Riksdagens skrivelse Nr 274.

1

Nr 274.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1923.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om straff för olovlig
varuinförsel m. m.

(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 5 och memorial nr 8.)

Till Konungen.

Genom en den 6 april 1923 dagtecknad proposition, nr 226, bär
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag om straff för olovlig varuinförsel; och

2) lag angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker
och vin till svenskt territorialvatten.

Riksdagen får härmed tilllkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat
i oförändrat skick godkänna Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, för
sin del antagit följande

l:o) Förslag

till

lag om straff för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

1 mom. Var, som utan behörig tullangivning till riket inför tullpliktig
vara, skall för olovlig varuinförsel bota från och med två till
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 274. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 274.

och med sex gånger beloppet av den avgift, som för varan bort för
statsverkets räkning erläggas till tullverket, dock minst tio kronor.
Sker den olovliga införseln i större omfattning eller yrkesmässigt, vare
straffet böter från och med fyra till och med tio gånger beloppet av
nämnda avgift, dock minst etthundra kronor, eller fängelse i högst ett
år; och må, där införseln haft till föremål spritdrycker eller vin samt
omständigheterna äro synnerligen försvårande, till straffarbete i högst
ett år dömas.

2 mom. Om vid förövandet av den olovliga varuinförseln gärningsmannen
varit beväpnad och det skäligen kan antagas, att vapnet varit
avsett att begagnas till våld eller hot mot den, som velat hindra eller
vederbörligen anmäla den olovliga varuinförseln, må i fall, som i första
punkten av 1 mom. sägs, dömas till fängelse och i fall, som i andra
punkten av samma mom. omförmäles, dömas till straffarbete i högst ett
år, ändå att sådan straffskärpning ej enligt 1 mom. må äga rum.

3 mom. Har den olovliga varuinförseln förövats i tjänsten av
tjänsteman vid tullverket eller vid lotsverket,

eller har den olovliga varuinförseln förövats av tjänsteman vid
postverket eller vid statens järnvägar med avseende å gods, som han i
och för sin tjänst haft under händer eller till vilket han av sådan anledning
haft tillträde,

dömes till straffarbete i högst två år eller till fängelse.

4 mom. Har den olovliga varuinförseln förövats å järnväg eller
å färja, som kan medföra tåg, av någon därstädes anställd eller vid
där anordnad postavdelning tjänstgörande person, vilken till brottets
underlättande begagnat sig av denna sin ställning, skall till straff, som
i 2 mom. sägs, dömas, där ej gärningen är enligt 3 mom. med strängare
straff belagd.

5 mom. Har den olovliga varuinförseln förövats av tjänsteman vid
tullverket eller vid lotsverket utom tjänsten, skall brottet anses begånget
under synnerligen försvårande omständigheter.

6 mom. Framgår av omständigheterna, att olovlig varuinförsel icke
skett i avsikt att undandraga varan stadgad avgift till tullverket, vare
straffet böter, minst tio högst femhundra kronor.

7 mom. Har tobaksvara olovligen införts av annan än resande,
skall till grund för beräkning av böter läggas den tullavgift, som skolat
utgå, därest resande infört varan.

8 mom. Olovligen infört gods vare förverkat; dock skall sådan
påföljd icke inträda, då den olovliga varuinförseln straffas efter vad i 6

3

Riksdagens skrivelse Nr 274.

mom. sägs, men skola i dylikt fall föreskrivna avgifter till tullverket
för godset utgöras.

9 mom År olovligen infört gods förverkat, vare ock förverkat:

a) emballage eller kärl, vari godset förvaras, ävensom annan förvaringspersedel,
i vilken godset påträffats, därest persedeln på grund av
sin beskaffenhet är särskilt ägnad att användas i och för olovlig varuinförsel;
samt

b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton, vilken för
den olovliga varuinförseln begagnats antingen vid resa, som måste antagas
hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, eller
eljest vid transport från större fartyg till land eller från ett till annat upplagsställe
vid kust eller i skärgård, ävensom dragare och fordon, som
nyttjats för transport av olovligeu infört gods, allt dock endast för så
vitt forslingsredskapet tillhör godsets ägare eller annan, som finnes hava
ägt kännedom om den olovliga varuinförseln eller skälig anledning att
misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forslingen.

