligt senare än tidigare beräknats, kommer bristen på möjligheter
för ett tillfredsställande omhändertagande av ett stort antal vuxna vanartade
sinnesslöa fortfarande under en avsevärd tid att med oförminskad styrka
göra sig gällande.

Om angelägenheten av att å lämplig anstalt omhändertaga ifrågavarande
sinnesslöa, i främsta rummet sådana sinnesslöa kvinnor, vilka äro i sexuellt avseende
opålitliga, har särskilt de sakkunnigas ordförande i egenskap av medicinskpsykiatrisk
inspektör över sinnesslöanstalterna haft tillfälle att erhålla upprepade
påminnelser. I all synnerhet har på sistone, sedan beslutet om upprättande av
en anstalt för vanartade kvinnliga sinnesslöa börjat bliva bekant, inkommit förfrågningar
angående möjligheten att på denna anstalt bereda plats för till vuxen
ålder komna kvinnliga sinnesslöa, vilka icke på betryggande sätt kunna vårdas
vare sig i hemmen eller å fattigvårdsanstalterna.

44

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Ehuru de sakkunniga i fråga om grunderna för intagning i skolhemmen för
vanartade fortfarande principiellt äro av samma uppfattning, som kommit till uttryck
i de ovan refererade förslagen, hava de sakkunniga med hänsyn till nyssnämnda
erfarenheter likväl ansett sig böra överväga möjligheterna att i avvaktan
på tillkomsten av ett arbetshem för vanartade sinnesslöa kvinnor skapa utvägar
för omhändertagande jämväl av sådana vanartade kvinnliga sinnesslöa, vilka icke
tidigare varit intagna å förut angivna uppfostringsanstalter.

Vid behandlingen av denna fråga hava de sakkunniga funnit sig böra förorda,
att vid upprättandet av den beslutade uppfostringsanstalten för vanartade
sinnesslöa flickor måtte medgivas, att i denna anstalt må, där sådant finnes utan
skada för anstaltens verksamhet kunna ske, tills vidare intill dess arbetshem för
vanartade sinnesslöa kvinnor kommit till stånd, intagas kvinnliga sinnesslöa, vilka
på grund av vanart äro olämpliga att omhändertagas annorstädes än å anstalt
för vanartade sinnesslöa. Vid förordnandet av denna anordning förutsattes givetvis
att, sedan arbetshem för vanartade kvinnliga sinnesslöa tillkommit, dit överflyttas
sådana i skolhemmets arbetshemsavdelning intagna, vilka lämpligare vårdas
i särskilt arbetshem.

De sakkunniga hava så mycket hellre ansett sig kunna förorda den här
ifrågasatta övergångsanordningen, som det finnes grundad anledning antaga, att
det skolhem i Vänersborg, som skall användas för den ifrågavarande uppfostringsanstalten
och vilket inrymmer omkring 40 platser, under de närmaste åren av
sin verksamhet icke kommer att bliva fullbelagt med de intagningsbestämmelser,
som ursprungligen föreslagits.

Ansökning om intagning bör även i fråga om här avhandlade sinnesslöa ingivas
till anstaltens styrelse, vilken har att pröva densamma. Vid ansökningen
torde, i anslutning till vad i 3 § av förslaget till reglemente för anstalten föreskrivits,
böra fogas läkarintyg, avfattat i enlighet med vederbörligen fastställt
formulär, uppgifter rörande den sinnesslöas uppförande och levnadsförhållanden,
vilka uppgifter, där ansökan göres av annan än kommunal myndighet, böra vara
attesterade av pastor eller ordförande i kommunalnämnd eller barnavårdsnämnd,
samt vederbörandes förbindelse att ansvara för erläggande till anstalten av stadgad
avgift för eleven.

Några särskilda föreskrifter beträffande behandlingen av ifrågavarande sinnesslöa
torde icke erfordras.

Under åberopande av det anförda få de sakkunniga vördsamt hemställa, att
herr statsrådet behagade vidtaga åtgärder för att i samband med utfärdande av
reglemente för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor måtte dels medgivas,
att utan hinder av bestämmelserna i sagda reglemente i anstalten må, där
sådant finnes utan skada för verksamheten vid densamma kunna ske, tills vidare
intagas även till vuxen ålder kommen kvinnlig sinnesslö, som icke är eller varit
intagen i sådan anstalt, som i reglementets 1 § 1 mom. omförmäles, men vilken
till följd av vanart är olämplig att omhändertagas annorstädes än å anstalt för
vanartade sinnesslöa, dels ock förordnas, att ansökan om inträde för sinnesslö,
varom här är fråga, skall vara åtföljd av

1) läkarintyg, avfattat i enlighet med fastställt formulär;

2) uppgifter rörande den sinnesslöas uppförande och levnadsförhållanden,
vilka uppgifter, där ansökan göres av annan än kommunal myndighet, skola vara
attesterade av pastor eller ordförande i kommunalnämnd eller barnavårdsnämnd;
samt

45

liiksdagens skrivelse Nr 5 A.

