Riksdagens skrivelse Nr 318.

5

Nr 318.

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1923.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar
rörande pensioner och understöd.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 20 och 32.)

Till Konungen.

l:o) 1 en till riksdagen den 26 januari 1923 avlåten proposition nr
35 bär Eders Kung! Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsäreuden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års
ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å
postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor
och understöd, må under år 1923 av postmedel utbetalas förböjning med
fyrtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad proposition
nr 163 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt l:o) av sagda proposition har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att till avlidne förre stationsinspektoren vid statens järnvägar
Per Åkesson Bloinsterqvists änka Maria Blomsterqvist, född Lund -

6

Riksdagens skrivelse Nr 318.

gren, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 600
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923 i enlighet med de
grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änkeoch
pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i
nämnda kassa.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

b) Under punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att
förre postföraren Johan Petter Siikavuopio må från och med den I januari
1923 under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 400
kronor, att utgå av postmedel.

Såsom departementschefen erinrat, äro postförare, vilka icke tjänstgjort
som lantbrevbärare, ej berättigade till pension eller understöd av
allmänna medel. Endast i vissa undantagsfall har riksdagen, där alldeles
särskilda omständigheter förelegat, beviljat dylika understöd. Det
arbete, som Siikavuopio under 24 år utfört för framförande av posten
den 37 mil långa linjen genom obanade ödemarker i landets nordligaste
trakter, måste enligt riksdagens mening betraktas såsom en kulturbragd
i sitt slag och bär vittne om ett mindre vanligt nit och intresse vid
fullgörandet av den med synnerliga besvärligheter förenade tjänstgöringen.
Under sådana förhållanden anser riksdagen, att staten bör bevilja
ett ålderdomsunderstöd åt Siikavuopio och har därför helt anslutit
sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att förre postföraren
Johan Petter Siikavuopio må från och med den 1 januari 1923 under
sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av fyrahundra kronor,
att utgå av postmedel.

3:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
må bevilja städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta Fahlström,
från och med den dag hon avgår från sin befattning hos styrelsen, ett
årligt understöd för hennes återstående livstid ej understigande 420 kronor
för helt år räknat att utgå av postmedel)).

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har riksdagen funnit det
vara billigt, att ett årligt understöd av postmedel beviljas städerskan
Fahlström under hennes återstående livstid. I fråga om storleken av detta
understöd har riksdagen anslutit sig till ett av statskontoret i avgivet
yttrande framställt förslag om ett årligt belopp av 300 kronor. Understödet
har beviljats att utgå från och med månaden näst efter den, vari
städerskan Fahlström entledigas från sin anställning hos generalpoststyrelsen.

Riksdagens skrivelse Nr 318.

7

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motion medgivit, att städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta
Fahlström må från och med månaden näst efter den, vari hon entledigas
från sin anställning hos styrelsen, under sin återstående livstid av postmedel
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

4:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte åt lådbrevbäraren Konrad Olsson under hans återstående livstid
bevilja ett årligt understöd av 300 kronor.

Visserligen har Olsson endast under kortare tid innehaft sådan anställning
i postverkets tjänst, som kan berättiga till understöd av allmänna
medel. Då emellertid, enligt vad läkarbetyg utvisar, största
sannolikhet föreligger för det antagandet, att den sjukdom, som gjort
honom oförmögen att med arbete försörja sig, delvis ådragits under
arbete i postverkets tjänst, har riksdagen, med hänsyn tagen jämväl därtill,
att Olsson under jämförelsevis lång tid i annan anställning än lantbrevbärares
utfört arbete för postverkets räkning, funnit sig böra medgiva,
att ett understöd tillerkännes honom under hans återstående livstid.
Det i motionen i sådant avseende föreslagna beloppet har synts riksdagen
skäligt. Understödet har beviljats av postmedel att utgå från
och med den 1 januari 1923.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att förre lådbrevbäraren
i Strömslund Konrad Olsson må från och med den 1 januari
1923 under sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor.

5:o) 1 en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att änkan
Mathilda Carolina Persson, född Åkesson, boende i Håkanstorp, f. g. 14,
Malmö, S:t Pauli församling, måtte av statens järnvägars trafikmedel
erhålla ett årligt understöd, så länge hon lever ogift, av 500 kronor,
räknat från den 16 oktober 1920».

