Riksdagens skrivelse Nr 278.
1
Nr 278.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1923.
. Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner med förslag till skogsvårdslag och förslag
till lag angående vård av kommunskogar, sockenallmänningsskogar
samt vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps
skogar, jämte i dessa ämnen väckta motioner.
(Särskilda utskottets utlåtande n:r 1 och memorial nr 7.)
Till Konungen.
Genom två den 10 mars 1923 dagtecknade propositioner, nr 104
och 157, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionerna
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionerna fogade förslag till
1) skogsvårdslag, och
2) lag angående vård av kommunskogar, sockenallmänningsskogar
samt vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps skogar.
I samband med dessa propositioner har riksdagen till behandling
förehaft med anledning av propositionerna väckta motioner.
Med hänvisning till vad som anförts i riksdagens särskilda utskotts
utlåtande nr 1 med därvid fogade reservationer och samma utskotts
memorial nr 7, av vilka tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen
anmäla, dels att Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag angående vård av
kommunskogar, sockenallmänningsskogar samt vissa stiftelsers, föreningars
och sällskaps skogar av riksdagen avslagits, samt dels att
Eders Kungl. Maj:ts förslag till skogsvårdslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, men att riksdagen för sin del antagit följande
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 11 samt. Nr 278. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 278.
Skogsvårdslag.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Lagens ändamål och omfattning
1 §‘
Skogsmark skall enligt vad i denna lag stadgas användas till
skogsbörd.
Uppsikt över att detta varder iakttaget skall för varje landstingsområde,
där denna lag äger tillämpning, utövas av den skogsvårdsstyrelse,
som där skall finnas.
I fråga om skogsmark, som är underkastad bestämmelserna i
denna lag och belägen inom området för stad, som icke deltager i landsting,
utövas tillsynen av skogsvårdsstyrelsen inom det landstingsområde,
varav staden omgives.
2 §•
1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas:
1) skogar, belägna inom Gottlands, Västerbottens eller Norrbottens
län;
2) sådana nedom Västerbottens län belägna skogar, som äro underkastade
bestämmelserna i förordningen angående utsyning å viss skog
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden;
3) inom Kopparbergs och Gävleborgs län vid storskifte avsatta
bäradsallmänningar och besparingsskogar;
4) städernas skogar;
5) skyddsskogar samt i kungl. brev den 16 juni 1847 och den 27
juli 1860 omförmälda skogar å flygsandsfälten i Hallands län;
6) statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar;
7) skogar å statens utarrenderade jordbruksdomäner och å ecklesiastika
boställen; samt
8) övriga här ovan ej nämnda skogar, varå förordningen den 26
januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
äger tillämpning eller som avses i § 4 av nämnda förordning.
2 mom. Ligger skog, som i 1 mom. 7) eller 8) angives, i samfällighet
med skog, som lyder under denna lag, skall lagen äga tilllämpning
å det samfällda skogsområdet i dess helhet.
3 mom. Ages skog, som lyder under denna lag, av förening eller
sällskap, bildat för befordrande av skogsvård i allmänt intresse, elle.
3
Riksdagens skrivelse Nr 278.
utövas dess vård och. förvaltning under medverkan och tillsyn av sådant
skogsvårdssällskap, ankomme på Konungen att, där sällskapets stadgar
blivit av Konungen fastställda, beträffande sådan skog på ansökan medgiva
befrielse tillsvidare från tillämpningen av vad i denna lag är stadgat.
över skogar, rörande vilka sådant medgivande är lämnat, äge
domänstyrelsen utöva tillsyn.
2 kap. Om avverkning.
Om avverkning av yngre skog.
3 i
Yngre
skog må icke, utom i fall som i 4 § sägs, avverkas annorledes
än genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring.