10 mom. Innefattar olovlig varuinförsel tillika förbrytelse i tjänsten,
varde den förbrytelse bedömd enligt allmänna strafflagen.

2 §•

Lika med olovlig varuinförsel anses försök därtill.

3 §•

1 mom. Finnes i fartyg eller å tåg ^illpliktigt gods så förstucket
eller undandolt, att olovlig införsel därav uppenbarligen är tillämnad,
dömes fartygets eller tågets befälhavare, där ej enligt annan bestämmelse
i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom, för bristande tillsyn
över fartyget eller tåget till böter, svarande mot högst dubbla beloppet av
den avgift, som för godset bort för statsverkets räkning erläggas till tullverket,
dock minst tio kronor.

Föreligger skälig anledning antaga, att fartygets eller tågets befälhavare
haft kännedom om åtgörande, som förut sagts, straffes såsom för
olovlig varuinförsel.

Godset tillika med förvaringspersedel, som i 1 § 9 mom. a) avses,
skall i varje fäll dömas förverkat.

2 mom. Böter för bristande tillsyn enligt 1 mom. må icke ådömas
i det fall, att å passagerarfartyg eller tåg gods anträffas förstucket eller
undandolt på plats, vilken är upplåten till medföljande resandes personliga
begagnande, eller då befälhavaren gjort vad på honom ankommit
för att förhindra godsets olovliga införande.

4

Riksdagens skrivelse Nr 274.

4 §•

1 mom. Befinnes vid tullbehandling av inkommet gods eller därefter,
att åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att genom tulltjänstemans
vilseledande vid tullbehandlingen helt eller delvis undandraga vara
stadgad avgift till tullverket, skall mottagaren eller, där denne är ombud
för annan här i riket, vilken äger förfoga över varan, denne senare
straffas såsom för olovlig varuin försel, ändå att det icke styrkts, att han
ägt vetskap om den vidtagna åtgärden.

Har person, som i första stycket avses, före tullbehandlingen till
namn och beskaffenhet eller värde riktigt angivit eller låtit angiva
varan, eller gitter han göra sannolikt, att åtgärden vidtagits utan hans
vetskap eller tillskyndan, vare han fri från ansvar.

Innefattar åtgärd, som i första stycket avses, förbrytelse, som i
allmänna strafflagen är med straff belagd, dömes till ansvar efter vad i
ty fall är stadgat.

Vara, med avseende å vilken åtgärd, som i detta mom. sägs, vidtagits,
skall i varje fall, där den icke behörigen angivits före tullbehandlingen,
dömas förverkad tillika med förvaringspersedel, som i 1 §
9 mom. a) avses.

2 mom. Har någon vid utförsel ur riket av gods, för vilket ifrågasättes
restitution av eller befrielse från avgift för statsverkets räkning
till tullverket, i angivningsinlaga eller annan handling uppsåtligen lämnat
oriktig uppgift, vilken kunnat obehörigen medföra dylik restitution
eller befrielse, eller har någon annorledes uppsåtligen sökt obehörigen
tillgodogöra sig restitution eller befrielse, som här avses, straffes med
böter från och med två till och med sex gånger beloppet av den avgift,
som sålunda oriktigt kunnat bliva föremål för restitution eller befrielse,
dock minst trettio kronor, eller, vid synnerligen försvårande omständigheter,
med fängelse i högst sex månader.

Har restitution eller befrielse, som i detta mom. avses, erhållits,
skall straff ådömas enligt allmänna strafflagen.

Vara, med avseende å vilken åtgärd, som i detta mom. avses, vidtagits,
skall dömas förverkad tillika med förvaringspersedel, som i 1 §
9 mom. a) sägs.

5 §■

1 mom. Såsom olovlig varuinförsel skall anses:

a) därest bland resandes effekter illpliktigt gods förstuckits eller

Riksdagens skrivelse Nr 274.