3) en av målsman eller annan vederbörande i överensstämmelse med fastställt
formulär utfärdad förbindelse att ansvara för erläggande till anstalten av
stadgad avgift för eleven.’

Med anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t i nådigt
brev den 9 november 1922 lämnat medgivande att å här ifrågavarande
anstalt må, där så linnes utan skada för verksamheten vid anstalten
kunna ske, tillsvidare intagas till vuxen ålder kommen kvinnlig sitinesslö,
ehuru hon icke är eller varit intagen i sinnesslö- eller epileptikerskola,
skyddshem eller tvångsuppfostringsanstalt men till följd av vanart icke
lämpligen kan omhändertagas annorstädes än å anstalt för vanartade
sinnesslöa.

Skall detta medgivande få någon praktisk betydelse, måste givetvis
anstaltens beläggning under nästa budgetår ökas utöver det antal, varmed
Kungl. Maj:t räknat i sitt förslag till utgiftsstat. Från allmän social
synpunkt är det ju också i hög grad önskvärt, att alla befintliga resurser
för omhändertagande av vuxna vanartade sinnesslöa så långt möjligt
utnyttjas, då dylika ute i samhället ofta bli mycket kostbara för kommunen.
Det är nämligen mycket vanligt, att dessa sinnesslöa flickor,
vilka icke sällan hava ett mycket starkt driftliv, föda det ena barnet
efter det andra till världen. Helt naturligt komma därför platserna å
statsanstalten för vanartade sinnesslöa flickor att bliva mycket eftersökta.
Emellertid är det ej tillrådligt att redan under nästa budgetår fullbelägga
anstalten, då platser för mottagande av sådana sinnesslöa flickor,
som visat sig olämpliga för samlivet å de statsunderstödda sinnesslöocli
epileptikerskolorna, böra finnas disponibla i den nuvarande anstaltsbyggnaden
under de närmaste åren, till dess anstalten blivit utvidgad
eller arbetshem för vuxna vanartade sinnesslöa — såsom planen är —
blivit anordnat på annan plats. Det torde därför ej vara skäl att under
nästa budgetår låta beläggningen ökas över 30-talet.

Räknar man sålunda med eu beläggning av 30 elever, torde — i
betraktande därav att det här är fråga om arbetsföra flickor, som hava
sin sysselsättning inom ett i sin helhet inhägnat område — dock icke
behövas ökning i antalet befattningshavare undantagandes den för tillsynen
nödiga sköterskepersonalen. För tillsynen under dagen kräves
d*å tvenne sköterskor i stället för en. I detta sammanhang må i övrigt
framhållas, att mot eu under åratal fortsatt så ringa beläggning av
anstalten, att endast en sköterska kan anställas, talar även det skälet,
att denna sköterska skulle få en alldeles orimligt lång tjänstgöringsoch
vakttid (jämför motionen rörande Salbohedsanstalten). Två dagsköterskor
torde emellertid bli tillräckliga även sedan den nuvarande anstaltsbyggnaden
fullbelagts. Under förutsättning att anstalten även mot -

46

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

tager vanartade sinnesslöa flickor, som äro epileptiska — något som givetvis
är i hög grad önskvärt — kräves emellertid även en nattsköterska.

Med här föreslagen beläggning skulle det i avlöning sstaten upptagna
beloppet till vikariatersättningar och extra personal samt tjänstepersonal:
1,735 kronor — varav är beräknat till lön åt kokerska 540 kronor, åt
köksbiträde 420 kronor och åt en sköterska 420 kronor — alltså behöva
ökas med allenast lön för två sköterskor eller 840 kronor, vadan
denna stat alltså komme att sluta å (7,760 + 840 =) 8,600 kronor.
Emellertid borde lämpligen föreskrivas, att den andra dagsköterskan
finge anställas först efter det 15-talet överskridits och nattsköterskan
först efter det någon fallandesjuk blivit intagen.