4 §>
1 mom. Utan hinder av vad i 3 § är stadgat må avverkning i
yngre skog ske:
l:o) där för tillgodoseende av fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets husbehov eller av sådan rätt till husbehovsfång från fastigheten,
som tillkommer innehavare av avverkningsrätt, vilken uppkommit
före den 1 januari 1923, icke finnes tillgång till annan skog å fastigheterna
eller behovet icke lämpligen kan tillgodoses från sådan; eller
2:o) där avverkningen är avsedd att ingå såsom led i en rationell
skogshushållning eller eljest överensstämmer med en god skogsvård.
Avverkning enligt 2:o) må dock endast äga rum efter därtill av
skogsvårdsstyrelsen erhållet tillstånd; och äger styrelsen beträffande såväl
i l:o) som i 2:o) avsedd avverkning i särskilt fall lämna de föreskrifter
eller göra de inskränkningar, som av förhållandena påkallas.
2 mom. Virke, som jämlikt 1 mom. l:o) blivit avverkat för
husbehov, må ej användas för annat ändamål utan skogsvårdsstyrelsens
tillstånd.
Om avverkning av äldre skog.
5§-
Avverkning av skog, vilken icke är att anse såsom yngre, må ej
så bedrivas, ej heller må efter avverkning med marken så förfaras, att
skogens återväxt äventyras.
Ej heller må utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd avverkning för
annat ändamål än i 4 § 1 mom. l:o) sägs äga rum i sådan omfatt
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 278.
ning, att fastigheten därigenom skulle komma att för framtiden lida
brist på husbehovsskog efter ortens förhållanden; dock att utan hinder
härav avverkningsrätt, som upplåtits före den 1 januari 1923, må tillgodogöras
i enlighet med vad förut gällande lag medgivit.
Gemensamma bestämmelser.
6 §.
Vill någon, med hänsyn till av honom tillärnad eller påbörjad
avverkning, påkalla yttrande av skogsvårdsstyrelsen, huruvida viss skog
är att anse såsom yngre eller huru avverkning bör företagas utan att
stadgandena i 3, 4 eller 5 § varda överträdda, äge han därom göra
skriftlig ansökan hos skogsvårdsstyrelsen.
Avverkning, som företages i överensstämmelse med sådant yttrande,
är att anse såsom laglig.
7 §•
1 mom. Finner skogsvårdsstyrelsen förutgående undersökning å
marken vara behövlig för prövning av fråga, varom i 4, 5 eller 6 §
sägs, verkställes sådan undersökning av länsjägmästaren eller på annat
sätt, som styrelsen förordnar; ägande styrelsen jämväl, där sådant av
förhållandena påkallas, inhämta utlåtande från i lanthushållning sakkunnig
person.
Kostnad för dylik undersökning eller utredning skall utgå av medel,
som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas; dock skall sökande utgöra nödig
hantlangning ävensom, därest på hans begäran verkställes utsyning eller
utstämpling, utgiva ersättning härför efter grunder, som av skogsvårdsstyrelsen
för varje år fastställas.
2 mom. Skogsvårdsstyrelses slutliga beslut i ärende, varom i 4,
5 eller 6 § sägs, skall angiva den tid, högst fem år, för vilken detsamma
skall gälla, samt så fort ske kan bevisligen tillställas sökanden.
8 §•
1 mom. Sker avverkning i strid mot bestämmelserna i detta kap.
eller mot föreskrifter, som enligt detsamma meddelats, eller finner skogsvårdsstyrelsen
på grund av företagen utstämpling eller eljest skälig
anledning antaga, att avverkning planlagts, vilken skulle komma i strid
mot nämnda bestämmelser eller föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen att,
därest sådant finnes vara av nöden, meddela förbud att å den fastighet,
där avverkning sålunda ägt rum eller planlagts, utan skogsvårdssty
-
Riksdagens skrivelse Nr 278. 5 *
relsens tillstånd verkställa avverkning, med rätt för skogsvårdsstyrelsen
att begränsa förbudet att gälla allenast viss del av fastigheten eller eljest
på visst sätt inskränka förbudet, såsom genom tillåtelse att avverka vissa
träd eller bestånd eller att avverka till den av förbudet berörda fastighetens
eller med denna sambrukad fastighets husbehov. Innan förbud
varder meddelat, skall fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts
eller planlagts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i
ärendet; finner skogsvårdsstyrelsen saken sådan, att den ej kan tåla
uppskov, må den dock meddela förbud tillsvidare och intill dess annorlunda
varder förordnat.
Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast tråda
i kraft.
2 mom. Skogsvårdsstyrelsen äger bemyndiga län sjägmästaren eller
annan hos styrelsen anställd tjänsteman, som fullgjort vad som erfordras
för vinnande av anställning såsom jägmästare, att där i fall, som i 1
mom. avses, är av synnerlig vikt, att förbud, som där sägs, kommer
till stånd innan styrelsen hinner sammanträda, meddela sådant förbud
å styrelsens vägnar. Om sålunda meddelat förbud göre tjänstemannen
utan dröjsmål anmälan hos styrelsens ordförande, och ankomme därefter
på styrelsen att i ärendet förordna. I den mån dylikt förbud ej inom
tio dagar från den, då det delgavs, den dagen oräknad, blivit av styrelsen
fastställt, vare förbudet förfallet.
3 kap. Om åtgärder för betryggande av återväxt.
9 §‘
Där vid avverkning icke kvarlämnats skog av sådan täthet och
beskaffenhet, att densamma med hänsyn till rådande naturförhållanden
kan anses nöjaktig, samt en tillfredsställande naturlig återväxt ej heller
kan inom skälig tid påräknas, skola sådana åtgärder vidtagas, som äro
erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen
kommer att finnas å det avverkade området. Därå uppkommen skog
skall vidmakthållas, till dess densamma nått den utveckling, att den ej
längre är att räkna som plantskog.
10 §.
1 mom. Uppkommer i skog skada genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning
eller annan dylik händelse eller genom betning av hemdjur
eller genom åverkan, skall vad i 9 § föreskrivits om vidtagande av
åtgärder för betryggande av nöjaktig återväxt efter avverkning äga
6 Riksdagens skrivelse Nr 278.
motsvarande tillämpning, ändå att skyldighet därtill enligt sagda paragraf
ej föreligger.
Där markens ägare ej uppsåtligen förorsakat eller genom åsidosättande
av någon honom åliggande skyldighet vållat skadegörelsen och
denna ej heller uppkommit genom betning av hemdjur, må åtgärder
för återväxtens betryggande icke fordras till större kostnad än som
motsvarar värdet av de vid skadegörelsen fällda träd, som finnas kvar
å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom av de kvarstående
träd, vilka blivit så skadade, att de ej böra bibehållas eller eljest måste
såsom hinderliga för betryggandet av nöjaktig återväxt borttagas,
jämte den ersättning markägaren i anledhing av skadan uppburit eller
kunnat uppbära.
2 mom. Skulle i fall, som i 1 mom. andra stycket avses, där
angiven skyldighet bliva synnerligen betungande, må skogsvårdsstyrelsen
på ansökan kunna medgiva skälig begränsning därav.
11 §''
För vidtagande av åtgärder, som kunna vara erforderliga för
betryggande av skogsåterväxt, är skogsmarkens ägare ansvarig. År
tvist om äganderätten till marken, skall såsom ägare anses den, vilken
med äganderättsanspråk innehar densamma.
Har avverkning företagits av tidigare ägare eller av avverkningsrättsinnehavare,
vare jämväl denne gentemot skogsvårdsstyrelsen ansvarig
för kostnaderna för de återväxtåtgärder, som av hans avverkning
föranledas, men må han av markens ägare söka åter vad han
för sådant ändamål utgivit, därest ej annat blivit avtalat eller, vad angår
avverkningsrättsinnehavare, han genom överskridande av den upplåtna
avverkningsrätten själv varit vållande till att åtgärderna måst
vidtagas.