5

undangömts i uppenbart syfte att därigenom undandraga det tullpersonalens
uppmärksamhet;

b) om inrikes förpassning underkastat men oförpassat gods, vilket
icke visas vara inom riket alstrat eller tillverkat eller där förtullat, så
förstuckits, att det ej kan upptäckas annorledes än genom visitation,
eller om sådant gods föres från fartyg i annan ordning än i gällande
tullstadga föreskrives i fråga om vederbörligen förpassat gods; samt

c) då oförtullat utländskt gods, som varit föremål för tullangivning,
bortsmyges eller förbytes inom svenskt territorium; skolande, därest
den, som beträdes med sådant brott, begagnat sig av tullupplagsrätt för
godset, brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.

2 mom. Kan beskaffenheten av gods, varom i 1 mom. b) eller

c) sägs, icke utrönas eller är godset tullfritt, skola, där bötesstraff
ifrågakommer, böterna bestämmas till belopp från och med tjugo till
och med femtusen kronor.

6 §.

Förövar den, som två eller liera gånger straffats för olovlig varuinförsel
av annat slag, än som avses i 1 § 6 mom., ånyo enahanda brott
av beskaffenhet att icke vara hänförligt under sagda mom., dömes
till böter efter de för varje särskilt fall i 1 och 5 §§ stadgade grunder,
till fängelse eller till straffarbete i högst två år.

Sker olovlig införsel av spritdrycker eller vin i större omfattning
eller yrkesmässigt, skall ansvar, som i föregående stycke sägs, ådömas
redan då den brottslige en gång förut straffats för enahanda förbrytelse.

Beträffande gods, förvaringspersedel och forslingsredskap vare lag,
som i 1 § 8 och (J mom. sägs.

j §■

Den, som uppsåtligen förleder annan till olovlig varuinförsel eller
vid utförande av sådant brott med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,
så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.
Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock
i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat,
straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon
utan att hava sådan del i brottet, som nu sagts, sedan brottet timat,
med vetskap därom varit gärningsmannen behjälplig att godset dölja,
förbyta eller föryttra, straffes efter som brottet var till, dock mindre
än om han själv varit gärningsman.

6

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Den, till vilken olovligen infört gods avyttrats, vare ej på den grund
förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

Delaktighet i olovlig varuinförsel, som avses i 1 § 6 mom., är ej
med ansvar belagd.

8 §•

Förskingra!'' någon egendom, som enligt denna lag skolat dömas
förverkad, gälde dess värde.

9 §•

Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar egendom,
vilken skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkad, skall
taga egendomen i beslag; och åligger det beslagaren, där han icke själv
äger anställa åtal, att ofördröjligen anmäla förhållandet hos vederbörande
åklagare, vilken har att pröva, huruvida beslaget skall äga bestånd.
Har ej för den brottsliga gärning, som föranlett beslaget, åtal väckts
eller framställning, som i 17 § sägs, blivit gjord inom en månad från
beslagets verkställande, gånge beslaget åter. Innan domstol haft tillfälle
att pröva beslag, må den, som drabbats av åtgärden, kunna hos
generaltullstyrelsen påkalla beslagets hävande.

10 §.

1 mom. Egendom, som, på sätt i 9 § sägs, tagits i beslag, skall
av vederbörande tjänsteman genast avlämnas till den tullförvaltning, dit
den bekvämligast kan föras; och åligger det tullförvaltningen såväl att
mottaga sådan egendom i sin vård som ock att, i fall då åtal skall anhängiggöras
vid domstol å annan ort, till därvarande tullförvaltnings
vård översända samma egendom, såvitt ej särskilda omständigheter göra
en sådan försändning obehövlig eller olämplig.

Tullförvaltning, som mottagit beslagtagen egendom, skall, där så
äskas, ej allenast meddela bevis över mottagandet utan även, där så
lämpligen kan ske, låta egendomen förseglas av ägaren och den, som
avlämnat densamma.

2 mom. Finnes ej i stad, där egendom jämlikt 1 mom. avlämnas,
konfiskationsmagasin eller tullpackhus, åligge magistraten att på tullförvaltningens
rekvisition anskaffa tjänligt förvaringsrum.

3 mom. Har åklagare förklarat, att verkställt beslag skall återgå,
må egendomen, om beslagare det önskar och tullförvaltningen finner
skäl därtill, kvarbliva i tullförvaltningens vård högst sex dagar från
dagen för åklagarens beslut, för så vitt ej generaltullstyrelsen beslutar,

Riksdagens skrivelse Nr 274.