Vad beträffar omkostnadsstaten, som i Kungl. Maj:ts förslag är upptagen
till 19,875 kronor, medför den här föreslagna ökade beläggningen,
då byggnaden i sin helhet ju i allt fall måste uppvärmas, höjning av
allenast följande poster: kosthåll för personalen (ytterligare 2 stycken
å 1 krona 75 öre per dag =) 1,277 kronor 50 öre, kosthåll för eleverna
(med 1 krona 10 öre per dag och elev), beklädnader och sängkläder
(med 100 kronor per år och elev) samt tvätt och renhållning (med 40
kronor per år och elev). En omkostnadsstat, som räknar med 30 elever,
skulle sålunda komma att sluta å (19,875 + 9,400 =) 29,275 kronor.

Såsom framgår av en jämförelse mellan den av Kungl. Maj:t framlagda
utgiftsstaten, vilken räknar med en beläggning av 15, och den
här föreslagna utgiftsstaten, som räknar med den dubbla beläggningen,
innebär den senare en betydligt lägre driftkostnad per elev. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag till utgiftsstat blir årskostnaden för varje elev
27,635

jg— — 1,842 kronor 33 öre. Med den här föreslagna utgiftsstaten

blir däremot årskostnaden för varje elev endast

37,875

30

= 1,262 kronor

50 öre.

Beträffande inkomstfrågan hänvisas till den i dag väckta motionen
rörande ändring i staten för uppfostringsanstalten för sinnesslöa gossar
å Salbohed, vari närmare utvecklats skälen för där framlagt förslag att
vid statens sinnesslöanstalter höja årsavgiften för sinnesslöa, som icke
äro behäftade med epilepsi, till 400 kronor och för fallandesjuka till
800 kronor. Med dessa avgifter och om man räknar med 22 ickeepileptiska
sinnesslöa och 8 fallandesjuka skulle inkomsterna under budgetåret
komma att uppgå till 22 x 400 = 8,800 kronor + 8 x 800 — 6,400
kronor, summa 15,200 kronor.»

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

47

Såsom den i ärendet lämnade redogörelsen utvisar, har Eders
Kungl. Maj:t vid beräknandet av utgiftsstat för Vänersborgsanstalten
för budgetåret 1923—1924 utgått ifrån, att antalet elever vid anstalten
skulle såsom hittills beräknas till femton, och har jämväl med hänsyn
härtill, vad beträffar den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen,
någon ändring icke föreslagits. Därest, såsom förutsatts, intagning
å anstalten allenast skulle ske genom överflyttning från de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikeranstalterna av därstädes såsom
olämpliga befunna flickor, torde ock enligt riksdagens mening anstaltens
beläggning ej heller komma att överskrida nämnda antal.

Av den i ämnet väckta motionen framgår emellertid, att Eders Kungl.
Maj:t med anledning av därom av de s. k. sinnesslövårdssakkunniga
gjord framställning genom brev den 9 november 1922 medgivit, att å
här ifrågavarande anstalt finge, där så funnes utan skada för verksamheten
vid anstalten kunna ske, tillsvidare intagas till vuxen ålder kommen
kvinnlig sinnesslö, ehuru hon icke vore eller varit intagen i sinnesslö-
eller epileptikerskola, skyddshem eller tvångsuppfostringsanstalt
men till följd av vanart icke lämpligen kunde omhändertagas annorstädes
än å anstalt för vanartade sinnesslöa. Därest detta medgivande
skall få någon praktisk betydelse, har det synts riksdagen, i likhet med
motionärerna, att eu ökad beläggning av anstalten under nästa budgetår
torde vara oundgänglig. Då den nuvarande anstaltsbyggnaden rymmer
fyratio platser, har det ock, vid det förhållande att vårdbehövande utöver
det nu beräknade antalet intagna förefinnas, synts riksdagen oekonomiskt
att under längre tid utnyttja så ringa del av utrymmet, särskilt som
driftkostnaderna för elev ju bliva större, ju mindre beläggningen är.
Med hänsyn härtill och i betraktande i övrigt av de skäl, motionärerna
anfört till stöd för sitt förslag, har riksdagen funnit, att vid beräknandet
av anslag till anstalten antalet elever bör beräknas till trettio.

Vid en sålunda ökad beläggning av anstalten har det synts riksdagen
ofrånkomligt, att sköterskepersonalen förstärkes. Motionärerna hava
härutinnan föreslagit anställandet dels av ytterligare en sköterska för
tillsynen under dagen, dels ock — under förutsättning att anstalten
även mottoge vanartade sinnesslöa flickor, som vore epileptiska — en
nattsköterska. Mot motionärernas förslag härutinnan har riksdagen icke
haft något att erinra, dock att riksdagen, i likhet med motionärerna,
ansett, att dagsköterskan icke må anställas, förrän elevantalet överskridit
femton och nattsköterskan först efter det någon fallandesjuk
blivit å anstalten intagen.