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner
riksdagen det vara billigt, att änkan Persson under sin återstående livstid
kommer i åtnjutande av ett årligt understöd av allmänna medel.
Mot det i motionen i sådant avseende föreslagna beloppet har riksdagen
icke haft något att erinra. Då understödet närmast har karaktären av
en livränta i anledning av det olycksfall, varigenom mannen omkommit,
har emellertid, på sätt statskontoret i avgivet yttrande ifrågasatt, särskild
föreskrift ansetts böra meddelas, att å understödsbeloppet ej må
utgå pensions- eller dyrtidstillägg. Understödet har beviljats av trafikmedel
att utgå från och med den 16 oktober 1920.

8

Riksdagens skrivelse Nr 31S.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att avlidne muraren Måns Perssons änka Mathilda
Carolina Persson, född Åkesson, i S:t Pauli församling, Malmö, må räknat
från och med den 16 oktober 1920 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av femhundra kronor, dock utan rätt att å understödet
åtnjuta pensions- eller dyrtidstillägg.

6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts om tilläggspension
till f. d. förste station sskrivaren C. L. Törnebladh.

Såsom i motionen erinrats, förelåg till behandling vid förlidet års
riksdag en liknande motion som den nu förevarande. Såväl järnvägsstyrelsen
som statskontoret avgåvo på anhållan av riksdagens bankoutskott
yttrande över motionen, och blev densamma i anslutning till myndigheternas
yttranden av utskottet avstyrkt samt av riksdagen avslagen.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande anförde bankoutskottet, att av utredningen
framginge, att f. d. förste stationsskrivaren Törnebladh, vilken
vore född den 6 juni 1852 och den 1 januari 1890 vunnit ordinarie
anställning i statens järnvägars tjänst, vid sin avgång ur tjänsten den
1 juli 1917 räknat en tjänstetid i ordinarie anställning av nära 27 år
6 månader. Enligt gällande pensionsbestämmelser hade han vid sitt
avsked erhållit en pension av 2,357 kronor om året, varefter han från
och med den 1 januari 1919 tillerkänts en tilläggspension av 107 kronor
om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner utgjorde alltså för närvarande
2,464 kronor årligen. Härå utginge jämväl dyrtidstillägg.
Enligt förlidet års riksdags beslut om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst har Törnebladh kommit i åtnjutande av
sådant tillägg till belopp av 60 kronor om året, räknat från och med
den 1 april 1922.

Innan Törnebladh vann ordinarie anställning, hade han under mera
än 13 år använts i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera
såsom extra befattningshavare. Beträffande anledningen till det
långa dröjsmålet med hans antagande i ordinarie tjänst hade järnvägsstyrelsen
meddelat, att det icke varit möjligt för styrelsen att därutinnan
erhålla någon utredning utöver den, som återfunnes uti det av motionären
åberopade, av numera avlidne trafikdirektören Sjöstedt på sin tid avgivna
yttrandet.

I motionen hade gjorts gällande, att Törnebladh skulle hava blivit
i viss mån orättvist behandlad, varigenom han kommit i en relativt
sämre ställning i pensionshäuseende. Någon tillförlitlig utredning för
bedömande av riktigheten härav ansågs emellertid, såsom också järnvägs -

^Riksdagens skrivelse Nr 318.

9

styrelsen framhöll, icke vara möjlig att åvägabringa, och syntes man
vid sådant förhållande icke heller kunna taga någon hänsyn härtill.