12 §.
Finner skogsvårdsstyrelsen åtgärder för betryggande av återväxt
jämlikt denna lag påkallade, söke styrelsen med den eller dem, som
lagenligt äro ansvariga för återväxtens betryggande, träffa överenskommelse
om samtliga de åtgärder, som för berörda ändamål
böra vidtagas, och om den tid, inom vilken envar av dem skall vara
fullgjord. Sådan överenskommelse skall avfattas skriftligen.
Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen,
där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos
länsstyrelsen påkalla undersökning av avverkningsområdet. Länsstyrelsen
7
Riksdagens skrivelse Nr 278.
förordnar i anledning härav en skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland
dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode män vid lantmäteriförrättning
i orten eller ock till ledamöter i häradsrätt valda äro,
å stället undersöka förhållandet och däröver till skogsvårdsstyrelsen avgiva
redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens återställande
i skogbärande skick må finnas nödiga. . Stanna synemännen i
olika meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen
meddelade.
Sedan nämnda undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till
stånd överenskommelse, som ovan sagts.
13 §.
Kan ej överenskommelse, som i 12 § omförmäles, träffas, stämme
skogsvårdsstyrelsen in saken till domstol, och äger denna föreskriva
de åtgärder för återväxtens betryggande, som av förhållandena påkallas,
samt förelägga viss tid, inom vilken vad sålunda föreskrivits
skall vara fullgjort.
14 §.
Vad genom överenskommelse eller domstols utslag blivit bestämt
om åtgärder för betryggande av återväxt samt om tiden därför vare
gällande mot framtida ägare av skogsmarken.
15 §.
Har den tid för vidtagande av åtgärd till återväxtens betryggande,
vilken blivit bestämd genom överenskommelse eller domstols utslag, gått
till ända, och förekommer anledning antaga att åtgärden icke fullgjorts,
läte skogsvårdsstyrelsen genom besiktning å marken undersöka
förhållandet. Dylik besiktning verkställes av länsjägmästaren eller annan
av skogsvårdsstyrelsen förordnad person jämte två av styrelsen tillkallade
sådana gode män, som i 12 § andra stycket omförmälas. Till sådan förrättning
skall markägaren samt, där skogsvårdsstyrelsen avser att gent
emot annan göra gällande förpliktelse att ansvara för återväxtkostnaderna,
jämväl denne genom styrelsens försorg bevisligen kallas. Redogörelse
över förrättningen skall till skogsvårdsstyrelsen avgivas.
Erhålles vederbörandes skriftliga erkännande, att föreskriven åtgärd
icke fullgjorts, vare besiktning, som nyss sagts, icke av nöden.
Det ankommer på styrelsen att föranstalta om vidtagande av åtgärd,
som enligt första eller andra stycket befunnits eftersatt.
8
Riksdagens skrivelse Nr 278.
16 §.
Har åtgärd blivit enligt 15 § genom skogsvårdsstyrelsens föranstaltande
vidtagen, äger på framställning av styrelsen överexekutor
låta hos vederbörande omedelbart uttaga kostnaderna för såväl själva
åtgärden som den föregående besiktningen, där styrelsen visar, att
försummelse befunnits föreligga och kostnadsbeloppet medelst behöriga
räkningar styrkes.
Vill den, av vilken kostnad sålunda utsökts, emot det till betalning
fastställda beloppet anställa klander eller eljest söka återvinning,
stämme in talan därom till domstol sist inom tre månader från det uttagning
av beloppet ägt rum eller, därförutan, betalning skett med förbehåll
om rätt för gäldenären att söka återvinning.
§•
Företages avverkning på sådant sätt, att för erhållande av återväxt,
som i denna lag stadgas, kommer att i mera betydande omfattning
erfordras sådd, plantering eller andra jämförelsevis kostsamma kulturåtgärder,
äge skogsvårdsstyrelsen, där den ej i den i 6 § angivna ordning
förklarat sådan säkerhet ej erforderlig, av vederbörande fordra betryggande
säkerhets ställande för kostnad, som dessa åtgärder av styrelsen
beräknas medföra.