Vad inkomsterna för ifrågavarande anstalt beträffar, hava motionärerna
hänvisat till den under föregående punkt omförmälda motionen

48

Riksdagens skrivelse Kr 5 A.

rörande ändring i staten för uppfostringsanstalten för sinnesslöa gossar
å Salbobed, vari närmare utvecklats skälen för där framlagt förslag att
vid statens sinnesslöanstalter höja årsavgiften för sinnesslöa, som icke
äro behäftade med epilepsi, till 400 kronor och för fallandesjuka till
800 kronor. Riksdagen, som, på sätt förut nämnts, funnit sig böra bifalla
de för Salbohedsanstalten föreslagna förhöjda elevavgifter, har ej
heller funnit skäl till erinran emot, att årsavgiften för elev även vid
Vanersborgsanstalten bestämmes i enlighet med motionärernas förslag.

På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen icke funnit något
att erinra emot de av motionärerna föreslagna avlönings- och omkost■nadsstaterna
för anstalten i fråga, får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och
med bifall till ovanberörda motion -

1) godkänt följande avlönings- och omkostnadsstater för statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor, att tillämpas från och med
budgetåret 1923—1924.

Avlöning sstat.

.

.i- * ; . : • . •

Lön

Tj änst-görings-pen-ningar

Oredu-

cerat

belopp

Pensions-

avgift

motsva-

rande

belopp

Redu-

cerat

belopp

Summa

1 föreståndarinna..

1,650

50

1,600

800

2,400

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10

J år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.

1 handarbetslära-

1,000

50

950

800

1,750

Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 10
år med ytterligare 200
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 200
kronor.

1 vaktmästare ......

1,000

25

975

500

1,475

[Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 100

L kronor.

Ersättning för bo-| stad och bränsle
åt vaktmästaren

400

Vikariatsersättnin-gar och extraper-sonal samt tjän-stepersonal .......

2,575

Summa kronor

—

—

—

8,600

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

49

Anmärkningar:

1. Föreståndarinnan och handarbetslärarinnan erhålla fri hostad, fri uppvärmning samt
elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.

2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd
pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp.

Omkostnadsstat.

Utgifter.

Kosthåll för personalen (5 st. å kronor 1: 75 per dag), förslagsvis.
.....................................................................................

Kosthåll för eleverna (30 st. å kronor 1: 10 per dag), förslagsvis
.................................................................................

Beklädnader och sängkläder (ä 100 kronor per elev), förslagsvis

Undervisningsmateriel och böcker, förslagsvis .........................

Läkare och sjukvård, förslagsvis...................................................

Värme och lyse, förslagsvis ............................................................

Tvätt och renhållning, förslagsvis ................................................

Fastighetens underhåll, förslagsvis................................................

Underhåll av inventarier, förslagsvis.............................................

Inköp av arbetsmaterial, förslagsvis .............................................

Elevbelöningar, förslagsvis ............................................................

Diverse utgifter, förslagsvis...........................................................

kronor 3,193: 75

» 12,045: —

» 3,000: —

» 300: —

» 600: —

» 5,000: —

» 1,200: —

» 500: —

» 500: —

» 750: —

» 150: —

» 2,036:25

Summa kronor 29,275: —

Inkomster.

Avgifter för 30 elever, förslagsvis................................................... kronor 15,200: —

Statens tillskott, förslagsvis.......................................................... » 14,075: —

Summa kronor 29,275: —

II) beslutat, att elevavgifterna vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa flickor från och med budgetåret 1923—1924 skola utgå med
400 kronor för sinnesslöa flickor, som icke äro behäftade med fallandesjuka,
samt med 800 kronor för sinnesslöa flickor, som tillika äro
fallandesjuka;

III) för sagda budgetår beviljat

dels till avlöningar och vikariatsersättning ar m. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag
av 8,600 kronor,

dels ock till bidrag till driftskostnader i övrigt vid samma anstalt ett
extra förslagsanslag av 14,075 kronor.

83:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 86) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
lasaretts underhåll med 15,774 kronor.

84:o) I enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 87) har riksdagen beslutat att beträffande det ordinarie reservaBihang
till riksdagens protokoll 1923. 14 samt Nr 5 A. 85* 23 7

50

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

tionsanslaget till resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett m. fl. i
riksstaten för budgetåret 1923—1924 icke upptaga något belopp.

85:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 88) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till underhåll av
Järvsö sjukhus för spetälska med 23,500 kronor.

86:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 89) att till
täckande av motsedd brist å ordinarie anslaget till underhåll av Järvsö
sjukhus för spetälska för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag
av 10,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, har till täckande av motsedd brist å ordinarie anslaget
till underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska för budgetåret 1923—1924
anvisat ett extra anslag av 10,000 kronor.

87:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 90) att
till beredande av understöd åt spetälskesjukas familjer m. m. för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot vad Eders Kungl.
Maj:t under förevarande punkt föreslagit, har till beredande av understöd
åt spetälskesjukas familjer m. m. för budgetåret 1923—1924 anvisat ett
extra anslag av 5,000 kronor.

88:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 91) att

dels till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 230,000 kronor;

dels ock medgiva, att till utförande av vissa byggnadsarbeten vid
kustsanatoriet Apelviken må av Eders Kungl. Maj:t beviljas föreningen för
kustvård åt skrofulösa barn ett bidrag av högst 178,500 kronor, att utgå
av nämnda anslag i huvudsaklig överensstämmelse med de rörande bidrag
från anslaget gällande grunder och på villkor i övrigt, som må
av Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av ett anslag å 230,000
kronor till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
har riksdagen ansett sig böra bifalla. Då riksdagen ej heller
haft något att erinra mot, att statsbidrag från ifrågavarande anslag med
av Eders Kungl. Maj:t föreslaget belopp beviljas för utförande av de
ifrågasatta byggnadsarbetena vid kustsanatoriet Apelviken, får riksdagen
alltså anmäla, att riksdagen

dels till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag
av 230,000 kronor;

Riksdagens skrivelse Nr 5 A. •>!

dels ock medgivit, att till utförande av vissa byggnadsarbeten vid
kustsanatoriet Apelviken må av Eders Kungl. Maj:t beviljas föreningen
för kustvård åt skrofulösa barn ett bidrag av högst 178,500 kronor,
att utgå av nämnda anslag i huvudsaklig överensstämmelse med de
rörande bidrag från anslaget gällande grunder och på villkor i övrigt,
som må av Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

89:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 92) att

dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till bidrag
för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter med 2,67o,000 kronor;

dels ock medgiva av departementschefen förordade ändringar i
grunderna för anslagets användning.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har
riksdagen till behandling förehaft två likalydande motioner, däri hemställts,
att riksdagen ville med avslag på Eders Kungl. Maj:ts förslag
om ändring i grunderna för det ordinarie förslagsanslaget till bidrag
för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna uppföra nämnda
anslag i riksstaten med 2,900,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag och ovanberörda motioner dels i riksstaten
uppfört det ordinarie förslagsanslaget till bidrag för driftkostnaderna vid
tubei''kulossjukvårdsanstalter med 2,790,000 kronor, dels ock medgivit de
av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden den 8
januari 1923 förordade ändringarna i grunderna för anslagets användning,
att tillämpas från och med den 1 januari 1924.

90:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 93) att för
beredande av bidrag till medellösa eller mindre bemedlade personer för
resor till och från de vid västkusten belägna statsunderstödda kustsanatorierna
för budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra förslagsanslag
av 35,000 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har alltså för beredande av bidrag, till medellösa eller
mindre bemedlade personer för resor till och från de vid västkusten belägna
statsunderstödda kustsanatorierna för budgetåret 1923—1924 beviljat ett
extra förslagsanslag av 35,000 kronor.

91:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag
(punkt 94) har riksdagen beslutat att beträffande det ordinarie reservationsanslaget
till resestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvärd
i riksstaten för budgetåret 1923—1924 icke upptaga något belopp.

92:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 95) har

52

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

riksdagen såsom bidrag till upprätthållande av verksamheten vid de
genom medel ur Konung Osear II:s jubileumsfond inrättade folksanatorierna,
att användas i enlighet med av Eders Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser, för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av

300.000 kronor.

93:o) På grund av vad Eders Kungl. Maj: t föreslagit riksdagen
(punkt 96) har riksdagen för budgetåret 1923—1924 till statsbidrag för
understödjande av dispensärverksamhet, under villkor i huvudsaklig överensstämmelse
med de nu gällande, beviljat ett extra förslagsanslag: av

400.000 kronor.

94:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 97) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till bekostande av behandling enligt den s. k. ljusmetoden av medellösa
med sjukdomen lupus vulgaris behäftade personer från landsorten med

50.000 kronor.

95:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 98) har riksdagen för budgetåret 1923—1924 anvisat, att
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med gällande grunder,

dels såsom bidrag till upprätthållande av verksamheten vid radiumhemmets
poliklinik ett extra anslag av 15,000 kronor,

dels ock såsom bidrag till upprätthållande av verksamheten vid hemmets
klinik ett extra förslagsanslag av 31,000 kronor.