7

att varan skall längre tid kvarbliva hos tullförvaltningen. I intet fall
må dock gods kvarhållas hos tullförvaltningen efter utgången av den i
9 § avsedda tid.

11 §‘

Tulltjänsteman äger, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder,
med iakttagande av vad i denna lag föreskrives, anställa undersökning
angående brott, som i denna lag avses.

Enahanda undersökningsrätt tillkommer jämväl polisman och lotstjänsteman,
i den mån deras tjänsteåligganden kunna giva anledning
därtill; dock må å fartyg, liggande i hamn, där tullförvaltning finnes,
dylik undersökning icke företagas av annan än tulltjänsteman.

12 §.

1 mom. För eftersökande av egendom, som kan antagas enligt
denna lag vara förverkad, må husrannsakan inom lägenhet, som enligt
sin bestämmelse är tillgänglig för envar, så ock inom lägenhet, som
plägar tjäna till härberge eller tillhåll för lösdrivare eller personer, vilka
äro straffade eller misstänkta för brott, ävensom uti magasin, upplagsbodar
och uthus, företagas av landsfogde, landsfiskal eller stadsfiskal
så ock, där dem anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, av annan
polisman eller av tulltjänsteman.

2 mom. År någon på sannolika skäl misstänkt för brott, varå
straffarbete eller fängelse enligt denna lag kan följa, må husrannsakan
företagas hos honom för eftersökande av egendom, som kan antagas
vara genom brottet förverkad. För samma ändamål må husrannsakan
i anledning av brott, varå enligt denna lag kan följa straffarbete, äga
rum hos annan än den misstänkte, därest sannolika skäl äro, att genom
brottet förverkad egendom skall där anträffas.

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal,
tulldirektör, tullförvaltare och tullverkets vederbörande åklagare äga förordna
om husrannsakan, som i detta mom. avses; och må sådan verkställas,
förutom av tjänsteman, som nu nämnts, av tulltjänsteman i lägst
överiippsyningsmaus ställning eller av polisman i befälsställning, som
av Konungens befallningshavande därtill särskilt förordnats. Utan förordnande,
varom nyss sagts, må husrannsakan, när fara är i dröjsmål,
företagas av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning eller,
där egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller
spårats till lägenheten, jämväl av annan tulltjänsteman eller av polisman,
ändå att denne icke är i befälsställning.

8

Riksdagens skrivelse Nr 274.

13 §.

1 mom. Vid husrannsakan skola såvitt möjligt såsom vittnen närvara
två av förrättningsmannen därtill anmodade ojäviga personer. Den,
hos vilken husrannsakan sker, äge jämväl tillkalla vittnen, likväl utan
att undersökningen därigenom må uppehållas. Har varken han eller
av honom tillkallade vittnen närvarit, skall underrättelse meddelas
honom om den vidtagna åtgärden.

Öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas. År ej
vare sig den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av
dennes husfolk tillstädes, må sådant ej ske utan i vittnens närvaro,
öppnad lägenhet skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter
tillslutas.

Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver
vad som är oundgängligen nödvändigt.

Husrannsakan må ej, utan att särskilda skäl därtill föranleda, företagas
mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

Över vad vid husrannsakan förekommit skall protokoll föras av förrättningsmannen.

2 mom. Angående husrannsakan, som jämlikt 12 § 2 mom. i stad
företages av tulltjänsteman, skall underrättelse lämnas vederbörande
polismyndighet före förrättningens början, såframt det medhinnes, men
eljest så snart ske kan.

14 §.

1 mom. Undersökning å person efter olovligen infört gods må
företagas allenast då mot någon, som från utlandet ankommer till ort,
där tullförvaltning finnes, eller som anträffas vid gräns- eller kustort,
föreligger på sannolika skäl grundad misstanke, att han har på sig
förstucket gods; dock må, där vederböraode chef för tull-, kust- eller
gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen å persontrafiken från
utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd å någon plats oundgängligen
nödvändig, dylik undersökning efter bevakningschefens bestämmande
verkställas å envar med lägenheten eller under tidrymden
från utlandet till platsen ankommande person. Sådant förordnande skall
ofördröjligen underställas generaltullstyrelsens prövning men gånge likväl
genast i verkställighet.