Varder ej på anfordran i första stycket omförmäld säkerhet hos
skogsvårdsstyrelsen ställd, må styrelsen meddela avverkningsförbud, som
i 8 § sägs.
Sålunda meddelat förbud upphör, där yrkad säkerhet ställes eller
erforderliga åtgärder till återväxtens betryggande vidtagits av den därtill
skyldige eller betalning för åtgärd, som på hans bekostnad utförts, blivit
skogsvårdsstyrelsen gottgjord.
4 kap. Särskilda bestämmelser angående svårföryngrade skogar.
18 §.
1 mom. Där i någon trakt på grund av skogsmarks belägenhet i
havsbandet eller på höjder eller eljest i särskilt exponerat läge det i
allmänhet måste befaras, att i händelse av ovarsam avverkning av
befintlig skog återväxt skulle omöjliggöras eller ock återväxt, som kunde
förväntas uppkomma, skulle bliva oskäligt sen eller underhaltig, må på
framställning av skogsvårdsstyrelsen och efter förutgången syn och under
-
9
Riksdagens skrivelse Nr 278.
Rökning Konungen förordna, att skog inom sådan trakt skall såsom svårföryngrad
vara underkastad de i 19—21 §§ meddelade bestämmelser.
Förordnande, varom nu sagts, må även meddelas av länsstyrelsen
att gälla, intill dess Konungen i ärendet beslutat.
Finnes förordnande, som efter ty här förut sagts blivit meddelat,
i sin helhet eller till någon del icke vidare vara behövligt, må detsamma
av Konungen återkallas.
2 mom. Skogar på Oland skola utan förordnande, varom i 1 mom.
sägs, vara underkastade de i 19—21 §§ meddelade bestämmelserna.
19 §.
I fråga om avverkning i svårföryngrad skog skall vad i 2 kap.
är stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning, med iakttagande:
1)
att där skogsvårdsstyrelsen finner nödigt att vissa träd överhållas
såsom fröträd eller att till skydd för återväxten avverkning till
husbehov inom visst område tillsvidare ej må äga rum, styrelsen äger
meddela föreskrift härom; skolande i ty fall fröträden förses med tydliga
märken och sådant område, varom nyss sagts, å marken tydligt utmärkas,
varefter avverkning av fröträden eller inom området ej må ske, förrän
skogsvårdsstyrelsen därtill lämnat tillstånd; samt
2) att avverkning för annat ändamål än husbehov må äga rum
allenast med tillstånd av skogsvårdsstyrelsen, därvid ägaren vare berättigad
att erhålla tillstånd till avverkning på en gång i så stor utsträckning,
som är med skogens återväxt förenlig, dock med iakttagande,
dels att avverkning i den omfattning, att särskilda åtgärder erfordras
för återväxtens betryggande, allenast må medgivas, om sådana åtgärder
kunna företagas utan oskälig kostnad, och dels att, därest icke avverkningen
föranlåtes av skogens beskaffenhet eller eljest en god skogsvårds
fordringar, fastigheten icke genom avverkningen må komma att för
framtiden lida brist på husbehovsskog efter ortens förhållanden.
20 §•
Då tillstånd till avverkning enligt 19 § meddelas, skall i allmänhet
ske utsyning, som verkställes av länsjägmästaren eller annan av skogsvårdsstyrelsen
förordnad person. Vid utsyningen skola de utsynade
träden genom förrättningsmannens försorg förses med skogsvårdsstyrelsens
stämpelmärke såväl vid roten som å stammen vid brösthöjd; börande
vid meddelandet av avverkningstillstånd föreskrivas, att vid avverkningen
det roten åsätta märket skall kvarlämnas å stubben.
bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 278.
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 278.
