Riksdagens skrivelse Nr 263.
7
Nr 263.
Godkänd av första kammaren den 30 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
angående viss ändring i 5 § av förordningen den 19
november 1920 angående särskilda grunder för utgörande
av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.)
Till Konungen.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 64, har hemställts,
att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 5 § av förordningen
angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års
allmänna kommunalutskylder m. m. den 19 november 1920, att utskylderna
till den borgerliga kommunen, till skolan och till kyrkan må i
den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt i debetsedlarna
upptagas enbart med det sammanlagda beloppet i stället för såsom hittills
med tre särskilda belopp.
Till stöd för sin hemställan har motionären hänvisat till den av
honom i motionen i första kammaren nr 61 förebragta motiveringen,
som i ifrågavarande del är av följande lydelse:
^Enligt 64 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall
debiterings- och uppbördslängden å kommunalutskylder uppgöras enligt
ett författningen bifogat formulär litt. B och med iakttagande i övrigt
av vissa i lagrummet meddelade anvisningar. Motsvarande bestämmelse
rörande stad finnes meddelad i 64 § av förordningen om kommunalstyrelse
i stad och innehåller anvisningar av ungefär enahanda beskaffenhet;
men föreskriften om längdeus uppgörande i enlighet med fastställt
formulär är här ersatt med ett stadgande att den bör vara inrättad i
enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar.
Bägge dessa lagrum äro numera kompletterade och i viss mån
ändrade genom 5 § i förordningen angående särskilda grunder för utgör,
ande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m den 19
8
Riksdagens skrivelse Nr 263.
november 1920. Enligt denna nya författning skall ifrågavarande längd
upprättas i överensstämmelse med ett författningen bifogat formulär litt. B,
vilket uppställts med hänsyn till de förändrade beskattningsreglerna och
införande av kommunala progressivskatten. Såväl det ursprungliga, vid
kommunalförordningen fogade formuläret som det nya är avfattat på
sådant sätt, att på landsbygden utskyldsbeloppet till den borgerliga
kommunen, till kyrkan och till skolan måste var för sig uträknas samt
i längden och debetsedeln införas, i ty att en särskild kolumn för vart
och ett av dessa skattebelopp finnes i formuläret. I det nya hava därtill
kommit motsvarande tre kolumner för progressivskatten.
För stad gäller visserligen enligt den nya författningen likasom
hittills, att debiteringsformerna icke äro bundna vid särskilt formulär,
utan i stället äro i viss mån beroende på magistratens föreskrifter. Men
i densamma har utsagts, att längden skall även i stad upptaga, bland
annat, beloppet av den skattskjddiga påförda kommunalutskylder med
särskilt aktgivande på de olika skatter och övriga avgifter, som däri
ingå. Denna bestämmelse, jämförd med det för landskommunerna gällande
formuläret, är ägnad att även för städerna framtvinga skattebeloppens
uppdelning och påförande på samma sätt, som för de förra
uttryckligen är föreskrivet.
En dylik uppdelning synes vara alldeles överflödig och för de
kommunala debiteringsförrättarna medföra tre gånger mera arbete, än
som av omständigheterna erfordras. Utan någon som helst olägenhet
torde det kunna ordnas på det sättet, att endast vid längdens kolumnrubrik
»Utskylder» och på motsvarande plats i debetsedlarna var för
sig angivas den borgerliga kommunens, skolans och kyrkans andel dels
i den allmänna kommunalutskylden och dels i progressivskatten, men
att, sedan procentsatserna eller andelarna summerats, ett skattebelopp
för vardera av de två skatteformerna uträknas och debiteras. Därigenom
uppstår givetvis icke något hinder för de influtna skattesummornas uppdelning
och redovisning för de tre nämnda kommunala skattebehoven.
Varken den omständigheten, att den borgerliga och den kyrkliga
kommunens territorier icke alltid sammanfalla eller det i förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, § 35, meddelade stadgandet
om lindring i vissa främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska
kyrkan samt dess prästerskap och betjäning medföra hinder eller svårighet
att konsekvent tillämpa ett dylikt debiteringsförfarande.
Då det uppenbarligen är en statsmakternas skyldighet tillse även
att kommunerna icke genom olämplig lagstiftning påläggas onödigt
arbete med därav följande utgifter, vare sig för avlönande av tjänstemän
Riksdagens skrivelse Nr 263. 9
eller för ersättning åt de kommunala förtroendemännen, har det synts
mig önskligt att i nu angivna hänseende rättelse snarast möjligt sker
genom ändring av 5 § i 1920 års förberörda förordning.»
En reform i den riktning, motionären avsett, skulle enligt riksdagens
mening innebära en icke oväsentlig förenkling i det inom kommunerna
förekommande debiteringsarbetet och därigenom medföra beaktansvärda
praktiska fördelar. Då riksdagen likväl icke ansett sig
kunna, bifalla en omedelbar lagändring i ifrågavarande riktning, beror
detta i första hand därpå, att den lag, i vilken ändring skulle vidtagas,
är av provisorisk karaktär och upphör att gälla med utgången av år
1924. Det har synts riksdagen föga tilltalande att i en fråga av jämförelsevis
underordnad betydelse vidtaga en lagändring, som sålunda blott
under en mycket kort tid bleve tillämplig, låt vara att den sedermera
väl skulle kommit att överflyttas till den lagstiftning angående den
kommunala beskattningen, som är avsedd att i sinom tid ersätta vad såväl
kommunallagarna som förordningen angående särskilda grunder för utgörande
av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder härom innehålla.
Naturligare vore då, att det av motionären framförda spörsmålet
komme i betraktande i samband med den under utredning varande frågan
om denna lagstiftning.
Riksdagen har således ansett, att ärendet bör hänskjutas till Eders
Kungl. Maj:ts övervägande. Därvid torde även böra tagas i betraktande,
huruvida ej stadgandena om debiteringsförfarandet i kommunerna i väsentliga
delar skulle kunna utbrytas ur kommunalförfattningarna för att
i stället — på sätt redan gäller i avseende å ett likartat förhållande,
nämligen röstlängdens upprättande — av Eders Kungl. Maj:t i administrativ
väg regleras.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t taga under övervägande frågan om meddelande av
sådana ändrade bestämmelser beträffande debiteringen av de allmänna
kommunalutskylderna, att utskylder till den borgerliga kommunen, utskylder
till skolan och utskylder till kyrkan icke behöva för varje skattskyldig
påföras med särskilda belopp, utan må kunna debiteras med
sammanlagda beloppet, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen må föranleda.
Stockholm den 30 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 260—265.
2