2 mom. Den i 1 mom. omförmälda undersökning skall, där den
är av mera väsentlig omfattning, verkställas inomhus, samt, om undersökningsman
eller den misstänkte det äskar och det utan större omgång

Riksdagens skrivelse Nr 274. 9

kan ske, i vittnens närvaro. År den misstänkte kvinna, må undersökningen
ej verkställas utan genom tillkallad person av samma kön samt
i avskilt rum; och skall såsom vittne, om sådant ifrågakommer, anlitas
kvinna.

15 §.

Åtal för brott, som avses i denna lag, ankommer på tullverkets
vederbörande åklagare, beslagare obetaget att, därest åklagaren vägrar
åtala, underställa frågan generaltullstyrelsens prövning.

16 §.

1 mom. Mål angående brott, som i denna lag avses, skall, även
i det fall att straff skall bestämmas enligt allmänna strafflagen, anhängiggöras
vid tullmålsdomstolen för den plats, där brottet skett eller
blivit upptäckt. Där brottet skett eller upptäckts å inkommande fartyg,
skall målet anbängiggöras vid tullmålsdomstolen för den plats, dit den
brottslige med fartyget först ankommer eller där han eljest träffas.

2 mom. Tullmålsdomstol är för stad, där såväl rådhusrätt som
tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, stadens
rådhusrätt och för annan ort rådhusrätten i närmaste stad, där tullkammare
eller tullförvaltning, som nyss nämnts, finnes, eller gränstullrätt,
om sådan är närmare.

17 §•

Då egendom tagits i beslag, utan att ägare eller forsiare ertappats
eller kunnat med stämning anträffas, skall vederbörande domstol
på framställning av åklagaren låta genom dennes försorg i allmänna
tidningarna införa kungörelse angående beslaget, med föreläggande för
vederbörande att inom sextio dagar från kungörandet anmäla sig hos
domstolen, vid äventyr att frågan om egendomens förverkande avgöres
utan binder av hans uteblivande.

Har ägare eller forslax^e av beslagtagen egendom, ehuru lagligen
stämd, ej inställt sig vid rätten, må utan binder härav frågan om egendomens
förverkande av domstolen avgöras.

ö

18 §•

> -tjänsteman, som enligt 11 § äger anställa undersökning om brott,
som i denna lag avses, må själv edligen vittna om det, honom vid
sådan undersökning bänder, så ock om det lian därvid uträttat, där ej
andra vittnen finnas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 274.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 274.

19 §.

Av böter, Bom ådömas enligt denna lag, så ock av behållna försäljningssumman
för förverkad egendom eller av belopp, som jämlikt
8 § utgivits i stället för sådan egendom, skola, där ej nedan annorlunda
stadgas, två tredjedelar eller, där egendom dömes förverkad under omständigheter,
som avses i 17 § första stycket, hälften tillfalla beslagaren
och återstoden kronan. Ej må dock beslagare utfå mer än femhundra
kronor av böternas belopp och femhundra kronor av den förverkade
egendomens värde; skolande vad därutöver å beslagare belöper ställas till
general tullstyrelsens förfogande att användas till uppmuntran av tulltjänstemän
och polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig
varuinförsel, eller till särskilda åtgärder för motverkande av sådan införsel.

Tjänsteman, som med stöd av 18 § avlagt vittnesmål, må icke
åtnjuta andel i böter eller värdet av förverkad egendom. Den, som
ådömes straff för det han förbrutit sig vid hus- eller kroppsrannsakan,
vare tillika underkastad förlust av andel i böter och värdet av förverkad
egendom. Andelar, som nu sagts, tillfalla kronan.

20 §.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter, som ådömas enligt
denna lag, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

21 §.

1 mom. Egendom, som genom laga kraft ägande utslag förklarats
förverkad, skall, där ej föreskrift i särskild författning till annat föranleder,
av vederbörande tullförvaltning försäljas å offentlig auktion.. Förvaringspersedel
må likväl försäljas allenast för så vitt den gjorts otjänlig
att användas såsom redskap för olovlig varuinförsel; skolande, där detta
icke lämpligen kan ske, med persedeln förfaras på sätt generaltullstyrelsen
bestämmer.

2 mom. Forslingsredskap, som tages i beslag, må försäljas utan
annat uppskov, än som erfordras för auktionens behöriga kungörande.