I stället för utsyning må, där sådant finnes vara tillräckligt, allenast
anvisning äga rum av viss trakt, därå avverkningen får företagas;
skolande därvid gränserna för trakten tydligt utmärkas.
Finner skogsvårdsstyrelsen uppenbart, att genom avverkning, vartill
tillstånd sökes, skogens återväxt icke äventyras, vare utsyning eller anvisning
ej erforderlig.
I tillstånd till avverkning må jämväl innefattas föreskrifter i avseende
på sättet för avverkningen, om sådana finnas erforderliga.
21 §.
I fråga om åtgärder för betryggande av återväxt skall beträffande
svårföryngrade skogar, jämte vad i övrigt är stadgat i 3 kap., gälla:
1) att då tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog meddelas,
skogsvårdsstyrelsen tillika skall föreskriva de åtgärder för återväxtens
betryggande, med vilkas vidtagande den i 9 § stadgade skyldighet skall
anses fullgjord, ävensom den tid, inom vilken dessa åtgärder skola vara
verkställda; samt
2) att vad i 14—17 §§ är stadgat för där avsedda fall skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om återväxtåtgärd, som föreskrivits
enligt denna paragraf.
5 kap. Särskilda bestämmelser angående försumpad skogsmark och omläggning
av skogsmark.
22 §.
Å försumpad skogsmark, där skogens tillväxt och återväxten
uppenbarligen ej kunna utan oskäliga kostnader tryggas genom särskilda
åtgärder, äger denna lag icke tillämpning.
23 §.
Vad i denna lag stadgas skall ej utgöra hinder för skogsmarks
omläggning vare sig till trädgård, åker, byggnadstomt, väg eller till
annat liknande ändamål och ej heller, så framt marken är därtill
lämplig och icke av större ytvidd än som kan anses skäligt, för anordnande
medelst röjning eller andra särskilda åtgärder av betesmark för
varaktigt betesbruk eller äng.
Dock erfordras för omläggning, som nu sagts, tillstånd av skogsvårdsstyrelsen:
1)
därest marken ingår i område, angående vilket förordnande
11
Riksdagens skrivelse Nr 278.
enligt 18 § meddelats, eller den är belägen på Öland; i vilken händelse
avverkning och omläggning må medgivas allenast om marken
prövas icke böra fortfarande användas för skogsbörd till skydd mot
ödeläggelse av angränsande marker; samt
2) därest omläggning av annan skogsmark, än i 1) sägs, till betesmark
eller äng ifrågasättes och å området finnes yngre skog.
Då tillstånd jämlikt denna paragraf lämnas, skall skogsvårdsstyrelsen
ock bestämma tid för fullgörandet av åtgärder, som erfordras
för det avsedda ändamålet.
Vad i 7 § är stadgat för där avsedda fall skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om ärenden, som om-förmälas i denna paragraf.
24 §.
Därest markägare, mot vilken framställes påstående om vidtagande
av åtgärder för återväxtens betryggande, vill omlägga skogsmark till
annan i 23 § omförmäld användning, äge skogsvårdsstyrelsen avfordra
honom skriftlig förbindelse att inom viss, av styrelsen godkänd tid vidtaga
för omläggningen erforderliga: åtgärder.
Lämnas ej sådan förbindelse, stämme skogsvårdsstyrelsen in saken
till domstol, och äger denna meddela de föreskrifter, till vilka omständigheterna
föranleda.
I fråga om förbindelse och av domstol meddelad föreskrift, som i
denna paragraf angives, äge vad i 14 § stadgats motsvarande tillämpning.
Fullgöres icke inom bestämd tid vad markägaren enligt denna paragraf
förbundit sig eller fått sig förelagt vidtaga, må på talan av skogsvårdsstyrelsen
domstolen efter omständigheterna förelägga ny tid för
fullgörande av för markens omläggning erforderliga åtgärder eller förordna
om markområdets återförsättande i skogbärande skick och föreskriva
vad därför skall vidtagas.
6 kap. Ansvarsbestämmelser.
