Bik,sdagens skrivelse Nr 251.
1
Nr 251.
Godkänd av första kammaren den 30 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets
räkenskapsår.
(Statsutskottets utlåtande nr 108.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen den 9 mars 1923 avlåten proposition (nr 182)
liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, begärt
riksdagens yttrande rörande omläggning av räkenskapsåret för statens
verk och myndigheter, med undantag för de affärsdrivande verken, till
att omfatta tiden 1 juli—30 juni.
Att den uppkomna frågan rörande en omläggning av statsverkets
räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret, d. v. s. tiden 1
juli—30 juni, underställts riksdagens prövning, har, enligt vad av propositionen
inhämtas, närmast berott på den inverkan, denna fråga ansetts
kunna utöva på statsrevisionens arbete. Särskilt har därvid begärts
ett uttalande av riksdagen, huruvida en av en sådan omläggning
föranledd förskjutning i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken kunde
anses vålla större olägenhet eller utgöra något väsentligare hinder för
reformens genomförande.
I avseende härå vill riksdagen erinra, hurusom redan av 1922 års
riksdag framhållits, att det icke syntes nödvändigt, att rikshuvudboken
för senaste räkenskapsåret — d. v. s., efter verkställd omläggning, 1
juli—30 juni — tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid statsrevisionens
början den 1 oktober. I propositionen har nu såsom tidpunkt
för rikshuvudbokens avlämnande angivits den 1 november eller
dagarna däromkring. Icke ens en så jämförelsevis sen tidpunkt torde
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 251—259. 1207 23 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 251.
medföra någon större olägenhet för statsrevisorernas arbete. Under bestämd
förutsättning att såsom hittills de olika verkens specialräkenskaper
— vilka jämte därtill hörande verifikationer utgöra statsrevisionens
huvudsakliga granskningsmaterial — finnas tillgängliga vid revisionens
början, torde den ifrågasatta omläggningen tvärtom i stort sett komma
att medföra fördelar för statsrevisionens del. Härutinnan kan riksdagen
i huvudsak inskränka sig till att hänvisa till de av nästföregående riksdag
gjorda uttalandena. Otvivelaktigt måste det, såsom därvid antytts,
anses önskvärt, att räkenskaperna för de olika verken hänföra sig till
samma tid som budgetredovisningen. Härigenom underlättas nämligen
verkställandet av erforderliga jämförelser mellan de i denna förekommande,
endast efter riksstaten specificerade utgiftsposterna med själva
specialräkenskaperna, som lämna närmare redovisning för anslagens användning.
På grund härav och då enligt sakens natur budgetredovisningen
måste avse budgetåret, är det alltså, därest förutnämnda önskemål
skall kunna uppfyllas, räkenskapsåret som måste flyttas. Från de
utgångspunkter, som synas böra vara avgörande vid riksdagens ställningstagande
till propositionen, torde alltså intet vara att invända mot
det i densamma framlagda förslaget.
Under ärendets förberedande behandling har från vissa myndigheter
framhållits, att förslagets genomförande torde komma att visa sig
förenat med en del olägenheter. Vid sin omprövning av ärendet har
riksdagen emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att vid de överväganden,
som föregått propositionens framläggande, möjligheter befunnits föreligga
till ett undanröjande eller förminskande i erforderlig grad av dessa
olägenheter. På grund härav och med tagen hänsyn å andra sidan till
de fördelar, som särskilt ur riksdagens synpunkt skulle stå att vinna
genom en dylik omläggning, har riksdagen ansett sig böra för sin del
antaga det framlagda förslaget. En synpunkt, som vid förändringens
genomförande dock icke bör förbises, är dess inverkan på personalkostnaderna
för de olika verken. I detta avseende måste nämligen fasthålla,
att en eventuell omläggning av räkenskapsåret, lika litet som
budgetårsreformen i övrigt, må föranleda någon utökning av vederbörande
personal eller eljest i någon nämnvärd grad inverka i fördyrande
riktning på löneutgifterna inom respektive förvaltningar.
Stockholm den 30 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.