96:o) På grund av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 99) har riksdagen för beredande av bidrag, enligt nu gällande
grunder, till medellösa eller mindre bemedlade personer för resor till och
från radiumhemmet i Stockholm för budgetåret 1923—1924 anvisat ett
extra förslagsanslag av 15,000 kronor.

97:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 100) att till
statsbidrag för uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,800,000
kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen ansett sig
böra bifalla. Riksdagen vill dock härvid uttala, att riksdagen förutsätter,
att de i epidemilagen meddelade bestämmelserna angående skyldighet för
epidemidistrikt att hava tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus,
avsedda för personer, som äro behäftade med någon av de i 2 § 1 mom.
av nämnda lag uppräknade sjukdomar, tillämpas på sådant sätt, att
landstingen ej betungas av större kostnader för epidemisjukvårdens
ordnande än som äro av förhållandena betingade.

Riksdagen har alltså till statsbidrag för uppförande, inrättande eller

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

53

inlösen av epidemisjukhus för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra
förslagsanslag av 1,800,000 kronor.

98:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 101) att till
statsbidrag för driften av epidemisjukhus för budgetåret 1923—1924
anvisa ett extra förslagsanslag av 700,000 kronor.

Eiksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
har till statsbidrag för driften av epidemisjukhus för budgetåret 1923—
1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 700,000 kronor.

99:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 102) att
dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till kliniker
vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg med

137,000 kronor;

dels ock medgiva av departementschefen förordad ändring i grunderna
för anslagets användning.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har 1922 års riksdag
dels medgivit, att statsbidrag till anordnande av kliniker vid vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, till underhåll av
skol- och uppfostringshem för vanföra samt till understöd åt de i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg av föreningarna för bistånd åt vanföra
inrättade undervisningsanstalterna för vanföra m. m. må från och
med år 1923 utgå i enlighet med de av chefen för socialdepartementet
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 7 januari 1922 förordade
grunderna, dels ock för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagit det ordinarie
förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalterna till 79,000
kronor, det ordinarie förslagsanslaget till underhåll av skol- och uppfostringshem
för vanföra till 45,400 kronor samt det ordinarie förslagsanslaget
till de av ovannämnda föreningar för bistånd åt vanföra inrättade
undervisningsanstalterna för vanföra in. m. till 77,500 kronor.

I och med riksdagens godtagande av ovannämnda grunder har
fastslagits, att statsbidragen till vanföreanstalterna för tiden efter 1923
års ingång icke längre skola utgå efter glidande skala utan med fasta
belopp för varje patient eller elev, dock med bibehållande av principen
att staten skall gälda ungefär halva driftkostnaden.

De statsbidrag, som chefen för socialdepartementet ovannämnda
den 7 januari 1922 förordade att utgå till vanföreanstalternas underhåll
för första halvåret 1923, framgå av följande tablå:

till vanföreanstalternas i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg kliniker,
per dag och patient ......................................................... kronor 2: 70

till skol- och uppfostringshemmen för vanföra, per
dag och patient .............................................................................. » 2:50

54

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

till undervisningsanstalternas för vanföra interna elever,

per elev och månad...................................................................... kronor 68: —

till samma undervisningsanstalters externa elever,
per elev och månad........................................................................ j> 27:—

Med hänsyn till den allmänna prissänkningen har departementschefen
nu funnit en mindre nedsättning av statsbidragsbeloppen kunna äga
rum. Departementschefen har sålunda förordat, att de statsbidrag, som
komma att utgå från anslag, vilka beviljas för budgetåret 1923—1924
och tiden därefter, tillsvidare skola bestämmas på följande sätt:
till vanföreanstalternas i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg kliniker,

per dag och patient................................................................. kronor 2: 55

till skol- och uppfostringshemmen för vanföra, per dag

och patient .............................................................................. » 2: 35

till undervisningsanstalternas för vanföra interna elever,

per elev och månad................................................................. » 63: —

till samma undervisningsanstalters externa elever, per elev

och månad ............................................................................... » 25: —

Vid bifall till detta förslag hava de för budgetåret 1923—1924 erforderliga
anslagen, med ledning av belastningen å anslagen för år
1921, ansetts kunna beräknas till 137,000 kronor för klinikerna, 73,000
kronor för skol- och uppfostringshemmen och 136,000 kronor för undervisningsanstalterna.