Nu har emellertid införskaffats ytterligare ett intyg, utfärdat den
9 oktober 1922 av f. trafikdirektören F. Lindskog. Detta intyg synes
överensstämma med det, som på sin tid avgivits av numera avlidne
trafikdirektören Sjöstedt, därutinnan, att det uteslutande varit den
omständigheten, att Törnebladh icke kunnat för sin befordran till
ordinarie tjänst, förete författningsenligt läkarintyg, som förorsakat, att
han blivit från förslaget utesluten. Han synes redan år 1877 och därefter
till år 1889 hava blivit föreslagen till erhållande av ordinarie
station sskrivartjän st men av nyssnämnda anledning därifrån uteslutits.
Emellertid framgår, att Törnebladh faktiskt gjort tjänst, svarande mot
stationsskrivares och, enligt vad det senast ingivna intyget synes utvisa,
utan att ens tillfälligtvis hava varit av sjukdom förhindrad att tjänstgöra.
Sedermera synes han också hava fullgjort sin tjänst, utan att
sjukdom eller sjuklighet därifrån hindrat honom. Åven om det ej kan
med full visshet utrönas, huruvida Törnebladh, såsom man velat gorå
gällande, blivit på något sätt orättvist behandlad och därigenom icke
varit i tillfälle att förete författningsenligt läkarbetyg, torde man likväl
icke böra bortse från den särdeles långa tid, sammanlagt omkring 40 år,
som han faktiskt gjort tjänst såsom ordinarie. Under sådana förhållanden
anser riksdagen, med fästat avseende å innehållet i de båda åberopade
intygen, det vara billigt, att Törnebladh kommer i åtnjutande av den
föreslagna tilläggspensionen, utgörande enligt inhämtade uppgifter 434
kronor om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner skulle då uppgå
till 2,898 kronor med rätt till dyr tid stillägg men icke pensionstillägg.
Det ifrågavarande skillnadsbeloppet har anvisats från och med den 1
januari innevarande år att utgå av trafikmedel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion medgivit, att till f. d. förste stationsskrivaren (Jarl Leonard
Törnebladh må, utöver honom författningsenligt tillerkänd pension å
2,464 kronor, från och med den 1 januari 1923 under hans återstående
livstid av trafikmedel utgå ytterligare fyrahundratrettiofyra kronor årligen.

7:o) I en inom riksdagen väckt motion har framställning gjorts om
beviljande av årliga understöd åt f. förste stationsskrivaren A. Th. Enegrens
änka och barn.

Av utredningen i ärendet framgår, att förste stationsskrivaren A.
Th. Enegren, som var född den 2 juni 1854 och den 1 januari 1878
anställdes i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, med utgången av september
månad 1913 lämnat sin tjänst samt den 23 februari 1921 avBihang
till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 317—318. 1221 23 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 31S.

lidit, efterlämnande änka och två minderåriga barn i mindre goda ekonomiska
omständigheter. Jämlikt stadgandet i § 6 inom. 1 av reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa äro Enegrens änka
och barn icke berättigade till erhållande av pension, enär mannen vid
äktenskapets ingående (den 4 juli 1907) var över 50 år gammal. Järnvägsstyrelsen
och direktionen över statens järnvägars änke- och pupillkassa
hava i avseende härå i avgivna yttranden framhållit, att det stått
öppet för Enegren att, så länge han var i järnvägens tjänst, mot erläggande
av vissa avgifter återförvärva delägarrätt i förenämnda kassa.
Direktionen har i sitt yttrande meddelat, att beloppet av de avgifter,
Enegren skulle hava erlagt till kassan, om han i september månad 1913,
då han ännu var kvar i järnvägens tjänst, sökt sådan delägarrätt, utgjort,
förutom årsavgifter 644 kronor 37 öre, en tilläggsavgift en gång
för alla av 2,004 kronor 95 öre.

Enligt vad riksdagens vederbörande iitskott inhämtat, har emellertid
direktionen härvidlag uppgivit de avgifter, som fastställts att gälla från
och med år 1914 och som efter medgiven reduktion också faktiskt skulle
hava inbetalts av Enegren. Därest Enegren använt sig av sin rätt att
ånyo ingå såsom delägare i kassan, vilket maste hava skett innan de
nya avgiftsbestämmelserna började tillämpas, hade han i själva verket
att räkna med betydligt större avgiftsbelopp, omkring 6,000 kronor, och
kunde då icke heller äga någon kännedom om att en så betydande reduktion
skulle komma att medgivas. Det torde alltså hava varit på
grund av de avsevärt höga avgifterna, som Enegren underlät att begagna
sig av sin ovan omförmälda rätt.

