Riksdagens skrivelse Nr 279.

1

Nr 279.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
§ 5 i förordningen den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1)
om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt
om stängselskyldighet, jämte i ämnet väckta motioner.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 2 och memorial nr 7.)

Till Konungen.

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 159, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen
den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1) om ägors fredande emot skada av
annans hemdjur samt om stängselskyldighet.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft med anledning av propositionen väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i riksdagens särskilda utskotts
utlåtande nr 2 med därvid fogad reservation och samma utskotts
memorial nr 7, varav tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga Eders Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, för sin del antagit följande
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 279— 283. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 279.

Lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21 december
1857 (nr 59 s. 1) om ägors fredande emot skada av annans
hemdjur samt om stängselskyldighet.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 21 december 1857
om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet
skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

1 mom. Utgöras ägor, emellan vilka stängas skall, av skog, utmark
eller beteshage å båda sidor, och finnes ena sidan av stängseln
märkligen betungas, utan motsvarande nytta; då må, där den sidan ej
själv stängseln fordrar, dess stängselskyldighet, efter ty som domaren
skäligt prövar, nedsättas under vad i 3 § stadgat är.

2 mom. Finnes emellan ägor, som nu sagde äro, ej stängsel; då
skall, så länge det förhållande fortfar, den ohägnade marken anses vara
till gemensamt mulbete upplåten, där ej annorlunda avtalat är.

3 mom. Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län
eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark,
varom här är fråga, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa
slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, ankomme på Konungen
att, efter vederbörande landstings och hushållningssällskaps hörande,
därom meddela särskilda föreskrifter.

4 mom. Den, som i strid mot betesförbud, varom i 3 mom. sägs,
med uppsåt släpper kreatur i mark, böte minst tio, högst tvåhundra
kronor. Brytes mot förbudet av oaktsamhet, vare straffet böter, högst
femtio kronor.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen
är för likartat fall stadgat.

Allmänne åklagaren och skogsvårdsstyrelsen eller, där sådan styrelse
ej finnes, vederbörande skogsstatstjänsteman äge lika behörighet att åtala
överträdelse av förbud, som nyss sagts.

Böter, som för sådan överträdelse ådömas, fördelas, om allmän
åklagare anställt åtalet, så, att en fjärdedel tillfaller honom samt tre
fjärdedelar skogsvårdskassan eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes,
kronan. Har åtalet anställts av skogsvårdsstyrelsen, tillfalla böterna

Riksdagens skrivelse Nr 279. 3

skogsvårdskassan; har skogsstatstjänsteman anställt åtalet, tillfalla de
kronan.

Saknas medel till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna
strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1923; skolande genom kungörelsen
den 28 januari 1876 (nr 7 s. 1) angående inskränkning i
betesrätt å ohägnad mark och därtill sig anslutande kungörelser meddelade
betesförbud gälla, som vore de utfärdade enligt § 5 3 mom. i
denna lag, men sagda kungörelser i övrigt upphöra att gälla med denna
lags ikraftträdande.

Stockholm den 31 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.