Riksdagens skrivelse Nr 30.
1
Nr 30.
Godkänd av första kammaren den 27 februari 1923.
Godkänd av andra kammaren den 27 februari 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges
i riksbanken framställning om ändrade bestämmelser
rörande aktiebolaget kreditkassan av år 1922.
(Bankoutskottets utlåtande nr 10.)
Till Konungen.
1 en till riksdagens bankoutskott avlåten, den 8 februari 1923 dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet ville hos riksdagen
utverka bifall till sådana ändringar av bestämmelserna rörande aktiebolaget
kreditkassan av år 1922,
att totalbeloppet av kassans förpliktelser må uppgå till högst dubbla summan
av kassans fonder, samt
att kassan må, när sådant visar sig vara oundgängligen nödvändigt, medverka
vid rekonstruktion av kreditanstalt även genom lån till avlyftande
av kreditanstalts engagemang.
Såsom fullmäktige erinra, bildades förlidet år på deras initiativ aktiebolaget
kreditkassan av år 1922. Samma års riksdag medgav, på Eders Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, att såsom garantifond åt ett aktiebolag med
uppgift att bereda stöd åt inhemska banker finge genom riksgäldskontoret
tillhandahållas bolaget ett belopp av 50 miljoner kronor i av svenska staten
utgivna 5 procents obligationer, att användas i överensstämmelse med
vissa angivna grunder.
Vid avlåtande av ifrågavarande framställning erinrade föredragande departementschefen,
hurusom den alltjämt pågående ekonomiska krisen medfört
avsevärda förluster för åtskilliga av landets banker. För ett par banker
hade sålunda en djupgående rekonstruktion blivit nödvändig med nedskrivning
av aktiekapitalet till en ringa del av ursprungliga värdet och
anskaffande av nytt kapital. Vid underhandlingarna rörande den sista av
Bihang till riksdagens protokoll 1923. It saml. Nr 30—31. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr SO.
dessa rekonstruktioner hade det emellertid visat sig, att densamma icke
kunde genomföras utan statens medverkan i en eller annan form. Denna
medverkan lämnades av riksbanken under förutsättning att med statens stöd
bildades en låneanstalt med uppgift att underlätta avvecklingen av på kreditväsendets
område inträffande svårigheter. Det erinrades vidare, hurusom
de föreliggande svårigheterna till väsentlig del torde hava föranletts av det
betryckta läget inom vissa industrier, som måhända hastigt nog kunde komma
att återhämta sig. Men uppenbarligen hade åtskilliga banker på grund av
alltför stor optimism vid bedömandet av bärigheten hos företag, vilka erhållit
kredit, råkat i svårigheter, som icke kunde utjämnas allenast genom
att avvakta ett omslag i konjunkturerna. Åtskilliga företag, som tillkommit
under krigsperioden, hade visat sig icke äga förutsättning att bestå efter inträdda
fredsförhållanden. Och i andra fall hade utvidgningar av redan bestående
anläggningar företagits i en sådan omfattning, att efter inträdandet
av fritt varuutbyte normal förräntning av det nedlagda kapitalet ej syntes
vara att räkna med. Under sådana förhållanden ansågs staten böra träda
emellan för möjliggörande av den pågående krisens avveckling utan alltför
stora svårigheter. I detta syfte kom sedermera ifrågavarande kreditkassa
till stånd.
Såsom fullmäktige framhålla, kunde man vid den tidpunkt, då kreditkassan
bildades, icke förutse, i vilken utsträckning den inträdda ekonomiska krisen
kunde komma att påkalla stöd åt kreditanstalter. Ej heller kunde förutses,
på vilka olika sätt kassans stödjande verksamhet kunde bliva av behovet
påkallad.
Redan innan kassan trädde i verksamhet hade vid rekonstruktionen av
Sydsvenska kreditaktiebolaget fullmäktige nödgats ingripa och hade fullmäktige
därvid ansett sig kunna förutsätta, att de av riksbanken åtagna förpliktelserna
inom kort skulle komma att övertagas av kreditkassan, något som
också skedde.