25 §.
1 mom. Företager någon avverkning i uppenbar strid mot bestämmelserna
i 19 § eller 23 § 1) eller i strid mot föreskrift eller avverkningsförbud,
som enligt denna lag meddelats, eller förfogar någon mot
bestämmelsen i 4 § 2 mom. över virke, som blivit avverkat till husbehov,
straffes med böter från och med tjugufem till och med femtusen
kronor.
12
Riksdagens skrivelse Nr 278.
Då till straff enligt detta mom. dömes, skall tillika det avverkade
virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande
är i avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår
dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig
att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma
virke. Har efter avverkningen förbudet återkallats eller förfallit eller
blivit genom laga kraftvunnet beslut upphävt, förty att förbudet icke bort
meddelas, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som
här är sagt.
2 mom. Varder i fall, där jämlikt 23 § skogsvårdsstyrelsens tillstånd
erfordras för skogsmarks omläggning till annan användning, avverkning
företagen, men eftersättes åtgärd, för vars vidtagande tid blivit
bestämd efter vad i nämnda paragraf stadgats, vare straffet böter från och
med fem till och med femhundra kronor; dock vare, där under den
föresätta tiden flera varit för åtgärdens vidtagande ansvariga, den
av dem, som finnes ej hava i avsevärd grad bidragit därtill, att åtgärden
icke blivit fullgjord, från ansvar fri.
3 mom. Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot
allmänna strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 §
strafflagen är för likartat fall stadgat. Förskyller förseelsen enligt
1 mom. här ovan påföljd, som i andra stycket därav sägs, varde ock
den påföljd ådömd.
26 §.
Allmänne åklagaren och skogsvårdsstyrelsen äge lika behörighet
att åtala förseelser, varom i 25 § sägs, samt att med beslag belägga
virke, som kan dömas förbrutet. Sistberörda befogenhet tillkomme jämväl
länsjägmästare eller annan skogsvårdsstyrelses befattningshavare med
skoglig utbildning; skolande i sådan ''ordning verkställt beslag så snart
ske kan och senast inom fjorton dagar anmälas hos någon av de
åtalsberättigade.
Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet; ägande skogsvårdsstyrelsen
att, innan åtal anhängiggjorts, häva beslag, som verkställts av någon
dess befattningshavare.
27 §.
Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös
egendom än stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slut
-
13
Riksdagens skrivelse Nr 278.
igen prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än
skäligt är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning
nyss sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och
inom riket boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har
känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva
svaromål, ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas
om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare,
varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga
män styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.
28 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning och utdömd ersättning för
virke, som undgått beslag, tillfalla den av vederbörande skogsvårdsstyrelse
omhänderhavda skogsvårdskassan.
Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman
nedsättas i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana
medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.
29 §.
Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.
7 kap. Om fullföljd av talan.
30 §.
1 mom. Den, som med skogsvård sstyrelsens slutliga beslut i
ärende, varom i 4, 5, 8, 17, 19, 21 eller 23 § sägs, icke åtnöjes,
äger att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. I fall, som i 8 eller
17 § avses, vare rätten till sådan klagan ej till viss tid inskränkt, men
skola i andra fall besvären, vid talans förlust, vara ingivna sist innan
klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit
de!; och skall underrättelse därom i beslutet meddelas.
Påkallar klaganden hos länsstyrelsen undersökning på marken eller
14
Riksdagens skrivelse Nr 278.
finner länsstyrelsen eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne
länsstyrelsen en skogsstatens tjänsteman att med biträde av två sådana .
gode män, som i 12 § andra stycket omförmälas, å stället undersöka
förhållandet och däröver avgiva redogörelse. Kostnaden för dylik undersökning
skall förskjutas av medel, som av skogs vårdsstyrelsen förvaltas,
men kan genom länsstyrelsens slutliga beslut åläggas klaganden, om
han påkallat undersökningen. Nödig hantlangning skall av klaganden
utgöras.