Då riksdagen i likhet med departementschefen ansett, att med
hänsyn till den allmänna prissänkningen en nedsättning av statsbidragen
till ovannämnda anstalter bör kunna vidtagas och då de av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna bidragsbeloppen för ifrågavarande budgetår synts riksdagen
väl avvägda, får riksdagen alltså under nu förevarande punkt
anmäla, att riksdagen dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
med 137,000 kronor dels ock medgivit den av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 januari 1923 förordade
ändringen i grunderna för anslagets användning.

100:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 103) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till polikliniker vid vanf öreanstalterna i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg med 15,000 kronor.

101:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 104)
har riksdagen dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till
underhåll av skal- och uppfösning shem för vanföra med 73,000 kronor

lli/csdagens skrivelse Nr 5 A.

55

dels och medgivit den av departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 8 januari 1923 förordade ändringen i grunderna för
anslagets användning.

102:o) Eders Kungl. Maj:t liar föreslagit riksdagen (punkt 105) att i
riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget för bidrag till resor för
vanföra jämte vårdare till och från vanföreanstalt eller i samband med
sådan anstalt anordnat skol- och uppfostringshem med 00,000 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får alltså anmäla, att riksdagen i riksstaten uppfört det
ordinarie förslagsanslaget för bidrag till resor för vanföra jämte vårdare
till och från vanföreanstalt eller i samband med sådan anstalt anordnat
skol- och uppfo strings hem med 60,000 kronor.

103:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 106) har riksdagen dels i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg av föreningarna
för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalterna för vanföra in. in.
med 136,000 kronor, dels ock medgivit de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 8 januari 1923 förordade ändringarna
i grunderna för anslagets användning.

104:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 107) att
i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till bestridande av
kostnader för allmän hälso- och sjukvård med 1,200,000 kronor.

Vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framlagda
förslag har riksdagen uppmärksammat, dels att 1922 års statsrevisorer
med hänsyn till de betungande utgifter, staten på grund av gällande
bestämmelser angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
måst vidkännas, i sin till årets riksdag avgivna berättelse erinrat, hurusom
vid 1922 års riksdag andra lagutskottet i sitt uttalande i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 5 § i ovanberörda lag den 20 juni 1918 ifrågasatt, huruvida
icke med hänsyn till dåvarande penningvärde anledning funnes till
övervägande, om till ytterligare besparing någon jämkning jämväl kunde
ske beträffande vissa poster i den uti kungörelsen den 13 december
1918 innefattade läkartaxan för förrättningar av nu ifrågavarande slag
dels ock att medicinalstyrelsen i ett med anledning härav avgivet yttrande
funnit sig kunna förorda ändringar av allenast tvenne poster i berörda
taxa nämligen de som hänföra sig till bakteriologiska undersökningar
och tagning av blodprov. Riksdagen har emellertid ansett det
kunna ifrågasättas, huruvida icke en nedsättning av den för »förnyat
besök» hos läkaren fastställda avgiften jämväl bör kunna vidtagas.

56

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

Vad det av Eders'' Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet beträffar,
har riksdagen icke velat motsätta sig anvisandet av detsamma, och får
riksdagen alltså anmäla, att riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård
med 1,200,000 kronor.

105:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 108) att till
beredande av bidrag, i enlighet med av 1918 års lagtima riksdag godkända
grunder, för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra
förslagsanslag av 25,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, har till beredande av bidrag, i enlighet med av
1918 års lagtima riksdag godkända grunder, för lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1923
—1924 anvisat ett extra förslagsanslag av 25,000 kronor.

106:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 109) att
för budgetåret 1923 —1924 anvisa

dels till bestridande av kostnaderna för statens skola för utbildning
av distriktssköterskor ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor,

dels till stipendier för sjuksköterskor för genomgående av nämnda
skola ett extra anslag av 25,000 kronor,

dels ock för beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
i enlighet med gällande grunder ett extra förslagsanslag av

250,000 kronor.

Riksdagen har funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och får alltså anmäla, att riksdagen för budgetåret
1923—1924 anvisat

dels till bestridande av kostnaderna för statens skola för utbildning
av distriktssköterskor ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor,

dels till stipendier för sjuksköterskor för genomgående av nämnda
skola ett extra anslag av 25,000 kronor,

dels och för beredande av statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
i enlighet med gällande grunder ett extra förslagsanslag av 250,000
kronor.

107:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 111) har riksdagen för beredande av statsbidrag till avlöning
åt distriktsb ammor skor för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra förslagsanslag
av 500,000 kronor.

108:o) Eders Kungl. Maj:t, har föreslagit riksdagen (punkt 113) att i
riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen med 67,283 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

57

Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt gjorda framställning
har icke givit riksdagen anledning till erinran, och får riksdagen alltså
anmäla, att riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
barnmorskeundervisningen och barnbördshusen med 67,283 kronor.

109:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 114) har
riksdagen till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra anslag av 15,500 kronor.

110:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 115) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
ortopediska institutet med 8,250 kronor.

lll:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 116) att
i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skyddskoppymp^
ningen med 310,000 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till
skyddskoppympning en med 310,000 kronor.

112:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 117)
har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till karantänsanstalten
på Känsö med 17,600 kronor.

113:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 118) har riksdagen såsom bidrag till skolföreståndaren J. Henrikssons
i Rostock verksamhet för odling av frön för uppdragande av
medicinalväxter m. in. för'' budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag
av 2,500 kronor.

114:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 119) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till Svenska läkarsällskapet
med 2,500 kronor.

115:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 120) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till Sveriges andel i kostnaderna för den internationella hälsovårdsbyrån
i Paris med 5,000 kronor.

överståthållarämbetet.

116:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 122) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget
till överståthållarämbetet med 123,822 kronor.

117:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 124) har
riksdagen för fortsatt utgivande av tidningen J)Polisunder>''ättelser» för
budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av 60,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 5 A. 85* 28 8

58

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

118:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 125) att
såsom bidrag till upprätthållande av centralbyrån för fingeravtryck för
budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, har såsom bidrag till upprätthållande av centralbyrån
för fingeravtryck för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra anslag av

25,000 kronor.

Landsstaten.

119:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 126) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget
till landshövdingarna med 318,500 kronor.

120:o) På grund av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 127) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna med 1,459,100 kronor.

121:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 128) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till sakkunniga till
biträde vid utredningar m. m. med 6,000 kronor.

122:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 129) att
i riksstaten uppföra det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt
extra länsnotarier m. m. med 300,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, har i riksstaten uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till arvoden åt extra länsnotarier m. m: med 300,000 kronor.

123:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 130) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
fögderiförvaltningarna med 2,358,531 kronor.

124:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 131)
har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till vikariatsersättning
ar vid fögderiförvaltningarna med 40,000 kronor.

125:o) 1 enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 132) bär riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget
till övergångsstat för landsstaten med 25,700 kronor.

126:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 133) att
till beredande av ortstillägg till vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten
i Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1923 —1924 anvisa ett
extra anslag av 3,750 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, förutsätter emellertid, att, därest ortstillägg åt de av

Riksdagens skrivelse Nr ö A.

59

departementschefen omnämnda två vaktmästarna vid länsstyrelsen kommer
att ingå i eventuellt dem tillkommande tillfälligt lönetillägg, motsvarande
belopp inbesparas å förevarande anslag.

Riksdagen har alltså till beredande av ortstillägg till vissa tjänstemän
och betjänte vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län för budgetåret
1923—1924 anvisat ett extra anslag av 3,750 kronor.

127:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 134) att för
budgetåret 1923—1924 till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka
på landet, där sådan kan av förhållandena påkallas, anvisa, att
användas i huvudsak efter hittills gällande grunder, ett extra förslagsanslag
av 1,200,000 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har för budgetåret 1923—1924 till avlöning och underhåll
av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, anvisat, att användas i huvudsak efter hittills gällande grunder,
ett extra förslagsanslag av 1,200,000 kronor.

128:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 135) har
riksdagen för budgetåret 1923—1924 till ei''sättning åt lappfogdar m. ra.
beviljat ett extra reservationsanslag av 43,550 kronor.

129:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 136) att för
budgetåret 1923—1924 till bestridande av vissa kostnader i anledning
av år 1922 förrättade val av landstingsmän samt av kommunal- och
municipalfullmäktige anvisa ett extra förslagsanslag av 80,000 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, har för budgetåret 1923—1924 till bestridande av vissa kostnader•
i anledning av år 1922 förrättade val av landstingsmän samt av kommunaloch
municipalfullmäktige anvisat ett extra förslagsanslag av 80,000
kronor.

Diverse.

130:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 137) har
riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg
med 600,000 kronor.

131:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 138) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar med 800,000 kronor.

132:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 139) har
riksdagen i riksstaten uppfört ett ordinarie reservationsanslag till kommittéer
och utredningar genom sakhmniga med 125,000 kronor.

60

Riksdagens skrivelse Nr 5 A.

133:o) I enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
(punkt 140) har riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter med 120,000 kronor.

134:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 141) att
i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. med 1,400,000 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,
har i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved, m. m. med 1,400,000 kronor.

Stockholm den 21 april 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1923.