Nu har, enligt vad fullmäktige meddela, en liknande situation inträtt. Riksbanken
har nämligen för att möjliggöra genomförandet av Värmlands enskilda
hanks rekonstruktion nödgats övertaga vissa av bankens engagemang,
vilka äro av beskaffenhet att icke böra tynga riksbankens portfölj. Även i
detta fall hava fullmäktige ansett sig kunna förutsätta, att de av riksbanken
åtagna förpliktelserna inom kort skulle komma att överflyttas på kreditkassan
och har styrelsen för denna förklarat sig villig att övertaga engagemangen,
så snart härför erforderliga ändringar i bestämmelserna för kassans verksamhet
vidtagits.
Fullmäktige framhålla vidare, att den ekonomiska utrensningsprocess, till
vars underlättande kassan bildats, ännu icke torde vara helt slutförd, och
Q
O
Riksdagens skrivelse Nr 30.
anse fullmäktige grundad anledning finnas alt antaga, att, om kreditkassan
berättigas att ikläda sig förpliktelser till dubbla summan av kassans fonder,
kassan därigenom skall bliva i stånd att såväl övertaga de krediter, vilka
riksbanken övertagit från Värmlands enskilda bank, som jämväl möta de
anspråk på biträde, som ännu kunna väntas bliva ställda på kassan.
Ehuru betänkligheter förefinnas mot eu utsträckning av kassans verksamhetsområde
till att omfatta även övertagande till viss del av banks kreditengagemang
vid rekonstruktion samt att öka statens förpliktelser på nu föreslaget
sätt, bar likväl riksdagen, vid den prövning riksdagen ägnat denna
fråga, kommit till den övertygelsen, att under rådande förhållanden staten
icke bör undandraga sig att lämna det ekonomiska stöd, varom fullmäktige
nu gjort framställning.
De särskilda förhållanden, som föranlett dels kreditkassans bildande dels
ock fullmäktiges ifrågavarande framställning, synas emellertid påkalla eu
noggrann undersökning, huruvida vår nuvarande banklagstiftning kan anses
vara tillfyllest för tillvaratagande av de intressen, nämnda lagstiftning har till
uppgift att skydda. Åtskilliga skäl tala enligt riksdagens mening för nödvändigheten
av att en dylik undersökning verkställes. Vid denna torde särskilt
böra tagas under övervägande, om icke bestämmelser erfordras till
förebyggande av den risk för bankerna, som kan ligga i vissa grenar av
deras utlåningsrörelse, bland annat utlåningen till emissions- eller andra
dylika bolag samt utlämnande av lån mot säkerhet av aktier. Även lärer
undersökningen böra taga sikte på förhållandet mellan affärsbankerna och
landets industri och därvid särskilt på frågan om åtgärder till förebyggande
av emissionsrörelses förening med bankrörelse.
Vidare torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke banksammanslagningar
av den art, som under de senaste åren i stor utsträckning ägt
rum, äro till skada för näringslivet, då de smärre bankerna hava en särskild
uppgift att fylla vid tillgodoseendet av de mindre näringsidkarnas lånebehov.
I detta sammanhang torde jämväl böra utredas frågan om den nuvarande
tillsyningsmyndighetens ställning till landets bankväsen och särskilt i vad
mån denna myndighets befogenhet bör närmare preciseras och måhända
utsträckas.
Dessa och andra därmed sammanhängande spörsmål äro emellertid av
den natur, att de kräva ett synnerligen ingående och omsorgsfullt övervägande,
innan de kunna göras till föremål för lagstiftning; och torde med
hänsyn till ärendets stora vikt och betydelse Eders Kungl. Maj:t icke underlåta
att vidtaga härför erforderliga åtgärder.
4
Riksdagens skrivelse Nr 30.
På grund av vad sålunda anförts har riksdagen bifallit fullmäktiges i riksbanken
föreliggande förslag, vilket riksdagen härmed får för Eders Kungl.
Maj:t tillkännagiva.
»
Stockholm den 27 februari 1923.
Med undersåtlig vördnad.