I fall, då beslagtagen annan egendom ådagalägges vara underkastad
förskämning eller snar förstörelse eller annan nedgång i värde,
såframt avyttringen därav fördröjes, äge på anmälan därom den domstol,
å vilkens handläggning målet beror, att utan avbidan på ägares
inställelse meddela beslut om egendomens avyttring.

Riksdagens skrivelse Nr 274.

11

Köpeskilling, som influtit vid avyttring enligt detta mom., skall,
intill dess utslag fallit och vunnit laga kraft, nedsättas i tullkassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1923, då §§ 129—147 ävensom,
såvitt de avse brott, varom i denna lag är fråga, §§ 168—174
i tullstadgan den 1 juli 1904 (nr 35) skola upphöra att gälla.

2:o) Förslag
till

lag angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet
än etthundratjugo ton införas från internationellt eller utländskt
område till svenskt territorialvatten. *

2 mom. Vad sålunda stadgats skall icke utgöra hinder för införsel
till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin:

a) då dryckerna äro att hänföra till skeppsproviant för den farkost,
med vilken de forslas eller tillhöra med farkosten följande resande eller
ombord å densamma anställda personer, i den mån dryckerna prövas
icke överstiga behovet under resan eller dryckerna eljest enligt gällande
stadgande må av resanden för eget bruk till riket införas;

b) då den farkost, med vilken dryckerna forslas, av trängande nöd
tvingas att inkomma till svenskt territorialvatten; samt

c) vid genomfart genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens
fyr från internationellt eller utländskt område till annat sådant område.

3 mom. Från det i denna paragraf stadgade förbud äger generaltullstyrelsen
för särskilt fall medgiva undantag.

2 §.

1 mom. Bryter någon mot det i 1 § stadgade förbud, vare det
ansett såsom olovlig varuinförsel enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel.

12

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att avsikten icke varit
att olovligen till riket införa dryckerna, må dock ej till högre straff än
femhundra kronors böter dömas. Ej heller må i sådant fall påföljd av
förverkande äga rum.

2 mom. Skola spritdrycker eller vin dömas förverkade på grund av
vad i lagen om straff för olovlig varuinförsel eller i 1 mom. här ovan
stadgas, skall, ändå att de i 1 § 9 mom. nämnda lag angivna förutsättningar
icke äro förhanden, farkost, som begagnats vid införseln av
dryckerna, dömas förverkad under förutsättning:

att farkosten är av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton;
att mängden olovligen införda drycker minst uppgår till, beträffande
farkost, för vilken avgiftsplikt kan förefinnas, tio liter för varje ton
av farkostens avgiftspliktiga dräktighet eller, beträffande annan farkost,
en tjugondedel av vikten utav hela den å farkosten befintliga
lasten, dock ej mindre än fem liter;

att farkostens ägare ej kan göra sannolikt, att han icke ägt kännedom
om eller skäl att misstänka den olovliga införseln; samt
att dryckerna anträffats under forslingen.

3 mom. Vad i lagen om straff för olovlig varuinförsel stadgas i
fråga om egendom, som dömes förverkad, skall jämväl äga tillämpning
beträffande farkost, som i 2 mom. avses.

3 §•

För att övervaka efterlevnaden av denna lag äger tulltjänsteman,
som avses i 11 § av lagen om straff för olovlig varuinförsel, att, utan
hinder av föreskrifterna i gällande tullstadga, å farkost av i 1 § här
ovan omförmäld dräktighet, vilken befinner sig å område, där enligt
vad ovan sagts införsel av spritdrycker och vin med sådan farkost ej
må äga rum, företaga den visitation, som oundgängligen erfordras för
att utröna, huruvida mot förbudet dylika drycker medföras.

4 §.

Åtal för förbrytelse, som i denna lag avses, må ej äga rum, med
mindre generaltullstyrelsen giver lov därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1923 och gäller till och
med utgången av år 1925.

Riksdagens skrivelse Nr 274.

13

Har brott, som i denna lag avses, blivit begånget under tiden för
lagens giltighet, skola de i lagen meddelade bestämmelserna jämväl
därefter tillämpas med avseende å brottet.

Stockholm den 1 juni 1923.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 274.

3