Det har emellertid synts riksdagen — med hänsyn särskilt till av
riksdagen tidigare fattade beslut i likartade fall — som om den avlidnes
långvariga anställning i statens tjänst, i det närmaste 35 år, borde kunna
motivera något understöd av allmänna medel åt hans änka och minderåriga
barn.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, skulle änkan
Enegren och hennes två barn, därest mannen vid sin död varit delägare
i förenämnda änke- och pupillkassa, hava erhållit eu årlig pension av
tillhopa 1,655 kronor. Då emellertid Enegren år 1906 upphörde att vara
delägare i kassan, har beloppet ansetts böra begränsas; och har riksdagen
såsom skäliga understöd funnit sig böra besluta 300 kronor till
änkan och 150 kronor till vartdera barnet eller tillhopa 600 kronor årligen,
att från och med innevarande år under vanliga villkor utgå av
trafikmedel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att förste stationsskrivaren Adam Theodor Ene -

Riksdagens skrivelse Nr o’18.

11

grens änka Johanna Gustava Enegren, född Andersson, och makarnas
minderåriga barn Uno Gustaf Theodor och Sztayicka Eva Maria må
från och med den 1 januari 1923 åtnjuta årliga understöd att utgå av
trafikmedel, änkan under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, med trehundra kronor samt vartdera av
barnen till och med det år, varunder det fyller 18 år, med etthundrafemtio
kronor.

8:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville tillerkänna e. o. vagn- och stallkarlen C. F. Anderssons i
Uddevalla efterlämnade änka ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå
fr. o. in. den 1 juli 1923».

Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Anderssons avlidne

man under omkring 45 år varit anställd dels såsom arbetare vid statens

järnvägsbyggnader, dels såsom e. o. vagn- och stallkarl vid statens

järnvägar. Själv har änkan Andersson, som är sjuklig och befinner sig
i bekymmersamma ekonomiska omständigheter, under nära 17 år haft
anställning som städerska vid statens järnvägar. Under sådana förhållanden
har riksdagen ansett det vara billigt, att ett årligt understöd av
trafikmedel beviljas henne under hennes återstående livstid. Det i
motionen föreslagna understödsbeloppet har synts riksdagen skäligt. Då
emellertid änkan Andersson ännu kvarstår i sin anställning såsom

städerska, har understödet bestämts att utgå från och med månaden näst
efter den, vari hon entledigas från berörda anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1923.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att avlidne e. o. vagnoch
stallkarlen C. F. Anderssons änka, Anna-Lisa Audersson, född Ersdotter,
må från och med månaden näst efter den, vari hon entledigas från sin
anställning som städerska vid statens järnvägars station i Uddevalla,
dock tidigast från och med den 1 juli 1923, under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av trehundra kronor.

9:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att t. f. vaktmästaren å tullverkets extra avlöningsstat
Sven Robert Kihlbergs änka Julia Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och
hennes dotter Margit Elisabet tilldelas ett årligt understöd, motsvarande
den pension, vartill de — efter avdrag av vissa avgifter till tullstateus
enskilda pensionsinrättning — skulle varit från nämnda pensionsinrättning
berättigade, därest Sven Robert Kihlberg vid sitt frånfälle varit
ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg, att av det å tull -

12

Riksdagens skrivelse Nr 318.

verkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter
från och med den 1 juni 1922 utgå enligt de grunder, som i under
nämnda år gällande reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning
föreskrives i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket».

På grund av vad i ärendet förekommit och under erinran, att riksdagen
tidigare i några liknande fall medgivit understöd efter enahanda
grunder som de här föreslagna, får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till förevarande motion medgivit, att t. f. vaktmästaren å
tullverkets extra avlöningsstat Sven Robert Kihlbergs änka Julia Mathilda
Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter Margit Elisabet må tilldelas
ett årligt understöd, motsvarande den pension, vartill de — efter avdrag
av vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning — skulle
varit från nämnda pensionsinrättning berättigade, därest Kihlberg vid
sitt frånfälle varit ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg,
att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till
diverse utgifter från och med den 1 juni 1922 utgå enligt grunder, som
i det under nämnda år gällande reglemente för tullstatens enskilda pensionsrättning
föreskrivas i fråga om pension till änkor och barn efter
ordinarie befattningshavare vid tullverket.

10:o) I en den 13 januari 1923 avlåten proposition nr 18 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre kronojägaren i Björnhyttans bevakningstrakt av Grangärde
revir Erik Gustaf Södersten må från statens domäners fond uppbära,
utöver honom författningsenligt tillkommande pension, fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå
för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 juni 1922 till
790 kronor och för tiden från och med den 1 juli 1922 under Söderstens
återstående livstid till 1,284 kronor, allt för år räknat.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande
ärenden får riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 6 juni 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.