2 mom. Över länsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen
genom besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan
tolv å trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma
beslut.
Si §.
Över rättens slutliga utslag i mål enligt denna lag föres klagan
genom besvär, ändå att talan ej föres om ansvar.
Över överexekutors åtgärd i anledning av framställning, varom i
16 § sägs, må ej klagan föras.
Övergångsbestämmelser.
Denna lag, varigenom upphävas lagen den 24 juli 1903 (nr 79
s. 1) angående vård av enskildes skogar samt lagen den 13 april 1922
(nr 158) om fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1913 angående
vård av enskildes skogar på Öland, skall träda i kraft den 1 juli 1923.
Dock skall vid den nya lagens tillämpning iakttagas:
1) År, då denna lag träder i kraft, avtal om avverkningsrätt,
vilket ingåtts före den 1 januari 1905, fortfarande gällande, vare, där
åtgärder för återväxtens betryggande bliva erforderliga i anledning av
avverkning, som innehavaren av nämnda rätt företager, denne men icke
markägaren underkastad ansvarighet för åtgärdernas vidtagande.
Gäller vid denna lags trädande i kraft avtal, som nyss sagts, ingånget
under det 1903 års skogsvårdslag ägt tillämpning, skall ansvarigheten
för åtgärderna till återväxtens betryggande efter avverkning,
som företages på grund av sådant avtal, fortfarande påvila den, som
enligt nämnda lag varit underkastad ansvar för återväxtåtgärder.
2) Beträffande avverkning, som ägt rum före denna lags ikraftträdande,
skall förut gällande lag äga tillämpning; dock att dels i fråga
om den ordning, vari överenskommelse eller domstolsbeslut må ernås
angående för återväxtens betryggande erforderliga åtgärder, den nya
Riksdagens skrivelse Nr 278. 15
lagen skall gälla, dels ock förbud enligt tidigare lag ej vidare må
meddelas.
3) Har beträffande skog på Öland utsyning skett eller eljest avverkningstillstånd
meddelats enligt den förut där gällande lagen, men
avverkningen icke utförts innan den nya lagens ikraftträdande, må den
verkställas därefter, dock icke senare än inom fem år från tillståndets
meddelande eller den kortare tid, som vid meddelandet bestämts.
4) Vad i den nya lagen stadgas om skyldighet att vidtaga åtgärder
till betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 10 § sägs,
gäller icke, där sådan skada uppkommit före denna lags trädande i kraft.
5) År jämlikt tidigare gällande lag om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo förordnande
av länsstyrelse meddelat beträffande skog inom kustområde, vare så ansett
som hade förordnandet meddelats jämlikt 18 § 1 mom. andra stycket i
den nya lagen; och gånge ärendet till Konungen. Har framställning
om förordnande, varom nyss nämnts, skett till länsstyrelse men denna
icke däröver meddelat beslut före den nya lagens ikraftträdande, skall
framställningen anses avse förordnande, varom i denna lags 18 § 1 mom.
sägs; och skall av skogsvårdsstyrelsen i samband med framställningen
meddelat förordnande, där detsamma är gällande den 30 juni 1923, ej
anses hava förfallit med den då upphörande lagen.
Därjämte får riksdagen, under åberopande av ovanberörda utskottsutlåtande,
anhålla
dels om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag
till de ändringar i lagen den 13 juni 1908 (nr 44 s. 1) angående vård
av enskildes skogar inom Gottlands län, som må finnas erforderliga i
anledning av de därom från skogsvårdsstyrelsen inom sagda län framställda
erinringar,
dels ock om skyndsam utredning, om och i vad mån den av riksdagen
antagna skogsvårdslagen med av densamma betingade ändrade
administrativa och ekonomiska förhållanden må kunna antagas att gälla
även för Västerbottens och Norrbottens kustland, samt framläggande för
riksdagen av det förslag, som av samma utredning kan föranledas.
Stockholm den 31 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.